blommande magnolia
storfamilj
musik
en ny dag
falken utanför fönstret
glass
förväntan
personer som förskönar världen med fantastisk strålglans
morgonkoppen te
ödmjukhet
ordning och reda
vänskap
bra arbetsljus
kalligrafi
Tovelisas receptkalender
levande ljus
Idag skickar jag upp dessa tacksamma tankar, tänker på världen med glädje och väljer det goda. Peace.
Vi har en vän som är psykiater. Han har mest jobbat i Sverige, men också några år utomlands. Den stora skillnaden mellan invånarna i det andra landet och svenskar anser han vår inställning till livet och dess naturliga upp- och nedgångar vara. Många svenskar (Kanske till och med européer eller skandinaver?) har något slags bild om att man ska vara så glad och nöjd jämt. Många upplever att de blivit deprimerade när det de upplever egentligen är svårigheter att hantera sorg, saknad, ensamhet, ilska och andra ”förbjudna” känslor då de går igenom en liknande situation som jag är i, har ett jobb man inte trivs med, är i en dysfunktionell relation, känner med sina nära och kära som har problem, upplever ensamhet osv, osv.
Jag har upplevt depression på nära håll och är fullkomligt medveten om att det jag känner i mångt och mycket tangerar de problem man har som deprimerad. Jag är inte alls lika glad som vanligt, jag kan börja gråta utan anledning (alltså, jag är en känslosam människa, men vanligtvis finns det ju något som triggar gråten), jag får inte mycket gjort mer än allt det ”nödvändiga” och jag sover oroligt. Å andra sidan undrar jag inte varför det är så här. Jag är tacksam över det stöd jag har från familj och vänner. Vi är många som stöttar varandra och som kan dela erfarenheter. Och för en gångs skull kan jag skriva under ”inget ont som inte har något gott med sig”, för några av mina vänner som har gått igenom obeskrivligt svåra förluster vet precis hur svårt det är att göra och säga ”rätt”, men lyckas ändå med konststycket. Därmed inte sagt att endast de som gått igenom stora svårigheter kan hjälpa. Tack till dig som stöttar. Tack.
Av säkert naturliga orsaker har jag under en lång tid varken varit särskilt kreativ eller pysselsugen. Jag började sticka ett par sockor i julklapp till ena dottern för länge sedan och i går tog jag äntligen tag i dem igen eftersom syrran hade städat mammas stickkorg och hittat några projekt som behövde slutföras. Jag hade hunnit till hälkappan, men där tog det stopp. Nu är jag i alla fall ännu en bit på väg och kanske blir den första sockan klar den här veckan. Det beror väl på hur det går nu när far kommer hem från Lund efter operation och komplikationer.
Jag är tacksam över att kunna vara hos mina föräldrar under denna utmanande tid. Livet blir som ett litet rum, en egen bubbla, där allt som händer i periferin känns oviktigt och förminskat. Allt jag vill är att mina föräldrar ska slippa ha så ont och både mentalt och fysiskt slippa känna hur livet rinner ur dem, men det verkar tyvärr som att den önskningen inte riktigt fått uppfyllningsprioritet.
Medan Trump blivit president, SNL under många skratt från ”de goda” driver med Trumpens stackars tioåring (som väl faktiskt inte kan hjälpa att hans pappa är den han är) på ett högst osmakligt sätt, Ingen tar ansvar för galenskaperna som pågår dagligen här i Sverige medan Någon Annan tycker det är okej att filma och direktsända en våldtäkt, en hyresvärd i min pittoreska grannstad Ronneby bjuder sina kvinnliga hyresgäster på gratis Bodyguard (en spray som ”förblindar och färgar angriparen”) då det upplevs så otryggt att röra sig i stan, tja, så länge det är såhär min värld och din värld ser ut så får vi hoppas att alla tar sitt praktiska ansvar att rent fysiskt bidra till något gott där de befinner sig. Mitt fokus ligger i hemmet just nu. Till dig som har mer ork och lust än jag önskar jag lycka till med att bidra till att det goda i samhället vinner. Det lär krävas en del. Gräv där du står.
Jag älskar våra kakelugnar! Idag tog jag mig äntligen tid att krita fogarna i kakelugnen i vardagsrummet. Det tog sin lilla tid och mycket pill, men det var det värt. Nu ska det torka till ordentligt innan vi kan elda igen. Jag använde mig av Skansens recept:
2 dl krita
1 dl titandioxid
1 äggvita
lättmjölk
Kratsa försiktigt ut lös fog med en kniv. Arbeta försiktigt så du inte skadar glasyrens känsliga kanter.
Blanda samman ingredienserna så att fogmassan får en konsistens av majonnäs. Låt vila så att kritan får svälla. Under tiden fuktar du fogarna på kakelugnen med en svamp, för att fogen ska fästa bättre. Stryk ut fogmassan med en vit gummispackel, som finns att köpa på de flesta byggvaruhus. Torka efter med en fuktig svamp, diagonalt över fogen, annars följer fogen med. Låt torka. Putsa upp kakelugnen med trassel eller torr trasa.
Det finns alltid gott att göra. Gräv där du står! Idag vårdar jag min historia. Än finns det något att längta.
Än finns en sommar med sommarflugor,
än finns en skog full av bär och svampar,
än kan du bo i röda stugor,
än finns det stigar att trampa.
Än finns det sköna blomsterängar,
humlor som surrar där hela dagen,
än bärgas hö av raska drängar,
än finns det kossor i hagen.
Än finns det mycket, som du kan göra,
du behövs nu när världen hamnat snett.
Än lyser månen, än tindrar stjärnor,
så hjälp våran Jord att hitta rätt.
Än finns det vapen kvar som sårar,
än bärs soldaterna bort på bårar,
än fälls det många bittra tårar
– världen är full utav dårar.
Än finns det mycket, som du kan göra,
du behövs nu när världen hamnat snett.
Än lyser månen, än tindrar stjärnor,
så hjälp våran Jord att hitta rätt.
Än finns för morfar en bänk i parken,
än finns för barnet en älsklingsgunga,
än slår en maskros rot i marken,
än kan en fågel få ungar.
Än finns det sköna blomsterängar,
humlor som surrar där hela dagen,
än bärgas hö av raska drängar,
än finns det kossor i hagen.
Än finns det något – att längta.
Ola Ström, Per Dunsö
En bild säger mer än tusen ord, så idag får du ett riktigt långt blogginlägg.
… då brorsan börjat jobba heltid på sitt ”riktiga” jobb, men de senaste dagarna har han ändå åkt ut några gånger och fixat gipsskivorna i arbetsrummet. Övervåningen är därmed på gång!
Arbetslampan som här hänger över fönstret har jag saknat! Vi hade två likadana hängande över vår platsbyggda arbetsplats i hallen på övervåningen i Segeltorp. Det var inte ens ett riktigt rum, men bättre planerad arbetsyta har jag aldrig haft! När det här rummet är färdigrenoverat ska det bli arbetsplats längs vägen till höger om fönstret. Då kommer jag att få uppleva bra arbetsljus igen. Hurra!
Nere i vardagsrummet har Stockholmsstolen/fåtöljen fått ett nytt överdrag från Bemz.com. Jag älskar det! Behöver bara rätta till det här och dra lite där så det rynkiga försvinner.
Med tanke på hur många böcker som ligger i min att läsa-hög och hur få böcker som jag överhuvud taget tagit mig igenom de senaste åren känns det lite tragikomiskt att lägga upp en lista med hundra böcker av svenska författare som ”man” borde läsa. Jag tycker ändå den är rolig, så varsågod, här får du den. Listan är från tidskriften Biblioteket i fokus, men då domänen verkar vara borttagen länkar jag till listan hos Projekt Runeberg istället. De fetmarkerade böckerna har jag läst. De andra ser jag fram emot att få fylla mitt liv med en annan dag.
Projekt Runeberg tar upp för- och nackdelar med en kanon. Intressant läsning!
1. Romanen om utvandrarna – Vilhelm Moberg (1949-59)
2. Pippi Långstrump – Astrid Lindgren (1945)
3. Bröderna Lejonhjärta – Astrid Lindgren (1973)
4. Romanserien ”Stad” – Per Anders Fogelström (1960-1968)
5. Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige – Selma Lagerlöf (1906-07)
6. Emil i Lönneberga – Astrid Lindgren (1963)
7. Röde Orm – Frans G. Bengtsson (1941-45)
8. Mio min mio – Astrid Lindgren (1954)
9. Ronja rövardotter – Astrid Lindgren (1981)
10. Juloratoriet – Göran Tunström (1983)
11. Jerusalem – Selma Lagerlöf (1901-02)
12. Aniara – Harry Martinson (1956)
13. Simon och ekarna – Marianne Fredriksson (1985)
14. Händelser vid vatten – Kerstin Ekman (1993)
15. Ondskan – Jan Guillou (1981)
16. Jack – Ulf Lundell (1976)
17. Den allvarsamma leken – Hjalmar Söderberg (1912)
18. Mor gifter sig – Moa Martinson (1936)
19. En komikers uppväxt – Jonas Gardell (1992)
20. Böckerna om Bert – Anders Jacobsson/Sören Olsson (1987- )
21. Kejsaren av Portugallien – Selma Lagerlöf (1914)
22. Strändernas svall – Eyvind Johnson (1946)
23. Nässlorna blomma – Harry Martinson (1935)
24. Doktor Glas – Hjalmar Söderberg (1905)
25. Dvärgen – Pär Lagerkvist (1944)
26. Den som vandrar om natten – Marianne Fredriksson
27. Jag saknar dig, jag saknar dig – Peter Pohl
28. Anna, Hanna och Johanna – Marianne Fredriksson
29. Böckerna om Sune – Anders Jacobsson/Sören Olsson
30. Din stund på jorden – Vilhelm Moberg
31. Vinterviken – Mats Wahl
32. Tordyveln flyger i skymningen – Maria Gripe
33. Villospår – Henning Mankell
34. Vägen till klockrike – Harry Martinson
35. Markurells i Wadköping – Hjalmar Bergman
36. Barabbas – Pär Lagerkvist
37. Agnes Cecilia: en sällsam historia – Maria Gripe
38. Molnfri bombnatt – Vibeke Olsson
39. Vendetta – Jan Guillou
40. Den femte kvinnan – Henning Mankell
41. Mördare utan ansikte – Henning Mankell
42. Ormens väg på hälleberget – Torgny Lindgren
43. Böckerna om Alfons Åberg – Gunilla Bergström
44. Alla vi barn i Bullerbyn – Astrid Lindgren
45. Trägudars land – Jan Fridegård
46. Vem älskar Yngve Frej? – Stig Claesson
47. Steget efter – Henning Mankell
48. Saknaden – Ulf Lundell
49. Den vita lejoninnan – Henning Mankell
50. Rid i natt – Vilhelm Moberg
51. Bombi Bitt och jag – Fritiof Nilsson Piraten
52. Madicken – Astrid Lindgren
53. Gentlemen – Klas Östergren
54. Lars Hård – Jan Fridegård
55. Raskens – Vilhelm Moberg
56. Gäst hos verkligheten – Pär Lagerkvist
57. Kallocain – Karin Boye
58. Kvartetten som sprängdes – Birger Sjöberg
59. Hans nådes tid – Eyvind Johnson
60. Rövarna i Skuleskogen – Kerstin Ekman
61. Hummelhonung – Torgny Lindgren
62. Janne, min vän – Peter Pohl
63. Bara en mor – Ivar Lo-Johansson
64. Ett drömspel – August Strindberg
65. Bränt barn – Stig Dagerman
66. Stjärnor utan svindel – Louise Boije af Gennäs
67. Bock i örtagård – Fritiof Nilsson Piraten
68. Blindgång – Marianne Fredriksson
69. Böckerna om Karlsson på taket – Astrid Lindgren
70. Comédia infantil – Henning Mankell
71. Herr Arnes penningar – Selma Lagerlöf
72. Miranda och pärlhalsbandet – Kerstin Sundh
73. Romanen om Olof – Eyvind Johnson
74. Vävarnas barn – Per Anders Fogelström
75. Pappan och havet – Tove Jansson
76. Tjuven – Göran Tunström
77. Häxringarna – Kerstin Ekman
78. Vinter i paradiset – Ulf Lundell
79. Coq rouge – Jan Guillou
80. Böckerna om Kulla-Gulla – Martha Sandwall-Bergström
81. Vi på Saltkråkan – Astrid Lindgren
82. Evas bok – Marianne Fredriksson
83. Skuggan över stenbänken – Maria Gripe
84. Fru Björks öden och äventyr – Jonas Gardell
85. Kvinnor och äppelträd – Moa Martinson
86. Merabs skönhet -Torgny Lindgren
87. Frestelsernas berg – Jonas Gardell
88. Böckerna om Pettson och Findus – Sven Nordqvist
89. Statarna – Ivar Lo-Johansson
90. Fiendens fiende – Jan Guillou
91. Dikter – Karin Boye
92. Kyssen – Ulf Lundell
93. Barnens ö – P C Jersild
94. Utvald att leva – Jerzy Einhorn
95. Clownen Jac – Hjalmar Bergman
96. Löwensköldska ringen – Selma Lagerlöf
97. Mormor gråter och andra texter – Jonas Gardell
98. Syndafloden – Marianne Fredriksson
99. Efter floden – P C Jersild
100. Århundradets kärlekssaga – Märta Tikkanen
Idag har jag fått många bevis på att det fortfarande finns kärlek i världen. Jag pratar om ett leende, en omtänksam gest och ett telefonsamtal. En skickad blomsterbukett och middag till en familj i en hel vecka finns också på dagens lista över medmänsklighet. Överkurs, men otroligt uppskattat där dessa insatser gjordes! Själv fixade jag vintersallad från en ny kokbok med nyponsoppa, grädde och mandelbiskvier till efterrätt och fick på köpet en fin stund med några av mina syskon och mamma. Peace.
Idag fick jag en långsam dag med min mamma och extrasyster. J och jag fick i alla fall till en promenad ner till vattnet då jag visade Huset. Vädret var skönt och lungorna behövde rastas. Naturens läkande effekt har bevisats om och om igen, men jag glömmer lätt bort hur fantastiskt det är att hitta tillbaka till det stora som jag är en liten del av.
Vi pratade med far flera gånger under dagen. Han hatar verkligen att vara på sjukhuset och vill bara hem. Livsgnistan har helt klart fått sig en törn och han är ledsen över att känna att han hamnade mellan stolarna, fick flera felbedömningar av ”inkompetenta” läkare på VC och kanske just därför fick vård alldeles för sent. Det finns inget svar på den funderingen, men jag förstår att det hinner snurra väldigt många tankar när man är i den situation min far befinner sig i.
I morgon är en annan dag och livet fortsätter oavsett vad som händer runt omkring oss. Jag önskar ibland att det fanns en livsutbildning som kunde förbereda en för alla eventualiteter, men det funkar så klart inte. Alla har sitt att bära och sällan känns någon annans helvete mer attraktivt än ens eget. Jag är tacksam över familj och kära vänner som bär mig de stunder jag inte orkar vara Den Starka.