”Same procedure as last year, and the year before, and the year before…” Åh, vad jag blir nostalgisk då jag tänker på vår fina påsktradition att gå på Rob Gardners Lamb of God-konsert varje år i Utah. Det har naturligtvis inte erbjudits några live-föreställningar 2020 eller 2021, men jag hoppas att allt blir som vanligt nästa år igen.
Imorgon är det skärtorsdag. Våra barn är i Stockholm och kommer att fira påsk tillsammans själva i år medan jag och maken kommer att hänga utomhus med våra storfamiljer. Leve våren och möjligheten att träffas lite fler i friska luften.
Efter en kylig vår verkar det nu som att värmen behagat göra entré på ett spektakulärt sätt! På dagens utforskningspromenad i syrrans nya grannskap fick jag först skala av mig koftan och sedan kappan. Det var så varmt och skönt! Det märks att coronasmittan gjort att fler jobbar hemifrån. Det var inte bara pensionärer som var ute i sina trädgårdar under lunchen, utan folk i alla åldrar. Underbart …
Jysk möbler kommer helt klart med jobbigare bygginstruktioner än IKEA:s! Nu har iallafall dottern ett fint nattygsbord i sin lilla hörna. ”Ett hem till skänks…” och allt det där!
Så stolt jag är över äldsta dotterns snygga logga till Nynäs Padel!
Och lika stolt är jag över detta driftiga och duktiga par som har fått igång en riktigt spännande verksamhet mitt i en pandemi.
Flytten från Sverige till USA 2012 såg ut såhär. Tiden går och vi med den. Idag är en stor dag och samtidigt bara ännu en i raden i det som kallas Livet. Jag försöker acceptera detta skeende med värdighet och tycker att jag lyckas ganska väl. Hon har ”life skills”, dottern. Hon har ett socialt skyddsnät. Hon har ett jobb. Hon har ett provisoriskt boende. Hon har oss kvar på avstånd. Det här blir bra!
Nu händer det, mycket hastigare än vi trodde. Vår ”minsting” börjar en utbildning i Stockholm till hösten och har sökt ett helt gäng jobb här i Karlskrona. Nu fick hon jobb i Nynäshamn med bara några dagars varsel. Min syster och hennes familj är så fantastiska att de låter henne bo där under den första tiden. Det innebär att dottern får en kort promenad till jobbet och en mjuk ”flytta hemifrån”-upplevelse. Jag fick detsamma då min fina faster och hennes familj tog emot mig som en i familjen då jag började på lärarhögskolan. Våra två äldsta fick bo hemma hos en annan syster och hennes familj då vi flyttade hem från USA och det var dags för dem att börja sina vuxenliv. Vilken ynnest det är att ha så mycket stöd och hjälp från alla håll då man är en ung vuxen!
Jag och maken kliar oss lite i huvudet och undrar vad som hände. Detta scenario är både naturligt och önskat, men jag tror aldrig man riktigt kan förbereda sig på att inte längre ha några ”barn” kvar hemma. Vi har varit föräldrar med hemmavarande barn sedan den 3 augusti 1996, en halv evighet. Vi är fortfarande deras föräldrar, lika engagerade i deras väl och ve som innan, men livet kommer onekligen att se annorlunda ut hädanefter.
Det är bråda dagar för att få ihop ett komprimerat bohag som får följa med upp till Nynäshamn på söndag. Vi får väl åka en andra runda då dottern hittar en lite mer permanent boendelösning. Jag kommer ihåg känslan av att nästan falla handlöst in i det okända, en helt annan känsla än då man gör samma sak med fler år på nacken. Så mycket spännande och roligt som ligger framför henne, vår minsting! Inte kan jag sitta här och gråta.
Godingen i december 2001, med sina första vingliga steg och solsken i blick! Nu är det dags för henne att förlita sig på att benen bär och att hon kan möta världen och alla dess tokigheter. Vi älskar dig, pian.
Idag är en spännande dag för mig. Som gammal dagboksskrivare med ett relativt nyvunnet intresse för scrapbooking var det kanske inte så konstigt att jag hoppade på ”bloggandet” då detta fenomen började bli mer populärt här i Sverige. Det första blogginlägget skrev jag 25/3 2006 i en blogg som bara fick två inlägg. Jag skapade omgående en annan blogg som fick namnet ”Livet ur min synvinkel” och som låg på Blogsome. Dessvärre försvann den ut i cyberrymden då Blogsome lades ner.
Blogg nummer tre heter ”Livet ur min synvinkel, igen” och var aktiv tills 2011. Efter ständigt återkommande problem fick jag hjälp av maken att dra igång Monnah.se. Sedan den 31/7 2011 hittar du mig sålunda på den här adressen.
Detta inlägg blir det tvåtusenniohundrade i raden på monnah.se och blir det som jag önskar kommer det att bli många fler. Inläggen har alltid varit av varierande karaktär och jag har aldrig kunnat specialisera mig. Jag bloggar helt enkelt om allt mellan himmel och jord, både bildligt och bokstavligt talat. Du kan hitta världsliga tips om en effektiv handkräm för att nästa dag få läsa om djupt existentiella frågor. Det är ju sådan jag är.
66 309 användare har tillsammans varit inne på monnah.se 205 710 gånger. Vissa bloggar får hundratusentals besök per dag, så det är lätt att förstå att bloggen både är liten och oansenlig. De som läser här är familj och vänner, en del gamla scrappare och några bloggvänner som plockats upp efter vägen. Många kommer också på enstaka besök efter att ha fått träff på en sökning.
Hur ser då statistiken ut? Det är sånt jag tycker är roligt att rota i! 183 056 av besöken kom direkt till startsidan, vilket betyder att de sannolikt kom för att läsa i just min blogg.
Mitt mest populära inlägg är följande (mums, det blir kanske rostbiff till påsk):
Efter att ha analyserat alla mina mest besökta inlägg undrar jag fortfarande hur det kommer sig att ett inlägg om ”här slutar allmän väg” hamnat bland de tio mest besökta:
Jag hade nog tänkt att inlägg om hemskola skulle dra mer och slår man ihop dem så tillhör de också toppen. Dessa inlägg har också fått väldigt många kommentarer:
Dagen till ära hade det varit jätteroligt om du ville skriva ett ”hej” om du brukar läsa min blogg. Flera av er brukar kommentera i bloggen eller på annat sätt, men de flesta av er har jag inte koll på. Om du vill får du även gärna tipsa om något du skulle vilja att jag skrev om. Kul att du är med mig på den här resan! Slår vi följe ett tag till?
Min kusin skickade häromdagen en länk som handlade om en gammal gemensam bekant. Han har gått en lite annan väg än de flesta andra, men jag hoppas han är lycklig! Jag kunde konstatera att både han och hans ex-fru har jobbat hårt på att hålla sig i form. De bejakar livet på ett sätt som kanske får mig att rodna lite, men alla har sin egen väg att gå.
Apropå att gå sin egen väg… Idag fyller maken år, liksom ett gäng damer som jag önskar allt gott. Vi firar med fondue och pannacotta i vanlig ordning och har beställt solsken till eftermiddagens utflykt. Livet är stort och förunderligt. 51 är inte särskilt ungt, men inte heller särskilt gammalt. Vi firar erfarenhet och gemensamma minnen, helt enkelt ynnesten av att få leva här och nu. Sämre kan man ha det.
Vilken överraskning! Yngsta dottern och jag har fått knipa hårt för att inte avslöja den stora hemligheten att storasyster och hennes man skulle komma hem till pappas/svärfars födelsedag. Det var så roligt att se hans uttryck då de ramlade in i vardagsrummet nära midnatt igår kväll! Det var alldeles för länge sedan vi träffades IRL. Nu njuter vi alla! ❤️
Det är spännande att se hur mycket som har hänt sedan mina syskon tog över farfars föräldrahem. Tanken är inte att stället ska totalrenoveras till dagens standard. Både hus och trädgård genomgår långsamt en hållbar förändring som kan minska risken för att detta blir ännu ett av Sveriges alla ödehus. Landsbygden lever inte direkt, om man säger så. Igår upprepade vi förra årets succé då alla Karlskronasyskon med familjer firade den ena Klackamålaägarens födelsedag med ”arbets-, grill- och efterrättskalas”. Vilken härlig dag!
På förekommen anledning har jag gått igenom en del bildmaterial från de senaste femton åren och förundrats över vissa framsteg. Dels har den tekniska utvecklingen varit enorm, dels har jag själv gjort stora framsteg både gällande komposition och bildredigering. Jag saknar verkligen Photoshop, det ska jag inte sticka under stol med. Jag har blivit väldigt slapp och förlitar mig ju nästan bara på telefonkameran. Det är lite trist. Min digitala kamera behöver uppdateras, men jag känner inte för att lägga ut några större summor på ännu en teknisk pryl när jag har något som fortfarande funkar.
En av mina slutuppgifter i Photoshopkursen jag gick genom fantastiska Moderskeppet 2007. Jag kommer fortfarande ihåg hur klurigt det var med alla nya begrepp och hur nöjd jag blev med slutresultatet!
Idag åker vi upp till Klackamåla för att fira lillasyster som fyller år imorgon. Förra året önskade hon sig en gemensam arbetsdag där uppe från storfamiljen. Det blev så rysligt lyckat så hon har önskat en repris i år. Vädret kommer inte att vara lika fantastiskt, men det blir bra ändå. Det är roligt att kunna träffas, hjälpa varandra och fira livet… Tänk hur kreativa vi har behövt bli gällande våra sociala liv! Det verkar som att många har satsat på att fixa sina hem det senaste året, men kanske mer då man hittat brister i funktion då man tillbringar mycket mer tid hemma?
Bild från 2008 (oj, vilken dålig upplösning det var på bilderna i dåvarande bloggen), mitt under återbyggnadsprocessen efter olyckan med vår varmvattenberedare.
Vår gamla Karlstad IKEA-hörnsoffa börjar verkligen ge upp. Den har nio år på nacken, har tappat flera av sina (plastigt monterade) bottenfjädrar, är fult solblekt och har ryggkuddar som slutade vara sköna för flera år sedan. I princip gillar jag verkligen modellen. Den är jätteskön att sitta i, perfekt i storlek för oss, neutral i modellen och färgen och rymmer många (nödvändigt i vårt lilla hus som i normala fall behöver kunna svälja många gäster då och då). Just de större ryggkuddarna verkar ha varit problemet för den här soffan och numera finns det en snarlik modell som har ett kuddpar för varje sittplats istället för att dela två kuddpar på tre personer. Jag tycker dock att Karlstads proportioner är mycket snyggare än Vimles. Vi får kanske leta oss utanför IKEA för att hitta nästa trotjänare.
När soffan var alldeles ny 2012 och fick bli daglig uppehållsplats för mig och mitt brutna ben. Tänk ändå att det var så jag inledde vår tredje USA-runda. Inte så konstigt att jag känner så stor kärlek till denna inredningspjäs!
Hur som helst. Fira idag, på tisdag fyller maken år, på torsdag bjuder jag på ett annat firande här i bloggen plus att en av mina fina vänner fyller år och på lördag lägger syrran i Skottland ännu ett år till sin livslinje. Det blir en rolig vecka!
