Det luktar så gott ute nu! Syrenerna här hemma sprider ljuvlig doft. Jag har flera gånger sett andra göra syrensaft och bestämde att det var dags att göra slag i saken idag. Att hitta ”rätt” recept visade sig vara svårare än jag hade trott, men med tanke på att alla använder sig av syrenblommor, citronsyra, socker och vatten gissar jag att resultatet inte blir sämre än någon annans i alla fall. Betyg kommer om några dagar då vi har hunnit provsmaka här hemma.
Nu börjar trädgårdslandet vakna till liv på riktigt. Vi har haft en kall vår, men den senaste tiden har lyckligtvis bjudit på både värme och regn. Jag har inte satt ut tomaterna än, men de har börjat få känna på verkligheten några timmar om dagen. Jag saknar verkligen verandan i år! Det blev en så perfekt introduktion för både tomater och pelargoner att stå där med tvärdrag, men ändå i skydd.
Det är inte optimalt att odla på friland i bäddar grävda i gräsmatta. Gräset sprider sig naturligtvis, men vi har valt att göra så här i år också. Nästa år blir det lite upphöjda, avdelade bäddar, fler och mindre. Här blir det jordgubbar, persilja, vårlök, dill och palsternacka om allt funkar.Sättlök (gul, röd och schalotten), rädisor, rucola, sallat och spenat. Här ska jag lägga hönshusspån mellan raderna så ogräset inte tar över.Har du textat pak choi? Det är en asiatisk kålsort som är jättegod. Jag förodlade dessa plantor och de verkar ha tagit sig riktigt bra! Vitlöken i bakgrunden fortsätter växa. I resten av landet ska det bli sockerärter och märgärter. Tyvärr hade fåglarna kalas precis då jag satt ärterna, så märgärter blir det nog inte så många…Ah! Jordgubbsplantorna har massor av blommor. Fiberduk på nu. Vi har rådjursstaket, men både grannarnas katter och vildfåglarna roar sig fortfarande i landet.Tänk ändå vad naturen är fantastisk! Den här syrenen har bestämt sig för att ta ton och gör det med den äran. Den här boden är mitt drömprojekt! Bakstuga/gästrum och vedbod i ett. En dag?
Idag har jag några timmar på mig här hemma. Det ska sås annueller i tulpanrabatten och luktärterna som har ”legat i blöt” ska också ut. Även med lågt satta förväntningar är det väldigt mycket att göra i en trädgård! Jag förstår min extrasysters mamma som medvetet valde att bo i lägenhet för att ha råd och tid med att läsa mängder av böcker. Det är bara det att jag vill ha både och!
Igår morse fick jag återigen ett dödsbud. Denna gången var det en av mina kära körvänner som oväntat hade gått bort. Hon var bara ett par år äldre än jag, hennes barn är i mina barns ålder och hon var den som verkligen fick mig att känna mig välkommen i kören då jag började. Nog var 2017 utmanande på alla sätt och vis då både mamma och far gick bort, men den här vårvintern har varit konstig på ett annat vis. Det har känts som om jag nästan har trubbats av efter alla dödsfall, men igår märkte jag att så inte var fallet. Jag blev ordentligt skakad och blev återigen påmind om hur viktigt det är att vi har vårt liv i ordning. Men vad menar jag med ordning?
Ditt förhållande med dig själv – Själv är jag 48 år gammal. Eller ung. Mormor och farmor levde båda länge och det fanns specifika orsaker till att morfar och farfar gick bort tidigare. Mina föräldrar gick båda bort onödigt tidigt i cancer. Vad som helst kan hända när som helst. Jag vill ändå tänka att jag kanske har fyrtio år kvar här på jorden och hur det nu än blir så är det mig jag kommer att möta varje dag i resten av mitt liv. Den närmaste relationen en människa har är den med sig själv. Vita Arkivet – Här skriver du ner alla detaljer som de som blir kvar behöver veta då du inte längre finns här. Testamente – Är du singel, sambo eller gift? Ett testamente är inte alltid nödvändigt i Sverige, men det kan för många i ”komplicerade” relationer underlätta efter någons bortgång. Finns det till exempel särkullbarn att tänka på? ”Dina, mina och våra barn” är långt vanligare idag än då mina föräldrar var i min ålder. Relationer – För ett tag sedan dog min goda väns svärmor. Jag frågade: ”Hur är det med X (sambon)?” ”Det är helt okej efter omständigheterna”, sa hon. ”De har haft en så fin relation och det fanns ingenting att reda ut.” Har du relationer som behöver omvärderas, lagas eller tas om hand på annat vis? Ordning och reda – Varför blev boken ”Döstädning: ingen sorglig historia” så populär? Jag gissar att det är många som liksom jag sitter på alldeles för mycket prylar. Jag gör det trots att jag/vi storstädat ett flertal gånger i samband med flyttar fram och tillbaka över Atlanten. Vi skulle ha loppis förra året, och även året innan dess, men det blev aldrig av pga död och sorg. I år kommer det att hända. Jag har förberedd mig mentalt hela vintern och har redan börjat sortera upp allt som ska säljas till hågade spekulanter under sommaren. Ekonomi – Har du låtit din ekonomi styra dig, eller har du styrt din ekonomi? Vet du hur man gör en budget och kan du hålla dig till en? Har du koll på vilka värdepapper och liknande du äger och har du dem om möjligt samlade? Behöver du få bättre koll på försäkringar, garantier, ägarhandlingar och dylikt? Har du flera lån kan det vara läge att samla dem och få bättre ränta.
Det finns säkert fler punkter att ta upp än de jag skrivit om här. Samtidigt som det är viktigt att ha sitt liv i ordning är det här och nu som livet pågår, mitt framför ögonen på oss. Glöm inte det!
I morse åkte jag ner till Skåne genom dimhöljda åkrar och gyllene rapsfält, förbi skyltar till diverse gårdsbutiker och förbi avfarter mot orter med spännande namn. För att vara en så pass stor väg är ändå E22 ganska vacker. Jag hade varken kamera eller tålamod med mig, så jag stannade bara en gång för att gå på Tradarns toa strax innan Kristianstad. (Den toaletten borde för övrigt fräschas upp och få en ny toalettstol.)
Maj 2019. Hemnet-dröm med många klick.
Anledningen till min Skåneutflykt var att jag fått den stora äran att vara barnvakt idag. Jag kom mitt i ”sätta de sista listerna”-röran då brorsan och hans fru har visning på sitt fantastiska hus nästa vecka. Jag blir alltid lika glad då jag kommer hit och ser vilket resultat deras hårda jobb och stora intresse för att förvandla ”ett objekt” har lett till. Nu är det dags för nya äventyr och jag vet att deras blivande hem kommer att bli något utöver det vanliga det också.
Drömhall där ingen detalj gått under radarn.
När jag tänker tillbaka på hur detta hus såg ut då H och S tog sig an det kan jag bara konstatera att trägen vinner! Ritningar, projektledning, loppisrundor, låneförhandlingar och ihärdigt knegande har lett till något mycket speciellt. Skam den som ger sig!
I believe the children are our are future Teach them well and let them lead the way Show them all the beauty they possess inside Give them a sense of pride to make it easier Let the children’s laughter remind us how we used to be Everybody searching for a hero People need someone to look up to I never found anyone who fulfill my needs A lonely place to be And so I learned to depend on me
I decided long ago Never to walk in anyone’s shadows If I fail, if I succeed At least I’ll live as I believe No matter what they take from me They can’t take away my dignity
Because the greatest Love of all is happening to me I found the greatest Love of all inside of me The greatest love of all Is easy to achieve Learning to love yourself It is the greatest love of all
I believe the children are our future Teach them well and let them lead the way Show them all the beauty they possess inside Give them a sense of pride to make it easier Let the children’s laughter remind us how we used to beI decided long ago Never to walk in anyone’s shadows If I fail, if I succeed At least I’ll live as I believe No matter what they take from me They can’t take away my dignity
Because the greatest Love of all is happening to me I found the greatest Love of all inside of me The greatest love of all Is easy to achieve Learning to love yourself It is the greatest love of all
And if, by chance, that special place That you’ve been dreaming of Leads you to a lonely place Find your strength in love
Jag har lagt mycket mindre tid på mina studier den här våren än jag hade planerat. Jag har till exempel jobbat mycket mer än jag hade tänkt från början. Jag har inte heller varit särskilt disciplinerad under mina pluggdagar, mycket pga det alltid finns så mycket att göra här hemma och alltid många som behöver hjälp! Jag bloggar mer sällan, jag fotograferar och redigerar mycket mindre, jag håller i princip inte på med några kreativa intressen och jag kollar sällan på rörlig media. Framför allt är det förutom mina sociala relationer trädgårdsintresset som har slukat nästan all min tid utanför alla måsten. Jag älskar det, mår bra av det och gillar att hålla på, men samtidigt saknar jag det andra, det som också ”är jag”. Dessutom känns det som att jag bara låter tiden gå när jag inte satsar på studierna mer medvetet. Detta har gjort att jag nu har blockat dagar fram till sommaren som bara ska gå till plugg. Jag har fortfarande lite svårt att fokusera, men har delat upp dagarna i block för att lättare kunna göra En Sak I Taget.
Hela förmiddagen har jag lagt på Yale-kursen ”The Science of Well-Being”, en kurs som jag varmt kan rekommendera. Det är en tio veckor lång kurs som lite fått samma effekt som mina Trettio Tacksamma Dagar. Mycket av kursinnehållet har jag redan hört talas om, men det är spännande att få gå på djupet och dessutom omsätta allt i praktiken.
Hur möter man människor på ett sätt som är utvecklande både för en själv och den andra? Människans sökande efter att alltid må bra, vara lycklig och nöjd, är det bortkastad tid? Nej, det tror jag inte. Jag fortsätter förorda ”gräv där du står”. Börja med att göra något för de personer du har runt omkring dig hemma, i grannskapet på jobbet eller där du befinner dig. Ett vänligt ord kostar ingenting. Slutligen måste jag tipsa om ett av mina favoritklipp från YouTube. Det får mig alltid att tänka till.
Jag älskar Budapest. Det är en fantastisk stad med otroligt vacker arkitektur, god och prisvärd mat, härliga grönområden och en mycket spännande historia. Denna historia bär tyvärr på lite för mycket sorg och elände för min smak.
Efter att ha försökt hänga med lite i den svenska, politiska diskussionen förstår jag att det anses att Ungern är Europas helvete och EU borde skicka ut detta land dit där pepparn växer. Vi hann lära oss så pass mycket om Ungerns historia under de få dagar vi var där att jag kan förstå att ungrarna är ett misstänksamt folk som inte vill släppa in ”främlingar” i vad form de nu kommer. Detta har hänt om och om och om igen och det har inte direkt lett till några strålande framgångssagor.
Livet är komplext. Jag önskar att jag hade valt rätt varje gång jag stått i ett vägskäl och jag önskar att andra som gjort val som påverkat mig hade gjort detsamma. Det har jag inte. Inte de andra heller. De flesta av oss väljer rätt för det mesta, men det kan gå snett. Ibland har man inte tillräckligt mycket kunskap, andra gånger är det viljan som saknas och åter andra gånger gör man dumma val då det finns något oemotståndligt som glittrar och glimmar i kulisserna.
Just nu upplever jag att många av våra folkvalda blundar med ena ögat och tar in all kunskap genom det andra. ”Den här gången blir det bättre, gör vi bara såhär kommer det inte att gå fel och om bara alla gör precis som vi har sagt så blir allt jättebra.” Jag tycker inte att allt känns hopplöst, men visst känns det ibland som att vi bor i något slags låtsasvärld där någon sitter och leker dockteater med oss?
En storlek passar inte alla och det finns inte bara en tolkning av historian. Våra politiker bär på ett stort ansvar och jag önskar att fler kunde lära sig förstå konsekvenstänkande. Det är roligare att vara ”snäll” och det känns bättre att vara ”god”. Vad konsekvenserna blir av hur de, och vi, agerar ser vi imorgon, eller någon annan dag. Peace.
Ungern är ett märkligt land. Det var längesedan jag var här i Budapest sist. Då var jag på väg till ett spa i Sárvár och hann knappt smälta intrycken av Gamla Stan och den tunga, ungerska maten innan det var dags att åka vidare. Den här gången är det annorlunda. Vi hinner uppleva stan i lugn och ro under flera dagar.
Idag besökte vi Terrorns Hus, ett museum som skildrar hur det var att leva under 1900-talets både högerextrema och vänsterextrema regeringar. Makt korrumperar, oavsett om det är nazister eller kommunister som leder. Jag började gråta flera gånger under turen med audioguiden i öronen. Hur kan människor vara så djuriska? All denna död, allt elände!
Ikväll grät jag igen, men den här gången var det lyckotårar. Mozarts Requiem i St Stefans katedral. Hårda kyrkbänkar, himlakör och så duktig orkester. Jag kan inte ens höra en orkester stämma instrumenten utan att det rinner över. När det dessutom är duktiga musiker som delar med sig av sina gåvor är det extra fint.
Jag är så tacksam över de resor jag har fått ynnesten att uppleva, både de långt borta och nära. Jorden är ett litet rum, eller stor, så stor. Hur var det med den saken egentligen?
