14 jan

På väg mot nya äventyr!

Det har varit så fint att ha yngsta lillasyster och hennes sambo här i stan de senaste åren. Nu drar de vidare på äventyr och även om jag tycker att det är jättetråkigt att de flyttar gläds jag över allt roligt de har framför sig. Idag har vi flyttstädat och ätit smarrig vietnamesisk mat tillsammans. Det blev rätt mysigt trots allt.

12 jan

Hemma.

Varje år är det likadant. Jag älskar att plocka fram jullådorna, men lika skönt är det att få ner allt i samma lådor i januari igen. Det finns bara ett problem. Jag tycker det blir så fasligt tomt och trist utan juleljusen! Igår blev det en kompromiss. Ljusstakarna och några av stjärnorna togs ner, men stjärnan i allrummet uppe och stjärnorna i köket får hänga med ett tag till.

För några veckor sedan inredde äldsta dottern tomtelandet i en fönstersmyg. Där har det säkert roat en och annan. Jag vet varifrån nästan alla kommer, men några av dem har jag starkare minnen förknippade med. Tomten med äppelfatet fick jag till exempel av min barndomsvän i ett julklappsbyte under Strömsbergstiden, så den har några år på nacken. De vackra handmålade figurerna gav mamma oss i julklapp under några år på 90-talet. Den söta snögubben har min syster pysslat ihop. De fyra barnen med tomteluvor köpte jag själv då jag hade flyttat hemifrån eftersom vi hade likadana hemma. Den lyxiga garntomten fick jag av min faster och så finns det såklart en och annan tomte från barnens julverkstäder i skolan. Mys. Nu har de flyttat ner i lådan igen och har semester till november.

Nä, usch. Tomt. I fönstret står ekollonvasen och väntar på att något av ekollonen jag groddar ska bli redo. Jag är i alla fall fortfarande mycket nöjd med klövertapeten. Nu har den suttit uppe i tre år och jag har inte tröttnat det minsta. Jag läste om vad som kan förväntas av det nya 20-talet i inredningssvängen. Det pratades om att fondväggar är helt ute, att det grå är på utgång och att mönstrade tapeter kanske inte… Ja, du förstår. Idag är inredning något annat än det var förr. Det har blivit ett sätt att uttrycka sin (likasamma, precis som åsiktskorridoren, vi funkar så) individualism, ett sätt att tala om vilket lag man är på. Har man inte ett singelhushåll ska hemmet återspegla personerna som bor där, inte den enda som är inredningsintresserad. Det tror jag är lätt att glömma och kanske även svårt att acceptera för den som har starka åsikter.

Jag kommer ihåg mina vänners diskussion om det tunga, brittiska biblioteksmöblemanget. Den som hade fört det in i boet älskade det, den som inte älskade det ville att det skulle ut. Lösningen blev att det fick bo på ett undanskymt ställe ”så länge”. Eftersom jag själv brytt mig mycket och maken mycket mindre så har vårt hem präglats mycket av min smak. När vi flyttade in här bestämde jag att det fick bli slut på min diktatur. Nu kan jag säga att det mest blivit så att jag kommit med förslag eftersom jag fortfarande är mest intresserad, men pga det nya skiftet har vi hittat några riktigt bra lösningar som maken initierat.

Några bloggar som med all sannolikhet aldrig kommer att sporta några tomteland har du här nedanför. Du kommer däremot att kunna se vackra bilder om du besöker dem. De är inte alltid särskilt hållbara i ett normalt liv, något som är otroligt viktigt för oss dödliga att komma ihåg. Ett hem att trivas i behöver vara estetiskt tilltalande för många av oss, men ännu viktigare är det väl ändå att hemmet går att leva i? Från undanplockade tomtar till djupa inredningstankar, nä, det spretar lite väl mycket. Ha en fin dag!

Trendenser
Husligheter
Krickelin
Mokkasin
Addsimplicity
Daniella Witte
Strenghielm
Johanna Bradford
34 kvadrat

09 nov

Kökstjänst och släkthistoria.

Det har regnat precis hela dagen här ute på ön, så tulpanlökarna jag hade tänkt sätta ligger kvar i sin kartong. Istället har jag passat på att rensa ur köksskåpen och kylen. Det är roligt att laga mat för att slippa slänga något! På en pizza och i en soppa kan man slänga i nästan vad som helst och i ugnen står just nu ett frukt- och nötbröd som luktar fantastiskt gott.

Både jag och maken har suttit och jobbat med släktforskning i Family Search i flera timmar. Min morbror har tagit över stafettpinnen på mammas sida och har kommit ner till 1500-talet på sina ställen, så jag fokuserar på att rensa upp lite på fars sida. Det är så spännande! Jag sugs lätt in i släktingarnas öden och önskar att jag kunde få höra dem berätta om sina liv.

30 jul

Planttantsbesvikelser.

Förra sommaren var en total katastrof för växtligheten i trädgården. Vädret var fantastiskt för semesterfirare, men inte fullt lika roligt för lantbrukare, ångestfyllda klimataktivister eller planttanter. Dessutom förstörde rådjur, kålfjärilar, potatisbladmögel och annat ”naturligt” allt som inte torkan saboterade. Jag bestämde mig för att inte ge upp och satsade trots upplevelserna 2018 fullt ut i våras med försådder, förberedelser och drömmar. Maken satte upp ett stängsel som har hållit rådjuren ute och vädret har inte varit fullt lika extremt som förra året, men trots det har vi mött stora utmaningar.

Maken designade och byggde följande växthusgrund/tomatstöd enligt ingenjörsmässiga uträkningar under förra veckan. Efter att ha sått, vårdat, skolat om, planterat ut, gödslat, vattnat och tjuvat dessa skönheter kändes det jättefint att kunna ge dem det stöd de behöver. När jag gick min vattnarrunda i förmiddags blev jag så arg när jag hittade dessa bladmögelangripna tomater:

Jag vet inte varför jag inte såg detta när vi band upp alla plantorna. Det spelar mindre roll. Jag har nu klippt bort alla drabbade tomater och blad och hoppas att inte hela skörden nu är körd. Blä, alltså. Potatisen är inte drabbad, så den här gången kommer sporerna någon annanstans ifrån.

Nåja. Det är som det är. När stödet satt på plats visade det sig att det fanns en massa sly i vägen på vänstersidan, så vi rensade ut lite skräp som låg gömt i gräset för att kunna köra med röjsågen där. ”Lite skräp” blev allt det här: en gammal plastgran, en massa rester från renoveringen och ett gäng riktigt stora stenar. Man kunde aldrig ha gissat att allt det här låg gömt i gräset! Det är precis så det är med livet. Vi tittar på böljande gräs och vackra rabatter i andra människors trädgårdar, ser perfekta liv med vackra leenden och spännande äventyr på Instagram, hör talas om yrkesmässiga framgångar hos andra och jämför allt detta med allt skräp som vi vet finns gömt hos oss själva.

Nog för att jag känner till de flesta av mina egna tillkortakommanden. Flera av dem har jag kämpat mot, eller med, under ”hela mitt liv”. Andra har jag inte upptäckt förrän de anfallit helt oväntat. En del har jag lämnat på soptippen och jag räknar med att de aldrig någonsin kommer att störa mig igen. Vissa attackerar mig när jag hamnar i specifika situationer trots att jag känner till dem och vet hur skadliga de kan vara om jag låter dem styra mig. Det är så det är helt enkelt. Vi människor har alla skräp i gräset, sophögar på gården eller bara lite skit i hörnen. Jag önskar att vi var bättre på att hantera det både hos oss själva och hos andra, men jag gissar att det är detta som gör oss till människor. Vi är ofullkomliga. Vi är fantastiska, men kommer alla med fel och brister. Hoppas att både du och jag kan lära oss att erkänna och acceptera det.

01 jun

Spår av förgångna tider.

Gödselstan har legat här orörd så länge att vi med all sannolikhet fått supermegajord till trädgårdslandet. Bättre än så här kan det väl inte bli?
Maken tog på sig andningsmask och tömde höskullen tills det såg ut…
… såhär. Golvet är murket på flera ställen och jag vågar inte gå på det. Planen är att lägga nya golvplankor. Kanske blir det ett sommargästrum här uppe?
01 jun

Om att rensa, del sjuttioelva.

Igår tänkte jag tanken ”jag är en hoarder” (en samlare) fler gånger än en. Nu vet jag att det faktiskt inte är riktigt så illa, men faktum kvarstår! Vi har fortfarande, trots flertalet utrensningar, för mycket grejer. Nästa år ska ladan stå färdig för fest, men du vet hur det är. Det är viktigt att starta från grunden om man ska få ett hållbart resultat, något som i princip gäller i alla situationer.

Jag tänker på alla mina intressen genom åren. Musiken. Hur etyder, uppsjungningsövningar och tragglande kan sätta tekniken i fingrarna och sångapparaten och hur viktigt det är att öva stämmor och lyssna igenom olika tolkningar av de verk man arbetar med. Alla de handarbeten som gått genom mina fingrar, hur mamma lärt mig att förbereda och avsluta med noggrannhet. Det ska vara lika snyggt då man tittar på avigsidan! Kalligrafin som innebär ett oändligt övande på sammanbundna cirklar, dragna blyertslinjer som leder till ett jämt och snyggt resultat, avståndsplanering och sedan suddande och fixering för att slutresultatet ska bli sådär snyggt som det bara kan om man varit grundlig i förberedelse- och avslutningsjobbet. Trädgårdsarbetet där förarbete, ogrässtopp, rensning, gödsling, beräkning av radavstånd, blötläggning, försådd och gallring leder till ett långt bättre resultat än om man bara slänger ut lite fröer. Bokklubbsdeltagandet, där läsupplevelsen många gånger kan intensifieras om man lär sig något om författaren, slår upp ord man inte förstår, läser om passager som drar in en i en annan dimension eller som bara förvirrar, ja, eller att man helt enkelt läser boken över huvud taget.

Med detta sagt vill jag komma tillbaka till ladan. När vi flyttade hit fick vi med oss allt vi lämnade kvar i Sverige då vi flyttade till Orem och när vi flyttade tillbaka igen tog vi med oss allt vi hade, till och med ena bilen. Det innebar att vi skulle få ihop två bohag från 153 plus 300+ kvadratmeter och klämma ihop dessa på 110 kvadratmeter i ett hus som var helt utblåst. Det innebar ett fasligt tetrispackande av möbler i stenkällaren och att de flesta kartonger hamnade på vinden i ladan. Julen 2016 fick vi flytta in på nedervåningen här i huset och så småningom har vi kunnat bo in oss på övervåningen också. Vi har sådana mängder av böcker att det skulle räcka till ett eget bibliotek. De flesta får definitivt inte plats här inne, så på något vis behöver vi nog få till något slags ”bibliotek” ute i ladan vad det lider. Silverfisk gillar papper och har gått hårt åt vissa gamla böcker (tydligen funkar det inte alls lika bra med nyare litteratur) och annat pappersbaserat. Kartongerna som har stått på andra ställen än vinden har fått vissa musangrepp, så det är med sorg (och lättnad) en del har fått hamna i sopsäcken utan att vi egentligen valt det. Det viktigaste har nu fått hamna i stora förvaringsboxar som ska skydda från både fukt, damm och skadedjur. Vi får väl se om dessa lådor stoppar förfallet för de viktigaste sakerna!

Nu ska jag ut i ladan igen för att ta mig an det sista. När vi har full koll på lådorna ska stenkällaren ställas iordning med förvaringshyllor och efter det blir det container och utrensning av gammalt bråte i stora ladan. Vi har en rolig sommar framför oss.

13 jan

Tack för den här gången.

Nu är glada julen slut. Julgranen har dansats ut av fyra fnissande vuxna sjungandes till någon lekledare på iTunes i en tonart som bättre passade en treåring. När vi hade dansat åt både ena och andra hållet, klappat händerna och nigit som flickorna i ringen var det dags att tacka alla julprylar för den här gången och varsamt packa ner dem i jullådorna. Jag är fortfarande mycket nöjd med att ha alla julsaker samlade i de lådor vi införskaffade i Utah. Packpappret får vi nog börja byta ut nästa år då det inte fyller någon funktion om det är trasigt och allt för slitet.

Ingen av oss tycker om januarimörkret, så stjärnorna i fönstren får hänga med ett tag till. Granen har varit toppen, men nog lämnade den spår efter sig då den fick kicken. I vanlig ordning lär vi hitta barr hela vägen fram till nästa jul.

05 jan

Fixarlördag.

Maken är inte helt nöjd med att jag smygstädar undan julen, men vad gör man då solen skiner och det känns grönare ute än för ett halvår sedan då vi befann oss mitt i sommaren? Idag fick grenen byta kläder. Jag räddade kristaller från en lampa som var bortom all räddning. De har legat och väntat på bättre tider och tydligen var det just den femte januari som bjöd på dessa tider. Jag försökte variera längd på de olika hängena då jag vill att grenen ska få lite mer liv. Den har torkat till så i vårt kök att jag av misstag knäckte av en gren, men jag tycker inte det gör så mycket. Nu hänger ”istappar” där och skickar vackra solkatter så fort ljuset kommer åt dem.

Denna soliga och sköna lördag har jag stoppat fläskkarré i slow cookern (favoritreceptet, fläskkarrén är billig på ICA Nära den här veckan), städat micro och spis/ugn och fixat med både det ena och det andra. Jag gillar de där fixardagarna, särskilt som uppladdning till stora utmaningar (som nytt jobb på måndag). Det rensar verkligen huvudet och det känns bra att få bort högar. Hur gör du för att samla energi?

Före- och efterbilder var det väldigt länge sedan jag delade med mig av. Såpa är toppen som ugnsrengöring. Jag brukar smörja insidan på glaset, gallret och ugnsbotten med vanlig grönsåpa. 100°C i en halvtimme, sedan stänger man av värmen och låter det svalna. Gallret är bara att ge en omgång med Svinto för att få bort allt guck. Glas och botten får man vara lite mer försiktig med, så jag brukar använda vanliga hushållssvampar med den vita, mjukare skrubbsidan för att få bort det värsta. Ugnsbotten blir alltid jättefin, men ugnsglaset är lite klurigare. Hur gör du för att få det helt fritt från ingrodda stänk?
Edit: När jag hade gjort så mycket rent jag kunde tog jag det sista med skrapan jag använder till glashällen. De sista fläckarna åkte av med schvung! Jättesmidigt, och inga repor.