20 aug

Den som väntat på något gott.

Vissa hösttecken börjar pocka på uppmärksamhet. Mognande nypon, rönnar som börjar explodera i färg, gula björklöv på regnvåta bilrutor… Dottern börjar skolan på fredag (hon fick idag veta att det blev två extra dagars sommarlov, hurra) och pendlartrafiken är igång igen. Här är dock bevis på att det faktiskt är sommar fortfarande. Tomaterna är så goda, så goda! Längst ner kan du se min halvt solbrända fot. Inte är det snyggt, men jag är nöjd över att vi har haft en sommar som har inneburit att jag mest skrotat omkring i mina flip-flops. Det finns det som är värre. Jag tror att D-vitaminförrådet är påfyllt, men kommer i vanlig ordning att komplettera med tabletter framåt september. Det var det där med den svenska vintern…

19 aug

Jät via Växjö.

1989-1992 bodde jag i Växjö eftersom jag studerade på lärarhögskolan. Det var en spännande tid för mig på många sätt och vis, men själva Växjö blev aldrig någon favorit. Jag har aldrig längtat tillbaka. Däremot längtade jag då och då därifrån…

Sedan jag flyttade hem från USA har jag velat få lyssna live på min kompis dubbelkvartett Vivavox. Direkt när jag såg att de skulle ha en liten sommarturné skrev jag upp det i min kalender. Sista anhalten var en helgmålsbön i Jäts gamla kyrka utanför Växjö och därmed styrde jag i lördags min kosa dit. På vägen letade jag kantarell i svampskogen, tog en tur på Börjes i Tingsryd och led mig igenom stan, Växjö alltså, eftersom det tydligen var den sista av Karl-Oskardagarna. Jag förundrades över att ungefär ingenting såg ut som det gjorde när jag bodde där och samtidigt insåg jag att tiden går och med den förändrar saker och ting. Domkyrkan, min favorit, renoverades några år efter att jag hade flyttat därifrån. Katedralskolans luciatåg i den kyrkan tillhör ett av de fina Växjöminnen som jag faktiskt har. Det var tydligen högt tryck just i lördags, för på några timmar såg jag två brudföljen passera! Folk passar väl på innan sommaren är över.

Jäts gamla kyrka byggdes någon gång runt år 1200. Den är mycket fascinerande! Altargången sluttar uppåt och kyrkbänkarna verkar ha byggts för att folk inte skulle kunna somna. Hu, så obekväma. Trots det var det värt att bli sittande i en timme. Vivavox sjöng så innerligt och hade en mycket vacker sommarrepertoar.

Mina favoriter blev Längst inne i mitt huvud, Barbro Lindgrens vackra text som jag själv sjöng i Svart på Vitt i början på 90-talet och Billy Joels And So It Goes… Prästens betraktelse träffade mig rakt i hjärteroten. Ibland kommer små kärleksgåvor till en.

Vivavox bjöd mig på änglasång och jag kunde komma hem uppfylld av något som jag hoppas räcker under lång tid framöver. Jag påmindes återigen om hur viktigt det är att jag fyller på med musik av olika slag. Det ger mig kraft.

17 aug

Mord.

Inatt klockan halv fyra skedde ett mord utanför vårt sovrumsfönster. Jag gjorde vad jag kunde för att stoppa det hemska, men naturens krafter är starka. Jag misstänker att det var grävlingen som lurat omkring på vår gård som var förövaren. Mördaren grymtade, det stackars offret skrek så hjärtskärande att jag fick ont i magen. Jag tyckte att det lät som ett stort djur, men det var kanske bara kraften i dödsångesten. Det går att se var i det höga gräset jakten ägt rum, men jag vågar varken rota runt efter blodspår eller eventuella lik. Hu!

16 aug

Man kan inte få för mycket ljung i sitt liv.

Det är så otroligt vackert ute i naturreservatet just nu och dessutom luktar det gudomligt gott. Uttorpsrundan med stopp nere vid havet är fantastiskt på så många olika plan. Förra året torkade stora hobbar av ljungen ut och det stod bara grå ljungskelett kvar. Jag var rädd att de inte skulle orka komma igen, men årets väder verkar ha varit perfekt för dessa lila skönheter!

12 aug

Astrid Lindgrens Värld.

Makens uppdragsgivare bjöd på familjedag på Astrid Lindgrens Värld igår, så den lilla hemmavarande familjen passade på att njuta nostalgi för fulla muggar! Det var länge sedan vi var där och det var både utbyggt och förändrat sedan sist. Intrycket av skådespelarna var dock lika bra som alltid och vi fick en fin dag trots att vi inte hade några små barn med oss.

Pippi i tre olika versioner:

Favoriterna från gårdagens föreställningar:

Far och dotter:

Den obligatoriska hoppbilden:

Det är utmanande att leva (grå hår) och många timmar bland småbarnsfamiljer och mängder av intryck kräver vila:

06 aug

Kalas i Bredavik.

Under alla år har vår son firat sin födelsedag i Bredavik den tredje augusti. Nu är han vuxen och uppenbarligen inte alltid på plats i sommarparadiset, så det kändes skönt att igår kunna fira systerdottern på hennes dag. I vanliga fall brukar hon fira hos släkten i Göteborg, men omständigheterna ville annorlunda i år och delar av släkten kom istället hit. Det blev ett härligt kalasande med übersnygga kakor och roliga lekar. Fotbollsplanen som sportige svågern initierade har tagit sig fint och används varje dag. Jätteroligt!

03 aug

Gabbeluren 23 år på jorden.

För 23 år sedan vid den här tiden låg jag och sov, svettig. Jag hade gått nästan två veckor över tiden utan en enda förvärk och började fundera på om det verkligen skulle bli någon bebis för oss. Ett knappt dygn senare hade han kommit och jag hade knappt hunnit fatta vad som hänt. Vår lilla groda, vår ”Trean”, han som gjorde mig till mamma och maken till pappa hade kommit.

Sonen har en jobbsommar i München bakom sig och nu är det dags för vandring i svenska fjällen med en god vän. Efter det hägrar delad lägenhet, KTH och ingenjörsstudier och jag sitter fortfarande och undrar vad som hände. Grattis älskade son! Må fjällsolen lysa över dig på din dag.

31 jul

Planttantsglädjor.

En bild säger mer än tusen ord. Jag stoppar näsan i mina luktärter flera gånger om dagen. De luktar himmelskt och är dessutom ljuvligt söta, så mardrömmen om tomater med potatisbladmögel kan inte ta så mycket plats som den försöker. Det gör mig glad och tacksam. Chokladmyntate med iKaffe är som godis och havregrynsgröten blir festlig värre med gårdens honung. Jag fortsätter nog leka planttant ett tag till.

28 jul

Försenad födelsedagsupplevelse.

I oktober förra året fyllde vår väninna år. Hon lovades en heldag runt Österlen och en gyrokoptertur ”till våren”. I fredags hade den dagen kommit. Våren hade hunnit gå över till en av sommarens varmaste dagar vilket visade sig passa utmärkt till den här aktiviteten!

Vi började dagen med en promenad i Brösarps norra backar eftersom en i sällskapet hade tillbringat natten på gästgiveriet där. Vilka vackra vyer vi bjöds på! Vi fick även sällskap av ett gäng oförargliga hästar.

På Brösarps Gästgiveri hade min syster beställt utflyktsmat för 150 kr/person. Mycket prisvärt! I ett paket ingick en träningsvattenflaska, en väl tilltagen portion lunchmat, frallor, ”annan dryck” (juice, kaffe eller te), frukt och en god efterrätt/mellanmål. Det var så mysigt att sitta i skuggan och äta i lugn och ro!

Efter en fin naturupplevelse var det så dags för ett besök i Sövde. Maken tog ut två av damerna i klubbens nya, snygga gyrokopter. Båda är höjdrädda och hade haft lång tid på sig att ladda inför denna upplevelse, men de verkade mycket nöjda efteråt.

Att flyga gyrokopter är inte dumt alls! Man ser ut över landskapet och känner närhet till ”Moder Jord” på ett annat sätt än när man sitter i ett transportflygplan. Jag kan varmt rekommendera upplevelsen.

På Sövde Musteri säljer de prisvärd äppelmust, mousserande cider och den egna specialiteten Sider. Sidern är min favorit, men den fanns tyvärr inte inne då vi var på besök.

Dagen avslutades med ett besök på Björketorps Gård där de säljer hemmagjord gräddglass och ”riktig mjölk” på glasflaska. Butiken är öppen för självservice även efter öppettiderna vilket gjorde att vi kunde slå oss ner och dela på två paket glass i kvällssolen. Smart koncept! Swish är en klurig uppfinning ändå… Och tänk vad fint med entreprenörer som litar på sina kunder.

24 jul

Mina fina.

Ibland knyter det sig i magen när jag tänker på mina barn. Åh, vad jag älskar dem! De har gett mig gåvan att uppleva hela det känsloregister jag bara hade fått smaka lite på innan 25 års ålder då sonen föddes. Vi har gått igenom tvåårstrots, femåringars förbehållslösa kärlek och mammadyrkan, de prepubertala åren och tonårshelvetet. På andra sidan stiger nu de färdiga slutprodukterna ut. Jag är så stolt, så tacksam. Jag vet att inget är ”färdigt”. Små barn, små problem, stora barn, stora problem och allt det där, men ändå. Just idag är jag mest bara glad och tacksam över att vi står här.