jul

15 mar

Tankar medan morgonsolen stiger.

Trendspaningen säger tydligen att orkidéstänglar är tillbaka. Jag känner mig nöjd med att med jämna mellanrum bli lite sådär lagom hipp. För första gången i mitt liv sedan tonåren äger jag inget manchesterplagg, annars brukar just det materialet vara en indikator på trendcyklerna. Ibland är jag helt ute, andra gånger helt inne, och det utan att ha ändrat ett skapandes dugg. Mina tre omblommande orkidéer gör mig glad och påminner om mammas gröna fingrar. Förutom omstarten efter spinn är det här norrfönstret rena bomben för just dessa exotiska skönheter. Oväntat.

Övervåningen städades petnoga inför Nomors silverfiskbesök. Jakob kom, duttade lite silverfiskgodisgift längs listerna med jämna mellanrum och bad oss ringa om det inte hade blivit bättre om fem-sex veckor. ”Det är svårt att bli av med silverfisk. Typ alla har sådana hemma.” Med det lämnade han tre klisterfällor och uttryckte att han hoppades att han skulle få ägna dagen åt att åka omkring mellan olika uppdrag eftersom vädret var så ruskigt. Hoppas att du hade tur, Jakob! Nu vågar jag inte riktigt ställa tillbaka något, så dagbädden i arbetsrummet får fortsätta agera uppsamlingsplats.

Lena Linderholm och jag fortsätter peppa varandra varje morgon. Jag har berättat att nu är hon helt inne igen! Kleinblått regerar åter världen och kanske har folk tröttnat liiiiiite på greige? Fast jag tror det isåfall då jag ser det. ”Folket” verkar dock inte ha några problem med gamla släktingar, för alla nya mattillverkare gör mattor som mer agerar snubbelfällor i mina ögon. Många är dessutom helt oberäkneliga i formen vilket gör snubbelrisken ännu större. Jaja, ungdomarna får hållas. Och om de har 30 000 kronor att lägga på golvet måste de få välja fritt och stort så klart!

Frysgrader, men de röda rutorna i verandan speglar sig runt hela köket och gör mig glad och hoppfull! Som du ser vägrar julstjärnan att ge upp. Den har stadgat till sig ännu mer, verkar trivas utmärkt med denna placering. Jag kan inte slänga den och tänker att har jag nu stått ut så här länge så är det en sport att få den att överleva tills den blir inne igen. Och när det blir behöver jag faktiskt inte gissa om! För ”till nästa jul igen, kommer han vår gamle vän, för det har han lovat”. Eller lovat och lovat, jag vet i alla fall att hans närvaro inte kommer att ifrågasättas då. Undanskymd tillvaro kan utlovas någon annanstans medan både han och jag kämpar för denna överlevnad.

Vi eldar kanske en av de sista gångerna för den här säsongen. Sedan ska vedspisen få sig en rejäl rengöring. Så tacksam jag har varit för den här trotjänaren i år! Elräkningen har verkligen hållit sig i schack med hjälp av den. Med denna tacksamhet i sinnet är det dags att möta dagens utmaningar och glädjor. Till lunch blir det repris på gårdagens bjudmåltid och jag måste tipsa om båda recepten, för det var ruskigt gott. Vi börjar med efterrätten: ”Magisk kladdkaka med Plopp”. Funkade utmärkt med glutenfritt mjöl (lite längre tid i ugnen än uppgett i receptet bara). Magisk är måhända ett uttjatat och överanvänt ord, men jag kan säga att de unga gästerna tog tre omgångar och det blev bara en liten bit kvar att spara!

Dottern och svärsonen hade tipsat om sin favorit ”Chicken burrito casserole” och nu tipsar jag vidare. Jag tar inte åt mig äran till receptet, men erbjuder här en svensk översättning som också är anpassad till lite mer lagom chilitåliga smaklökar:

Burritogratäng (Kay Nutritions försvenskade version)

1/2 finhackad rödlök
1 röd paprika skuren i små tärningar
tio inlagda bitar jalapeño (eller en färsk hackad, fast detta kan uteslutas om du tror det blir för starkt)
2,5 dl vitt ris som basmati eller jasmin
1/2 msk chilipulver (jag gillar ancho), eller bara lite chiliflakes om du inte gillar stark mat alls
1 tsk vitlökspulver
1 tsk spiskummin
1/2 tsk oregano (jag tog mer)
1/2 tsk salt
2,5 dl frysta majskorn
1 burk svarta bönor, sköljda i sil
3 färdiglagade kycklingbröst eller ca. 450 g färdiglagad kyckling av annat slag
drygt 8 dl het kycklingbuljong
1 msk olivolja
2 msk tomatpuré
150 g riven gratängost av önskat slag
ev. färsk koriander och finhackad vårlök/purjo vid servering, gräddfil och salsa är också gott till

Värm ugnen till 200°C. ”Riv” kycklingköttet med hjälp av gafflar eller för hand. Ta fram en ugnsform 20×30 cm och lägg i ris, grönsaker och kryddor. Rör om. Vispa ihop tomatpuré och olivolja med den heta buljongen och häll över. Lägg i kyckling, bönor och majs och se till att allt är väl blandat. Täck med aluminiumfolie och låt stå i ugnen tills all buljong sugits upp av riset (ca. 60 minuter eller tills riset känns färdigt). Ta ut formen, häll över ost och gratinera i 5-10 minuter. Ät med önskade tillbehör.

06 jan

Julen är över no. 2.

Fråga svenskar när julen är över så kan du få alla möjliga svar. Det finns de som börjar plocka undan julgrejerna redan på annandagen. Många julrensar i mellandagarna för att bjuda in ”ljust och fräscht” till nyår. Rent officiellt är den kristna julen över idag, på trettondagen. Traditionsenligt brukade man i Sverige bygga på traditionen att ”konung Knut bad folket driva julen ut”. Den danske hertigen Knut Lavard blev helgonförklarad efter att han blivit mördad den 7 januari 1131. Denna dödsdag, dagen efter trettondagen, är det alltså som länge ansågs vara det officiella svenska julslutet. På 1600-talet flyttades Knuts namnsdag från 7 till 14 januari och helt plötsligt fick vi tjugo dagar efter jul, alltså tjugondag Knut. Tills dess väntar benhårda traditionalister med att dansa ut julen. Jag må vara traditionsbunden, men jag ogillar också barrande granar och känner mig ganska nöjd med vår grans insats redan nu.

Tomtarna kände jag mig också ganska mätt på då jag igår kväll packade ner dem och satte tillbaka orkidéerna i fönstersmygen där de bott. Jag upptäckte att den här stackaren hade blivit kvar i sitt silkespapper och aldrig fick en chans att leva livet i frihet! Han fick därför revansch och fick sträcka på benen lite medan jag dammade av och svepte in hans kamrater. Jag plockade också ner stjärnan i allrummet, så nu är det helt mörkt här uppe på övervåningen. Genast plockade jag upp den lilla skomakarlampan jag fick av min syster för länge sedan, men som aldrig kommit upp. Det må vara dyrt med el, men dagens lampor är mycket energisnåla och vi mår inte bra av att glida omkring i ett mörker där bara skärmar på våra telefoner och datorer bidrar med ljus.

Jag plockade mer eller mindre ihop hela julen när jag ändå var igång. Vi hade lagt redan undanplockade grejer på lite olika platser över hela huset, så det gällde att sätta på rätt glasögon för att inte missa något. Det är så irriterande att hitta någon som borde ligga nerpackat fram i februari. Jag vet att det kommer att hända precis som vanligt, men nu är åtminstone allt synligt insamlat. Mitt bästa julförvaringstips är att fixa trasiga grejer innan de åker ner för förvaring, eller att göra sig av med sådant som faktiskt aldrig används. Jag vill dock påpeka att man ändrar uppfattning om vad som är vackert/betydelsefullt med stigande ålder. Det går alltid att införskaffa något nytt då lusten infinner sig, men sådant som har stort affektionsvärde kan aldrig återskapas. Arvegods ska man vara försiktig med att göra sig av med, kanske ha en speciell låda med sådant till ens barn eller någon annan i släkten. Igår skrev jag faktiskt ett dokument med information om allt julrelaterat och lade i en av jullådorna. Lite om traditioner och var de kommer ifrån, lite om varifrån och när grejer har gjort entré i vår familjs liv.

Varje år blir jag förundrad över att det går att få ner allt i lådorna igen. Vi har två stora plastlådor med lock, en med adventsstjärnor och sådant som ska upp tidigt och en med tomteland, julstrumpor och annat som kanske inte direkt ska upp till första advent. Förutom dessa två lådor finns det en egen låda till julgransdekorationerna. Ljusstakarna ställs för sig ute i stenladans förvaringshyllor. Där står även julrelaterat porslin (jultallrikarna jag samlat på mig, några krukor och fat) och julgransfoten.

Inne i vår förvaringsgarderob har jultextilierna en egen låda, de gillar inte fukten i ladan. De flesta är upprullade på hushållspappersrullar som blivit inklädda i aluminiumfolie eller stadiga rullar från presentpapper. Det finns också en superlyxrulle som jag fick en julklappshandduk upprullad på från min svärmor. Det här är vackert hantverk och jag blir sugen på att göra de andra rullarna i lådan så här vackra. Det gör ingenting att det bara är jag som vet att de ligger där. (Nu vet ju du också, förresten.) I denna låda finns även tomtekläderna och några extra tomteluvor.

De lite större dukarna har jag upphängda bland kläderna på en kjolgalge. Gillar man jul så gör man. Dukarna till matbordet ligger alla tillsammans i en egen låda, oavsett färg och säsong då de mest används. Med det är nog förvaringen av allt inredningsjuligt redovisad för i minsta detalj.

26 dec

God fortsättning!

Men hej! Nu har alltså julen dragit igång på riktigt och vi är inne på dag två av tolv. Blir alltid lika konfunderad över oss svenskar, att vi så gärna firar allt i förskott och sedan är klara när själva dagen är här. Aftnar är liksom våra dagar! Undrar hur många som ägnar sin annandag till att plocka bort julen? Inte jag i alla fall. Egentligen tänkte jag åka in till Fredrikskyrkan och sjunga i annandagskören, men nästäppa och basröst sätter stopp för de planerna. Igår var vi en sväng i kyrkan och fick uppleva en fin stund med vacker musik och läsning. Vår yngsta sjöng En stjärna lyser så klar, en av mina moderna julfavoriter. Efteråt åkte vi vidare mot Karlskrona och syrrans hem. Hon hade dukat upp en trevlig buffé med allt från egen äppelglögg till dopp i grytan. Ska det ätas så ska det.

Älskade alla deras tre smågranar! Fördelen med att ha egen skog är att man kan välja och vraka, men i år var det svårt att hitta något i mellanstorlek. Älskar dock de här små knubbiga versionerna av rödgran! Det är så fint med gamla glaspumlor. Jag är fascinerad av att katten i hushållet låter granarna vara ifred, men den katten är sin egen på många olika sätt och vis.

En av de sötaste ljusslingor jag sett! Lampskärmarna har samlats ihop från olika håll. En jättefin inredningsdetalj tycker jag. Ja, hela detta hem är full av vackra och speciella inredningsdetaljer. Det är så mysigt!

Jag har tagit så få (och ofta konstiga eller irrelevanta) foton de senaste månaderna att jag verkligen känner att det är dags att göra en uppryckning. Jag har sagt det vid flera tillfällen, men har ännu inte gjort något åt det. En vacker dag… Jag får vara glad att åtminstone maken och yngsta dottern hamnade på kort igår. De andra fanns där också trots att de inte syns här. Vi lagade hjortgryta tillsammans och det var så otroligt gott! Svågern och brorsan är båda med i jaktlag i Klackamåla och även när de inte skjuter själva får de vara med och dela på potten. Varg har tydligen siktats där och minst en hund har fallit offer för den. För mig är varg något exotiskt och främmande, dessa mytiska varelser hör hemma i Sibirien eller möjligtvis i nostalgiska böcker som Astrid Lindgrens där det grävs varggropar. Spännande hur som helst. Just igår var jag extra tacksam över att få möjlighet att få dela denna måltid. Receptet vi följde hittar du här och jag kan varmt rekommendera det. Dessutom blev ris à la Maltan bättre än någonsin. Syrran kokade lite sockerlag som vi hade i risgrynsgröten och grädden var rätt hårt vispad. Lite vaniljsocker (aldrig, aldrig vanillinsocker) och filéade apelsinklyftor i bitar – sedan var det biff! Apelsinerna var väldigt saftiga, så extrasaften serverades i en liten kanna till för de som ville (jag, till exempel). Så, så gott! Och det var den juldagen. Idag steg jag upp klockan nio till ett tyst hus och våra ungdomar sover fortfarande trots att klockan visar 12:02. Eftersom vi ändå inte tänker göra ett skapandes dyft idag så är det väl bara att låta det vara så. Jag tänker dega, gå en liten runda och tända ljus på gravarna för att inte förslappas totalt, äta godis och titta på teve. Får väl städa upp lite arbetsrummet/julklappsinslagningsstationen så inte äldsta dottern förskräckes då hon kommer sent ikväll. Men som sagt, annars ingeningeningenting. Peace!

25 dec

God jul!

Så fort julklappspapperet är slängt i sopsäckar, på elden eller i återvinningen blir svenskar ivriga att lägga julen bakom sig. Detta trots att vi alltså idag är inne på dag ett av julens tolv dagar. Själv älskar jag alla extra ljuskällor och myset de ger och jag hoppas att vi orkar hålla ut åtminstone tills en av alla amaryllisar behagar slå ut. Två stycken har fortfarande chans att lyckas med sin uppgift innan nyår, men jag hyser tvivel. Det är ändå roligt att så många står i knopp och min gissning är att vi kan komma att benämna 2023 som ”amaryllisens år”.

Hälsans år 2023 känns för övrigt inom räckhåll, men innan vi är där ska det ätas upp lite mer julgodis. Igår hade vi en fantastisk mysig julafton med familj på makens sida. Vi åt, åt lite mer, fick titta på Kalle Anka på en bärbar dator eftersom vår Apple-teve tydligen är för gammal för att klara SVT:s nya krav, spelade spel och körde julklappsleken där svärfar hade trollat med tärningen och vann stort tills han satt med kvällens största hög julisar (men han är lika generös som Robin Hood, så ingen anledning att sura över det), åt lite mer, pratade och pratade och pratade. Ja, och lyssnade på julig hissmusik från en JBL-högtalare. Vi får kalla detta ”Potatisjulen 2022” då jag glömde sätta på potatisen och maken sedan kokade cirka sex halverade potatisar till tio personer (till nattamaten fanns det sedan lite mer nykokt potatis, så det blev i alla fall ingen total potatiskatastrof). Sent omsider, när alla hade åkt hem och klockan närmade sig midnatt, hade vi paketöppning i familjen. Hur mysigt som helst! Det blev helt enkelt en jul, jul, strålande jul. Dottern och svärsonen fick vara med via FaceTime och det fanns åter möjlighet att förundras över teknikens möjligheter att kunna vara nära trots långa avstånd. Nu fortsätter vi julen i kyrkan och åker sedan vidare hem till syrran och hennes familj. Julen varar än till påska! (Eller hur var det nu igen?)

23 dec

Kaoslugn.

Det är väldigt mysigt här hemma just nu. Fint att ha två av ”barnen” hemma, roligt att samarbeta och pyssla lite här och lite där. Samtidigt är det väldigt stökigt, för det är grejer på gång överallt. Någon påse med julklappar som aldrig kom till mottagaren (vi har nu två bilar som inte är riktigt som de ska, så jag vågade inte ge mig ut på julklappsrunda som jag hade tänkt), strykbräda till mina loppistextilier (köpte ett gäng stackars övergivna jättefina sådana, har fått slänga en del och behandlat resten med allt från Yes till galltvål och bikarbonat/citronsyra-bad), det sista silkespapperet från mina YouDo-dagar har legat på bordet för att bli till smällkarameller, makens och dotterns pepparkakshus ligger på bänken för stabilisering av dekorationerna innan monteringen och sådär fortsätter det.

Igår hörde jag om någon som inte kunde tänka sig att ta emot en second hand-gåva. Jag själv tänker att det får stå för personerna på andra änden, men jag ger bort både nytt och sådant som redan hunnit vara ute på marknaden både en och två rundor. Den här mandelkvarnen fick min man i julklapp för några år sedan. Den har varit, och fortsätter vara, mycket användbar här hemma! Flera julklappar har jag skapat av sådant som köpts på second hand eller redan funnits här hemma. I de fallen har det legat lika stor kärlek och omsorg bakom gåvorna som när jag valt något i butik. Att ge varandra gåvor är ingen tävling eller maktkamp och när jag ger bort något gör jag för att jag vill ge, inte för att någon ska ge mig gåvopris eller att jag förväntar mig något tillbaka. I många år har jag till födelsedagar och jul alltid önskat något som barnen tillverkat själva och dessa gåvor har blivit stora favoriter!

Är du sugen på att julbak, men har svårt att välja vad? Häromdagen var vi hemma hos vänner och blev bjudna på ”dubbelt så goda”. Så, så smarrigt! Verkligen dubbelt så gott, haha. Egentligen är det dubbla hasselnötsbiskvibottnar med smörkräm emellan, fast utan chokladdopp. Det finns massor av olika versioner på nätet, både med mandel och med olika smaker på smörkrämen. Själv använde jag helt vanligt smörkräm gjord på 150 g rumsvarmt smör, 2,5 dl florsocker, 2 tsk vaniljsocker och en äggula. Jag spritsade ut så små klickar att det räckte till femtio dubblingar istället för receptets trettio, men familjen tyckte att de här var så smarriga att ett gäng gick åt till ”kvalitetskontroll”. Nu ligger de i frysen och jag räknar med att de här små munsbitarna blir ett trevligt tillskott till det redan för myckna sockerstinna.

För övrigt gjorde jag en Janssons som nu står redo till julbordet. Själv är jag ingen stor fan av denna klassiker, men tar alltid en sked för själva julkänslans skull. Hade jag bara fått mina köttbullar med rödbetssallad hade jag varit rätt nöjd, men jag gillar ändå det klassiska smörgåsbordets upplägg. Med det så har den här dagen börjat. Inget jobb idag, nu får fokus ligga på annat. Jag tänker på alla som av olika orsaker har det svårt nu i jultider och hoppas att de trots allt kan få känna stunder av frid. God jul hör du! Vi får väl se när det finns tid och lust att skriva här igen.

19 dec

Fjärde advent i Uttorp.

Fjärde advent kom och gick och vi fick en mjuk dag med kyrka, gran, saffranstorsk och tomteland, ungefär som planerat. Jag hyser inte längre några illusioner om att något ska vara på något superspeciellt sätt, men utan småbarn blir allt mindre magiskt och mer lagom förväntat mysigt. Alltså, inga syskonbråk, inte lika stor risk för vinterkräksjuka, inga uppillade paket eller helt uppätna kalendrar, men inte heller den där förväntan som liksom strålar ut i varje hörn av ett rum och får en att vilja stoppa tiden och spara den i evigheters evigheter. Vad är det man säger? Allt har sin tid?

Varje år säger maken att vi borde ha en mindre gran som är mer anpassad i storlek till vårt lilla hus, men ingen bekymrar sig särskilt om att man får hålla in magen då man ska gå in i köket eller dra ut granen då man ska kolla på teve. Vi gillar rejäla granar helt enkelt! Årets julgran fick fem plus av mig. Förra året var det svårare att göra mig nöjd. Jag fnissar fortfarande då jag tänker på hur BÅDA granarna blev dissade av mig, men den andra fick ändå stanna kvar. Det finns gränser för hur petig man får vara.

Kul att yngsta dottern är hemma. Maken satte ljusen, hon och jag hängde upp alla dekorationer. Trots att vi alltid hänger allt möjligt får våra granar olika karaktär beroende på hur granen ser ut och vilka av alla dekorationer som kommer med. I år tror jag inte vi hängde upp några av de röda ”extrakulorna” som finns med sedan Orem, så jag upplever att granen ser lite mindre röd ut än den gjort de senaste åren.

Uppe i fönstersmygen i allrummet står tomtelandet, i år med en kompletterande liten kyrka som kan dras upp och spela Stilla natt och som lyser då den är på det humöret. Ingenjören får väl ta sig en titt på vad det är som glappar. Jag gillar varken plotter eller en massa grejer, men det här tomtelandet får mig alltid på gott humör.

Jag lade mig i vanlig ordning i soffan för ”första natten med granen” och tittade på Harry Potter, inspirerad av lillastesyrran som har HP-maraton varje jul (alla filmerna finns på HBO). Vilken märklig tradition det här är, att plocka in ett helt träd inomhus. Jag älskar den dock! Älskar att vi kan ha en ”riktig” gran som luktar gott i hela huset och påminner mig om mina rötter (Granen luktar Far och mammisen var ju så fantastisk på att göra julfint hemma). Så gick också denna dag och nu har veckan som leder fram till själva julen dragit igång. Jag hoppas att du hittar julfrid någonstans.

18 dec

En morgonstund med funderingar.

Det är dan före dan före dan före dan före dan före dan före dopparedan. Mitt lilla jag sitter och hoppar på stolen av förväntan. Hon finns där, långt inne, fast mitt planttantsjag är betydligt lugnare och håller rumpan stadigt på sitsen utan att rubbas. Jag kan sakna känslan av fjärilar i magen och den stora längtan efter lugnet efter allt hoolabaloo. Min syster frågade sig om ”allt var bättre förr” och jag svarade följande:

Bättre förr: Min naivitet, gos med barnen då de var små, orken att ha tusen järn i elden, att Mamma och Far levde, alla julkort som jag både skrev och fick, pengars värde, att fixa julklappar, häng med kompisar runt Sverige, att vara AF-morsa, Orem-bergen och allt härligt vi fått uppleva i USA genom åren, roligt att laga mat till många…

Bättre idag: FaceTime/chattar med nära och kära på avstånd, att ha vuxna barn är underbart och jag älskar relationen vi har med dem, har släppt på så många onödiga ”måsten” och lever ett liv där Förnöjsamhet är min främsta kompanjon, mitt planttantsliv, min hälsa, så mycket friare från ätstörningstankarna.

I början snurrade tankarna specifikt runt december, men sedan började de sväva ut i tankerymden. Där har de flaxat lite sedan dess. Det är så lätt att hålla sig i nostalgins korridorer eller dåtidens skamfyllda vrår. Inte är det precis förbjudet att hålla sig där, det kan tvärtom få en att må bra för stunden. Det är när ältandet tar över och tankarna börjar snurra i ilfart runt sin egen axel som ångest, oro och nedstämdhet lätt gör oss sällskap. Lika illa är det då det gäller framtiden. Visst är det fint att få drömma, planera och sätta mål, men när vi är allt för fokuserade på vad som händer sedan är det lätt att låta oron ta över eller att missa framsteg och målgångar. Det uttjatade ”att leva i nuet” är uttjatat av en anledning. Vi är många som har svårt att omsätta detta i verkligheten, att nöja oss med att stanna en stund där vi är just nu, känna in vår kropp och vårt sinne och sluta fly från verkligheten.

UnderbaraClara har i år en riktigt härlig upplevelsekalender som ger tips på vad vi kan göra för att få små korta stunder av närvaro i nuet under en tid som kan upplevas som mycket stressig för många. Visst kan det kännas kontraproduktivt att klämma in ännu en grej när tiden redan upplevs som för kort, men för egen del vet jag att det är lätt att hamna i beteenden som inte är så produktiva och att jag alltså ändå inte få något gjort. Lika bra att avbryta detta mönster och lägga in ett par minuter med något som faktiskt tillför en något istället för att vara en flykt.

Idag ser jag fram emot sådant där julande som jag själv uppskattar så mycket. Det fula tomtelandet ska få komma upp till exempel och jag tänker på hur många gånger jag varit med och satt upp ett sådant. Tanken svindlar. Just idag får mamma sitta på min axel. Jag hoppas att hon känner min tacksamhet över att hon, själva Julens Drottning, lät sin glädje för julen spilla över på oss barn. Kanske kan jag för en stund få vara både i min egen historia, i nuet och det som idag är framtiden utan att något behöver vara vare sig bättre eller sämre? Med det önskar jag dig en fin fjärde advent.

15 dec

Känn dig inte besegrad.

Ibland går det inte att vinna. Det gäller bara att slutföra loppet, låta katastroftankarna swisha genom skallen lika lättvindigt som en telefonbetalning och nöja sig med det. Igår radade ”grejerna” upp sig. Jag vaknade lite sent, hade ont i huvudet och började morgonen med att stressa fast det egentligen inte fanns någon anledning. Yngsta dottern och jag packade ut allt som skulle med i bilen och sprang skytteltrafik för att få med grejer som glömts bort (nu fanns en tid att passa). Bilen startade inte. Psssst. Gongkgongkgongk-tyst. Batteriet hade lagt av en dag i Nynäshamn också, men då trodde jag att jag bara kommit åt radioknappen då jag dragit ut bilnyckeln, och efter hjälpstart har det funkat hur bra som helst. Nu var det i alla fall dött igen, så det var bara att vara tacksam över att vi har två bilar och att det var plusgrader så jag kände mig okej med att köra på Kians allvädersdäck. Tickatickatickaticka. Orange lampa med utropstecken. Dottern fick scanna instruktionsboken och jag fick ta beslutet att det verkade som att vi behöver en hjulinställning, men att vi nog skulle fixa Kalmar To.R. Stopp i Jämjö för tankning, meddelande från klient. ”Har något hänt dig?” Eh, jag har en jobbkalender och så min vanliga telefonkalender där jag skriver in alla samtal. Jag hade helt enkelt varit skelögd, eller visat på en stunds dyskalkyli, för detta samtal stod inskrivet en dag för sent. Klienten var tillgänglig idag istället och visade stor medkänsla, så jag bestämde mig för att följa ”släpp och gå vidare” och fortsatte färden mot Kalmar.

Som tur var upphörde morgonens utmaningar efter detta. Nej förresten, jag försökte köra mot enkelriktat i Kalmar, med möte, men det styrde jag upp som om inget hade hänt. Dottern var väldigt imponerad och tyckte att jag var lugnet själv. Jag skrattade, för vad ska man göra? Jo, det ska jag tala om. Jag glömde i mitt tillstånd bort att betala parkeringsavgiften, så får du gissa vad som hände sedan. Jo, INGENTING! För DÄR upphörde det. Den koreanska maten på Gangnam var så god att smaklökarna krullade sig och jag längtar redan tillbaka. Min lilla Exploriusstudent bestämde sig för att hänga med oss till Karlskrona och julbaka och vi hade inte fått någon böteslapp då vi kom tillbaka till bilen! Resten av dagen var riktigt härlig. Det finns huvudvärkstabletter, min systerdotter var så behjälplig och snäll till pysslet, alla som kom var glada och stämningen av fantastisk. Jag kände mig tacksam till syrran som hade erbjudit sitt hem och till alla som hängde på och gjorde eftermiddagen till en succé. Lussekatterna blev fina, Leilas road blev god, Mozartkulorna klarade kvalitetskontrollen, de dekorerade pepparkakorna var söta och ingen brände sig på sockret så det enda pepparkakshuset monterades. Julstämningen var på topp då dottern och jag släppte av studenterna, en på väg till Ronneby och en till Kalmar, och så fortsatte vi mot festförberedelser då kära svärmor fyller 75 år idag. Jag kan säga att sömnen sällan varit så välkommen som då jag sent lade mig på kudden igår kväll, glad och faktiskt jättetillfreds trots de ”utmaningar” som varit en del av dagen. Jag skrattar redan när jag tänker tillbaka på hur det blev. Vem hade trott det igår förmiddag? Inte jag iallafall! Jag önskar dig en härligt välsignad dag.

14 dec

När man blundar en stund och gillar känslan av helgen.

I många år har vi haft som tradition att adventsmysa med min lillasysters familj. Vi försökte komma på hur lång traditionen är, men vet att vi åtminstone har hållit på sedan våra familjer båda bodde i Stuvsta/Snättringe för många år sedan. Snart åker syrrans familj på en efterlängtad Thailandsresa i tre månader (tror det är tredje rundan). Barnen kommer att gå i svenska skolan och föräldrarna jobbar hemifrån – ett vinnande koncept för exempelvis systerdottern vars atopiska eksem mår så dåligt av den svenska vinterkylan. Ju äldre barnen blir, desto svårare blir det att få ihop en sådan här resa, så det här blir kanske sista gången på ett tag. Hur som helst kommer vi att fira jul och nyår på olika håll och sedan åker de, därför kändes det extra fint att få några extradagar tillsammans.

En av våra andra systrar köpte ett gäng roliga adventspysselingredienser i Skottland till syskonbarnen. Förutom dessa dukades det upp med saffran, marsipan, nougat och annat som behövs när det ska fixas julgodis. Viktigast var lussekatterna eftersom Lucia bara låg några dagar bort och så Mozartkulorna för traditionens skull. I vanliga fall hade det bakats pepparkakshus också, men i år tog vi hjälp av en byggsats. Systerdottern kompletterade dock med ett egenhändigt bakat dass som blev pricken över I, men det glömde jag tydligen att fota.

Yngsta dottern fick stanna hemma och kurera sig pga ännu en förkylning. Hennes storasyster med man skulle ha kommit om inte SL:s alla tåg mellan Västerhaninge och Nynäshamn varit inställda ”p.g.a. personalbrist”, något som hållit på i säkert en vecka om inte mer och fortsätter. Stackars Nynäs-bor som pendlar… Ersättningsbussar är definitivt inte samma sak. Det känns så märkligt med all arbetslöshet att det inte finns personal som kan köra pendeltåg och jag köper inte riktigt förklaringen. Hur som helst gick det inte att tidsmässigt få ihop ersättningsbussar med en luciakonsert som de skulle hinna med. Sonen fyllde sina systrars skor väl och vi fick några jättemysiga timmar trots manfall.

Maken är familjens pepparkakshusexpert och anlitades för att montera ihop Villa Villerkulla-byggsatsen med bränt socker. Det finns ingenting som håller bättre! Kristyren som jag hittade för några år sedan är överlägsen:

en äggvita
4 dl florsocker
2 krm ättiksprit

Vispa ihop med elvisp och färga eventuellt. Jag skulle dock vara mycket försiktig eftersom kristyren redan är perfekt rinnig/stark och jag undrar om inte färgen skulle spä ut den för mycket. Jag och systerdottern jobbade i lag och var mycket nöjda med samarbetet. Nästa vecka är det dags för yngsta dottern och mig att göra julgodis, men då tror jag vi fokuserar på kola och knäck. Känner jag henne rätt blir det säkert ett litet pepparkakshus också och känner jag mig rätt blir det definitivt Mozartkulor. Med tanke på de mängder av recept jag vill testa från mina olika julböcker kanske vi borde satsa på att hålla oss ifrån de säkra korten?

13 dec

Glad Lucia från Adolf Fredriks kyrka!

Den här vyn får mitt hjärta att slå lite extra nostalgiskt! En lång kö ringlade sig tidigt runt kyrkan då folk var rädda att inte få en plats.

Ta ljus, aldrig ge. Ljussättandet följer tydliga instruktioner för att allt ska gå smidigt och säkert.

Årets Lucia.

Och sedan detta! Jag blir så blödig. Av allt. Ljusen, barnrösterna, förväntan, de ljusvaktande föräldrarna, musikläraren och hela atmosfären. Min favoritdag på året!