Tack för allt, Far! Du har bidragit till 50% av mina gener, så en stor del av vem jag är får sin förklaring om man rotar runt bland Håkanssons genetiska kapital.
Jag läser en grundkurs i psykologi från Yale University just nu. Professor Paul Bloom som håller i kursen är en välkänd profil i psykologivärlden. Han har skrivit ett gäng böcker och är ständigt inblandad i något nytt forskningsprojekt. Förra veckan presenterade han dock något som jag reagerade starkt på och hade vi befunnit oss i en normal undervisningssituation hade jag ställt en fråga.
Professor Bloom presenterade följande fakta: en människas personlighet består till 30-70% av genetiska förutsättningar och till 30-70% av icke-delade omgivningars påverkan (kompisar). Föräldrars påverkan, eller betydelsen av uppfostran, är i princip noll. För mig glappar något rätt mycket här. Om ett barn börjar i förskolan vid ett års ålder förstår jag att detta barn kommer att formas av sina vänner om hen befinner sig där på heltid. Forskning visar att barn i barngrupper präglas mest av de andra barnen, inte av de vuxna. Tänk att samma barn inte går på förskola utan tillbringar den mesta tiden med sina föräldrar och eventuella syskon. Skulle dessa då inte påverka barnet någonting? Det låter helt orimligt. Jag ska fundera vidare och leta efter mer fakta om detta.
Just nu befinner jag mig på Gotlandsfärjan. Jag ser fram emot några spännande dagar med en hel del navelskådande och ett öppet sinne. Förhoppningsvis leder det till en hel del insikter. Ibland är det viktigt att koppla bort omvärlden och lyssna noga. Det är det jag tänker göra nu. På vägen till färjan snöade det, säsongens första snö. Trafiken fick sakta ner ordentligt i det hala väglaget och jag tyckte det blev så symboliskt, ett sätt för mig att hamna i rätt sinnelag. Det här blir bra.
Det har regnat precis hela dagen här ute på ön, så tulpanlökarna jag hade tänkt sätta ligger kvar i sin kartong. Istället har jag passat på att rensa ur köksskåpen och kylen. Det är roligt att laga mat för att slippa slänga något! På en pizza och i en soppa kan man slänga i nästan vad som helst och i ugnen står just nu ett frukt- och nötbröd som luktar fantastiskt gott.
Både jag och maken har suttit och jobbat med släktforskning i Family Search i flera timmar. Min morbror har tagit över stafettpinnen på mammas sida och har kommit ner till 1500-talet på sina ställen, så jag fokuserar på att rensa upp lite på fars sida. Det är så spännande! Jag sugs lätt in i släktingarnas öden och önskar att jag kunde få höra dem berätta om sina liv.
Min syster lade upp denna lista med femtio frågor och jag bestämde mig för att roa mig med lite hjärnjogging. Mycket ego, men roligt för mig!
#1. Vad åt du till frukost?
Vi går hårt ut! Havregrynsgröt med blåbär och te med havremjölk. Med all havre jag får i mig så hoppas jag slippa hjärtproblem i framtiden.
#2. Vilken film såg du senast?
Den senaste filmen på bio var Downton Abbey med en syster och en vän. Igår kväll strök jag framför Yes Man. Jag älskade Eternal Sunshine of the Spotless Mind och Liar Liar (jag vet att Jim Carrey kan vara lite jobbig, men…), så när Yes Man dök upp på Netflix passade jag på att se denna tio år gamla film. Den var så tankeväckande, trots ett överdrivet skådespeleri i vissa scener.
#3. Nämn fem saker man kanske inte vet om mig:
Jag har gått upp och ner i vikt hela mitt vuxna liv efter att ha drabbats av anorexi under mina tonår. Detta har gjort mig mycket medveten om andra människors förhållande till mat.
Jag fick mina första glasögon när jag var 13 år och hade linser under flera år. Efter min sista graviditet har jag inte kunnat använda linser trots att jag testat med jämna mellanrum.
Jag läser lika gärna faktatung litteratur som jag gråtknarkar till romantiska dramer.
Apropå gråtknarka, jag föreslog detta av min man uppfunna ord till Svenska Akademien. De svarade med ett vänligt mejl att ett ord behöver dyka upp i allmänna kanaler för att bli en accepterad del av svenska språket.
Jag ber varje dag.
#4. Vilken film kan du alla replikerna till?
Inte någon. Men jag har sett Love Actually så många gånger att jag nästan skäms.
#5. Stör det dig om någon säger att dom ska ringa men sedan inte gör det?
Nej, inte särskilt.
#6. Vill du just nu göra några tatueringar?
Nej. Skulle någon tvinga mig skulle jag ha en personlig tatuering på ett väl dolt ställe.
#7. Sover du med eller utan kläder på dig?
That’s for me to know and for you to find out!
#8. Vilken parfym använder du?
Jag älskar dofter och besöker gärna Fragrantica för att nörda ner mig. I mitt badrumsskåp står just nu flera flaskor som är nästan tomma. Jag har inte hittat någon som jag gillar lika bra som Dsquared2 She Wood som jag hade för några år sedan.
#9. Hur många landskap har du bott i?
Blekinge, Småland och Södermanland. Räknas de amerikanska staterna som landskap har jag även bott i Pennsylvania, Kalifornien och Utah.
#10. Sover du på någon särskild sida?
Sedan 2012 alltid på höger sida sett från fotänden på sängen. Jag skadade höger axel när jag spelade virtuell tennis (wii fit plus) och sover sedan dess alltid med vänstersidan ner i sängen.
#11. Är du en beroendemänniska?
Absolut! Jag är nykterist, röker inte, tar inga droger (varken på recept eller andra) pga min tro, men jag kallar mig matmissbrukare.
#12. Vem är den roligaste människan du känner?
Att min syster Tina kallas ”Festen” säger väl något, men i skriven form är det min bror Peter.
#13. Har du fått fortkörningsböter någon gång?
Dessvärre fångades jag av en fartkamera på väg hem från min dotters acroyogapass för några år sedan. E22 mellan Karlskrona och Ronneby är en hopplös blandning av hastigheter mellan 60 och 100.
#14. Dagens låt?
#15. Har du varit med i tidningen?
Flera gånger. Det har nästan alltid handlat om familjen, men den första artikel där jag var med på foto i lokaltidningen BLT handlade om en konsert jag var på med lekisgruppen.
#16. Hur imponerar man på dig?
Gräv där du står! Använd dina styrkor och bidra till att göra världen lite bättre på det sätt du kan. Annars är jag rätt lättimponerad av duktiga musiker.
#17. Vilken är din favorit-Disneyfilm?
Upp! Åh, ögonen tåras bara jag tänker på den. Vi tittade på Coco i fredags och den var mycket bättre än jag hade trott. Så fint budskap!
#18. Vem ringde du senast?
Min lillebror. Vi pratade om brorsdotterns kommande julpyssel här hemma.
#19. Vad skrämde dig om natten som barn?
Jag hade en återkommande mardröm om en häxa som bodde under vår altan på baksidan, men annars har jag aldrig varit särskilt rädd om nätterna. Jag sög på tummen tills jag skulle börja på lekis, så jag var väl bra på att trösta mig själv. Dessutom kunde man ju alltid försöka få plats i mammas och fars säng tillsammans med hela resten av familjen om det skulle vara något…
#20. Vilken är din favoritjulsång?
Jag drömmer om att skriva en egen julsång. Tanken på den är det lite favorit över. Annars så älskar jag en massa musik som har med advent, Lucia och jul att göra och jag har svårt att välja bara en. Att uppleva ”Nu tändas tusen juleljus” på barnens julavslutningar i Adolf Fredriks kyrka (musikklasser, änglakörer) tillhör nog ändå min topp tre-lista! (På fotot ser du den sista Luciakonserten som Adolf Fredriks Musikklasser hade i Globen 2011.)
#21. Vilken är din bästa egenskap?
Att jag ser andra.
#22. Är du social?
Alldeles för social enligt vissa (läs: yngsta dottern). Jag kan inte stå i en kö utan att börja prata med någon. Älskar innerliga samtal, men har inget emot fester heller.
Vad svårt att välja bara en! Emma Thompson får det bli.
#27. Isglass eller mjukglass?
Piggelin! Mamma lurade mig i alla år att det var för att hon åt GB glass-nyheten Piggelin nästan varje dag den sommar hon var gravid med mig. Det visade sig härom året att det var under graviditeten med min två år yngre bror hon måste ha ätit den eftersom den introducerades först 1972…
#28. Vad är det första du gör på ett hotellrum?
Kollar in sängen!
#29. Från vem är ditt senast mottagna SMS?
Min vän Maja.
Vad stod det? Hon tackade ja till en inbjudan.
#30. Vad skulle du vilja lära dig?
Spela bas! Tala italienska, sticka vantar, fotografera manuellt utan att behöva tänka så mycket, stöpa ljus… Listan skulle bli jättelång om jag skrev upp allt jag vill lära mig här!
#31. Vad var ditt senaste inköp?
En gammeldags, orange pappersjulstjärna, en sådan vi hade hemma på 70-talet.
#32. Till vem sa du ”Jag Älskar Dig” senast?
Maken.
#33. Vad tänkte du när du såg dig själv i spegeln i morse?
”Rester kvar efter gårdagens mascara.” Efter…
#34. Vad väljer du, godis eller chips?
Godis. Lakrits. Eller 70% choklad. Eller, va’ sjutton, ge mig vad som helst.
#35. Din absolut sämsta egenskap?
Att jag blir tyst och sur istället för att tala om när jag inte är nöjd.
#36. Vad är ditt favoritdjur?
Katter! Tyvärr har vi flera i vår närhet som är väldigt allergiska, så det känns inte rätt att göra vårt hem till ett helveteshål.
#37. Hur lång är du?
173 cm.
#38. Vilken är din ögonfärg?
Grön.
#39. Om du skulle ändra någonting hos dig själv, vad ändrar du?
Jag skulle sluta skjuta upp saker.
#40. Vad värdesätter du hos dina vänner?
Mina vänner har många olika egenskaper och styrkor. Vi människor är komplexa varelser, så jag säger som Emils mamma Alma: ”Emil är en rar liten gosse och vi älskar honom precis som han är”. Byt ut Emils namn mot något av mina vänners namn så vet du hur jag känner.
#41. Vilket av plaggen i din garderob är din favorit?
Min långkofta från Lindex. Jag är inne på den andra av samma modell. Varm och gosig!
#42. Vad får dig att gråta?
Musik! Och mina barn. Senast jag grät så jag nästan hulkade var när jag var på David Archuleta-konsert. Hans sång tröstade mig i något som höll på att helt äta upp mig.
#43. Nämn tre saker som får dig att le?
Bra musik (igen, musik är mitt känslospråk), människor jag älskar och nostalgiska minnen.
#44. Om du fick tre önskningar, vad skulle det vara?
Det här är en svår fråga för mig. Ska det vara allmänna önskningar är det att mina barn ska fortsätta utvecklas och vara lyckliga, mycket pengar som jag kan använda för att skicka överraskningspaket till människor som är värda eller behöver dem och att sommartiden försvinner. Ska jag vara egoistisk önskar jag en lägenhet i Vasastan, att gården här i Uttorp får blomma ut till sin rätta potential och ett badkar.
Jeans, randig t-shirt och koftan jag nämnde här ovan.
#47. Vilken superkraft skulle du välja – att kunna flyga eller att vara osynlig?
Jag saknar ofta mina stora barn, så jag skulle nog välja att kunna flyga!
#48. Vilket är ditt favoritgodis?
Chokladlakrits från Lakrids by Bülow.
#49. Vad är din största fobi?
Jag har inga direkta fobier som jag kan komma på, men tanken på att något hemskt skulle hända någon av mina närmaste får mitt hjärta att rusa!
#50. Vilken resa drömmer du om just nu?
På söndag åker jag på en ensamresa till Gotland, några dagar med bara mig själv under mycket enkla omständigheter och relativt bortkopplad från omvärlden. Det är något som jag ser mycket fram emot, som förhoppningsvis kan ge mig möjlighet att läka en del skavsår som jag bär på.
… man aldrig får, ej ens på livets högsta höjder. Det bygges sakta år från år och älskas fram i sorg och fröjder.
Nu är det ett tag sedan vi köpte loss huset från min bror och svägerska, men fortfarande är det en del som behöver landa. Idag hade vi besök av en skadedjurskontrollant som skulle undersöka om vi har husbock eller något annat läskigt (krav för att få hemförsäkringen godkänd). Han berättade att när han en gång lyfte på en vindslucka så trillade det ner massor av möss på honom. Han hade tydligen valt att kliva in på vinden rakt genom deras vardagsrum, hahaha. Eller hahaha, förresten. Jag tror jag hade svimmat om något liknande hade hänt mig!
Det är spännande, det här med hem. Vissa bor i kojor, andra i lyxvillor på flera hundra kvadratmeter. En del älskar vitt, vitt, vitt och andra vill ha färg, tunga textilier och mycket mönstrat. Själv plockar jag gärna in naturen, andra gillar bättre svart och krom.
Vad är det egentligen som gör ett boende till ett hem? ”Home is where I put my butt” har jag själv haft som mantra i många år. Jag bestämde mig en dag för att inte längta efter förändring eller att vara någon annanstans jämt. Här och nu är det vi har och efter att ha tagit det till mig har jag trivts överallt oavsett hur risigt eller ”fel” det varit. Jag har försökt göra det bästa av de förutsättningar som varje hem bjudit på. Det gäller att ”tala med huset” (eller lägenheten, eller rummet), inte att tvinga in det i något som är för stort eller för litet. Det går dock inte att komma ifrån att det är otroligt tillfredsställande att få byta ut ett kök med luckor som inte går att stänga eller att renovera en fuktskadad toalett…
Skuldkvoten i Sverige ligger på en rekordhög nivå. Boendet slukar mycket pengar och många använder sig av krediter för att betala allt från renoveringar till nya möbler. Det är lätt att som inredningsintresserad fångas av ”vill också ha” när man möter inte bara familjens och vännernas hem och enstaka inspirationsreportage från inredningsmagasin, utan också Brunettlottas, Fantastiska Fannys, Tammy Tiamos och alla andras Instagramperfekta hem. Hur ska man hantera det som enligt forskningen pekar mot får oss att må dåligt fast vi egentligen har det bra?
Jag förespråkar tanken att skynda långsamt. Ha ett konto dit du för över pengar varje månad och använd dem till sådant som du velat ha under en längre tid när du har råd. Det du köper blir mycket billigare om du inte köper på avbetalning. Sitter du redan i skuld som skaver finns det hjälp att få! Jag har tipsat om ”snöbollsåterbetalning” förut. Här kan du läsa mer om det. Många använder sitt boende för att dryga ut ekonomin. Bor man lämpligt till och inte har något emot att ha ”okända” hemma kan man hyra ut rum till studenter eller turister. Min bror och svägerska håller på att göra om sitt gamla kök till en uthyrningslägenhet nu när de renoverar sitt stora hus. Smart!
Hemtrevlighet kan inte köpas för pengar. Vad är det som gör att du trivs hemma hos dig?
Tänk så märkligt… Efter att inte ha tänkt på vårt hem i Segeltorp på jättelänge kom det upp under förra veckan och jag skrev till och med här i bloggen om det. Imorse fick jag reda på att huset är till salu igen, 2,5 miljoner dyrare än vad vi sålde det för 2012. De har gjort många förändringar, både till det sämre och till det bättre (enligt mig). Spännande att se någon annans visioner förverkligade! Bästa förändring är helt klart bastu och pool, sämsta är att de bytte ut vårt fantastiska italienska akvarellkakel till ett tråkigt vitt. Smaken är dock som baken och jag hoppas att säljarna är lyckliga och får det ännu bättre än de haft det på Drejarvägen. ❤️
Idag samlades vi syskon och några extra familjemedlemmar i Klackamåla för att gå upp till fars tallbacke och tända ljus. Allhelgonahelgen är så fin! Jag älskar att gå en tur runt en svensk kyrkogård på Allhelgonadagen. Nu bor jag nästan granne med en och dessutom ligger mamma begraven där, så det faller sig ganska naturligt att min ljusrunda sker just där. Turen till tallbacken var minst lika fin trots att promenadvägen var upplyst av bara en fotogenlampa och stjärnhimlen.
Två av mina syskon och deras familjer har köpt min farfars familjehem som ligger alldeles nära tallbacken – otroligt vackert, men också i ganska risigt skick. De har jobbat hårt för att rensa bort allt skräp inomhus och röja på den igenvuxna gården. Ikväll kunde vi samlas i deras kök framför vedspisen och värma oss lite medan vi väntade in de sista syskonen. Systersonen satt och läste framför brasan efter att ha jobbat hårt. Jag kunde inte låta bli att ta ett foto då ljuset var magiskt!
Jag är tacksam för min bakgrund varje dag! Mina föräldrar hade båda sina egenheter och vår familj har sina utmaningar precis som alla andra. Det går dock inte en dag som jag inte hittar tillfällen att tacka livet för de upplevelser jag haft.
De senaste åren har jag haft projektet ”Trettio Tacksamma Dagar” på Facebook. Det är något som gör november till en riktig guldmånad istället för den där grådassiga perioden som den förut känts som.
Jag tjuvstartar känslan av tacksamhetsglädje med ett fantastiskt besked. Jag hade i morse mitt sista återbesök efter de hälsoproblem jag lidit av det senaste halvåret. Jag blev friskskriven samtidigt som jag fick ett frikort. Jag hoppas naturligtvis att jag slipper använda frikortet framöver och att jag kan fortsätta jobba på att känna mig frisk och stark!
Något annat som känns näst intill overkligt fint är att jag sitter här och hör brorsan snickra på verandan. Dörrarna sitter på plats och de sista fönstren håller på att fästas in. Det blir så fint! När vi kom hem igår kväll lyste det i verandan och det fick mitt hjärta att hoppa till lite extra.
Det må vara så att det inte finns några småbarn kvar i huset, men jag anser fortfarande att om det är höstlov ingår minst ett pysselprojekt. Eklöven plockades på gårdagens promenad, ströks mellan papper för att slätas ut och fick torka över natten.
I morse strök jag dem igen och plockade ut de löv som inte höll måttet. Jag har en fantastisk skärmaskin som användes för att skära till en tunn kartongcirkel, men det hade gått lika bra att göra en mall med tallrik och tefat för att sedan klippa ut den. Jag använde sedan en gammal hederlig häftapparat för att fästa två löv i taget. Jag måttade och tittade på baksidan innan jag häftade till för att hålla koll på att löven höll rätt avstånd utanför båda kanterna.
Nu hänger en enkel men effektfull krans i köket och gör mig glad. Kanske vill du också göra en? Jag förstår att det kanske inte finns så många lite mer färgmarmorerade höstlöv norröver, men kransen skulle bli fin med helt bruna löv också. Lycka till!
Jag befinner mig just nu i kanske mitt livs sista höstlov. (Det är möjligt att jag återgår till skolvärlden och då gäller naturligtvis inte påståendet.) Som lärare är det skönt att ha undervisningspaus med jämna mellanrum, hur mycket man än älskar sitt yrke. Detsamma gäller eleverna. Vår yngsta går sista året på gymnasiet och hon är inte den enda trea som känner sig otroligt stressad både över studierna och vad som egentligen kommer efter studenten. Jag förordar en veckas sovmorgnar och hårt kroppsarbete utomhus i en fin balans. Dessutom tvingade jag henne att laga middag ikväll, så nu står snart en betydligt mer avancerad meny på bordet än vad jag hade tänkt mig. Hehehe.
Den här veden är fars verk. Jag kan knappt med att stoppa den i vedspisen, men samtidigt är det fantastiskt att han får vara med här i det hus som han verkligen älskade. När mamma fått sin palliativa diagnos, men han själv ännu inte visste att det var han som skulle gå först, drömde han om att min familj skulle flytta till Bredavik och hyra mina föräldrars hus (hyrt av brorsan och svägerskan) medan han skulle få leva ungkarlsliv här i Uttorp. Så blev det nu inte.Vad var det nu jag förordade? Sovmorgnar och skottkärreskjutsar? Skämt åsido… Dottern jobbade på bra som vedchaufför i vårt tremannalag.Jag skjutsade pelargoner, dahliaknölar och olivträd till köket i sommarhuset och passade på att spana in resten av delarna till verandan. Nu närmar det sig! Jag älskar verkligen de gröna dörrarna och är så glad över att vi valde denna färg.Synd att jag inte kan bifoga doften av linoljefärg. Fantastisk!Dessa fönster! Jag kan aldrig se mig mätt på dem.
Sedan många år tillbaka, ungefär sedan bloggtidernas begynnelse, följer jag inredningsbloggen Trendenser. Frida Ramstedt som står bakom den var igår i Karlskrona och föreläste. Jag har läst hennes bok Handbok i inredning och styling med stor behållning och kan varmt rekommendera den till alla! Att jag gick igår hade mindre med önskan att bli inspirerad att göra och mer med att jag tyckte att det skulle vara roligt att åtminstone heja på någon vars tankar jag tagit del av under så många år. Hur som helst var tankarna mycket inspirerande! Ibland behöver man bara en spark i baken för att komma igång med något som man har tänkt på länge.
När jag gick fram till Frida för att få boken signerad och hälsa nämnde jag att jag tycker det är konstigt att jag inte lyckats hitta en enda praktisk, snygg och skön hörnsoffa. Soffor har i regel alldeles för låg sitthöjd och de i modernare snitt är dessutom oftast alldeles för djupa medan de som är mer klassiska inte är särskilt sköna. Min drömsoffa är estetiskt tilltalande samtidigt som den bjuder på tvättbar klädsel, har stor komfort, är någorlunda nätt för att passa i vårt lilla vardagsrum och kan hålla i många, många år. Min syster visade mig Norrgavels nya modulsoffa. Jag har förvisso inte provsuttit den, men jag ser att den inte uppfyller mina krav även om den är snygg och säkert mycket hållbar. Deras Modulsoffa 85 har jag provsuttit, men enligt mig är den varken är tillräckligt skön eller snygg (gillar inte armstödens utseende) för att kosta en hel förmögenhet. Jag inser att inflationen har gett oss priser som sticker i ögonen och att priset är motiverat. Man får vad man betalar för! Jag menar dock att jag vill att alla mina önskningar ska uppfyllas om jag ska lägga ut så mycket pengar för en möbel.
På föreläsningen igår frågade Frida hur många i publiken som var helt nöjda med sina hem. Tre personer av 100+ räckte upp handen (en var en äldre dam och de två andra var män). Jag är helt nöjd rent känslomässigt, men jag saknar några garderobsdörrar, lister och annat som ska komma på plats för att huset åtminstone ska vara färdigrenoverat. När det gäller inredningen så tillhör det charmen för någon som är inredningsintresserad att åtminstone förändra små saker. Min mamma låg och planerade stora ommöbleringar i huvudet om nätterna och vi barn fick hjälpa henne att flytta möblerna. Ibland blev det bra, ibland mindre bra. Jag lärde mig mycket om hur viktigt det är att ett hem inte bara är fint, utan också praktiskt, av mammas möbleringsäventyr.
Ju mindre rum man har, desto svårare är det att vara flexibel med inredningen. Hos oss finns det i princip inget utrymme för att flytta möbler just pga huset är så litet, men det är helt okej för mig. Jag älskar vårt hem! Jag älskar känslan då jag stiger in genom ytterdörren, jag älskar lugnet här, hur det luktar och det jag är omgiven av.
Vardagsrummet är svårt att fota. Det är den här soffan, Karlstad från IKEA, som vi gärna skulle byta ut. Den är mycket solblekt och ryggkuddarna är i dåligt skick. Trots det får den vara kvar så länge vi inte har ett bättre alternativ.Badrumsgolvet är så härligt! Jag tröttnar aldrig. Dessutom är det roligt att i princip alla våra gäster kommenterar det, från minisar till jättegamla. Blyglasfönstret som fungerar som insynsskydd fick vi i avskedspresent av våra grannar i Orem. Det föreställer utsikten från vår balkong!
Igår berättade jag för maken att jag under föreläsningen för första gången på länge hade saknat vårt hus i Segeltorp. Inte själva ”hemmet”, utan utrymmet för många gäster och den praktiska husplanen. Här hemma kan vi ta emot 25 gäster, men då måste alla placera ut sig över flera rum och båda våningarna. Känslan blir inte densamma. Jag inser att det är okej att inte ha många gäster hemma under den kallare årstiden och att vi har stora möjligheter att samla många gäster under sommarhalvåret, så detta är ingen existentiell sorg, utan ett i-landsproblem.
Älskade allt med vårt parallellkök efter renoveringen utom träbänken. Bort! Rostfria ytor är min absoluta favorit…
Tyvärr har jag förlorat de andra mäklarbilderna, men såhär såg det ut i vårt stora och praktiska vardagsrum.
Här är hörnet till höger om altandörren på fotot här ovanför. Billy bokhyllor i mitt favoritträslag björk räckte över halva väggen och svalde många av våra böcker. De flesta av dem ligger nu i kartonger på vinden i ladan. Jag älskar att läsa böcker och jag älskar den ombonade känsla de ger ett hem.
Segeltorpshuset i sina 70-talssvarta detaljer som vi tänkte måla under alla de tolv år vi bodde där. Det blev aldrig av, men de nya ägarna målade om på en gång.
Här är matbordet som svalde mååånga gäster. Det var ett gammalt arbetsbord från svärfars gamla arbetsplats som jag målade härligt rött! I övre högra hörnet syns köket.
En av få sparade inspirationsbilder innan Pinterest fanns. Jag känner: ”fint, men funkar ju inte med mina älskade syskonbarn”.
Efter föreläsningen bestämde jag mig för att verkligen ta tag i de sista ljuskällorna som saknas. Vi behöver läslampa (spot) till hörnsoffan, fönsterlampor i köket också då det inte är advent/jul och flera läslampor till övervåningen. Det ska bli roligt att fixa! Har du några roliga inredningsplaner på gång?
