26 feb

London i backspegeln.

Nu för tiden är det mänskliga flygandet starkt ifrågasatt, men det är otroligt fascinerande att se järnfåglar nere från marken. Jag är så tacksam över att kunna se delar av världen som jag säkert inte hade fått uppleva om jag hade levt för hundra år sedan.

Nu är det en vecka sedan S och jag satte oss på tåget ner till Köpenhamn för fortsatt resa mot London. Karlskrona må vara ett bortglömt hörn på Sveriges karta, men det är onekligen behändigt att kunna ta sig direkt till en internationell flygplats med direkttåg. Dessvärre måste man alltid planera in rätt mycket extra tid eftersom man aldrig vet om något tåg ställts in eller ersatts av buss någonstans längs vägen. Just den här gången gick allt som tur väl var smort både på dit- och hemvägen.

Joe & The Juice, Kastrup.

I vanlig ordning inledde vi äventyret med ett besök på Joe & The Juice. Vi gillar detta ställe som aldrig bjuder på några överraskningar. Fräscht och gott med en något bedräglig nyttighetsfaktor… Med tanke på att vi reste med billiga Ryan Air kändes det motiverande att klimatsponsra några unga mäns löner.

Dubbeldäckare med slutstation Victoria, en svart hackney (taxin till vänster i bild) och vacker arkitektur. Mer London än så blir det inte.

London ligger förhållandevis nära oss, men när man reser går ändå mycket tid bort som ren transportsträcka. London Stansted ligger en bit utanför stan, vilket innebär att man får lägga till extra tid för att ta sig in till stan. Den här gången valde vi ett billigt hotell alldeles nära Paddington Station. Hotellet var slitet och rummet var så trångt att vi inte kunde vara uppe och röra på oss samtidigt, men det kompenserades av att vi kunde bo ”mitt i smeten” och att allt var rent och fräscht.

Speakers’ Corner, Hyde Park.

Efter att ha sovit gott trots englasfönster och ständiga utryckningar som körde förbi på gatan utanför hotellet inledde vi den första heldagen med en promenad ner till Hyde Park och god frukost i The Italian Gardens Café. Våren hade som förväntat kommit längre på den gröna ön mellan Nordsjön och Atlanten och vi hade turen att få både sol och behaglig promenadtemperatur. Både London och New York inbjuder till promenader, men som jag redan nämnt är det till att snyta svart efter en dag på stan. Att bebyggelse och trafik blandas med mycket grönt gör att det åtminstone känns som att människa och natur gör sitt bästa för att jobba tillsammans.

Selfridges på Oxford Street är efter Harrods Storbritanniens största varuhus och har legat här sedan 1908. Man behöver egentligen inte ens handla för att uppleva något slags ”shopping-kick”. Varuhusets Food Hall fick stå för resans finaste lunchupplevelse.

En av dotterns önskningar var att vi skulle ”äta gott” under resan. Det gick alldeles utmärkt utan att spränga kassan. Att gå omkring i den här stora mathallen och försöka bestämma oss för vad vi ville ha var en upplevelse i sig. Att trängas i många timmar med alla andra shoppande turister längs Oxford Street kanske varken var vad dottern eller jag längtade efter, men samtidigt hittade vi jättefina kläder till henne, så det fick vara värt det. Äldsta dottern älskar att shoppa, men lillasyster gör det bara när hon är nödd och tvungen. Att göra det i samband med en större upplevelse funkar åtminstone bättre. Att vi sedan kom till Prince Edward’s Theatre med ett gäng shoppingkassar till säten som redan var trånga som de var blev lite knöligt, men det löste sig! Och musikalen Aladdin bjöd på några fantastiska timmar. Jag förundras alltid över hur proffsmusiker trollar fram lusten att bjuda på ny energi till varje ny publik. Anden i flaskan spelades av en strålande Trevor Dion Nicholas, men det var också kul att se vår svenske stjärna Fred Johanson. Kvällen avslutades med att vi plockade upp ruskigt god Fish and Chips på The Mayfair Chippy. Jag blir aldrig trött på denna maträtt om den är rätt tillagad, särskilt inte om tartarsåsen är så god som den här var.

Isaac Newton och dottern. Tänk om vaxdockor kunde tala!

Dag två började vi med varsin bagel och varm choklad innan vi åkte med Golden Tours Hop On Hop Off-buss till Baker Street för att fixa biljetter till Madame Tussauds, dotterns utflyktsmål. Jag hade redan varit där och var inte så sugen på ett reprisbesök, men det blev en väldigt rolig upplevelse tillsammans med familjens teaterapa. Hon gick ”all in”! Vi hade fått låna min systers Oyster Cards för att kunna åka buss och tunnelbana, men Hop On Hop Off-bussen är ett bekvämt sätt att hinna uppleva snart sagt alla viktiga besöksmål åtminstone från ett bussfönster om man bara har en dag på sig.

Elizabeth Tower, allmänt kallat Big Ben efter den 13 ton tunga kyrkklockan i tornet, Houses of Parliaments välkända klocktorn.

Big Ben stod också med på önskelistan. Vi åkte förbi den världskända klockan med bussen, men bäst var upplevelsen från det stora pariserhjulet London Eye. Jag kan varmt rekommendera turen i skymningen om vädret är bra. Vi fick se solen sänka sig över London och trots att vi var ett gäng som åkte i samma ”vagn”/kapsel kände jag att S och jag verkligen fick se allt detta från första parkett utan att känna att närvaron av de andra var påträngande.

Palace of Westminster.

Jag hade gärna stannat i några dagar till, men samtidigt var det väldigt skönt att komma hem till tystnaden och stjärnhimlen i Uttorp. Vi bor i ett litet paradis och trots att jag gärna skulle leva kulturtantsliv mer ofta uppskattar jag verkligen att kunna bo just här! Omväxling förnöjer.

19 sep

Vackra minnen.

Jag sitter här och försöker samla intrycken efter en dryg vecka hos min syster i Skottland. Jag reste med två andra syskon och ett syskonbarn och fick en nästan magisk vecka. Vi har haft den stora glädjen att få skapa vackra minnen tillsammans!

Jag hade inte besökt Skottland sedan 2001, men de andra medföljande syskonen är vana Skottlandsresenärer. Jag är förundrad över att det fanns så många ställen som ingen av dem redan hade besökt. Detta fantastiska land bjuder på sköna naturupplevelser, pampiga ruiner, vackra slott och smarrig mat åt alla väderstreck… När jag och maken kom hem från Irland kände jag mig inte färdig. Jag blev helt uppslukad och hade helst velat stanna länge, länge. Jag vet att jag kommer att resa tillbaka någon dag, men just nu nöjer jag mig med att ha fått uppleva något liknande i grannlandet. Jag hittade ett nytt hemma och förstår verkligen att min syster har svårt att tänka sig att någonsin flytta tillbaka till Sverige igen.

Resebloggssystern ville gärna att vi alla skulle dela med oss av veckans favoriter. Hos mig kammade hon noll. Jag tyckte att varje dags utflykt var den bästa, vare sig det var en promenad uppför Äventyrsberget (syskonbarnens påhittade namn på kullen i grannskapet) eller ett besök på Dunnottars slott som har en synnerligen spännande historia. Man ska sluta på topp och det kände jag att jag gjorde då jag och brorsan satte oss på planet hem från Edinburgh. Jag är så nöjd och tacksam över att ha fått lägga den här resan till minnesbanken, och även om borta är bra så är ändå hemma bäst. (Att maken hade fixat till det sista till arbetsrummet gjorde inte saken sämre!)

Med ny inspiration, bättre hälsa och lite mer driv än på länge kan den här hösten bli riktigt fin! Fler vardagsglädjor och färre slott. Fint så. Jag hoppas att också du får njuta av lite äventyr i livet, vare sig det handlar om något stort (som ett nytt hus) eller något litet (som at få till den perfekta risotton). Peace!

22 apr

Turné i Sveriges vagga.

Den som väntar för länge missar tåget, men det har inte jag gjort. Jag har varit på en fantastisk resa runt Borås och Skara tillsammans med min resebloggssyster och är nu hemma igen, genomtrött och uppfylld av härliga intryck! Jag återkommer med en rapport. Ännu en gång har jag påmints om hur viktigt det är att stanna upp och ha utbyten med människor med andra upplevelser och insikter än en själv i bagaget. Blir man inskränkt av att stanna hela sitt liv på ett ställe? Diskussionen börjar härmed, så kom gärna med tankar om vad du själv tror är svaret på den frågan.

Ps: Imorgon ska jag leta efter en viktig sladd ute i bilen. Tills den är upphittad lär alla bilder i kameran stanna där de är.

28 mar

Borta, men ändå hemma.

    S och jag vinkade av Elina som ska tillbringa de närmaste veckorna i USA på Kastrup och fortsatte sedan till myspysstaden Köpenhamn. Det är inte lätt för lillasyster att vänja sig vid att bli ”ensambarn”, men vi får göra vad vi kan för att göra processen lite lättare att hantera. Några timmar i Köpenhamn är alltid trevligt, så också denna dag.

    Igår hann vi med några ”måsten” och några spontanbesök. Arnold Busck (bokhandel), Illums Bolighus, Lagkagehuset, Søstrene Grene till exempel. Och eftersom S ÄLSKAR Joe and the Juice åt vi lunch där trots att det kanske finns mer spännande ställen. Varför överge ett vinnande koncept? Om jag fick välja skulle jag sitta och prata med S (min fina Hillerødsvän) i timmar, men det fanns det inte tid till igår. Hur skulle din bästa dag i Köpenhamn se ut?

16 jun

Lång dag.

Det är inte varje dag jag blir bjuden på Gourmet Grön i Karlshamn, får flera timmars kvalitetssamtal med mamma och kusin N som numera bor i Rumänien, kör i rusningstrafik i Malmö, får mysa med bror, svägerska och brorsdotter i deras underbara hus på landet bland skånska sädesfält och blir bortskämd på varje sätt och vis…

28 sep

Resfredags inspiratör.

Här sitter jag och övar på Mozarts Missa brevis i B och sliter mitt hår så att jag glömmer att dela intervjun som min fina syster Annika lagt ut på sin blogg Resfredag. Inlägget råkar handla om mina resor. Kila gärna över och läs! Hela Resfredag är en outsinlig källa av reslust och äventyr, så mitt ego är väldigt tacksamt över att Annikas nästa resa går hit till Sturkö och inte till Långtbortistan. Om du fick resa vart du ville i detta nu (no strings attached), vilket skulle då vara ditt resmål? Själv är jag rätt sugen på att åka ”hem” till Orem.

3_1

06 sep

Långhelg i Irland.

Vilka dagar jag har haft! Maken jobbade i Dublin förra veckan och föreslog att jag skulle komma på torsdag kväll för att vi skulle kunna få en långhelg tillsammans. Jag var inte särskilt nödbedd… Min syster som har resbloggen Resfredag, långt mer avancerad än mitt krattande här på monnah.se, frågar ofta om andras drömresmål och tips på vart hennes kommande äventyr ska gå. Jag svarar ständigt ”Nya Zeeland och Italien”. Jag har fortfarande inte kommit till Nya Zeeland, men i Italien har jag varit flera gånger och vill dit igen (och igen och igen) trots jordbävningar och maffia. Nästa gång hon frågar har jag ett nytt tips. Irland!

Vad nu, tänker du kanske? Jag har ju alldeles nyss kommit därifrån? Jag blev bara så förtjust i landet, allt det gröna, det fascinerande språket iriska (namnet Niamh uttalas Ni:v, eh), musiken, vinden, vägarna och allt det andra. Vi hann besöka Dublin, Galway, Doolin, den östraste Aranön Inisheer, Ennis och Limerick innan det var dags att lämna tillbaka hyrbilen på flygplatsen i Dublin igen och vara tacksamma över att ha överlevt vänstertrafiken! Här kommer en liten bildkavalkad.

Dublin

Molly Malone, den prostituerade fiskhandlaren.

5_1

Trinity Colleges otroliga bibliotek.

5_2

5_3

Påminnelse om hur tacksam jag är över att leva i frihet.

5_5

Snälla P, kan jag få det här golvet till toaletten? Det har legat i Christ Church Cathedral i ganska många hundra år och verkar klara svängningar i modet bra.

5_6

Samuel Beckett Bridge, läckert byggd som en harpa. Harpan har varit Irlands symbol åtminstone sedan tolvhundratalet.

5_9

Doolin

Jag kunde ha suttit på puben i Doolin och lyssnat på den här duktiga trion hela kvällen. De ser lite uttråkade ut här, men deras musik var allt annat än tråkig.

5_10

Wild Atlantic Way

Som klippt ur ett resemagasin. Maxfarten 100 km/h kan inte ens uppnås om man försöker. Noll vägrenar, cyklister på vägarna och knappt plats för två bilar i bredd, men utsikten är magisk! Och kringelikrokig…

5_11

5_12

Inis Oírr (Inisheer)

På ett ungefär 250 invånare lever tillsammans så gott de kan på denna lilla ö, längst österut av tre ”Aran islands”, och tar hand om alla turister som söker sig dit. De har 25 elever i primary school och 30 elever i secondary school. De trettio högstadieeleverna har åtta olika ämneslärare. Det låter som ett skämt när man i dagens svenska skola får vara glad om en lärare har mindre än 30 elever i sin klass.

5_13

5_14

5_15

5_16

5_17

5_19

Cliffs of Moher

Ungefär här hängde jag över relingen med en plastpåse i handen och spydde upp den lyxiga frukosten. Klipporna var kvar hela tiden och visade upp sina imponerande 120 m i strumplästen trots detta missöde. Vi skyller på galen sjögång.

5_18