12 sep

Vilka gränser har kärleken?

Jag har tänkt mycket på gränser på sistone, på de sociala strukturer vi lever i och hur de ramar ”samhället” byggt styr våra val och våra liv. I en av mina kurser diskuteras det mycket om just detta och hur vi skulle må bra av att titta både på oss själva och andra utifrån de många olika sociala strukturer vi alla har vår bakgrund i. Mina tankar har de senaste åren snurrat mycket runt det här, särskilt efter min mans frihetliga uppvaknande. Jag har helt enkelt på äldre da’r fått lära mig att ta beslut utifrån hur de påverkar mig, inte hur de påverkar alla andra. Jag har också börjat tänka mycket mer självständigt och kommer ofta fram till att jag inte håller med vad-eller-vem-det-nu-är. Tänka själv? Jag?!

På lördag gifter sig grannarna ute i Bredavik. De kommer från så många olika sociala strukturer att jag förstår att människor i deras omgivning varit ömsom förskräckta och ömsom roade av deras relation. Kan en 79-årig änka från Sturkö och en 37-årig flykting från Gaza verkligen ha glädje av varandra? Kan två själar bli så förälskade att de faktiskt struntar högaktningsfullt i vad alla andra runt omkring tycker? Läs lite till innan du bestämmer dig för vad du tycker eller tror.

Som 20-åring hade jag säkert blivit upprörd över Ullas och Hamzehs kärlekshistoria. Det där kan väl ändå inte vara rätt?! Idag ser jag på livet ur ett annat perspektiv. Jag har sett så mycket hända i mitt eget liv och i andras att jag numera förstår att trots goda intentioner och ett liv levt i stilla mak så kan de flesta hamna i situationer som de aldrig ens skulle ha kunnat drömma om. Därför tänker jag att jag är glad för Ullas och Hamzehs skull. Jag hoppas att de får fortsätta vara lyckliga tillsammans i många år framöver.

06 jul

Perspektiv.

Prästanteckningar från 1789-1790 gällande Sturkösomrarnas väder och vind:

1780 – regnade inte från 12/7-1/9. Stark hetta. Dålig årsväxt.
1781 – torka och missväxt. Fisket slog alldeles fel.
1782 – för svår väta.
1783 – torka och soldis.
1784 – kall sommar.
1785 – för svår väta.
1786 – dålig årsväxt (gulsot och bältsjuka).
1787 – ymnig årsväxt, ”gudilovad”.
1788 – årsväxten medelmåttig.
1789 – årsväxten ymnig och rik.
1790 – årsväxten rik.

Jag är tacksam för Antons lilla häfte från 1962, STURKÖ – glimtar ur en ösockens historia, som gett mig spännande kunskap om den ö som numera inte bara är mitt sommarparadis. När jag läser väderredogörelsen är det lättare att acceptera att vi människor inte lätt styr över väder och vind. Vi behöver ta hand om jorden, vårda den väl precis som vi borde vårda oss själva. Naturen är en helt fantastisk skapelse med en återhämtningsförmåga som går över de flestas förstånd. Jag tror att vi människor glömt både det ena och det andra.

Sturkö nämns redan i kung Valdemars jordebok från 1200-talet. I denna uppräknas de kungliga egendomarna eller ”kongelev”. I den så kallade ölistan läser vi: ”Tærnø, Haslø.hus., Gyø.-hus, Storkø.hus, Sinhorn (Senoren).hus.,” Tillägget hus efter vissa öar torde betyda att öarna ifråga var bebodda, och ej att de var befästa med ett hus = borg. För detta talar texten i ölistan: ”många öar, bebodda och obebodda, som ligger kring Blekinge”. O- Nielsen menar, att man ej kan vara säker om betydelsen av hus. Där kan ha funnits ett kungligt ”tårn” eller ”Kongligt Jagthus”, som Nils Henrik Sjöborg uttryckte det. I motsats till dessa bägge författare hävdar Svend Aakjær, ”att hus betyder icke, at der var Kongsgaard, Fæstning, Vagttaarn eller Jagthytte paa Øen, men blot, at den var bebygget, saaledes at der kunde skaffas Husly paa de kongelige Jagter.” Efter ölistan åtalas det vidare, att i Blekinge gives lika många öar, som årets dagar.

03 jul

God morgon!

Jag är så tacksam över att jag vanligtvis aldrig någonsin behöver slåss med John Blund. Sömnlöshet är hemskt. Det var dock länge sedan jag såg en soluppgång om sommaren, så just idag gjorde det inte så mycket. Fotografsvägerskan talar alltid om ljuset. Idag fick jag verkligen uppleva ett sådant. Det följde mig hem över kyrkogården hela vägen hem till gårdsplanen, precis som en hemlig vän. Kanske sätter jag klockan en morgon framöver när allt detta mest känns som en luddig dröm…

02 jul

En runda ner till havet…

… som blev något annat. Följ med!

Jag älskar att vi har en egen liten skogsväg ner till vårt hus. Ibland ser man folk som uppenbarligen hamnat på vår gårdsplan fast de trodde att vägen skulle leda dem till någon mer spännande destination.
För tillfället känns det bra att ge sig av från ägorna. Husvagnarna som stått här i urminnes tider var fula nog när de stod här. I demolerat skick ser de ut som en soptipp på riktigt. När jag har mer krafter ska jag… Eh.
Då och då träffar jag P-G på mina rundor. Han var min chef under jordgubbsplockardagarna och han har både stor kunskap om Sturkö, människorna som bor här och livet i allmänhet. Det inbjuder till långa och spännande samtal.
Visst är det vackert? Jag vet att det inte gör sig på bild, men tänk dig att du hör havet, känner den svaga brisen och får känna dig omsluten av naturen då den är som bäst.
Det var de här huliganerna som stoppade mig från att klara hela rundan idag. Det står en liten kalv skyddad bakom den lipande svarta bossen. Det här gänget var inte alls intresserat av att bjuda på sin mark idag. Efter förra årets skrämselhicka då jag blev jagad av en ”snäll tjur” bestämde jag mig för att inte framhärda.
Slagg. Har mina släktingar slitit här?
Jag tjuvluktar alltid på denna skönhet då jag går förbi. Rosendoft är både fantastisk och överväldigande!
Ja, men här ser du. Visst är det lätt att förstå att turisterna blir sugna på att upptäcka denna väg? Vägen kan lätt uppfattas som något annat än en uppfart…
26 jun

Sommarlov.

Finns det något ord som är så fyllt av starka känslor som sommarlov? När jag tänker på sommarlov tänker jag på oändligt långa dagar vid stranden, med fika, tillsammans med nära och kära. Läsmaraton på yttervinden och ett oändligt fixande av något att äta till besökande gäster. Hela familjen uppväckt och samlad på nedervåningen vid blixtoväder över havet utanför. Fulla vattenhinkar lånade av grannen när vårt eget tog slut. Ösregn, brunbrända gräsmattor, prästkragshobbar, nypotatis, moreller och tvestjärtar i ”gula stugan”. Långa kvällar, spännande samtal, musik från tvärs över viken och tidiga morgnar i Per-Gunnars och Nils-Eriks jordgubbsland. Fisk, brännässlor och överfull avloppstank. Vägen mellan Bredaviks brygga och kiosken, affären eller någon av ”pratrundorna”. Diverse renoveringsprojekt, några mer lyckade än andra och midsommarfirande i alla möjliga konstellationer. Andréns bageri, barnpassning och barnpassning igen. Turer mellan Bredavik och Gullberna, många disiga av nattvakets förödande effekt på uppmärksamheten. Sällskap av fantastiska och mindre bra sommarpratare på radio och varje år en riktig pannkaksdag då alla får äta sig mätta på pannkakor med sylt och grädde.

Sommarloven som kommit och gått har varit mina egna, mina syskons, mina barns, andras ungars. Fortfarande fylls mitt hjärta av något varmt och kärleksfullt då jag hör ordet ”sommarlov”. Jag tillhör den lyckliga skara som får ha det så och det är ingenting jag tar för givet. Ha en fin sommar!

05 maj

Livet på landet.

Mina systrar var här och hjälpte till att ta tag i ladan i onsdags. Varken människor eller ting mår bra av att inte få någon kärlek och vår lada gick från vanskötsel till viloläge då brorsan köpte denna lilla gård. Allt har stått ungefär som det gjorde då köpebrevet skrevs på. Nu var det tydligen dags att skrämma spindelnät och tjocka dammlager på flykt! Detta gav mig puffen jag behövde till att ta tag i de sista lådorna uppe på ladans vind, något som i sin tur lett till att jag den här veckan tvättat bebiskläder och bränt av cd-skivor som spelades ofta då det begav sig.

Efter körsång på mässa, sabbatsro och trädgårdsglädje trots det minst sagt kyliga vädret (Fler fröer har tagit befälet och börjar nu visa tecken till liv i fårorna i trädgårdslandet!) hade jag satt mig en stund vid datorn. Runt omkring mig har jag en svart sopsäck, högar med cd-skivor, paket som ska skickas på posten, kameran, överkast och kuddar till dagräden och så hyllan som agerar växthus såklart! Mitt arbetsrum, min oas, är lite för stökigt för att jag ska vara nöjd och kunna sitta skriva i lugn och ro. I vanlig ordning började därför min hjärna hitta på egna äventyr, precis som den alltid gör då min verklighet blir allt för rörig. Den här gången fick den klickfingrarna att trycka fram Trendensers hemsida och jag hittade ett fint inlägg om drömmar om ett hus i Skåne! Fridas ord lät verkligen som sammet i mina öron (eller ögon)… Titta, vilket vackert inspirationscollage hon fixat!

Min systers sommarstugedröm ser nog ut ungefär som Fridas. Hon och hennes man sökte förra året bygglov i Bredavik på vår sommarstugetomt (där finns plats för många fler hus), men fick avslag. Det hade säkert gått att bestrida, men de valde en annan väg. Svågern hittade nämligen en villavagn för ”en billig peng” på Blocket och för den behövdes inget bygglov! Jag är den förste att erkänna att den rent estetiskt inte befinner sig ens i närheten av något drömboende, men den är ändå så otroligt cool! I denna vagn finns det tre sovrum, sex sängar, en rejäl hörnsoffa, ett kök, en toalett och en dusch. I fredags var det så dags för detta underverk att transporteras från Kalmar till Bredavik. Detta skedde med följebil och specialtransport, men villavagnen kom bara till Bredaviks brygga. Det som sedan utspelade sig var rena skräckfilmen och fick ske i två etapper! 😉

Villavagnen äntligen framme i Bredavik! (Fotot skickades av vår kompis M som möttes av denna vy då hon kom med båten från stan.)
Brorsan kopplade på villavagnen på sin rallybil och kom med viss hjälp av diverse släktingar en bit på vägen. Strax efter att denna bild togs körde bilden fast i gräsmattan och det var dags att ta till det tyngre artilleriet.
Till vänster i bild kan du se den trogne tjänaren Buster, traktorn som till och med klarar att dra upp en villavagn för backen! Här tog det dock stopp. Åkern var lite för sank för att klara tyngden på detta lyxslott.

Hädanefter kan systern eller hennes make (numera allmänt kallade Morran och Tobias på förekommen anledning) bli politiker och skriva sig här för att dryga ut kassan lite. Det är väl så man gör? Deras barn var helt klart redo att stanna kvar och ville inte alls åka hem till Nynäshamn idag, men verkligheten brukar komma tillbaka och bita en i svansen. Så också min verklighet. Därför ska jag nu ordna till lite så jag får arbetsro igen. Peace!

21 apr

Rapport.

Jag vet inte hur du har haft det, men jag har verkligen haft en härlig påskvecka. Jag har haft möjlighet att träffa ALLA mina syskon och största delen av deras familjer (även om jag då tänjer på veckans längd för att få med syrran i Nynäshamn), äldsta dottern har varit hemma några dagar på besök., vädret har snudd på varit bättre än vilken svensk sommarvecka som helst, gräset har premiärklippts (tack brorsan), trädgårdslandet har börjat vakna till liv, jag har ätit en massa godsaker (kanske inte särskilt hälsosamt) och så har jag fått träffa några fina vänner också. Det kändes fint att få fira påsk och verkligen känna hopp om livet! Tack. Här kommer en salig blandning av minnen från de senaste dagarnas äventyr:


Ps: Vi var 47 personer i Bredavik på påskafton. Tur att vi kallt räknade med uteväder…

27 nov

Ljuvliga morgonljus!

Min söta svägerska tog mig med ut på en morgonljusfotosafari i morse. Vilket fint sätt att starta dagen! Vi bor i ett paradis på många vis. Jag älskar Sturkö och särskilt Uttorp som numera är mitt HEMMA. Kanske du förstår då du får uppleva det genom mina ögon?