Tag Archives: vinter

25 jan

Utmanad vinter.

Efter den senaste veckans blåst, regn och plusgrader finns det nu inte mycket vinter kvar här på ön. Vi har fortfarande minusgrader om nätterna, men det ser ut att förändras framöver. (Jag vet mycket väl att vintern inte är i närheten av slut än, men långsamt ger våren sig nu till känna på olika plan.) Naturen ser så annorlunda ut så fort det börjar töa. Solljuset kommer från en annan plats, det blir mer intensivt och oförlåtande. Igår var jag rastlös och ville komma ut på en lite längre promenad, så det blev Uttorpsrundan med en podd i lurarna framåt eftermiddagen. Det regnade smått från och till, men det störde inte. När jag kom närmare vattnet drog jag ut hörlurarna för att höra det fantastiska dånet från havet. Naturen kom då närmare, men också resten av världen. Skogen har rensats upp en hel del under vintern, så jag kände knappt igen mig på vissa platser. Mest spännande var rotvältan jag hittade nästan framme vid naturreservatet. Vilka krafter som uppstår i en sådan. Jag förstår att dessa fenomen kan vara farliga!

Hemma fick jag njuta av de vackra tulpaner jag fått av min syster. Jag längtar efter att se om lilla Amsterdam och lilla Rotterdam har några blommor till mig i år, men är medveten om att jag kanske får nöja mig med en ganska klen skörd eftersom planen är att jag ska försöka lura ut hur många tulpaner jag egentligen har som återkommer år efter år. Förodlarhetsen är igång på Facebook och jag försöker hejda mig för att inte fångas av den. Efter att ha gått igenom mina odlardagböcker sedan 2018 vet jag att det går utmärkt att inte börja sätta fröer förrän i mars. Dessutom har jag växthuset i år, så det ska nog ordna sig.

16 jan

Förunderliga iskristaller och sega amaryllisar.

Det är riktigt kallt ute, men hjälp, så vackert! Jag har varit ute i morgonrock, stövlar och vinterkappa för att mata fåglarna och bara få i mig lite morgonsol. Det händer något i kroppen i de där mötena. Jag förstår att det är viktigt att gå ut och få i sig den tidiga solen för att dygnsrytmen ska funka så bra som möjligt. Efter att jag var sjuk innan jul har jag inte riktigt kommit tillbaka till mina goda morgonvanor, så jag lägger mig för sent och stiger också upp för sent (enligt mig). 23 till 6 är det perfekta sovfönstret för mig, men för att komma dit igen behöver jag anstränga mig lite. Hur som helst, iskristaller på fönster är aldrig bra i ett bostadshus, men i oisolerade glasverandor blir dessa fenomen ett vackert tillskott. För övrigt har jag lovat mig själv att mer ofta plocka fram min kamera i år. Även om en nyare modell hade varit att föredra ger den i goda ljusförhållanden fortfarande förstklassiga foton i bättre kvalitet än vilken telefonkamera som helst.

Hur går det då med mina amaryllisar? Jo då, tackar som frågar. En blommade till advent, men den hade jag köpt för 39.90 på Blomsterlandet och den var inte ens en av mina översomrade. Så här ser det ut nu. Den som snart blommar kämpar på. De andra två är inte ens i närheten. I syrummet står fem till där knopparna har kommit upp. De andra femton lever alla och har hälsan, så det är ändå imponerande. Det här projektet börjar kanske rinna mig ur händerna lite? Jag vill ju helst ha amaryllisar till advent och jul, inte hela våren. Jag ska vara duktig på att dokumentera hur de ser ut när de blommar och eventuellt bara spara en vit, en ljusröd, en mörkröd osv. Just nu planerar jag vårsådderna och inser att det är tur att försåddshyllan har en topphylla som aldrig används, för där kommer jag att behöva ställa alla amaryllisar. I år ska hyllan få stå i syrummet eftersom maken numera använder ”sovskrubben” som kontor. Det blir bra, det.

12 jan

När januari fått fart.

Nu har nyhetens behag tagit slut för januari och det är bara en månad som vilken annan, iallafall för mig. Skjutsen jag kände av det nya året är förvisso kvar och lurar bakom örat, men samtidigt känner jag mig på gång. Maken och jag kör sockerfritt fram till påsk, precis som förra året. Maken vattenfastar i vanlig ordning ett helt gäng dagar medan mina rutiner puttrar på. Sedan i söndags har jag bara ätit det som finns här hemma. Fram tills idag har det funkat alldeles utmärkt, men idag vill jag nog komplettera med lite färsk frukt åtminstone. Fast jag vet inte. Vi har ett helt vitkålshuvud och ett kilo morötter i kylen, så kanske blir det denna smarriga omelett på repeat dag ut och dag in, hehe? (Denna lagade dessutom den fastande mannen kärleksfullt till mig, han måste ha varit desperat att ens insupa lite goda dofter.)

”Städa, städa varje freda’ och så varje jul, det tycker ja e kul!” För mig är det rensarmånad, precis som vanligt i januari. Vilket vanedjur jag är… Några lådor om dagen gås igenom, Sellpypåsar har beställts, somligt har slängts, en del har packats för att ges bort och annat har lagts i lagahögen. Det känns skönt att redan ha koll på mina grejer, men eftersom jag av födsel och ohejdad vana är en människa som gillar ordning och reda på riktigt får denna procedur mig att må riktigt bra. (Vad bra att blogga, på fotot ser jag att jag kanske borde ge elprylarna en omgång med mikrotrasa för att också göra dem rena på grunden.)

I köket har det också städats undan. Algrenen som plockades med hem på en av de soliga rundorna passar så fint i hängvasen, fast utan provrör. Perfekt så här på vintern då trädgården inte riktigt hunnit komma igång med allt det gröna. Än får vi vänta ett tag på snödroppar och annat kul!

De vikta stjärnorna av bakplåtspapper jag gjorde förra året i samband med julpysslet kom till nytta! De hängdes upp i ett kors av grillpinnar och hamnade snett ovanför vedspisen där stjärnorna dansat så vackert sedan i december. De känns inte alls juliga, utan vintriga, så de får hänga kvar och göra oss glada. Ja, och så ser det ut hemma hos mig när tomteblossen släckts och det enda som lyser upp himlen är Castor, Pollux och alla dess spännande vänner. (Såg du natthimlen igår då det var stjärnklart och nymåne? Magiskt!)

10 jan

Vinterland med nyfött ljus.

Det känns annorlunda nu. Ljuset. Står man vid söderväggen vid verandan värmer solen så skönt. En stund in på promenaden går det att lätta på halsduken och droppa handskarna ett steg så lite luft kommer in. Det är hoppfullt!

Vi har haft minusgrader i över en vecka. Nu ska det bli plus om dagarna och minus om nätterna. Maken längtar efter ispromenader och långfärdsskridskor, jag slår bakut och säger att man inte måste testa allt som kanske funkar. Tänk så olika man är!

05 jan

Scener ur ett liv.

Igår var dagen grå och ämlig, ungefär som jag. Det blev kallare och kallare ju längre dagen framsteg och jag är glad att jag åtminstone tog mig ut en runda trots att jag helst av allt bara hade kurat ihop mig hela dagen. Jobb skulle göras, mat skulle lagas, strumpor skulle stickas och garderoben skulle rensas ut. När jag kom in i badrummet och såg denna scen fick jag drömma lite om mina berg och hur glad jag var över att vi ändå fick lite snö denna vinter. Ämligheten mjukades upp lite i kanterna. Att inte riktigt vara nöjd avsett vad som händer, det verkar vara standardläget för en stor del av mänskligheten. Jag vill faktiskt inte vara del av denna. Jag vet att min syster som hade en yrkesposition med medarbetaransvar verkligen störde sig på detta fenomen. Syrran är problemlösare. Uttrycker någon ett problem ser hon till att fixa en grej, ett möte, en artikel eller vad det nu kan vara för att hjälpa till att lösa det. När hon agerade på detta sätt i sin position upptäckte hon att somliga helt enkelt har som status quo att gnälla. När hon fixade de uttryckta problemen var det fel på något annat vis, det fanns liksom inget sätt att vinna. Hennes upplevelser har påmint mig om vikten av att inte vara en sådan oskön person, varken inför mig själv eller andra. Där kommer tacksamheten in som en riddare i skinande rustning! Alltid lika hjälpsam.

Nästa vecka börjar min man sin årliga början på året-fasta. Jag kommer delvis att haka på, så det gäller att plocka in sådant som man är sugen på innan dess. Igår tänkte jag att hemlagad mac n cheese var precis en sådan rätt. Nu ser det verkligen inte läckert ut på något vis, men mmmmmmm. Perfektion! Vi har så mycket ost kvar efter julen, så jag tog en bit cheddarost och rev ner. Vitlökspulvret gör hela skillnaden tillsammans med valet av ost, precis som klicken med crème fraîche. Det funkar perfekt med glutenfri pasta och Maizenaredning, men är man laktosintolerant är kanske inte detta bästa rätten att glufsa i sig som tröstmat. En person av ordning hade säkert bara använt vanliga makaroner, men man tager vad man haver. Det är bara att göra en vanlig ostsås, tricket är att inte koka bechamelen tjock. Jag hoppas du kan läsa engelska, då är det bara att följa länken här ovan. Proportionerna är annars 2 msk smör, 2 msk mjöl enligt preferens, 1/2 tsk salt, 1/4 tsk vitlökspulver, 2,4 dl mjölk, 0,6 dl crème fraîche, knappt 5 dl riven ost. Mums, mums.

Kvällen ägnade jag åt soffläge med stickning. Resten av familjen fick hemstickade sockor i julklapp, men jag hann inte med maken. Det fixar jag nu i efterhand. Den här gången testar jag en modell där resåren går ner över hälen. Ser snyggt ut, får se om det blir skönt. Garnet är tunt och jämt, så stickningen ser levande ut. Att sitta och sticka sockor på stickor 3 är ett evighetsjobb i jämförelse med sockor i tjockare garn, men dessa är mycket bekvämare att ha på sig i skor. Ja, och det var den dagen.

04 jan

Ett instängt liv i snöyra.

Så här såg det ut imorse. Vi är insnöade!!! Eller alltså, det låter värre än det är. Blåsten hade bara samlat upp en fyrtio centimeter hög driva som lade sig på plats precis utanför vår dörr.

Det är svårt att visa höjdskillnader ibland, så också i detta kort. Men du ser kanske att det knappt ligger någon snö alls framför boden, utan att den samlats i en driva som slutar precis framför vår ytterdörr.

Det blåste så hårt att snön drev in i glasverandan! Det tror jag aldrig har hänt förut. Glipan är inte särskilt stor, men förlängningssladden har väl vidgat den lite.

Idag är fåglarna mycket mer aktiva än igår och nu verkar de vara nöjda både med solrosfröer och jordnötter. Det är full rulle därinne. Talgoxar, blåmesar och rödhakar som har after ski!

Snöovädret var inte så illa som i Skåne där folk satt fast på E22 i nära ett dygn, vilken pärs!!! Vår lilla utbytesstudent är i Sverige och hälsar på pojkvännen och de kom hit och hälsade på oss gamlingar. Så roligt med lite liv och rörelse! Vår M är en energibomb och hennes kärlek till Sverige (och pojkvännen) har varit så spännande att följa. Tänk att lära sig ett helt nytt språk i det närmaste perfekt på så kort tid, precis som extrasyrran som trettio år senare fortfarande finns kvar i våra liv, och att dessutom hålla det levande och fortsätta utveckla det.

Västerbottenpaj var önskad och vi gillar att uppfylla drömmar. Jag har lite olika recept på denna paj och blir ibland missnöjd. Detta funkade dock perfekt, denna gång med ett ägg istället för vatten i pajdegen. Jag brukar ta lite paprikapulver i äggstanningen för att förstärka den gula färgen och gärna lite extra svartpeppar. Inte mycket salt dock, osten är så salt i sig… Har du något perfekt recept på denna svenska klassiker?

03 jan

Är vi på väg till Mariannelund?

Nej, det går så klart inte att se att temperaturen ligger på nollan, det yr snö och tallgrenarna svajar som skulle de trilla ner rätt över grusgången. Jag har fyllt på fågelmataren med solrosfrön och jordnötter, men småfåglarna verkar hålla sig till tryggare rum. Vi får väl se om de dyker upp lite senare. Det sägs att det ska snöa hela dagen. Det är långt från trettio minusgrader. Istället är det halt och mer kallt av blåsten än själva kylan, men vad gör man? Det är bara att ta emot vintern som den ser ut och så här ser den ut här i vårt sydöstra hörn av landet. ”God jul och gott nytt år, älska det du får”, eller hur det nu var. Senare idag kommer vår lilla exutbytesstudent och hennes pojkvän. Västerbottenpaj har önskats och det ställer vi ju gärna upp på.

Tomtelandet känns lite ledset, jag gissar att både snögubbar och tomtar gläds enormt åt dagens väderförväntningar. Överkastet får symbolisera att tvättkorgen är helt tom efter att ha stått översvämmande efter jul- och nyårsveckorna. För mig känns det alltid lite sorgligt att tvätta bort tecknen på att våra barn varit hemma och hälsat på. Jag vill ju inte att de ska bo kvar hemma, men när de kommer hit fylls hemmet med en extra fin energi som laddar tacksamhetskontot. Jag är glad att det är så, att våra barn vill hänga med oss också då de faktiskt kan välja att inte längre göra det och att vi lyckades guida dem igenom livet under de år vi hade detta ansvar. Nostalgi är en snuttefilt jag unnar mig att gosa in mig i då och då och idag känns som en fin dag för just detta. Eld i både vedspis och kakelugn, ylletröja, minnen och fint jobb. Tack livet!

26 nov

Minusgrader!

Alltså, vi är ju inte bortskämda med det där vackra vintervädret som sägs finnas lite mer norröver hos alla som sitter på verkligheten där folk har knätofsar och isbjörnar till grannar… Här har vi mest haft ett ytterst deppigt regngrått och mörkt novemberdis hängande över våra huvuden under många, långa dagar. Att därför komma hem till frusna vattenpölar och knip i näsan i förrgår var underbart! Det känns så när man redan har vinterdäck på bilen… Underbart, alltså. Igår morse vaknade vi sedan till strålande sol och fortsatta minusgrader, något som inbjöd till promenad med både vantar och mössor. Mycket uppiggande! Dessutom känns det bra att ha fått till något slags pulshöjande aktivitet innan det ens blivit dags för lunch, som att dagen liksom blir extra lång.

Jag behövde den extra längden då jag skulle förbereda ett julpyssel för ett gäng barn. Det blev smällkarameller och juliga pappersgirlanger gjorda och resten av pysslet, det lite mer avancerade, ligger kvar i ett skåp och väntar på lite mer one-on-one-tid. Det är lätt att glömma att barn av idag nästan inte kan använda saxar. Mycket intressant iakttagelse och något jag inte riktigt trott var sant tills nu. Idag när vi pysslade märkte jag också att småtjejerna, deras mammor och killarnas mammor alla uppskattade pysslet väldigt mycket, medan medlemmarna i en annan grupp var lite mer restriktiva med lovorden. Jag vill inte hänga ut någon eller så, det var bara ännu en spännande iakttagelse. Själv fortsätter jag att med glädje pyssla åt alla håll och kanter trots att jag har hunnit bli mormor. Tur att vi alla är olika!

24 nov

Snöflingor av tårtpapper.

Jag fick ett gäng tårtpapper av min svärmor och bestämde mig för att göra ett par snöflingor av dem. (Har också fått ett gäng små papperspåsar som ska bli till stjärnor, det pysslet har jag sparat till min brorsdotter.) Just dessa tårtpapper är ca. 40 cm i diameter, så det är så stor som själva stjärnan blir.

Börja med att vika tårtpapperet på mitten och sedan på mitten igen i 90° vinkel.

Dags för dragspelsvikning! Jag valde att dela båda halvor i tre delar, men tror att stjärnan blivit stadigare (och inte lika djup) i sex delar.

Precis som att vika dragspel till smällkarameller, men med ett runt papper.

När papperet är färdigvikt ska det vikas på mitten.

Häfta ihop baksidan på mitten. Här blev det lite snett, men de andra häftorna satte jag rakt.

Så här ser det ut från rätsidan. Efter detta är det bara att vika två papper till och häfta ihop dem på samma sätt. I mitten använder jag varmlimspistolen, men jag hade också kunnat tänka mig att sy ihop längst nere i vecket, som vid bokbinderi. Ja, ungefär såhär kan man göra en snöstjärna av tårtpapper.