I morgon bitti överger jag familjen i en vecka för att jobba i Frankfurt. Vi får väl se om jag får låna Ls dator då och då för att uppdatera er om det är något särskilt som händer. Hur som helst ser jag fram emot mässan. Inte så mycket folk jag känner precis, men kul att öva den otroligt ringrostiga tyskan och äta lite god, tüsk mat om kvällarna. Dessutom får jag och L tid för trevliga samtal. Kul!
… hade jag gått på konsert i kväll. Men om finns, så jag gör det jag ska och lyssnar i mina höronlurar (S underbaraste ord) i stället. Ni kan få lyssna och kika på denna gitarrist som sonen guidade mig till. Grym! Så där vill jag också kunna spela, men jag kan bara spela ompaompakomp på gitarr. Om jag över huvud taget övade skulle jag kanske bli bättre i alla fall.
För övrigt kan jag berätta att dagen inte kan börja annat än på rätt sida då man som gammal NO-lärare råkar ut för följande:
”Mamma! Ahhhhhh, gaaaaahhh, morr… Jag blir gaaaaaleeeeeen! Jag HAR ju satt i kontakten, så varför FUNKAR det inte?!!”
Eh. Just det. (Och kära alla ni, jag bet mig i tungan och läppen och kinden och skrattade inte högt, i alla fall inte förrän efteråt.)
I mitt hjärta finns många rum och jag är tacksam för alla som bor där.
Ännu en fråga som måste lyftas, speciellt här i Sverige. Våra döttrar kommer inte att bli vaccinerade med Gardasil eller Cervarix. Dessa vaccin ger antikroppar mot fyra av de ca hundra sexuellt överförbara virus som kan ge upphov till cancer. Vaccinet skyddar inte om man redan utsatts för något av dessa fyra virus. Dessa vaccin skyddar inte heller mot veneriska sjukdomar (STI), varken de som orsakas av virus eller bakterier (naturligtvis), vilket jag har förstått att framförallt många unga kvinnor tror. Bästa skyddet är att inte ha sex, men om det inte är aktuellt så är det kondom som gäller. (Det verkar som att både ungdomar och äldre numera verkar tro att graviditet är det enda kondomer skyddar mot, men har man en ny sexpartner eller om man är ”ombytlig” borde kondomen vara obligatorisk.)
Smittas man av något av de fyra virus vaccinet skyddar mot blir man inte alltid sjuk. Om man får infektionen läker den ofta ut av sig själv, men om man drabbas av cellförändringar upptäcks dessa vid prover man tar vid sina årliga gyn-undersökningar. Boka tid hos din gynekolog om du har skjutit på det! Se bara till att inte bli övertalad till att ta dessa vaccin.
Vi har bekanta vars barnbarn drabbades av narkolepsi efter att ha vaccinerats mot svininfluensa. Läskigt! Nu är detta inget ”anti-vilketsomhelstvaccin”-inlägg. Jag vill bara lyfta det faktum att bakom de stora medicinföretagen ligger massor av miljoner, en intensiv lobbyverksamhet och många gånger en skrämselpropaganda som du och jag tar till oss. Detta gäller ett stort antal mediciner. Många överviktiga äter medicin mot för högt kolesterol, för högt blodtryck, insulinintolerans, hjärtproblem och allt vad det är. Dessa mediciner ger många gånger svåra biverkningar och kostar väldigt mycket pengar. Hur mycket bättre hade det inte varit att både göra sig av med övervikten och dess bieffekter så man inte heller behöver medicinera? Jag vet att denna fråga är otroligt känslig och vill inte trampa någon på tårna. Det är inte lätt att gå ner i vikt i vårt samhälle. Fråga mig! För de allra flesta krävs stor beslutsamhet och mycket ork att stå emot all skräpmat, särskilt om man gillar snabba kolhydrater, gärna i kombination med fett, och inte gillar att röra på sig.
Jahaja, det här inlägget blev inte speciellt upplyftande… Jag hoppas i alla fall att någon har fått upp ögonen för en fråga som känns viktig för mig.
Är det någon som tar detta inlägg på allvar när jag visar vad jag bjöd min familj på i går kväll? Man kan ju tro att jag är en s k feeder… Vill ni läsa något mer upplyftande tycker jag att ni ska kika in här. Jag tror att jag har tipsat förut… Den här killen har testat sin kropp på riktigt. Nu är jag inte riktigt sugen på att göra samma resa som han har gjort, men det är väldigt spännande att följa hans framsteg!
Jag läste denna artikel efter att ha hittat den hos Evelina och blev så arg, så arg. Jag är tämligen övertygad om att svaret på varför de svenska barnen läser sämre och sämre inte är att färre barn går i förskola. Nog för att det finns finfina förskolor, men min äldsta son gick inte en dag i förskola och läser bäst av alla i familjen, både på svenska och engelska. Jag och maken läste massor för barnen då de var små, vi sjöng och rimmade och hade oss, och jag har svårt att tänka mig att deras språk skulle ha utvecklats bättre i en förskolegrupp med andra barn som skulle ta tid och plats. Själv var jag äldst i syskonskaran och började först skolan som sexåring. Då kunde jag redan både läsa och skriva tack vare ett par ytterst kompetenta föräldrar som tillhandahöll kärlek, böcker, garn, pennor och allt vad det nu var som gynnade min inlärning.
Jag är väldigt intresserad av att få reda på vad de svaga läsarna i rapporten har gemensamt förutom att en av fem inte har gått i förskolan. Hur ser det till exempel ut med föräldrarnas språkkunskaper? (Om man inte har svenska som hemspråk, men har föräldrar som läser, skriver och rimmar på detta hemspråk är jag säker på att man snabbt fångar svenskan när man väl börjar i skolan även om man inte gått i förskolan, men om det inte är så?) Man får väl inte tala om klass i dagens Sverige, men finns svaret i vilken utbildning föräldrarna har? Är för tidigt födda barn eller barn som fötts under dramatiska omständigheter överrepresenterade? (Intressant fråga tycker jag då man räddar för tidigt födda barn tidigare och tidigare.) Ja, ni ser. Anledningen till det dåliga språket kanske helt enkelt ligger i att förskolegrupperna blir större och större och att det är av andra barn man får sitt språk?
Själv har jag varit på utvecklingssamtal med elvaåringen idag. Hon har alltid behövt längre tid på sig då det gäller allt som rör sig runt räkning och skrivning. Hon började hos dagmamma som tvååring. Ska jag beskylla dagmamman för dotterns svårigheter trots att vi läst för henne vareviga dag i elva års tid? Hennes fantasi är otrolig och hon skriver sagor och numera hela noveller som är fantastiska, men hon når bara till steg 16 på LUS-skalan och stavar lite krattigt trots alla timmar hon lagt ner på att lyssna på och läsa berättelser. Inte en sekund tror jag att den biten hade fungerat bättre om hon hade gått i förskola. Nu ska jag smälta det här lite och vara tacksam över att jag inte jobbar som lärare längre. (I skolan skyller gymnasielärarna på högstadielärararna som skyller på mellanstadielärarna som skyller på lågstadielärarna som skyller på förskolelärarna som skyller på resurserna, och samtidigt skyller de alla på föräldrarna. Om ni vill veta, alltså.)
Jag anser att det är mitt och makens ansvar att hjälpa dottern framåt, att få ett fantastiskt självförtroende trots att hon kanske inte kommer att få så många MVG i sina betyg och att stötta henne så att hon aldrig ger upp. Måtte hon slippa sitta som femtioåring och tänka ”Om jag bara hade fått gå i förskola hade mitt liv nog sett annorlunda ut”…
Ps: Märkte ni nu att jag Lyfte en viktig fråga?
Formex är över. (Jag ska uppdatera You Dos blogg med lite monterbilder så ni ser var jag och L har hållit hus de senaste dagarna.) Maken åkte tidigt i morse, två av barnen kom till skolan lite senare än vanligt på grund av snön, mellandottern är risig och hemma och själv sopar jag omkring i träningskläder och försöker kombinera jobb och vardagsliv. På torsdag morgon åker jag till Tyskland och blir borta i en vecka. Jag vet att min familj klarar sig rätt bra utan mig, men jag tycker själv det är skönt att ha ordning och reda innan jag drar iväg på äventyr. I eftermiddag är det dags för utvecklingssamtal med yngsta dottern. Dagar som den här känner jag att det hade varit skönt om de gick kvar på sin gamla skola som ligger sju minuters gångväg härifrån, men det är väl det enda jag saknar med den skolan ungefär. Ibland får man offra sig lite.
Jag kom hem efter 22 i går kväll och möttes av drygt en decimeter fluffsnö. Jag började skotta, men orkade inte hela vägen. Efter en kort och rask morgonpromenad tog jag resten. Vi har ingen snöslunga om ni vill veta varför det inte ser så perfekt ut som på en av våra grannars uppfart. Däremot har vi en M med stark vilja. Gratis motion och lätt styrketräning!
”SOC”. Kameran lurades lite av de konstiga ljussignalerna den mötte i mitt morgonmörker. Jag tycker himmelen fick en så läcker färg!
Annan lek med ljus från bilar och lyktstolpar.
… love will be hard and hearts will be faking.
Så sant. Trots sin ålder är hon rätt klok, lilla Moa Lignell.
En av mina vänner skickade ett meddelande på Facebook och frågade hur det går med ordet jag har valt för året. ”Det går bra”, sa jag. Det har varit med mig mycket mer än mina tidigare ord och jag försöker få in det i mitt vardagstänkande. Följande lista kom jag på då jag gjorde min mål-layout:
Jag ska lyfta mig själv. (Det här kommer jag att ta itu med lite mer på djupet i februari. Jag har planer på fortbildning den billiga vägen. Jag har bland annat letat upp tutorials på You Tube som jag tror kan lära mig ett och annat.)
Jag ska lyfta andra. (Jag försöker alltid leva efter detta, men funderar över hur jag kan bli bättre.)
Jag ska lyfta för att bli starkare. (Jag envisas med mitt träningsprogram, men är liiite för lat för att jag ska få till de där snygga överarmarna jag längtar efter. Jag märker faktiskt att jag är starkare nu än för ett par år sedan, så det är väl bara att fortsätta och hoppas att trägen vinner.)
Jag ska lyfta blicken. (Denna uppmaning till mig själv är den ”djupaste” och känns väldigt personlig, rent av privat. Jag har lite för lätt att ge upp på mig själv.)
Jag ska lyfta fram det vackra. (Det vackra finns i vardagen, i naturen, i familjen, i vännerna, i böcker, i upplevelser, i ögonblick, i upplevelser, i ord, i musik, i diskussioner, i inredning, i skapande, i kärlek, i längtan… Det finns i så mycket och jag vill lära mig att bli bättre på att se det vackra i stället för det fula och förstörande.)
Här kommer en utökad lista:
Jag ska lyfta viktiga frågor. (Jag brukar fundera över saker och ting. Ibland delar jag med mig av mina tankar, ibland inte. Kanske borde jag göra det lite mer ofta? I alla fall då det gäller saker som känns viktiga för mig.)
Jag ska lyfta min familj. (Jag orkar inte själv, men jag kan som mamma och fru göra ganska mycket.)
Jag ska lyfta, men inte mer än jag orkar. (Det gäller att ha balans också, annars orkar man faktiskt inte lyfta alls.)
… att se vad folk söker på för att hitta in i min blogg. Vem har sökt, flera gånger, på ”monnah släkt” till exempel? Någon släkting till mig? 🙂 ”Fösa barn” är väldigt populärt, liksom ”Hertiginnan av Alba”. Hm. Jag borde kanske dra in bloggen i en annan riktning?
Jag hinner inte skriva något själv, så ni får lyssna på kloka ord skrivna av min syster i stället. Jag är inte lika duktig som hon, men jag försöker. 🙂