31 maj

Och så kom Myhrorna.

Lillasyster och hennes familj är här nu. Vi är översköljda med kärlek och godis. De kom lite tidigare än de hade sagt. Efter en stund fick jag därför åka ifrån för att passa våra kompisars dubbeltvillingar, ett och sex år gamla, vilket jag hade lovat dem. Jag kom snabbt in i mammatänket. Torka av barnstolar, fixa bort pasta och tomatsås från golvet, underhålla ett barn medan man räddar ett annat från en säker bula… Det var så roligt! Barn i allmänhet tycker jag är trevliga att hänga med, men dessa i synnerhet. En av killarna hade lärt sig läsa sedan sist, så han stod för delar av sagoläsandet innan sänggåendet. Småtjejerna skulle lyssna på sjungande valar innan de somnade. De ville att jag skulle sitta i sovrummet medan de somnade och jag kan säga att jag kanske skaffar valsång jag också. Det där ljudet är mycket sövande!

Nu ska vi umgås! Ha en fin helg.

29 maj

Huset må vara ”sådär”, men trädgården…

Jag älskar att gå ut och bara strosa omkring i det gröna. Varje dag händer något nytt. Somligt föds och annat dör. Här kan jag se snön på bergstopparna samtidigt som det är över 30 grader varmt. Vattnet i ån forsar fram och ljudet blandas med anktjatter och polissirener. Det är en ynnest att få bo på landet och i stan på samma gång. Jag är tacksam.

28_1

Kaprifolen är inte tillnärmelsevis lika fantastisk som vår Sturkögrannes, men den luktar gott och har tagit sig fint trots makens hårda beskärning.

28_4

Vallmor är praktiga, intensiva, vackra och sköra på samma gång.

28_2

Fler än jag som längtar efter persikor framåt augusti?

28_3

Egentligen tycker jag bäst om natuliga skapelser, det gäller allting, men de här krusiga vallmorna ser ut som silkespapper och gör mig glad ända in i själen.

28 maj

Men kolla! De har blivit söta.

27_1

Har du sett så fina de är nu? De får verkligen knappt plats i boet, men om vi ska tro på vad erfarna kunnare i ämnet säger så börjar de lämna boet till helgen.

Min lillasyster och hennes familj ger sig av från Nynäshamn i morgon för att komma till oss i helgen någon gång. Tjoho! Det blir ett par roliga veckor innan det är dags för oss att åka andra hållet över Atlanten för sommaren.

26 maj

Mors Dag 2014.

26_2

Jag är så tacksam över de här smällkaramellerna.

26_3

Resten av familjen tog hand om mig och jag bjöds på de godaste dumplingarna hitintills! Den här gången var de gjorda på fläsk- och kycklingfärs. Vi åt alla tills magen stod i fyrkant… Den där såsen med sesamolja, färsk ingefära och vitlök är riktigt smaskig.

26_5

Efter maten önskade jag en utflykt, så vi åkte till Battle Creek Falls som ligger en kvart härifrån. Varm promenad, men det kändes värt det då jag och yngsta dottern tog en snåldusch i själva vattenfallet.

26_4

Det bästa med naturen är naturen själv. Vi är bara gäster i någon annans hem då vi är där. Dagens behållning var de vackra, gula och enorma fjärilarna swallowtails. Tyvärr fick jag inte till något vettigt foto, men så här ser de ut.

26_7

Den här skönheten satt i ett träd och såg kunglig ut. Nu finns det hur många olika fågelarter som helst här i Utah, så det är inte lätt att artbestämma. För mig räcker det att vi fick njuta av att få vara en del av det stora för en liten stund.

25 maj

Till mor.

24_1 copy

I morgon är det Mors Dag. Jag är tacksam för min mor, för privilegiet jag har att vara mamma själv och för alla dessa kvinnor som ger mig inspiration och vägledning när jag inte riktigt räcker till själv.

Vissa stunder önskar man fri passage mellan himmel och jord. I morgon hoppas jag att alla som förlorat sin mor eller sitt barn kan få känna närhet och kärlek, om så bara för en stund. Jag lyssnar på sången med känslan som jag i detta skede av livet känner så väl igen. Jag gillar filmsekvensen från Mamma Mia, men om du hellre lyssnar på svenska finns här inspelningen från den svenska versionen av musikalen.

23 maj

Förortsbonde.

Livet fortsätter här på landet mitt i byn. Våra fågelungar växer så det knakar. De fyller redan ut hela boet själva då de ligger och sover och så har de börjat öppna ögonen. Vackra är de fortfarande inte. De ser verkligen ut som dinosaurier om man ska tro paleontologer och annat folk som tolkar forntida skelett.

23_2

Våra tamfåglar mår finfint. Det verkar i alla fall så. Hönorna fortsätter värpa underbart goda ägg med nästan orange gula. Jaja ligger på två ankägg och beräknad nedkomst är nästa helg om nu befruktningen har funkat. Newman, en av ankorna, ligger lite sent omsider också på ett gäng ägg, men hon har många fler samlade under sig. Jajas beräknade nedkomst är nästa helg och Newmans ägg får vi nog vänta lite längre på. Både hönor och ankor verkar leva gott på småkryp som de plockar runt fruktträden och vi har inte heller problem med sniglar längre. Vi får väl se om frukten blir bättre i år på grund av detta eller om enda lösningen på de maskätna äpplena och päronen är besprutning.

23_4

Lite rolig ”före och efter”… Här kommer ”mittemellan”, en låda frostförstörda penséer som jag planerade att slänga då de såg helt oanvändbara ut för några veckor sedan. Innan var de blad som här är bruna helt genomskinliga och sönderfrusna, men jag vägrade ge upp.

23_6

Efter ett tag i sol och med lite extra bevattning hade de tagit sig så bra att jag vågade mig på att sätta dem i en kruka. Titta, så fint det har blivit!

23_5

22 maj

Att åldras, leva i nuet och planera för framtiden.

Bojan, alltså! Vilken inspiration hon är, kvinnan som är 102 år och bloggar med både humor och insikt om livets olika beståndsdelar. (Bojans blogg är lite annorlunda i det att hennes senaste inlägg ligger längst ned på sidan, precis före kommentarerna.) Jag tycker att du ska läsa hennes blogg, för den bjuder på mycket visdom.

Jag tänker då och då på det där att åldras. Vad tar man med sig, vad lämnar man bakom sig? Lär man sig verkligen av sina misstag och hur gör man för att bli starkare och bättre istället för bitter? Jag känner rent fysiskt att det redan har börjat gå utför, men mitt sinne är klarare än någonsin. Skulle jag sätta mig i skolbänken idag skulle det med all säkerhet värka i skallen, för jag märker att det tar längre tid för mig att lära in kunskap. Å andra sidan har jag många fler referenspunkter än jag hade då jag var 20, så kanske skulle jag kunna förlita mig mer på erfarenhet?

När jag slutade jobba som lärare till förmån för ett jobb i ”pysselbranschen” trodde jag aldrig att det skulle bli långvarigt. Jag ville bli lärare då jag var liten, jag trivdes som lärare och jag tyckte att läraryrket bjuder på stor variation och att ”dagens ungdom” hade mycket gott i sig. Det jag inte trivdes med var att jag fastnade för deras livsöden och jag tror faktiskt inte att de någonsin kan förstå hur mycket de har betytt för mig genom åren. För dem var jag bara en lärare, men jag kan fortfarande fundera på hur jag skulle ha gjort för att hantera vissa situationer bättre, hur det hade gått för en del av barnen om jag hade lyssnat mer på mig själv än på kollegor och skolledare och hur jag kunde ha hjälpt dem bättre. Just detta kanske är ett tecken på att jag  inte borde fortsätta drömma om att bli familjeterapeut, vilket har legat i bakhuvudet i några år. Att behöva gå socialhögskolan lika länge som jag gick lärarhögskolan bara för att ens få fortsätta studierna till terapeut känns som bortkastad tid. Man kan gå den privata vägen, men det kostar mycket pengar och kvaliteten känns ”sådär”. Nej, det här livsmålet kommer jag nog att lägga på hyllan. Nu är bara frågan hur jag kan hjälpa människor på det sätt jag vill utan att gå de vanliga vägarna… Låt mig bara fundera lite så kanske jag kommer på något bra till slut.

Är du där du hade trott att du skulle vara för 20 år sedan? Det är inte jag. Livets väg bjuder på många överraskningar, både sura och söta karameller och en och annan lyxig chokladpralin. Vissa väljer man att äta, andra tvångsmatas man med. En chokladpralin som i rätt väderlek är det finaste man kan tänkas njuta av kan börja kladda ner allt man rör vid om det blir varmare. Och hur man än önskar att det vore annorlunda kan man inte styra över vädrets makter. Väljer man att hoppa i vattenpölar kan man blöta ner både sig själv och andra och ger man sig ut på en kulle med ett ensamt träd som sällskap är risken stor att man drabbas av blixtnedslag. Å andra sidan fylls vitaminförrådet på för lång tid framåt om man ser till att vara ute i den livgivande solen tillräckligt länge och ju fler solnedgångar man tar sig tid att uppleva, desto större blir tacksamheten inför livets storhet.

Idag njuter jag av att leva. Jag ser det jag har att vara tacksam för och jag ska se till att bli bättre på att sprida vidare denna tacksamhet. Ha en fin dag, du.

22 maj

Mumford & Sons.

Jag har en vän som bara älskar Mumford & Sons. Jag gillar deras sound som är något slags blandning mellan bluegrass, folkrock och country, men jag lyssnar inte särskilt ofta på deras musik. I går kväll låg jag i sängen och skulle försöka somna när jag började lyssna på deras senaste album – som för övrigt kom ungefär när vi flyttade till USA – och jag kunde inte sluta. Det var som att jag sögs in i texterna. De är fantastiska och upplyftande och jobbiga och jag känner så väl igen mig i flera av dem.

And I came home
Like a stone
And I fell heavy into your arms
These days of darkness
Which we’ve known
Will blow away with this new sun

And I’ll kneel down
Wait for now
And I’ll kneel down
Know my ground
And I will wait, I will wait for you
And I will wait, I will wait for you

So break my step
And relent
You forgave and I won’t forget
Know what we’ve seen
And him with less
Now in some way
Shake the excess

But I will wait, I will wait for you
And I will wait, I will wait for you
And I will wait, I will wait for you
And I will wait, I will wait for you

So I’ll be bold
As well as strong
And use my head alongside my heart
So tame my flesh
And fix my eyes
That tethered mind free from the lies

But I’ll kneel down
Wait for now
I’ll kneel down
Know my ground
Raise my hands
Paint my spirit gold
And bow my head
Keep my heart slow

Cause I will wait, I will wait for you
And I will wait, I will wait for you
And I will wait, I will wait for you
And I will wait, I will wait for you

21 maj

Naturens under.

Nu grönskar det mest överallt. Nyponbusken har börjat visa färg och vallmoknopparna håller på att brista. Vackert så det förslår.

20_3

Vill du uppleva något fantastiskt? Gå till den här adressen så kan du få titta på pilgrimsfalkar i realtid. Små, söta gosingar, ett okläckt ägg och en övervakande, öm moder som alla bjuder på högklassig och långsam underhållning.

20 maj

Var ska jag hitta inspiration?

20_2

Vad gör du? Själv sitter jag här och filar på jobb med jultema. Klingeliklang! Julmusiken känns sådär. Jag trodde den skulle kunna ge mig uppslag till nya och fräscha idéer, men jag är inte riktigt redo så här i maj. Vattenfärg är i alla fall kul.