Tro det eller ej, men den där julstjärnan jag aldrig kunde slänga efter förra julen har nu tre röda ”blommor” (högblad). Den har fått konstig form, men har kraftiga och djupt gröna blad. Jag fattar ingenting. Hur gick det här till?
Ja, nu börjar jag tro jag förlorat halva förståndet! Jag åkte iväg hemifrån och såg tre härliga domherrar i buskaget på grannens tomt. Naturligtvis saktade jag ner bilen, drog fram telefonen och försökte i blindo knäppa bild som bevis. Jag vet inte hur skelögd jag egentligen är, men kan upplysa om att fåglarna satt en dryg halvmeter till vänster i bild. Jaja, nu blev det så. Lagom till att jag hade insett mitt misstag hade fåglarna flugit iväg, men jag satt kvar en stund med minnet och ett klappande hjärta. Domherrar är så otroligt vackra med de röda brösten och jag hoppas att de hittar fram till fågelmataren nu när det ska fortsätta vara kallt ett tag.
Ikväll var vi sedan hemma hos svärmor och svärfar för att önska svägerskan ”gute Reise” innan hon åker hem till sin egen lilla familj i Australien. Det var riktigt mysigt och så roligt att träffa både unga och gamla. Jag fascineras så över hur helt plötsligt barn är vuxna och hur det går till när en generation tar vid efter en annan.
Här är generationen som ska ta vid efter generationen som tar vid efter oss. Vårt lilla barnbarn fortsätter utvecklas och sprida glädje. Snart får vi träffa henne igen! TUR att det finns FaceTime.
När månen hänger tungt, men november lättas upp av Blekingefärger och rasslet från allt det höstbruna som ännu inte hunnit bli ett med naturen, då känns det fint att ta ett extra andetag och bara vara.
Alltså, vi är ju inte bortskämda med det där vackra vintervädret som sägs finnas lite mer norröver hos alla som sitter på verkligheten där folk har knätofsar och isbjörnar till grannar… Här har vi mest haft ett ytterst deppigt regngrått och mörkt novemberdis hängande över våra huvuden under många, långa dagar. Att därför komma hem till frusna vattenpölar och knip i näsan i förrgår var underbart! Det känns så när man redan har vinterdäck på bilen… Underbart, alltså. Igår morse vaknade vi sedan till strålande sol och fortsatta minusgrader, något som inbjöd till promenad med både vantar och mössor. Mycket uppiggande! Dessutom känns det bra att ha fått till något slags pulshöjande aktivitet innan det ens blivit dags för lunch, som att dagen liksom blir extra lång.
Jag behövde den extra längden då jag skulle förbereda ett julpyssel för ett gäng barn. Det blev smällkarameller och juliga pappersgirlanger gjorda och resten av pysslet, det lite mer avancerade, ligger kvar i ett skåp och väntar på lite mer one-on-one-tid. Det är lätt att glömma att barn av idag nästan inte kan använda saxar. Mycket intressant iakttagelse och något jag inte riktigt trott var sant tills nu. Idag när vi pysslade märkte jag också att småtjejerna, deras mammor och killarnas mammor alla uppskattade pysslet väldigt mycket, medan medlemmarna i en annan grupp var lite mer restriktiva med lovorden. Jag vill inte hänga ut någon eller så, det var bara ännu en spännande iakttagelse. Själv fortsätter jag att med glädje pyssla åt alla håll och kanter trots att jag har hunnit bli mormor. Tur att vi alla är olika!
Igår firades äntligen en finfin väns 50-årsdag då jag och en annan vän tog henne till mitt nya favoritställe Hiet i Ronneby. Hiet är min kusins mans restaurang och han sköter den med den äran. Så mysigt med 70-talsporslin och en inbjudande stämning i lokalen och roligt att restaurangen är så välbesökt. Det är honom väl unt. Han och hans gamla arbetskamrat bestämde sig för att uppfylla den dröm de hade haft under en längre tid och det verkar som att deras ansträngningar har betalat sig. Det är sannerligen inte lätt att vara egenföretagare. De (vi) beskylls allt som oftast för att vara utsugande egoister, men så är det ju inte. Det finns ingen annan än en själv som står som ansvarig för jobbet, så det är bara att göra vad som krävs också då det är tufft. Man kan liksom inte ringa till jobbet med huvudvärk utan att det ger stora konsekvenser. Egenföretagande är fritt på många sätt, men man är hårt hållen på ett annat sätt. Hur som helst är Ronneby Brunnspark mycket vacker också med kvällsbelysning och inte gjorde det något att vi hade fått frysgrader så det var sådär precis lagom krispigt!
Ps: Jag vet att bloggen är lite trist just nu, men inne på Trettio tacksamma dagar uppdateras det ordentligt varje dag. Om fem dagar går vi in i december och juletiden!
Jag fick ett gäng tårtpapper av min svärmor och bestämde mig för att göra ett par snöflingor av dem. (Har också fått ett gäng små papperspåsar som ska bli till stjärnor, det pysslet har jag sparat till min brorsdotter.) Just dessa tårtpapper är ca. 40 cm i diameter, så det är så stor som själva stjärnan blir.
Börja med att vika tårtpapperet på mitten och sedan på mitten igen i 90° vinkel.
Dags för dragspelsvikning! Jag valde att dela båda halvor i tre delar, men tror att stjärnan blivit stadigare (och inte lika djup) i sex delar.
Precis som att vika dragspel till smällkarameller, men med ett runt papper.
När papperet är färdigvikt ska det vikas på mitten.
Häfta ihop baksidan på mitten. Här blev det lite snett, men de andra häftorna satte jag rakt.
Så här ser det ut från rätsidan. Efter detta är det bara att vika två papper till och häfta ihop dem på samma sätt. I mitten använder jag varmlimspistolen, men jag hade också kunnat tänka mig att sy ihop längst nere i vecket, som vid bokbinderi. Ja, ungefär såhär kan man göra en snöstjärna av tårtpapper.
…trots ett fasligt blåsande det senaste dygnet. Vi hade upp emot 27-28 sekundmeter enligt väderappen och detta faktum vill jag inte på något sätt bestrida. Jag trodde inte att tallen hade fler grenar att göra sig av med, men jag hade fel. Det ligger så klart en rejäl en på gräsmattan. Å andra sidan har vi inte haft en enda höststorm utan att tallen rensats upp lite. Det tillhör helt enkelt. Vi eldade upp skräphögen vi samlat på oss under hela året för bara ett par veckor sedan, så det är ändå dags att börja bygga upp en ny.
Igår förmiddag jobbade jag på som vanligt, men vid lunchtid passade jag på att baka en äppelkaka. För ett tag sedan köpte jag ett par riktiga fyndlådor från Willys med framför allt en massa smoothiebananer och äpplen. Några av de Ingrid Marie jag fyndade åkte ner i svärmors bästa äppelkaka, den som alltid blir lika bra oavsett om man bakar med vetemjöl eller något glutenfritt alternativ. Jag lämnade kvar halva till maken och åkte iväg med resten till min väninna i Bredavik. (Ja, alltså, hon var en av mammas bästa vänner, men hon är ju min vän nu. Eller ska hon fortfarande vara ”mammas väninna”?) Det är alltid lika trevligt att komma hem till V. Hon har tidernas hemtrevligaste kök. En lång rad människor har genom åren suttit där och sytt, stickat, ätit gott och pratat om allt mellan himmel och jord. Det är en mycket värdefull plats, inte bara för mig.
V har en fin trollhasselgren i sin hall. Den fick igår en ljusslinga med timer och kunde därmed börja tjuvstarta adventsinredningen lite. Jag fick lite pysselfeeling igen. Kanske bra det, för på söndag ska jag julpyssla med ett gäng halvsmå barn som kräver vaxduk och lite snällare saxar. Vilket är ditt favoritjulpyssel från barndomen? Maken sa flätade hjärtan, men det är definitivt för svårt för en femåring. Jag tänker fina girlanger, något med klistermärken, enkla julgranskarameller och lite annat smått och gott. Lidl hade jättefina pysselpaket som jag införskaffade till detta tillfälle. Det finns förvisso ”reschuscher” här hemma, men det absolut lättaste att hitta sådant som alla kan göra. Med mina grejer blir det många olika saker och det passar bättre till syskonbarnens pyssel.
Det är fantastiskt att denna lilla underbaring finns på jorden. Jag längtar tills vi ses om några veckor och är så glad att vi får fira jul tillsammans!
Novent är det nyuppfunna ordet som är till för att ge folk chansen att tjuvstarta med julpyntet. ”Utan press, en tid bara för dig själv, vila, mys”, yada, yada… Nej, jag är fortfarande inte övertygad. Det finns lika många krav även om tiden kallas novent. Det räcker inte med egenmys. Svenskarna har svalt den amerikanska Thanksgivinghelgens baksmälla Black Friday med hull och hår och givit den vingar. Inte bara en fredag, utan en svart vecka och till och med en svart månad. Det svarta visar sig i hålet i folkets plånböcker efter att de har köpt alla oerhörda fynd från affärsidkare från när och fjärran. 70% rabatt! 30% lägre priser på ALLT! Årets lägsta priser! Nåde den som inte har allas önskelistor klara innan svärtan lägger sig över det noventiga glittret. Den som missar får med all sannolikhet betala dubbelt så fort vi går in i december.
Ja, jag vet. Idag låter jag lite bitter. Det är jag nu inte, detta är verkligen en favorittid för mig. Jag tycker ändå att världen är lite uppochnervänd och tänker att jag väl har rätt att åberopa min position som den tant jag är när jag ser hur stressade mina medmänniskor springer genom livet.
På torsdag är det dags för hela halva USA att springa lopp, laga mat, åka fram och tillbaka över hela kontinenten, kolla football och äta alldeles för mycket mat. Här i Sverige är det bara vardag, vilken som helst, så vi tog tillfället i akt och firade igår. I år blev det bara ett ”litet” firande med 12 deltagare, men annars var allt som det skulle! Matkoma följer alltid årets godaste måltid och så får det vara. Jag är mycket nöjd och belåten med allt från sällskapet till efterrätten.