31 jan

Paradiset.

Den här utsikten hade vi i flera timmar igår. Overkligt vackert, oväntat folktomt och ohemult (Vem har jag snott det ordet från?) avstressande. Jag låg på rygg i vattnet och hörde fiskarna knapra på koraller under ytan samtidigt som jag försökte tänka på absolut ingenting. Det var en stund för meditation och tacksamhet, en av många nytändningar under den här resan. Vattnet slog in mot stranden med det där ljudet som måste finnas inprogrammerat för avslappning i människan. Efteråt låg jag på mage i skuggan och läste ”Varning för mat” (rekommenderas) och när tidvattnet banat väg för promenadstråk tog vi oss hem längs strandkanten. Så länge havsbrisen svalkar kan jag hantera värmen, men när det ”bara” är 28 grader och 100% luftfuktighet blir det jobbigt. Tur att det finns balans även under den här sagoresan.

29 jan

In i solen.

Jag har så många tankar, men bara en telefon att skriva på, så tankarna får komma då jag är hemma igen. Idag hyrde vi en moppe och åkte till nationalparken på södra Lanta. ”1,725 m long trail, 2 hours” stod det på skylten i början av parken. Några två timmar tog det inte, men jag undrar fortfarande hur jag lyckades ta mig runt med vettet i behåll. Underbar djungel med apor, tusenfotingar, dinosaurväxter och annat spännande, men med en stig som bara gick uppåt! De hade byggt trappsteg av betongplattor och vissa av stegen var säkert en halvmeter höga. 28 grader och 100% luftfuktighet på det så kan du gissa hur jag mådde. Jag klagade iallafall inte och det var helt klart värt ansträngningen. Yihaa!

För övrigt kan jag tala om att det är rent dumdristigt att sätta sig och äta en banan med ett gäng ”don’t feed the monkey”-apor runt fötterna. Det kan hända att jag fick fräsa till lite och att en äldre apherre fick komma till min räddning.

27 jan

Lata dagar.

Imorgon kanske vi stiger upp tidigt och går en promenad på stranden, men idag lyssnar jag på ljudböcker, sitter i skuggan, doppar fötterna i det salta vattnet och äter färsk frukt.

Den här semestern sticker i ögonen på en del. Jag vet att det inte är ”klimatsmart” att åka tvärs över jorden. Många kan inte åka på en sådan här resa. Det är som att jag känner avundsjukan rent fysiskt, även om den är inbillad. Trots det njuter jag. Jag känner långsamt själva livslusten återvända. Jag känner hoppet om dagar med ett överlag lättare sinnelag. Jag känner stunder av intensiv glädje och otroligt mycket tacksamhet. ”Fy, vad bra du har det!” kan helt enkelt inte förstöra det här för mig. Peace.

25 jan

Railay Beach.

Hmmm… Det måste ha hänt något med inlägget eftersom bilderna blev konstiga och texten försvann! Idag har jag känt Disneys Viana i mig. Paddle boarding stod på schemat både på förmiddagen och ikväll. Vilken grej! Vi är sugna på att skaffa ett par till Sturkö, fast där är det förstås inte lika skönt att trilla i. På väg till hotellet (Motellet?) hittade vi den underbara Diamond Cave. Oväntad höjdpunkt! Jag älskar vissa typer av överraskningar.

24 jan

Det regnar här i Ao Nang idag…

… men med tanke på hur fin dag vi hade fram tills att det började regna är det okej. Jag har lite svårt för den tropiska värmen, särskilt då det är så hög luftfuktighet, men regnet hjälper. Jag gillar hur det är soligt på morgonen och förmiddagen. När det börjar bli för varmt för min smak kommer regnet och sedan är luften klar och fräsch igen lagom tills solen har gått ner och det är dags för en tur i ”byn”.

Det är tio år sedan vi var i Thailand sist. Människor här är fortfarande väldigt trevliga och serviceinriktade och maten är lika fantastiskt god. Elkablarna är dragna med en teknik som ger mig hicka och man kan inte påstå att själva samhällena är ”mysiga”, men Thailand har DET. Jag förstår att människor som vill komma bort från elände av olika slag åker hit.

21 jan

En dag i taget.

Det är allt vi behöver klara av, vare sig det gäller tunga eller härliga saker. Vi kan inte alltid styra över vad som händer i våra liv. Faktum är att vi väldigt sällan kan styra detta. Igår blev jag påmind om något som en väldigt klok man som jag tyckte (tycker) mycket om sa. Denne man var som en virvelvind. Stor, stark, bullrig, inte alltid helt smidig, men otroligt kärleksfull. Fler än en gång kom han att säga helt rätt saker till mig precis då jag behövde det. Jag vet att han inte bara är otroligt saknad av sina familjemedlemmar, utan också av många, många andra som kom i hans väg. Tillbaka till hans kloka ord:

Det är inte våra omständigheter vi mår dåligt av. Det är våra tankar om våra omständigheter vi mår dåligt av.

Det är så lätt att glömma precis detta. Vår grannes klämkäcka ”Det är inte hur man har det, utan hur man tar det” klingar falskt då man är mitt uppe i något svårt, men faktum är att vi kan styra vårt mående långt mer än vi kanske är medvetna om. Ibland är det svårt. Vissa människor är benägna att älta saker in absurdum och det krävs då större ansträngning att ta sig ur sina dåliga tankebanor. Andra har utsatts för så många svårigheter att medvetandet helt som badar i tjära. Hur ska man då kunna tänka en enda ljus och klar tanke? Jag ser människor omkring mig med hurtiga fasader som jag vet bär tunga bördor inuti. Det är känt att många av våra mest kända komiker t ex är några av de mest tungsinta av våra medmänniskor.

Idag ger jag dig en uppgift. Hitta något ljust i ditt liv, något som är påtagligt och verkligt, något som finns här och nu. Ägna en stund åt att vårda detta ljus, vare sig det är en människa, en aktivitet, en plats eller något annat. Känn tacksamheten mjuka upp klumpen i magen eller skingra det svarta som invaderat ditt hjärta. Livet är här och nu och hur det nu är kan vi inte säga annat än att vi som vuxna människor till syvende och sist är ansvariga för oss själva och hur vi lever våra liv. Allt ljus till dig. Peace.