15 apr

Nu kan det bli sommar!

Barfota på sanden.

Syrran i Skottland är på besök med sin familj och några extrakillar. Vår familj skulle ha rest på skidsemester, men när jag hörde att skottarna var på ingång kändes det inte särskilt kul med snö och kyla norröver… Idag har vi sålunda dragit fram studsmattan, städat ut lite, skrivit långa listor inför påskfirandet och somliga har tagit årets premiärdopp. Härligt! Jag är så tacksam över våra föräldrar som lämnade denna pärla till oss.

Tydligen kan man frysa i vinterkläder samtidigt som andra badar i havet.
Badivriga skottar.
Systersonen tvingades upp då han började anta en rödaktig ton.
En inte helt vanlig syn i april.
Är vi inne på vår tredje eller fjärde studsmatta, tro?
08 apr

Att tanka livslust.

Vårens magi hade svept in över Lund. Naturen läker, ger energi, inspirerar!

Nu brukar jag vara rätt glad i livet, men efter den här helgen känns det som att ”my cup runneth over”! Jag är så glad! Maken överraskade med en ”hemlig resa” i fredags. Det var ungefär lika spännande som då vi gick på Strömsbergs skola och fick åka på exotiska utflykter utan att känna till resans slutmål. (Det kunde bli allt från High Chaparral till diverse äventyrsbad.) Det slutade med att vi efter en ”stopp på sevärda platser mellan Uttorp och Sjömarken” hamnade hos våra goda vänner i Borås, ett par som är så trevliga och lätta att ha att göra med att det känns lite småtrist att de bor så långt borta.

Åsnens nationalpark, en riktig John Bauer-skog.

Det var fint om att påminnas om att själva resan många gånger är lika viktig som själva målet. Jag fick visa Grimslöv för maken, en plats som var så viktig för min familj under min uppväxt. Jag lärde mig till och med att krypa där på Torbjörnsgård! (Egentligen åkte vi dit för att promenera längs Huseby Bruks ägor.) Vi hann även med ett stopp i alldeles nya Åsnens nationalpark och så Linnés Råshult. Det är lite för tidigt på säsongen för att något skulle vara ”öppet”, men det gick bra att strosa omkring, läsa på och lära sig mer och uppskatta något av allt fint som finns här i Sverige.

Linnés Råshult, gård som hålls i 1700-talsskick.

Efter jacuzzi tills hela kroppen var skrynklig, sovmorgon, långpromenad och läcker sous vide-flank var det dags att åka vidare till Göteborg och en överraskning som innehöll flera moment. Maken och svågern hade kuckilurat tillsammans sedan november förra året. Min syster har bott i Thailand under årets första kvartal och den här helgen var hon och familjen i Göteborg för att träffa släkt och gå på sin svåger Stefan Anderssons föreställning Släpp flygblad över Berlin. Jag hade försökt få biljetter till mig och maken, men det var slutsålt. Då. Kanske för att maken redan hade köpt precis då de släpptes, haha. Hur som helst strålade vi nu samman för en helkväll på Kajplats 8 och fick njuta av historiens vingslag, fantastiskt god mat och tårar och skratt ackompanjerade av denna underbara musik. Svårslaget.

Själva Göteborg är inte den vackraste stad jag vet, men jag har haft så fina upplevelser här de senaste åren!

Efter en riktigt bra hotellfrukost och trevlig promenad i Slottsträdgården var det dags för mig att ta tåget hem och maken att åka vidare för jobbvecka längs västkusten. Jag älskar att åka tåg när allt funkar. Jag åkte mycket tåg under mina sena tonår och då jag var 20+. Jag har inga minnen alls av att något strulade, utan mer eller mindre gick tågen då de skulle och jag var framme på utsatt tid. Det är synd att det inte riktigt är så längre. Hur som helst. Snabbtåget till Lund – så smidigt! Jag hann nästan sticka klar sjalen jag jobbar på nu. I Lund tog jag en kort bensträckare eftersom bytet varade i 30 minuter. I söder hade våren nått längre än här hemma. Ljuvligt! Här hemma möttes jag upp av ungdomarna, hus i god ordning och inte någon enda död krukväxt, övervattnat pelargonskott eller hopskrumpen tomatplanta. Energinivån är påfylld och nu hoppas jag kunna arbeta hårt hela veckan. Hoppas att denna vecka bjuder på något extra bra för dig. Peace!

Alltid på väg…
18 mar

Måndagstankar.

En planttants stora glädje och stolthet.

Dagens uppmaning lyder: Uppvaknande. Möjlighet att bryta en dålig vana. Lära sig tänka positivt, tolka positivt. Jag vaknade förvisso, men jag har varken brutit några dåliga vanor eller tänkt speciellt positivt. Hela förmiddagen studerade jag motiverande samtal. Det gick trögt, för mina tankar vandrade åt alla håll och kanter. Jag hade helt klart svårt att motivera mig själv, hahaha. Jag hade lovat mig själv att köra ett yogapass som början på dagen, men det glömde jag helt bort trots att yogamattan stod rätt framför ögonen.

Dödsvintern fortsätter. I lördags gick en vän till familjen bort och för en stund sedan fick jag ännu ett dödsbud. Det är som jag har sagt förut: döden är en naturlig del av livet. Trots det är det en av delarna som är svårare att ta till sig. Jag är tacksam för min övertygelse att livet fortsätter i en annan form när vi har lagt kroppen till vila. Jag har sällan känt mig så tacksam som nu. Min kusin frågade för några veckor mig om inte klimatångesten förstör också mitt liv. Nä, svarade jag. Jag känner ingen klimatångest. Jag känner hopp.Om vi gör vårt bästa här och nu, gräver där vi står, räcker ut en hand till grannen, vännen, familjemedlemmen, samhället där vi bor, då kan vi alla bidra med de droppar som gemensamt urholkar ångeststenen. Livet är fruktansvärt tufft för de allra flesta på vår jord, men vi som har allt världsligt och mer därtill verkar inte må bättre än alla dessa fattiga själar.

När jag ser livet spira i mina nysatta pelargonskott fylls jag av livsglädje! Varken allt eller hälften är kört. Vi har så mycket att leva för, så mycket att glädjas åt! Se där, där kom ändå lite positiva tankar. Med en promenad i solen och med vårvindarna i ryggen kommer jag snart tillbaka lite starkare än igår. Jag hoppas att du får samma möjlighet.

15 mar

Välkommen tillbaka.

Ljuvliga snödroppar växer överallt i trädgården och på lite andra ställen också.

Livet fortgår även under fastan, något som är svårt att tro om man bara utgår efter vad som händer här i bloggen. Långsamt vaknar jorden och livet återvänder. Jag har klippt ner pelargoner och tagit en massa skott, så jag hoppas att vi kan njuta av dessa tacksamma skönheter på verandatrappan i år också. Jag lät dem övervintra i sommarhusets kök, men jag tror att de fick lite för mycket vatten. Just pelargoner behöver ha det ganska torrt om fötterna för att inte drunkna och det glömmer jag lätt. Nåja, skotten ser jättefina ut, så om moderplantorna inte orkar komma igen tror jag att det ordnar sig ändå.

Jaha, ja. Där ligger julgranen. Verandan är lite naken utan alla sina tjusiga fönster, men det kommer att bli finfint här vad det lider. Kanske ska jag börja med att flytta granen till brashögen?

Försådd har det varit värre med. Idag ska jag faktiskt sätta tomat och paprika. Jag har dragit ner förväntningarna några snäpp sedan förra årets supersommar. Det är inte så att besvikelsen över alla misslyckanden har vunnit, men jag har bestämt mig för att ta det lite lugnare och försöka hålla mig till basföda och mängder med blommor som kommer att sås på friland när jorden reder sig.

Julrosen fortsätter leverera – julen varar än till påska?

Äldsta dottern har varit hemma en sväng. Hon lämnade Thailand för Sturkö i förra veckan och idag hjälper maken henne att flytta tillbaka till Stockholm. Hon föddes på Karlskrona BB, bodde i Philadelphia tills hon var två och flyttade sedan till Stockholm. Efter rundan Orem, Karlskrona, Göteborg är det alltså nu dags för Stockholm igen. Storebror tänker sommarjobba i Tyskland och flyttar sedan också han till Stockholm om allt går enligt planerna. Stackars lillasyster måste bli färdig med gymnasiet, men hon kan inte flytta härifrån fort nog. Själv trivs jag däremot utmärkt! Att Sturkö skulle bli mitt hem, inte bara mitt sommarparadis, har aldrig känts som ett alternativ. Nu känns allt annat dock otänkbart. Konstigt ändå.

Mammas påskkaktus har precis börjat blomma igen! Paradisträdet som hon vårdade så väl under tiden vi bodde i Orem trillade dessvärre i golvet och blev sig aldrig likt igen. Nu lever det vidare i den här och några andra sticklingar. Livet fortsätter här också.
27 feb

Fånga dagen.

Alltså, vårljuset! Den är obarmhärtigt, skarpt, kallt och alldeles underbart! Jag följde solen upp på väg in till jobbet och kunde inte låta bli att gå ner till kajkanten för att ta ett par foton med telefonen. Precis när jag vänt för att gå iväg kom en annan kvinna i min ålder med uppdragen telefon. Vi fnissade lite mot varandra. Jag gissar att hon också tänkte på det faktum att kameran aldrig kan fånga den riktiga skönheten i solens upp- och nergångar, men att vi ändå inte kunde låta bli. Vi har blivit barn, eller tanter, av vår tid.

Jag är nu lika gammal som mamma var när jag blev mamma för första gången. Hon hade själv en liten 3,5-åring att ta hand om, men jag kommer ändå ihåg att jag tyckte att hon var så gammal. Tänk att jag skulle kunna vara både småbarnsmamma och mormor nu! Det känns märkligt på alla sätt och vis. Jag tror att man klarar det man ska och när något händer måste man ta sig igenom till andra sidan, vare sig man vill det eller inte. Det var det jag tänkte på när jag stod och följde solen upp ur havet. I snart trehundra år har människor kunnat njuta av siluetten av kruthuset på Mjölnarholmen. Hur många har haft tankar liknande mina?

”Upp flyga orden, tanken stilla står. Ord utan tanke himlen aldrig når.” ur Hamlet av William Shakespeare

19 nov

Innan trädgården går till ro.

Jorden är kall, men det är många grader kvar tills tjälen tar över. Jag köpte ett helt gäng tulpanlökar på supermegarea i förra veckan eftersom jag inte hade kommit till skott tidigare på säsongen. Tulpaner är ändå några av mina absoluta favoritblommor. Några av Fars tulpanlökar kommer säkert upp till våren, men dagens tulpaner är hårt drivna och en lök räknas bara räcka en säsong. Tulpaner som kommer år efter år på samma ställe kommer från nya lökar från själva moderlöken.

I förgrunden, precis bakom planteringsspaden, ser du en av de små rosenbuskar jag satte i jorden nyligen. Den här längan framför stenmuren längst ner i trädgården ska fortsätta ansas och tuktas. Det är min blomrabatt, helt enkelt. Jag är dålig på att ta beslut även om jag kan se en massa vackra alternativ i huvudet. Nu bestämde jag mig till slut för ett par veckor sedan för att låta de fyra rosor jag hade få stå på rad längst fram. Tulpanlökarna blandade jag om hej vilt i en kartong innan plantering så att tidiga och sena sorter växer upp lite blandat när det är dags att blomma.

Rosorna är alla krukrosor, med undantag för ”Georgs ros” som jag fick av min faster, men den är minst av alla. Rosor är vackra med lavendel, men kanske bestämmer jag mig för att sätta lite högre stäppsalvia bakom istället då det blir för trångt med lavendel framför. Kanske blir det något helt annat? Ett vet jag säkert. TricoGarden står redan redo i tvättstugan så jag kan spreja mot rådjuren i tid nästa vår. Maken planerar också viltstängsel och det behöver sättas upp innan det är dags att köra igång våren i landet. De söta bambisarna är fortfarande i trädgårdslandet och äter nästan varje dag. Lök och purjo har de låtit bli, men annars verkar de inte så kräsna.

På trappan minglar hösten med vintern. I den stora byttan har jag bara perenner, så där förändras ingenting. Julrosorna får stå löst tills Thanksgiving är över till helgen. Då kommer de att få plats i något slags vinterarrangemang framför perenngrytan medan jag kanske ger mig på att laga mat med pumpan. De ska tåla rätt mycket innan de ger upp och jag vill verkligen inte att någon mat ska förfaras.

Vad hittar du på i trädgården eller på balkongen innan vintern tar över?

05 maj

Det bubblar under ytan.

Nu känns det som att våren äntligen är här, senare än vanligt helt klart. Två morgnar i rad har jag kunnat sitta i verandan med mitt morgonte. Det har varit en lång och kall väntan!

Igår tog jag nästan knäcken på min kropp då jag förberedde trädgårdslandet för potatissättning och tänkte att jag är en riktig vekling och att mina 68% svenska bondegener gömmer sig väl i min medelåldriga kropp. Nu ligger dock utsädet från en påse Magda, en påse Rocket och en påse mandelpotatis i det här landet med tung lerjord och mängder av maskar. Några av potatisarna visade tecken på mögel, men jag satte dem ändå. Jag utmanar mig själv då det gäller ”hur man ska göra” då det gäller odlandet. Det ska vara si och så många centimeter mellan plantorna, de ska planteras si och så djupt och de ska gödslas si och så. Jag är så bokstavstroende att jag insett att det förstör lite av odlarlusten. Far experimenterade hela tiden. Förvisso ganska ofta med sämre resultat än om han hade följt instruktionerna, men å andra sidan fick han ibland till det riktigt bra. Som du ser har vi mängder med rötter och skräp i landet fortfarande trots förarbetet. Jag skulle behöva göra så mycket annat, men i år testar vi såhär så får vi se hur det blir.

Vi satte en hösthallonbuske och en buske med tayberries förra året. De har nu flyttats och fått sällskap på linjen av några hallonskott som min syster kom med. Jordmånen skulle ha fixats innan (vi behöver lite sand och lite av det välbrunna hästgödslet som ligger vid ladan), men nu står de åtminstone på rätt ställe och har också ett riktigt bra stöd. Lite i taget, inte allt på en gång…

I år fick alla fars tulpaner växa upp bland en massa gräs. Han satte ju lökarna i en väldigt välgödslad jord som flyttats från ladan till ett av hans lite ”märkliga” platsval för en sådan här rabatt. Det innebar att efter första blomningen fick lökarna sällskap av gräs och ogräs av alla de slag och här finns stor växtkraft som synes. I år ska jag försöka plocka upp dem efter blomning så att de inte förstörs då trädgården grävs upp senare i år.

Det känns bra att hur det än går med odlandet finns alltid alternativet krukodling. Det brukar funka i alla lägen! I år kommer vi till exempel att sätta våra tomater i hinkar och hoppas på dignande plantor.

Funkar inte odlingen kan vi alltid falla tillbaka på choklad. Igår hämtade jag nämligen min första vinst på länge. Jag kastade i en tävlingskupong i en butikstävling hos ICA Maxi och tydligen gillade de min motivering. Nu har vi tjugo (19,5) kakor med Marabou mörk choklad här hemma. Jag är alltid den första att rekommendera en ruta mörk choklad om dagen för att hålla hjärnan i toppskick. Tydligen ska man inte äta något socker för att det ska vara riktigt bra för en, men hur långt skulle du vara villig att gå för att må bra? Min gräns dras tydligen efter mörk choklad, för detta är något jag gärna förgyller mina dagar med.

19 mar

Vårvintersol.

Den här tiden på året är magisk. Solen börjar värma igen. Först känner man det i bilen, då det blir för varmt att åka in till stan med vinterjackan på. En sådan dag var det idag! Underbart livgivande. Jag bad tjejerna hjälpa till att sätta lite fjädrar i ”häcken” utanför. Påsken är mindre än två veckor bort! Får nog köpa en påse till, för det ser lite tomt ut jämfört med förra året. Jag gillar dock den färgglada känslan!

Snödropparna står precis lika fina efter alla minusgrader och all snön som de gjorde för några veckor sedan innan ”the beast from the east” slog till. Tänk så märkligt det är! Vissa växter tåler ingenting, andra reser sig starkare än någonsin även efter en riktig knäpp på näsan. Det är med andra ord ungefär som med oss människor.

Stackars alla allergiker! Nu drar det igång, eländet.

Vi kanske inte har någon havsutsikt, men promenaden ner till Östersjön verkar alltid vara precis vad jag behöver. Det som möter en när man väl är framme är väl värt knatandet.

05 mar

Snön lyser vit på taken…

… endast magnolian är vaken. Kan vi möjligtvis hitta plats för en magnolia i vår trädgård? Jag ska åtminstone väcka tanken för ”trädgårdsexperten” då hon kommer hit.

Kan jag också drömma in lite bergsutsikt? Jag saknar Squaw Peak. Bergen blev en del av mig, så oväntat och en känsla som jag trodde skulle ”gå över”. Det har den inte gjort. Tur att vi har blyglasfönstret i badrummet!