05 maj

Livet på landet.

Mina systrar var här och hjälpte till att ta tag i ladan i onsdags. Varken människor eller ting mår bra av att inte få någon kärlek och vår lada gick från vanskötsel till viloläge då brorsan köpte denna lilla gård. Allt har stått ungefär som det gjorde då köpebrevet skrevs på. Nu var det tydligen dags att skrämma spindelnät och tjocka dammlager på flykt! Detta gav mig puffen jag behövde till att ta tag i de sista lådorna uppe på ladans vind, något som i sin tur lett till att jag den här veckan tvättat bebiskläder och bränt av cd-skivor som spelades ofta då det begav sig.

Efter körsång på mässa, sabbatsro och trädgårdsglädje trots det minst sagt kyliga vädret (Fler fröer har tagit befälet och börjar nu visa tecken till liv i fårorna i trädgårdslandet!) hade jag satt mig en stund vid datorn. Runt omkring mig har jag en svart sopsäck, högar med cd-skivor, paket som ska skickas på posten, kameran, överkast och kuddar till dagräden och så hyllan som agerar växthus såklart! Mitt arbetsrum, min oas, är lite för stökigt för att jag ska vara nöjd och kunna sitta skriva i lugn och ro. I vanlig ordning började därför min hjärna hitta på egna äventyr, precis som den alltid gör då min verklighet blir allt för rörig. Den här gången fick den klickfingrarna att trycka fram Trendensers hemsida och jag hittade ett fint inlägg om drömmar om ett hus i Skåne! Fridas ord lät verkligen som sammet i mina öron (eller ögon)… Titta, vilket vackert inspirationscollage hon fixat!

Min systers sommarstugedröm ser nog ut ungefär som Fridas. Hon och hennes man sökte förra året bygglov i Bredavik på vår sommarstugetomt (där finns plats för många fler hus), men fick avslag. Det hade säkert gått att bestrida, men de valde en annan väg. Svågern hittade nämligen en villavagn för ”en billig peng” på Blocket och för den behövdes inget bygglov! Jag är den förste att erkänna att den rent estetiskt inte befinner sig ens i närheten av något drömboende, men den är ändå så otroligt cool! I denna vagn finns det tre sovrum, sex sängar, en rejäl hörnsoffa, ett kök, en toalett och en dusch. I fredags var det så dags för detta underverk att transporteras från Kalmar till Bredavik. Detta skedde med följebil och specialtransport, men villavagnen kom bara till Bredaviks brygga. Det som sedan utspelade sig var rena skräckfilmen och fick ske i två etapper! 😉

Villavagnen äntligen framme i Bredavik! (Fotot skickades av vår kompis M som möttes av denna vy då hon kom med båten från stan.)
Brorsan kopplade på villavagnen på sin rallybil och kom med viss hjälp av diverse släktingar en bit på vägen. Strax efter att denna bild togs körde bilden fast i gräsmattan och det var dags att ta till det tyngre artilleriet.
Till vänster i bild kan du se den trogne tjänaren Buster, traktorn som till och med klarar att dra upp en villavagn för backen! Här tog det dock stopp. Åkern var lite för sank för att klara tyngden på detta lyxslott.

Hädanefter kan systern eller hennes make (numera allmänt kallade Morran och Tobias på förekommen anledning) bli politiker och skriva sig här för att dryga ut kassan lite. Det är väl så man gör? Deras barn var helt klart redo att stanna kvar och ville inte alls åka hem till Nynäshamn idag, men verkligheten brukar komma tillbaka och bita en i svansen. Så också min verklighet. Därför ska jag nu ordna till lite så jag får arbetsro igen. Peace!

21 apr

Rapport.

Jag vet inte hur du har haft det, men jag har verkligen haft en härlig påskvecka. Jag har haft möjlighet att träffa ALLA mina syskon och största delen av deras familjer (även om jag då tänjer på veckans längd för att få med syrran i Nynäshamn), äldsta dottern har varit hemma några dagar på besök., vädret har snudd på varit bättre än vilken svensk sommarvecka som helst, gräset har premiärklippts (tack brorsan), trädgårdslandet har börjat vakna till liv, jag har ätit en massa godsaker (kanske inte särskilt hälsosamt) och så har jag fått träffa några fina vänner också. Det kändes fint att få fira påsk och verkligen känna hopp om livet! Tack. Här kommer en salig blandning av minnen från de senaste dagarnas äventyr:


Ps: Vi var 47 personer i Bredavik på påskafton. Tur att vi kallt räknade med uteväder…

27 Nov

Ljuvliga morgonljus!

Min söta svägerska tog mig med ut på en morgonljusfotosafari i morse. Vilket fint sätt att starta dagen! Vi bor i ett paradis på många vis. Jag älskar Sturkö och särskilt Uttorp som numera är mitt HEMMA. Kanske du förstår då du får uppleva det genom mina ögon?

28 okt

Här hemma på ön.

Solsken, före. Nu är verandan tom. Den väntar på att återfå lite av sin forna glans och jag kan knappt ”hia mej”… När jag var ute och gick träffade jag Henning och Birgit. De bor lite längre ner på vår väg, men viktigast av allt är att Hennings farbror byggde vårt (eller än så länge min brors och svägerskas) hus. H har varit dålig och B vill att han ska pigga på sig lite innan han får sitta ner med mig och berätta sina minnen. Jag kan knappt hia mej för det heller.

Vi har nu fått hela Riksarkivets information om denna fastighet. Jag kan inte uttyda allt och ett par dokument verkar ha kommit fel. Trots det är det jättespännande att följa köpehandlingarna och jag älskar att vara en del av den här platsens historia! Nu ska jag bara förstå mig på de nitiska handläggarnas alla förkortningar.

19 okt

The times they are a-changin’.

Mammas och fars hus som de hyrde av min bror och svägerska. Brorsan och jag gjorde det iordning i början av veckan för att förbereda det åt svärfar som kommer att hyra det framöver. Livet tar ibland så märkliga turer att jag har svårt att följa med, men det är bara att hålla fast med allt vad man har!

10 okt

Bo på lantgård.

Igår var jag iväg och hjälpte en fin familj att flytta. Framåt eftermiddagen insåg jag att det slutkörda finns kvar i bakgrunden, så när de stora möblerna skulle flyttas åkte jag hem. Trots det vaknade jag lite småmosig. Tur att jag möttes av detta:

Rönnsumaken är lite jobbig med alla sina rotskott, men jag gillar den verkligen vid den här tiden på året. Det är lönnarna som står för de stora showerna, men tänk så vackert det blir när alla bidrar med sin specialitet. De gula björkarna tyckte jag förut var lite tråkiga om hösten, men de är ju också fantastiska!

Skotten i glaset i köket fick äntligen lite jord runt fötterna. Ett par elefantöron fick ny jord och en elefantbebis fick en egen kruka. Vi får väl se om de tar sig! Det är alltid lika spännande.

Eftersom vi har fått den skönaste höstdag som tänkas kan var jag ute och krattade runt lite. Den sista ”stora” kronärtskockan fick vår sjuka dotter trösta sig med. Annars äter hon lyxlunch på sin praktikplats varje dag, så hon är lite bortskämd. (Hon går Restaurang- och livsmedelsprogrammet på gymnasiet och praktiserar för tillfället.)

Vi har ett gäng fina Ingrid Marie som får vänta lite på att bli uppätna, men fallfrukt och allt för små äpplen har jag börjat göra must av idag. Kvinnan som var här och beskar äppelträdet tipsade om att frysa in musten i mjölktetror. Tyvärr hade jag bara fått ihop två tomma tetror idag och det lär bli minst fyra liter must om vi har tur (vilket jag hoppas).

Annars blir det kålpudding i slow cooker-version, något slags köttfärslimpa på kålbädd, till middag. Jag hoppas att recensionerna är rättvisande, för jag är verkligen sugen på just smaken av kålpudding. Mums! Hoppas bara vi har lingonsylt kvar i kylen någonstans…

04 okt

I tacksamhet.

Det är en ynnest att få börja dagen med den här utsikten. När jag flyttade från Orem tänkte jag att jag aldrig mer skulle kunna hitta ett hem med samma närhet till naturens växlingar. Bergen var ”mina” och jag älskade att varje morgon stiga upp och titta ut genom balkongfönstret för att möta den nya dagen. Oavsett årstid och väder kände jag mig hemma, något som jag aldrig ens hade kunnat drömma om då vi flyttade dit. Jag saknar bergen, det ska jag inte sticka under stol med, men jag vill inte ha dem istället för det jag har här.

”Same, same, but different”. Samma färger, samma sol som ger värme till bilderna. Olika vatten, olika kulisser, samma känsla. Som sagt. Jag saknar, men inte med värk i bröstet. Jag hoppas att snart få komma tillbaka och hälsa på, men var sak har sin tid. Just nu njuter jag av den svenska hösten. Jag var rädd att vi inte skulle få några riktiga höstfärger efter den långa torkan som tog kål på viss vegetation och som fick löv att falla redan i juli. Jag behövde inte vara orolig. Det skiftar så vackert här runt omkring mig och det verkar som att naturen har bättre läkkött än man (=jag) kan tro.

Den översta bilden är tagen från det här fönstret. Mitt arbetsrum gör mig glad varje dag. Imorgon kommer äldsta dottern hem för en snabbvisit. Vi ska fira hennes 20-årsdag lite sådär lagom i efterskott och vi är så glada över att hon nu har en ”egen”, ordentlig sovplats. Gästsängen är mycket skön enligt lillasyster som sov där i flera nätter då den precis hade kommit på plats. Den duger även bra som läshörna, sova middag-soffa och lite allt möjligt. Tänk att detta lilla rum blivit ett fullt fungerande arbetsrum, musikrum och gästrum! Det är klart att det hade varit trevligt med tre olika rum vid vissa tillfällen, men jag är ändå otroligt nöjd med den här lösningen. Sådär, ja. Inget direkt vettigt att säga, mer än att det känns fint att vara tacksam. Så glad jag är över årets NU som fått mig att söka denna känsla mer ofta. Peace.

03 okt

Framsteg.


Vårt hus för precis ett år sedan. Snart drar renoveringen av själva verandan igång. Tänk vad mycket som har hänt sedan detta foto togs!

Idag fick jag påminna mig om hur viktigt det är att då och då se tillbaka på vad som har förändrats ”sedan sist”. Sist kan till exempel vara en viss tidsrymd, en utbildning, en upplevelse, ett beslut, en livshändelse eller ett nedskrivet mål. Jag har jobbat hårt på att lära mig släppa sådant som redan har hänt och som jag ändå inte kan göra något åt, men  i den processen förlorade jag också de vinster man kan göra genom att ge sig själv lite ryggdunk om något blivit bra i en sådan utvecklingsprocess.

Vi bor nu i ett riktigt drömhem. Inte något som var min eller makens dröm, men som har blivit det. Jag älskar numera Sturkö, inte bara som mitt sommarparadis, utan på riktigt som mitt hem. Fortfarande håller jag inte med om ”inget ont som inte har något gott med sig”, men man kan sannerligen hitta nya och oväntade vägar in i något fint genom snart sagt varje upplevelse man har i livet.