30 jul

Planttantsbesvikelser.

Förra sommaren var en total katastrof för växtligheten i trädgården. Vädret var fantastiskt för semesterfirare, men inte fullt lika roligt för lantbrukare, ångestfyllda klimataktivister eller planttanter. Dessutom förstörde rådjur, kålfjärilar, potatisbladmögel och annat ”naturligt” allt som inte torkan saboterade. Jag bestämde mig för att inte ge upp och satsade trots upplevelserna 2018 fullt ut i våras med försådder, förberedelser och drömmar. Maken satte upp ett stängsel som har hållit rådjuren ute och vädret har inte varit fullt lika extremt som förra året, men trots det har vi mött stora utmaningar.

Maken designade och byggde följande växthusgrund/tomatstöd enligt ingenjörsmässiga uträkningar under förra veckan. Efter att ha sått, vårdat, skolat om, planterat ut, gödslat, vattnat och tjuvat dessa skönheter kändes det jättefint att kunna ge dem det stöd de behöver. När jag gick min vattnarrunda i förmiddags blev jag så arg när jag hittade dessa bladmögelangripna tomater:

Jag vet inte varför jag inte såg detta när vi band upp alla plantorna. Det spelar mindre roll. Jag har nu klippt bort alla drabbade tomater och blad och hoppas att inte hela skörden nu är körd. Blä, alltså. Potatisen är inte drabbad, så den här gången kommer sporerna någon annanstans ifrån.

Nåja. Det är som det är. När stödet satt på plats visade det sig att det fanns en massa sly i vägen på vänstersidan, så vi rensade ut lite skräp som låg gömt i gräset för att kunna köra med röjsågen där. ”Lite skräp” blev allt det här: en gammal plastgran, en massa rester från renoveringen och ett gäng riktigt stora stenar. Man kunde aldrig ha gissat att allt det här låg gömt i gräset! Det är precis så det är med livet. Vi tittar på böljande gräs och vackra rabatter i andra människors trädgårdar, ser perfekta liv med vackra leenden och spännande äventyr på Instagram, hör talas om yrkesmässiga framgångar hos andra och jämför allt detta med allt skräp som vi vet finns gömt hos oss själva.

Nog för att jag känner till de flesta av mina egna tillkortakommanden. Flera av dem har jag kämpat mot, eller med, under ”hela mitt liv”. Andra har jag inte upptäckt förrän de anfallit helt oväntat. En del har jag lämnat på soptippen och jag räknar med att de aldrig någonsin kommer att störa mig igen. Vissa attackerar mig när jag hamnar i specifika situationer trots att jag känner till dem och vet hur skadliga de kan vara om jag låter dem styra mig. Det är så det är helt enkelt. Vi människor har alla skräp i gräset, sophögar på gården eller bara lite skit i hörnen. Jag önskar att vi var bättre på att hantera det både hos oss själva och hos andra, men jag gissar att det är detta som gör oss till människor. Vi är ofullkomliga. Vi är fantastiska, men kommer alla med fel och brister. Hoppas att både du och jag kan lära oss att erkänna och acceptera det.

01 jun

Spår av förgångna tider.

Gödselstan har legat här orörd så länge att vi med all sannolikhet fått supermegajord till trädgårdslandet. Bättre än så här kan det väl inte bli?
Maken tog på sig andningsmask och tömde höskullen tills det såg ut…
… såhär. Golvet är murket på flera ställen och jag vågar inte gå på det. Planen är att lägga nya golvplankor. Kanske blir det ett sommargästrum här uppe?
01 jun

Om att rensa, del sjuttioelva.

Igår tänkte jag tanken ”jag är en hoarder” (en samlare) fler gånger än en. Nu vet jag att det faktiskt inte är riktigt så illa, men faktum kvarstår! Vi har fortfarande, trots flertalet utrensningar, för mycket grejer. Nästa år ska ladan stå färdig för fest, men du vet hur det är. Det är viktigt att starta från grunden om man ska få ett hållbart resultat, något som i princip gäller i alla situationer.

Jag tänker på alla mina intressen genom åren. Musiken. Hur etyder, uppsjungningsövningar och tragglande kan sätta tekniken i fingrarna och sångapparaten och hur viktigt det är att öva stämmor och lyssna igenom olika tolkningar av de verk man arbetar med. Alla de handarbeten som gått genom mina fingrar, hur mamma lärt mig att förbereda och avsluta med noggrannhet. Det ska vara lika snyggt då man tittar på avigsidan! Kalligrafin som innebär ett oändligt övande på sammanbundna cirklar, dragna blyertslinjer som leder till ett jämt och snyggt resultat, avståndsplanering och sedan suddande och fixering för att slutresultatet ska bli sådär snyggt som det bara kan om man varit grundlig i förberedelse- och avslutningsjobbet. Trädgårdsarbetet där förarbete, ogrässtopp, rensning, gödsling, beräkning av radavstånd, blötläggning, försådd och gallring leder till ett långt bättre resultat än om man bara slänger ut lite fröer. Bokklubbsdeltagandet, där läsupplevelsen många gånger kan intensifieras om man lär sig något om författaren, slår upp ord man inte förstår, läser om passager som drar in en i en annan dimension eller som bara förvirrar, ja, eller att man helt enkelt läser boken över huvud taget.

Med detta sagt vill jag komma tillbaka till ladan. När vi flyttade hit fick vi med oss allt vi lämnade kvar i Sverige då vi flyttade till Orem och när vi flyttade tillbaka igen tog vi med oss allt vi hade, till och med ena bilen. Det innebar att vi skulle få ihop två bohag från 153 plus 300+ kvadratmeter och klämma ihop dessa på 110 kvadratmeter i ett hus som var helt utblåst. Det innebar ett fasligt tetrispackande av möbler i stenkällaren och att de flesta kartonger hamnade på vinden i ladan. Julen 2016 fick vi flytta in på nedervåningen här i huset och så småningom har vi kunnat bo in oss på övervåningen också. Vi har sådana mängder av böcker att det skulle räcka till ett eget bibliotek. De flesta får definitivt inte plats här inne, så på något vis behöver vi nog få till något slags ”bibliotek” ute i ladan vad det lider. Silverfisk gillar papper och har gått hårt åt vissa gamla böcker (tydligen funkar det inte alls lika bra med nyare litteratur) och annat pappersbaserat. Kartongerna som har stått på andra ställen än vinden har fått vissa musangrepp, så det är med sorg (och lättnad) en del har fått hamna i sopsäcken utan att vi egentligen valt det. Det viktigaste har nu fått hamna i stora förvaringsboxar som ska skydda från både fukt, damm och skadedjur. Vi får väl se om dessa lådor stoppar förfallet för de viktigaste sakerna!

Nu ska jag ut i ladan igen för att ta mig an det sista. När vi har full koll på lådorna ska stenkällaren ställas iordning med förvaringshyllor och efter det blir det container och utrensning av gammalt bråte i stora ladan. Vi har en rolig sommar framför oss.

13 jan

Tack för den här gången.

Nu är glada julen slut. Julgranen har dansats ut av fyra fnissande vuxna sjungandes till någon lekledare på iTunes i en tonart som bättre passade en treåring. När vi hade dansat åt både ena och andra hållet, klappat händerna och nigit som flickorna i ringen var det dags att tacka alla julprylar för den här gången och varsamt packa ner dem i jullådorna. Jag är fortfarande mycket nöjd med att ha alla julsaker samlade i de lådor vi införskaffade i Utah. Packpappret får vi nog börja byta ut nästa år då det inte fyller någon funktion om det är trasigt och allt för slitet.

Ingen av oss tycker om januarimörkret, så stjärnorna i fönstren får hänga med ett tag till. Granen har varit toppen, men nog lämnade den spår efter sig då den fick kicken. I vanlig ordning lär vi hitta barr hela vägen fram till nästa jul.

05 jan

Fixarlördag.

Maken är inte helt nöjd med att jag smygstädar undan julen, men vad gör man då solen skiner och det känns grönare ute än för ett halvår sedan då vi befann oss mitt i sommaren? Idag fick grenen byta kläder. Jag räddade kristaller från en lampa som var bortom all räddning. De har legat och väntat på bättre tider och tydligen var det just den femte januari som bjöd på dessa tider. Jag försökte variera längd på de olika hängena då jag vill att grenen ska få lite mer liv. Den har torkat till så i vårt kök att jag av misstag knäckte av en gren, men jag tycker inte det gör så mycket. Nu hänger ”istappar” där och skickar vackra solkatter så fort ljuset kommer åt dem.

Denna soliga och sköna lördag har jag stoppat fläskkarré i slow cookern (favoritreceptet, fläskkarrén är billig på ICA Nära den här veckan), städat micro och spis/ugn och fixat med både det ena och det andra. Jag gillar de där fixardagarna, särskilt som uppladdning till stora utmaningar (som nytt jobb på måndag). Det rensar verkligen huvudet och det känns bra att få bort högar. Hur gör du för att samla energi?

Före- och efterbilder var det väldigt länge sedan jag delade med mig av. Såpa är toppen som ugnsrengöring. Jag brukar smörja insidan på glaset, gallret och ugnsbotten med vanlig grönsåpa. 100°C i en halvtimme, sedan stänger man av värmen och låter det svalna. Gallret är bara att ge en omgång med Svinto för att få bort allt guck. Glas och botten får man vara lite mer försiktig med, så jag brukar använda vanliga hushållssvampar med den vita, mjukare skrubbsidan för att få bort det värsta. Ugnsbotten blir alltid jättefin, men ugnsglaset är lite klurigare. Hur gör du för att få det helt fritt från ingrodda stänk?
Edit: När jag hade gjort så mycket rent jag kunde tog jag det sista med skrapan jag använder till glashällen. De sista fläckarna åkte av med schvung! Jättesmidigt, och inga repor.

22 jul

Ordning och reda.

Mitt liv passerar revy dag efter dag efter dag och däremellan hinner jag knappt tänka. Vi håller på att rensa här hemma hos oss för att få vårt hem helt i ordning, men samtidigt gör vi färdigt allt hemma hos ”mamma och far” i Bredavik för att min bror och svägerska som äger huset ska slippa ha ansvar för något slags mausoleum. Vi har rensat kläder, bijouterier, böcker, militärskjortor, prydnadssaker, köksprylar, pärmar med ett oändligt antal ”viktiga papper”, ätit glass, skrattat, gråtit och jobbat mycket, mycket hårt. Det där med dödsstädning, vare sig det sker före eller efter någon gått bort, är inte helt lätt. Hur vet man att något är viktigt nog att spara? Och visst är det så att man inte kan spara minsta lilla papperslapp som framkallar känslor? Eller allt som på något vis skulle kunna gå att återvinna? Hur tänker du?

03 dec

2 december.

Årets julsång? Det vet jag inte än. Jag har försökt lyssna igenom årets julalbum från när och fjärran, men det är svårt att hitta något som jag verkligen gillar.  Att sjunga med i Hallelujakören är lite svårslaget, så är det bara.

Kylie Minogue och James Corden har gett ut den gamla 80-talsdängan ”Only You” som jullåt i år. Jag förstår inte riktigt hur de fått den till jullåt med tanke på texten. På högstadiet gillade jag den, men på den tiden sjöng jag med i både högt och lågt utan att närmare fundera över någon djupare mening. Nu för tiden gillar jag knappt ens melodin.

Pentatonix presenterar Have Yourself a Merry Little Christmas som en av årets jullåtar och även om jag gillar Pentatonix och uppskattar deras musikalitet så tycker jag att de har slaktat låten helt… Det här är en av mina julfavoriter och den ska sjungas med en helt annan känsla. Så här ungefär.

Kanske The Killers Christmas in L.A. får bli årets jullåt även om den har ett par år på nacken? Jag gillar den. The Killers ger ut en ny låt varje jul och låter alla vinstpengar gå till AIDS-forskning om jag inte missminner mig. Årets låt gillar jag inte lika mycket.

Äh, vid närmare tanke är det väl gamla klassiker som håller bäst. Nu tändas tusen juleljus sjungen av Adolf Fredrik-eleverna i Adolf Fredriks kyrka till exempel. Jag hittar ingen vettig inspelning, men här får man i alla fall rätt känsla (och rätt arrangemang).

För övrigt sitter nu solpanelerna på taket, snart redo att bidra till en minskad elräkning varje månad. Mattorna har tvättats av EcoCarpet här i Orem och förhoppningsvis var det ett bra val. Vi sitter ju fast med heltäckningsmattor vare sig vi vill eller ej och då gäller det att göra det bästa av det. Jag har forskat i det här med huruvida vi skulle göra ångtvätt, ekotvätt, pulvertvätt eller ingen tvätt alls. Usch, så svårt! Nu blev det ett företag som använder en extern tvättmaskin av något slag, vilket skulle ge bättre effekt. De använder också mildare rengöringsmedel, något man inte är bortskämd med här där allt ska vara ”chlorine”, ”antibacterial” och ”kills 99,9%” antagligen av både baskelusker och det som man vill ha kvar. Så här såg det ut lite tidigare i eftermiddag då mattorna fortfarande var fuktiga efter tvätten:

2_1

Man ser fotstegen efter oss där vi gått med skoskydd till toaletten och arbetsrummet vilket gör att det ser lite mörkare ut än det egentligen är. De fick faktiskt bort den värsta smutsen! (Jämför med bilden i gårdagens inlägg.) Skönt! Nu kan julgästerna komma hit och sova över utan att bli dammförgiftade hoppas jag. Det luktar till och med fräschare.

För övrigt har ena dottern varit och klippt sig idag. Hon kom ut från frisören med värsta glamourfrissan! Fina, fina E.

2_2

29 maj

Sista röjningsanhalten.

Så där, ja. Nu har jag organiserat och planerat och gett bort och slängt och städat och dammat och allt däremellan. Det mesta har jag fixat själv, fast familjen har ryckt in där det har passat. Det ser fortfarande lite kaotiskt ut på mitt skrivbord, men bara för att vi håller på att jobba med höst- och vinterkollektionen och det ska jämföras produkter fram och tillbaka. Under stöket är det fantastiskt organiserat och jag är faktiskt rätt nöjd. Det känns skönt. De som gillar att fengsjeja har nog en eller ett par poänger!

Så här såg det ut i vårt pannrum/tvättrum innan jag hade tagit itu med det:

Hade det här varit mitt alldeles egna hus som jag ville investera i hade jag aldrig accepterat att det såg ut så här, men nu får det vara som det är. I USA är det tydligen helt okej att lämna masoniten genomblöt när varmvattenberedaren pajar och vatten översvämmar hela golvet. Försäkringsbolagen har inga problem med det och tydligen torkar allt så bra här så man inte får några mögelskador utan bara estetiskt fula efterverkningar. Som du ser är till exempel mattan uppluckrad och masoniten (ja, de gillar att bygga med masonit här) där under är lite bucklig här och där. Kolla bara på plattan under den vänstra varmvattenberedaren! Phu.

28_7

Nu var jag i alla fall trött på att se den stora revan där mitt på golvet och bestämde att åtminstone investera i en liten matta. När man låter allt ha sin gång och inte har speciella platser för allt är det också lätt att det blir lite stökigt. Längst in till höger i bild står diverse städpinaler. Flera av dem syns inte ens här… Grejen är att vi bara använder sopborsten och skurhinken. Bort med det andra! Äntligen. Att ha strykjärnet och diverse andra udda saker stående på tvättmaskinen är inte heller någon bra lösning. Även om våra Whirlpoolmaskiner är helt fantastiska på alla sätt och vis, särskilt med tanke på vad jag upplevt i tvättväg på andra ställen här i USA, så skakar tvättmaskinen lite då den centrifugerar. Ett strykjärn vill man inte ska skaka ner i backen. Tvättkorgen står rätt bra och har precis flyttats dit från precis innanför dörrarna där den stått ända sedan vi flyttade in. Man ska inte ta upp plats precis längst fram i ett pyttelitet utrymme. Mitt fram och in till vänster står värmesystemet. Inte estetiskt tilltalande på något vis och bevis på att man inte behöver göra något snyggt för att få det att funka alldeles utmärkt. Till vänster? Torktumlare där vi brukar vika och sortera tvätten och en hylla full av udda sockor och rena handdukar (dumt ställe i husets dammigaste rum).

Så till ordning och reda. De två cylindrarna mitt på den bortre väggen ska döljas av ett upphängt draperi så småningom. Jag ska hitta något som passar tavlan och mattan.

28_1

28_2

28_3

28_4

Min tanke att ta upp rombmönstret på båda mattorna var kanske inte jättebra, men nu matchar åtminstone mattan strykjärnet färgmässigt och tavlan matchar de gula plaströren. De här bilderna är ingenting man visar upp i ett heminredningsmagasin precis, men det struntar jag högtidligt i. Varför?

1. Det här lilla utrymmet är nu dammat, städat, organiserat och funktionellt.
2. Behövs det inte fler som visar hur det kan se ut om man inte är sponsrad av företag som ger bort prylar för tusentals kronor och man inte är händig nog att genomföra en omfattande renovering som skulle inkludera mycket tid, pengar och specialistkunskaper?
3. Vi har den bästa tvättmaskinparken jag haft i mitt liv, inkluderat grovtvättmaskinen i Visättra (Flemingsberg). Dessutom behöver vi inte dela med någon. Bara det är värt att skrika ut från bergstopparna.

Upp med lite mer trevlig konst i petroleumblått och gult så ska ni få se på grejer sedan! Och kaninen ska nog få en ny ram som inte är helt sönder och som matchar någorlunda.

Något som är perfekt är dock dagens matbordsbukett. Skräpros, mynta och den där rosa som jag inte kan namnet på. Ljuvligt söt tycker jag själv.

Ps: Jag har ett foto på mina tyska syskonbarn som jag tittar på varje gång jag sätter mig vid datorn. De skrattar stort båda två och jag börjar le bara av se på dem. I kväll efter yogan sa vår lärare ”thank yourself for filling up your cup”. Mer sådant som fyller vår kopp tills den flödar över och vi kan dela med oss av allt det goda helt enkelt. Yoga, musik, barnskratt, lax med dillsås, kärlek, bus, nyvärpta ägg och nystädade pannrum. Det finns mycket som gör mitt liv fantastiskt och jag är så tacksam.

28_5