30 dec

Decemberskönhet.

Jag måste bara visa hur vackert det uppenbarligen är här på Sturkö. Jag är så glad över att bo här och ännu gladare är jag de dagar jag kommer ut i naturen och får uppleva dess läkande effekt.

30 dec

Gott slut.

Det är grejer överallt här hemma, jag har svårt att fokusera och hur det nu är så hamnar jag varje dag hemma hos mamma för att plocka lite och elda. Nej, allt är inte ”som vanligt” än. Förresten vet jag inte vad ”som vanligt” innebär. Den här berg- och dalbanan jag befinner mig i är kanske ”som vanligt”? Den bjuder uppenbarligen på både höga berg och djupa dalar. Den totala upplevelsen ligger på plus, men jag tycker att Någon gärna får hoppa in och finkalibrera maskineriet innan jag tar sats inför det nya året. Anyone? Anyone?

28 dec

Ett Litet Ord 2018 – NU

Nu
Inte igår
Inte imorgon
Inte det som varit och inte det som blir
Bara här, själva livet

Nu
Att inte skjuta upp det som blir lika väl utfört nu som någon annan gång
Att slippa stress inför deadlines
Att kunna följa den röda tråden också när jag snubblar på något oplanerat

Nu
Det är nu det händer
Det är nu det ska bli av
Det är nu jag börjar, inte på måndag och inte nästa vecka

Nu
Nu kör vi!

Bild lånad från Nipissing Universitys hemsida

För tionde (!) året på raken har jag valt ett ledord som får följa mig under året. Jag bäddar nu in VÅRDA i minnet av mina älskade föräldrar och känner att jag gjort allt i min makt för att hedra dem alla tre (mamma, far och vårda).

2009 ordning
2010 kärlek
2011 skapa
2012 lyfta
2013 förändring
2014 reach
2015 fearless
2016 fortsätt
2017 vårda

27 dec

God fortsättning.

”God fortsättning.” Så började ett meddelande från vår fina granne i Bredavik, en av mammas bästa väninnor. Hon skrev för att meddela att hennes man hade gått bort på julafton. Det var inte oväntat, men usch, nu måste det vara nog. Jag vill möta livet med ljus, glädje och hopp när vi går in i ett nytt år! Sorgen som varit så närvarande de senaste åren kommer att fortsätta ta plats och finnas som en törnetagg i Foppatoffeln, det är jag fullkomligt medveten om. Så får det vara, men det känns verkligen som att något har vänt nu efter mammas begravning. Jag tror att fröet till att läka har börjat spira.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, bara att det finns så mycket där inne som jag gärna skulle vilja få på pränt. Det var ”hela havet stormar” inuti mig så länge att den stora tomheten som tog över någon gång innan mamma ens gick bort kändes otroligt läskig och svår att hantera. Nu inser jag att den är en naturlig reaktion på allt som hänt, men jag kan inte acceptera att den som är jag förändrats så dramatiskt. Det finns ingen ork till annat än det absolut nödvändiga och det får väl vara så tills energin och lusten återvänder. En dag i taget! ”Vi kämpar på”, som far alltid sa.

21 dec

Hur förvandlar man Folkets Hus…

… till en värdig lokal för en minnesstund/kistbegravning? Man tar ett stort gäng syskon, ingifta och avkommor och kör järnet i en hel dag. Till slut hittas rätt ljud både för orgelspel och komppiano, marimban är balanserad mot tvärflöjten, det står närmare 200 stolar på plats (somliga framtrollade ur dolda vrår) och blomsterdekorationerna på plats hade minst passat på Nobelfesten. Jag är glad och tacksam över att få tillhöra det här gänget. Att få ha varit del i allt det kreativa bakom mammas minnesfest har varit en fin pusselbit i sorgarbetet. Nu får vi se om många får stå upp i morgon eller ej, men det löser sig nog med det.

21 dec

Ljus i vårt hus.

Se där! Med gemensamma krafter blev granen klädd i år också. Det är alltid lika nostalgiskt att hänga upp julgransdekorationer från olika perioder i livet. Våra barn har dessutom fått varsin ny julgransdekoration varje år sedan de var små. Det har hunnit bli några vid det här laget! Jag kanske ska göra som en av grannarna i Orem? Hon fotade och skrev berättelsen bakom varje julgransdekoration i ett speciellt album.

Ps: Nu ser jag var vi behöver komplettera med prydnader! ?

19 dec

Mittemellan.

Det blir ju jul i år igen, vare sig vi vill eller inte. Jag älskar jul, har alltid älskat hela december, men i år går jag på knapp hjälpfart. Tack vare syrran har vi åtminstone en söt liten gran utanför dörren och tack vare svågern har vi en gran i huset. Jag köpte en tysk superkonstruktion till julgransfot på Maxi häromsistens efter några missöden med den vackra men komplett odugliga foten från Rusta. Den passade perfekt till utegranen, så alla verkar nöjda.

Sonen har lovat köra igång granklädningen senare idag. Vi får väl se om jag kan uppbåda lite entusiasm för att hänga på en eller annan kula.

16 dec

Hipp, hipp, hurra!

Igår kväll satt jag och tröståt finkakor hemma hos vår granne/vän i Bredavik och idag har vi firat denna fantastiska 17-åring här hemma. Livets ytterligheter. Sorg över sjukdom och död och glädje över livet och allt fint som finns att glädja sig över här på jorden! Dottern hade önskat sig en heldag med bara den närmaste familjen och det fick hon också. Som bonus var vädret någorlunda vackert (ja, vi är ju inte direkt bortskämda sedan vintern tog kommandot efter den långa, vackra hösten), födelsedagen inföll på en ledig lördag, maken hade hämtat in ett gäng roliga spel från ladugården, det var kul att åka över och snabbt gratulera svägerskan som också fyller år idag och allt vi stoppade i oss enligt tradition och ohejdad vana (hemgjorda dumplings, godis och prinsesstårta) smakade ovanligt gott.