20 mar

Firarvecka.

På förekommen anledning har jag gått igenom en del bildmaterial från de senaste femton åren och förundrats över vissa framsteg. Dels har den tekniska utvecklingen varit enorm, dels har jag själv gjort stora framsteg både gällande komposition och bildredigering. Jag saknar verkligen Photoshop, det ska jag inte sticka under stol med. Jag har blivit väldigt slapp och förlitar mig ju nästan bara på telefonkameran. Det är lite trist. Min digitala kamera behöver uppdateras, men jag känner inte för att lägga ut några större summor på ännu en teknisk pryl när jag har något som fortfarande funkar.

En av mina slutuppgifter i Photoshopkursen jag gick genom fantastiska Moderskeppet 2007. Jag kommer fortfarande ihåg hur klurigt det var med alla nya begrepp och hur nöjd jag blev med slutresultatet!

Idag åker vi upp till Klackamåla för att fira lillasyster som fyller år imorgon. Förra året önskade hon sig en gemensam arbetsdag där uppe från storfamiljen. Det blev så rysligt lyckat så hon har önskat en repris i år. Vädret kommer inte att vara lika fantastiskt, men det blir bra ändå. Det är roligt att kunna träffas, hjälpa varandra och fira livet… Tänk hur kreativa vi har behövt bli gällande våra sociala liv! Det verkar som att många har satsat på att fixa sina hem det senaste året, men kanske mer då man hittat brister i funktion då man tillbringar mycket mer tid hemma?

Bild från 2008 (oj, vilken dålig upplösning det var på bilderna i dåvarande bloggen), mitt under återbyggnadsprocessen efter olyckan med vår varmvattenberedare.

Vår gamla Karlstad IKEA-hörnsoffa börjar verkligen ge upp. Den har nio år på nacken, har tappat flera av sina (plastigt monterade) bottenfjädrar, är fult solblekt och har ryggkuddar som slutade vara sköna för flera år sedan. I princip gillar jag verkligen modellen. Den är jätteskön att sitta i, perfekt i storlek för oss, neutral i modellen och färgen och rymmer många (nödvändigt i vårt lilla hus som i normala fall behöver kunna svälja många gäster då och då). Just de större ryggkuddarna verkar ha varit problemet för den här soffan och numera finns det en snarlik modell som har ett kuddpar för varje sittplats istället för att dela två kuddpar på tre personer. Jag tycker dock att Karlstads proportioner är mycket snyggare än Vimles. Vi får kanske leta oss utanför IKEA för att hitta nästa trotjänare.

När soffan var alldeles ny 2012 och fick bli daglig uppehållsplats för mig och mitt brutna ben. Tänk ändå att det var så jag inledde vår tredje USA-runda. Inte så konstigt att jag känner så stor kärlek till denna inredningspjäs!

Hur som helst. Fira idag, på tisdag fyller maken år, på torsdag bjuder jag på ett annat firande här i bloggen plus att en av mina fina vänner fyller år och på lördag lägger syrran i Skottland ännu ett år till sin livslinje. Det blir en rolig vecka!

20 jan

Glädjor.

Det har regnat och varit grått precis hela dagen. Hela dagen! Som att solen aldrig gick upp. Det gjorde den helt säkert där bakom molnen, men ändå. Jag hade två samtal inplanerade. Det ena blev inställt, det andra blev uppskjutet pga tråkiga omständigheter. Sånt är ju livet. Ljust och gott, men med grå dagar som ligger tungt på våra axlar. Jag kände att promenaden jag behövde fick bli en drömtårta istället. För så gör prinsessor. Skämt åsido. Dagen har faktiskt bjudit på många glädjor!

Yatzy. Vi spelar ofta. Mest för att det var yngsta dotterns favorit i många år, men även för att det är snabbt och lite kul. Och tänk när man får Yatzy! Då är man på topp. Ännu bättre är det när det spelas spel i kombination med läckerheter och skratt. Sämre kan man ha det.

I eftermiddags gjorde jag något som jag planerat länge. Jag slängde en del gammalt i pennlådan trots att det var ganska okej sorterat. Däremot var det dags att göra skrivprov att ha som referens i min skrivmapp. Jag skriver en del i perioder och det är mycket roligare med rätt verktyg! Kalligrafispetsar och bläck har jag redan fixat, nu var det dags för allt annat. Jag älskar ordning och reda!

Kameran är framplockad och batteriet är laddat. Nu ska jag få tillbaka känslan för färg och komposition så jag kan fota min väns bröllop i sommar. Så roligt det ska bli! Emellanåt glömmer jag hur mycket jag gillar att fota. Lite av glädjen förtogs helt klart då jag skippade Photoshop. Det krävs en mycket dyr evighetsbetalning numera, men jag ligger i startgroparna, vilket jag redan berättat om, för att byta till ett annat program.

Sen det här. Nytvättade, släta lakan! Oprahs hjälpredor byter hennes lakan varannan dag. Onödigt lyxigt, men nog förstår jag varför hon vill ha det så! Nytvättade sängkläder är verkligen fin vardagslyx. Min dag fylldes också av allt annat ett liv består av. Högt och lågt. Gott så.

02 jan

Traditioner att hålla i.

Jag har inte mått hundra de senaste dagarna, men det blev bra ändå. Det blir ju oftast det. Det är som det är och det blir som det blir. Mamma gillade verkligen inte när jag sa så. Själv kämpade hon emot med allt hon hade och menade att hon på det sättet höll det oundvikliga slutet stången. Kanske hade hon rätt. Jag lägger mig lätt platt då jag möter en motgång, eller, så brukade jag funka. Det finns något vackert i acceptans och det har också sin plats. Mamma hade rätt i en sak. Saker och ting kan vara värda att kämpa för så länge det faktiskt finns hopp!

Såhär hoppfull brukar min familj vara då och då. Här ser du det traditionella nyårshoppet!

Solen syntes imorse! Så här dags hade den gömt sig bakom molnen igen, men det var fortfarande vackert. Vintern hänger i luften, men vill inte riktigt fatta tag i naturen.

Dottern hittade till och med is på en vattenpöl. Är inte det ett vintertecken så säg? Tänk vad fascinerande det är med vattnets olika former. Den praktiska delen av fysik är helt otrolig. Ju mer man går in på detaljer, ju mer spännande blir det!

Tänk så vackert det är med lavar! En vacker dag ska jag lära mig att se skillnad på de olika sorterna, men det är inte något man snyter fram ur rockärmen. När jag blir pensionär kanske? Tills dess njuter jag helt enkelt av den skönhet som den bjuder på under mina promenader.

25 jun

Lite såhära och sådära.

Växter behöver gödsel, sol och vatten för att må bra. Ja, och mineraler och annat kul som finns i jorden runt deras fötter om trädgårdsmästaren har sett till att orda det till sina hyresgäster. Maken hade trotsat sin hösnuva igår och imorse väntade en hel hög färskt gräsklipp som jag kunde distribuera ut i en av lådorna. Sockerärterna fick gräs om fötterna i förrgår och senare idag ska jag ge lite till rödbetor och morötter också. Det där med täckodling är smidigt. Gräsklippet ger näring samtidigt som jorden slipper utsättas för den värsta hettan och blåsten. Jag vet att sniglar gillar det där täcket och att de gärna gömmer sig där innan de går till attack. Just nu får det vara så. Det är torrt i marken och vi har inte mycket vatten i brunnen nere vid grönsakslandet. Dessutom är det erbarmligt trist att rensa ogräs.

Den första lilla dahlian av sorten Topmix Rose har slagit ut. Den är angripen av vad-det-nu-är, men vad gör väl det? Nu samsas den med en väldoftande kaprifol och lite annat ogräs i den vackra vas som svärmor hade med sig någon gång. Den är en av mina favoriter. Tillräckligt stor för att rymma en bukett, tillräckligt liten för att passa också de små buketter som man plockar ihop när det inte finns så stort utbud av blomster än.

Svägerskan kom hit och röjde gräs innan hon for till sommarparadiset i Småland. Hon ville öva och var väl också extra snäll mot sin allergiske storebror. Att hon klämde in detta efter jobbet kvällen innan semestern är vi otroligt tacksamma över. Jag vet sanningen att säga inte hur bara en familj på tre personer hann med allt som skulle göras här på gården då den var i full gång! Det är bara att hugga i där man är. Det finns alltid mer att göra och mycket man kan ha dåligt samvete över, men mest är det bara så roligt att se gården ta form och bli vår på riktigt.

Solskydd med en massa kemikalier, vitamin D, heltäckning, balans… Är det konstigt att man blir förvirrad om man ska försöka leta upp relevanta fakta i alla slags frågor nu för tiden? Jag kollade upp några hudförändringar igår. Läkaren kallade min hud ”irriterad” (=solbränd, melanocyterna är aktiverade av solen), vilket gjorde mig irriterad. Hon var dock inte svenskspråkig från början och talade väldigt kliniskt, vilket naturligtvis var helt rätt. Jag är ju mycket ute i trädgården på morgnar och kvällar och har därmed fått en svag bonnabränna, men jag är inte bränd. Läkaren var mycket tydlig. Alltid solskydd, hela sommaren, alltid skyddande kläder, aldrig solbadande. Jag förstår att det är svårt att förhålla sig till sol då man är läkare med tanke på de senaste årens fokus på solens skadeverkningar, men jag måste ändå säga att jag blev förvånad över att det inte fanns någon insikt i vikten av att låta huden bygga upp förrådet med D-vitamin inför den mörka årstiden. Svenskar är deppiga nog utan att vi medvetet ska förneka oss själva solljusets fördelar tänker jag. Nåja. Jag önskar att min solhatt inte var för stor, men det går kanske att lösa på något vis. Hur funderar du kring det där med solen?

22 apr

Att gilla läget.

Jag kan knappt skilja dagarna från varandra längre. Coronakoma? Vi studerar, äter, spelar spel och sover här hemma. Just nu oroar jag mig för torkan också. Det är snart dags att få potatisen i jorden och det är väldigt torrt. Det hjälper väl att täckodla, men ändå… Det vackra vädret ger dock inte bara upphov till oro. Jag plockade fram solstolen och satt här en stund och njöt med en tjock vinterjacka svept omkring mig. Vindarna är fortfarande kalla och det är lätt att vara överentusiastisk när ljuset äntligen har kommit tillbaka, men åh, vad jag älskar den här tiden på året!

Igår var det dags att laga till de sista morötterna som plockades upp ur jorden för några dagar sedan. Samtidigt var det dags för den första vårskörden då vi gjorde en riktigt smarrig tomatsallad med mozzarella och egenodlad basilika. Det är ändå lite extra roligt, och lite godare, att äta mat som man drivit upp själv.

Maken och hans lillasyster har gått en tecknarkurs de senaste månaderna. Igår övade de på att teckna porträtt. Detta är svägerskans tolkning av maken och den var så fin så den fick komma upp på första parkett i köket. Jag drabbades tyvärr av ett okontrollerbart fnitteranfall då jag fick se makens tolkning av svägerskan. Jag vet att det inte var snällt, men förra veckans kaktusstudier var kanske mer hans grej än kvinnoporträtt. Tolkningen av en av de manliga kursarna var dock riktigt bra! Jag tolkar det som att det han behöver öva på mer är hår. Jag ser själv fram emot första körövningen på jättelänge då vi ska ha en ”social distansering”-övning imorgon. Vi får väl se hur det ska gå till, men jag hörde något om två meter mellan stolarna och noter på plats då vi kommer. Det blir spännande att se! Jag vet att coronaviruset inte är på väg att försvinna, men nog är det okej att önska sig bort från detta märkliga mellanläge?

10 feb

Vardagslivet.

Ingenting är som vanligt den här vintern. Hos min syrra i Skottland snöar det sällan. Just nu har dock Ciara bjudit på en massa snö, men här blåser det bara blött och i gräsmattan blommar pyttorna.

Efter alldeles för många dagar med dammråttor dansande på golvet gav jag upp. Maken var på väg hem från jobb på västkusten och dottern var på praktik, men jag körde After Work Cleaning. Det var bara lajvbandet som fattades. Som den observante lägger märke till mår våra julstjärnor jättebra och jag klarar inte av att avliva dem. Undrar bara var de ska stå. Vardagsrummet måste andas vår nu!

Det låg några bullar kvar i frysen, så jag fixade maken och dottern varsin semla. Förra året gjorde jag egen mandelmassa. Det var snabbt gjort med mandelmjöl, men jag saknade bitet som bittermandel ger. Jag tycker bäst om Garants och det var sådan som fyllde dessa gottegrottor. Det finns fusksorter med aprikoskärnmjöl och jättelite mandel, så det gäller att läsa innehållsdeklarationen.

Det blev en kvällspromenad i blåsten ikväll igen. Trots stormen märks det faktiskt att vi är på väg mot ljusare tider! Härligt, minst sagt.

15 jan

En vanlig dag.

Jag älskar verkligen Sturkö och är glad att jag sent omsider hittade Uttorp. Bredavik är mitt hjärta, lugnet, familjen medan Uttorp är hemma, naturreservatet och havet.

För ett par dagar sedan sken solen. Jag blev så chockad att jag sprang ut med kameran innan den skulle hinna gömma sig bakom molnen igen. Falu rödfärg, alltså!

Här går det vilt till ibland. Jag kom hem och såg den tomma eldfläcken. Var var granarna?! Aha! De hade blåst iväg flera meter…

Gräset är grönare än någonsin. Jag behöver inte ens leta på grannens sida stenmuren! Det har inte direkt blivit vinter än och nu hoppas jag vi slipper. Så länge vi får regn behöver vi inte oroa oss över torka i alla fall.

Småfåglarna håller sig hos grannarna, men sedan jag kom på knepet med stenen som lock är det inga skator, kråkor eller kajor som kommer åt maten i fågelmataren. Det är lite för varmt för att de riktigt roliga fåglarna ska våga sig fram, men det är vad det är. Jag kan ju inte prisa och klaga på den varma vintern i samma inlägg, hehe.

06 jan

Trettondag jul.

Idag är det sista dagen på den kristna julen. Min syrras familj har varit på innebandycup i Uppsala, många är kvar hos släkt och vänner eftersom skolan inte börjar förrän på onsdag, Åhléns fortsätter sin stora rea och folk i allmänhet njuter av en extra ledig dag. I Fredrikskyrkan satt 12 personer i bänkarna när trettondagsmässan började, men jag tror det var lite fler mot slutet. Vi i motettkören sjöng och jag passade på att beundra den vackra julkrubban lite närmare. Den är handsnidd, kanske av någon som är lite lik Emil i Lönneberga?

Efter mässan övade vi på några av körsatserna i Händels Messias. Vi kommer att framföra de första två delarna i verket tillsammans med solister och en kör från Karlshamn i mars. Hallelujakören avslutar del två och jag tror att många tar för givet att det också är slutet på hela verket, vilket det alltså inte är. Detta blev med andra ord en härlig dag i musikens tecken för mig!

Hemma väntade två hungriga sjuklingar och en gymnasist som behövde hjälp med sitt gymnasiearbete, så det blev till att laga lite mat och sitta ner för att fila på det arbete som dottern jobbat med under lovet. Jag kan varmt rekommendera receptet som jag använde till påsen med brysselkål som legat i kylen i många veckor. Det blev så gott! Vi hade cheddarost till, men jag är säker på att vilken smakrik ost som helst hade funkat. Till efterrätt tyckte jag att det väl kunde passa att plundra pepparkakshuset, men det var redan någon som hade kläckt den idén.

Snyggt jobbat, pepparkakshusplundraren! Du/ni har verkligen jobbat med finess.

Jag håller på att hejar på mina ekollon för att ett av dem ska kunna ta plats i Estrid Ericsons lilla ekollonvas som väntar på sällskap i fönstret i arbetsrummet.

Julklappsnystanet har börjat ta form. Att sticka med såhär smala stickor tar sin lilla tid, men sockorna blir smidigare och lite lättare att använda i skor än de som stickas i grövre garner. Än så länge motiveras jag av mitt ledord, men jag har lovat mig själv att dra i handbromsen om jag börjar känna mig stressad.

Imorgon drar studierna igång igen. Jag fick låna en hel packe med studielitteratur om handledning från en fin vän med stor erfarenhet av ämnet. Jag har också hittat en provklient, en modig människa som vågar låta mig testa mina nyvunna kunskaper då det är dags om några månader. Hen är arbetskamrat till ett av mina syskon, så jag känner stort ansvar för att det blir bra. Det är väldigt spännande och roligt att se att det går framåt!

03 jan

Vardagsbestyr.

Just nu håller vi på att försöka hitta ett system för att sortera alla bilder som tagits i hushållet. Det är inte lätt. Kan man vara bild-hoarder? Vackra solnedgångar i all ära, men det är verkligen som min fotografkompis Maren en gång sa: när tid har runnit under broarna är man mest intresserad av vilka människor som finns med på fotona, glimtar ur vardagslivet, tecken på liv som levts. Instagramvackra stilleben fyller sin funktion, men rent historiskt är de ofta ointressanta. Bilder som ligger som digitala filer på en hårddisk gör ingen glad, så det gäller också att hitta bra sätt att visa bilderna på.

Ett av målen med mitt ledord 2020 är att jag ska bli bättre på att fånga just vardagen. Jag tar numera sällan med mig kameran, men telefonen är oftast med, så det finns inga ursäkter. Fotar du, eller låter du minnet jobba?

Kanske en ointressant solnedgång, men visst är den underbart vacker?
Det blåser mycket här på ön! Här ser det ut att ha gått vilt till.
Den vackra, vita amaryllisen som jag drivit upp från en realök. Den började blomma lagom till nyår!
Bakre raden: vit rea-amaryllis, okänd färg sparad amaryllis från förra året på gång att blomma
Främre raden: röd, sparad amaryllis från förra året som snart slår ut, blomma nummer två från den andra rea-löken på gång (mörkröd, mindre sort som heter Carmen)
Yngsta dotterns födelsedagsbukett från den 16/12 blommar fortfarande fantastiskt! Jag ställer ut vasen i verandan om nätterna. Det funkar så länge vi inte har frysgrader.
13 apr

Nedslag i vardagen.

Hej! Jag ser vårsolen skina in och värma även den bistre Marx och hans kapital (OBS! Sparbössa med stor skämtfaktor.)

Maken fick en härlig bukett då han fyllde år för tre veckor sedan. Dessa fantastiska blommor fortsätter leverera dag efter dag. Så härliga och glada!

Tulpanerna har inte stått lika länge, men de är fortfarande fantastiskt vackra i ditt åldrande. Färgen koncentreras i de torkade topparna och ändrar karaktär på hela buketten.

Minipenséer som piggar upp så länge rådjuren låter bli blommorna. En flaska TRICO Garden kom i brevlådan idag, så nu finns i alla fall en rimlig chans att låta dem blomma! (Den andra flaskan har vi inte hittat, därav lite för sen behandling. Och tack E!)

Varenda tulpan är nedknaprad, så vi får se om de kan komma igen nu med TRICO Garden-hjälp.

Jag har gjort iordning en plätt där det så småningom ska bli något helt annat för att sätta ner sådant som måste i jord, men som inte kan få någon permanent placering förrän trädgårdsrenoveringen är klar. Hasselörten som min syster kom med som gåva hoppas jag verkligen tar sig! Håll tummarna är du snäll.

Tomaterna och chilin är nu omskolad och jag slängde faktiskt en hel del plantor. Det gjorde ont, men ibland är det viktigare att ta hand om färre på ett bättre sätt än att ge fritt spelrum till hur många som helst. Vi har i alla fall både biff-, körsbärs- och plommontomatplantor som ser lite gängliga men ändå välmående ut. Jag längtar efter att få äta de där solvarma tomaterna om några månader…