Monthly Archives: januari 2020

31 jan

Ett gott skratt förlänger livet.

De här har jag läst flera gånger förut, men de får mig likafullt att skratta lika högt varje gång!

Citat från patientjournaler; Karolinska Institutet
____________________________________

Har svimmat av. Minns ingenting förrän patienten vaknar i sängen med två sköterskor.

Oklart om blod i avföringen då patienten är färgblind.

Patienten arbetar som elektriker. Inga kända proppar i släkten.

12 cm långt, sårigt underben

Söker för fästingbett i huvudet. Huvudet borttages med pincett.

Söker p g a att ha slagit i vänster stortå som nästan helt har lossnat. Personalen får dock ej dra loss den, då det gör ont.

Fick dock besked om att hjärtat var bra, men att hon skulle återkomma om hon blev medvetslös.

Poängterar att det är viktigt att patienten håller sig ren mellan fötterna.

Smärtan i ryggen kommer när patienten ligger raklång med båda benen på rygg.

Har varit och fjällvandrat. Nedkom med helikopter igår.

Blöder ibland ifrån vänster näsa.

Avföringen har samma färg som dörrarna på avdelning 19.

1974 fick patienten en grävskopa över sig. Sedan dess ringningar i öronen.

Ibland mår patienten bättre, ibland sämre. Ibland mår hon inte alls.

När hon känner sig trött kan ansiktet vridas åt höger och där stå och smårycka en liten stund.

Hon beskriver huvudvärken som spännande.

Kräkningarna försvann på eftermiddagen, likaså maken.

Patienten har bedömts som osammanhängande.

Har börjat få blodiga små matskedar i avföringen upp till 15 gånger per dag.

Patienten har varit placerad på ett hunddagis i Gävle med stöd av socialtjänsten.

Lastbilschaufför med god kondition som åker en mil utan att bli andfådd i vanliga fall.

Lymfkörteln skickades samma dag som patienten i taxi till Uppsala.

Idag till lunch får patienten akuta diarréer.

Modern bostad och hustru.

Sköts i hemmet av maken som är militär.

Patienten har inte ont för jämnan, bara för det mesta.

Patienten tål inte ost, mjölk eller smör, ej heller modern och en bror.

Mat får han från sonen som ligger infryst.

Har fått större hemsamarit men tycker inte att det räcker ändå.

Dåligt sexualliv – ingen partner.

Halsen som patienten hade besvär med nu i höstas är nu borta.

Cyklade i dag på eftermiddagen när plötsligt en liten flicka kom in i hennes framhjul.

Har nu fått rullstol och ämnar åka till Norrköping med denna.

Patienten informerad om obduktionsresultatet.

Det senaste blodprovet är aldrig taget.

Mår alldeles utmärkt, har sökt läkare ett flertal gånger för det.

Patienten vägde 78 kilo i hemmet innan han gick hit utan kläder.

Änka, bor med frisk make.

Dog troligen i hjärtinfarkt och därefter i lungödem.

30 jan

När erfarenhet inte längre räknas.

Jag vet att alla tycker olika, men med tanke på vilka jubelrop och applåder jag hört om situationen i Finland kan jag inte låta bli att vara Häxan Surtant…

Finland leds just nu av fem partier. Alla har kvinnliga ledare varav alla utom en är under 35 år.

För ett tag sedan hjälpte jag till lite med syrrans flyttstädning. Jag kommer inte ihåg vad det var vi pratade om, men rätt vad det var sa psykologsvågern (ungefär): ”jag förstår att folk tycker att diskriminering är ett viktigt ämne, men aldrig någonsin hör man talas om den vanligaste av dem alla: diskriminering av fula människor”.

Det går åt andra hållet också. Intelligent, lång och snygg? Japp, din succé är näst intill given. Där har du de viktigaste faktorerna till framgång. Har du sedan uthållighet (eller ”grit” som det kallas i sådana här sammanhang) och är vältalig är du nästintill oövervinnerlig.

Jag misstror inte de finska partiledarna. Vi har både Annie Lööf och Ebba Busch som kvalar in i samma gäng. Unga, snygga, intelligenta och rappa kvinnor. Man ska dock veta vilket ansvar det innebär att ha en sådan här position. Jag kan tycka att allt har sin tid, både för män och kvinnor. Varför är vi så himla åldersfixerade här i Norden? Jag har skrivit om det förut, men jag upplever att det finns en helt annan respekt för ålder och erfarenhet i USA (nej, jag pratar inte om Hollywood, utan om verkligheten). Är det vettigt att ha små barn och samtidigt göra megakarriär? Alltså, detta gäller i högsta grad både män och kvinnor. Och är det vettigt att ungdom sätts på en piedestal på det viset det gör hos oss? Visserligen har respekten för auktoriteter totalt slopats, men innebär det att ingen längre heller har respekt för erfarenhet och visdom?

Var finns konsekvenstänkandet när en premiärminister skriver: ”Jag vill bygga ett samhälle där varje barn kan bli vad som helst och där varje människa kan leva och bli gammal med värdighet.”? Jo, jag tackar, jag. Varje barn kan inte bli vad som helst. Redan där vrider det sig i magen på mig. Det är oärligt och fel att inbilla barnen det. Alla kan inte bli Nobelprisvinnare i fysik. Inte med de biologiska förutsättningar mänskligheten bär på idag i alla fall. Alla kan inte bli skönhetsdrottningar. Alla kan inte bli premiärminister. Alla kan inte få A i matte. Nä. Hon förlorade mig vid ”alla barn”. Men lycka till! Både Finland och Sanna Marin. Nu får Häxan Surtant gå och lägga sig igen, haha.

30 jan

Helt elektriskt!

I söndags kom grannen förbi för att kolla om vi hade problem med elen. De hade bara två av tre faser som fungerade som de skulle och deras el dras från en elledning som står på vår tomt. Inget var fel hos oss, så i måndags kom det ett par våghalsiga män och inspekterade och fixade en kortslutning. Igår var det dags igen. Den här gången hade frysen också lagt av, så det funkade uppenbarligen stod inte allt rätt till. Stolpklättrarna kom tillbaka och fick sedan hålla på i sex timmar innan allt var som det skulle. Siste man åkte från oss vid 19.45. Lång arbetsdag! Jag fick i alla fall lite spänning i vardagen.

Ungefär samtidigt som elkillen åkte hem såg det ut såhär i vårt kök:

Jag var i Kalmar i tisdags och passade då på att ta en tur runt IKEA eftersom vi behövde ett par Knuff tidskriftssamlare. Här måste jag inflika att jag gick ut med två tidskriftssamlare, en låda med lock i A4-storlek och en badrumsmatta till övervåningen där det inte finns golvvärme. Jag är otroligt nöjd med att faktiskt bara ha köpt det jag behövde. Jag brukar annars ha hopplöst svårt att hantera just IKEA eftersom det finns mängder av ”villhöver-grejer” där. I tre år har vi pratat om att ordna med arbetsbelysning över träbänken. Under alla reor efter jul spanade jag efter något slags belysning, men hade landat i att åka till Byggvårdsbutiken och köpa en skomakarlampa eftersom det skulle vara fint. När jag såg den här lampan på IKEA ändrade jag mig dock. Jag visade bilden för maken och han tog på sig att införskaffa sagda armatur och allt elektriskt som behövdes till. Från väckt tanke till genomfört projekt gick det alltså mindre än ett dygn. Inte dåligt! Och resultatet är kanonbra.

Nu är det en fröjd att arbeta vid den här bänken! Dessutom är ljuset dimbart, vilket ger möjlighet till mysbelysning. Det enda problemet med den här installationen är att det nu syns väldigt tydligt att vår vattenkokare från ICA Maxi lämnar mycket övrigt att önska då det gäller det estetiska. Tyska syrran tycker att jag ska önska mig en bättre i femtioårspresent. Vi får väl se.

29 jan

Disciplin.

Årets andra par strumpor färdiga. Jag tittade igenom min projektpåse och försökte titta med ögon färgade av ledordet disciplin. Jag försökte peppa mig själv med att det är roligt att slutföra projekt, men jag vet inte… Jag är ganska duktig på att skjuta saker och ting framför mig. Det som är bra är att jag alltid blir väldigt effektiv med något annat när det finns en deadline! Inlämningsuppgift? Ska bara sticka klart sista strumpan. Städa badrummet? Ska bara sortera tvätten. Är det bara jag som funkar så här?

När man ska göra något riktigt tråkigt kan man sätta den sista amaryllisblomman i en vas och njuta av den en stund.

28 jan

Ordning på torpet!

Projekt ”samla ihop alla bilder från de senaste åren och rensa upp i röran” har gått in i nästa fas. Just nu håller programmet PowerPhotos på att leta efter dubbletter i alla de album vi lyckats skrapa ihop från diverse datorer. Vi betalade knappt 300 kr för ett program som både har lyckats omvandla gamla albumtyper till ”Bilder”, som är Apples nuvarande system, och som dessutom kan hitta dubbletter. Det känns som en riktig vinstlott med tanke på hur krångligt detta kunde ha blivit.

Har man ett problem av något slag kan man räkna med att någon annan har liknande upplevelser. Vi tror att vi är så unika, men de flesta av oss är ganska förutsägbara. Kanske inte i alla situationer, men i fler än vi kanske hade önskat. Ju äldre jag blir, desto mindre fördömande blir jag just av denna anledning. Vem är jag att döma någon? Det är så lätt att sitta på sin höga häst tills den drar iväg med en och det visar sig att man varken spänt åt sadeln ordentligt eller ställt in stigbyglar och tyglar.

Jag tror inte att det bara är av godo som den digitala bildvärlden tagit över. Kanske inbillar jag mig bara, men jag kommer ihåg att vi ganska ofta satt och tittade i fotoalbumen hemma. Hur ofta sitter folk och går igenom sina digitala fotoalbum? Vi har numera ett delat album som hela familjen kan lägga till bilder i. Dessa bilder dyker sedan upp i skärmsläckaren på teven hemma. Jätteroligt! Jag vet att det finns digitala ramar som har en liknande funktion.

Nu är det bara mammas och fars stora samling bilder som ska digitaliseras och delas med alla syskon. Det är så skönt med projekt som försvinner från Att göra-listan! Naturligtvis tillkommer det alltid nya punkter på den där listan, men över tid händer det grejer.

27 jan

Tankar i skymningslandet.

Idag för två år sedan hade jag den här utsikten. Far och mamma hade gått bort under 2017 och maken tyckte att jag behövde ”bara vara” ett tag, så vi åkte några veckor till Thailand.

Jag älskar det här fotot. Inuti var jag alldeles tom, men utanpå kände jag livet återkomma. Tomhet är värre än bottenlös själslig smärta och den känsla jag bar på de första veckorna i januari det året hoppas jag slippa återuppleva.

Sorg behövs. Den läker såren på insidan. Mina sorger har härdat mitt hjärta samtidigt som det blivit ömtåligare. Det har blivit lite som keramik. Allt rinner av, det är mycket hårt (eh, tåligt), extrema temperaturskillnader behöver inte vara något problem, men tappar man det hårt i golvet går det i tusen bitar.

26 jan

Förebilder.

Igår frågade vår yngsta dotter sin pappa och mig vilka vi har haft som förebilder genom livet. Vi fick inte välja familjemedlemmar, vilket annars kändes som det mest naturliga för både mig och maken. Ett av villkoren för att komma med på listan var att personen i fråga var någon som vi åtminstone hade träffat och gärna hade haft någon slags relation till.

Nu har jag haft möjlighet att tänka över saken sedan igår. Jag vet inte om uppgiften känns så stor och övermäktig för att jag inte vill glömma någon. Skulle jag skriva upp alla som påverkat mig på något sätt skulle listan nå till månen och tillbaka, men det här är något annat. På den här listan kommer inte vänner, pojkvänner, grannar eller arbetskamrater med. Det här är listan för alla som har visat vägen för mig, med något som jag tagit sikte på. Så fort man lär känna någon lite för bra försvinner den överjordiska respekten, haha. (En vän och en faster finns med, men de kvalificerar av lite speciella orsaker.)

Bild: Staffan Lindbom, BLT

Hur det nu var blev förste man på listan en kvinna, Anna J i kyrkans barnverksamhet. Hon var alltid så fin och med henne fick vi göra de pyssligaste aktivitetsböcker som fylldes på varje söndag. Näst på tur blev min lågstadielärare Christine, hon som fick mig att själv börja drömma om att en dag bli fröken. Efter det var det coola Kerstin, mellanstadiefröken som pratade stockholmska, var rolig, spännande och fantastisk på alla sätt och vis. Börjar du se mönstret? Japp. Dags för Inga Bergström, högstadieläraren som fick upp mina ögon för hur roligt man kan ha med svenska språket. Hon är ”still going strong” fast hon snart fyller 90. Här kan du läsa en artikel om henne.

Listan fortsätter med ett gäng starka kvinnor och ett fåtal män (varav bara två fortfarande lever, en hade inte kvalificerat om jag hade mött honom idag). Jag har skrivit ett litet meddelande eller brev till nästan alla som fortfarande lever för att tala om vad de har betytt för mig. Jag har tänkt på det så länge då det gäller några av de här personerna, men nu gjorde jag slag i saken. Varför dra ut på något som på intet vis är jobbigt eller svårt?

25 jan

Hygge.

När syrran och svågern tog sitt pick och pack och flyttade söderut fick jag ta över en udda pinnstol – precis vad jag letat efter till skrivbordet här i gästskrubben. Jag älskar utsikten härifrån! Eller rättare sagt utsikten man har då man sitter på stolen.

Egentligen spelar det väl ingen roll vad man sitter på, stoppar sina kläder i eller lägger fötterna på? Nja, så lätt är det ju inte. På vissa ställen är man glad över rinnande vatten, hemma hos andra kommer inget in som inte har rätt designer tryckt på beskrivningen.

Jag mår bättre när det är rent och fräscht omkring mig och tycker faktiskt att det är trevligt att saker både har en funktion och ett tilltalande utseende. Vad som är tilltalande är helt subjektivt och det är otroligt roligt att komma hem till människor med helt annan smak än mig själv. Det hände mer ofta då jag bodde i USA, det ska ärligen erkännas. Jag kan uppskatta en stil även om jag inte vill ha det likadant hemma hos mig. Vilket är det vackraste hem du besökt?