13 jun

Söder om Söder.

Döttrarna vid någon av Rudansjöarna.
Yngsta dottern har fortfarande cirkuskonster i sig efter alla år med gymnastik.
Äldsta dottern vaktar pojkvännens föräldrars lägenhet.
”Monna, kan vi titta på frisyrer och så får jag välja? Men det ska vara med Elsaflätan!”
En av oss åkte vidare på vidare äventyr i Sundsvall och Indalen. SJ är toppen när tågen går som de ska!
När jag är i Nynäshamn försöker jag alltid få in ett besök hos moster och morbror och en utflykt till Knappelskär. Dessa två balanserar varandra. Ett fikaöverflöd bjuds på det ena stället och på det andra har man glädje av all extra energi.
08 jun

Grattis på 77-årsdagen, Far!

Din dag kommer, säger man. Din dag har redan varit. Alla dina dagar. Men idag är det ändå din dag. Den lille killen som självsäkert stod där med keps på huvudet och stav i handen. Den nyblivne polisen. Pappa Far Ivar, med bruten arm och första dottern i famnen. Ivar som ställde upp för alla som kunde tänkas behöva hjälp. Sjubarnsfadern som var så stolt över alla barn och barnbarn så det pyste ur öronen. Den ofrivillige pensionären och arbetsnarkomanen. Trädgårdsmästaren som oförtröttligt bar vattenkanna efter vattenkanna till åkern långt från huset. Livsnjutaren som gärna lade sig raklång på mage i gräset i bara kalsongerna efter en lång arbetsdag. Du levde sannerligen ditt liv med gasen i botten och när maskineriet havererade ville du inte längre vara med. Jag förstår dig. Och jag är tacksam att du slapp lida längre än nödvändigt. Det gör fortfarande ont i mig av sorg, men inte längre hela tiden. Den där tiden sägs läka alla sår. Jag vet inte, jag, men visst tar tiden udden av det onda. Idag är det din dag. Jag älskar dig.

07 jun

Årets Österlenrunda.

Jag älskar Österlen, precis som många andra. Sedan vi flyttade tillbaka till Sverige har jag försökt få in minst en tur dit varje år. I år hade jag turen att ha möjlighet att följa med min resebloggande syster en av dagarna då hon var där för ett samarbete med SJ. Vädergudarna var på vår sida och vi fick en helt fantastisk dag.

Haväng bjuder på vit sandstrand och härliga dyner där man kan sitta i lä och njuta av vyerna, det rogivande ljudet av vågor som slår in mot stranden och att se andra människor uppleva något vackert. Jag lade mig en stund och dåsade bort till ljudet av en badande skolklass, fiskmåsar och skratt medan min syster gick en runda på egen hand. När jag vaknade till igen kändes det som att jag befann mig mittemellan dröm och verklighet och det tog en stund innan jag förstod var jag var. Himlen var så blå, sanden jag låg på varm och omfamnande istället för fuktig och irriterande. Stunder som den försöker jag vårda. Den sparades till rummet med god nostalgi där bara minnen som bygger upp och gör mig glad får bo.

Jag och A hann prata mycket och djupt om livets förunderliga mysterier. Sist vi befann oss på den här stranden hade vi med oss mamma och de andra systrarna. Mamma kämpade för att orka gå hela vägen från parkeringen, men hon kände sig ändå rätt stark. Hela den Österlenturen var så mysig! Jag tror inte att någon av oss förväntade sig att vi ett år senare skulle ha förlorat vår far, men att mamma skulle orka en sista resa till Skåne, denna gången till ett bröllop i Skurup. Så sant som det är sagt, vi vet aldrig vad morgondagen har att bjuda på.

Jag hade läst om Den Engelska Trädgården, ett projekt som har några år på nacken, och var så glad över att få en guidad tur genom de vackra ”rummen” som planerats och byggts upp helt efter engelska förlagor. Vilket ställe! Jag kan varmt rekommendera en tur här om du är det minsta intresserad av trädgårdar och gillar att drömma om hur en trädgård kan se ut. Bilderna som jag tog gör verkligen inte stället rättvisa, men här kanske du kan få en känsla om hur vackert komponerade rabatterna är.

Någon gång vill jag komma hit runt midsommar och se denna fantastiska rosenpergola i full blom. Den är trevlig såhär också, men…

06 jun

Sveriges nationaldag 2019.

Idag är det den sjätte juni, det som förut kallades ”svenska flaggans dag”. 1996 blev det en salutdag och 2005 en helgdag. Numera står det ”Sveriges nationaldag” i kalendern, något som gett oss en härlig långhelg i år. Svenskar är osedvanligt onationalistiska (ja, förutom de där onämnbara) och det är stor skillnad på hur våra grannar norrmännen och vi svenskar firar vårt land. Det är liksom inte riktigt rumsrent att älska det svenska och ”vad är egentligen svenskt anyway”’?

Jag funderar över vad som kan anses vara svenskt rätt ofta, oftast i samband med att jag saknar USA eller ser fram emot en resa utomlands. Jag har ju ändå specifikt valt att återvända till Sverige och propsade på att vi skulle flytta hem trots att vi äntligen hade möjlighet att få ett amerikanskt Green Card 2016. För min del var det storfamiljen som drog. Jag längtade för mycket efter dem alla! Vad mer då? Och är det detta jag har saknat då jag inte bott i Sverige? Uppriktigt sagt vet jag inte. Mina ögon har blivit för evigt sönderfrätta av att ha tagit in en massa andra intryck än de jag matades med under min uppväxt. Som sagt, jag älskar Sverige. Inte för att det är perfekt. Inte alls. Jag älskar Sverige trots alla brister. Vad innebär det att vara ”svensk”? Detta är mina tankar och fakta som kommit fram i diverse undersökningar:

Vi vet våra rättigheter. Anställningstrygghet, föräldraledighet, bostadsbidrag, LSS, a-kassa, sjukpenning, barnomsorg, semester… Aldrig tillräckligt om man lyssnar på många mottagare av dessa förmåner/rättigheter, men för många andra är den svenska välfärdsmodellen något stort, fint och fantastiskt.

Det är viktigt att hålla på sig och sitt. Svenskar är överlag mycket försiktiga och är sämst i världen om du vill lära känna nya människor. Åsikterna går isär när det gäller vänlighet och service. Vissa tycker att svenskar är mycket vänliga och hjälpsamma, andra tycker varken att vänlighet eller service har plats i den svenska modellen.

Sverige är ett mycket tryggt land, eller har i alla fall varit känt för att vara just detta. Som du säkert vet går åsikterna isär även om detta ämne. Däremot kan vi konstatera att Sverige som har varit ett mycket homogent land blir mer och mer segregerat. Detta gör att trygghet i Sverige numera kanske kan anses vara något av en klassfråga?

Något som jag själv anser vara mycket svenskt är att vända kappan efter vinden. Här tas ofta viktiga och avgörande beslut baserade på känslor och åsikter. Kändisar som uttalar sig om något ”de brinner för” hamnar i tevesofforna som experter. Jodå. Landet Brunsås bubblar av många heta åsikter och känslor och gillar du inte olika på rätt sätt är det lätt att du hamnar på offeraltaret.

Sverige är det tredje mest sekulariserade landet i världen. Tro är något för svaga människor, om det inte är ”en egen tro” (ofta är denna tro ganska lik alla andras egen tro). Kyrkan har dock fortfarande en viktig plats i mångas liv vid vissa tillfällen. Runt jul är fortfarande många kyrkor välfyllda och många vigslar och begravningar sker fortfarande i kyrkans regi.

Vårt prat om vädret! Alltså, det måste vara unikt. Mina SFI-elever fnissar ofta åt denna väderfixering, men de förstår den också. Särskilt de som har upplevt en svensk vinter och en vanlig svensk sommar, inte en sådan som vi hade förra året.

Sedan har vi det där med lagom. Inte för mycket och inte för lite. Detta anses vi vara väldigt bra på här i Sverige. Kanske är det så. Vad tycker du?

01 jun

Spår av förgångna tider.

Gödselstan har legat här orörd så länge att vi med all sannolikhet fått supermegajord till trädgårdslandet. Bättre än så här kan det väl inte bli?
Maken tog på sig andningsmask och tömde höskullen tills det såg ut…
… såhär. Golvet är murket på flera ställen och jag vågar inte gå på det. Planen är att lägga nya golvplankor. Kanske blir det ett sommargästrum här uppe?
01 jun

Om att rensa, del sjuttioelva.

Igår tänkte jag tanken ”jag är en hoarder” (en samlare) fler gånger än en. Nu vet jag att det faktiskt inte är riktigt så illa, men faktum kvarstår! Vi har fortfarande, trots flertalet utrensningar, för mycket grejer. Nästa år ska ladan stå färdig för fest, men du vet hur det är. Det är viktigt att starta från grunden om man ska få ett hållbart resultat, något som i princip gäller i alla situationer.

Jag tänker på alla mina intressen genom åren. Musiken. Hur etyder, uppsjungningsövningar och tragglande kan sätta tekniken i fingrarna och sångapparaten och hur viktigt det är att öva stämmor och lyssna igenom olika tolkningar av de verk man arbetar med. Alla de handarbeten som gått genom mina fingrar, hur mamma lärt mig att förbereda och avsluta med noggrannhet. Det ska vara lika snyggt då man tittar på avigsidan! Kalligrafin som innebär ett oändligt övande på sammanbundna cirklar, dragna blyertslinjer som leder till ett jämt och snyggt resultat, avståndsplanering och sedan suddande och fixering för att slutresultatet ska bli sådär snyggt som det bara kan om man varit grundlig i förberedelse- och avslutningsjobbet. Trädgårdsarbetet där förarbete, ogrässtopp, rensning, gödsling, beräkning av radavstånd, blötläggning, försådd och gallring leder till ett långt bättre resultat än om man bara slänger ut lite fröer. Bokklubbsdeltagandet, där läsupplevelsen många gånger kan intensifieras om man lär sig något om författaren, slår upp ord man inte förstår, läser om passager som drar in en i en annan dimension eller som bara förvirrar, ja, eller att man helt enkelt läser boken över huvud taget.

Med detta sagt vill jag komma tillbaka till ladan. När vi flyttade hit fick vi med oss allt vi lämnade kvar i Sverige då vi flyttade till Orem och när vi flyttade tillbaka igen tog vi med oss allt vi hade, till och med ena bilen. Det innebar att vi skulle få ihop två bohag från 153 plus 300+ kvadratmeter och klämma ihop dessa på 110 kvadratmeter i ett hus som var helt utblåst. Det innebar ett fasligt tetrispackande av möbler i stenkällaren och att de flesta kartonger hamnade på vinden i ladan. Julen 2016 fick vi flytta in på nedervåningen här i huset och så småningom har vi kunnat bo in oss på övervåningen också. Vi har sådana mängder av böcker att det skulle räcka till ett eget bibliotek. De flesta får definitivt inte plats här inne, så på något vis behöver vi nog få till något slags ”bibliotek” ute i ladan vad det lider. Silverfisk gillar papper och har gått hårt åt vissa gamla böcker (tydligen funkar det inte alls lika bra med nyare litteratur) och annat pappersbaserat. Kartongerna som har stått på andra ställen än vinden har fått vissa musangrepp, så det är med sorg (och lättnad) en del har fått hamna i sopsäcken utan att vi egentligen valt det. Det viktigaste har nu fått hamna i stora förvaringsboxar som ska skydda från både fukt, damm och skadedjur. Vi får väl se om dessa lådor stoppar förfallet för de viktigaste sakerna!

Nu ska jag ut i ladan igen för att ta mig an det sista. När vi har full koll på lådorna ska stenkällaren ställas iordning med förvaringshyllor och efter det blir det container och utrensning av gammalt bråte i stora ladan. Vi har en rolig sommar framför oss.

29 maj

Ät dina syrener, del två.

När jag letade efter syrensaftrecept hittade jag vackra bilder på kanderade syrenblommor. Dessa var så inspirerande att jag idag bestämde mig för att prova att göra några, trots att jag hade förstått att detta är ett riktigt pillgöra. Mina ögon börjar bli lite gamla och trötta och min finmotorik är inte direkt vad den har varit, men skam den som ger sig!

Jag plockade in en kvist från den självinstallerade syrenen utanför vår dörr och plockade av de små blommorna. En äggvita rördes sönder av en gaffel tillsammans med en gnutta vatten och två tallrikar med strösocker och florsocker förbereddes. Jag fick rota runt i mitt arbetsrum för att hitta en riktigt mjuk akvarellpensel, men det lyckades till slut! Det kändes som att jag satt vid köksbordet i flera timmar och penslade äggvita och strödde socker över miniblommor, men till slut hade jag fått ihop ett gäng. När blommorna började sloka lite bestämde jag mig för att det fick vara nog! De färdigsockrade blommorna står nu i ugnen över natten. Ingen värme, bara lampan tänd, och luckan står på glänt. Det är viktigt att allt blir helt torrt. Imorgon bitti ska de små praktverken läggas i lager med smörpapper emellan i en burk med tätslutande lock så jag framöver kan dekorera extra lyxiga bakverk med försommarsmak. Vi får väl se hur bra jag har lyckats med penslingen. Den är A och O för önskat resultat. Nu är det bara att hålla tummarna!

28 maj

Dålig smak.

I tidningsurklippet ser du Scandic, hotellet med Karlskronas bästa läge och stans fulaste fasad. Hotellet är så anskrämligt att makens brorsdotter hoppas kunna bli mångmiljonär så hon kan köpa och riva ner det.

Ett nytt kulturhus är visst på gång här i Karlskrona och dessvärre ser det ut som att Scandicskandalen håller på att upprepa sig själv. Här nedanför ser du en ritning på det planerade åbäket. Jag gillar arkitektur av alla de slag och gillar även byggnader med modernare uttryck, men ”Karls Krona” känns som en magsup. Med tanke på att den här världsarvsstaden långsamt håller på att förfulas av det ena nybygget värre än det andra hoppas jag att någon med mandat drar i handbromsen och får ett stopp på eländet! Vad tycker du om arkitektur? Går det att balansera arkitektur från olika tidsåldrar och fortfarande få ett harmoniskt resultat?

Ps: Här hittar du en del läsvärt i ämnet.