18 aug

Skördetid med filmstjärneglans.

Igår hade vi 28°C i skuggan och det var dessutom i princip vindstilla. Jag vet att jag inte borde klaga. Alla stackare som lider av köldslag 98% av tiden här i vårt land måste ju få sitt de också. Kanske ska jag börja se på denna värme som en gratis dusch? Förvisso känner man sig betydligt ofräschare efteråt, men lite får man tåla.

Jag hade tänkt få köket städat, men det blev ingenting med det. Det visade sig att det fanns så mycket att ta hand om i trädgården. Ut med garner, stickor och silverfisk ur den fina korg som barnen gav mig i present ett år och ut på jakt! Det mesta av löken fick stå kvar i landet tills idag, men jag fick ner de flesta paprikorna, schalottenlök, vitlök, broccolin som hunnit börja blomma, squash och gurka. Trots värmen blev det broccolisoppa. Broccoli kan bli lite trådig om den fått för lite vatten och vi är ju inte direkt vana vid att äta detta goda i blommande form. Det går dock utmärkt! Koka ner till broccoli med lök och potatis och mixa ordentligt bara. Jag borde skaffa lite hönsgödselpellets för att mylla ner runt kålplantorna som kan fortsätta ge skörd om de bara får mer näring. De nya buketterna blir mycket mindre, men är fortfarande goda. Squashen är ju fantastisk i år! Jag är glad att jag insett att de ska skördas då de är lite mindre för att smaka som bäst. Soleil, den gula, är absolut godast och mycket generös med frukt. Har du förslag på något gott i matväg med squash får du gärna dela med dig.

Vi har fått en fantastisk paprikaskörd. Tillräckligt med näring, bra sorter och ett växthus visade sig vara en bra kombination. Tyvärr har tvestjärtarna hittat hit också, så jag bestämde mig för att ugnsrosta de angripna frukterna. De ”friska” ligger på plats i kylskåpet, men vi har också ätit mycket paprika i sommar.

Ugnsrostad paprika
225° över- och undervärme
lägg rensade röda eller gula paprikahalvor (fröer, skaft och det vita ska bort) med den skurna sidan neråt på bakplåtspapper
rosta i ugnen i 30 minuter
lägg över handduk och låt svalna i 20-30 minuter
dra bort skalet och pilla bort eventuella bitar som blir kvar
skär varje halva på längden i 3-4 delar
täck ordentligt med raps- eller solrosolja och förvara i kylskåp i skål med plastfolie över

Jag vet inte hur länge det går att spara dessa, men är de bara ordentligt täckta av oljan går det att ha dem i kylen ett tag. Jag tänker göra en god marinad med balsamvinäger, olivolja, vitlök och färska örter att hälla över vid servering. Grillad paprika är också gott tillsammans med tapenade, färsk rödlök eller bara som lite extra sting i en sallad. Paprika verkar vara en vattendelare – antingen tycker man inte om det, eller så älskar man det. Det kan därför vara en god idé att servera vid sidan om.

Dagen avslutades på bästa sätt. Jag och min väninna slog följe till den lilla salongen på Filmstaden för att följa Downton Abbey-gängets senaste äventyr och efteråt ta en bit att äta på Biobaren. Downton kommer för evigt vara förknippat med min tid på soffan då jag hade brutit benet i Orem. Äldsta dottern tipsade om denna serie som hon var säker skulle passa min smak och visst hade hon rätt! Jag har verkligen älskat det här gänget sedan jag satt och slukade i mig avsnitt efter avsnitt. Filmen är inget praktverk, men jag är säker på att alla som liksom jag gillar den här familjen får sitt då de tittar. Slutet gott, allting gott liksom. Jag vet att både seriens skapare och nästan alla karaktärer skulle kunna tänka sig något slags fortsättning i framtiden, så vi får väl se vad som händer. Mitt tips är iallafall att sluta på topp.

17 aug

När vardagen knackar på.

Efter den här sommaren känns vardagen som semester efter semestern. Det låter kanske märkligt, men det har verkligen varit full fart de senaste månaderna! Eftersom det varit så torrt har mycket tid gått åt till att sköta vårt lilla trädgårdsland så bra som möjligt. Vi har inget bevattningssystem och då är det fotarbete som gäller. Det är världens bästa helkroppsträning; två tioliterskannor i händerna och att gå fram och tillbaka över gården ger många steg på en dag. Jag hade tänkt bjuda över några vänner från stan och lite längre ifrån, men dagarna gick och nu är det mitten av augusti. Goda ambitioner är bra att ha, men blir det inte som man tänkt vinns det ingenting på klander och besvikelse.

Det är lätt att fastna i morgonljuset då det rinner in genom fönstren. Den nymålade verandan har bidragit till ett lyft, men nu känner jag att dörrarna som rengjordes väl vid renoveringen och sedan lämnades som de var inte längre håller måttet. Köksdörren ska definitivt målas om och jag tror faktiskt att även sovrumsdörren kommer att få lite ny färg. Ett hem är i ständigt utveckling, precis som en människa. Känner man sig ”klar” kan man nog vara lite orolig.

Pelargonerna har haft världens bästa sommar. De har mått så gott i solen och att jag varit duktig på att vattna med Blomsterlandets pelargonnäring har gjort underverk. Jag har långsamt fått lära mig att jorden måste ha något att bidra med mer än att vara som ett oasisblock för plantans rötter. Just pelargonerna har inte fått några stora odjursangrepp. Tusenfotingarna har varit och tuggat på krukdahliorna precis som vanligt, men numera har jag accepterat att det får vara så. Hela gården skiftar i grönbrunt då vi har haft det så torrt hela sommaren, men det här hörnet prunkar av färg. Rabattdahliorna blommar väldigt lite trots att de brukar vara fulla av blommor vid den här tiden. Det mesta har torkat bort eftersom jag har behövt lägga vattningsfokus på det ätbara. Jag hoppas att de kommer igen om det behagar regna lite mer någon dag.

I mormor Brittas Argentavas står de intensivt röda luktärterna och bjuder på en riktig färgsymfoni. Igår klippte jag ner hela luktärtshäcken vid rådjursstängslet eftersom jag inte hunnit hålla efter med plockning sedan dottern och svärsonens bröllopsfest. Detta har inneburit att det har hunnit sättas en massa ärtskidor och då avslutas ju blomningen… Jag hoppas att det åtminstone finns lite kraft kvar där. Efter förra årets tomatrekord känns det trist att skörden ser ut att bli rätt klen, men vad gör man? Nu är jag åtminstone tillbaka som kål-förespråkare och det är inte fy skam att ha ett helt gäng fina vitkålshuvuden och rätt mycket broccoli. Som vanligt har lökskörden blivit riktigt fin och det gläder jag mig mycket åt. You win some, you lose some. Samma gäller min fina väns son som sprang 3000 m hinderkval i EM igår. Jag och maken satt och hejade för fullt då han låg först av alla. Dessvärre föll han vid ett hinder och det såg lite läskigt ut, men jag har fått besked om att han inte blev illa skadad. Han är så ung fortfarande och har många lopp framför sig! Förhoppningsvis kommer han i framtiden att se på det här loppet som en viktig erfarenhet. Är det inte det våra liv är? En lång rad erfarenheter av varierande grad. Hoppas att din dag leder till något som får dig att känna dig nöjd.

16 aug

Femtio otroliga år!

Femtio år, det snyter man inte ut i en sittning. Det kändes onekligen märkligt att fylla femtio, men det känns ännu märkligare att jag nu har ett syskon som också passerat samma riktmärke. Min lillebror föddes en augustidag 1972, en stor och stadig kille. Så här såg vi ut strax innan gårdagens jubilar fyllde två år. Mamma hade en förkärlek för att placera sina motiv i nedre högra hörnet och varför det var så undrar jag över än idag. Jag tycker dock att vi är så fina här!

Har du lyckan att träffa Pepe kommer du kanske att lägga märke till att han är lång, starkast i typ hela världen, lik Far på fler sätt än ett, tyst och mycket intelligent. Möjligtvis kommer du att lära känna honom i sammanhang där han får briljera på det han är bäst på. Bygga. Mecka. Skogsarbeta. Bli kliad på ryggen. Jobba hårt. Stötta sin familj. Klura. Vara stolt över sina barn och sin söta fru. Köra partybussen. Njuta av Skottland. Äta gott. YouTube-inlärning. Flyga. Lite sådär. Vi syskon är mycket stolta över vår bror.

Vi har en viss förkärlek för denna dryck i familjen, så jag fnissade lite åt den gåva som brorsans fru hade fixat och som stod som en födelsedagsinstallation på köksbordet. Den hade redan hunnit komma till användning då jag kom på besök för att uppvakta med syskonens present. ”Uppvaktning undanbedes” står inte längre i tidningarna, men det var det födelsedagsbarnet hade önskat. Han ägnade sin dag åt att vila upp sig inför ett fyra nätter långt jobbpass. Vi syskon hade firat honom på vår gemensamma resa till Tjärö, men tyckte att den gemensamma presenten åtminstone kunde överlämnas på rätt dag.

Jag och min moster hade suttit i en bil från Stockholm hela dagen. Resan tog lite längre än beräknat och eftersom jag hade presenten på Sturkö så fick maken fick möta upp och lämna den till mig på vägen. Jag glömde be honom plocka med sig en födelsedagsbukett, så när jag väl var hemma gick jag runt i trädgården och plockade in lite av det som inte torkat bort i den senaste tidens hetta. Men Pepe, läser du det här så kan du väl tänka att den här fina solrosen egentligen var till dig?

15 aug

Inspiration för själen.

Somliga platser tål att besökas om och om igen. Sundborn och Carl Larsson-gården är en sådan. För tredje gången i mitt liv har jag nu haft chansen att inhämta allt det där vackra som inspirerade Carl och Karin Larsson. Jag hade hunnit glömma bort somligt, annat var ingen nyhet. Jag mindes till exempel att Larssons var goda vänner med Anders och Emma Zorn, men även med prins Eugen.

Carls vackra akvareller som så starkt har påverkat synen på vad som är ”svensk stil” gör mig alltid glad, men det är textilkonstnären Karin som är min stora idol. Det är ju även hon som i mångt och mycket har skapat den vackra miljö som avbildas överallt. Jag känner att min ”rädsla” för att testa olika tekniker och infallsvinklar borde läggas i en hög utanför dörren någonstans. Mitt fria broderi som påbörjades för många år sedan behöver bli klart! Fritt och fritt, jag har ju ett mönster att följa. Tänk att jag ska tycka att det är så svårt att improvisera!

Dalarnas landskap är böljande, grönt och blått. Skog och sjöar, odlad mark och röda stugor. Jag älskar Sturkö, men bebyggelsen är inte särskilt inspirerande. Där är det himmel och hav som utgör det mesta av allt det vackra.

Jag tycker det är fint att Larssons barnbarn och barnbarnsbarn förvaltar sitt arv så väl. Detta är ett levande hem samtidigt som det är en kulturskatt som man delar med sig av till alla intresserade. När vi var på plats såg vi något som såg ut som ett konstläger för barn i den privata trädgården. Jättemysigt!

Som bonus fick vi denna gång en utställning om Karins underbara textilier och de tankar hon byggde sitt skapande på. Otroligt välgjort och vackert.

Här kommer en bonusbild bara för att ”Karins bollar” är så vackra! (Hon satte liknande på sjalar, dukar och annat i hemmet.)

Väl tillbaka i Nynäshamn där jag mellanlandat fick jag tid att umgås med systersonen. Han visade sin musikaliska utveckling och gav en privatkonsert till moster Monna som var mycket nöjd. Så härligt det är med konstnärskap i alla olika skepnader! ❤️

14 aug

Sommarfrågor kidnappade från en resebloggare.

Vart gick min senaste resa?

Jag befinner mig i en skön hotellsäng i Falun och är fortfarande uppfylld av gårdagens upplevelse. Jag fick bocka av drömmen att besöka Dalhalla, något som uppfyllde alla förväntningar. Kristina från Duvemåla i konsertversion, sämre kan man ha det.

Vart går nästa resa?

Tja, räknas besöket på Carl Larsson-gården i eftermiddag? Annars blir det en tripp för att fira bröllopsdag med maken och i november åker jag till Skottland då systersonen ska knyta hymens band med sin fästmö.

Antal bloggutkast som ligger och väntar?

Tre stycken, fast jag tror bara det är ett som verkligen är något att bygga på. Jag skriver och publicerar det jag känner för när det är dags att blogga.

Hur är det med blogginspirationen?

Finemang, tackar som frågar! Jag ser fram emot en bloggrik höst där jag får behandla diverse spännande frågor. Dessvärre har mitt politiska intresse falnat, annars hade valupptakten varit kul att ägna lite tid åt. Det märks knappt att vi har ett stundande val här i Sverige. Märkligt.

Hur står det till med reslusten?

Nja, det är väl tur att inte jag försörjer mig som resebloggare. Jag ”lider” fortfarande av sviterna efter pandemin så tillvida att jag helst håller mig hemma i lugn och ro. Kanske ger det sig.

Det här blir jag glad av!

Att håva in frukterna efter allt hårt jobb i trädgården är verkligen tacksamt. Jag har även tankar runt olika projekt på vår lilla gård. Dessutom drar snart körrepetitionerna igång igen, så det är väl dags att börja sjunga upp.

Vad äter jag helst just nu?

Det får nog bli mat från landet hemma. Ibland är det lite trist att gilla att laga mat. Eller nej, det är alltid trevligt. Jag är dock väldigt petig och kan då tycka att det känns segt att betala dyrt för mat som är ”sådär” god och dessutom av sämre kvalitet än den vi brukar äta hemma…

Vad tycker jag om sommarpratarna?

Låt mig återkomma. Jag har nämligen lyssnat på exakt noll i år. Det har bara inte blivit av!

Hit längtar jag just nu.

Ingenstans. Jag är rätt nöjd faktiskt. Måste jag klämma till med något blir det Italien.

Det här har jag tröttnat på.

Dålig mat till överpris. Människor som inte tänker själva. Ohyra. Konflikter mellan envisa parter som inte lyssnar. Hallux valgus. Domedagsprofetior. Fläckar som inte går bort med Yes eller galltvål.

Vad trendar i mina flöden just nu.

Jag har inga direkta flöden. Det skulle väl vara sommarsvett då.

Senaste inköpet?

Tre halvliters drickaflaskor på Dalhalla till det ”facila” priset av 39 kr/st.

Min senaste skärmdump?

Jo, men det var vädret inför dotterns och svärsonens fest förra fredagen. Nog tackade jag efteråt för dåliga prognoser från SMHI.

Resten.

Det ska fortsätta komma en massa rubriker som passar bra att svara på om man är riktig bloggare. Jag ska dock göra mig iordning inför hotellfrukosten, så nu tackar jag för mig för den här gången. Tack för inspirationen, Resfredag!

11 aug

Träden dignar av moreller.

Somrarna i Bredavik har alltid innehållit en viss mängd surkörsbär, så kallade moreller. När jag var yngre tyckte jag de var så otäcka och undrade varför vi hade många träd med dessa när man skulle kunna ha bigarråer eller något annat gott istället. Trots det gick det inte att låta bli att stoppa de där surisarna i munnen. Gärna många på samma gång för att sedan kunna spotta kärnor på löpande band. Idag älskar jag smaken av dessa bär! Nostalgin som omger dem tillför kanske något särskilt till smaklökarna? Igår cyklade maken iväg till Bredavik och återkom framåt kvällningen med närmare tjugo liter moreller. ”Jag tänkte göra saft.” Jag saftar och syltar mycket, men maken brukar överlåta sådant till mig. Det visade sig att han inte riktigt förstod hur långt dessa bär räcker eller hur mycket saft och sylt det skulle bli. Vi slutade hur som helst efter åtta liter som blev till saft och sylt och en liter som blev till en smarrig spottsoppa.

Köket såg ut att ha varit med om ett blodbad. Maken sattes på att rensa kärnor från bärmassan för att vi skulle kunna göra sylt av den. Den röda färgen från morellerna påminner om rödbetor, men medan rödbetor ger ett riktigt dåligt färgämne så ger moreller fläckar som är i det närmaste omöjliga att få bort. Färgen är kungligt röd och mycket vacker.

Mormor och mamma gjorde alltid morellsoppa, men jag kommer ihåg att just pillandet med kärnor var urtrist. Den här gången letade jag fram ett recept på ”spottsoppa”, något som jag själv aldrig ätit förut. Jag kan varmt rekommendera det! Så smarrigt med den lätta smaken av vanilj, vispad grädde och lite mandelbiskvier. Att sitta med en liten spottkopp till kärnorna var faktiskt lite kul. Och nej, det här blev inget matbloggsfoto, men jag lovar att det var superdupergott. (Den använda vaniljstången stoppade jag sedan ner i den andra omgången saft.)

Spottsoppa (recept från ICA)
1 liter körsbär
1,5 dl socker
1 vaniljstång
9 dl vatten
1 msk majsstärkelse
1 msk citronsaft
Koka upp vatten med körsbär, socker, vaniljstång med urskrapat innehåll och låt sjuda i 20 minuter. Rör då och då. Blanda ut stärkelsen med lite vatten, häll i soppan och koka upp. Smaka av med citronsaft. Servera med lättvispad grädde och mandelbiskvier.

Klassisk körsbärssaft
4 liter körsbär
12 dl vatten
12 dl socker
1 tsk natriumbensoat
Koka upp körsbär och vatten i en stor gryta. Låt sjuda under lock i 15 minuter. Pressa då och då bären mot väggarna och botten på grytan för att få ut all saft. Häll allt i ett durkslag med en duk i, eller i en riktig silställning. Låt saften självrinna i 30 minuter. Koka upp saften i den väl rengjorda grytan och häll i sockret. Rör tills sockret har löst sig. Skumma väl. Ta upp en kopp saft och lös upp konserveringsmedlet i den. Blanda i resten. Häll upp saften på väl rengjorda och varma flaskor. Går att göra utan natriumbensoat för att frysa eller förvara i kylskåp, men då blir hållbarheten begränsad.

Eftersylt (världens enklaste recept)
3 dl bärmassa efter saftkok
1,5 dl syltsocker
Koka upp bärmassa och syltsocker och koka ytterligare en minut under omrörning. Häll upp på väl rengjorda burkar.

Sex flaskor saft och drygt fem burkar sylt blev det till slut. Extrasyrrans son hade hjälpt maken med bärplockandet och han ska naturligtvis få lön för mödan. Lite saft och sylt står i kylen och resten åker ut i stenkällaren. Allt det söta får påminna om den härliga sommar och mängderna av moreller som detta år bjöd på.

10 aug

Örum 119.

Känslan av att sommar-sommaren är slut är mycket intensiv. När jag nu satte mig vid datorn såg jag grannen åka iväg till jobbet. Idag var hennes första arbetsdag efter semestern och jag vet många som börjat jobba den här veckan. Själv har jag mer en ”hem och vända”-vecka. (När jag nu skrev det fick jag en känsla av att det finns en lek som heter så. Har jag rätt? Eller har det kanske något med hur man lär sig att sticka eller virka?) Hur som helst. Jag och min lillasyster har varit ute på äventyr i ett par dagar. Äventyr är väl att ta i, vi tog det väldigt lugnt och fint. Jag blev medbjuden för att få en extra chans att koppla av efter alla festligheter, något som verkligen uppskattades. Imorgon åker jag vidare mot Dalarna via Stockholm. Jag har haft en härlig sommar på hemmaplan, men det är ändå lite roligt att få uppleva något helt annat.

Min resebloggssyster har en 100-lista som hon gärna återvänder till för att hitta inspiration då hon planerar resor i Sverige. Örum 119 finns med på denna, så det var kanske inte så konstigt att det var dit jag fick följa med. En resa till Österlen är aldrig fel! Skåne bjuder på sina håll på fantastiska vyer helt olika de jag är van vid.

Örum 119 är ett hotell olikt många andra. Själva hotellrummen hittar du i den gamla skolan. I det som förut var en idrottssal hittar man ”Norrgavelhuset” som hyrs ut till konferenser, men även för boende med självhushåll. På gården finns flera orangerier, glasstillverkning, butik och bageri/café, samt ett kök som serverar fantastiska frukostar, lokal (och annat av god kvalitet) plockmat och stenugnsgräddade pizzor. Vi blev mycket väl emottagna av Pia som själv är uppväxt i trakten och som rörde sig i lokalerna som en husälva med mycket god energi. Örum har samarbetat tätt med Norrgavel, så överallt bjuds man på en mycket vilsam miljö med vackra färger och möbler.

Ofta sover man bara på hotell och hinner inte riktigt med att uppleva annat än sovrum och frukost. Vi passade nu på att njuta i biblioteket som jag verkligen uppskattade. Otroligt vackert och hemtrevligt, och bokutbudet var så spännande!

En av detaljerna som gjorde detta till en femplusupplevelse var den lilla frysen där ”dagens smaker” från Örum 119:s egen glasstillverkning erbjuds hotellgästerna i små söta burkar. Kanelglassen kittlade smaklökarna och gav mersmak. Jag älskar verkligen glass av god kvalitet och inser att Big Pack har spelat ut sin roll i mitt liv.

Vi höll oss på gården hela eftermiddagen och kvällen. Det fanns liksom inget behov av att ge sig av från denna oas!

Kvällen tillbringade vi i orangeriet tillsammans med varsin bildrink (virgin mojito, lyxigt) och vit pizza. Vi kanske är bortskämda med våra egna Bredavikspizzor och att kunna välja precis vilka pålägg man vill ha, men den glutenfria botten jag fick var bättre än något jag själv testat hittills. Det blir till att fortsätta testa. Miljön var underbar och jag förstår att det är fullsatt här kväll efter kväll! Jag blev mycket inspirerad och började återigen drömma om ett eget orangeri hemma på gården. Det är något med det där gamla röda teglet. Så vackert!

Efter en hotellfrukost värdig en drottning (alltså, att serveras ett glutenfritt bröd som håller samma klass som ”vanligt” är mycket ovanligt, så jag tackar Glutenfria Paradiset som verkligen hade lyckats) begav vi oss iväg till ett resmål rekommenderat av Pia. Det bar av till Dag Hammarskjölds Backåkra, ett ställe som både jag och syrran missat trots många besök till Österlen. Muséet är stängt på tisdagar, men vi uppskattade att i lugn och ro och utan en massa andra semesterfirare gå omkring på heden och promenera ner till vattnet via Skåneleden. Känslan av att sommaren närmar sig sitt slut var stark även här, inte minst på grund av den vackra men intorkade midsommarstången. Vi fick också chansen att uppleva en häckande biätare, en fågel som vanligtvis häckar i södra Europa. Ornitologer är av ett särskilt slag och de var så generösa och lät oss titta i kikaren som stod inställd på boets ingång. Verkligen häftigt! Roligt också att de här människorna tipsar varandra och så vips står ett helt gäng på samma ställe med sina muskedunderobjektiv och sina kamouflagekläder.

Kossorna strövar omkring på den öppna marken och runt meditationscirkeln som är byggd till Hammarskjölds ära, inspirerat av fredsrummet i FN-skrapan. Här kan man sitta och meditera, känna kraft från naturen, blicka ut över havet, tänka på stort och smått eller kanske gifta sig. Här kunde jag ha suttit länge, länge…

… men vi hade som mål att bada och äta innan vi skulle åka vidare till brorsan. Doppet vid Löderups strandbad sköljde effektivt bort svetten som vid det laget rann i strida strömmar längs med ryggen och jag är så glad för stunden här. Vi valde bort Sandhammaren den här gången pga tips. Så roligt är det inte att trängas och slåss om parkeringar med andra. Efter badet expertgooglade jag och vi hamnade på Backagården, ett mycket trevligt ställe som ytterligare spädde på önskan om ett orangeri. Jag hade tänkt sno med mig en stickling från den härligt orangea pelargonen, men det glömde jag bort. Jaja. Den finns i alla fall med på bild. Resan hem gick finfint och det var trevligt att hänga hemma hos brorsan och hans fina familj i några timmar. Sedan var det dags för en promenad ner till fiskeklubben och lite fortsatt röjande här hemma innan jag stöp i säng strax efter midnatt. Dagar som den jag hade igår känns oändliga, på ett bra sätt. Det är en ynnest att både ha tid och att orka och få utnyttja den på ett sätt som känns givande.

08 aug

Hej igen! Har du haft det bra?

Jag skriver i den här bloggen av olika anledningar, men mest är det min personliga dagbok som jag sedan använder för att gå tillbaka och hämta minnen, information eller något annat som jag annars glömmer bort. Det är en kombination av hemmansägarkalender, trädgårdsanteckningar, planttantsredovisningar, släktkrönika och funderingssamling. Jag kastar in fotografier och dikter här och där och det som sedan kommer ut i andra änden är alltså monnah.se. De senaste veckorna har innehållit mängder av sådant som hade varit roligt att ha här i bloggen, men sanningen är att jag är mycket tacksam över pausen som så naturligt uppstod. Jag funderar numera mycket sällan över vad som ska hamna i bloggen innan jag sätter mig vid tangentbordet. Det ger sig helt enkelt och beror på hur tankarna går då fingrarna börjar dansa över tangenterna, så också idag.

Vi kan väl börja med Marx och amaryllisen? Det känns väl lite märkligt att vi har Karl Marx på huvudplatsen i köket, men det som började som en skämtpresent till maken har också blivit en påminnelse om vad som är viktigt i livet och att inte bara svälja vare sig sådant som samhället proppar i en ideligen eller sådant som faktiskt inte hör hemma hos en själv. Amaryllisarna nere i trädgårdslandet fortsätter frodas på sin sommarsemester. Denna skönhet bestämde dock att hon ville blomma till sensommaren och vem är jag att hindra en sådan önskan?

Verandan är så, så fin och otroligt mycket mer praktisk med sin nya inredning. Dörren in till köket ska få ny färg och som du kanske ser saknas både nya strömbrytare/kontakter, textilinredning som kuddar samt foder och lister på sina ställen. Ett steg i taget gäller också detta projekt och jag är otroligt nöjd med att vi kommit så här långt!

Under tiden som Festen och hennes familj fortfarande var kvar hann vi med så många aktiviteter att jag knappt kommer ihåg alla. Jätteroligt alltihop, men nästa år får vi nog räkna in några vilodagar under skottarnas vistelse här. Jul i juli är en stor favorit varje år och med en solig jultomte som denna är det svårt att inte känna sig nöjd och glad. Vi fick även till en minisläktträff med flera av Fars syskon och ett gäng kusiner och kusinbarn. Så lyckat!

Sedan var det det där med att vara sju syskon utan föräldrarna kvar i livet. Vi får jobba själva på att få ihop mötesytor där vi alla kan träffas och ju fler som tillkommer, desto klurigare blir det. Sedan 2018 har vi försökt få till en syskondag då vi gett oss av på en utflykt av något slag. I år hade årets jubilarer (50 och 30) planerat en överraskning som tog oss västerut. Vi hade en härlig dag på Tjärö som gick via den mysiga Äggaboden i Ronneby. Jag har bott utanför Blekinges gränser så länge att jag missat många guldkorn som kanske är självklara att en 51-årig bleking ska ha passat på att uppleva. Alla somrar som vi tillbringat i Bredavik har vi ogärna rört på oss, men utan småbarn ser ju livet annorlunda ut. Nu får jag helt enkelt ta igen det som inte hunnits med förut.

Sen var det trädgårdslandet och trädgården. Ja, vad kan jag säga? Sommaren har bjudit på en blandad kompott. Inget regn, men vattnet i brunnarna har inte sinat lika illa som 2018. Det lite större växthuset har gett oss en riklig skörd av paprika och physalis och vi har uppskattat att kunna plocka med oss egen squash, paprika och lök till de vedugnsgräddade pizzorna. På förekommen anledning har jag bara nödvattnat tomaterna och gett en skvätt då och då till det mest vattenkrävande i landet den senaste dryga veckan. Den förekomna anledningen är denna:

I april 2020 gifte sig de här gullisarna i en mycket liten och intim ceremoni i Uttorp tillsammans med föräldrar, syskon, farmor och fotofaster. Det blev ett mycket lyckat bröllop trots att 120 gäster blev till 12. Coronanedstängningarna har väl inte direkt lockat till stora fester, men äldsta dottern har verkligen längtat efter att få till ett lite större firande. Till slut blev det alltså av, 2,5 år efter själva vigseln. Det var väl värt all väntan, det är allt jag har att säga. Det blev så bra, så bra! Bilder kommer kanske senare, jag har dessvärre knappt några bilder från denna underbara dag eftersom jag upplevde en massa och däremellan hade kökstjänst. Hela trädgården i Bredavik var helt omvandlad till en festlokal med flera rum. Ceremonin med utvärdering av löften, vacker musik, fantastiska ord lämnade få oberörda. Gästerna fick vara med och göra sina egna pizzor, något som ledde till ett mycket trevligt mingel mellan släkt och vänner. Min lillasyster och svåger var toastmasters, och detta med den äran. Sällan har lekar och aktiviteter varit så roliga, och detta naturligtvis också för att gästerna verkligen bjöd på sig själva. Kak- och tårtbuffén blev både vacker och god. Trots att det hade lovats regn blev det bara mycket litet av den varan, men det ledde till en magisk solnedgång. Musik är underbart och det bjöds på mycket av den varan. När jag framåt småtimmarna gick och lade mig var jag så uppfylld av glädje och tacksamhet! Tacksamhet för ALLA som var med och skapade magi, före, under och efter festen. Det krävdes viss återhämtning för att kunna landa i vardagen igen, men nu är jag här, åtminstone på besök. Även denna vecka är nämligen full av skoj. Om en vecka tar vardagen mitt liv i besittning igen och då kommer jag säkert att börja med mina små morgonsessioner vid datorn igen. Lev väl tills nästa gång!

23 jul

Osäkra öppettider på grund av sommar.

Senare idag kommer vår äldsta dotter och hennes man. De kommer som vanligt att bo i mitt kontor och detta innebär att jag med all sannolikhet inte kommer att uppdatera bloggen lika regelbundet som vanligt. Jag är nämligen ingen mobilbloggare, utan gillar mitt tangentbord. Vi får väl se! Jag skickar med ett gäng frågor som hjälper mig mycket och som ger olika svar varje gång jag läser dem. Med sådana kan kanske detta inlägg kännas nytt många gånger?

  • Hur mår jag just nu och varför är det så?
  • Hur känner jag inför vad-det-nu-är som ligger framför mig?
  • Kan jag släppa något som jag ändå inte kan påverka eller göra något åt?
  • Vad behöver jag fokusera på?
  • Vad behöver jag göra för att få denna dag att funka?
  • Vad kan jag göra för att ta hand om mig själv?
  • Finns det något som känns lite utmanande, men som jag ändå kan klara att genomföra idag?
22 jul

Morgonbetraktelse

Hon går ut i den regnfriska morgonen, låter nässlorna kittla förbi fötterna i de öppna sandalerna
Allt det gröna ropar ut sin tacksamhet i en ordlös explosion medan grannens hönor kacklar desto högre
Färgerna blir intensiva efter ett regn
Det har varit så torrt
Steg efter steg har hon burit vatten till alla
Tjugo kilo varje runda, spetsade med mikroliv som ska göra under
Mirakel uppstår varje dag, kanske inte nödvändigtvis för att mikroorganismer kravlar runt i underjorden
Vad vet hon egentligen?
Allt och ingenting
Men solen stiger upp varje dag
Eller snurrar vi kanske runt den?