Yngsta dottern har längtat efter att plocka jordgubbar i Åby, något som hon gjorde varje år med morfar då det begav sig. Idag, tre år sedan sist, var det dags! Jag såg att Åby bär hade öppnat för självplock, så vi åkte dit och försåg oss till det fina priset 36 kr/kg. Som hittat! Dessutom hade vi en mysig stund tillsammans i det fina vädret. Mina gamla jordgubbsplockartakter sitter fortfarande i trots att det var över 30 år sedan jag kunde titulera mig ”jordgubbsplockare”.
När vi kom hem lagade vi lunch med ”skräp”. Igår gallrade S i rödbetslandet. Jag hade sått alldeles för tätt, så det blev en del plantor över. S drog upp dem försiktigt och vi sköljde dem och slog av vattnet så gott det gick innan de lades i plastpåsar i kylen. (Så håller de flera dagar, annars kan man också förvälla dem och frysa in.)
Det går bra att äta rödbetsblast. Det smakar ungefär som spenat. Eftersom blasten innehåller en hel del nitrit ska man akta sig för att servera denna delikatess till barn under ett år. Hur som helst använde vi hela plantan. Detta recept rekommenderas varmt: smält en rejäl klick smör och stek försiktigt ett par pressade vitlöksklyftor i detta. Höj värmen och stek på de små gallrade, väl sköljda rödbetsplantorna tills de mjuknat. Strössla över lite flingsalt och servera med fetaost och rostade solroskärnor. Varsågod!
Idag var jag förbi sommarhuset i Bredavik. Så märkligt det kändes att vara helt själv där en fin sommardag som den här! Vår diskmaskin hade gått sönder för x:e gången sedan den inhandlades för några år sedan och för att inte vår stackars bror ska behöva fortsätta laga den varje gång den fått spunk skulle det mätas för en ny modell. Huset var tyst och i trädgården hörde man bara vindens sus och fåglarna som levde rövare. Jag kom ihåg känslan av att komma dit såhär en av de första dagarna på sommarlovet. Mamma packade bilen full med barn i flera lager, kläder och, inte minst viktigt, alla hennes krukväxter. Jag hade den stora turen att vara äldst, så det var sällan jag satt där bak i det undre lagret, men just idag skänkte jag de syskon som hade den positionen en extra tacksam tanke.
Det är mycket som har ändrats sedan den första sommaren vi tillbringade i Bredavik. Det började i den lilla stugan nere vid vattnet, med el, men utan vatten eller badrum. Vi tvättade oss i havet med en sådan där tvål som löddrar också i saltvatten och vad jag kan komma ihåg hade vi det väldigt mysigt. Så småningom sålde mormors kusin den lilla gården till mina föräldrar, men det var inte utan hårt arbete och stora uppoffringar. Jag är så tacksam för denna samlingspunkt där vi alla kan känna oss välkomna! Numera finns både toalett, tvättmaskin, diskmaskin och dusch tillgängliga. Utsikten passar i vilket heminredningsmagasin som helst, men det finns mycket som skulle behöva göras i underhållsväg med hus och bodar. Jag uppskattar verkligen det andningshål Bredavik har varit för mig och trots att jag nu bor på Sturkö själv känns det fortfarande speciellt att komma dit.
Om några dagar är det dags för ”midsommar och dans” och trädgården som var så tyst idag kommer återigen att fyllas med stoj och stök. Det ser jag fram emot! Våra två äldsta barn kommer inte att vara med i år, men anledningarna till det gör mig glad. Att barnen blir vuxna och flyger ut i världen är något bra och fint! Jag är tacksam över att de åtminstone fortsätter dela med sig av sina liv och att de då och då flaxar hem-hem.
Det är så inspirerande att se hur man kan tukta naturen och dess fantastiska driv. Jag försöker hålla ögonen öppna efter spännande trädgårdar och smarta tips och idéer även om det inte är läge för oss att ordna själva trädgården riktigt än. Trädgårdslandet är inte heller som det ska vara, men det är i långt bättre skick i år än det var förra året! Vi har hållit oss med egen sallad sedan ett bra tag tillbaka och rädisorna blev fantastiskt goda och fina i år då de fick tillräckligt med vatten. Persiljan är också jättefin! Jag har tydligen inte riktigt fattat hur man ska charma lök. Den ser frodig ut ovan jord, men själva lökarna har inte blivit så stora än. Dessutom har en del av dem börjat blomma… Potatisen står grön och fyllig i sina rader och jag håller hökögonen öppna efter minsta lilla tecken på potatisbladmögel. Nåde naturen om den försöker sig på det tricket i år igen! Eftersom jag tycker att rödbetor och morötter är det som både är godast och lättast att odla (om man nu får tag på sorter som trivs i ens land) ser jag fram emot dessa primörer som kommer att dröja några veckor till innan vi kan njuta av dem.
Medan jag var i Nynäshamn förra veckan hann dessvärre all pak choi börja blomma, så imorgon blir det en fantastisk vegetarisk fest med en riktig favoriträtt: Pak Choi Asian Style. Jag ser fram emot en omgång till med denna tacksamma och jättegoda grönsak som jag aldrig hade smakat innan den hamnade i vårt grönsaksland! Med tanke på hur fin dillen ser ut kanske det kan bli en liten omgång ugnsrostad nypotatis med dill och flingsalt efter midsommar någon gång?
I rabatten framför stenmuren är det grönt och frodigt. Dahliorna växer finfint på det nya stället också, jordärtskockorna (som ser ut som små solrosor när de blommar) mår fint, självsådd ringblomma och gurkört växer överallt tillsammans med diverse ogräs. Ettåringarna har kommit upp, nästan allihop, men jag gissar att den rabatten kommer att se rätt rolig ut. Jag satsar på många fina buketter inomhus istället! Förresten har alla fyra små rosor som jag provisoriskt satte vid stenmuren tagit sig. Cissis doftros har två stora knoppar på väg att slå ut. Däremot har just den drabbats av någon sjuka… De där rosorna är så petiga! De tre andra (Sven-Eriks, NN:s och Georgs) växer så det knakar och jag hoppas att de fortsätter må bra när vi nu kommer in i den ”riktiga” sommaren. Trots petigheten kanske det kan bli en ros- och lavendelrabatt där dessa fyra skönheter får ta plats… Jag drömmer också om en pergola med klätterrosor. En vacker dag?
Idag är det din dag. ❤️ Tänk att vi snart är fem barn som bor i Karlskrona. Jag vet att det hade varit den bästa present du hade kunnat tänka dig! Grattis mamma.
Döttrarna vid någon av Rudansjöarna.Yngsta dottern har fortfarande cirkuskonster i sig efter alla år med gymnastik.Äldsta dottern vaktar pojkvännens föräldrars lägenhet.”Monna, kan vi titta på frisyrer och så får jag välja? Men det ska vara med Elsaflätan!”En av oss åkte vidare på vidare äventyr i Sundsvall och Indalen. SJ är toppen när tågen går som de ska!När jag är i Nynäshamn försöker jag alltid få in ett besök hos moster och morbror och en utflykt till Knappelskär. Dessa två balanserar varandra. Ett fikaöverflöd bjuds på det ena stället och på det andra har man glädje av all extra energi.
Här har du en äkta topplista från Radio Luxemburgs utsändning den 7/2 1971. Vårt hus förra ägare var tonåring och gillade tydligen att skriva ut listorna varje vecka. Jag lyckades uttyda 16 av 20 låtar, men du kanske kan hjälpa mig uttyda de fyra sista som jag inte fixade? Här har du min Spotify-lista!
Din dag kommer, säger man. Din dag har redan varit. Alla dina dagar. Men idag är det ändå din dag. Den lille killen som självsäkert stod där med keps på huvudet och stav i handen. Den nyblivne polisen. Pappa Far Ivar, med bruten arm och första dottern i famnen. Ivar som ställde upp för alla som kunde tänkas behöva hjälp. Sjubarnsfadern som var så stolt över alla barn och barnbarn så det pyste ur öronen. Den ofrivillige pensionären och arbetsnarkomanen. Trädgårdsmästaren som oförtröttligt bar vattenkanna efter vattenkanna till åkern långt från huset. Livsnjutaren som gärna lade sig raklång på mage i gräset i bara kalsongerna efter en lång arbetsdag. Du levde sannerligen ditt liv med gasen i botten och när maskineriet havererade ville du inte längre vara med. Jag förstår dig. Och jag är tacksam att du slapp lida längre än nödvändigt. Det gör fortfarande ont i mig av sorg, men inte längre hela tiden. Den där tiden sägs läka alla sår. Jag vet inte, jag, men visst tar tiden udden av det onda. Idag är det din dag. Jag älskar dig.
Jag älskar Österlen, precis som många andra. Sedan vi flyttade tillbaka till Sverige har jag försökt få in minst en tur dit varje år. I år hade jag turen att ha möjlighet att följa med min resebloggande syster en av dagarna då hon var där för ett samarbete med SJ. Vädergudarna var på vår sida och vi fick en helt fantastisk dag.
Haväng bjuder på vit sandstrand och härliga dyner där man kan sitta i lä och njuta av vyerna, det rogivande ljudet av vågor som slår in mot stranden och att se andra människor uppleva något vackert. Jag lade mig en stund och dåsade bort till ljudet av en badande skolklass, fiskmåsar och skratt medan min syster gick en runda på egen hand. När jag vaknade till igen kändes det som att jag befann mig mittemellan dröm och verklighet och det tog en stund innan jag förstod var jag var. Himlen var så blå, sanden jag låg på varm och omfamnande istället för fuktig och irriterande. Stunder som den försöker jag vårda. Den sparades till rummet med god nostalgi där bara minnen som bygger upp och gör mig glad får bo.
Jag och A hann prata mycket och djupt om livets förunderliga mysterier. Sist vi befann oss på den här stranden hade vi med oss mamma och de andra systrarna. Mamma kämpade för att orka gå hela vägen från parkeringen, men hon kände sig ändå rätt stark. Hela den Österlenturen var så mysig! Jag tror inte att någon av oss förväntade sig att vi ett år senare skulle ha förlorat vår far, men att mamma skulle orka en sista resa till Skåne, denna gången till ett bröllop i Skurup. Så sant som det är sagt, vi vet aldrig vad morgondagen har att bjuda på.
Jag hade läst om Den Engelska Trädgården, ett projekt som har några år på nacken, och var så glad över att få en guidad tur genom de vackra ”rummen” som planerats och byggts upp helt efter engelska förlagor. Vilket ställe! Jag kan varmt rekommendera en tur här om du är det minsta intresserad av trädgårdar och gillar att drömma om hur en trädgård kan se ut. Bilderna som jag tog gör verkligen inte stället rättvisa, men här kanske du kan få en känsla om hur vackert komponerade rabatterna är.
Någon gång vill jag komma hit runt midsommar och se denna fantastiska rosenpergola i full blom. Den är trevlig såhär också, men…
Idag är det den sjätte juni, det som förut kallades ”svenska flaggans dag”. 1996 blev det en salutdag och 2005 en helgdag. Numera står det ”Sveriges nationaldag” i kalendern, något som gett oss en härlig långhelg i år. Svenskar är osedvanligt onationalistiska (ja, förutom de där onämnbara) och det är stor skillnad på hur våra grannar norrmännen och vi svenskar firar vårt land. Det är liksom inte riktigt rumsrent att älska det svenska och ”vad är egentligen svenskt anyway”’?
Jag funderar över vad som kan anses vara svenskt rätt ofta, oftast i samband med att jag saknar USA eller ser fram emot en resa utomlands. Jag har ju ändå specifikt valt att återvända till Sverige och propsade på att vi skulle flytta hem trots att vi äntligen hade möjlighet att få ett amerikanskt Green Card 2016. För min del var det storfamiljen som drog. Jag längtade för mycket efter dem alla! Vad mer då? Och är det detta jag har saknat då jag inte bott i Sverige? Uppriktigt sagt vet jag inte. Mina ögon har blivit för evigt sönderfrätta av att ha tagit in en massa andra intryck än de jag matades med under min uppväxt. Som sagt, jag älskar Sverige. Inte för att det är perfekt. Inte alls. Jag älskar Sverige trots alla brister. Vad innebär det att vara ”svensk”? Detta är mina tankar och fakta som kommit fram i diverse undersökningar:
Vi vet våra rättigheter. Anställningstrygghet, föräldraledighet, bostadsbidrag, LSS, a-kassa, sjukpenning, barnomsorg, semester… Aldrig tillräckligt om man lyssnar på många mottagare av dessa förmåner/rättigheter, men för många andra är den svenska välfärdsmodellen något stort, fint och fantastiskt.
Det är viktigt att hålla på sig och sitt. Svenskar är överlag mycket försiktiga och är sämst i världen om du vill lära känna nya människor. Åsikterna går isär när det gäller vänlighet och service. Vissa tycker att svenskar är mycket vänliga och hjälpsamma, andra tycker varken att vänlighet eller service har plats i den svenska modellen.
Sverige är ett mycket tryggt land, eller har i alla fall varit känt för att vara just detta. Som du säkert vet går åsikterna isär även om detta ämne. Däremot kan vi konstatera att Sverige som har varit ett mycket homogent land blir mer och mer segregerat. Detta gör att trygghet i Sverige numera kanske kan anses vara något av en klassfråga?
Något som jag själv anser vara mycket svenskt är att vända kappan efter vinden. Här tas ofta viktiga och avgörande beslut baserade på känslor och åsikter. Kändisar som uttalar sig om något ”de brinner för” hamnar i tevesofforna som experter. Jodå. Landet Brunsås bubblar av många heta åsikter och känslor och gillar du inte olika på rätt sätt är det lätt att du hamnar på offeraltaret.
Sverige är det tredje mest sekulariserade landet i världen. Tro är något för svaga människor, om det inte är ”en egen tro” (ofta är denna tro ganska lik alla andras egen tro). Kyrkan har dock fortfarande en viktig plats i mångas liv vid vissa tillfällen. Runt jul är fortfarande många kyrkor välfyllda och många vigslar och begravningar sker fortfarande i kyrkans regi.
Vårt prat om vädret! Alltså, det måste vara unikt. Mina SFI-elever fnissar ofta åt denna väderfixering, men de förstår den också. Särskilt de som har upplevt en svensk vinter och en vanlig svensk sommar, inte en sådan som vi hade förra året.
Sedan har vi det där med lagom. Inte för mycket och inte för lite. Detta anses vi vara väldigt bra på här i Sverige. Kanske är det så. Vad tycker du?
Gödselstan har legat här orörd så länge att vi med all sannolikhet fått supermegajord till trädgårdslandet. Bättre än så här kan det väl inte bli?Maken tog på sig andningsmask och tömde höskullen tills det såg ut…… såhär. Golvet är murket på flera ställen och jag vågar inte gå på det. Planen är att lägga nya golvplankor. Kanske blir det ett sommargästrum här uppe?
