Jag vet inte vad det är, men över bergen hänger en vemodig känsla och idag är det så kallt inomhus att det är frestande att dra igång värmen. Kanske är det just därför som jag tycker det är på sin plats att tipsa om ett varmt blogginlägg om min härliga faster Malin som skrevs i somras av trädgårdsgurun Gunnel Carlson. Läs!
I går kväll var det dags för vår lilla Montaigne-diskussionsgrupp att träffas hemma hos grannarna igen. De där kvällarna är hur trevliga som helst! Vi har blivit fem par som alla tycker det är spännande att läsa, tänka och prata som träffas en gång i månaden. Varje gång väljer en av oss en av Montaignes uppsatser och en modern text/tanke/video som på något vis handlar om samma ämne. Vi har pratat om allt från ansvar för jordens resurser till omvändelse och allmänna kommunikationsmedel. Man vet aldrig var vi hamnar under de timmar vi håller på, men kul är det. Det är också väldigt gott eftersom alla tar med sig något smått att tugga på. I går tog jag med svärmors äppelkaka i glutenfri version, men på bordet stod också en smarrig hårdost, frukt doppad i mörk choklad, klasvis med krispiga druvor, kex och hummus, chokladtryfflar och god dricka. (Det där med att inte äta efter klockan åtta funkar alla andra dagar, men inte i går.)
En av diskussionsvännerna sa ”i morgon ska vi få monsunliknande väder”. Jag hade bara sett att det skulle åska lite i väderappen, så det var tur att hon varnade mig. Det har nämligen spöregnat, åskat och blåst om vartannat hela natten och hela dagen. Runt huset ligger stora pölar med vatten som inte har hunnit rinna undan. Hoppas att grannarna som fick översvämning förra gången vädergudarna hade fest slapp det nu…
En sådan här innesittardag kan man kosta på sig att mest bara dega när man väl har gjort det som måste göras. Vi hade ridlektion, lördagsstädning och en del viktiga ärenden att ta hand om, men sedan var det fritt fram att läsa, titta på film, äta god mat, sticka, pyssla och programmera och det är precis det som alla har hållit på med. Jag passade på att hösta till det lite nu när det för en gångs skull inte var 30°C varmt ute. Tids nog kanske jag tröttnar på mörkret och regnet, men idag var det bara mysigt.
Jag och äldsta dottern håller på att planera årets pysseljulkalender och med anledning av det har jag suttit och letat igenom Pinterest lite grand. Jag har annars väldigt kluvna känslor inför den där enorma inspirationskistan. Det är ju fånigt att ägna timtals med letande om det ändå inte blir något gjort och jag vet många som lägger jättemycket tid på att just planera utan att aldrig komma längre. (Jag känner själv att det är lätt hänt.) Nu hittade jag i alla fall en jättefin krans som jag tänkte fixa till vår ytterdörr och tog mig till Michaels för att köpa material till den. Hm. Det har nog varit höst länge, för det var rätt utplockat både bland grundkransar och sidenblommor i höstfärger.
Så här såg kransen ut som jag ville göra:
Jag gjorde något helt annat. Jag vet. Den påminner inte i annat än att det är vindruvsris och höstfärger. Rosetten var vad jag hade hemma, men jag vill byta ut till något större och mer robust i säckväv eller något orange. Nåja. Kransar som man köper ser ut att ha pysslats ihop av amerikanska tanter med stort hår och kostar allt från 50 till 100+ dollar och den här är i alla fall väldigt enkel och kostade med alla rabatter jag hade ca 70 kronor ($10) att göra.
Annars fortsätter trädgården att leverera maskätna äpplen i mängder. Jag fortsätter koka det fantastiska äppelmoset i slow cookern och det kanske är jag som äter upp det mesta, men det är ju så gott och känns hur nyttigt som helst! Kombinationen äpple/vanilj/kanel är oslagbar.
Soffbordet i vårt ”front room” har också fått lite höstlig uppdatering. Det är mysigt att sitta där om kvällarna med tända ljus och en kopp te. Apropå te så är det dags att fylla på mitt förråd med rooibos chai, för det är verkligen jättegott! Vill du smaka?
Idag var vi äntligen framme vid den dag som vår yngsta dotter både har längtat efter och fruktat i många år. Redan när hon var i 8-årsåldern började tandläkaren kolla utvecklingen på hur hennes tänder växte för att se om och när hon eventuellt skulle behöva tandställning. Doctor Frandsen här i Orem var den som får se till att själva tandregleringen blir av. Vilken trevligt klinik! Vilken trevlig personal! Vilken trevlig miljö! (Ja, jag vet. Lite amerikanskt med dessa överdrifter, men sanningen är att vi verkligen har blivit väl mottagna av alla inblandade på denna resa så här långt.)
FÖRE 13 år och 9 månader gammal, sista dagen utan tandställning.
MELLAN Fullt med räls i munnen! Första dekorfärg blev turkos, men den här damen kommer nog att byta färg så ofta hon får. (Jag tror faktiskt hälften av döttrarnas kompisar har tandställning. Är det lika vanligt i Sverige?)
Nu ska först den sneda framtanden vridas rätt. När det är klart är det vissa tänder som ska dras isär och andra som ska dras ihop för att få tänderna i över- och underkäke att gå omlott som de ska samtidigt som tänderna i nedre käken ska dras bak för att få bort ett visst underbett. Avancerat! 24 månader ska det ta att få allt klart. Tjejen som fick sin tandställning samtidigt som dottern var lika gammal, men hennes tandvårdsplan har ett femårsperspektiv. Det var tydligen inte mycket som hade funkat rätt med tänderna då de stod åt alla håll och kanter samtidigt som det saknades tandanlag för åtta vuxentänder. Stackars tjej! Hon verkade glad över att äntligen få hjälp att bli av med sitt läspande. Det är inte lätt att vara tonåring ibland…
Min fina väninna R har nu åkt hem till Sverige och sin familj igen. Vad konstigt det känns att inte ha henne här! Vi tar gärna emot gäster. Under lågsäsong kan man åka lite i ”Ryan Air”-stuk för ca 3000 kr T&R mellan Arlanda och Oakland. Är man sugen på en road trip tar det inte mer än 11 h att köra hit och samtidigt får man uppleva både norra Kalifornien och Nevada på vägen. 😉
Gillar du att fynda på second hand? Jag känner lite hatkärlek till den största butiken här i området, Deseret Industries. Det finns massor av kläder och ibland kan man fynda fantastiska grejer. Problemet är bara att 97% av allt är skräp och man blir hemskt trött av att kolla igenom varje plagg för sig. Jag kollar modell – märke – färg – hel/fixbehov. De senaste två gångerna har jag och äldsta dottern handlat för ca 500 kr allt som allt. I det priset ingår bland annat följande:
Vänster till höger:
Vintage yllekofta till mig, jättefint stickad
Kabelstickad kofta, ny med lappen kvar, Anne Klein (600 kr)
Cashmeretröja (nypris ca 500 kr på Old Navy)
Angorahatt till dottern
Old Navy-polo med jättehärlig stor krage, blandmaterial syntetiskt, lammull och mohair
Lammullskofta från Banana Republic (nypris ca 500 kr)
Söt höstjacka till yngsta dottern
Det du inte ser är två silke- och cashmeretröjor som redan låg i garderoben, ett par nya steppskor och lite annat lullull. Tja, vad säger man? Det gäller att vara begåvad med ett stort tålamod, desinfektionsgele i väskan och gärna en plan på vad man hoppas hitta. Lycka till i ditt eget letande!
Nu var det ett tag sedan jag uppdaterade omvärlden om fåra fjäderfän. Förutom Bonzai som ju tragiskt blev uppäten i somras mår alla bra. Newman och Odin lyckades tyvärr inte i sina föräldraansträngningar, men jag gissar att det blir bättre lycka till våren. Jezebell, Jaja och Poe mår alla bra och, halleluja, har äntligen börjat lägga ägg igen. De där äggen har varit saknade! Det värsta är egentligen inte att maten blir dyrare utan att man inte riktigt kan äta ett köpeägg med samma njutning efter att ha testat ”the real deal”. Våra hönors ägg är helt enkelt mycket godare.
Jag börjar fundera på hur dessa familjemedlemmar ska klara vintern… De kan ju gå ute så länge som de har bra skydd också, men hönshuset känns lite väl litet för att fixa deras behov. Vi får väl se hur det blir!
För övrigt kan jag tala om att våra två senaste besök till DI (Deseret Industries) har gett full utdelning i form att cashmeretröjor, höstjacka, lammullskofta, yllekofta, angorahatt, rostfri bunke, steppskor och ett gäng andra fynd till det facila priset av sammanlagt ca 490 kr. Jag gillar verkligen att fynda. Var fyndar du bäst? Och vad?
Leonard Cohen, alltså. Åttio år gammal och han bjuder fortfarande på musikaliska upplevelser.
Den här sätter sig som en pil i magen (Did I Ever Love You):
Och den här är lite söt (My oh My):
Jag håller på att försöka fixa orsaken till att de flesta foton är helt utdragna om man läser bloggen i en mobiltelefon. Jag har räknat ut vad som är felet, men kan inte sitta och koda om vartenda foto. Det verkar ha blivit fel i uppdateringen jag gjorde i helgen… Sorry!
Edit: Fixat tack vare Fruitful-temats snabba svar via WordPress. Ukraina minsann.
Jag förstår att det nya skede vi närmar oss i vår familj, det när ungdomarna flyttar hemifrån, kan vara rätt svårt att hantera. För att rädda oss föräldrar från totalt sammanbrott får vi en förändring i taget. En del av dessa slår lite hårdare. Vi började med en övningschaufför som jag inte kunde övningsköra med. Det tyckte jag var rätt bekvämt, men nu när vi har två stycken som gärna vill ha sina körkort så fort som det nu är möjligt fick jag se till att också dra mitt strå till stacken. Det innebär att varken jag eller maken längre får köra någonstans om vi inte ska dit själva. Nåja. Självständighet är fantastiskt och jag önskar verkligen våra barn en stadig grund att stå på då de ger sig av i vuxenlivet. Körkort ger frihet. Jag har haft mitt i 26 år, så det känns lite muppigt att jag blir tvungen att köra upp igen för att få ett körkort registrerat här i Utah, haha. (Teoritestet gick åtminstone bra. Jag hade 92% rätt och missade två frågor varav den ena var ”hur många procent av Utahs 0-5-åringar åker någon gång som passagerare i en bil”… Varför ska jag veta det?)
Idag var det dags för ett nytt steg i det här klippandet av mammabanden. Äldsta dottern gick på Homecoming-dans tillsammans med en kompis från skolan. Nu är hon hemma igen och hon hade haft det jättebra. Phu!
Idag kom ett paket på posten. En tändkabel. Allt ser rätt ut. Paketet är skickat med UPS till mitt namn och min adress, men företagsnamnet som står som avsändare finns inte. Car Crazy Nuts. Car Crazy Nut finns förstås, men de verkar inte sälja just tändkablar. I lådan låg ingen orderbekräftelse och jag kan inte se att någon dragit mystiska pengar från vårt bankkonto. Ska jag tacka och ta emot? Jag kanske behöver tända till lite framåt vintern då mörkret lagt sig över Happy Valley? Eller är det du som har beställt det här paketet hem till mig och glömt att säga något?
Ps: Jag älskar presenter och jag älskar överraskningar, fast ett sådant här mysterium blir jag mest bara konfunderad över.
Några hundra meter österut från oss flyter Provo River förbi. Floden kallades Timpanogotzis eller Tumpanowach fram till 1800-talet då pälsjägaren Etienne Provost kom hit och tydligen gjorde stort intryck. Inte bara ändrades flodnamnet, utan herr Provost fick också ge namn till vår grannstad Provo. Förra året åkte maken längs en del av floden i ett gummidäck tillsammans med några arbetskamrater. Sedan dess har han pratat om att vi skulle göra det tillsammans i familjen också. I går blev det äntligen dags. Egentligen skulle vår svenska gäst också följa med, men hon har åkt vidare på andra äventyr i några dagar. Sonen hade fullt upp med skoljobb och valde att stanna hemma, men resten av oss tog på oss ”badkläder” och laddade för att stilla glida tillsammans med vattnet.
Det visade sig att floden var på ett strålande piggt humör och vi fick snurra och ducka och sparka och paddla för fullt på vår åktur, men roligt hade vi! Yngsta dottern trillade i vattnet vid ett tillfälle och det var så klart mindre roligt, men storasyster fick agera hjälte och hjälpa till att dra upp henne medan pappa gav sig iväg på skojakt. Båda räddarna lyckades med sina uppdrag som tur var! När vi kom fram efter knappt två timmar var vi glada över att vi hade dränkt in oss i solskydd innan åkturen och vi hade också fått oss en rejäl genomkörare av en och annan muskel. Perfekt familjeaktivitet när man har lite äldre barn. (Maken hade med sig telefonen vilket som tur var vi andra inte hade. Han lyckades nämligen som av ett mirakel att hålla sig ganska torr till skillnad från damerna i sällskapet. Det var han som tog alla foton.)
Dagen i dag är en märklig dag.
Den är din.
Gårdagen föll ur dina händer.
Den kan inte få mer innehåll
än du redan givit den.
Morgondagen vet du ingenting om.
Men dagen i dag har du.
Använd dig av det.
I dag kan du glädja någon.
I dag kan du hjälpa en annan.
Dagen i dag är en märklig dag.
Den är din.
Okänd
