Jag använder inte Pinterest särskilt ofta eftersom jag mest blir överväldigad av alla vackra bilder och hundratusentals goda råd, men idag letade jag efter en speciell grej. Jag snubblade över en lista som jag tänkte dela med mig av. Jag håller inte med om att det inte krävs någon talang för att utöva alla dessa saker, men visst är det ändå en ganska bra lista?
Det är den tiden på året igen, den då människor har ont i magen av för mycket julgodis och många gånger en spirande lust att göra saker och ting bättre. Den här gången ska vi lyckas. När det magiska klockslaget klämtat och vi förvirrat börjar skriva under med fel årtal på viktiga papper, då ska vi sluta röka, bli smala, gå till gymmet, göra fler roliga grejer med barnen, sluta stressa, prioritera en ny hobby, dricka mindre alkohol eller kanske äntligen slutföra något segt projekt.
Jag älskar alla chanser till nystart. Nyår är toppen och ännu bättre är det när ”höstterminen” drar igång efter sommarlovet. För det mesta har måndag varit en härlig dag, inte ångestladdad som för så många andra. För tolfte gången går jag in i ett nytt år med ett ord som jag önskar ska leda mig i rätt riktning, ett ord som ska bli min kompanjon under året. Vissa ord jag har haft har kommit att genomsyra nästan allt jag gjort, andra skulle jag knappt komma ihåg om jag inte hade dem nedskrivna.
Jag hittade Ali Edwards projekt ”One Little Word” 2006 då hon drog igång det första gången. Ali var en kändis i ”scrapbookingbranschen” och jag älskade hennes rena stil utan en massa lullull, men med desto mera text till bilderna. Det var precis så jag gillade att dokumentera. Jag fattar inte att jag hann göra alla dessa fotoalbum, men jag är jätteglad över att de finns, att våra barns barndom är dokumenterad i ord och bild. Minnet är gott men kort och det visar sig att de flesta inte alls kommer ihåg allt det där de tror ska finnas kvar i huvudet för evigt. Hur som helst, Alis projekt var spännande, men jag själv valde inte mitt första ord förrän 2009 och jag tror inte det var förrän 2012 som jag verkligen hade fått in rutinerna för hur jag ville hantera detta projekt.
Nu går vi in i ett nytt decennium. Det känns ändå lite stort. För mig som föddes 1970 innebär alltid ett nytt decennium en jämn födelsedag. Det är behändigt då jag efter en viss ålder på riktigt började glömma hur gammal jag faktiskt är. Det har hänt både en och två gånger att jag behövt fundera på vilket år vi befunnit oss i, haha. För mig kommer 2020 bjuda på disciplin om det blir som jag har tänkt. Jag tänkte inte på att det finns flera betydelser av ordet och detta innebär att jag kanske får en oväntad bieffekt av att välja just det här ordet. Det kanske blir så att jag intresserar mig för de andra betydelserna också (vetenskapsgren och sportgren) och därmed utvidgar min intressesfär. Bara tanken på det är spännande, men jag kommer som sagt att börja fokusera på att ”upprätta ordning och följa regler”. För en gammal perfektionist som jobbat hårt för att släppa taget blir det intressant hur jag ska angripa ordet rent praktiskt. ”Ett Litet Ord” har funkat så bra för mig eftersom det har vidgat mina vyer och fått mitt inre att expandera. Jag har inte känt mig tvingad eller låst till något och målet är att det ska funka precis likadant i år.
I vanliga fall gillar jag inte att blanda engelska och svenska, men här tycker jag att det är på sin plats. ”Feelin’ myself” betyder att vara riktigt nöjd med sig själv och det är det som jag hoppas årets ord ska leda mig till.
I USA kör man Black Friday och Cyber Monday, här i Sverige har vi haft mellandagsrean att se fram emot. Allt har dock förändrats med sajberspejs introduktion. Nu för tiden reas det både här och där och evvrywär. Jag fick flera mejl om att rean hade dragit igång redan på julafton och då blev jag lite trött…
”Det är dyrt att vara fattig.” För alla som kan ligga steget före går det att investera i dyra plagg eller prylar när tillfälle ges, vare sig det är i en second handaffär eller på rea. Våra barn ärvde mycket kläder av varandra, av en äldre moster och av vänners barn, men förutom det var jag en riktig hejare på att hitta fina kläder som ofta var nersatta till så mycket som 70%. Jag förstod tidigt att för någon som inte har råd, möjlighet eller intresse måste det vara både dyrt och krångligt att införskaffa allt som ett barn behöver för att slippa frysa, bli blöt eller bli kall om fötterna i vår mörka nord. Detsamma gäller naturligtvis vuxna.
Jag gillar Sellpy och hittade där bl a flera julklappströjor i kashmir till löjligt låga priser. Med en kashmirborste, en ylletvätt i Grumme tvättsåpa och möjligtvis lite trolleri med nål och tråd blev de som nya. Äldsta dottern fick lära sig att loppisfynda i Utah, så när hon nu flyttat tillbaka till Stockholm är hon besviken över de möjligheter som bjuds. Mycket mindre och sämre utbud och förhållandevis dyrt vilket innebär att det inte längre är lika spännande att vara återbruksaktivist. Här i Karlskrona har vi ett par bra ställen, Pingstkyrkan och Röda Korset, och min systerdotter som laddar för att flytta hemifrån har köpt både hushållsassistent och annat till vrakpriser där! Sellpy har under 2019 varit mitt favoritställe. Nu verkar det vara fler som har upptäckt dem och därmed blir det svårare att fynda såklart, men å andra sidan är utbudet näst intill oändligt.
Vad är ett fynd? Något som kostar mycket mindre än det gjorde från början, så klart! Eller, nja, nej… Ett fynd är för mig något som jag redan planerat att införskaffa, något som jag efter införskaffande använder ofta och trivs med och som gärna inhandlats till ett betydligt bättre pris än det jag hade räknat med. Det gäller alltså att ha koll på sitt hem, sin garderob, sin storlek, på utbudet och på priser. Att köpa något bara för att det är nedsatt med 70% är alltså inte nödvändigtvis ett fynd. Somligt är inköpt till fullt pris och ändå ett fynd.
Eftersom jag inte behöver något särskilt blir det inget mellandagsfyndande för mig i år. Jag njuter av stillheten i Uttorp och laddar för konserten med Stilla Nätters Kapell imorgon istället! Lycka till om du är en av alla som hittar precis rätt i readjungeln!
Fynd av det allra bästa slaget – gratis! Vi behövde en stol till gästrummets skrivbord. Eftersom det inte är någon i huset som behöver denna arbetsplats har stolköp inte prioriterats. Igår hade någon ställt denna stol på återvinningen. I vanliga fall blir jag väldigt upprörd när återvinningsstationen används som soptipp, men återbruk är ju toppen! Jag ska skruva loss sitsen och sprejmåla den i någon passande färg (har några flaskor färg). Just denna rosa är inte så kul… Fjädringen funkar perfekt och alla hjul rullar bra. Som sagt. Fynd, provisorium. Jag hoppas hitta en gammal fin trästol, så det är bara att fortsätta leta!
Vi är inne på dag ett av julens tolv heliga dagar, men många börjar redan slänga ut julgranar och plocka bort pyntet. Mellandagsreorna började redan på julafton och idag var mejlprogrammets inkorg en kilometer lång av alla företag som erbjuder superfynd och specialare till mig som är en så fantastisk kund.
Imorgon åker ett par av stockholmarna hem. Det har varit sjukstuga här ända sedan i söndags, men det finns hopp om livet. Vi tar en dag i taget och är glada när sjuklingarna orkar säga hej till oss andra. Turturduvorna har blivit fotograferade till bröllopsinbjudningarna och timjanteet är snart slut efter flera långa hostnätter.
Julbord, smarrig kycklinggryta och entrecote med potatisgratäng har vi ätit tillsammans med den närmaste familjen under dessa juldagar. Ja, och så oändliga mängder med julgodis. Vi får väl fasta fram till sportlovet för att komma i jobbkläderna, men det får vara så. God mat och umgänge är en bra kombination.
Nu är all disk fixad, köksbordet har fått återgå till den lite mindre storleken och resterna räcker väl sisådär fram till trettondagen. Det är dags att lägga fötterna högt och sticka färdigt raggsockan som inte hann bli färdig innan julklappsleken. Imorgon är en annan dag.
Gran nummer ett hamnade ute med ljus i sig och idag ryckte systersonen in för att hjälpa till att klä gran nummer två. Sonen och svärsonen är däckade i varsitt rum efter en veckas influensa eller dunderförkylning, men de är här hemma! Julen kan börja. ❤️ God jul på dig!
Oj, är vi redan här??! Tiden går fort när man har roligt brukar man säga, men jag tycker att tiden springer oavsett hur mina omständigheter ser ut. Här ser ni vår förstagran. Den åkte ut idag. Det måste vara rekord att slänga ut en gran som inte ens fått uppleva julafton inomhus! Det råkade bara vara så att den barrade hiskeliga ända från dag ett och försäljaren lät oss köpa en nyhuggen gran för en hundralapp då maken reklamerade. Därmed fick vi alltså både en fin utegran (det gör faktiskt ingenting om den står och barrar på gräsmattan) och en ännu finare i vardagsrummet. Äldsta dottern ville vara med och klä granen, så nu får hon den önskan uppfylld. Alla vinner!
Just nu sitter två sjuklingar och en småförkylding på bussen från Stockholm till Malmö. De ska plockas upp vid vägskälet om en timme och sedan blir det till att fira syrrans födelsedag en vecka i efterskott. Traditioner är till för att följas och yngsta dottern ville att syskonen skulle vara med och äta födelsedagsdumplings. Det blir en bra uppladdning inför julmaten med lite exotiska smaker. Mmmm. Dumplings! Så gott att äta, men segt att tillverka.
Tomtelandet ligger fortfarande i en låda, men strumporna hänger på kakelugnen och alla julklappar är inslagna. En av amaryllislökarna jag satte för några veckor sedan kommer att slå ut lagom till julafton, hurra! De andra är också på gång, faktiskt även de två lökar som hade vilat i trädgårdslandet under sommaren. Jag ser fram emot att fortsätta experimentet, men komma ihåg att gödsla den här gången. Vad spännande det ska bli att se om det blir någon skillnad i storleken på blommorna om man jämför köpelökar och omblommande dito! Tänk så lättroad jag är. Det gör mig tacksam. Värre vore det om jag ständigt skulle utsätta mig själv för läskiga utmaningar. Ha en fin julupptakt!
Ps: Yngsta dotterns klassföreståndare skickade precis ut ett sms till alla i klassen. Hon önskade dem alla en fin jul- och nyårshelg, men skrev också att hon vet att för en del av dem är detta en mycket svår tid. Hon bifogade flera nummer till hjälplinjer och påminde också om att de får ringa henne när de vill om det behövs. Vilket fint initiativ, men vad tragiskt att det ska behövas… Ta hand om dig och de som finns runt omkring dig! Livet blir bättre om vi hjälper varandra.
Nu är det dags att slutföra bygget jag inledde den första januari för närmare ett år sedan. Jag har spikat och sågat och tätat och murat och det jag har framför mig nu är en Monica som inte är i närheten av något fuskbygge. Aktiviteten låg nere under flera månader pga hälsoproblem, men det gick bra att fortsätta bygga när hjärnan och kroppen hade hunnit ifatt.
Det gäller att bygga en stark och hållbar stomme som orkar stå pall när allt runt omkring en eroderar. Grundarbetet är A och O. Allt det ytliga känns kanske bra för stunden, men det är så många människor som inte klarar trycket när livets baksidor slår till. För det behövs ett gediget grundarbete, ett skelett som inte lider av benskörhet, en stomme av ett hårt och hållbart material som står fast förankrad i en stabil grund.
Jag har upplevt så mycket fint det här året, sådant som jag är tacksam och glad över. Jag har också varit och grävt i tjära, något som inte var fullt lika roligt. Nu står jag i alla fall här och ser med tillförsikt fram emot det nya decenniet.
2020 kommer jag att möta med disciplin, vilket alltså blir mitt nya årsord. En av mina systrar tyckte att det lät lite hårt, men detta ord landade i samma stund som det kom till mitt medvetande. Jag ser fram emot att se vart det för mig.
Fifty and fit verkar vara poppis, men ingenting för mig. Jag har goda träningsrutiner och kommer att fortsätta med dem. Det märks allt oftare att kroppen inte riktigt är vad den varit. Jag har bl a ischiasvärk som kommer och går, något som jag kan hantera genom övningar som min svåger fysioterapeuten gett mig. Att resa mig efter att ha suttit stilla under lång tid är också spännande – det stånkas och stönas en del, det kan inte förnekas. Kanske är det dags att börja äta nyponextrakt? En bekant till mig som är sjuksköterska sa en gång att kroppen utvecklas tills man når 25 års ålder, sedan går det bara utför. Allt funkar rätt bra tills man är 40, men då börjar man känna av förfallet. Efter 65 är det kört. Då blir allt bara sämre. Tja, den här typen av fakta kan man göra vad man vill med. Jag skulle kunna sätta mig i ett hörn och tjura, men det är inte direkt min stil. Nä, jag lyssnar istället på den undersökning som hävdar att en kvinnas bästa ålder är 54, något som gör att jag har många år på mig att se fram emot att få vara på toppen av utsiktstornet! (Männen når tydligen sin peak vid 27, stackarna.)
Jag funderar fortfarande på hur jag ska ta mig an min disciplin, men nog låter det som att det är ett ord som bör behandlas med största respekt? Jag tror att det lutar åt en välorganiserad lista som kan hjälpa mig ha full koll på livet. Jag har också en del redskap som ligger och väntar i en hög, men jag kommer tillbaka till dem.
Nu ska jag gå och lägga mig. Arbetsrummet är nästan färdigstädat. Imorgon kväll kommer ”de stora barnen” hem från Stockholm och vi ser så mycket fram emot att få ha dem här i några dagar/veckor. Hurra!
Jag älskar att elda. Det är något med chans till nystart. Igår eldade jag upp bitar av den gamla verandan, brädor som legat på baksidan tills de ruttnat, gammalt skräp och allt som blåste ner de riktigt blåsiga dygnen i veckan. Jag fick en fin eftermiddag med elden. Stod och pratade länge med grannen, ordnade till rishögen, ut och in för att passa och fylla på. Efteråt luktade jag precis som far och jag kände mig otroligt nöjd. Kroppsarbete är givande på många plan!
Västlig vind med hårda vindbyar. Vindbyar? Det känns som att vi bor mitt i en rejäl vindby sedan flera veckor tillbaka. I måndags morse hade tallen på framsidan förlorat en stor gren och en hel syrén hade blåst ner på baksidan. Jag får känslan av att Emil i Lönneberga ska åka förbi med Alfred till doktorn i Mariannelund mest hela tiden, även om det inte snöar. Det lär bli en grå jul också, så jag är glad att vi har alla adventsljus som lyser upp!
