05 sep

#skapandeseptember, efterrätt.

Dagens ord valde jag med en mycket klar tanke på vad jag skulle göra. Så blev det inte alls. Jag rörde mig bort från konstnärliga sötsaker och bestämde mig för att gå in på en annan väg. Jag fokuserade istället på citatet ”barnbarn är livets efterrätt”. Några sådana har jag inte än, men jag övar gärna på mina syskonbarn. Jag tänker mig att det är lite av samma känsla. När vi träffas försvinner vardagen och både de och jag får till vår stora glädje pyssla hur mycket vi vill. Som förälder är det mycket rutiner, lite tjat och ibland tjuriga miner, både hos barn och vuxna, när tröttheten tar över. Generationen över föräldrarna kan kosta på sig att fokusera bara på sådant som är roligt. Det är precis det jag gör när jag är med syskonbarnen, för hemma har jag inga småbarn som kräver min uppmärksamhet. Jag kan ta sovmorgon, slipper nattskräck och behöver inte bråka om intag av grönsaker, så en eventuell återhämtning går snabbt.

Tolkningen av dagens ord är inte bara luddig. Det blev mycket pyssel också.

Trolldeg
4,5-5 dl vetemjöl
2 dl salt
2 dl ljummet vatten
2 msk rapsolja
Blanda ihop ingredienserna (rör först med slev, knåda ihop degen på slutet) och färga med karamellfärg till önskad nyans. Går att grädda i 100°C i 2-3 h för att torka snabbare.

Den unga damen är en hel teaterföreställning i sig själv och igår bjöd hon på högklassig underhållning även under tiden vi spelade Den försvunna diamanten. Hon hette Hilda, blev närmare hundra år gammal, gick med kryckor (två paraplyer), var halvblind och lät som att hon hade rökt tre paket cigaretter hela livet. I hatten hade hon en godispåse med innehåll som hon generöst delade med sig av om man bara smörjde tillräckligt med fjäsk.

Den unge mannen levererade oneliner på oneliner.

M läser bok. ”Pingvinpapporna står blickstilla i två månader medan de ruvar på sina ägg.”
L: ”Asså, jag hade nog gett upp och gått hem till mig.”

M: ”Är A fortfarande lika busig?” (M får ofta höra om kompisen A:s busiga upptåg.)
L: ”Det är jag som säger vad A ska göra och sedan gör han det.”

Vi ska gå och lägga oss och jag blir inbjuden till L:s perfekt städade rum.
L: ”Du får lägga dig försiktigt, för jag har precis bäddat sängen så fint.”

Innan vi skulle gå och lägga oss blev jag bjuden på disco i storasysters rum. Hon har en modern lampa som kan skifta färg, så hon ropade ”Hej Google, sätt på rött ljus. Hej Google, spela disco på Spotify.” och sedan var discot igång. Jag kan tala om att det bjöds på riktigt coola moves och jag dansade nog vildare än jag trodde, för idag har jag träningsvärk… Bästa efterrätten, inte en enda kalori inblandad!

Här är utmaningens alla ord.

28 aug

Hänga med släkten.

1986 gick min morfar bort. Till hans begravning kom bland annat hans systersöner med fruar. Mamma hade i vuxen ålder inte haft så mycket kontakt med familjen på sin pappas sida: långa avstånd och upptagna liv hade gjort sitt. Begravningen gjorde dock att kontakten återupptogs och kusinerna började umgås igen. Numera är det jag och maken som upprätthåller kontakten med åtminstone den ena av dem och hans familj. Vi brukar träffas någon gång om året, sitter och pratar och pratar och pratar och pratar och har det väldigt trevligt. Vi skrattar mycket, men går också mycket ner på djupet i livets mörker.

Jag funderar ibland på det där med ”fordonet” som vår kropp utgör, DNA som ger oss fysiska och mentala attribut som påverkar oss till så stor grad. Det är mycket värdefullt för mig att möta andra som har spår av samma byggdelar och som funkar lite på samma sätt som jag. Jag gillar att se likheter och olikheter, men jag förstår andra som är helt ointresserade. Somliga vill helt bryta kontakten för att hålla avstånd till dessa likheter. Beroende på hur vi växer upp kommer vi också att reagera olika på samma typer av livssituationer, något som är lätt att se bara man tar sig en titt på sina syskon. Det är väl bra att vi funkar olika. Viktigast är att hålla koll på hur man själv fungerar eftersom det är den person man verkligen är ansvarig för gentemot alla andra, och det kan vara svårt nog. Vi kunde konstatera att alla fyra i helgens sällskap gillar långfrukost. Här kommer receptet på en müsli som smakade smarrigt tillsammans med långfil och aroniasylt. Kanske vill du också testa? (Jag lade till lite kokosflingor och bytte ut hasselnötterna mot mandel. Tror dock att nötter hade varit ännu lite godare. Kardemumma är iallafall fantastiskt gott tillsammans med det rostade!)

26 aug

Vårda och fixa.

Igår hade jag min kompis över efter jobbet. Hon hade bjudit in sig själv för att låna symaskinen här hemma. Vi fick varsin begagnad Husqvarna ungefär samtidigt då vi gick på högstadiet, men min verkar ha hållit bättre än hennes. Med det sagt känner jag att det börjar bli dags att serva min älskling, det låter lite segt från motorn och jag tycker att trådspänningen ibland lämnar övrigt att önska.

Projekten var av varierande karaktär. Några grejer behövde nya gummiband, ett par plagg skulle fållas och sicksackas medan annat skulle lagas. Det fanns att göra i flera timmar! Vi hade helt enkelt fixarjunta tillsammans. Jag fick undan min egen hög för ett tag sedan, så jag hjälpte till där jag kunde och servade med mat (rosmarinkyckling med hummus, tips på nyttig och smarrig måltid). Det här är ett ypperligt sätt att umgås på. Orsaken till träffen var hushållets fungerande symaskin, men vi kunde båda konstatera att sällskap ofta är ett vinnande koncept när man vill ha saker gjorda och att vi kan tänka oss att låta gemensamma fixardagar bli en återkommande umgängesform.

Jag kom också igång med extradotterns andra socka. Nu har hon testat storleken, så det är bara att köra! Sonen och jag hann inte komma så långt på Better call Saul, denna fantastiska serie blir bra som sällskap medan jag stickar. Annars brukar jag lyssna på ljudböcker vid dylika aktiviteter. Jag kan rekommendera ett gäng böcker som jag gillat på sistone: Pascal Engmans Kokain, Moa Herngrens Skilsmässan och Passageraren 06:20 av David Baldacci. Jag inser nu när jag tänker efter att jag lyssnat på fler böcker i trädgårdslandet än jag trodde och borde bli bättre på att skriva in mina omdömen i GoodReads. Det kanske får bli ett mål för hösten? Ja, så får det bli! Heja, heja.

20 aug

Björnbärsåska med coleslaw.

Igår eftermiddag såg väderprognosen ut såhär och min huvudvärk hoppades på underverk. Jag visste att det inte var den sortens huvudvärk, det var samma gamla problem i ryggraden som vanligt som var problemet. Ett rejält åskoväder är ändå något av det bästa jag vet. Det är en gratis föreställning av bästa sort, åtminstone då man befinner sig inomhus i trygghet. Det rensar även luften och det känns lättare att andas efteråt. Visst blev det lite åska och det regnade en del också. Annars är det som att vårt hörn av landet har blivit bortglömt den här sommaren.

Jag började i fel ända, för innan ovädret drog igång hade det gått en hel dag. Några av höjdpunkterna innebar att vi åt något gott, coleslaw till exempel. (Landleys kök bjuder på det bästa receptet på coleslaw. Hennes recept är i princip alltid riktigt bra! Tips om du missat.) Det är mycket tillfredsställande att röra ihop en maträtt där mycket kommer från ens eget land. Kålnäten har gjort underverk, och där jag tog bort det för tidigt visar kålfjärilarna varför mina tankar om kål var så ilskna. Jag fick rensa bort mängder av ägg och härligt gräsgröna fjärilslarver som knaprade i sig för allt vad de hade både på grönkål, spetskål och annat. Nåja, min faster säger alltid att naturen ska ha sitt och det kan hon ha rätt i. Vitkålen som jag varit bättre på att täcka är däremot fantastisk och jag ser redan fram emot nästa års kålhuvuden! De har varit så roliga att följa på nära håll. Mycket gödsel, vatten och kålnät så går det finfint.

Sturkö är känt för sina björnbär. De har fått lika lite vatten som allt annat, men buskarna bjuder ändå på härligt aromatiska och stora bär. Jag gav mig inte in i det gigantiska snår där yngsta dottern har plockat många liter varje år, utan fick ihop en hink lagom till efterrätt för maken, sonen och mig själv vid stenmuren. Solvarma björnbär och ovispad vispgrädde, se där har du en delikatess som får själen att göra volter av glädje.

Imorgon kommer vår tyska utbytesstudent tillbaka på besök eftersom hon är här i stan en vecka för att hälsa på pojkvännen innan hennes skola drar igång. Jag har fortfarande inte stickat färdigt båda hennes raggsockar och jag gissar att hon ställer sig tveksam till nyttan av att bara ha en. Tur att det fortfarande går att skicka grejer via posten, för jag hinner inte bli färdig ens om jag sätter fart precis nu. Håhåjaja.

18 aug

Skördetid med filmstjärneglans.

Igår hade vi 28°C i skuggan och det var dessutom i princip vindstilla. Jag vet att jag inte borde klaga. Alla stackare som lider av köldslag 98% av tiden här i vårt land måste ju få sitt de också. Kanske ska jag börja se på denna värme som en gratis dusch? Förvisso känner man sig betydligt ofräschare efteråt, men lite får man tåla.

Jag hade tänkt få köket städat, men det blev ingenting med det. Det visade sig att det fanns så mycket att ta hand om i trädgården. Ut med garner, stickor och silverfisk ur den fina korg som barnen gav mig i present ett år och ut på jakt! Det mesta av löken fick stå kvar i landet tills idag, men jag fick ner de flesta paprikorna, schalottenlök, vitlök, broccolin som hunnit börja blomma, squash och gurka. Trots värmen blev det broccolisoppa. Broccoli kan bli lite trådig om den fått för lite vatten och vi är ju inte direkt vana vid att äta detta goda i blommande form. Det går dock utmärkt! Koka ner till broccoli med lök och potatis och mixa ordentligt bara. Jag borde skaffa lite hönsgödselpellets för att mylla ner runt kålplantorna som kan fortsätta ge skörd om de bara får mer näring. De nya buketterna blir mycket mindre, men är fortfarande goda. Squashen är ju fantastisk i år! Jag är glad att jag insett att de ska skördas då de är lite mindre för att smaka som bäst. Soleil, den gula, är absolut godast och mycket generös med frukt. Har du förslag på något gott i matväg med squash får du gärna dela med dig.

Vi har fått en fantastisk paprikaskörd. Tillräckligt med näring, bra sorter och ett växthus visade sig vara en bra kombination. Tyvärr har tvestjärtarna hittat hit också, så jag bestämde mig för att ugnsrosta de angripna frukterna. De ”friska” ligger på plats i kylskåpet, men vi har också ätit mycket paprika i sommar.

Ugnsrostad paprika
225° över- och undervärme
lägg rensade röda eller gula paprikahalvor (fröer, skaft och det vita ska bort) med den skurna sidan neråt på bakplåtspapper
rosta i ugnen i 30 minuter
lägg över handduk och låt svalna i 20-30 minuter
dra bort skalet och pilla bort eventuella bitar som blir kvar
skär varje halva på längden i 3-4 delar
täck ordentligt med raps- eller solrosolja och förvara i kylskåp i skål med plastfolie över

Jag vet inte hur länge det går att spara dessa, men är de bara ordentligt täckta av oljan går det att ha dem i kylen ett tag. Jag tänker göra en god marinad med balsamvinäger, olivolja, vitlök och färska örter att hälla över vid servering. Grillad paprika är också gott tillsammans med tapenade, färsk rödlök eller bara som lite extra sting i en sallad. Paprika verkar vara en vattendelare – antingen tycker man inte om det, eller så älskar man det. Det kan därför vara en god idé att servera vid sidan om.

Dagen avslutades på bästa sätt. Jag och min väninna slog följe till den lilla salongen på Filmstaden för att följa Downton Abbey-gängets senaste äventyr och efteråt ta en bit att äta på Biobaren. Downton kommer för evigt vara förknippat med min tid på soffan då jag hade brutit benet i Orem. Äldsta dottern tipsade om denna serie som hon var säker skulle passa min smak och visst hade hon rätt! Jag har verkligen älskat det här gänget sedan jag satt och slukade i mig avsnitt efter avsnitt. Filmen är inget praktverk, men jag är säker på att alla som liksom jag gillar den här familjen får sitt då de tittar. Slutet gott, allting gott liksom. Jag vet att både seriens skapare och nästan alla karaktärer skulle kunna tänka sig något slags fortsättning i framtiden, så vi får väl se vad som händer. Mitt tips är iallafall att sluta på topp.

11 aug

Träden dignar av moreller.

Somrarna i Bredavik har alltid innehållit en viss mängd surkörsbär, så kallade moreller. När jag var yngre tyckte jag de var så otäcka och undrade varför vi hade många träd med dessa när man skulle kunna ha bigarråer eller något annat gott istället. Trots det gick det inte att låta bli att stoppa de där surisarna i munnen. Gärna många på samma gång för att sedan kunna spotta kärnor på löpande band. Idag älskar jag smaken av dessa bär! Nostalgin som omger dem tillför kanske något särskilt till smaklökarna? Igår cyklade maken iväg till Bredavik och återkom framåt kvällningen med närmare tjugo liter moreller. ”Jag tänkte göra saft.” Jag saftar och syltar mycket, men maken brukar överlåta sådant till mig. Det visade sig att han inte riktigt förstod hur långt dessa bär räcker eller hur mycket saft och sylt det skulle bli. Vi slutade hur som helst efter åtta liter som blev till saft och sylt och en liter som blev till en smarrig spottsoppa.

Köket såg ut att ha varit med om ett blodbad. Maken sattes på att rensa kärnor från bärmassan för att vi skulle kunna göra sylt av den. Den röda färgen från morellerna påminner om rödbetor, men medan rödbetor ger ett riktigt dåligt färgämne så ger moreller fläckar som är i det närmaste omöjliga att få bort. Färgen är kungligt röd och mycket vacker.

Mormor och mamma gjorde alltid morellsoppa, men jag kommer ihåg att just pillandet med kärnor var urtrist. Den här gången letade jag fram ett recept på ”spottsoppa”, något som jag själv aldrig ätit förut. Jag kan varmt rekommendera det! Så smarrigt med den lätta smaken av vanilj, vispad grädde och lite mandelbiskvier. Att sitta med en liten spottkopp till kärnorna var faktiskt lite kul. Och nej, det här blev inget matbloggsfoto, men jag lovar att det var superdupergott. (Den använda vaniljstången stoppade jag sedan ner i den andra omgången saft.)

Spottsoppa (recept från ICA)
1 liter körsbär
1,5 dl socker
1 vaniljstång
9 dl vatten
1 msk majsstärkelse
1 msk citronsaft
Koka upp vatten med körsbär, socker, vaniljstång med urskrapat innehåll och låt sjuda i 20 minuter. Rör då och då. Blanda ut stärkelsen med lite vatten, häll i soppan och koka upp. Smaka av med citronsaft. Servera med lättvispad grädde och mandelbiskvier.

Klassisk körsbärssaft
4 liter körsbär
12 dl vatten
12 dl socker
1 tsk natriumbensoat
Koka upp körsbär och vatten i en stor gryta. Låt sjuda under lock i 15 minuter. Pressa då och då bären mot väggarna och botten på grytan för att få ut all saft. Häll allt i ett durkslag med en duk i, eller i en riktig silställning. Låt saften självrinna i 30 minuter. Koka upp saften i den väl rengjorda grytan och häll i sockret. Rör tills sockret har löst sig. Skumma väl. Ta upp en kopp saft och lös upp konserveringsmedlet i den. Blanda i resten. Häll upp saften på väl rengjorda och varma flaskor. Går att göra utan natriumbensoat för att frysa eller förvara i kylskåp, men då blir hållbarheten begränsad.

Eftersylt (världens enklaste recept)
3 dl bärmassa efter saftkok
1,5 dl syltsocker
Koka upp bärmassa och syltsocker och koka ytterligare en minut under omrörning. Häll upp på väl rengjorda burkar.

Sex flaskor saft och drygt fem burkar sylt blev det till slut. Extrasyrrans son hade hjälpt maken med bärplockandet och han ska naturligtvis få lön för mödan. Lite saft och sylt står i kylen och resten åker ut i stenkällaren. Allt det söta får påminna om den härliga sommar och mängderna av moreller som detta år bjöd på.

02 jul

Medan vi väntade på regnet.

Den senaste veckan har SMHI lovat regn till helgen. Först lite mindre uppdelat på flera dagar, sedan mer och mer koncentrerat. Igår morse lovades det 24 mm regn till natten. I vanliga fall lovar väderappen regn som bara uteblir här ute på ön, men den här gången kändes det orimligt att det inte skulle bli något alls. Därför tog jag en extra runda i trädgården för att plocka in hängmattan, ställa undan pelargonerna för att de inte skulle bli slagregnsskadade och en hel del annat. Det händer något med växtligheten då det naturliga regnet kommer, allt får en boost om det kommer aldrig så lite.

En rabarbermojito var på sin plats en het dag som denna!

Alkoholfri rabarbermojito

1 lime i klyftor
några myntablad
2+1 msk koncentrerad rabarbersaft
rätt mycket is (efter smak)
bubbelvatten

Lägg all lime förutom en klyfta i ett glas tillsammans med 2 msk saft och myntabladen. Muddla/gojsa ihop allt med skaftet på en träslev, eller ännu hellre en muddlare. Lägg i isen och fyll på med bubbelvatten. Häll över den sista matskeden saftkoncentrat och dekorera med en limeklyfta. Gott, gott!

Jag passade på att njuta av klematisen som faktiskt ser ut att trivas riktigt bra vid äppelträdet. Jag älskar de sammetsmjuka kronbladen och den vackra, intensiva färgen. I år finns det mängder av knoppar, så jag hoppas på lång blomsterprakt. Gällande själva äpplena ser det nämligen dessvärre sämre ut. Vi har försökt mota angrepp av diverse slag i grind, men det ser inte så hoppfullt ut. Jag vet inte om det är ålder, för hård beskärning eller något helt annat som gett så dåliga förutsättningar. Päronträden ser ut att leverera betydligt bättre.

Eftersom lillastesyrran fortfarande är kvar i Bredavik åkte vi dit en stund. Pizzaugnen fick jobba för första gången i år, detta samtidigt som det mullrade i bakgrunden. Regnet började ge sig tillkänna lite tidigare än beräknat, men pizzorna hann bli klara innan ett riktigt rejält åskoväder drog igång. Underbart! Jag älskar att känna hur hela luften rensas och huvudet slipper känna trycket. Tågsystemet levererade precis lika dåligt som vanligt och jag fick köra och hämta min svåger uppe vid Sturkövägen då tåget hade blivit stående länge på spåret och han missade sin anslutning i Bergåsa.

Det är så fascinerande att följa den snabba gräddningsprocessen i pizzaugnen. Hettan är stor och det gäller att hänga med i svängarna! Maken har förfinat tekniken. Det går undan då han delar på glöden, borstar botten ren med en blöt rotborste och håller koll på temperaturen.

Jag tog med egna bottnar som jag hade i frysen, denna gång gjorda på palsternacka och ost. Måste leta upp receptet, för jag påmindes om hur gott det är! Tomatsåsen baserades på snålröra från frysen. Jag satte bara till en tetra passerade tomater och lite extra kryddor. Resten av påläggen stod syrrorna för, men det var bara godsaker. Getost, rödbetor och honung är en vinnare, mozzarella och lufttorkad skinka en annan. Färsk basilika har vi fortfarande en hel del, har skördat om och om hela försommaren!

Till slut hade det blivit en hel del pizzor. En slice här och en där till de andra, men trots att de åt allt vad de hade blev det kvar till dagens lunch. Lika bra att göra klart alla degar och spara pizzan till dagar då det inte finns tid varken för matlagning generellt eller pizzaugn specifikt. Kvällen avslutades med häng i sofforna i vardagsrummet. Det är alltid lika trevligt att ha tid att sitta och prata, något som det ju inte riktigt finns möjlighet till i vardagen. I bakgrunden fick vi en riktig åskshow med blixtar och långdraget muller. Ett fint sommarminne till tristare höstdagar, helt enkelt.
24 jun

Rabarber och filosofiska utläggningar.

Våra vänner äter inte socker, eller åtminstone mycket lite, så rabarber har inte så stor plats i deras diet. De får dock enorma skördar varje år och delar gärna med sig. Vår rabarber håller fortfarande på att etablera sig, så jag tog tacksamt emot närmare tio kilo av denna smarriga grönsak. Tyvärr hade jag inte tid att ta vara på allt då vi fick gåvan, så igår var det verkligen dags. Steg ett var saft, den vackraste av dem alla. Den kommer kanske att få vara med på en och annan fest i sommar.

Maken undrade vad ”dansk rabarbermarmelad” är, men det var bara jag som hade skrivit slarvigt. Det blev en favorit i repris. Ibland är bloggen mycket bra att ha och den här gången var det receptet på fransk rabarbermarmelad som fiskades fram. Aroniamarmeladen från förra året är en stor favorit, men den här kommer inte långt efter.

Förutom fix med rabarber ägnades eftermiddagen åt att baka matpajer och tårtbottnar inför dagens midsommarfirande i Bredavik. Vanan trogen drog jag fram Sju sorters kakor för att baka en stor ”vanlig” och en lite mindre glutenfri Pinocciotårta/Glömmingetårta/midsommartårta. Maken skickades till ICA för att köpa jordgubbar och kom tillbaka med de tre snålast tilltagna litrarna jag har sett sedan mina egna jordgubbsplockardagar. Priset vill jag inte klaga på trots att de gick på 60 kr/liter, jag vill hoppas att både odlare och plockare får det de är värda efter allt hårt arbete som krävs. Våra egna jordgubbar har precis börjat rodna. De är jättegoda, men jag gissar på en skörd på kanske tre bär idag och det räcker inte riktigt till två tårtor.

Efter att ha krupit ner i sängen helt slut somnade jag som en stock, men har sovit oroligt. Eftersom jag laddat batterierna till kameran inför dagen tog jag mig ut för en fotorunda när ljuset började ge sig tillkänna. Världen är så vacker precis i gryningen, åtminstone en vacker dag som den här!

Här i Sverige är vi ändå bra bortskämda som slipper oroa oss allt för mycket för vårt dagliga bröd och resten av födan. Eller, vi har sluppit vara oroliga. Det känns ändå lite skakigt, precis som jag skrev om häromdagen. ”Vi behöver mer av…” Vi behöver mer kraft av alla de slag enligt energiministern, men varifrån den här kraften ska komma förklaras ungefär lika lulligt som när ”stockholmare” ska berätta varifrån mat kommer. (Japp, jag använder här stockholmare som skällsord, men jag har ju egentligen ingenting emot folk som bor i huvudstaden i sig.)

Självhushållning kräver kunskap och planering och det gäller att öva för att bli bättre. Ett misslyckande ett år kan leda till framgång nästa. Somligt ligger nedärvt i oss, annan kunskap har vi en plikt att föra vidare för att inte förlora den. Jag beskådar spindelns konstverk och funderar på vilka superkrafter jag har i mig, vad jag kan dra fram ur rockärmen om jag måste för att överleva. Rabarbermarmelad känns ju inte direkt gångbart i en nödsituation och jag har varit dålig på att uppdatera mig på naturens mer okända delikatesser. Jaja, det löser sig nog. Idag ska vi fira midsommar och ha det trevligt i ett helt fantastiskt sommarväder! Solskyddsfaktor på, hälsar storasyster. Ha en fin midsommarafton!

11 jun

Sjung om studenten och hens hopp ut i livet!

Vilken härlig dag det blev igår! Vi har fixat och trixat med kalasförberedelser på alla håll och kanter och nu var det dags. Vädrets makter stod oss bi och jag är så glad att studenterna fick så fina dagar här nere i Karlskrona. Vår extradotter fick uppleva svensk student på nära håll eftersom hon sjunger i skolkören. ”Om jag skulle ta studenten i Sverige skulle det vara superklassiskt med allt: skylt, ballonger, champagnefrukost, sång, vit klänning och flaket. Men jag undrar varför så många kommer till avslutningen jättefulla, det hade jag inte gjort. Den dagen vill man ju komma ihåg.”

I Bredavik hade brorsan klippt gräset på bästa sätt, så prästkragarna också fick utrymme. Så vackert! Syrran var dekorationsansvarig, så det var estetiskt tilltalande trots inlånade bord och stolar från alla möjliga håll och kanter. Det var fullt av folk som kommit för att fira studenten som varit extrason i min brors familj det senaste året. Spansk musik i högtalarna och svensk studentbuffé på tallrikarna. Min svägerska och syster hade bakat och fixat kakor och tårtor som var så fina!

Den nybakade studenten hade hittat en gammal realskolemössa på second hand. Charmigt! Jag missade att ta kort med resten av allt krimskrams han hade fått runt halsen. Jag kommer fortfarande ihåg känslan av hur det skavde i nacken den där studentdagen för väldigt länge sedan. Vilken glädje! Ja, inte själva skavet, men känslan av att åtminstone vara färdig med gymnasiet.

När första studentens fest var i rullning åkte jag och maken vidare till min kompis dotter och hennes kalas. Också på Knösö var vädret perfekt och vi kunde sitta nere vid vattnet och njuta av kvällssolen. Så mysigt och trevligt på alla sätt och vis. Jag gillar verkligen att hänga med personer som har funnits i mitt liv jämt med jämna mellanrum! Även här var maten smarrig och tårtan var ännu godare. Jag tror att det här är receptet.

Du kan tro att vi också passade på att gosa med kattungarna som nu börjar ta sig runt med lite mindre skakiga ben. De är så söta så jag inte vet vad… Mjuka och gosiga pälsbollar med högsta nivå av underhållningsvärde. Alla vuxna som tittar på dem med fånigt lyckliga miner, det är så charmigt! Och nu är det bara en studentfest kvar, imorgon faktiskt, men innan dess ska vi hinna lära känna vår extradotters familj från Tyskland som nu är här för att hämta hennes grejer och skriva ut henne ur utbytesprogrammet (ta över föräldraansvaret) medan tjejen stannar kvar i Sverige i ett par veckor till. Hoppas din helg blir fin!

20 feb

Hej lördag!

Gårdagen kändes evighetslång, på ett bra sätt. Jag vaknade tidigt, men inte för tidigt. Steg upp och kikade ut mot trädgårdslandet för att spana på ankisarna. De såg ut att må bra och spatserade omkring trots att regnade något slags snönära slask, så jag tog med mig fräscht vatten och såg att de inte hade hunnit skita ner sitt dricksvatten alls. Inte såg det ut som att de hade ätit något heller, men de kanske är lite försiktiga såhär i början?

Maken måste jobba helg med ett stort projekt som ska vara klart om en dryg vecka, så jag visste att jag skulle få ”underhålla mig själv”/sköta allt praktiskt på egen hand. Eftersom det stod allt från storstädning inne till städning av ladan på listan på den där listan och jag även ville fixa lite fin middag för att inte hela lördagen skulle suddas bort i något slags enahanda dagsverke så planerade jag även in semlor och pizzabak.

Det bästa med att vintern bleknar bort är att det är dags att förbereda vårbruket och med det måste musklerna väckas lite försiktigt. Det är likadant varje år. Muskler på konstiga ställen låtsas som att jag aldrig har känt till deras existens, men att de nu liksom blommat ut. Det är jättemärkligt, men bara att ta. Det finns inga ”börja försiktigt med åtta repetitioner gånger tre” eller liknande, utan det är bara att gräva och lyfta och köra skottkärra, dra och putta och lyfta lite mer. Kräla lite emellanåt och så hugga sig in på vissa ställen. Japp. Så går det till här på landet. Man kan även uppsöka Skärgårdsgymmet och träna i maskiner, men det kostar pengar och så kan man inte gå in i skitiga kläder och håret i en slarvig knut. Eller jo, det kan man ju, men jag skulle inte vilja göra det. Dessutom är högen i ladan så ohemult stor, så jag kommer att bedriva många tunga styrkepass innan den är utstädad. Trägen vinner hoppas jag. Det är också lätt att få till de där 10 000 stegen per dag utan att behöva röra sig utanför tomtgränserna.

Storstädning då? Den där genomblåsningen som hör hemma med våren är det inte dags för än, så jag vet inte varför jag hade skrivit ”storstädning” på min helglista. Tror kanske bara att jag tyckte att golven i hallen och köket behövde våttorkas. Vad tycker du är ”nödvändigt” städ? Jag har gått från att ha noll tolerans för smuts, damm och skumma lukter till att tycka att det är okej med lite hejkon bejkon. Det finns viktigare i livet än att städa. Toaletten är jag fortfarande noggrann med, den är min egen domän. Vad ingår annars i en veckostädning i det här hushållet? Det får jag ta en annan dag, men just igår var det sådant jag skötte medan jag bakade vanliga semlebullar, glutenfria dito och Pizza Bianco med smarrig topping. Har du ätit vit pizza? Pizzabotten breds med crème fraîche och finriven parmesan- eller Västerbottenost, beroende på vad du gillar bäst. Låt gå i ugn tills degen är färdig och osten är lite gyllene. Toppa med hackad gräslök, finhackad rödlök, klickar av stenbitsrom och crème fraîche. När du har tagit bild på det färdiga resultatet gosas rom och krämfräsch ihop till en gegga av obeskrivlig karaktär. Efter detta är det bara att njuta av förunderliga smakexplosioner. Nymalen svartpeppar kan förgylla ytterligare, annars är det där ultimat lördagslyx.

Jag har testat att göra pizza på fruset GF pitabröd med gott resultat förut, och då jag hade det hemma fick min bli en latmanspizza. Maken fick lite lyxigare egentillverkad botten. Eftersom jag redan bakat GF semlebullar orkade jag inte med en oregerlig deg till, helt enkelt. En riktigt härlig bulldeg, full med smidiga glutentrådar, det är något det. Mindfulness, terapi, taktilt – det finns massor av härliga ord att hänga upp en vanlig deg på. Glutenfritt däremot gör sig bäst i typ kaksmet som man kan hälla direkt i en form. Så är det bara.

”Hur många semlor vill du ha? ”Två.” ”Hur många ska jag göra?” ”Fyra.” Så kan konversationer gå till här hemma. Ingen idé att bedriva metakonversation. Själv ville jag ha minst fem, men gjorde två och orkade en. Nu finns det en kvar till efterrätt ikväll. Jag såg att maken har 1,5 kvar i kylen. Han kände sig kristlig och åkte över till sin nyinflyttade ryske kompis (han ska hämta hit sin fru och två små barn nästa vecka) som har upptäckt semlor och ääääälskar dem. Hoppas han var nöjd med denna lite speciella version. Samma gamla vanliga kardemummabullar, men jag gjorde en ny fyllning. Så god, den smakade lite björnklister (gröna burken med innehåll som jag ville äta upp, bittermandeldoft) och perfekt rostade mandlar. Syrran hade tipsat om det här receptet på fyllning och jag kan varmt rekommendera det.