07 jun

Tummen upp-dag.

Jag håller i mitt årsord RUTIN och har med detta återskapat åtminstone vanan att skriva dagbok. Varje kväll (eller dagen efter) skriver jag en liten A6-sida med sammanfattning över dagen. Med dagboken följde några ark peppiga klistermärken att komplettera sina dagar med. Vanligtvis glömmer jag bort dessa, men igår visste jag att det var på sin plats med en tumme upp. En röd dag full av ett extra härligt jobbsamtal (när jag lade schemat hade jag glömt att detta var en röd dag), frysrensningslunch med syrran och svågern (som var här för att fixa ny dörr till boden i Bredavik) och fortsatt storstädning i Bredis. En tummen upp-dag, helt enkelt.

Grabbarna byggde och fixade så bra!

Till slut stod den nya, fina dörren på plats. Det saknades skruvar till upphängningsanordningen, men de kommer. Målandet blir ett kul projekt senare i sommar.

På yttervinden är det nu dammat, våttorkat med såpa och bäddat. I detta oinredda sommarrum har jag tillbringat många somrar. Eftersom det inte finns väggar eller isolering blir det varmt och dammigt här inne för det mesta. Om det inte är en regnig sommar förstås, för då blir det kallt. Mysigt är det dock alltid. Några av mina finaste tonårsminnen bjuder på snapshots från detta rum med en bok och regnsmatter på taket.

För dig som bor mer norröver där det tydligen har regnat en hel del kanske det är av intresse att se hur våra Sturkögräsmattor delvis ser ut nu. Vatten ödslas inte på att vattna gräsmattor och så är det med det.

I rabatten nere vid trädgårdslandet vattnar jag däremot. Runt dahliorna har jag lagt gräsklipp för att fukten ska hållas kvar i jorden och ogräset hållas stången. Det blir dessutom en toppenbra jordförbättring för oss som enligt svägerskan har ”sand med lite smuts i” att odla i. Jag är mycket nöjd med att jag förodlade de lite mer petiga knölarna då de gavs en välbehövlig skjuts. Plantorna närmast i bild sattes direkt i jorden. De är av den gamla stadiga sorten och är både tåligare och mer rikligt blommande, något som står tydligt för mig efter de här åren med att ha testat lite olika dahliatekniker. Tack till farbror S-E/faster B och familjen B som delade med sig! Längre ner har jag satt ettåringar. De delar plats med en hel del ogräs och en del självsådda skatter. Jag försöker dra bort lite svinmålla varje dag, men det är ett evighetsjobb. Jag vill ju inte heller dra bort några godbitar av misstag! Problemet är bara att de blommor som jag vill ska växa får det svårt när de måste dela näring och fukt med så trångt runt fötterna. Kanske försöker jag göra något åt saken till helgen. Arts and crafts i all ära, men…

Här vattnas det, något annat hade inte gått. Det är dock ingen vidare skjuts i årets odlingar, mestadels på grund av torkan. Löken går bra så här långt och kanske blir det både en riklig skörd vitlök och kål. Rödbetor, morötter och jordgubbar kan bli bättre än jag tror, ärtor och bönor kanske bara retar mig. Tycker i alla fall att det är fint här i landet och älskar att vara här.

Bina har inte haft det lätt denna kalla, torra vår, men nu surrar det högt i träd och buskar! Båda samhällena är duktiga på att bygga, men det finns inte direkt någon honung i skattlådorna. Vi hoppas dock att detta är året då det blir lite mer än bara enstaka burkar av det söta guldet. Trägen vinner, eller hur är det de säger?

06 jun

Grattis, eller vad man nu säger.

På denna dag för 500 år sedan valdes Gustav Vasa till Sveriges kung. Det finns många nationalstater i världen som har en komplicerad historia med skiftande gränser, övergrepp och hemska krig i historien, så också Sverige. Vår svenska nationaldag har officiellt firats sedan 1983 och blev helgdag först 2005. Jag lyssnade på en historiepodd där det diskuterades varför kunnare ansåg respektive inte ansåg att 500-årsjubileet borde firas under pompa och ståt. Mest debatterades det huruvida det borde firas att en elaking som Gustav Vasa begått övergrepp (min tolkning). Jaja, våldskapital är vad det är. Idag firar vi i alla fall makens brorsons födelsedag och sonens namnsdag och flaggan vajar lite försiktigt i den knappa vinden. Jag längtar desperat efter regn till trädgården, men gläds för alla ungdomar som firar sin studentvecka med detta väder som en stor gåva.

Städandet fortsätter i oändlighet, så även i frysen. De sista björnbären från 2021 åkte i en paj tillsammans med några hallon från förra året tillsammans med ett knäckigt lock och serverades i Bredavik tillsammans med vaniljglass i den gassande solen. Oj, vad vi fejade! Syster och svåger var också på plats, och maken kom efter jobbet. Mössen hade i vanlig ordning tagit sig in i köket, men med våra förändrade rutiner har de inte längre något att hämta där. Därmed hade de ätit på diverse isolering till kylväskor, isolering från väggen, påsar och plastburkar. Jaja, nu är alla spår bortsanerade och vi hoppas att mössen också fattar att sommaren är här och att de får uppehålla sig någon annanstans.

Jag älskar, älskar känslan av att få det riktigt rent. Här ser du skillnaden mellan flottigt köksos och rengjord yta uppe på kylskåpet i köket. Rent är verkligen härligt.

I trädgården blommar härliga hobbar med prästkragar. Hoppas de orkar stå till midsommar så vi får en del blomster till midsommarstången! Vi blir många i år. Två av våra amerikanska kusiner bor numera i Stockholm och kommer ned (med familj) och en kommer från USA med sin familj. Den senare ska bo i Bredavik i 1,5 vecka, så det är roligt att kunna ta emot till ett så hemtrevligt ställe. Brorsan har klippt gräset så fint i vanlig ordning och numera finns även syrrans vackra terapirabatt. Detta är verkligen ett eget litet paradis!

Här hemma växer det också på. Nu har pelargonerna blivit av med sitt solskydd och jag hoppas att jag inte var för ivrig. Tycker att jag är noggrann med att vänta in tåligheten varje år, men solen är obarmhärtig och alltid är det några blad som ryker i processen. I år tycker jag många pellisar började blomma väldigt tidigt, så jag hoppas att de fortsätter orka nu när de står på plats och får pelargonnäring i vattnet.

Slutligen vill jag tipsa om MSB:s (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) tjänst där de skickar sms med jämna mellanrum för att påminna om att testa hemmets brandvarnare. Jag tycker det här är toppen! Vår varnare ljöd lika irriterande som vanligt och jag är mycket tacksam för det. Här är länken till rutan där du skriver in vilket telefonnummer du vill att dessa påminnelser kommer till och hur ofta de ska komma.

05 jun

Att lära sig hantera ”skit”.

I fredags och lördags började jag storstäda här hemma. Storstädning är allt det där som vanligtvis inte tas omhand då all den vanliga skiten hanteras. Nu fokuserade jag istället på verandans stök, köksluckor, dörrar på kyl och frys, påsen med läkemedel som ska skickas in till något apotek och annat som vanligtvis ska göras ”en annan dag”. Vi får amerikanska gäster både hem hit och till Bredavik, så idag kommer jag också att åka till Bredis för att städa ur vintern efter jobbet. Där ska det städas bort spår efter möss och fräschas upp rent allmänt. Nu för tiden är det inte något lika gigantiskt projekt som förr om åren eftersom vi har goda ”stängnings- och öppningsrutiner”, men fortfarande kräver ett halvårs vila i kyla en del rengöringsprodukter för att framkalla hemtrevnad. Jag vet ingen som mår bra av att bo i smutsiga miljöer, men vet att många inte prioriterar denna hygien av olika anledningar.

Hur som helst, under mitt röjande här hemma hittade jag denna lapp med anteckningar från något webbinarie tidigare i år. (Det kan ha varit Tony Robbins, men jag är inte säker.) Det handlade om att uppmärksamma hur vi påverkas när andra får oss att känna vissa saker. Detta är något som kan ge upphov till mycket elände, men det går också att städa bland dessa känslor och bygga styrka att hantera dem.

  • kritiserad
  • stängd
  • kontrollerad
  • osedd
  • inte förstådd
  • otrygg

Det pratas mycket om kränkthet i dagens samhälle och det fokuseras på hur viktigt det är att ta ansvar för hur andra känner sig. Som med allt annat har en viktig vågrörelse skapats i denna process. Det är nämligen även mycket viktigt att lära sig att ta ansvar för sina egna känslor. För mig är det självklart att det är hemskt att medvetet ge andra oförtjänt kritik för få dem att må dåligt, men ibland behöver vi uttrycka att något bör göras bättre. Vissa förändringar är nödvändiga och kan inte blundas för, även om den kritiserade upplever att kritiken gör ont. Det är inte särskilt givande (det kan till och med vara skadligt) för någon att helt stänga till känslomässigt för en person som står en nära, men det är viktigt för alla att få ha en möjlighet till en privat vrå där ingen annan har rätt att påta omkring. Det är ett fruktansvärt övergrepp att medvetet inskränka någons frihet, men det är också viktigt att förstå vikten av att hålla varandra uppdaterade om vad man håller på med för att kunna få en aning om när något är fel. Tänk dig ytterligheterna ett barn som inte får ta ett steg utan att föräldern är där för att kontrollera och ett barn som släpps ut ur huset utan någon som helst kontroll. Någonstans mitt emellan är helt enkelt hälsosammast. Det är inte vettigt att aktivt strunta i någon annans behov av att bli uppmärksammad, men att i varje läge ge någon sin fulla uppmärksamhet är inte heller vettigt. I många relationer är det lika svårt att känna sig förstådd som att förstå sin partner, men det är det förra som man oftast reagerar menligt på. Det är skillnad på att verkligen utsättas för otrygghet och att inte kunna läsa av andras hjälper på grund av sin egen historia. Det är viktigt att lära sig se skillnad på vad som är sann och vad som är upplevd otrygghet för att förstå om man bör avbryta ett förhållande eller om man bör jobba med sig själv. Resiliens, alltså en förmåga att hantera motgångar, kriser och att ens medmänniskor kan vara riktiga muppar, är något som jag ser stort värde i! Lär vi oss att hantera våra känslor kan vi också se när andra inte kan göra det. Ibland innebär det att vi kan vara till hjälp både för oss själva och för andra. I vissa fall behöver vi avbryta en relation som skadar oss, ibland behöver vi jobba aktivt för att läka den. Det går att få saker och ting på plats, något som jag ser dagligdags i mitt jobb som samtalsterapeut.

Jag gillar Dorothy Law Holtes dikt som jag läst så många gånger. Tycker du att den har bäring?

Ett barn som kritiseras – lär sig fördöma
Ett barn som får stryk – lär sig att slåss
Ett barn som hånas – lär sig blyghet
Ett barn som utsätts för ironi – får dåligt samvete
Men…
Ett barn som får uppmuntran – lär sig förtroende
Ett barn som möts med tolerans – lär sig tålamod
Ett barn som får beröm – lär sig uppskatta
Ett barn som får uppleva rent spel – lär sig rättvisa
Ett barn som känner vänskap – lär sig vänlighet
Ett barn som får uppleva trygghet – lär sig tilltro
Ett barn som blir omtyckt och kramat – lär sig känna kärlek i världe
n

04 jun

Hej helgen.

Igår orkade jag inte längre vänta, utan lade på nyaste fixade loppisfyndet på lilla bordet i verandan efter att ha storstädat där inne. Duken såldes på Pingstkyrkan för några kronor med en fläck som jag genast såg hade potential att jobbas bort. Det lyckades på första försöket och jag är extremt nöjd med att kantbandet matchar de röda dekorationsrutorna och slagbordet perfekt. Ja, nu lär ju verandan inte kunna användas som ”matvrå” än på ett tag, men det känns ändå njutbart att gå förbi det här lilla stillebenet. Ampelliljan får flytta till Bredavik imorgon, den har varit här på återhämtning med näringstillskott och sol och mår nu hur bra som helst.

På andra sidan står chili, paprika och physalis och har tagit sig mycket bra. Jag blir alltid fascinerad då jag ser hur väl växter reagerar på att få bättre tillgång till näring, svängrum för rötterna och lite mer luft att andas. Det borde inte komma som någon överraskning, men det gör det.

Svågern och svägerskan kom på besök och stannade hela eftermiddagen. Så, så mysigt! Kul att gå omkring och skrota lite och spännande att höra trädgårdsmästarsvägerskans kunskap bubbla fram.

Begreppet ”arts and crafts” lyftes fram. Tänk Carl Larsson, lite tuktat, men ändå känslan av naturligt. Jag ser fram emot att fortsätta kunna utveckla trädgården och ge den en ny form och fler ”rum”.

Perennrabatten låter allt fler av överraskningsväxterna visa färg. Det är spännande att ha grejer som jag inte riktigt vet vad det är. Min böljande vision dröjer, men finns i mitt inre. Igår fick jag fler spännande plantor från svägerskan som har en överfull balkong. Jag tog tacksamt emot och hoppas att de alla trivs här. Den observante lägger märke till mitt vindskydd i fiberduk borta vid tomaterna. Jag har häftat fast sådan på båda sidor för att ge tomaterna ett lite bättre mikroklimat där vid väggen. Vi får se om min idé funkar, men jag tror verkligen på den!

Jag fick med några dagars mellanrum tvillingsporre av två olika personer och satte ihop dem i en stor kruka som placerades vid verandatrappan för några veckor sedan. De har nu etablerat sig och blommar helt galet! Vilken tacksam växt. Det här blev en ny favorit för mig som helt har missat den. Fram för mer tvillingsporre i sommarplanteringar!

Borta vid ladan har irisen börjat blomma. Det här är en växt som vanligtvis för en försiktig tillvaro utan att göra väsen av sig. Under en kort tid blommar den sedan ut i ett hav av vackra blommor med intrikat mönster som jag verkligen njuter av.

Slutligen vill jag tipsa om ett recept som en tonåring refererade till som ”jädrigt gott”. Jag håller med och skickar vidare! Här har du det. Jag verkar inte kunna följa ett recept till punkt och pricka, men måste alltid hålla i mig i ett. Den här gången använde jag vanlig grädde istället för matlagningsgrädde, halverade mängden vatten, bytte paprikan till gul och röd, skippade majsen och tog mer lök. Vi har ingen färdig färsk chili än, så det blev också en rejäl nypa chiliflakes (gott, men går ju att skippa för den som vill ha en mildare version) och så redde jag med maizenaredning. Hahahah, det enda som var precis som på receptet var mängden kyckling och kycklingfond! Som sagt, gott blev det i alla fall. Hoppas att du också gillar. Det hela serverades med klyftpotatis, tomat och nybakade frallor.

03 jun

Präktigheten själv.

I vanliga fall har jag bara ett fåtal bloggar jag läser regelbundet, men på sistone har jag kollat in mer ofta hos några ”kändisbloggare”. Jag inser att jag väl har levt i en bubbla, men jag är uppriktigt förvånad över den glorifiering av alkohol som jag har mötts av där. Vuxna människor, småbarnsföräldrar som pratar om alkohol som vore de 20 år gamla. Men det är ju så härligt?!

Jag växte upp med en helnykterist till mamma och en far som jag tror jag såg dricka något alkoholhaltigt mindre än en handfull gånger. Han stöttade till fullo mammas önskemål att under Herrans tukt och förmaning få oss att undvika alkohol till varje pris. Vi är sju syskon som efter detta tagit lite olika vägar till där vi är idag. Några är fortfarande absolutister (jag till exempel), några dricker någon enstaka gång och några är väl som folk är mest. Vid familjesammankomster där barnen är med dricks det dock fortfarande inte, något som jag är glad över. Jag är totalt noll brydd över om folk dricker då de är ute i vuxet sällskap, men tycker inte att barn och alkohol hör ihop. Jag har aldrig glömt Fars kommentar om sitt yrkesliv: ”om alkohol och psykisk sjukdom inte hade funnits hade poliser knappt haft något att göra”. Idag har väl droger tagit sig in i detta citat, men annars gäller det fortfarande. Jag hade möjlighet att prata mycket med Far under hans sista tid i livet och då vi pratade om detta var det en av de saker som han var mest nöjd med gällande sina barns uppfostran, att förorda nolltolerans för och att inte introducera oss till alkohol. Nu väljer ju individer själva sina vägar och flera av mina syskon festade såklart i lönndom med sina vänner precis som vilka ungdomar som helst. Forskning visar för övrigt att de föräldrar som tror att de gör gott i att introducera alkohol hemma under ”trygga former” gör sina barn en björntjänst.

Det framgår allt tydligare att ungdomar dricker mindre idag än för fyrtio år sedan då jag själv var tonåring. Då var intagandet av alkohol en självklar ”rit” att gå igenom för att få beträda vuxenvärlden. Jag är präktigheten själv och drack helt enkelt aldrig ens en droppe förrän på studentbalen då jag fick fel skumpa (eller rätt, beroende på vem man är). Eftersom jag aldrig var ute på lokal med mina vänner uppstod aldrig frågan om huruvida jag skulle dricka eller ej. När jag väl började plugga på högskolan fanns det ingen önskan om att börja dricka. Jag passade bra som fyllechaffis, eller samtalsterapeut, men sanningen är att jag oftast valde att gå hem när folk började bli högljudda/blödiga/ilska/flamsiga. I unga år fick jag alltid försvara mitt val att inte dricka. Alltid, alltid, alltid. Idag är det fullt normalt för ungdomar och verkar inte alls vara en lika stor indikator på huruvida någon är ”inne eller ute”. Grupptrycket är helt enkelt inte lika stort och dessutom ser man en större mognadsgrad hos tonåringarna. Forskning visar att alkoholdebut sker allt senare och att många ungdomar gör medvetna val att inte dricka alkohol av hälsoskäl. De har heller inte tid att dricka då deras liv ser annorlunda ut än de gjorde förr om åren. Här kan du läsa mer om detta. Kanske tar inte alkoholen lika stor plats i ungdomars liv längre då det finns större tillgång på droger? Här finns lite tankar om det.

I det svenska samhället upplever jag att förhållningssättet till alkoholhaltiga drycker i allmänhet är följande: det är härligt, unnande och självklart att fira och uppmärksamma höjdpunkter i livet med alkohol, folk som inte dricker är party poopers och en fest utan alkohol är ingen fest. Att festa handlar för många sålunda inte om att ha det roligt och fira i allmänhet, utan att dricka alkoholhaltiga drycker. Så fort någon inte kan hantera alkoholen blir det dock pinsamt och det är svårt att förhålla sig till, både direkt och indirekt. Utan att hänga ut någon kan jag konstatera att ett problematiskt bruk påverkar både de personer som inte kan styra sitt alkoholintag och personer som står dem nära. Detta är inte bara ett känslomässigt problem. Folkhälsomyndigheten har gjort beräkningar på hur mycket alkoholen kostar samhället och kom för några år sedan med summan 101 miljarder. Mmmmm. Härligt, unnande och festligt.

Från den 20 juni kommer livsmedelsverket med nya rekommendationer om nolltolerans mot alkohol då man ammar. Detta är tydligen moralistiskt och skuldbelägger kvinnor (hej Agnes Wold och Viktor Ahlqvist). En rekommendation är just det och folk gör som de vill, precis som i alla tider. Jag kommer ihåg hur det rasades mot den studie som visade att pojkar som växer upp med ensamstående mammor har högre risk att hamna i kriminalitet. Det stod inte ”alla pojkar som växer upp med ensamstående mammor blir kriminella”, men det var så det tolkades från olika håll. Det skulle hållas tyst om resultatet för att det fick ensamstående mammor att skämmas. Kunskap är dock makt och när man vet något kan man göra val utifrån denna kunskap. Problem försvinner ju inte bara för att man låter bli att tala om dem. Det går inte att ställa sig mitt i ett rum och blunda för att få något att försvinna, vilket en tvååring tror är möjligt. Jag tänker att de flesta inte vill utsätta sitt barn för något dåligt, men jag tror också att gravida/ammande mammor kommer att fortsätta dricka lika lite eller mycket oavsett om rekommendationerna är att man inte dricker alls eller att man bör dricka ytterst lite och sällan.

Jag vill påpeka att det med all sannolikhet finns någon i din närhet som har ett riskbruk av alkohol, vare sig du har koll på det eller ej. Idag skänker jag en tanke till de personer i min närhet som har lidit av missbruk, som lider av missbruk, som är medberoende eller som på annat sätt påverkas eller har påverkats menligt av någon annans missbruk. Jag önskar att det hade varit en handfull personer, men tyvärr är det långt fler än så. Grattis till dig som kan förhålla dig till allt det härliga. Till dig som inte kan det, eller som har någon i din närhet med problem, finns fantastiska Anonyma Alkoholister. Där finns det hjälp att få. Och för dig som är ansvarig för presentinköp i dessa presenttider, var försiktig att bidra med ”härliga flaskor” om du inte har full insyn i någons liv.

02 jun

En lista om sommaren 2023.

Jag lånade min resebloggarsyrras lista (Tack Annika!) och gjorde om den för att passa mig. Jag hisnar lite när jag läser ”om sommaren 2023”! Jag kommer ihåg den här tiden 1989. Jag hade fått jobb på en utredningsavdelning för dementa genom mammas kontakter och var så förväntansfull. (Gullberna var en gång Sveriges mest moderna mentalsjukhus, men vid den här tiden höll man på att nedmontera verksamheten.) Mammas bil skulle ta mig till och från nattjobbet och jag skulle få ta stort ansvar. Jag kände mig nästan lite gammal och skrattar nu när jag tänker på det. Kanske ska jag inte ta min känsla av att ha så stor del av livet bakom mig på allvar? Om jag känt mig gammal sedan 1989 är chansen stor att det är en del av min personlighet snarare än fakta som behöver tas på allvar. Nej, här finns hopp och lust, ”cape diem” och kontinuitet som ger trygghet och stabilitet. Jag tror att sommaren 2023 blir fin på alla sätt och vis.

#1. Vilken var den senaste uppdateringen i trädgården?

Efter att ha lagt oändligt många timmar på att tillverka ett tillfälligt växthus med extraordinär kvalitet har nu maken kommit på ett sätt som tillåter vattnet att rinna av taket om det regnar eller snöar medan det också står pall för den ständigt närvarande vinden. Snart klart, som vi brukar roa oss med att säga.

#2. Vilken musik lyssnar jag på just nu?

Gärna Spotifys förslag på ”Discover Weekly”-listan. Det blir ju lite märkligt när ”Spotify” skapar nya listor på förslag som dess egen AI redan skakat fram och därmed har min ursprungliga smak blivit lite bortblandad. Just nu innebär det att jag bjuds på bl a Lisa Miskovski, Turid, Felix Meyer, Hansson de Wolfe United, The Seekers, Yona, Alf Cranner och Dream Theater.

#3. Antal bloggutkast som ligger och väntar?

Jag hade nyss två, men jag slängde dem i soptunnan då de bara var kvar sedan servern strulade så mycket här inne för några månader sedan. Jag jobbar inte med att skriva blogg, detta är något slags dagbok mer än något annat. Man skriver ju inte förslag på sådant man ska skriva om i en dagbok, utan tar det som det kommer. Det du läser här i bloggen är alltså det som snurrade i huvudet den dag jag skrev det.

#4. Hur är det med blogg- och poddinspirationen?

Jag maler på som en A-traktor på E22:an. Inte går det fort och inte är det särskilt spännande, men jag kommer dit jag vill!

#5. Hur står det till med trädgårdslusten?

Jag är mitt uppe i den mest intensiva trädgårdsperioden med mycket praktiskt arbete. Vattning, rensning, grävande, klippande, täckande, drivande, avhärdande – listan på vad som behöver göras är oändligt lång och när den är avbetad finns det mängder av önskningar som kan skakas fram. Det hade varit väldigt trist att inte ha lust när så stor del av det som inte är jobbtid ägnas åt att i tanken eller rent praktiskt uppehålla mig i trädgården. Som min dotter sa: ”tur att du har dina små plantbebisar att ösa kärlek över”. Hehehe.

#6. Senaste trädgårdsplanen? 

Jag behöver göra plats för lite majs inne i trädgårdslandet. Vi får väl se om mer än fem plantor kommer upp, annars får det vara.

#7. Det här ser jag fram emot den här sommaren

Planttanters stora lön utdelas under sommaren, allt utom olika angrepp och sjukdomar på plantor är härligt och spännande. Jag ser fram emot den planerade solrosväggen efter förra årets solroskatastrof då bara ett fåtal plantor klarade sig. Det ska bli kul att se hur stor växtkraft rosportalens växter kan frammana. De behöver väl mer etablera sig, men har vi tur blir det även lite utdelning. Jag ser fram emot dahliarabatten och perennrabatten med alla ”grisen i säcken”-reafynd från i höstas kan nog bli fin trots att den är i steg två på en kanske tiogradig skala. Rabattrondellen tror jag också blir fin.

#8. Det här har jag tröttnat på

Sniglar, tvestjärtar, fjärilslarver, torka, jordloppor, gråsuggor, rådjur… Jag vet att jag borde dela med mig, men när det gäller trädgården vill jag själv välja vem jag vill dela med mig till!

#9. Den här serien tittar jag på just nu

Igår började jag titta på Morden i Barking. Jag gillar ”based on a true story”.

#10. Senaste inköpet

Frukt till körfikat som jag var ansvarig för igår, men det räknas kanske inte? Ska det vara trädgårdsrelaterat tror jag det var en flaska pelargonnäring på Blomsterlandet. Jag använde samma sort förra året med gott resultat.

#11. Min senaste skärmdump

Jag får tips då och då från olika trädgårdsintresserade människor. Ibland innebär det att jag behöver gå in på Instagram för att hämta viktig information som jag missar annars. Här blev det dahliatips från Hanna Wendelbo.

#12. Det här funderar jag på just nu

Vårt lilla barnbarn och min lilla systerdotter som båda är på väg! Jag tror att båda kommer att gilla att hänga i trädgården…

#13. Stolt över just nu

Jag älskar att se hur fint kryddhjulet har blivit! Till och med bättre än förväntat. Behöver köra trimmern runt kanten, men det ber jag maken göra.

#14. Det här tränar jag helst den här sommaren

Åh, det blir lyft med 40 literssäckar, grävande i jord, körande med skottkärror och annat kul.

#15. Hur mår jag just nu?

Jag mår bra, tackar som frågar!


Hur mår DU, och hur ser din sommar ut?

01 jun

Vemod i solsken.

Det är juni och sommarkvartalet är officiellt här. Den inleds med kaliforniska vibbar, en brun gräsmatta och en känsla av vemod. Jag känner mig verkligen ledsen utan att riktigt veta varför. Nina Simone får sätta tonen med Everything must change, detta känslomässiga storverk som kryper in under huden och släpper fram tårarna som behöver släppas fria. Ljudknapparna på datorns tangentbord funkar inte längre efter nattens uppdatering och jag vet att jag borde sätta sådant jag skjutit upp i ordning. Grrrr. Inte bara vemodig alltså, utan ilsk också. Min allmänna förnöjsamhet har tagit semester och istället har alla känslorna kommit på besök på en och samma gång (men de tog inte med sig Per Gessle, han har väl fullt upp med Gyllene Tider-turnén kan jag tro). Den där larven som också har rätt till att äta sig mätt hade gjort sig ett skrovmål på rosen i krukan. Jag är irriterad över att den enda bussturen in till stan som funkar för mig tar över en och en halv timme istället för de vanliga 45 minutrarna eftersom bussen som tar mig härifrån måste åka ut till Tjurkö först. Jag hade hunnit köra till Växjö på samma tid! Ja, om jag hade haft en bil tillgänglig. Men det har jag ju inte och hade jag haft det hade jag kört in till stan istället för att ha åkt buss. Just det. Jo, men nu är det som det är och idag väljer jag att vältra mig lite i känslorna istället för att vara sådär präktig som jag alltid är annars. Och det får vara okej. Den som hittar nyckeln till styrpanelen till kvinnors hormonella känsloliv borde få Nobelpriset.

Jag får gå hit för att hitta ut ur dagens elände. Tack för växtkraft och värme, vatten i brunnarna och kranen och tack till maken som byggt min lilla oas för själsfrid och återhämtning. Tack till Far och bror som hittade och köpte denna lilla gård som ger mig så mycket glädje. Tack till syster och faster som fått hoppa in som läromästare gällande det gröna när föräldrarna inte längre kunde fylla denna roll. Tack för livet och tack för allt som finns. Allt måste förändras, det ligger i sakens natur. Idag gör den känslan mig vemodig, en annan är det just detta som ger hopp. Och så är det med det.

31 maj

Att bli kompis med en kaja.

Vi har ett par kajor som är väldigt kärvänliga. Efter det att Halte slutade dyka upp undrar jag om hen dog eller läkte helt enkelt benskadan? Det känns ju konstigt att det i samma veva började dyka upp en annan väldigt orädd kaja. (Den andra håller sig lite mer på avstånd.) Jag fortsätter därför att kalla denna kompiskaja för Halte. Syskonbarnen matade och fascinerades igår lika mycket som jag. Kanske gick det åt fyra brödskivor p.g.a. denna fascination, kanske inte.

Brödsmulorna gick i ett stråk ända fram till min brorsdotter, men Halte hittade första smulan mitt i stråket och började sedan picka i sig resten åt ”fel” håll. Det var fortfarande väldigt roligt. Det sägs att kråkfåglar är lätta att tämja, å andra sidan ska man börja redan med en nykläckt unge. Vi lyssnar inte på det, utan fortsätter försöka få en gammal kaja att sitta och har det väldigt roligt i processen.

30 maj

Glädjen i en rabatt.

Igår tog jag äntligen tag i idén om att det hade varit fint med en rund rabatt att ställa fågelbadet i. Maken skruvade i några temporära lattor för att hålla konstruktionen stabil under tiden som den fick flytta på sig. Jag är ju som jag är, så jag plockade ut min stållinjal för att ha den att utgå ifrån då jag grävde. I vanliga fall använder många sprejfärg för att markera var det ska grävas, men den här rabatten är så pass liten att det hade varit onödigt komplicerat. Den torra marken var inte helt lätt att gräva i, men det var också snårigt av rötter av olika slag.

Jag tog hjälp av maken för att få grässtoppet på plats. Just den här versionen är i hårdplast som kom i rulle som knappt gick att rulla upp. Vi fick sätta den på plats genom att trycka den på plats ”ut och in” så att den inte bara rullade ihop sig igen. Det krävde ordentligt handkraft och fyra händer. Den elektriska sågen var mycket behjälplig. Efter ett fasligt grävande, puttande, trampande och puttande var stoppet till slut på plats.

Grässvålen transporterades ner till ”limpan” där jag förra året odlade pumpor. Det tänker jag förresten göra i år också.

Till slut var rabatten klar och fågelbadet på plats igen. Den ruggiga grästuvan i front hade behövt en handklippning, haha! Jag har som plan att lägga stenar runt kanten, men inte förrän jag har samlat ihop tillräckligt många fina i rätt storlek. Nu vill jag först att jorden ska lägga sig lite och så ska jag bestämma mig för vad som ska planteras här. Min vision var slingrande krasse, så jag tror jag satsar på det. Det finns ju även ett gäng klematis från EKO-hallen på vänt, men jag tror att de får det bättre nere i trädgårdslandet där sol inte är en bristvara.

29 maj

Blommorna som representerar sommaren.

En vän frågade ”Vad är sommar för er?” på Facebook och jag fick tänka till. Det första som kom upp i huvudet var att ha blombuketter på bordet varje dag, så det skrev jag. Vi bor på ett synnerligen torrt ställe, men blommor råder det ingen brist på. Det blir emellanåt till och med rätt prunkande här, både i omgivningarna och i vår trädgård specifikt. Jag vårdar det jag kan genom att tillföra vatten och näring, men somliga växter klarar både torrt och näringsfattigt. Rågvallmon som ploppar upp här och där i trädgården tas tacksamt emot, både av oss människor och bina. Sedan min syster lärde mig hur man kan få vallmo att stå länge och vackert i buketter (plocka in vallmo i knopp på morgonen, bränn av snittytan lite försiktigt med en tändsticka och ställ i vatten som vanligt) njuter jag av dem ännu mer.

Hundkex växer det rikligt av runt omkring på markerna. Jag älskar denna skira skönhet, men tyvärr blir den snabbt lite skräpig i buketter. Inte luktar den supergott heller. Trots det plockar jag gärna in hundkex i buketter. Lupinerna snodde jag från brorsans trädgård (varsågod och stjäl tillbaka något annat nästa gång du kommer) och vips hade jag en vacker mors dags-bukett. Eftersom jag var ensam hemma fick jag helt enkelt fixa det själv. Bra mamma reder sig.

Jag har gett detta tips förut, men här kommer det igen. Med jämna mellanrum köper jag billiga vaser och skålar på second hand så att det alltid finns hemma. Jag tycker det är fint att kunna ge bort buketter i vaser eller godis i skålar som mottagaren sedan får behålla. Även lyxig kristall säljs ofta till vrakpriser, särskilt om vaserna inte rengjorts, utan säljs med avlagringar kvar. Dessa går (oftast) lätt att få bort i diskmaskinen, med en flaskborste och lite ”elbow grease” (gnugga och gnida ordentligt) eller om man låter vasen stå med en disktablett i hett vatten över natten. Har man hittat en riktigt tjusig kristallvas som är värdefull på riktigt får man kanske satsa på att låta lämna in den på ett glassliperi. Dessa vaser och skålar kostade 10-30 kr/st. Flera av dem ser helt nya ut efter att jag har tagit hand om dem, ett par har någon liten repa i sig. Ingenting som ens stör mig, och jag är petig. Den lilla blåtonade vasen har en så fantastisk tyngd och form! Jag missade helt gravyren då jag var inne i butiken. Såg att en väns dotter precis tagit examen från SLU (Sveriges lantbruksuniversitet), jag får väl skicka ner den till henne.