13 sep

Storstädning i Bredavik.

Två gånger om året storstädar vi i Bredavik. Hösten innebär att utemöbler och sjödon ska upp och in. I år fick vi även undan en massa fallfrukt som kom till glädje för vildsvinen i Klackamåla och därmed slapp dra till sig getingar och lukta jäst i trädgården. Ett och annat dött träd fick sig en omgång av grensågen, åkgräsklipparen hanterade med briljans gräset som envisats med att fortsätta växa, häcken som aldrig blev färdigklippt pga getingbo fick sig en sista avhyvling och så utnyttjade fem vuxna och ett barn möjligheten att ta ett uppfriskande dopp denna sommarsvettiga höstdag. Vi saknade Skottlandsyrran och hennes familj, många barn och respektive hade andra uppdrag denna dag, men alla som var där fick en fin dag!

Vänj den unge vid den väg han bör vandra, så viker han ej därifrån, när han bliver gammal.

Ordspråksboken 22:6

Vår extramoster, granne och mammas bästis kom förbi och hälsade på. ”Min lille pojk!”

När vi tog lunchrast i solen kändes bad som en riktigt härlig idé, men när vi väl hade tagit oss ner till bryggan var det lite kyligt. Vissa gosade in sig i något värmande medan andra utmanade sig själva i böljan den blå. Lite småkyligt var det allt, men absolut skönt!

Här laddade jag fortfarande…

… men när lillebrorsan fastslagit att det inte var så farligt kallt hoppade jag i. Och sedan sa det plums och så var en annan liten brorsdotter med ärmpuffar i! Vi nöjde oss båda med ett lite kortare dopp än för någon månad sedan.

Så underbart det är att njuta av väl förrättat värv! I somras rensades det bort en skabbig lekställning utanför lekstugan och en smått livsfarlig rutschkana i päronträdet togs ner. Det känns nu säkrare för barnen, men dessutom är trädgården mycket finare utan.

Till våren ska de inte komma åt att feja sönder ungträden, de där rackarns råbockarna!

Några av syskonen gav sig ut på åkern för vindruvssafari och kom tillbaka med många kilo vindruvor, Fars stolthet! Vinrankorna växer in i björkarna, det är jättefint! Lillasyster vet jag gjorde druvsaft igår kväll (4,7 av 5 enligt smakprov), själv ska jag se om jag kan hitta på något kul med min del ikväll.

Vad passar väl bättre att avsluta en städdag med än en kräftskiva? Årets dukning i vardagsrummet, hälften av oss satt i matrummet.

”Nu har vi gjort det igen, det blir alltid för mycket mat…” Japp. Tre pajer, räkor, kräftor, kakor, köttbullar, pasta och tårtor syns ju inte ens här. Haha! Men goda rester är väl inte dumt det heller?

Solen! Så vacker i höstfärgerna.

Lillbrorsan bjöd på kräftisar från Hjälmaren. Superdelux och jättegoda! Nu är jag ingen kräftfinsmakare, men de här kräftorna var nog faktiskt lite extra goda. Fast kött, lagom sälta, ingen lersmak. Tack! Nu behöver vi inte äta förrän imorgon igen.

04 maj

Ekonomi, ordning och reda.

Bill och Melinda Gates skiljer sig. ”After a great deal of thought and a lot of work on our relationship, we have made the decision to end our marriage,” the pair tweeted.” De har varit tillsammans sedan åttiotalet och gifte sig samma år som vi. Några år äldre och några av världens rikaste och mest inflytelserika människor, men det hjälpte inte. De är nu slut som par, men fortsätter som business partners. Tänk att reda upp i den skilsmässan rent ekonomiskt.

De senaste dagarna har jag funderat mycket runt privatekonomi med anledning av vad som hänt runt omkring mig och samtal jag har haft. Jag är väldigt tacksam över fars erfarenhet av bodelningar som ledde till att han verkligen satte sitt hus i ordning innan han gick bort. Han gjorde allt som stod i hans makt för att det inte skulle bli krångligt för mamma och hon fortsatte på samma väg för att det inte skulle bli krångligt för oss syskon.

En vän till mig hade föräldrar som var hoarders. Det var så traumatiskt för henne och hennes syskon, så när dagen kom då det var dags att ta hand om föräldrahemmet gav de uppdraget till ett företag att bara ta hand om allt och slänga rubb och stubb trots att de visste att det fanns mycket värdefullt i röran. Hon har ingenting fysiskt kvar från sin barndom, varken gamla skolböcker, köksprylar eller prydnadsfigurer. Hon berättade att det är en stor sorg, men samtidigt har det inneburit att hon blivit bättre på att ge sina egna barn andra förutsättningar. Fina upplevelser och gemensamma minnen är något som hon har fokuserat på att lämna efter sig.

Mina barn, dina barn och våra barn är något som blir allt vanligare att behöva förhålla sig till. Arvsrätt, känslor, rättigheter, skyldigheter, laglotter, orubbade bon, ditt och mitt. Nej, det här är sannerligen inget som är särskilt lätt. Jag har sett olika angreppsvinklar, men måste nog säga att det som verkar funka smidigast är att se till att själv ha ordning på torpet och inte förvänta sig att någon annan ska ta hand om ens oreda. Jag tycker att det populära uttrycket ”dödsstäda” är lite läskigt, men samtidigt vore det ju bra om alla hade dödsstädat redan från tidig ålder. Var sak på sin plats, ordning och reda i skåp och på bankkonton, tydliga planer, förråd, pärmar och excel-ark.

En minimalistisk livsstil förordas många gånger för att prylar och pengar tynger sinnet. Vi blir ofria av att vara rädda för att människor kanske vill utnyttja oss, av att någon vill sno den dyra bilen eller göra inbrott i vårt hem och jag gissar att de flesta tycker att en stökig och överbelamrad garderob är jobbig oavsett om de har ett ordningsamt sinne eller ej.

Här hemma har vi rensat och organiserat i flera omgångar, men det är ju ett evighetsprojekt. Just idag hade jag hoppats få potatis och lök i jorden, men det regnar och är sex grader varmt. Jag kanske städar ur köksskåpen i eftermiddag istället. Det är ändå rätt roligt. Tjing!

10 feb

Städa ut din dator-dagen.

I måndags var det ”Clean Out Your Computer Day”. Jag blev inspirerad och satte igång att göra just det. Det var länge sedan den här datorn storstädades. Detta är vad jag gjorde, i stora drag:

  1. Rensade ut mappen för hämtade objekt, vilket gjordes senast 2018 om jag ska tro på allt som låg i den.
  2. Tog hand om röran på mitt skrivbord, eller datorns, beroende på hur man ser det.
  3. Städade mitt tangentbord. Jag påbörjade faktiskt detta senast för bara några veckor sedan då jag råkade blåsa ut en ansenlig mängd bläck över det. Fråga inte…
  4. Placerade in felplacerade bilder och dokument på rätt platser. Här hade jag redan kommit väldigt långt eftersom vi har en pågående bild- och filmsorteringsplan, men jag insåg ändå att jag har mycket kvar att göra. När det gäller allt som ligger i burken är jag en hoarder! Jag har så svårt att göra mig av med filer.
  5. Funderade i alla fall över hur jag ska göra med de mappar med typsnitt jag har kvar på skrivbordet. Mängder av tidstypiska typsnitt från 1830-1990, sorterade i rätt ordning. Så roligt att titta på, men borde jag inte använda mig av denna resurs?
  6. Uppdaterade alla appar.
  7. Uppdaterade operationssystemet.

Hade jag inte av misstag raderat alla mina osorterade mejl för ett par månader sedan hade jag också åtminstone försökt sortera upp mina mejl när jag ändå höll på att städa. Nu gjordes det automatiskt och jag är mycket tacksam. Det ställde förvisso till en del elände, men inte mer än att det gått att hantera. (Jag har fått be folk skicka några mejl igen.) Lite skönt är det ändå att ha en inkorg med ett gäng mejl från 2016 (de har affektionsvärde, USA-anknytning, har bara inte klarat av att blåsa bort dem) och sju mejl som kommit sedan den olycksaliga dagen, den 4/12 2020. Efter rensningskatastrofen har jag fått en otroligt bra vana. Jag sorterar helt enkelt min post varje dag, precis som man gjorde på den tiden då det faktiskt kom brev i brevlådan. Jag rekommenderar dig inte att lägga din telefonskärm mot axeln och sedan ta en promenad som upprensningsmetod, det kan ställa till en del elände. Däremot kan jag konstatera att en ordentlig upprensning är befriande. Jag hoppas att det här kunde vara till nytta för dig också. Lycka till med städningen!

25 nov

Tjat, tjat, men upprepning sägs vara effektivt.

Alltså, någon kan ju ha missat precis hur fantastiskt lätt det är att putsa mässing med ättika och salt trots att jag tjatar och tjatar om det. Grunda och stora saker putsas bäst i favoritfatet som jag fått av min kompis. Det funkar precis lika bra till ostbricka som till rengöringskärl. Vissa har nariga händer och då rekommenderas plasthandskar som skydd. Håll inte heller näsan precis över…

Kolla bara! Två minuter max mellan utseende ett och utseende två. Ja, och vem bryr sig om huruvida man ställer fram en matt eller blänkande ljusstake? Säkert inte många fler än jag, men det ger mig så mycket glädje både att plocka fram glansen och se ljusstakarna stå och glittra lite i skenet av levande ljus.

Sedan är det den här. Världens finaste julkrubba. Jag blir alltid lika glad då jag plockar fram den! Sonen pysslade ihop den vid vårt stora, röda bord i Segeltorp då cernitleran började bli populär hemma. Jag är så glad att vi har den kvar!

14 nov

Ofrivillig storstädning.

Jag vet inte riktigt vad som hände igår, men jag lyckades med hjälp av min axel radera alla mejl i min inbox på telefonen från 2017 till nu. Fråga mig inte hur det gick till och vart alla mejlen tog vägen, för jag hittade dem inte i soptunnan när jag så småningom upptäckte misstaget. Som tur är brukar jag sortera viktiga mejl på datorn mer eller mindre varje dag (företaget, personligt, viktigt, osv), så egentligen var det jättebra att det här hände. Jag kände mig rent lättad efter att helt maniskt ha suttit och fixat ”resten” i flera timmar mitt i natten.

Jag blev faktiskt så inspirerad av den ofrivilliga rensningen att jag tog itu med den här bokhyllan som jag tänkt ordna upp i flera år. Något förefoto blev det inte, men såhär såg det ut då det var färdigt. Jag har slängt skräp, organiserat släktforskningen, lagt ett fåtal grejer i hallen för vidare transport ut till ladan, organiserat böckerna åtminstone lite efter ämne och hemfallit åt ändlös nostalgi. Fler böcker ska byta plats med sådant som står i sovrumshyllan, men det blir ett projekt för en annan dag. Tänk, vad befriande det är med en riktigt rejäl rensning!

Jag hittade detta fina kort på farmor, faster, fars faster, far och farbror. Vilken underbar bild! Detta är alltså min fars första föräldrahem. Det revs för att ge plats för ett modernare hus på 40-talet. Det är så roligt att min faster och farbror har rustat upp det riktigt fint för att bosätta sig där permanent. Min envise lille far – jag ser verkligen hans personlighet i detta korta ögonblick! Jag påmindes återigen om hur viktigt det är att vi dokumenterar både med text och bild. Bilden lade jag upp i släktforumet på Facebook och fick där rätt svar på vilka som är avporträtterade. Det visade sig att jag hade gissat rätt på alla utom fars faster, men mina barn hade antagligen inte känt igen någon. Oj, vad jobb jag har framför mig!

20 jul

Såpa golv.

Det finns vissa saker som bidrar starkt till hemtrevlighet. Doften av såpskurat golv tillhör definitivt dessa! Vi har struntat i att såpa de massiva trägolven på övervåningen. Det är för tätt och tungt möblerat för att vara hanterbart, så de golven får bli gulare och ”möbelfläckiga”. I verandan passar det däremot utmärkt att såpskura! Verandan har varit kaotiskt stökig alldeles för länge nu, så mitt under åskovädret gjorde jag slag i saken och började städa ur eländet. Jobbigt då, underbart nu när allt är klart!

Så här såg det ut lite halvvägs in. Den observante ser hur smutsigt och fläckigt golvet hunnit bli sedan senaste skurningen. Utgrävningen runt huset förra helgen har indirekt gjort det ännu värre, så vi måste lösa hur vi ska hantera jorden som skorna drar in tills gruset ligger på plats.

Visst finns det märken och fläckar som är permanenta, men en rejäl skurning lyfter genast helhetsintrycket! Dessutom är det underbart att gå på mjuka, släta trägolv. Det kalla stengolvet utan golvvärme i Orem känns som detta golvs elaka styvbror. Tänk, så välsignat vackert vi bor! Jag är verkligen tacksam.

26 mar

Karantänbak.

För några veckor sedan städade jag upp i köksskåp och förråd. I samband med det bestämde jag mig för att använda också allt som hade hunnit förbi ”bäst före”-datum. Varken maken eller dottern bakar bröd, och eftersom jag inte har gjort det på jättelänge var det sådana ingredienser som behövde användas på en gång. Rågmjöl, glutenfri, vit mjölersättning, pumpakärnor, solroskärnor, valnötter och aprikoser… Hm! Det blir ju nästan precis ett filmjölksbröd! Eller rättare sagt två stycken. Inget behövde slängas och det här brödet håller både länge i kylskåp och går utmärkt att frysa (färdigskivat). Bara att stoppa ner snabbt i brödrosten direkt från frysen och sedan äta en smarrig, ”nybakad” smörgås.

Vad har du som kan förvandlas till något gott i dina skåp innan det är för sent?

Bästa receptet på filmjölksbröd jag har hittat finns HÄR. Det går bra också med ljus sirap. Jag har testat med blandad, torkad frukt, katrinblommon, dadlar, fikon, aprikoser, valnötter, cashewnötter, olika fröer, hasselnötter, mandlar, allt i olika konstellationer. Mina favoriter är valnötter, pumpa- och solrosfröer samt aprikoser och fikon. Jag är inte glutenintolerant, tål råg, men inte vete, och har testat med flera olika alternativa vetemjölssubstitut med gott resultat.

20 mar

Högen växer och är snart redo för något annat.

När jag ser högen här på bild ser den inte mycket ut för världen. Jag som vet vilka träd, buskar, pinnar och grenar som döljer sig i högen vet att det inte är vilken rishög som helst. Jag känner svedan av björnbärstaggarna då jag tvättar händerna, jag kommer ihåg glädjen jag kände då jag njöt av utomhusjulgranen i det mörkaste av mörker, jag påminns om det tragiska livsöde som tillhör husvagnarna som dolde den vackra stenmur som nu ”städats fram” och jag känner de hårda vindar som slog ner flera av buskarna och grenarna som ligger i röran.

Vi bär alla på våra egna rishögar. Vissa kallar dem ”ryggsäckar” eller ”extraplagg”. Dessa rishögar ökar i storlek med varje upplevelse vi går igenom. Somligt blir till skräp trots att det upplevs som något positivt då det händer och annat har varit ett taggigt snubbelsnår sedan första gången vi träffade på det på livets stig. Det är viktigt att passa på att elda med jämna mellanrum, gärna en vacker, vindstilla dag då grannarna (eller familjen) slipper lida av att svarta och irriterande moln blåser över till dem. Om rishögen blir för stor kan elden vara svårare att hantera. En blixt slår kanske ner i den eller så hittar en pyroman dit och sätter fart på elden innan vi hinner dit för att kontrollera dess framfart.

Jag ser fram emot dagen då den här brasan får bli ett med världsalltet igen. I påsktider känns det symboliskt att tänka på offer. Livet måste vi gå igenom själva, men rishögen kan vi faktiskt överlämna till Gud. Idag sitter de flesta högst på sin egen världspyramid. Det finns ingen som är större än ”jag”, ”jag” är kronan på verket och med ”mig” dör allt. Universum är en serie tillfälligheter som sträcker sig i oändligheters oändligheter. Jag har inte alla svar och vissa dagar kan jag också känna stor meningslöshet, men jag har landat i att det är okej att jag sätter min tillit till någon som är större än jag. Det är jag som sätter tändstickan till rishögen en vacker dag, men resten kommer att sköta sig självt efter rent fantastiska mönster.

14 mar

Lördagsfix.

Jag älskar att ”få” tid. Dottern och jag hade planerat att åka till Oskarshamn och besöka hennes kompis på folkhögskolans Öppet Hus idag, men coronaviruset satte återigen käppar i hjulet. Det blev ingen utflykt, utan vi hade helt plötsligt en dag fri att använda till något helt annat. Underbart!

Jag åkte en runda till Bredavik för att hämta pelargonerna som vintervilat i köket där. Vilken dag! Det var länge sedan himlen var så här blå.

Nu står alla överlevarna framför vedspisen och på diskbänken för att få ny jord runt fötterna. Imorgon kanske?

Köksskåpen har blivit lite uppfräschade de senaste dagarna och mat med utgångna datum har tagits ut för att bli tillagad till något ätbart. Favoritbrödet med nötter, fröer, torkad frukt och bikarbonat till exempel:

Jag hann även med en runda i landet för att se om det fanns något ätbart att plocka upp. Lo and behold! Morötter fanns det ett helt gäng av, så imorgon blir det ugnsrostade morötter av något slag. Det är så härligt att hitta oväntade godsaker!

Maken jobbade också på bra. Det känns verkligen roligt att lite i taget kunna ge denna lilla gård den omtanke den är värd. Stenmuren du ser här har varit dold av björnbärsris, sly och annat, men nu börjar den komma till sin rätt igen!

14 jan

På väg mot nya äventyr!

Det har varit så fint att ha yngsta lillasyster och hennes sambo här i stan de senaste åren. Nu drar de vidare på äventyr och även om jag tycker att det är jättetråkigt att de flyttar gläds jag över allt roligt de har framför sig. Idag har vi flyttstädat och ätit smarrig vietnamesisk mat tillsammans. Det blev rätt mysigt trots allt.