23 maj

Trädgårdsrunda.

Nu börjar trädgårdslandet vakna till liv på riktigt. Vi har haft en kall vår, men den senaste tiden har lyckligtvis bjudit på både värme och regn. Jag har inte satt ut tomaterna än, men de har börjat få känna på verkligheten några timmar om dagen. Jag saknar verkligen verandan i år! Det blev en så perfekt introduktion för både tomater och pelargoner att stå där med tvärdrag, men ändå i skydd.

Det är inte optimalt att odla på friland i bäddar grävda i gräsmatta. Gräset sprider sig naturligtvis, men vi har valt att göra så här i år också. Nästa år blir det lite upphöjda, avdelade bäddar, fler och mindre. Här blir det jordgubbar, persilja, vårlök, dill och palsternacka om allt funkar.
Sättlök (gul, röd och schalotten), rädisor, rucola, sallat och spenat. Här ska jag lägga hönshusspån mellan raderna så ogräset inte tar över.
Har du textat pak choi? Det är en asiatisk kålsort som är jättegod. Jag förodlade dessa plantor och de verkar ha tagit sig riktigt bra! Vitlöken i bakgrunden fortsätter växa. I resten av landet ska det bli sockerärter och märgärter. Tyvärr hade fåglarna kalas precis då jag satt ärterna, så märgärter blir det nog inte så många…
Ah! Jordgubbsplantorna har massor av blommor. Fiberduk på nu. Vi har rådjursstaket, men både grannarnas katter och vildfåglarna roar sig fortfarande i landet.
Tänk ändå vad naturen är fantastisk! Den här syrenen har bestämt sig för att ta ton och gör det med den äran. Den här boden är mitt drömprojekt! Bakstuga/gästrum och vedbod i ett. En dag?

Idag har jag några timmar på mig här hemma. Det ska sås annueller i tulpanrabatten och luktärterna som har ”legat i blöt” ska också ut. Även med lågt satta förväntningar är det väldigt mycket att göra i en trädgård! Jag förstår min extrasysters mamma som medvetet valde att bo i lägenhet för att ha råd och tid med att läsa mängder av böcker. Det är bara det att jag vill ha både och!

03 maj

En planttants betraktelser.

Hjälp! Tiden bara rinner iväg! De första pelargonerna har börjat blomma och allra först ut är grannens gåva från förra året, lilla söta stjärnpelargonen Bob Hall.

Det är så härligt med allt som gror och växer överallt. Maken har fått upp ett viltstängsel som vi hoppas håller både rådjur, fasaner och gnagare borta. Funkar det inte får det bli någon högre variant, men det känns som att det här åtminstone är en bra början. Helgen verkar inte bjuda på något riktigt toppenväder och dottern lät hälsa att det snöade i Stockholm i morse. Så illa ska det väl inte bli här, men jag vågar inte placera ut de omhuldade inneväxterna riktigt än.

Tur att jag kunde jobba hemifrån idag! Vi bor så pass långt bort från stan att en bil-, båt- eller bussresa alltid innebär att rätt mycket värdefull tid måste investeras. En extra timme här och där är ingenting jag fnyser åt! Dagens sparade tid lägger jag på Nynäs-syrran som precis har landat i Bredavik där årets mest spännande nyhet, en fyndad villavagn, ska placeras och installeras. Trevlig helg!

24 apr

Nu grönskar det.

Svägerskan upplyste mig om att den söta fritillarian jag fick från en fin vän förra året är en kungsängslilja, Upplands landskapsblomma. Dess mönstring är otroligt fascinerande och jag kan sitta och titta på den nästan hur länge som helst. Naturen är fantastisk!

Jag har sprutat TricoGarden på tulpanerna i tre omgångar, men innan första och en tid efter både första och andra behandlingen tog sig rådjuren friheter. Den här fyllda tulpanen hade någon dragit upp med lök och allt, men den hade i alla fall blivit besparad. Nu har den stått här i vardagsrumsfönstret i en vecka och dag för dag börjat visa färg. Den har mer känslan av pion än tulpan. Jag misstycker inte! Dessutom luktar den otroligt gott, något som jag inte direkt tycker tulpaner brukar göra.

Syrran frågade: ”Vad tränar du för?” Mitt svar är ganska enkelt. För mig handlar träning om att orka, att ha en stark kropp, en kropp jag kan förlita mig på. Det går inte att springa ifrån det faktum att jag fyller 50 nästa år och jag har en plikt att försöka ta hand om mig själv. Det är ingen annan som kan göra det åt mig! Just nu är det hårt arbete i trädgårdslandet som gäller. Jag behöver en stark rygg, smidighet, uthållighet och viss vighet. Jag är inte direkt perfekt. Däremot är jag otroligt tacksam över yogan och att jag någonstans begåvats med en inre styrka som tar mig vidare när de klena musklerna inte räcker längre.

Makens och syrrans bisamhällen jobbar hårt just nu. Oj, vad de flyger ut och in i sina kupor! Detta faktum gör att jag inte är det minsta bekymrad över de pollenrika maskrosorna i gräsmattan. Nej, sanningen är att jag kan lägga mig i hängmattan en stund och njuta av den osedvanligt sköna våren när det är dags för rast utan att ha det minsta dåligt samvete.

17 apr

Trädgårdsguld.

Imorgon blir det potatis- och purjolökssoppa. Lite skrattretande att se proportionerna mellan rötter och själva purjon. Kanske skulle jag bara ha skurit av dem och låtit dem växa till sig om och om igen? Nåja, nu fortsätter jag mina trädgårdsäventyr med nytt hopp om liv och växtkraft.

27 mar

Grönt och skönt.

Mammas påskkaktus blommar för fullt igen, lika fin som vanligt! Jag är så glad över att den verkar trivas i arbetsrummet. Till sommaren får den flytta ut på trappan igen för att ladda upp inför nästa blomning.

Sent omsider fick jag igång försådden, så nu ser jag fram emot en härlig skörd av tomater, paprika, chili och allt det andra som kommer att sås på friland. Det är konstigt att ”planttanten” automatiskt tar semester hela vintern, men så fort solen dyker upp kommer hon fram igen, full av hopp. Det verkar som tur är som att hon har lagt förra årets upprepade misslyckanden åt sidan.

Makens födelsedagsblommor lyser upp hela nedervåningen och gör mig glad. Gult, rött och grönt, påskliljor på väg att slå ut, sprött grönt blåbärsris och Dr Westerlund som börjat ta fart igen!

Här står bröllopsvasen från min tyska syster och uttrycker i praktiken det som skylten bakom uppmanar till: ”gör mer av det som gör dig glad”. Jag är inte särskilt fixerad vid prylar, men jag älskar att ha det fint hemma. Ägget från Paradisverkstan brukar stå i vårt sovrum, men framåt påsk får det komma ut i vardagsrummet. Till helgen är det dags att plocka in påsklådan för att se vad som får göra oss glada i år. Jag saknar våra vackra ankägg! De låg i verandan efter första påsken här i huset och stals och krossades dessvärre av några fåglar som var mer än lovligt tjuvaktiga.

15 mar

Välkommen tillbaka.

Ljuvliga snödroppar växer överallt i trädgården och på lite andra ställen också.

Livet fortgår även under fastan, något som är svårt att tro om man bara utgår efter vad som händer här i bloggen. Långsamt vaknar jorden och livet återvänder. Jag har klippt ner pelargoner och tagit en massa skott, så jag hoppas att vi kan njuta av dessa tacksamma skönheter på verandatrappan i år också. Jag lät dem övervintra i sommarhusets kök, men jag tror att de fick lite för mycket vatten. Just pelargoner behöver ha det ganska torrt om fötterna för att inte drunkna och det glömmer jag lätt. Nåja, skotten ser jättefina ut, så om moderplantorna inte orkar komma igen tror jag att det ordnar sig ändå.

Jaha, ja. Där ligger julgranen. Verandan är lite naken utan alla sina tjusiga fönster, men det kommer att bli finfint här vad det lider. Kanske ska jag börja med att flytta granen till brashögen?

Försådd har det varit värre med. Idag ska jag faktiskt sätta tomat och paprika. Jag har dragit ner förväntningarna några snäpp sedan förra årets supersommar. Det är inte så att besvikelsen över alla misslyckanden har vunnit, men jag har bestämt mig för att ta det lite lugnare och försöka hålla mig till basföda och mängder med blommor som kommer att sås på friland när jorden reder sig.

Julrosen fortsätter leverera – julen varar än till påska?

Äldsta dottern har varit hemma en sväng. Hon lämnade Thailand för Sturkö i förra veckan och idag hjälper maken henne att flytta tillbaka till Stockholm. Hon föddes på Karlskrona BB, bodde i Philadelphia tills hon var två och flyttade sedan till Stockholm. Efter rundan Orem, Karlskrona, Göteborg är det alltså nu dags för Stockholm igen. Storebror tänker sommarjobba i Tyskland och flyttar sedan också han till Stockholm om allt går enligt planerna. Stackars lillasyster måste bli färdig med gymnasiet, men hon kan inte flytta härifrån fort nog. Själv trivs jag däremot utmärkt! Att Sturkö skulle bli mitt hem, inte bara mitt sommarparadis, har aldrig känts som ett alternativ. Nu känns allt annat dock otänkbart. Konstigt ändå.

Mammas påskkaktus har precis börjat blomma igen! Paradisträdet som hon vårdade så väl under tiden vi bodde i Orem trillade dessvärre i golvet och blev sig aldrig likt igen. Nu lever det vidare i den här och några andra sticklingar. Livet fortsätter här också.
01 feb

Sommardrömmar.

Jag har varit sjuk i ett par dagar och har mest sovit, lyssnat på en deckare och stickat på sonens sockor. Igår satte jag mig dock vid datorn för att beställa lite fröer. Trots förra årets tuffa odlingssäsong känner jag mig smått förhoppningsfull och hoppas på en rik skörd av både ätbara skatter och ögonfröjd vad det lider. Jag är inte fullt lika villig att experimentera som förra året och tror därför att jag satsar mest på säkra ätbara kort och ännu fler blommor i olika färg och form.

I kväll åt vi god thaigryta med kyckling, kokosmjölk och egenodlad chilihetta. Det var just chiliskörden som blev 2018 års vinnare. Oväntat, men vem är jag att klaga? Efter alla odlingsbakslag var jag så glad över att något blev så bra som det blev!

För övrigt har vi små purjoplantor som fortfarande inte kommit i jorden. De står som små bonsaikonstverk i sina gröna sålådor och verkar inte längta efter något annat. Naturens under är många och spännande!

19 Nov

Innan trädgården går till ro.

Jorden är kall, men det är många grader kvar tills tjälen tar över. Jag köpte ett helt gäng tulpanlökar på supermegarea i förra veckan eftersom jag inte hade kommit till skott tidigare på säsongen. Tulpaner är ändå några av mina absoluta favoritblommor. Några av Fars tulpanlökar kommer säkert upp till våren, men dagens tulpaner är hårt drivna och en lök räknas bara räcka en säsong. Tulpaner som kommer år efter år på samma ställe kommer från nya lökar från själva moderlöken.

I förgrunden, precis bakom planteringsspaden, ser du en av de små rosenbuskar jag satte i jorden nyligen. Den här längan framför stenmuren längst ner i trädgården ska fortsätta ansas och tuktas. Det är min blomrabatt, helt enkelt. Jag är dålig på att ta beslut även om jag kan se en massa vackra alternativ i huvudet. Nu bestämde jag mig till slut för ett par veckor sedan för att låta de fyra rosor jag hade få stå på rad längst fram. Tulpanlökarna blandade jag om hej vilt i en kartong innan plantering så att tidiga och sena sorter växer upp lite blandat när det är dags att blomma.

Rosorna är alla krukrosor, med undantag för ”Georgs ros” som jag fick av min faster, men den är minst av alla. Rosor är vackra med lavendel, men kanske bestämmer jag mig för att sätta lite högre stäppsalvia bakom istället då det blir för trångt med lavendel framför. Kanske blir det något helt annat? Ett vet jag säkert. TricoGarden står redan redo i tvättstugan så jag kan spreja mot rådjuren i tid nästa vår. Maken planerar också viltstängsel och det behöver sättas upp innan det är dags att köra igång våren i landet. De söta bambisarna är fortfarande i trädgårdslandet och äter nästan varje dag. Lök och purjo har de låtit bli, men annars verkar de inte så kräsna.

På trappan minglar hösten med vintern. I den stora byttan har jag bara perenner, så där förändras ingenting. Julrosorna får stå löst tills Thanksgiving är över till helgen. Då kommer de att få plats i något slags vinterarrangemang framför perenngrytan medan jag kanske ger mig på att laga mat med pumpan. De ska tåla rätt mycket innan de ger upp och jag vill verkligen inte att någon mat ska förfaras.

Vad hittar du på i trädgården eller på balkongen innan vintern tar över?

02 okt

Gröna fingrar och bondedrömmar.

När vi hade haft torka i nästan fyra månader på raken bestämde jag mig för att lägga ner mitt känslomässiga engagemang i trädgårdslandet. Jag gav inte upp själva bonderiet, men jag åkte med familjen till Tyskland i två veckor och brydde mig inte om att be någon vattna eller kolla till något alls. Krukväxterna körde jag in på kollo till min systers fantastiskt fina stadshusinnergård, så dem var jag inte orolig över. Det var skönt att släppa taget lite. Jag fick tänka på Gandhis citat ”Vägen är målet.” Alltså, jag kunde släppa förväntningarna på dignande tomatplantor, mängder av stora, söta lökar och perfekta morötter. Jag kunde se hur bra jag hade mått av att tillbringa alla dessa timmar i trädgården. Det var verkligen terapi för mig!

Förra veckan bestämde jag mig för att skörda det som fanns kvar i jorden. Det blev lite lök, några rätt fina kålrötter (plantorna drabbades ju av kålfjärilslarver, men tydligen hjälpte behandlingen jag gav dem för att sedan låta dem sköta sig själva), många höstmorötter, några av potatisarna som låg kvar i potatislandet och trots att rådjuren käkade av mangolden för ett tag sedan tog den sig bra och vi har kunnat skörda flera omgångar. Skördedagen firades med en delikat vegetarisk måltid bestående av rotmos med brynt smör, ugnsstekta rödbetsklyftor med fetaost och balsamico samt gräddstuvad mangold. Just då kände jag mig faktiskt mycket nöjd och familjemedlemmarna verkade smaska i sig maten med lika stor glädje som jag!

Det har till och med växt upp några fler kronärtskockor efter augustiskörden! Idag skördade jag också några jordärtskocksknölar. Bara för att smaka lite, jag hoppas på en rejälare skörd nästa år.

Jorden är inte på långa vägar så näringsrik som den ska vara. Jag har fyllt på med nässlor, återbördat blast och rens i de land jag har skördat och rensat och redan innan jag sådde i våras hade jag vänt ner hönsgödsel och halm. Jag ger inte upp. Jag vet att det kommer att bli bra om jag bara ger det tid! Under en fin Ölandsresa med syskonen i somras investerade jag i Trädgårdsboken om jord då vi var på Capellagården. Att läsa en bok hjälper ju inte den stackars jorden, men då jag bygger upp min kunskapsbas kan jag göra rätt(are) val medan jag fortsätter mina trädgårdsäventyr. Jag har kämpat på med en kompost till exempel, men jag kanske skulle ha vattnat den under sommaren? När jag sätter spaden i den känns det ändå väldigt näringsrikt och jorden som ligger i botten ser ut som rena dundermedicinen.

Blomsterlandet längs stenmuren längst ner i trädgården tog sig rejält så fort det började regna. Idag grävde jag upp dahliaknölarna. De har blivit dubbelt så många, minst! Dessvärre har det inte alls gått lika bra för gladioluslökarna… Jag har bara ett fåtal kvar. Far satte dem till min lillebrors bröllop för några år sedan och jag hade gärna fortsatt vårda dem! Får se om det blir ett bättre gladiolusår 2019!

Igår sprang jag inom Blomsterlandet då jag behövde några småkrukor till min elefantöras ”bebisar”. Ett par utsädesvitlökar slank med i korgen. Jag ser det nämligen inte som troligt att vi får en lika lökfientlig sommar nästa år som i år. Jag har hållit koll efter lerkrukor överallt (loppis, second hand osv) sedan i våras, men tror du inte att när jag precis hade köpt de här tre så hittade jag ett gäng övergivna krukor vid återvinningsstationen! Surt, men inget att hänga läpp över. Varje tillskott är välkommet.

Slutligen måste jag nämna mammas novemberkaktus och lillasyster palettblad. Båda har tydligen mått mycket bra av att stå ute på trappan under sommaren! Än så länge har kaktusen inte tappat några knoppar, bara fått fler och fler. Palettbladet har jag toppat två gånger. Alla sticklingar som kommer från moderplantan ser olika ut. Så spännande! Jag älskar både de lite buckliga bladen och färgen på bladen. Kanske sätter jag en ny stickling i en av de återvinningsstationsfyndade lerkrukorna?