Tag Archives: familj

20 nov

Laga hål och slå in paket.

Ibland räcker det att bara skriva något för att få tummen ur för mig. Just så blev det idag. När jag hade 45 minuter kvar till nästa samtal fick jag feeling och drog fram mormor Brittas fina vantar och kashmirhalsduken som hade väntat på att lagas i nästan precis ett år och fixade raskt till dem. Vi har våra skidbyxor, vantar, halsdukar, mössor, raggsockar och annat vintrigt i en fin korg med lock i hallen. Förra sensommaren upptäckte maken att det flög en mal från korgen. Det verkar bara ha varit den, så attacken hann aldrig bli allvarlig. Längst upp i korgen låg det sista som använts innan det blev vår på riktigt, nämligen dessa plagg. Eftersom det inte var aktuellt att sätta på sig vare sig vantar eller halsduk efter karantän i en påse i frysen blev de liggande i en hantverkskorg i vardagsrummet. Där har de legat tryggt ända tills idag. Nu är de retliga hålen åtgärdade och med all sannolikhet kommer inte någon att störa sig på lagningarna. Det känns så bra att fixa grejer! Jag rensade också ut sagda korg och samlade ihop ett gäng saker till Pingstkyrkans Second Hand, mitt favoritställe. Jag har hittat så mycket roligt där för en billig peng att jag tycker det känns bra att bidra med skänkesgrejer också. Bland annat lade jag i en fin Didriksons-jacka som varit vår yngsta dotters. Dragkedjan är paj och måste bytas ut, men jackan är för övrigt jättefin. Jag satte på en lapp med denna information så får vi väl se om de vill sälja den i befintligt skick till någon som är flink. Att lämna in jackan till en skräddare eller skomakare är inga problem, men en ny dragkedja på en jacka kostar ett gäng hundralappar.

Efter jobbet fortsatte jag vara effektiv och slog in ett paket med lite ditten och datten som kan vara bra att ha till vår yngsta dotter och svärsonen. Det är inte billigt att skicka grejer, men nog känns det mer skäligt att skicka ett paket på över 1,5 kg till Danmark för 200 kronor än att skicka ett vykort till dotterdottern för 18 spänn… Det är väl bara att acceptera att det ser ut så nu för tiden. Jag tror att vi kommer att skicka julkort i år också, men de senaste åren har detta val sannerligen inte varit självklart. Eftersom vi älskar denna tradition har den ”kärleken” tagit beslutet på egen hand, men jag vet inte hur länge det håller. Särskilt med tanke på att vi redan har kontinuerlig kontakt med de flesta vi skickar till via sociala medier. Att mänskliga relationer ser ut som de gör idag om ett gäng år är på inget sätt garanterat, men ibland tänker jag att all utveckling inte innebär mer eller större. Det kan också innebära mer avskalat och i mindre skala. Jag har så svårt att tänka mig en värld där det analoga, det stilla, det nära och det lilla helt har raderats. Kanske är det därför jag håller i somligt med allt vad jag har. ”Vanliga” böcker, brev, telefonsamtal, att träffas på en fika, allmänbildning där telefonen inte behöver konsulteras, handla i butik. Det är inte helt självklart, för det är både enklare, mer tidsbesparande och effektivare att sköta det mesta av detta digitalt. Jag vet inte om jag är en bakåtsträvare som resonerar på detta sätt, men jag tänker att det behövs sådana som jag för att utvecklingen inte ska gå allt för snabbt och skötas obetänksamt. Och så gick tankarna efter att ha slagit in ett litet paket.

18 nov

Bloggträff och städpatrull.

När min relativt nyfunna bloggvän Anna bjöd in till bloggträff via videolänk hakade jag genast på. Bloggar i all ära – jag älskar både att blogga själv och att läsa andras bloggar. Det går dock inte att blunda för det faktum att det tillför en extra dimension att träffa en person och att ha en konversation som utspelar sig i realtid. Eftersom jag har jobbsamtal via datorn vet jag att skärmen inte tar bort så mycket av närheten som man hade kunnat tro. Därför kändes det självklart för mig att ta chansen när den erbjöds. Fem svenska kvinnor i sin bästa ålder som alla har bloggat under många år strålade så igår kväll samman från olika delar av världen. Anna hade förberett träffen perfekt. Vi fick presentera oss för varandra ur några olika perspektiv och fick till en hjärtlig diskussion. Så trevligt, och bara en nackdel: tiden gick alldeles för fort. Tack Anna! 🙏🏼

Idag var det så dags för en helt annan träff. Hela dagen har jag fått hänga med den här sköningen. Hon städar, dansar och observerar sig genom livet samtidigt som hon tjattrar i ett med ett något begränsat ordförråd. Hur kan man ens vara så söt?! Våra dagliga FaceTime-träffar lönar sig. Lillan går till både mormor och morfar utan att tveka när vi väl möts. Det känns fint att det är så trots att vi bor så långt från varandra. Livet ändå, så fint det kan vara!

17 nov

Lyx.

Vad är lyx egentligen? Enligt definitionen i SAOL ser det ut såhär:

1) yppighet l. överdåd i sätt att leva l. uppträda, i förbrukning av varor o. d.; levnadssätt som utmärker sig genom överflöd, slöseri, överdrivet stor bekvämlighet, överflödiga (o. förfinade) njutningar o. d.; ståt, prakt.

2) konkretare, om ngt som är överdrivet dyrbart l. elegant l. om sådant som icke är nödvändigt för en normal levnadsstandard l. behövligt för det avsedda ändamålet; särsk. i fråga om heminredning, moderna bekvämligheter, prydnadsföremål, ekiperingsdetaljer o. d.

Idag fick vi sannerligen uppleva lyx i dess rätta bemärkelse: ”levnadssätt som utmärker sig genom överdrivet stor bekvämlighet”, jajamensan. Syrran hade förberett en fräsch thaisoppa och friterade riskakor med honung och dessutom fick vi en liten julmustprovning på köpet. Jag njöt av varje tugga, för det var orimligt gott. Min syster och svåger har goda vänner där kvinnan är en odlande och matintresserad thailändska som är otroligt duktig på att odla grödor passande sin thailändska mat, men hon är även expert på att ta tillvara på skogens generösa utbud. Mycket inspirerande.

När tallrikarna var slickade var det dags att dra vidare till makens lillebrors nya Escape room som just nu är i uppstartsfasen. Så kul att få testa detta koncept – något jag aldrig provat förut och faktiskt var lite nervös inför. Det var iallafall hur kul som helst och vi lyckades till slut med uppdraget. Jag kände mig därmed osedvanligt nöjd och glad då det var dags att dra vidare norrut mot nya äventyr.

06 nov

Amerikanska valet och storfynd.

Jag orkar inte med det amerikanska valet mer. Nu är Trumpen president igen vad det verkar, bara att rulla med det. Min syrra påminde om förra omgången, hur folk hotade att flytta från landet och allt vad det var. När det kom till kritan var allt bara som vanligt igen efter några veckor. Jag har bott i USA i många år och många av mina vänner är amerikaner. Många har ”betett sig” på Facebook både i detta val, i det förra och i det förförra. Jag jämför med SD:s sits här i Sverige. Om man vägrar ta i ämnen som lyfts av de obekväma partierna/kandidaterna så förlorar man de frågorna och får många år senare stå och skrapa med foten och säga ”vi var naiva”. Min gissning är att de inte alls är naiva, utan vägrar vara obekväma. Politiker har ett större ansvar än att försöka hålla sig poppis bland coolingarna, men ska även hålla sig högre än alla Svenssons rent moraliskt. Jaja, folk får vara folk. Att det var Trump och Harris som skakades fram som de bästa representanterna för USA:s snart 350 mille starka befolkning får en att klia sig i huvudet, hårt och länge. Stackars krakar.

Men som sagt, nog om det. Jag vill prata om något roligare istället. Som pingstis second hand som jag, äldsta dottern och lilla L besökte igår. Jag hittade lite textilier som ska användas som julklappspåsar som kan användas om och om igen och lite annat smått och gott. Dottern var däremot den som håvade in största fångsterna! Nummer ett var ett par supersnygga italienska stövlar för 230 spänn, nypris över 6000 kronor. Nummer två var en Elvine-jacka som skulle kosta runt 3500 kr i årets modell. Den här är knappt använd och kostade 299 kr. För stor för E, så hon hörde av sig till sin kompis som blev jätteglad. Vilket litet vardagsmirakel att hitta en lyxjacka under Ullaredspris då man just ska till att betala dubbla hyror en månad! Så omtänksamt av dottern att tänka på sin vän. Själv har jag inte jobbat idag, utan snorat och städat vidare bland alla bröllopsprylar. Jag slutade tvätta tidigare i eftermiddag efter att ha hört att elpriset skulle gå upp löjligt mycket till kvällen. Det finns en dag imorgon också och det var mysigt att elda lite i vedspisen. Nu ska jag gråta lite både av tacksamhet över att allt har gått så bra och över att alla har åkt hem till sig igen och att en ny vardag dragit igång. Kanske ska jag somna tidigt, jag och maken har haft lilla L hos oss varje natt sedan i söndags eftersom hon håller på att sluta nattamma. Petra Mede, hur orkar du vara ensamstående mamma till bebis i vår ålder? Jag gissar att din kropp är fräschare än min helt enkelt. Tack och hej, leverpastej.

05 nov

Lilla bröllopsrapporten.

Brudens mor var i stunden både dagen innan bröllopet och på själva dagen. Detta innebar att jag knappt tog ett vettigt kort i helgen och därmed inte har mycket att visa här. Jag hoppas kunna sätta mig i lugn och ro och se vad alla andra fångat när allt har kommit på plats igen. Just nu är det nämligen lite upp- och nervänt här hemma. Först tog det månadsvis att samla ihop, pyssla och fixa allt till den stora dagen, men jag vet att om bara ett par dagar kommer all oreda att vara organiserad igen. Hur som helst. Festen blev riktigt lyckad och alla stunder och ansträngningar som lagts ner på den var verkligen värdefulla.

Ps: Klicka på bilderna för att förstora dem och se hela bilden.

03 nov

Anledningen till frånvaron.

Igår gifte hon sig så, yngsta dottern. Efter en lång uppladdning intensifierades insatserna i början av veckan för att sätta alla detaljer på plats. I torsdags skulle så svärsonen be om hjälp med att gå igenom ljudsystemet inför festligheterna på lördagen. ”Eh, skulle inte ni gifta er nästa år?” Nej, det skulle de inte, damen hade gjort en dubbelbokning. Efter några kaosartade timmar (”50-årsfesten har inhyrt band, så ni får byta lokal.”) tog Stenbräckagården på Tjurkö emot för snabbinspektion. Syrran med det magiska kreativa sinnet och jag åkte ut till brudparet för att inspektera. Jag skrev i desperation till en god vän till familjen, musiker med ett finfint ljudsystem i ägorna, och frågade om han möjligtvis kunde hjälpa oss. Vi rekade bland rummen och kom fram till att det skulle kunna bli finfint. Fredagen kom, vår familj och några av mina syskon/syskonbarn jobbade hårt tillsammans med brudparet och närmare midnatt hade brudparets (och syrrans) vision om ett skogstema uppfyllts. Bilder kommer senare, såklart. Lördagen kom med stora insatser av svägerskan som lade hela sin dag på att fånga brudparet på bild (den bästa fotograf som tänkas kan), brudgummens danska familj gjorde stora insatser på olika vis, vår goda vän från Stockholm kom och var disk- och plockansvarig medan den inresta danska kockan skapade magi i köket. Det vigdes, talades, spelades, sjöngs, umgicks, gräts och skrattades om vartannat. Det blev helt enkelt en dunderfest, kanske t.o.m. bättre i den nya lokalen, och vi är så, så tacksamma!

29 okt

Klara, färdiga…

… GÅ! Under en längre tid har vi varit i uppstartsläge. Du vet, i läget precis innan man ska köra igång kroppens system med en ramsa eller en gest för att trigga en extra skjuts adrenalin. Det har planerats på olika håll och samlats in och beställts och hämtats och pysslats och skrivits och peppats. På lördag är det dags för den stora dagen. Yngsta dottern och hennes tillkommande har önskat sig ett bröllop med skogstema. Vi ska därmed göra vad vi kan för att trolla fram en drömmig skogsdunge i lokalen. När jag skriver vi menar jag mest min syrra, hon som på riktigt kan trolla med allt som har med inredning och festdekorationer att göra. Det känns fint att vi är många som kan agera trolleriassistenter till henne. Ibland är det onekligen extra behändigt att komma från en stor familj. Brorsan lade en ledig lördag på att hämta småträd som är en viktig del av dekorationerna och i söndags följde jag med trollerisyrran för att hämta annat bra-att-ha i Klackamåla. På fredag strömmar det till familjemedlemmar från jordens alla hörn (eh, från Skottland och Sverige) för att se till att göra det riktigt fint för bröllopsparet. Pirret i magen sprider sig och GÅ har onekligen fått igång adrenalinet, precis som det var tänkt.

24 okt

(I like to) move it, move it.

Livet med unga, vuxna barn har, åtminstone för oss, inneburit att vi hjälpt till att flytta bohag ett stort antal gånger vid det här laget. Vår yngsta dotter har bott i ett helt gäng andrahandsboenden och som inneboende under de senaste åren och har därmed bidragit till att ett antal individer tjänat många sköna extra tusenlappar. (Och så har förstås min lillasyster ställt upp med generöst gratisboende.) Jag förstår alla som fixar extrainkomster genom uthyrningsrum och utbyggnader. Det är en perfekt extrainkomst! Nu har dock flyttkarusellen hoppats av då dottern flyttat till Danmark och vi kör med vår perfekta flyttbil hennes bohag dit till helgen. Tack kära Kia för alla mil du har tagit oss runt i världen! Du är bäst. De senaste månaderna har dock bilen kostat oss lite för mycket för att det ska vara kul. Förhoppningsvis är de åtgärdade problemen och det som är på gång att fixas inte en indikation på hur det ska se ut hädanefter.

23 okt

Ett år med vårt lilla solsken.

Det är komplicerat, det där med relationer, men ingen av oss kommer undan att behöva förhålla oss till dem. Somliga får det de önskar och vill sedan inte ha det. Andra sörjer det de inte får till den grad att de går miste om allt det andra fina som finns tillgängligt. En del sabbar sina relationer medvetet eller omedvetet och får sedan sona i resten av sina liv. Somliga jobbar hårt på att bygga upp en stabil grund och kan luta sig mot den då det börjar svaja. Att få goda relationer är inte gratis och inte är det alltid särskilt lätt heller. Somligt kommer naturligt, men det betyder inte att det är rätt. Annat får man ta befälet över för att inte ledas helt åt Tjotahejti. Det sägs att tid är pengar, men tid är så mycket mer. En timme över telefonen för att få rätt hjälp är otroligt värdefullt, en timme över telefonen bredvid barnet som leker kanske inte är lika optimalt. Det gäller att hitta balans mellan sitt egos behov/önskan/viljor och sin roll som familjemedlem, vän eller samhällsmedborgare. Som sagt. Inte är det lätt.

Själv har jag gjort mycket rätt och en hel del fel i livet både gällande det ena och det andra. Jag kan inte önska bort det som blev fel, men är tacksam för att det som blev rätt står på egna ben. På den senaste tiden har jag läst om föräldrar som tvivlar på sitt eget föräldraskap, som ältar det som blev fel, undrar om de gjort för lite eller kanske för mycket. Jag tänker att just gällande min roll som mamma har jag verkligen gjort mitt bästa. Jag har bett om förlåtelse för det som blev fel och fått den. Våra tre barn är väldigt olika som individer, men alla tre vet att de kan lita på sina föräldrar i ur och skur. Vi älskar varandra. Vi ställer upp för varandra. Nu har det kommit in tre nya individer i vår lilla enhet. Två svärsöner och ett barnbarn. Man kan gissa hur mycket som helst gällande hur något kommer att bli, men sedan lever detta ”något” sitt eget liv. Jag kan vara tacksam för svärsönernas önskan att göra rätt, för det jobb deras föräldrar lagt ner och för deras villighet att göra sin del för att anpassa sig till just vår gemenskap. Jag kan förstå mina och makens föräldrars sorg över att vi drog iväg så långt med barnen och så länge. Jag inser att det fortfarande finns plats i hjärtat för de som behöver få rum där i framtiden. Just idag ligger dock fokuset på ”livets efterrätt”, det lilla barnbarn som jag älskar med allt jag har. Det är en fröjd att ha henne i mitt liv och min önskan är att det ska nå fram till henne. Grattis på ettårsdagen, lilla L! Vi älskar dig.