02 aug

Vitlöksflätor och dahliakärlek.

Jag har längtat så efter att se hur det hade gått för vitlöken som jag köpte för en spottstyver och satte ut alldeles för sent. Vitlök ska ner i marken i november, men med tanke på att jag betalade så lite för utsädet bestämde jag mig för att testa vad som händer om man sätter den så sent som i mars-april. Det har gått jättebra. Jag har ”gödslat” med bokashi, gräs och nässelvatten och fått riktigt fina lökar, om än något små. Jag bestämde mig för att plocka upp dem nu eftersom blasten hade börjat gulna lite och jag ville göra en vitlöksfläta.

Är man pysslig så är man. Det ska tydligen bara gå att fläta vitlök med mjuk blast, men det tror jag inte att den här sorten är. Vi får väl se hur det blir när allt torkar till! Flätan blev i alla fall rätt fin och nu hänger den i köket. Jag följde Sara Bäckmos råd om att klippa bort rottrådarna för att få flätan att se lite mer städad ut. Jag kunde säkert ha rensat bort de få bruna skal som sitter kvar, men är nöjd ändå. Jag har tänkt lägga ut bokashijord där vitlöken vuxit och sätta ut purjon som vuxit i mjölkkartonger tills nu. Det är kanske ett dåligt drag, men jag försöker ändå.

I dahliarabatten lyser det intensivt. Eftersom det varit så torrt och kallt har ettåringarna bara precis börjat blomma, åtminstone ringblommorna, men dahliorna är igång för fullt. Här ser du Rocco. Han ska bara bli 4 cm stor, men det stämmer inte riktigt. Så vacker!

Karma Amora, en riktigt mörkröd skönhet. Nu har hon slagit ut ännu mer och gör sig så fint mot det gröna.

Orange Symphony har blommat rikligt i många veckor. Den här gav mest för pengarna! Undrar just om den kommer att blomma lika generöst nästa år efter övervintring?

Topmix Rose blommar om för fullt (inte på bild) och Sven-Eriks skönheter är lika fina som vanligt. Växandet fortgår även om vi till min besvikelse inte fick något utlovat regn idag. Hoppas du får en fin vecka! Jag vet att många börjar jobba nu. Själv har jag min sista handledning på torsdag, så det närmar sig. Iiiih!

25 jul

Offra tid för övning och vinn färdighet.

Jag glömde ta kort på svägerskan i full färd med att beskära fruktträden, men här kan du se lite av de nya frisyrerna. Det är bra att någon med känsla för form tar hand om något sådant här!

Då jag var yngre gick jag ofta till personer under utbildning, men nu tar jag mig sällan tid till det. Svägerskan får öva på sina trädgårdsmästarkonster, vi får en välfriserad trädgård. Vinn-vinn!

Systerdottern var också här och övade igår, fast på symaskinskonster. Hon är så noggrann, pysslig och ivrig att lära sig. Det är verkligen roligt att vara lärare till någon som vill kunna bemästra något!

Själv jobbar jag på att lära mig bemästra bokashin. Här en full hink med det fantastiska bokashiströet.

Efter några veckor av tyst bearbetning ser bokashin ut såhär när man har blandat ner den i ”fuljord”. Matresterna ser ut ungefär då man lade dem i hinken, men man ska inte låta sig luras.

Efter ungefär en månad i lugn och ro ser nämligen bokashin ut så här. Säg mig vilken kompost som jobbar så fort! Jag är verkligen förundrad över hur bra det här fungerar. Heja bokashi!

06 jul

Luktärtsfestival.

Alltså, mitt första år med lite större fokus på luktärter har väckt en del frågor hos mig. Jag har lytt många av Cecilia Wingårds råd. Cecilia får anses vara åtminstone en av Sveriges största luktärtsexperter, och jag ser fram emot att ta en runda ner till Skåne för att njuta av hennes luktärtsfestival lite senare i juli. I de stora krukorna nära verandan står luktärterna höga och frodiga, men knopparna är inte nära blomning än. Oj, vad jag har gullat med dessa skönheter! Jag har erbjudit det bästa redan från början, gödslat och vattnat, bundit upp och flyttat krukor som stått snett. Hur konstigt känns det då inte när de första blommorna slår ut på min slumpplantering på friland?

Jag har ett litet land liknande en jordhög som jag preppade med bokashijord och satte pumpor och överblivna luktärter i tidigare i vår. Detta lilla land har förvisso vattnats en del, men inte tillnärmelsevis så mycket som krukorna. Jag får anta att det verkligen är så att bokashin utför under. (Sanningen är att purjon som jag planterade om i mjölkkartonger och bokashijord är fantastiskt fin jämfört med samma läge förra året.) Det bästa med luktärter är att ju mer man plockar, desto större blir skörden. ”Jag tror, jag tror, Att när vi går genom tiden, Att allt det bästa, Inte hänt än” Tänk att Håkans ord kan appliceras också på luktärter. Det trodde jag nog inte!

Gurkörten i den lilla buketten har frösått sig trots att jag av misstag rensade bort flera av de små gurkörtsbebisarna i våras. Det är inte lätt att pricka ogräsen. Kanske kan jag bli bättre på att samla fröer efter säsongens slut så det bara är att röja allt och börja om från ny kula i ettårsrabatterna?

29 jun

Blomsterprakt.

Min syster sätter alltid vackra buketter i sommarhuset. ”Maaaarker du nåt?”, frågade hon i lördags, fast hon visste förstås redan att jag ögonfestat på denna underbara skapelse. Tänk, vad generös naturen är om vi bara tar oss tid att landa i den, ta in den, bjuda in oss själva och ibland faktiskt ta för oss!

I den gamla kokosfettlådan från ladan trängs en överbliven gul pensé från mammas grav med en grusnejlika som varit lite seg i starten. Nu börjar den dock ta sig ton. Jag älskar känslan av skir brudslöja!

Dotterns midsommarkrans blev liggande på bordet i verandan. Den tog ny form i torkat skick, men jag tycker att den pryder verandadörren och tillför något som jag gillar.

Sen var det skottkärran. Prästkragar och blåklint börjar visa önskan om att slå ut och som jag längtar! Det här skulle bli en bukettodling, men frågan är om jag klarar av att stympa den. Vi får väl se.

26 jun

Pelargoner och tomater.

Triggervarning: Det här inlägget handlar mest om mina växter och sådant som är viktigt för dem. Och mig.

Jag minns torkan sommaren 2018 och tycker att det känns lite olustigt att vattnet i de båda bevattningsbrunnarna emellanåt tar slut redan såhär tidigt på säsongen. Solen och värmen tillför naturligtvis något gott det också och så länge vi har tillgång till det kommunala vattnet känns det ändå okej. Jag funderar ofta på samtalet jag hade på ett flygplan med en man som jobbade med system som gör dricksvatten av havsvatten och krisberedskap då det gäller just vattenfrågan. Miljontals människor på jorden saknar tillgång till rent vatten, miljarder har otillfredsställande vatten- och avloppssystem. Vad händer på ett sjukhus om landet attackeras eller vi råkar ut för svåra naturkatastrofer? Den här artikeln tycker jag är mycket intressant och får mig att vilja klura ut något smart sätt att sköta bevattningen på här hemma.

Nu har bladverken på i princip alla pelargonerna tjockat till sig. Det finns en massa information om hur man ska gödsla, när man ska gödsla, om man ska beskära, var pellisarna ska stå och hur man ska andas på dem. Eller nej, det sista har jag inte läst något om förresten. Jag har landat i att jag gödslar allt utanför verandan på samma sätt. Lite nässelvatten ibland, vatten med Biobact ibland. Dessemellan vattnar jag såklart med vatten direkt ur kranen. Jag testade utspätt bokashivatten på krukväxterna i april, men det gav gula kanter på bladen och jag bestämde mig för att raskt avbryta det experimentet. Här är Ålsta Frida på gång. Det kommer fler knoppar och jag konstaterar att vi nu är inne på år tre med denna svårflirtade skönhet. Vi får se om det blir ”tredje året gillt” för att få den att blomma ut ordentligt.

Inte heller den här specialaren har blommat särskilt mycket sedan jag fick den första sticklingen från min granne. Odensjö Susie Wong heter hon och är precis som Ålsta Frida en dubbel zonalpelargon. Den som har hökögonen med sig kan se att hon är på gång och flera knoppar står redo.

Stjärnpelargonen Bob Hall fortsätter dock leverera. Både denna moderplanta och den enda bebis jag har kvar har blommat i flera månader och även om bladverket är klent på båda är det lika spännande att se varje ny blomma slå ut. På samma planta har färgen skiftat mellan svagt aprikos och ganska starkt pastellrosa. Jag har ingen lerkruka till just denna och kanske är det det som gör hela skillnaden? Jag är för snål för att byta ut alla krukor och trots att jag letar på loppisar och andra ställen är det sällan jag har tur.

Av mina fyra specialspecialare till pelargoner är alltså nu tre av fyra på gång. Den vackra rosenknoppspelargonen Swanland Pink har faktiskt blommat lite i år, men jag ser inga nya knoppar. Förhoppningsvis tar hon sig.

Sedan är det tomaterna! De växer så jag ser skillnad från dag till dag. Nu finns det flera små fruktämnen som är på gång… Jag hittade den här galna blomman på en av plantorna. Jag har alltid varit jättebra på att markera upp vilka sorter jag har haft, men i år blev det inte av efter en förvirrande omplantering. Jag vet i alla fall vilka sorter jag satte: busktomat Ace 55, körsbärstomat Zuckertraube, Tigerette Cherry gul, Cherry Cerise, Rouge de Marmande och San Marzano. De fyra första är små sorter och jag gissar att den galna blomman ska bli bifftomaten Rouge de Marmande. San Marzano är plommontomater som passar bra till tomatsås och liknande. Några av sorterna ska inte tjuvas, men eftersom jag inte vet vilken planta som är vilken sort har jag tyvärr misslyckats på den punkten. Vi får väl se om det blir något ändå.

Ja, det var det. Det växer och frodas rätt bra här. Allt det gröna tar mycket tid och som jag sa till min syster så har jag dålig koll på Netflix-serier av den anledningen. Idag rensade jag upp de sista rädisorna som jag ska styckfrysa. Nej, jag vet att man inte kan frysa rädisor eftersom de blir mjuka. Man kan dock stoppa ner dem i köttgrytor och då får de lite smak av sparris. Det låter väl gott? Vi får väl se om jag tycker att det var värt jobbet när det väl blir av att jag lagar något med dem.

2,5 liter flädersaft ligger nu i frysen och senare idag ska jag dra igång en omgång till. Det gäller att ta tillvara det som finns och det vi gillar, helt enkelt! Hoppas att du njuter av sommaren och det naturen har att bjuda. Peace.

25 jun

Lite såhära och sådära.

Växter behöver gödsel, sol och vatten för att må bra. Ja, och mineraler och annat kul som finns i jorden runt deras fötter om trädgårdsmästaren har sett till att orda det till sina hyresgäster. Maken hade trotsat sin hösnuva igår och imorse väntade en hel hög färskt gräsklipp som jag kunde distribuera ut i en av lådorna. Sockerärterna fick gräs om fötterna i förrgår och senare idag ska jag ge lite till rödbetor och morötter också. Det där med täckodling är smidigt. Gräsklippet ger näring samtidigt som jorden slipper utsättas för den värsta hettan och blåsten. Jag vet att sniglar gillar det där täcket och att de gärna gömmer sig där innan de går till attack. Just nu får det vara så. Det är torrt i marken och vi har inte mycket vatten i brunnen nere vid grönsakslandet. Dessutom är det erbarmligt trist att rensa ogräs.

Den första lilla dahlian av sorten Topmix Rose har slagit ut. Den är angripen av vad-det-nu-är, men vad gör väl det? Nu samsas den med en väldoftande kaprifol och lite annat ogräs i den vackra vas som svärmor hade med sig någon gång. Den är en av mina favoriter. Tillräckligt stor för att rymma en bukett, tillräckligt liten för att passa också de små buketter som man plockar ihop när det inte finns så stort utbud av blomster än.

Svägerskan kom hit och röjde gräs innan hon for till sommarparadiset i Småland. Hon ville öva och var väl också extra snäll mot sin allergiske storebror. Att hon klämde in detta efter jobbet kvällen innan semestern är vi otroligt tacksamma över. Jag vet sanningen att säga inte hur bara en familj på tre personer hann med allt som skulle göras här på gården då den var i full gång! Det är bara att hugga i där man är. Det finns alltid mer att göra och mycket man kan ha dåligt samvete över, men mest är det bara så roligt att se gården ta form och bli vår på riktigt.

Solskydd med en massa kemikalier, vitamin D, heltäckning, balans… Är det konstigt att man blir förvirrad om man ska försöka leta upp relevanta fakta i alla slags frågor nu för tiden? Jag kollade upp några hudförändringar igår. Läkaren kallade min hud ”irriterad” (=solbränd, melanocyterna är aktiverade av solen), vilket gjorde mig irriterad. Hon var dock inte svenskspråkig från början och talade väldigt kliniskt, vilket naturligtvis var helt rätt. Jag är ju mycket ute i trädgården på morgnar och kvällar och har därmed fått en svag bonnabränna, men jag är inte bränd. Läkaren var mycket tydlig. Alltid solskydd, hela sommaren, alltid skyddande kläder, aldrig solbadande. Jag förstår att det är svårt att förhålla sig till sol då man är läkare med tanke på de senaste årens fokus på solens skadeverkningar, men jag måste ändå säga att jag blev förvånad över att det inte fanns någon insikt i vikten av att låta huden bygga upp förrådet med D-vitamin inför den mörka årstiden. Svenskar är deppiga nog utan att vi medvetet ska förneka oss själva solljusets fördelar tänker jag. Nåja. Jag önskar att min solhatt inte var för stor, men det går kanske att lösa på något vis. Hur funderar du kring det där med solen?

23 jun

Fotobomb, efter regnet.

Jag gick en runda igår för att ta in allt det vackra efter de sista regndropparna. Nu ser det klent ut med regn framöver, men jag hade gärna sett att det hade regnat några dagar för att låta allt ta igen sig. För semesterfirarna förstår jag att det är annorlunda. Regnet kom inte åt inomhus såklart, men den här lilla knoppen från min brors pionbuske slog ändå ut. Det är alldeles fantastiskt och jag hade gärna sett den i vår trädgård! På annat ställe i huset står en av min andra brors pioner, vacker också den. Jag gillar trädgårdsblommor som också kan flytta in!

Himlen är aldrig vackrare än direkt efter regnet. Ljuset är förföriskt och det doftar så gott! Solvarma, regnvåta impregnerade stolpar, det är det allra bästa.

Blomsteräng till 1m² satt i välgödslad jord i en genomrostig skottkärra ser ut såhär i ett mellanläge. Det är trångt om saligheten. Jag hoppas att både bina och jag får stor glädje av blomster och att det inte bara blir en massa oätlig sallad. Jag var rädd att regnet skulle slå ner bladen, men de klarade sig bra.

Hur gör man om grannens fläder hänger ner i perfekt plockhöjd på min sida stenmuren? Är den min då? Jag får nog prata med grannen om det.

Det blev rätt många tomater till slut ändå, hehe. Längst fram står några småplantor som blev över hos en vän. Jag håller på med icke plågsamma tomatförsök för att se vilka betingelser som verkar vara bäst. Testar lite olika gödsel, murarhink, friland, olika tillgång till sol. Det blir spännande att se om de hinner ta sig och hur mycket frukt de ger.

En av tomatförsöksplantorna är den första att bjuda på frukt. Plantan är kanske inte så stor, men det är blommorna och två små tomater är redan på plats! Verkligen spännande…

Som jag berättat innan blev våra tomater svårt angripna av sorgmyggor i ”inomhusväxthuset”. Nu har jag lärt mig att man kan sterilisera jord i ugnen och nästa år kanske vi ligger ett steg före igen. Efter allt möjligt gullande med allehanda gödsel är plantorna nu kraftiga och starka och jag hittar blommor på de allra flesta. Nej, nej, jag ropar alls inte hej! Det är bara roligt att vi kommit såhär långt.

Titta noga på dahlian längst fram. Det är förstås inte mycket att titta på. Detta var min minsta planta till att börja med. Liten och nätt med ett vackert, lilagrönt bladverk. En dag såg jag lite hål i bladen. Sprayade med såpvatten utan att veta vad som var orsaken. Fler hål nästa dag och dag tre var plantan i princip uppäten. Först då slog det mig att några av plantorna på trappan blev utsatta för det här förra sommaren av TVESTJÄRTAR. Och visst dolde det sig en tvestjärtskoloni under krukan. Aaaaargh! Dahlior är tacksamma på så sätt att de fortsätter leverera sommaren lång. Nu hoppas jag att de omplacerade krukorna ska få stå ifred från marodörer. Det spelar ingen roll att det här var rea-knölar. Jag vill få många, vackra blommor i sommar!

Den övre radens pelargoner fick flytta ut lite senare och är också mycket klenare. (Där fick jag till det!) De två nedre raderna har knoppar, nyutslagna eller på gång, nästan allihop. De mår verkligen bra på sin lilla trapphylla. Så fin den ska bli när den blir grön!

Den här bilden säger väl inte mycket mer än att luktärterna är på gång. Jag ser inga blommor än, men det verkar ändå som att de trivs ganska bra i sina byttor! Min systers har blad stora som dasslock trots att de står i mindre kruka, men det här är som sagt ett riktigt blåshål. Jag tror faktiskt inte att vårt ”mikroklimat” är zon 1 just här hemma hos oss.

Med det är fotobombningen slut för den här gången. Jordgubbarna är skyddade från fåglarna med nät, men uppenbarligen gillar sniglarna dem. Jag vet uppriktigt sagt inte om jag orkar ta kampen och gå ut och klippa sniglar om kvällarna, men kanske är det värt det? Jordgubbarna är hur som helst hur goda som helst. Det är stor skillnad på smak på svenska gubbar som inte blivit övervattnade!

22 jun

Juni i Uttorp.

Det är den 22 juni och jag sitter i mitt arbetsrum med öppet fönster. För mig är det en vanlig pluggdag och jag har just ätit lunch med de andra tre familjemedlemmarna som för tillfället befinner sig här hemma. Regnet som föll under natten och i förmiddags sögs snabbt upp av törstande växtlighet. Det är fascinerande att se vilken skillnad det gör när naturen själv bjuder på bevattningen! Allt blev synbart grönare på bara några timmar.

Hobben med gul fetknopp som står vid sidan av vår uppfart, eller nedfart beroende på hur man ser det, livar verkligen upp. Den här lilla söta blomman gör sig bäst i sällskap med hela släkten! Det är svårt att låta bli att fångas av intensiteten i färgen och jag tror att också människor som vanligtvis inte är så förtjusta i gult tycker att det här är fint. Förr i tiden användes gul fetknopp mot skörbjugg och frossa och den ska även vara bra på att läka sår. När jag blir lika duktig på växter som min faster återkommer jag med mer information.

Flädern utanför mitt fönster fick de nedre blommorna skördade av yngsta dottern igår. Jag gjorde årets första, men inte sista, omgång flädersaft och jag passar på att länka till det utmärkta recept jag använde förra året. Jag använder den mindre mängden socker och häller upp saften på halvliters pet-flaskor som jag stoppar i frysen. Förra året gjorde jag både flädersaft, syrensaft och jordgubbs- och flädersaft och den sista flaskan står först nu i kylskåpet. Här hittar du Oholahs recept. Jag passar också på att skriva av det här om nu Tasteline skulle försvinna.

Oholahs bästa flädersaft

60 klasar fläderblom
3 st citroner, sköljda och skivade
2,5 l vatten
1-2 l socker
0,5 dl citronsyra

Koka upp vatten och lös upp socker och citronsyra.
Häll sockervattnet över rensade blomklasar och skivad citron.
Låt stå svalt i fem dygn.
Sila och häll på flaskor.

Maken fortsätter att leverera i trädgården. När jag kom hem igår stod denna mottagningskommitté och väntade utanför häcken. Tjocka damen till vänster, ”att leva med lipödem” i mitten och längs till höger Klas, ett av stentrollen i Frost. Jag älskar dessa konstnärliga steninstallationer!

Tjocka damen är vackrast. Först tänkte jag att hon liknade en av Lisa Larsons tjocka damer, men de har alla sluttande axlar. Detta är en mycket starkare kvinna och jag känner mig trygg med henne här. Gott så.