Inatt var den ena dörren till trädgårdslandet inte stängd. Det kunde ha slutat i katastrof, men det var bara luktärter och mangold som intresserade rådjuren (som med stor sannolikhet var bovarna). Tur att luktärter ger mer blommor ju mer de tuktas! 😂 Ja, jag kan bara skratta åt det. Efter allt detta slit så är det en missad dörrstängning som bjuder in marodörerna. Bättre lycka, för oss, idag!
… eller snarare, oj, så fint det kommer att bli! Just nu känns det mest otroligt överväldigande.
Igår morse såg det ut så här utanför huset:
Sedan dess har det hänt en del. Hundratals timmar hade det här tagit om vi hade stått själva med spade och spett! Just nu är hela trädgården i kaos, men jag har hopp om att det kommer att bli jättefint när det är klart! Tack, tack, tack, kära familj.
Om jag hade hittat beskrivningen på en pizzaugn, tänkt ”Vad roligt det hade varit att ha en sådan i Bredavik” och sparat ner dokumentet på min Drive så hade det med all sannolikhet stannat där. Nu var det inte jag som hittade den där beskrivningen, utan det var min syster. Tur att hon är en så bra på att genomföra saker och ting!
Med syrran som ansvarig projektledare och svågern och maken som arbetsbin har ”vi” nu nått väldigt långt! Efter en enorm insats igår eftermiddag och kväll är pizza-igloon klar att putsas.
Jag kan ingenting om att mura och hade nog tänkt mig att bruket skulle vara kletigare. Det är sand, lera och vatten och känns ungefär som geggan vi lekte med på stranden då vi var små. Man behöver inte vara orolig för att det torkar för snabbt om någonting går fel.
Titta, så fint det blir! Eller, rent estetiskt blir det inte riktigt fint förrän putsen kommer på, men jag är duktig på att föreställa mig det färdiga resultatet. Jag känner nästan doften av pizza. Gör inte också du det?
Ps: Är du sugen på att bygga en egen pizzaugn? Det finns mängder av beskrivningar på olika tillvägagångssätt och den billigaste versionen är liten, nätt och kostar bara en femhundring att bygga. Lycka till!
Det blir aldrig mer som förr och ändå fortsätter allt som om ingenting hade hänt. Jag har rensat bland utskicken som rasslat in i ett febrigt tempo om fler nedsatta priser, flash sales, rea på rean, outlet, överlev och spara 234 kr, 25%, 70% och så pocent på pocenten… Skilsmässorna trillar också in – är dessa en möjlig biverkning av Covid-19? Sniglarna slemmar på som vanligt och visar ingen hänsyn och kundtjänsten på odla.nu bildgooglar min fråga och kommer fram till att jag köpt en ”drool-worthy dahlia” av dem. Visserligen är den läcker, men Svenska Dahliasällskapet vet bättre och talar om att den heter Creme de Cognac.
Idag finns appar med hemliga chattar, men Cissi och jag hade bättre koll redan för fyrtio år sedan. Vårt hemliga språk var så avancerat att vi knappt själva kan läsa vad vi skrivit. Jag kan konstatera att mina anfanger hade en del övrigt att önska, men så var också detta innan kalligrafin kom in i mitt liv. Jag tänker att allt var lättare då, ”förr i tiden”. Nostalgin kickar in och förblindar. När filtret plockas bort ringer klockradions hårda klagan i mitt medvetande och kallar till sans. Det var ju inte bättre. Det var bara ”förr”. Mamma ville skiljas, katterna bajsade i sandlådorna och klasskompisens mamma slog honom och hans syskon. Att leva i okunskap är skönt, att leva i ovisshet är hemskt. När förändringens vindar blåser är det ännu viktigare att ta ut riktningen och hitta sitt VARFÖR.
Nu ska jag gå ut till tomaterna och vattna, se de små gröna bollarna för vad de är och peppa dem till stordåd. En vacker dag kommer det att skifta i rött och jag kommer att glömma den stora kvisten som jag glömde binda upp. Spillda tomater kommer aldrig igen, framtiden är ljus och imorgon är en annan dag! Fyrtakt är tryggt, men lite tråkigt, så här får du något att bita i.
Igår hade jag det näst sista samtalet med min ”examensklient” och de två sista Coursera-kurserna närmar sig också slut. Det är så spännande att sitta och fundera över hur min ”fortsättning följer”! Jag filar på en hemsida, funderar över hur jag ska lägga upp den och vilka tjänster jag ska erbjuda. Jag försöker betvinga Jante och försöker sätta ord på all kunskap jag vet att jag har att erbjuda kommande klienter.
Igår hade jag två samtal som fick mig att återigen känna ödmjukhet inför det stora ansvar och den fantastiska ynnest det är att få vara med på en annan människas resa för att hitta svar. I dessa samtal är det viktigt att släppa ”tågordningen” som gäller i en vanlig diskussion och istället vara lyhörd för svängningarna. Som samtalsterapeut behöver jag komma ihåg klientens mål med samtalet eller med samtalsserien. Det är viktigt att jag inte fokuserar på vad jag tycker är viktigt eller spännande. Nya dörrar öppnas, frågor kan ge obekväma svar, funderingar kan leda till viktiga beslut… Vissa stunder är helt enkelt magiska.
Något av det viktigaste för mig är att hjälpa människor att fungera i vardagslivet. Det finns så många dokument med fina ord och fantastiska målsättningar som bara är ordbajs. Hur ska vi förhålla oss till något som kanske låter bra på papper, men som är en utopi, en illusion, en dröm? Det går inte att ändra på någon annan och för det mesta måste vi anpassa oss till verkligheten. För de flesta av oss finns det andra att ta hänsyn till än oss själva. Riktigt dålig terapi leder till egoister som landar i en verklighet där det enda viktiga är JAG, MINA BEHOV, MINA DRÖMMAR, MIN UTVECKLING. Jag säger inte att dessa saker inte är viktiga. Det är de i högsta grad! Det jag menar är att i de flesta fall finns det kanske också annat att förhålla sig till, och mitt jobb handlar mer om att hjälpa klienter navigera och klara av att anpassa sig till detta.
När jag går in i denna nya fas i mitt liv tänker jag på mina föräldrar och den insats de båda gjorde för att hjälpa andra människor med deras själsliga och praktiska dilemman. Jag tror att de hade varit både glada och nöjda med den väg som jag valt att trampa upp för mig själv, och det gör faktiskt att det känns extra bra. (Bekräftelsebehov? Har vi inte alla det? Och är inte den ultimata bekräftelsen att se sina föräldrar vara stolt över en? Hehe.)
I vintras fick jag en pumptvål av min kompis. Jag kommer ihåg känslan av att ha tvättat händerna med den första gången. Ah! Den luktade så gott och var så len! Flera av våra gäster har lagt märke till doften och när tvålen hade blandats ut med vatten och varenda droppe hade pumpats ut kände jag att jag ville ha mer av det här. Spa-känsla, trygghet, vardagslyx… Jag lade helt enkelt ut 200 kronor på en ny flaska, vilken även den närmar sig sitt slut.
Jag ser fram emot min nästa Åhléns-rabatt på 25% på hela köpet så jag kan köpa en påfyllningsflaska som normalt kostar 460 kr. Men! Nu till mitt dilemma. Är det någonsin motiverat att köpa så här dyr tvål? Literpriset på flaskan som vi har i badrummet är 800 kr (250 ml för 200 kr inklusive flaskan tvålen kommer i), så det finns ju chans till ”fynd”. Med rabatt kommer nämligen påfyllningsflaskan att kosta 345 kr, viket innebär att mängden tvål som ryms i den 250 ml-flaska vi redan har går på 86 kronor.
ICA Basic pumptvål kostar under 20 kr/liter, men den köper jag ogärna då den torkar ut händerna så otroligt och är mycket odryg. Vi brukar köpa Gunry-tvålen som är lite mer okej. 50 kr/l, men bara 40 kr/l om man köper refillpåsen. Den doftar okej, men är ändå i en helt annan liga. Rustas vaniljtvål kommer i en fin flaska, doftar gott och kostar 100 kr/l. Den är helt klart bättre än Gunry, men når absolut inte hela vägen fram jämfört med L:a Bruket-tvålen. Det slutar säkert med att jag köper ett gäng tvålflaskor på Rusta. Ibland är det bra att skriva av sig för att komma till beslut och nu fick du vara med. Tjing!
Alltså, mitt första år med lite större fokus på luktärter har väckt en del frågor hos mig. Jag har lytt många av Cecilia Wingårds råd. Cecilia får anses vara åtminstone en av Sveriges största luktärtsexperter, och jag ser fram emot att ta en runda ner till Skåne för att njuta av hennes luktärtsfestival lite senare i juli. I de stora krukorna nära verandan står luktärterna höga och frodiga, men knopparna är inte nära blomning än. Oj, vad jag har gullat med dessa skönheter! Jag har erbjudit det bästa redan från början, gödslat och vattnat, bundit upp och flyttat krukor som stått snett. Hur konstigt känns det då inte när de första blommorna slår ut på min slumpplantering på friland?
Jag har ett litet land liknande en jordhög som jag preppade med bokashijord och satte pumpor och överblivna luktärter i tidigare i vår. Detta lilla land har förvisso vattnats en del, men inte tillnärmelsevis så mycket som krukorna. Jag får anta att det verkligen är så att bokashin utför under. (Sanningen är att purjon som jag planterade om i mjölkkartonger och bokashijord är fantastiskt fin jämfört med samma läge förra året.) Det bästa med luktärter är att ju mer man plockar, desto större blir skörden. ”Jag tror, jag tror, Att när vi går genom tiden, Att allt det bästa, Inte hänt än” Tänk att Håkans ord kan appliceras också på luktärter. Det trodde jag nog inte!
Gurkörten i den lilla buketten har frösått sig trots att jag av misstag rensade bort flera av de små gurkörtsbebisarna i våras. Det är inte lätt att pricka ogräsen. Kanske kan jag bli bättre på att samla fröer efter säsongens slut så det bara är att röja allt och börja om från ny kula i ettårsrabatterna?
Jaha. Vad hjärtat är fullt av… Jag satte mig och tänkte på vad jag fyller mina dagar med och hur mycket tid som går åt till att vattna och sköta trädgården. Nu ska det regna nästan varje dag under den kommande veckan och jag hade tänkt börja min semester, även om jag fortsätter göra klar de kurser jag läser i lite långsammare takt. Igår läste jag en av semesterböckerna min svärmor hade bidragit med och skickade efter lite grejer som jag inte kan få tag på här på Sturkö. Med den här listan behöver jag inte känna mig orolig över vad jag ska hitta på. Vad skulle du vilja komplettera listan med?
läsa
skriva
laga mat och stoppa i frysen
organisera mera
städa ur kylskåpet
städa lådor
plaska i vattenpölar
sova
stryka
göra back-up på alla foton
inventera och skriva listor på vad som behöver kompletteras (garderob, skafferi, medicinskåp)
ringa någon
baka
packa ihop och skicka överraskningspaket
ta sticklingar
rensa telefon och/eller dator
ta hand om ”projekthögen”
scrappa födelsedagskort
I USA lär ingenting vara sig likt denna dag. Den del av USA som jag älskar och längtar efter och till bär jag alltid med mig. Jag är inte överdrivet nostalgisk och har aldrig ångrat att vi flyttade tillbaka. Trots det är dagar som idag lite extra känslosamma och vad passar då bättre än en bildkavalkad? Förvänta dig inte mina bästa fotografier. För det får du söka dig tillbaka i bloggen. Det här är bilder som framkallar de där känslorna hos mig av olika anledningar. Happy fourth!
Det regnar stilla på marken
Varje droppe läker, ger hopp, ger liv
Det regnar stilla i själen
Varje tår läker, ger tröst, ger livsmotiv
Släpp taget, torka inte tårarna, låt regnet ösa ner
Solen finns ju där, bakom molnen,
och ett liv i enbart solsken ger öken