fågelmatning

15 nov

Om att såpskura golv och mata småfåglar.

Igår hade jag inga samtal, så jag bestämde mig för att åka hem till svågern och svägerskan och såpskura två av golven för att underlätta för dem. Den 2/12 ska kvinnan som köpt deras lägenhet flytta in, så tills dess måste hela lägenheten vara utflyttad och flyttstädad. Med tanke på att de vuxna har två heltidstjänster att hantera samtidigt som alla förberedelser i huset och avvecklandet i lägenheten ska jongleras är det lätt att förstå att all extra hjälp som kan uppbådas är välkommen.

Jag tog mig an de två golv som stod på tur i ”att göra-listan” och fick försätta mig i något slags flow för att verkligen kunna njuta av processen. ”Vät en lagom hanterbar del av golvet, såpskura med borste, torka av såpvattnet och repetera tills vattnet behöver bytas ut. Häll ut vattnet i toaletten, skölj ut microfiberduken som används till det rena vattnet, häll ut sköljvattnet i toaletten, fyll på nytt vatten i diskhon i köket (där det läcker, därav inblandningen av toaletten) och börja om. Fortsätt så tills du tagit dig från ena hörnet till det andra.” Det mindre rummet krävde mer arbete då heltäckningsmattan som legat uppepå hade lämnat ett envist, rött damm, men det blev rätt bra till slut. Det är väldigt tillfredsställande att göra ett jobb som fräschar upp på det vis som såpskurning gör. Doften! Känslan av det mjuka träet… Jag fick titta förbi syrran i stan för att blaska av mig och byta kläder innan körrepetitionen. Glad i hågen sjöng jag med min kraxiga röst (förkylningen har lagt sig, inte hesheten) i alla dessa underbara advents- och julsånger som gör mig så glad. Hurra! Nu är det bara drygt två veckor kvar tills det är dags att hänga upp adventsstjärnorna och jag börjar komma i stämning. Även småfåglarna, för de har fått sin fina fågelmatarstation på plats. Maken håller på att bygga ett nytt tak till den för att göra den ännu finare. Tänk, så glad jag blir över dessa små fladdrande varelser. Nu ska jag bara se hur jag ska göra då vi är bortresta för att inte fåglarna ska överge oss. Kanske frågar jag någon av grannarna om de kan fylla på åtminstone varannan dag, eller om brorsan är här ute och bygger på sitt fina hus.

03 jan

Är vi på väg till Mariannelund?

Nej, det går så klart inte att se att temperaturen ligger på nollan, det yr snö och tallgrenarna svajar som skulle de trilla ner rätt över grusgången. Jag har fyllt på fågelmataren med solrosfrön och jordnötter, men småfåglarna verkar hålla sig till tryggare rum. Vi får väl se om de dyker upp lite senare. Det sägs att det ska snöa hela dagen. Det är långt från trettio minusgrader. Istället är det halt och mer kallt av blåsten än själva kylan, men vad gör man? Det är bara att ta emot vintern som den ser ut och så här ser den ut här i vårt sydöstra hörn av landet. ”God jul och gott nytt år, älska det du får”, eller hur det nu var. Senare idag kommer vår lilla exutbytesstudent och hennes pojkvän. Västerbottenpaj har önskats och det ställer vi ju gärna upp på.

Tomtelandet känns lite ledset, jag gissar att både snögubbar och tomtar gläds enormt åt dagens väderförväntningar. Överkastet får symbolisera att tvättkorgen är helt tom efter att ha stått översvämmande efter jul- och nyårsveckorna. För mig känns det alltid lite sorgligt att tvätta bort tecknen på att våra barn varit hemma och hälsat på. Jag vill ju inte att de ska bo kvar hemma, men när de kommer hit fylls hemmet med en extra fin energi som laddar tacksamhetskontot. Jag är glad att det är så, att våra barn vill hänga med oss också då de faktiskt kan välja att inte längre göra det och att vi lyckades guida dem igenom livet under de år vi hade detta ansvar. Nostalgi är en snuttefilt jag unnar mig att gosa in mig i då och då och idag känns som en fin dag för just detta. Eld i både vedspis och kakelugn, ylletröja, minnen och fint jobb. Tack livet!

28 nov

Åtta minusgrader, domherrar och världsresenärer.

Ja, nu börjar jag tro jag förlorat halva förståndet! Jag åkte iväg hemifrån och såg tre härliga domherrar i buskaget på grannens tomt. Naturligtvis saktade jag ner bilen, drog fram telefonen och försökte i blindo knäppa bild som bevis. Jag vet inte hur skelögd jag egentligen är, men kan upplysa om att fåglarna satt en dryg halvmeter till vänster i bild. Jaja, nu blev det så. Lagom till att jag hade insett mitt misstag hade fåglarna flugit iväg, men jag satt kvar en stund med minnet och ett klappande hjärta. Domherrar är så otroligt vackra med de röda brösten och jag hoppas att de hittar fram till fågelmataren nu när det ska fortsätta vara kallt ett tag.

Ikväll var vi sedan hemma hos svärmor och svärfar för att önska svägerskan ”gute Reise” innan hon åker hem till sin egen lilla familj i Australien. Det var riktigt mysigt och så roligt att träffa både unga och gamla. Jag fascineras så över hur helt plötsligt barn är vuxna och hur det går till när en generation tar vid efter en annan.

Här är generationen som ska ta vid efter generationen som tar vid efter oss. Vårt lilla barnbarn fortsätter utvecklas och sprida glädje. Snart får vi träffa henne igen! TUR att det finns FaceTime.

31 maj

Att bli kompis med en kaja.

Vi har ett par kajor som är väldigt kärvänliga. Efter det att Halte slutade dyka upp undrar jag om hen dog eller läkte helt enkelt benskadan? Det känns ju konstigt att det i samma veva började dyka upp en annan väldigt orädd kaja. (Den andra håller sig lite mer på avstånd.) Jag fortsätter därför att kalla denna kompiskaja för Halte. Syskonbarnen matade och fascinerades igår lika mycket som jag. Kanske gick det åt fyra brödskivor p.g.a. denna fascination, kanske inte.

Brödsmulorna gick i ett stråk ända fram till min brorsdotter, men Halte hittade första smulan mitt i stråket och började sedan picka i sig resten åt ”fel” håll. Det var fortfarande väldigt roligt. Det sägs att kråkfåglar är lätta att tämja, å andra sidan ska man börja redan med en nykläckt unge. Vi lyssnar inte på det, utan fortsätter försöka få en gammal kaja att sitta och har det väldigt roligt i processen.

19 maj

Sommarpool i två plan.

Igår fick maken en idé som han genast omsatte. Rätt vad det var såg jag några av de vackra isolatorerna jag hade tiggt mig till då elstolparna byttes förra året hängandes i något slags skapelse. Jag fick genast visionen av prunkande slingerkrasse och vilken plats som skulle vara bäst till…

… det nya fågelbadet som nu är på plats. Kul idé tycker jag, och ett utmärkt sätt att återanvända vackra gamla isolatorer på. Nu blir det dags att gräva ut för ännu en liten rabatt, den här gången en rund sådan.

Ps: Igår var jag vid tågstationen för att plocka upp vår gamla granne från Orem (Hurra!) då jag snubblade på en stenkant som jag över huvud taget inte såg. Jag föll raklång, har idag stora blåmärken på knäna och hakan samt jätteont i nacke/axel. Detta berättar jag inte för att klaga, bara för att du ska förstå ungefär hur hårt jag föll. Det var mycket folk i omlopp och minst fem personer i min omedelbara närhet. Jag kom upp utan allt för stora åthävor, men ändå. Noll personer bemödade sig åt att ens titta åt mitt håll, fråga hur det gick eller kanske räcka en hand till hjälp. Jag tror att det chockade mig mer än själva fallet. Vad är det för värld vi lever i?

12 apr

Planttantsredovisning, april 2023.

Lagom till påskafton åkte fågelmataren ner. Denna julklapp har verkligen bidragit till en bättre vinter. Det bestående kommer inte att bli det kallblöta jämntjocka mörkret, utan alla stunder vid fönstret då jag betraktade våra fågelvänner. Jag undrar vad som hände Halte, kajan med bara ett användbart ben, som var den enda fågel jag med säkerhet kunde peka ut. Han slutade dyka upp för några veckor sedan efter att ha besökt oss dagligen sedan november. Jag hoppas att han bara hittade ett bättre ställe att hänga på. Nu är hela apparaten diskad ordentligt liksom de lösa delarna och allt har åkt ut i ladan för sommarlov.

Förra veckan ringde svärmor från Lidl och berättade att de hade fruktträd till en billig penning. Vi satsade på ett Idared äppelträd och två Kordia sötkörsbärsträd. De är nu planterade enligt konstens alla regler. Om de tar sig och trivs har vi fyndat, gör de det inte är det några hundralappar kastade i sjön. Jag tror det kommer att bli bra. De är sprejade med TricoGarden för rådjurens skull, men ska även få stöd och skydd då de behöver växa sig starka innan de klarar Sturkövindarna på egen hand. Maken köpte även med sig två hasselpinnar på rot, men den ena ger jag inte mycket hopp. Vi får se! Naturen är förunderligt fantastisk och konstigare saker än att ett par torra kvistar rotat sig har hänt.

Jag har delat alla findahlior som kändes tillräckligt stora för det och införskaffat ett fåtal nya i lite varmare toner. I år blir det en rabatt med bara dahlior nere vid stenmuren vid trädgårdslandet där de stod de första åren. Alla klassiker (min farbrors och våra vänners hundraåringar) tar sig alltid jättebra och blommar som bara den trots att jag inte låter dem få någon tjuvstart mot sniglarna. Kanske kan ungdomarna värja sig bättre om de hinner sätta blad innan de åker ner i jord. I ”nya rabatten” mellan huset och ladan ska jag försöka jobba fram en perenn- och ettåringsrabatt så får vi se hur det går. I höstas hade jag satt namnlappar vid de olika växterna i den rabatten, men fåglarna har såklart dragit upp dem. Det får bli en senare utmaning att lura ut vad som står vad av det som inte är uppenbart.

Igår skolade jag om de flesta tomaterna. Det visade sig att Balkonzauberfröerna inte var lika dåliga som jag trodde, de var bara hemskt sega i start. Några av dem får därför lite extra tid på sig innan jag sätter dem i större kruka. Paprika och chili mår jättebra, basilikan likaså. Potatisen groddar på och ute i verandan växer spetskål, broccoli, Nya Zeeländsk spenat och ett gäng blommor så fint, så fint.

Jag hade tänkt sätta lite fröer i den här skottkärran vid brunnen på gårdsplanen, men ändrade mig då jag såg hur vackert det växer där redan. Det kommer säkert att komma upp lite ettåringar också vad det lider, men det får räcka som det ser ut så länge.

Örthjulet är min fröjd och glädje! Det mesta verkar ha klarat vintern utmärkt trots allt regn. Citrontimjan ser jag inga tecken på liv hos och jag undrar om det inte har varit för blött för oreganon… Vi får se. Gräslöken är redan helt fantastisk och både citronmeliss och chokladmynta kommer att vara igång på riktigt om några veckor. Malört och vinruta har jag ingen direkt nytta av, men de är vackra. Salvian har jag klippt ner lite, så jag hoppas att den klarar den behandlingen och blir lika fin som förra året. Isopplantorna har fått sig en liten frisering, men hobbarna med kryddtimjan får vara.

Sedan är det tulpanerna! Lilla Amsterdam visar något slags liv, men det är här det händer grejer. Jag tänker att luktärterna ska hamna här också precis som vanligt, men först ska det njutas av härlig färgprakt. Längst till vänster ser du en helt galen hyacint som måste ha hamnat i någon påse av misstag. Vilken tur att den hamnade just där!

08 feb

Fröer i jorden.

Iiiiih! Nu är vi här! Paprika och chili har åkt i jorden och i sovskrubben som blir växthus varje år är nu lysrören igång på timer för att locka de små fröerna in i livet. Det finns något i den här processen som är extremt tillfredsställande och något annat som är skrämmande. Att vara del i något livgivande och se de kommande skördarna i sitt sinne är underbart, men tänk om fröerna inte gror? Eller om det blir ett sådant där år med en massa blomflugor, larver och torka? Förra årets skörd blev fantastisk och jag får väl leva på det om det skulle gå snett. Just nu gläds jag mig bara åt de av jorden redan lite torra händerna och känslan av sorgrand under naglarna.

I lördags var det tårttävling och talangfest som jag inte kunde gå på eftersom jag hade fullt upp med sången. Maken var däremot på plats. Jag hade peppat honom att vara med och då drog han till med sin superpedagogiska talang. Han gav sig på att bevisa Pythagoras sats ”så att alla skulle förstå”. Nja, treåringarna var nog inte helt med, men flera av de vuxna uttryckte tacksamhet över att äntligen förstå vad de där kvadraterna egentligen innebär. Igår fick jag se presentationen på papper. Matte är kul, alltså! (Hälsningar en ringrostig gammal mattefröken.)

För övrigt satt jag länge i soffan och spanade in fågelmataren igår eftermiddag då fåglarna laddade upp sig med energi inför nattens vila. Det var helt galet! Jag räknade till tio fåglar innanför pinnarna på samma gång vid flera tillfällen och så surrade det av liv både i päronträdet, på marken nedanför och runt omkring. Tänk så roligt att det här systemet funkar så bra! Vi har lagt ett gäng hundralappar på maten till våra fjäderfän den här vintern, men det har det varit värt. Än finns det mycket kvar i påsar och hinkar. Jag funderar dock lite på hur gästerna skulle reagera om de bara blev presenterade havre- och solrosblandningen som definitivt är minst favoriserad i detta skede? Syrran lämnade över quinoapuffar som blivit för gamla. De rördes inte på en halv dag, sedan tipsade nog någon om att de var delikata. Skålen länsades nämligen på nolltid! Det hade varit roligt att förstå sig på hur kommunikationen verkligen funkar.

07 feb

Doften av ättika och solsken i blick.

Nu du. Nu har fåglarna börjat tala om att våren är i sikte, alldeles lagom till att vi har fått en köldsmocka. Smocka och smocka, det är minusgrader och vi får därmed skrapa bilrutan innan avfärd, men mycket mer än så är det inte. Hur som helst kvittrar det i buskar och snår då jag går ut för att fylla på fågelmataren och matgästerna är lika glupska som tidigare i vinter. Jag vågar inte gå in i Bredaviksköket för att titta till pelargonerna. Det har varit max några minusgrader ute de senaste nätterna, så de borde rimligtvis överleva. Har dock berett mig på att de eventuellt har blivit offrade till följd av vinterns elpriser. Dahliaknölarna ligger invirade i tidningspapper, så jag behöver nog inte oroa mig över dem.

Det är något med snö i solsken. Det frusna vattnet reflekterar ljuset och öppnar upp kanalerna som leder till välbefinnande! Jag tog på mina dubbkängor och gav mig modigt ut på de hala vägarna. Älskar mina Icebugs. De gör att jag slipper vara rädd för att trilla dit igen. Brutet ben 2013 (svartisfläck) och flera fall som tagit illa på isig mark de senaste åren har verkligen gjort mig försiktig. Drullefall kan jag inte göra något år, men det känns onödigt att utmana ödet.

Det var länge sedan jag stannade och pratade med fåren. De är så fina! Älskar färgerna i olika nyanser som får mig att tänka på Gotland och Norrgavel. Undrar just om de fryser om de taniga benen.

Vi syskon blir mer och mer lika med varje år som går. Inte ens telefonens AI kan alltid se skillnad på oss. Det är spännande (och skrämmande) att följa kroppens åldrande. Inte alltid särskilt roligt ska erkännas, men jag tycker ändå att det är fascinerande att rynkmönstret följer Fars och att mjukheten i kroppen är Mammas.

I brorsans hus skvalpade lådan med avfuktarens vatten över. Mönstret blev så fint och tankarna gick till Photoshop och spännande filter. Tänk att PS var ett program jag jobbade med, hade uppe på datorn nästan varje dag och idag inte ens äger! Jag vet inte ens om jag skulle klara det mest grundläggande, eller om det finns program som är bättre, enklare eller snabbare.

Överallt på rundan fanns spår av rådjur, skator, möss, småfåglar, hundar och katter. Sturköforumet varnar för både vildsvin och rävar, men jag har varken sett till dem eller spåren efter dem. De tar sig kanske inte ända ut hit. Måtte vildsvinen hålla sig långt borta. De förstör allt i sin väg!

Nu står påsen med såjord och krukorna som ska få jobba denna vår redo för att komma igång. Jag är så pirrig inför årets odlarår. Det känns spännande att ta beslut utefter erfarenhet och det känns som att vi har en ganska solid odlingsplan. Nu ska jag bara stå fast i att våga lita på mig själv och inte dras med i andras hundra olika tomatsorter och djungler av förodlade grödor. Allt i sin tid, och här har vi ansvaret för vår egen dirigentpinne.

Jag har skjutit på att göra en storrengöring av badrummet under en längre tid. Duschdörrarna var så fläckiga av kalk och eftersom vi inte har golvvärmen igång där har det dessvärre blivit lite mögel i fogarna. Jag gjorde nu vad jag kunde med ekotipsets fenomenala rengöring (40% ättiksprit, resten vatten och så lite handdiskmedel som skakas om i en sprejflaska) och handkraft. Ser att jag behöver gå på väggarna lite längre upp också, men det gör jag en annan dag. Hur som helst skiner dörrar och speglar nu och så här dagen efter har även den äckliga doften lagt sig. Säga vad man vill om naturvänligt och allt det där, men den här sprejen luktar skunk även om man duttar i några droppar eterisk olja.

27 jan

Hej fredag!

Morgonstund har guld i mund, solen skiner och i eftermiddag hämtar jag brorsbarnen för fastersmys och övernattning. Det första jag yttrade idag var ett långt mmmmmmmmm när jag sträckte på mig i sängen och njöt av att känna mig utsövd. Det här känns som en riktig mmmmmmm-dag!

Musik

Ellen Andrea Wang. Älskar hennes röst och hur hon så självklart hanterar sin kontrabas. Fantastisk musiker. Även om min kärlek för jazz varierar med tiden kan jag säga att Ellens musik alltid får mig att vilja lyssna på mer.

Mindfulness

Sekulär mindfulness har använts i terapisyften i mer än fyrtio år för att hantera negativ stress. Jag älskar att stanna upp i stunden och möta livet med alla mina sinnen. Fokuset är här och nu, inte på vad som har hänt eller vad som kanske kommer att hända i framtiden. Tankarna som kommer är välkomna, men analyseras inte och ges inte mer vikt än till exempel känslan av deg mot händer, ljudet av hushållsassistenten, skymten av blåmesen som flaxar förbi köksfönstret eller doften av kardemumma. Hälsofördelarna med att låta sig stanna upp i livet på det här sättet är stora och ger en möjlighet att hämta kraft, eller bara få en paus från något jobbigt som tar mycket energi.

Mat

Många är vanligtvis fattiga som kyrkråttor i januari. I år är det extra fattigt här i vårt avlånga land, åtminstone för många. Högre räntor, högre elräkningar, högre matpriser, fler uppsägningar… Det vore lätt att lägga sig platt och ge upp, men jag önskar peppa lite med tips på god och billig mat. Under tian har jag tipsat om många gånger förut, men eftersom mitt eget minne är gott-men-kort kanske detsamma gäller ditt också. Fattiglappens matsedel är inte dum den heller. Buffé fokuserar i sitt januarinummer på ”minimal budget, maximal matlycka”. Här har du januaris söndagsprepp. Jag letar fynd från förra årets skörd i frysen och är tacksam för alla timmar som föregick ”ett paket i frysen”.

Magiska under

Kanske känns det märkligt att jag visar en bild på januaris elförbrukning under rubriken Magiska under, men det är det inte för mig. Jag fascineras av det faktum att jag får bo i ett varmt och tryggt hem när frosten biter ute. Vi har satt ner grundtemperaturen rätt rejält och det funkar bra ändå. I vedspisen och i kakelugnen brinner ved som Far och brorsan har fixat, både längre bort och närmare i tiden. Det närmar sig slutet på den gamla veden och jag vet inte riktigt hur jag ställer mig till det. Allt har sin tid. Far älskade att elda, det var en del av honom, hans doft och hela hans verk i livet. Att sätta trädplantor, vårda skogen, avverka, klyva ved och elda. Energi. Kretslopp. Mänsklig överlevnad. Ett med naturen. Magiska under.

Mamma

Av lite olika anledningar har jag tänkt jättemycket på mamma den sista tiden. Det har handlat om allt från min relation till henne till hur fint jag vet att hon hade tyckt det skulle vara att få vara med och uppleva olika saker som händer i barnens och barnbarnens liv just nu. En dag började jag skratta högt för att jag verkligen kände henne nära, en av de där stunderna då hon skrattade högt och hjärtinnerligt. En stund utan allt det tunga hon hade att bära genom livet. Jag är så glad över min tro på försoning.

Mata fåglar

Fågelmataren är en stor succé och vi fortsätter erbjuda en buffé av solroskärnor, talgbollar, jordnötter, hampafröer och ett och annat skruttigt äpple. På verandan sitter även den här lilla designmataren som blåmesar och talgoxar är väldigt förtjusta i. Jag skojar inte då jag säger att jag kan sitta i timtal (men jag gör det inte på förekommen anledning) och betrakta dessa fascinerande skapelser.

Jaha, det här hade jag inte riktigt planerat, men jag är tacksam för impulsivitet och inspiration från olika håll. Jag vill önska dig ett gott slut på det som för de flesta är en vanlig arbetsvecka. Fram för mer mmmmm i vardagen!

22 jan

De kom!

Nu vill jag inte vara sån, men nog slog hjärtat några extra slag då jag upptäckte domherrarna som äntligen hade hittat till vår lilla fågelmatarstation. Jag kunde knappt röra mig, men hade åtminstone sinnesnärvaro nog att dra fram telefonen och ta tre bilder (varav den bästa var den här, haha). Tyvärr var maken ute och sprang, så han missade detta högtidliga tillfälle. Förhoppningsvis kommer de tillbaka nu när de vet var det finns mat att hämta. Vi har haft ganska varmt länge, men den här veckan kommer temperaturen att ligga nära nollan eller kanske till och med någon grad under. Förut har det varit just i samband med kyligare väder som vi sett till de här vackra skapelserna.

Jag fortsätter sluka i mig Land varje vecka. Det är verkligen tidningen för mig! Igår satt jag och dreglade lite över de vackra blommor som presenterades i tidningen. Jag fick genast lust på att gå ut i trädgården och plocka ihop en egen bukett, men kände samtidigt att det är skönt att inte behöva planttanta fullt lika mycket som under resten av året. Det finns fortfarande tid att gosa in mig framför kakelugnen eller vid spisen.

Gårdagens middag blev en riktig klassiker som även kommer att stå på bordet idag, nämligen burgundisk gryta med potatismos. Jag har testat lite olika recept, men återkommer till ICA:s då det är absolut godast. Jag bytte igår ut lite av rödvinet till vitvin och jag brukar alltid komplettera med mer ”vanlig” lök också, alltså inte bara syltlök. Mums alltså! Tillsammans med lite olika inlagda godsaker från trädgårdslandet blev det här riktigt bra.

Resten av lördagen ägnades åt en massa läsande av olika slag. Jag måste bara lyfta denna bok som är något utöver det vanliga. Jag läser den som ”fortbildning”, men tycker nog att den passar alla som har drabbats av kriser, alla som har nära och kära som drabbats av kriser och alla som jobbar med personer som har drabbats av kriser. (Ja, just det. Alla.) Sara skriver så vackert och målande. Det är sannerligen inte alltid lätt att vara människa, men för det mesta är det ändå fantastiskt. Jaha, ja. Och det var min lördag.