27 maj

Lång dags färd mot tomater.

Nu är de satta på plats, klenisarna. De har avhärdats i några dagar och ska nu få vänja sig vid solen och flyttas till ladans södervägg. Vi får väl se om det blir några tomater i år! Annars lär det bli mer än nog av chili att bita i, så vi får väl öva på att klara av hettan.

I år erbjuder vi en blandning av gammalt stallströ, Jem & Fix billiga trädgårdsjord och lite tomatnäringpellets. Jag ska vattna med nässelvatten när plantorna har acklimatiserat sig till de stora byttorna, så de ska nog slippa svälta ihjäl. Chiliplantorna och ett par av paprikaplantorna har redan blommor, men de brukar inte alltid klara omplanteringen. Vi får väl se! Livet som planttant är alltid överraskande spännande…

22 maj

Försommar.

Jag önskar så att jag kunde bidra med doft till denna bild. Det doftar ju alldeles ljuvligt ute just nu och jag är oändligt tacksam över att inte vara jätteallergisk som många andra är vid den här tiden. Så här vackert är det i min bror och svägerskas trädgård ett stenkast härifrån. Det ska byggas nytt där nästa år. Än så länge finns bara en stenmur, en stenkällare och fantastiska syrener eftersom det förra huset inte längre står kvar.

Jag älskar Biofilias hemsida och alla spännande recept som finns att experimentera med där. Igår testade jag att göra syrenlemonad. Dessvärre blev min inte alls lika fin i färgen, utan ser likadan ut som den saft jag gjorde förra året efter ett recept utan upphettning.

Dagen avslutades i Bredavik med några av syskonen och deras familjer, utomhus. Det blev en sådan där ”klassisk” grill med lite grönsaker, korv och ett par köttbitar och så geggiga pommes strips. Jo, om man värmer två påsar i samma ugnsform (vi har inte varmluftsugn i sommarhuset) blir pommesen inte särskilt knapriga. Nåja, alla blev mätta, gräset blev klippt, sällskapet var trevligt och utsikten var fantastisk som vanligt.

15 maj

Blomsteräng på ingång.

Äntligen! När Blomsterlandet hade 50% på alla sina fröer köpte jag på mig både grönsaker och ettåriga blommor. Grönsakerna åker i jorden lite i taget, men de flesta av blomfröerna ligger fortfarande i sina påsar. Idag fyllde jag den fina byttan med hål i botten med lecakulor, ett lager fiberduk (så jag kan återanvända lecakulorna sedan) och ett par påsar vanlig planteringsjord. Fröerna var blandade med perlit för att vara lättare att sprida ut, det är därför kartongen ser så stor ut. Det fanns inga instruktioner om att lägga någon jord över, så jag hoppas att jag inte saboterade något med mitt centimeterdjupa lager på toppen. Det är sällan bilderna på dessa fröpåsar stämmer överens med verkligheten, men den här gången blir det kanske annorlunda? Jag ser fram emot ett vajande blomsterhav vid verandatrappan.

Igår åkte maken på utflykt för att fylla på med lite varor som behövs till projektet Trädgårdslandet. Han var även vänlig nog att köpa en 70-literslåda som ska få bli min bokashijordfabrik och en ny spade. Jag är lite fixerad vid ”Bäst i Test”-resultat, så jag hoppas att Granngårdens dubbelskodda spade ska fungera bra trots att den inte har vunnit några priser. Vår Oremspade var kanonbra, men lite felkonstruerad. Det visste vi från början, så vi är nöjda med att vi ändå fick så många fina år tillsammans.

12 maj

Hur många pelargoner behöver man?

Ja, den frågan ställde han häromdagen, maken. Jag satt där med höjda ögonbryn och undrade förvånat över varifrån denna märkliga fråga kom. Tyckte han att antalet pelargoner börjat gått överstyr? Jag har 21 pelargonkrukor och inte är det väl något konstigt med det? Hyser jag allt för starka känslor till mina modersplantor? Jag ger ju gärna bort pelargonbebisar?! Senast häromdagen hittade en av förra årets sticklingar som härstammar från en av mammas mårbackapellisar ett nytt hem.

Makens fråga gav mig chans att inventera och inspektera hur det står till. Då jag talar om moderplantor är det personen jag fått blomman av som får ge namn. Jag har mammas Mårbacka, mammas äppelblom, mammas vita, Bagittas Mårbacka, Bagittas vita, Karumos vita, Lindas Ålsta Frida (zonalpelargon), Lindas Swanland (zonalpelargon rosenknopp), Lindas Bob Hall (stjärnpelargon), Evas hängpelargon och Mimmis Mårbacka. Du ser. Efter förra årets tuffa vinter var det med nöd och näppe jag fick pelargonerna att komma igen och de fick inte heller någon ultimat sommar. De flesta ser redan bättre ut i år än de gjorde efter en hel sommar av gullande! Ja, några av dem har inte börjat blomma än förstås, men flera är redan igång. Jag klagade lite på Bob Hall här i veckan, men som du ser på bilden har han tagit sig och är nu jättesöt. Hans pappa, själva moderplantan, är dock lite klenare och spretar lite på det fula sättet.

Jag tog inte så många skott i år, utan har låtit de flesta pelargonerna bli lite vildvuxna. Den jättestora Mårbackan som min syster tog hit (består av tre samplanterade) blev däremot toppad och fick många bebisar. Jag tog hand om tre av dem, varav två överlevde, resten tog syrran hem. Jag provade att rota en av varje i såjord, pelargonjord och vanlig blomjord. De två sista var det som klarade sig och den sista har tagit sig allra bäst. Jag kan konstatera att det är onödigt att krångla till det. Det har varit toppen att ha ett litet ”växthus” i gästskrubben. Det har definitivt gett dessa skönheter den omsorg de verkligen behövde. Ett gäng har nu fått flytta ut i verandan för att vänja sig vid lite större temperaturväxlingar och några står kvar här i arbetsrummets fönster där de ibland får lite frisk luft vid öppet fönster. De gör mig glad! Så är 21 stycken för många? Nej då. Eller vad tycker du?

07 maj

Torsdagens topp tre.

1. Coronalunch tillsammans, alla tre. Favoritsalladen just nu är tomat, gurka, basilika, torrostade solrosfrön och dressing på balsamvinäger och god olivolja. Så gott!

2. Äntligen har papperskopiorna på svägerskans fantastiska foton kommit. Några av favoriterna hänger i ljusslingan i hallen och påminner nu om en av de bästa dagarna i mitt liv!

3. Rapsfälten. Rapsfälten! De är ljuvliga.

Hur ser din torsdagslista ut?

06 maj

Små, lätta moln på en hoppfull himmel.

Vilken underbar dag! Vårvindar friska och solsken i blick. Jag glömde vattna i trädgårdslandet och orkade inte räfsa upp gräset till täckodlingen, men jag kom ut på långpromenad med maken, hade ett givande studiemöte med triaden och har fyllt på frysen med gratis nyttigheter.

Ibland glömmer jag bort hur vackert det är här. Kanske inte glömmer direkt, jag promenerar ju i närområdet mer eller mindre varje dag. Det handlar mer om att jag blir hemmablind och börjar ta allt det vackra för givet. Det märks att många äldre håller coronatristessen på avstånd bl.a. genom promenader i vårt naturreservat. Varje dag ser jag bilar på kyrkoparkeringen och hurtbullar med kartor i högsta hugg. Härligt!

Tur att S gillar att skörda vad-som-nu-behöver-skördas. Idag plockade hon in två gigantiska bunkar med kirskål. När jag hade rensat och tagit hand om allt hade vi gemensamt lagt flera timmar på fyra 200-gramspåsar med förvälld kirskål. Med tanke på att finbutiker sålt denna delikatess för 600 kr/kg så var det kanske värt vårt jobb? Nu kan vi äta nyttig delikatess också i vinter.

Avslutningsvis vill jag skriva om min dröm att vara kulturtant i Stockholm. Då och då går jag in på Hemnet och kollar in tjusiga lägenheter från förra sekelskiftet i Vasastan. Idag hittade jag två lägenheter som Kronofogden lagt ut på exekutiv auktion. Det har jag aldrig sett där förut. Visst finns det alltid fastigheter som Kronofogden vill bli av med, men jag har aldrig sett några i just Vasastan. Är det coronaviruset som ställt till det? Och hur vanligt kommer det att bli med exekutiva auktioner framöver? Jag vill att allt ska vara som vanligt, men det är det ju inte. Att landa i de små glädjorna, som t.ex. skördat lyxogräs, hjälper mig åtminstone att förhöja livskvaliteten.

03 maj

Vårlista 2020.

Jag hittade en rolig lista hos min syster och tänkte att det kunde vara bra att börja söndagen med att tänka på våren ur lite olika perspektiv. Annikas liv har rätt drastiskt förändrats med coronavirusets framfart till skillnad från mitt, men jag kan konstatera att jag inte är helt oberörd jag heller.

Rangordna våren i relation till de andra årstiderna!

Jag vet, jag vet. Alla fåglar kommit re’n, glad såsom lärkan i morgonstunden och sköna maj i all ära… Våren borde vara en självklar etta enligt många, men för mig är hösten alltid nummer ett. Jag härleder detta faktum till att jag är ett oktoberbarn och att jag svettas då det är för varmt. Man kan alltid klä på sig ett extra lager, men det är inte lika lätt åt andra hållet. Nåja, nu är det våren vi pratar om. Jag kan konstatera att våren kommer näst längst ner på min lista utan att det betyder att jag ogillar den. Jag älskar för det första att vi har fyra distinkta årstider här i Sverige. Dessutom älskar jag att odla, men det roligaste är ju att se det odlade växa och att skörda, inte att gödsla, göra sig av med ogräs och vara orolig för att det kanske är för varmt, för kallt eller för torrt hela tiden.

Så här ser alltså min lista ut:
1. höst
2. jul
3. sommar
4. vår
5. vinter

Du kan protestera om du vill, men jag kommer inte att lyssna.

Hur är den här våren i jämförelse med förra?

Våren 2019. Många av familjens äldre vänner, släktingar och bekanta gick bort och jag var på fyra begravningar under våren. På något vis tröstar det mig att de fick dö i ”lugn och ro” och att det fick komma då det skulle. Ja, förutom en körkompis som var alldeles för ung. Trots att döden var så närvarandet hände det mycket annat fint. Höjdpunkten var att fira in ”sista året som 40+” på Yasuragi med min fina vän. Min kalender var full av sådant som är JAG. Det var jobb på SFI, promenader, fika, middag, handarbetscafé, körövningar och uppträdanden, vi var värdfamilj till ett par amerikanska körtjejer, trädgårdsdagar och resor både i och utanför Sverige och vi umgicks mycket med storfamiljen. Det var en fantastisk vår som sedan övergick i en helvetessommar, men det är okej. När jag tittar igenom min blogg (ännu en gång är jag så tacksam över att den här dokumentationen finns) och kalender känner jag mig glad och tacksam över livet som det såg ut då.

Ska jag då jämföra det jag har nu kan jag konstatera att vi fått mycket gjort i coronatider, men att det är träligt att inte kunna vara lika social som vanligt. Jag tycker även synd om människor som påverkats direkt och indirekt både då det gäller hälsan och rent praktiskt. Oro, osäkerhet, väntan, drastiska förändringar… ”Det är som det är och det blir som det blir.” Det må låta fatalistiskt, men samtidigt är det hjälpsamt att landa i att vara trygg i nuet istället för att leva i en orolig framtid.

Var möter jag helst våren och varför?

I trädgårdslandet. Igår frågade min syster när mitt odlar-intresse vaknade. Det är lite svårt att svara då jag från början var en smått ovillig planttant. Numera är dock känslan av att stoppa händerna i jorden, med eller utan trädgårdshandskar, oslagbar.

Bästa respektive sämsta med våren?

Det bästa är känslan av uppvaknande, hopp och lust. Det sämsta är att jag ofta blir överväldigad av att det finns så mycket att göra. Aprilväder är inte heller någon favorit hos mig.

Vårskriket, ja eller nej?

Absolut! Nästan varje år.

Hur ser (såg) mina vårplaner ut?

Eh, tja, vi fick superanpassa dotterns påskbröllop och fick ett underbart minne att ta med oss efter det. Förutom Stockholmsresan, som ju aldrig blev av, hade vi inte så mycket planerat. Jag studerar hemifrån till ”samtalsterapeut med e-hälsa”, så rent praktiskt är det mest bara mitt sociala liv som verkligen ser annorlunda ut än det hade gjort om tiderna varit andra.

Fotograf Karin Vivar

Nästa plan som kommer att justeras efter omständigheterna är yngsta dotterns student. Den dagen, den glädjen. Vid det laget har det dock hunnit bli sommar.

Vad tittar jag på/läser just nu?

Trädgårdsböcker, ”Fader Brown” på svtplay och ett och annat avsnitt av Outlander.

Vad tränar jag helst under våren?

Jag vet inte vad jag ska svara. Jag promenerar precis som vanligt, men saknar faktiskt skärgårdsgymmet som jag inte har velat besöka under omständigheterna. Mitt liv är ganska o-stockholmskt och den mesta träningen får jag i vardagen då jag gräver i trädgården och lyfter tunga grejer.

Nya vårplagg i garderoben?

Inte ett endaste. Jag ser ut som en slashas mer eller mindre varje dag. Funderar på om det inte hade varit en god gärning till mina medmänniskor att se till att skaffa nya gummistövlar och ta på mig lite mer estetiskt tilltalande arbetskläder.

Typisk vårmat jag längtar efter?

Sparris! Alltid sparris. Kirskål och nässlor förgyller också ”ofta” våra gommar under våren sedan vi flyttade tillbaka till Sverige.

Lämpliga vårutflykter?

ARK56! Vi valborgseldar alltid på brorsans vitsippsö, så också i år, även om det blev till första maj. Apropå vitsippor så är Ådalen i Jämjö otroligt vackert under våren. Blekingeleden är fantastisk. Vi bor ju i Sveriges Trädgård, så jag klagar inte på utbudet!

Vad ser jag mest fram emot den här våren?

Hade frågan kommit då det fortfarande var vinter hade jag sagt dotterns bröllop. Nu känns det som att våren närmar sig sitt slut och att jag längtar tills jag får sätta ut tomater och de andra grödorna.

Något jag är extra nöjd med den här våren?

Jag är väldigt nöjd med att vi fått så fint i ladan och att vi hela tiden har en riktning framåt. Jag är tacksam för ”gör om, gör bättre”, för förlåtelsens princip och för att jag klappar mig själv på axeln lite mer ofta nu för tiden. Jag är så glad över tillfället jag har att genomföra drömmen om en ny yrkesmässig inriktning såhär lite senare i livet. Dessutom är jag glad över att komposthögen blivit en lyxig, om än tillfällig, förvaring för perenner som ska få en permanent plats när det väl är dags för trädgårdslyftet.

Hur ser din variant på vårlistan ut? Haka gärna på!

30 apr

Grattis på bröllopsdagen!

Torsdag 30 april 2020. Idag är det 51 år sedan björkarna susade och liljekonvaljer förgyllde mina föräldrars bröllopsdag. Det är smart att lägga sina egna högtidsdagar till samhällets röda kalender. Då garanteras man ledighet så fort det är dags att fira. Om man inte jobbar skift, som min far till exempel. Och hans arbetsdagar sammanstrålade ovanligt ofta med midsommar och jul. Med en stor familj som han alltid såg till att värna om gjorde traktamenten och övertidsersättning stor skillnad i lönekuvertet.

Det är intressant, det där med kärleksspråk. Som samtalsterapeut har jag påmints om hur viktigt det är att öva på att uppfatta andras kärleksspråk för att förstå dem på riktigt. Ett förhållande har större chans att utvecklas till något starkt och hållbart om vi strävar efter att förstå vår partner, vår vän, vår arbetskamrat. Har du inte gjort testet än är det kanske dags?

Glad Valborg till dig! Jag hoppas att du får uppleva åtminstone lite eld i hjärtat denna kalla, ruggiga dag. Själva eldar vi imorgon. Under dessa märkliga tider kan man ju bestämma över både det ena och det andra på egen hand och eftersom det ändå inte eldas officiellt någonstans går det finfint att tillrättalägga Valborg så det passar våra behov. Apropå obekväma arbetstider och sådär.

29 apr

Varje liten droppe.

Bön från öknen i Utah: ”Lord, we thank Thee for the moisture.” Jag fnissade när jag hörde det, kanske för att jag tycker att ”moisture” är ett av de engelska ord jag tycker minst om. Däremot har jag kommit att förstå den stora tacksamhet för varje liten droppe regn som ökenbor känner.

Just nu är det riktigt torrt i marken. Stora delar av Sverige har väl påfyllda vattenreserver, men hos oss ute på ön är det fortfarande torrt. När jag hörde regnet smattra mot biltaket igår blev jag därför alldeles varm i hjärtat! Vi fick kanske inte så mycket regn, men tillräckligt för att åtminstone ge hela naturen ett slags färgförstärkande filter.

I ”växthuset” grönskar det också för fullt. Tomaterna har vuxit dåligt de senaste veckorna då jag har haft dem i verandan under dagtid. Det har nog helt enkelt varit för kallt, så jag låter dem stå på heltid här inne fram tills att de kan flytta ut. Auberginerna ser fina ut och pelargonerna mår verkligen mycket bättre i år än förra året överlag. Längst ner ser du basilikan som toppades för några dagar sedan. Vi har ätit basilika varje dag sedan dess. Smarrig tomatsallad med fetaost, rödlök och färsk basilika är bland det godaste som finns. Stockrosorna har också tagit sig bra. Frågan är bara var jag ska ställa dem? Mängder av luktärter har fått flytta ut, även om de fortfarande står i sina ”växthus” (fryspåsar). Tydligen tål de att temperaturen går ner till -8°C och dit lär vi inte komma även om det säkert ligger en eller annan frostnatt framför oss. Där nere har jag fem sorters potatis som ska sättas ut i landet på fredag. Och detta var nog allt från planttanten för den här gången!