31 dec

Gott slut!

Jag sätter mig vid skrivbordet och tittar ut över den geggiga gårdsplanen och ser att allt ser grönt, brunt och dämpat ut. Vi fick en fantastisk och vit jul, medan nyårsafton bjuder på mer traditionellt vinterväder och ett lugn som jag gillar.

Ett par fasaner och en duva håller småfåglarna sällskap på marken nedanför fågelmataren. Jag drömmer varje vinter om domherrar, men det är väl för varmt för att de ska visa sig. Talgoxarna, blåmesarna och nötväckan är dagliga gäster och vi har fortfarande en större hackspett som gillar maten som bjuds. Jag brukar knacka på rutan då kajorna försöker råna småfågelmataren, men de har väl lika stor rätt att mätta sig som de små? Tänk att jag skulle finna så stor glädje i att mata fåglar! Det måste ha med åldern att göra. Makens kikare kommer väl till pass och med den känns det som att man står bara en utsträckt hand borta. Jag fick ett fågelmatarbord i julklapp, eller material som maken ska tillverka ett med. Det ska bli spännande att se resultatet! Lillebror tipsade om sina grannars lösning och ritningen har visst utvecklats ur den.

Visst är det härligt att ha ett helt oskrivet blad framför sig, så som vi har denna sista dag på året? Eller, det har vi ju egentligen varje dag, men nyår är speciellt. Själva raketerna och allt det andra kan jag dock vara utan. Framåtandan som jag tänker ta med mig som ledsagare har redan tagit plats vid min sida och jag hoppas att ett givande och lyckligt år ligger framför våra fötter.

Jag tänker tillbaka på 2021 med värme och är tacksam för så mycket i mitt liv. Den mognad som har kommit med åren är något jag omfamnar och har längtat efter utan att ha vetat det. Ibland behöver man stå en bit ifrån sig själv för att se hela bilden. På det sättet är bloggen jättebra för mig eftersom den fungerar som något slags dagbok. För tio år sedan var jag mitt i något som väl mest kan beskrivas som 40-årskris. Det blev värre innan det blev bättre, men det skedde samtidigt som det hände en massa fantastiska saker. För så är det ju. Livets berg- och dalbana bjuder hela tiden på högt och lågt. Jag upplever att jag helt enkelt blivit mindre åksjuk med tiden.

27 December 2011: Under det här året har jag mått bättre, och sämre, än någonsin. Jag har varit gladare, lyckligare, mer fokuserad, mer ledsen, mer frustrerad och faktiskt mer av det mesta. Jag är tacksam över mycket jag fått vara med om, ledsen över en del annat. Något jag förstod för länge sedan är att det som betyder något till syvende och sist är att man öppnar sitt hjärta för kärlek, att man ger och tar av detta så fantastiska. En kram till någon som behöver närhet, ett tröstande ord då allt känns hopplöst. Inga stora eller dyra prylar kan kompensera för en ledsen själ.

Så, med det önskar jag dig kära läsare ett gott slut på 2021 och, som min extrasyster skulle säga, einen guten Rutsch in i 2022. Må dina ansträngningar göra dig starkare och bättre på att träffa målet.

30 dec

Lista på sådant som du kan lämna bakom dig.

Jag gillar ju listor. Igår lade en vän i Australien upp en tankeväckande sådan som handlade om relationer. Den är kanske mest relevant för en ung person. Vi som har varit med ett tag har förhoppningsvis lärt oss ett och annat på vägen, men jag delar ändå listan här.

Tio saker som du kan lämna bakom dig inför det nya året

  • Känslomässigt dränerande vänskaper och relationer.
  • Att engagera dig för mycket i sådant som du verkligen inte vill göra.
  • Att ignorera och inte förmedla dina behov.
  • Att tvinga andra människor att ändra sina vanor.
  • Att klandra dig själv för sådant du inte hade kontroll över.
  • Att ursäkta andras dåliga uppförande genom att säga ”det är så de är”.
  • Att dansa efter någon annans pipa för att undvika att behöva vara ensam.
  • Att reagera istället för att agera.
  • Att upprätthålla relationer som bara vilar på dina axlar.
  • Att alltid bortprioritera dina behov som en handling av villkorslös kärlek.

Som terapeut möter jag ofta hur problematiskt det blir för enskilda individer då de inte riktigt vet hur de ska kunna väga sina behov mot andras. Att vara ”underbar och älskad av alla” dränerar ofta energikontot. Vi som lärt oss att hjälpa vår nästa och bära varandras bördor, ska vi då sluta med det? Inte alls! Det går att hitta en balans mellan att vara egoistisk (ett inte särskilt trevligt personlighetsdrag) och självutplånande (ohållbart). Jag gillar verkligen tanken på att sätta på sig syrgasmask först för att kunna hjälpa andra utan att förlora sig själv i processen. Hur gör du för att bygga upp dig själv, ge dig själv bättre förutsättningar, bli starkare? Och vad tycker du om listan?

29 dec

Kall som is.

Nu har äldsta dottern och hennes man åkt hem, men innan de gav sig av hanns det med både det ena och det andra. Vi har verkligen haft en fin vecka, även om jag av någon anledning sovit väldigt dåligt. Jag känner mig påfylld och mycket tacksam. Den smarta klockan pekar på över 10 000 steg varje dag utom en den senaste veckan, vissa dagar långt fler. Oväntat aktiv jul, alltså! Det bådar gott för ledordet som jag hade tänkt ta med mig under 2022. Efter att ha läst igenom det sammanfattandet årsbrevet från förra året (vi försöker upprätthålla traditionen att skriva sådana, maken och jag) kan jag konstatera att jag känner mig betydligt hoppfullare idag än för ett år sedan. Jag är (naturligtvis) ännu tröttare på coronahysterin, men jag känner ändå hopp om att en ny framtid med solsken i blick står för dörren. Här får du följa med på dotterns och min promenad häromdagen. Tänk ändå att vår jord bjuder på så mycket skönhet!

28 dec

Ett litet ord 2022 – FRAMÅTANDA.

Jag har redan flaggat för att jag var färdig med KONTAKT för ett tag sedan. Det gjorde att jag redan i höstas började känna på lite andra ord och att jag funderade på hur jag skulle ta mig an det nya året. Härom morgonen vaknade jag med mitt nya ord. GUMPTION! När jag sa det till min dotter sa hon: ”Har du kollat på The Holiday? Det är det enda ställe jag hört det ordet användas.”

Vad har flugit i dig?
Jag vet inte! Men jag tror att det påminner om framåtanda.

Jag hade sett The Holiday dagen innan detta ord bestämde sig för att bli mitt, vilket så klart förklarade vad det hade i mitt huvud att göra. Det är okej! Jag tar emot ord hur de än kommer till mig. Jag älskar hur detta ord låter, jag älskar optimismen som omsluter det och jag vill gärna ha det som vän under 2022.

gumption

gump·​tion |  \ ˈgəm(p)-shən \

Definition of gumption

1: ENTERPRISEINITIATIVE
lacked the gumption to try

2: chiefly dialectal COMMON SENSEHORSE SENSE

Svensk översättning

(vilja att uppnå mål) framåtanda, företagsamhet
(förmåga att uppnå mål) klipskhet, rådighet
(ursprunglig betydelse) sunt förnuft

Ordet gumption betecknar en kombination av sunt förnuft, slughet och initiativförmåga. Det är också synonymt med ett av mina favoritord, grit, som väl närmast kan översättas med kurage och gott gry. Jag känner att det är ett ord som kan hjälpa mig bekämpa min ovana att skjuta upp saker och ting. Varför ödsla energi på att tänka på det man ska göra istället för att faktiskt komma till skott? Jag tror att det kan komma till stor nytta både då det gäller marknadsföringen av MB Terapi och då det gäller annat i privatlivet. Hur som helst känner jag mig både glad och förväntansfull över att ha hittat mitt ord innan säcken för 2021 hunnit knytas ihop.

2009 ordning
2010 kärlek
2011 skapa
2012 lyfta
2013 förändring
2014 reach
2015 fearless
2016 fortsätt
2017 vårda
2018 nu
2019 bygga
2020 disciplin
2021 kontakt
2022 framåtanda

27 dec

Promenad i allt det vintervita.

Jag har massor att skriva, men allt har sin tid. Just nu är det tid att hänga med ungdomarna, äta godis och utnyttja det faktum att vi faktiskt fått en vit och underbart krispig julhelg. Snart börjar det slaska igen och ena dottern och hennes man åker hem imorgon, så jag vill inte spilla någon tid. Det finns iallafall ett nytt årsord och många spännande planer inför det nya året! Har du något roligt på gång?

Ps: Det sista fotot på svärsonen där han håller upp två purjolökar som han skördat med spett har hans söta fru tagit.

26 dec

God fortsättning!

Tack för den här julen! Tack för familj, även de som hamnade på noll kort igår eftersom jag glömde ta fram telefonen och de som befinner sig på andra platser runt jorden. Tack för julmat och godis och ljus och vackra blomster. Tack för elektricitet. Tack för härliga filmer. Tack för snö på julafton och möjligheten att se julen genom barnens ögon (plus en kinesisk ung kvinnas som aldrig firat jul förut). Tack för att råttan Bosse höll sig undan. Tack för sol på glittrande is och klara stjärnhimlar. Tack för rött läppstift och sköna raggsockor. Och tack du lilla Jesusbarn som vilar där på strå.

22 dec

22 december 2021.

Idag har vi nått fram till sista dagen i julkalendern. Vafalls?! Det är ju bara dan före dan före dopparedan?! Jo, men i eftermiddag kommer ungdomarna hem och jag kommer att ha fullt upp med själva livet. Må vi alla ha en fin jul, en sådan vi behöver och vill ha.

Hur lyckas man alltid med knäcken? Jag kan tala om att om man använder termometer och rör ofta under tillagningen så blir den perfekt. Jag struntar också i mandel, den sätter sig bara mellan tänderna.

Bästa knäcken
2 dl socker
2 dl vispgrädde
2 dl ljus sirap

Koka på medeltemperatur och rör ofta. När knäcken nått 125° hälls den upp med en knäcktratt i formar som står på fuktig kökshandduk för att inte trilla omkull. Förvara svalt i burk med tätslutande lock.

21 dec

21 december 2021.

”He’s making a list, checking it twice…” Tomten kanske gjorde en lista för att få koll på vem som varit busig och vem som varit snäll, men jag gjorde en lista till storhandlingen. Imorgon kommer ”barnen” hem och det är skönt att ha allt på plats och slippa ge sig ut i julhandeln. Eller det kommer jag i alla fall att ha när jag varit iväg och handlat senare idag.

Jag fick ett meddelande från min faster där hon delade med sig av ett klokt citat. ”Det är en konst att vara en mänsklig varelse, inte görelse”. Hon påminde om vikten att vara i stillhet och lyssna inåt, något som verkligen är en konst. Kanske behövs det ännu mer då livet handlar mycket om att få saker och ting gjorda, men i mitt skede av livet känner jag att det finns väldigt mycket utrymme för självreflektion och att jag gillar att ta mig utanför det. Att fylla en hel månads ”tomrum” med kreativt pyssel har varit så roligt för mig. Jag har verkligen älskat att ta mig tid att skapa en stund varje dag.

Om drygt två veckor står vi inför det nya året och jag känner att mitt nya årsord hoppar omkring rakt framför mina ögon. Jag tror att det är ett handfast och positivt ord. Inte så djupt och karaktärsdanande, utan snarare ett ord som gör att jag får utlopp för precis det här behovet jag har att använda mina händer. Jag hade en mardröm för ett tag sedan då jag drömde att mina händer var helt förvärkta och svaga… Jag hoppas inte det var en sanndröm, för känslan av frustration och sorg var stor då jag vaknade. Bara tanken på att det finns många som har detta problem fick mig att vilja använda mina händer i deras ära. Plocka upp fiolen igen? Sticka avancerade mönster? Skriva texter med djup? Lära mig snickra? Det finns oändliga möjligheter och just nu skvalpar alla dessa möjligheter omkring i mina tankar. Det är okej med vilket ord det än blir. Kanske landar jag i något helt annat, som ”vila”. Vi får väl se.

Här får du en egen jullista att skriva ut om du vill ”skriva på riktigt”. Det kan vara ganska befriande, särskilt nu för tiden då vi så ofta lever våra liv i de där smarta telefonerna…

20 dec

20 december 2021.

Jaha. Nu har vi kommit till de tvåsiffriga datumen som börjar med en tvåa. Wow, den här månaden har gått väldigt snabbt! Samtidigt blir det lite som en meditation, det här att lägga upp rubriker på inläggen som följer exakt samma mönster med bara en skillnad från förra dagens. Efter alla otaliga blogginlägg jag skrivit och haft dålig fantasi som följeslagare kan jag bara säga att det varit rätt skönt att inte behöva fundera vidare över just detta. Med det sagt kommer jag att gå tillbaka till min vanliga ordning så fort julkalendern är slut.

Igår kokade jag kola. Pris vare kökstermometern som hjälpte mig då det tog två timmar att komma upp i 125° den här gången. Man kan ju bli knäpp på köpet om man ska springa och göra kulprov var femte minut och receptet säger att det ska ta 40 minuter… Det är samma visa varje gång. Just kola och knäck gör mig galen. Det är ju egentligen jättelätt att bara blanda ihop ingredienserna, koka upp och sänka värmen. Man rör lite då och då och så, TADA, är den där läckra smeten klar. Häll upp, låt svalna, markera bitarna, låt svalna lite till, skär upp och låt stelna helt i kylen. Fram med bakplåtspapper eller vaxat papper och så slår man in varje bit för sig. Just det sista momentet byter man ut mot brännskador och outtalade svordomar då man pysslar med knäcksmeten och den ska ner i sina formar. Smörjer man bara brickan de står på lite och sedan använder en speciell knäcktratt brukar det ändå gå riktigt bra. Jag tror att just knäcktratten är den enda kökspryl som får vara kvar i våra skåp trots att den bara används en gång om året.

Jag har ett par olika kolafavoriter. I år följde jag Anna och Fanny Bergenströms recept i Vinterns goda ting, julens favoritbok. Jag tycker det är extra roligt att använda ett recept med honung eftersom vi har egen sådan.

Fransk chokladkola
100 g smör
1/2 dl kakao
2 cl vispgrädde
3 dl socker
1 dl sirap
3 msk honung
2 tsk vaniljsocker

Blanda ihop alla ingredienser i en tjockbottnad kastrull. Rör om i kolasmeten då och då. Koka upp och sänk sedan till rätt svag värme så det syns små bubblor i ytan. Koka utan lock till smeten klarar kulprovet eller har nått 125°. Häll upp smeten i en form med bakplåtspapper. Låt svalna, men se till att ha markerat rutor innan kolan stelnat helt. Skär isär och slå in varje bit i bakplåtspapper, smörpapper eller liknande.