31 dec

Årets sista…

… och nästan enda layout för året. Inte ett foto så långt ögat kan nå, men jag började där jag känner mig mest hemma. Det här är några av de låtar som betytt mest för mig i år. Alla har funnits på någon typ av spellista. Få av dem är ny musik och några av bokstäverna fick inte ens någon egen låt. Och ja, det saknas ett z. Jag ska klämma dit det också innan layouten hamnar i en av alla fina plastfickor jag fick av min syster i julklapp! 2012 ska bli mitt layoutår. Tjohej!

Och tack för tipset Weronica. Den här hade kunnat komma med på listan den också.

31 dec

De sista skälvande minuterna på året.

Vissa åkte in till Historiska museet idag. Andra stannade hemma och jobbade med paus för dagens promenix.

Jullovsglädje!

Ge sa den lilla bäck, ge och ge, ge och ge, ge sa den lilla bäck då den ilade fram så käck…

Dumplingsfabrik. Vår familj, syrrans familj och svågerns mamma – alla var delaktiga i matlagningen i kväll. Efter kopiösa mängder av de asiatiska läckerheterna i tre olika versioner serverades varm exotisk fruktsallad à la Gino med ett generöst lager Toblerone på toppen. Tja. Det var inte många av oss som var hungriga efter den middagen.

30 dec

Hur har det gått?

Många som kommer till min blogg har sökt på ”Primal blueprint 21-day total body transformation”. Jag kan säga att det gick sådär att följa boken då maken och sonen drog igång lite för nära jul. Jag har i alla fall läst igenom allt och känner att jag fortfarande inte har gett upp träningen även om jag hade en period då jag inte klarade av det p g a hälsoskäl. Jag håller på med planka och pullups, fast på mitt sätt. Jag är inte direkt någon Olga Rönnberg om man säger så… Min favorit är annars The Primal Blueprint som är själva huvudboken som 21-dagarsboken bygger på. Den kräver sitt och är ingen bok man läser igenom på en kväll, men jag fick många aha-stunder då jag läste! Den bästa och mest användbara informationen är att man faktiskt inte behöver träna som en blådåre för att komma i form. Marks blogg är superinspirerande och jag tror att alla som är intresserade av att må bra hittar något av värde där.

29 dec

Kära alla.

Världen behöver mer vänlighet. Kom ihåg att livet är alldeles för kort för att slösas bort på sorg, bitterhet och elände. Ge din omgivning lite extra kärlek! Själv gör jag panna cotta till familjen och kvällens gäster och hoppas att vi alla blir lite snällare av den.

Vad kan vi göra för att hjälpa någon? Något stort eller något litet, något som kostar eller något som är gratis, något som kräver stor ansträngning eller något som bara tar en minut…

28 dec

Top 10 2011.

Top 10, det har jag haft under många år. Det har gällt scrappade sidor, kort och fotografier. I år får ni mina tio favoritkort, för särskilt många layouter har jag inte gjort. (Jag tycker mig märka att favoritfärgerna i år har rört sig i den gulgrönblå delen av färgcirkeln. Det gäller för övrigt allt från heminredning till kläder.)

27 dec

Nya insikter under 2011.

Det här året har fört så mycket med sig att jag knappt vet var jag ska börja. Som medelålders borde man väl veta en hel del om livet?

Jag har hunnit vara med om väldigt mycket under mina 41 år på jorden och jag känner mig ganska erfaren och vis. Jag överlevde fyrtioårskrisen och står nu här, lite tilltufsad och öm, men glad över allt jag har framför mig. Förra året kändes det verkligen som att tiden hade sprungit ifrån mig och att det inte fanns något roligt kvar. Jag trodde aldrig att jag skulle känna gemenskap med Magnus Uggla, men då jag lyssnade igenom hans ganska nya album ”Innan filmen tagit slut…” tänkte jag att det var rätt fantastiskt att en svensk popschlagerkung på 50+ hade kunnat sätta ord på många av mina känslor. Livet har inte bara börjat, men det finns så mycket kvar att göra och att hinna med!

Vid det här laget har jag hunnit vara tonårsmamma i flera år, men nu har vi två tonåringar i huset. Det har inneburit förändringar på gott och ont. Jag älskar att kunna diskutera med mina barn på ett mer vuxet sätt och jag ser deras personligheter slipas till mer och mer. De letar fortfarande efter sig själva och det finns ingenting man kan göra som mamma mer än att hjälpa, stötta, styra upp ibland och vara någon de kan lita fullt ut på. Alla dessa känslor som är satta i omlopp… Vad jag kan komma ihåg var jag så otroligt fokuserad och snäll och rar som tonåring. Hahaha! Jag har sett skräckexempel på föräldrar som lever sina barns liv, eller ännu värre, tar tag i styrtrådarna och bestämmer hur de ska vara och vad de ska göra. Vi har ett stort ansvar som föräldrar och det allra viktigaste är att vi ger våra barn redskapen de behöver för livets oändliga problemlösning. Vissa saker kan de undvika att göra genom att lyssna på oss, men många misstag kommer de att både få göra och bränna sig på oavsett vad vi gör för att de ska undvika att bli skadade. Min familj ger mig en fast punkt i tillvaron. Det är här jag verkligen kan vara mig själv, bland de människor jag älskar mest. (För övrigt samma som också gör mig galnast.)

Under det här året har jag mått bättre, och sämre, än någonsin. Jag har varit gladare, lyckligare, mer fokuserad, mer ledsen, mer frustrerad och faktiskt mer av det mesta. Jag är tacksam över mycket jag fått vara med om, ledsen över en del annat. Något jag förstod för länge sedan är att det som betyder något till syvende och sist är att man öppnar sitt hjärta för kärlek, att man ger och tar av detta så fantastiska. En kram till någon som behöver närhet, ett tröstande ord då allt känns hopplöst. Inga stora eller dyra prylar kan kompensera för en ledsen själ.

Att vara välsignad med ett jobb som gör en glad mest hela tiden är helt fantastiskt! Jag är så glad över chansen jag fick att prova på att jobba med det som varit ett av mina största fritidsintressen i så många år. Under de senaste åren har jag vågat utmana mig själv och jag är så glad över att jag vet att jag aldrig kommer att sitta gammal och bitter och arg på mig själv för att jag aldrig tog chansen till förändring då jag fick den. Jag ser fram emot att ta med mig mina erfarenheter, mitt ökade självförtroende då jag klarat saker det här året som jag aldrig hade trott jag skulle klara av, och göra ännu bättre ifrån mig under nästa år.

Musiken fortsätter löpa som en röd tråd igenom mitt liv. De människor som har betytt mest för mig genom åren har nog alla varit förknippade med musik på ett eller annat sätt. I julklapp fick jag och maken ”WARNING May cause mood swings” av vår amerikanska extramamma M. Trion som har spelat in detta album består av tre Silicon Valley-snubbar, lite äldre än jag. De är alla framgångsrika i sina yrken och drog för några år sedan igång denna trio som ett hobbyprojekt. Jag kan tala om att Russ och hans fru M är några av de coolaste människor jag vet. Jag hade förmånen att passa deras två äldsta barn då jag bodde i Palo Alto. Jag pluggade och hade tid över, M och R behövde någon som kunde ta hand om barnen då och då. Jag passade barnen, lärde mig hur jag ville leva mitt familjeliv och hur vårt hem skulle organiseras då vi fick barn och dessutom fick jag pianolektioner av Russ. Milda Makaroner! Jag skämdes över mina lama försök till spelande även om R uppmuntrade mig och fick mig att inse att om man övar tillräckligt kan man faktiskt uppnå resultat som man tror är omöjliga. Tack, Russ! Och tack alla ni andra musikmänniskor som gör världen till en bättre plats att leva på.

Nej, denna fundering får nog fortsätta en annan dag!

27 dec

Har Dagmar härjat hos er också?

Efter de senaste dagarnas degande var det definitivt dags för lite motion. Maken och yngsta dottern åkte med S kompis R till simhallen och jag tog med de två äldsta ut på skogstur. Jag hade inte riktigt förväntat mig att träden skulle ligga över stigen som då Gudrun gick bärsärkagång, men den här damen hade visst också kraft i nyporna!

Grannens vimpel hade knutits ihop av vinden och det såg inte ut som att den knuten kommer att lösa sig själv i första taget.

Lite läskigt är det allt då träden faller över elledningar. Vi aktade oss för både rotvältor och elkablar och sitter nu hemma i tryggt förvar igen.

De fallna träden ur en annan synvinkel.

Solen hinner aldrig upp speciellt långt på himmelen så här på vintern, men då den lyser tar jag tacksamt emot de strålar som orkar sig fram!

Jag vet inte hur många hundra gånger jag har gått den här rundan, men idag var första gången jag lade märke till det älskande trädparet invid stigen. (Nu var det barnen som gjorde mig uppmärksam på dessa ihopväxta träd, annars hade jag väl fortfarande svävat i okunskap.)

Kulle upp och kulle ner med mossbeklädd skogsmark. Vackert!

Sonen körde lite stockstötning. Det där är ingenting för mig. Jag är alldeles för svag…

Vad är det med mossa som gör den så vacker? Mossgrönt är en av mina absoluta favoritfärger!

Slutligen en lite kuslig och mycket vacker ”fallet träd-installation”. Om vi bara lyfter blicken är det lätt att se allt det vackra vi har runt omkring oss.

26 dec

Julkoman…

… har gått över i mellandagarnas limbo. Vi har haft en skön, trevlig, god och mysig helg och Lars Norén fick ingen plats vid bordet.

Vi har eldat massor av tomtebloss…

… pusslat ett 550-bitars pussel som uppvärmning för att gå över på ett med 1 500 bitar…

… lyssnat på fasansfulla (och roliga och spännande) historier hos släkten…

… degat med människor som vi älskar…

… medan andra har satt fart på julefläsket genom att träna järnet, både styrka och skratt…

Jag älskar julen och när den är över känns det alltid lite tomt. Som tur är har vi syrran och hennes familj här ända tills andra sidan nyår, så ”tomheten” kommer nog inte att kunna ta speciellt stor plats i år. Nu räknar vi ner till det nya året. 2012 står det på kalenderinsatsen till min Filofax. Jag som tycker att en cykel från 1991 verkar ”ny” har lite svårt att hänga med i svängarna. Hahaha!

24 dec

God Jul, hör ni!

Fiffi skickade finaste överraskningspaketet. Vi blev så glada! Här syns inte ens allt då vi hade på oss halsband, armband och ett par torgvantar. För er som gillar vad ni ser tycker jag att ni ska gå till Fiffis butik. Där hittar ni massor av fina grejer!

Årets gran är den finaste vi haft. I den hänger alla våra jular tillsammans i en salig röra. Jag älskar verkligen att klä granen med barnen och se deras förtjusning i att höra samma historier om och om igen! Traditioner är viktiga.

Slutligen vår FB-hälsning då det inte skickades ett enda julkort från det här hushållet… Jo förresten, syskonen i Australien och Thailand fick! Ha en fin jul. Det tänker jag ha. Jag börjar med att hacka ihop en Jansson. God Jul!