2022 hittade jag en riktig favoritklänning på Lindex. De hade då ett Carl Larsson-samarbete där de använde CL:s mönster ”De mina” i en klädserie som jag tyckte jättemycket om. Jag köpte den blå klänningen och har använt den mycket varje sommar sedan dess. I somras blev det dock inte mycket då mönstret på ryggen hade blivit så solblekt att det inte såg roligt ut längre. Jag tycker om klänningsmodellen, så jag funderade på att sprätta upp den och använda som mönster. Det slutade istället med ett slags ”renovering”. Jag bestämde mig för att färga klänningen chokladbrun. Jag hade hoppats att mönstret skulle synas lite bättre, men färgen blev jag mycket nöjd med.
Jag har sedan tonåren använt textilfärg för att fräscha upp plagg eller förändra dem på något vis. Det första man behöver tänka på är att fläckar av olika slag kommer att synas också när man färgar plagget. Tänk ofrivilliga klorinfläckar eller gräsfläckar. Det är också viktigt att plagget inte har ingrott svett eller att det är tunnslitet. Man behöver också komma ihåg att de vanliga tvättmaskinsfärgerna bara funkar på bomull och linne. Det kan finnas lite syntetblandning i textilierna, men det finns alltid risk för ett flammigt intryck. Det finns färg för syntetmaterial. Denna behöver man färga på spisen och projektet kräver en stor kastrull som aldrig mer kan användas till matlagning. (Förvisso inte helt svårt, finns säkert på loppis.) Ett stort problem för mig som är petig med detaljer är att de flesta sytrådar som används också på bomulls- och linneplagg är gjorda av syntet. Det innebär att man får kontrastsömmar på det färgade plagget. Det behöver inte alls vara dåligt, utan beror på stil och hur färgerna går ihop. I det här fallet blev det iallafall inte alls snyggt, utan jag bestämde mig för att sprätta alla synliga ljusblå sömmar som syns på bilden, och så fållen såklart.
Att sprätta kan vara den tråkigaste sy-sysslan, men ack så viktig. Att sprätta när något inte blir bra är viktigt för slutresultatet och jag har alltid ångrat min lathet om jag struntat i det. Nu ägnade jag ungefär 2,5 h till att sprätta och sy nya sömmar. Fett värt, som man sa någon gång förr i tiden. Jag visar också hur tydlig kontrasten mellan tråden och den nya färgen är och varför jag valde att ändra på det.
Jag använde min lilla fingernåldyna som jag vann i Ewas utlottning. Så bra! Den har jag redan haft nytta av flera gånger. Maken hittade senast för någon vecka sedan en nål i soffan som hamnat där innan jag fick min fantastiska uppfinning. (Där ser man hur ofta vi städar ur vår soffa.) Att använda säkerhetsnålar då man ska få dragband på plats är en klassiker, men jag vet att det finns andra bra lösningar där man inte riskerar att öppna säkerhetsnålen av misstag mitt under proceduren. Den här gången gick det dock bra. Jag vet inte alls vad som hände då jag fotade, för sådär flammigt ser inte alls tyget ut.
Så här blev det! Klänningen har fått lite ny livskraft och får fortsätta vara en favorit i min lilla garderob. För drygt 100 kr och ca 3,5 h arbete (räknar med runt en halvtimme till att införskaffa färg och tvätta klänningen, samt stryka den när allt var klart) känns det klart värt insatsen.
