31 dec

Gott slut!

Jag sätter mig vid skrivbordet och tittar ut över den geggiga gårdsplanen och ser att allt ser grönt, brunt och dämpat ut. Vi fick en fantastisk och vit jul, medan nyårsafton bjuder på mer traditionellt vinterväder och ett lugn som jag gillar.

Ett par fasaner och en duva håller småfåglarna sällskap på marken nedanför fågelmataren. Jag drömmer varje vinter om domherrar, men det är väl för varmt för att de ska visa sig. Talgoxarna, blåmesarna och nötväckan är dagliga gäster och vi har fortfarande en större hackspett som gillar maten som bjuds. Jag brukar knacka på rutan då kajorna försöker råna småfågelmataren, men de har väl lika stor rätt att mätta sig som de små? Tänk att jag skulle finna så stor glädje i att mata fåglar! Det måste ha med åldern att göra. Makens kikare kommer väl till pass och med den känns det som att man står bara en utsträckt hand borta. Jag fick ett fågelmatarbord i julklapp, eller material som maken ska tillverka ett med. Det ska bli spännande att se resultatet! Lillebror tipsade om sina grannars lösning och ritningen har visst utvecklats ur den.

Visst är det härligt att ha ett helt oskrivet blad framför sig, så som vi har denna sista dag på året? Eller, det har vi ju egentligen varje dag, men nyår är speciellt. Själva raketerna och allt det andra kan jag dock vara utan. Framåtandan som jag tänker ta med mig som ledsagare har redan tagit plats vid min sida och jag hoppas att ett givande och lyckligt år ligger framför våra fötter.

Jag tänker tillbaka på 2021 med värme och är tacksam för så mycket i mitt liv. Den mognad som har kommit med åren är något jag omfamnar och har längtat efter utan att ha vetat det. Ibland behöver man stå en bit ifrån sig själv för att se hela bilden. På det sättet är bloggen jättebra för mig eftersom den fungerar som något slags dagbok. För tio år sedan var jag mitt i något som väl mest kan beskrivas som 40-årskris. Det blev värre innan det blev bättre, men det skedde samtidigt som det hände en massa fantastiska saker. För så är det ju. Livets berg- och dalbana bjuder hela tiden på högt och lågt. Jag upplever att jag helt enkelt blivit mindre åksjuk med tiden.

27 December 2011: Under det här året har jag mått bättre, och sämre, än någonsin. Jag har varit gladare, lyckligare, mer fokuserad, mer ledsen, mer frustrerad och faktiskt mer av det mesta. Jag är tacksam över mycket jag fått vara med om, ledsen över en del annat. Något jag förstod för länge sedan är att det som betyder något till syvende och sist är att man öppnar sitt hjärta för kärlek, att man ger och tar av detta så fantastiska. En kram till någon som behöver närhet, ett tröstande ord då allt känns hopplöst. Inga stora eller dyra prylar kan kompensera för en ledsen själ.

Så, med det önskar jag dig kära läsare ett gott slut på 2021 och, som min extrasyster skulle säga, einen guten Rutsch in i 2022. Må dina ansträngningar göra dig starkare och bättre på att träffa målet.

01 dec

Välkommen december och juletid.

Det känns ändå lite småmagiskt att se snö på marken tillsammans med adventsstjärnan i fönstret en tidig decembermorgon. Jag älskar den här tiden på året! Mörkret stör mig inte direkt, men visst älskar jag ljuset som snön tillför. Det var bara det där med is och bilar. Gillar verkligen inte att köra då det är halt.

Vår granne Lotta har satt upp utomhusljus lite här och där för att muntra upp oss trötta medmänniskor! Det är så mysigt att gå förbi deras gård på eftermiddagspromenaderna. Ljusslinga i träd, adventsljusstakar också i ladan, ljusbollar i krukor och allt vad det är. ”Var inte rädd för mörkret, tänd ett litet ljus.”

Numera står gårdens gamla vagn som dekoration vid sidan om vår uppfart. Den tillhör väl egentligen brorsan, men tills han flyttar den hade det varit roligt att använda den till något fint. Jag kan se krasse slingra sig ner över kanten, men jag vet inte om jag orkar springa med vattenkannan ända hit. Vi råkar ju bo på ett ställe som alltid bjuder på torka. Nåja, det är inte precis något problem just idag.

Hej Hemma! Blir fortfarande rörd av att jag får bo här. Jag älskar vårt hem.

Den gamle kartongtomten står bra i kröken i trappan. Jag tänker att den kom med huset, men samtidigt funderar jag på om den kom i Sikölådan med julgrejer härom året. Hur som helst tycker jag att han har sin plats här! IKEA-växten är jag dock trött på. Vet bara inte vad jag skulle sätta dit istället.

Älskar ”det är en ros…”-trycket som hade sin plats i hallen förra året. Nu har den fula elcentralen blivit inbyggd i ett fint skåp, så då får inte bonaden plats. Jag tycker ändå att den passar perfekt också i den blårosa hörnan. Lite väl svulstigt och en gnutta tantigt, men jag gillar känslan!

Blommorna fick jag av äldsta dottern efter konserten i söndags och de passar så fint i kökets lilla julhörna. Det enda som inte passar in är mikron, men den får inte plats någon annanstans. Är ändå väldigt nöjd med att den sväljer så mycket trots sin lilla storlek. Jag hade velat ha den svart så den blev lite mer en del av skåpet. Helt oviktigt egentligen!

01 dec

Glad första december!

Idag firar vi lillasysters födelsedag, decembers intåg, alla adventskalendrar som ska öppnas och de numrerade ljusen som aldrig brinner lagom snabbt. Hoppas att du har en riktigt fin månad framför dig.

Jag kan inte låta bli att lägga upp en bild på min extrasysters adventskalender. Hon målade den till sina föräldrar då hon var utbytesstudent i vår familj 1992. Vilket konstverk! Det här är min barndomshem och dess omgivningar. Så fint fångat!