Ditten och Datten

Tre ska bli en.

4 kommentarer

Nu är våra kycklingar drygt fyra månader gamla och det pubertala kraxandet har gått över till mer regelrätta tävlingar i galande. (Stackars grannar…) Våra tuppkycklingar börjar brösta upp sig och har så smått börjat utmana varandra i kaxiga utmaningar då de försöker stirra ur varandra. Robbie Williams har börjat utmana maken genom att kaxa mot honom och springa efter honom, burra upp sina halsfjädrar och visa allmän önskan till dominans, men mot mig är han inte lika kaxig. Han är vackrast av alla de nya kycklingarna, men han är otrevligast. Det innebär att han får åka i grytan. Toto har varit min favorit sedan dag ett. Mycket större än alla de andra, vacker och mysig. MEN, hönorna mår inte bra av en allt för stor tupp, så tyvärr får nog inte han heller stanna. Magnus Uggla är både välvilligt inställd och fin mot sina med-fjäderfän och människor. Det verkar som att han visar tillräckligt med tuppighet för att vara en trygg medlem i flocken, så vi hoppas att det är rätt val att behålla honom. Birgit och Jenny, våra ursprungliga hönor, har (äntligen) accepterat småglinen och tyvärr verkar det som att Birgit gillar bad boys. Hon och Robbie syns nämligen ofta sida vid sida. Å andra sidan har Birgit ända tills nu varit tuppen i hönsgården som den matrona hon är. Kanske betyder det inte annat än att hon förstår att flocken har utökats och att hon måste acceptera det?

Från vänster till höger har du här Britney Spears (mysigast av alla), Dolly Parton (inte lika festlig som sin namne), Taylor Swift (misstänkt lik en tupp, men vi har inte sett henne gala en enda gång medan brorsorna gal hela tiden), Toto, Magnus Uggla, Cajsa Stina Åkerström (blyg, men kommer alltid om man bjuder på gott) och Robbie Williams.

Ps: Om du klickar på bilden ser du Robbie också.

Continue Reading

Funderingar

Sådant som är självklart. Eller?

14 kommentarer

På min födelsedag roar jag mig med något som jag älskar, nämligen att trilla runt bland mina och andras tankar. Du som läser här vet att jag gillar att fundera och att höra åsikter och argument, oavsett om jag håller med eller ej. Somligt kommer jag aldrig att kunna landa i, annat känns verkligen självklart. Jag har dock 56 års erfarenhet av att även benhårda övertygelser kan komma att behöva omförhandling. Jag är samma Monica som för trettio år sedan, men samtidigt någon annan. Mjukare i min benfasthet, mer ödmjuk inför livets oförutsägbarhet, men också tydligare och trygg i var jag befinner mig. Jag är tacksam för alla som har lärt mig att man inte går till personangrepp då ens argument tar slut och alla som har lärt mig att mina självklarheter inte alls behöver vara självklara för andra. Jag är så tacksam för livet och idag tänker jag fira hela dagen! Med det sagt så kommer här lite tankenötter.

Påstående: Det är fel att döda någon.

Sanningen är att detta är påstående inte alls är rätt enligt många, men av olika orsaker. Argumentationen ser olika ut beroende på vilken bakgrund man har.

Exempelvis: Homo Sapiens är ett djur. Djur dödar varandra då de behöver försvara sig, då deras flock är hotad eller då de försöker ta ledningen över andra. Det gäller även den egna avkomman om de är i så risigt skick att de ändå håller på att dö, vid viss oerfarenhet, för att det upplevs att det finns för lite energi för att ungarna ska klara sig eller liknande. Är man alltså föreskrivare för att detta gäller är både hedersmord, avrättning efter brott och abort filosofiskt och moraliskt försvarbart.

Påstående: Alla människor är lika mycket värda.

Försök säga det till en mamma vars barn håller på att drunkna samtidigt som andra är i samma situation, eller till ett barn med en gammal förälder vars vård bortprioriteras efter triage.

Påstående: Det som pågår i Gaza är ett folkmord.

FN:s oberoende undersökningskommission har flera gånger slagit fast att Israel har begått folkmord mot palestinier. ICJ har däremot inte slutligt avgjort detsamma, men bedömt att palestiniernas rättigheter enligt folkmordskonventionen kräver skydd. Det som komplicerar situationen är att många ser likhetstecken mellan Israel och judar, och detta på båda håll. För oss svenskar som är enormt fredsskadade är det svårt att förstå hur man kan födas in i ett generationsöverskridande hat mellan olika folkgrupper. Eftersom undervisningen om andra världskriget mest har handlat om utrotningen av judar och deras offerskap har det känts märkligt att se ”dem” (om man alltså sätter likhetstecken mellan judar och Israel) utsätta andra för något liknande. Är inte judar de goda?

Påstående: Det är fel att stjäla.

Vår svenska lagstiftning bygger i mångt och mycket på de tio budorden. Är det inte då dags att inspektera de lagar som bygger på dessa och omvärdera lagarna? Är det verkligen fel att sno en fralla om man är hungrig? Är det fel att lura av gamlingar på deras besparingar om de ändå snart ska dö? Är det fel att knycka ett äpple från en gren som hänger ut över trottoaren? Är det fel att sno sin mormors guldsmycken om man verkligen är i behov av en fix? Är det rätt att flytta från Sverige, men låtsas att bo kvar och ta ut bidrag härifrån år efter år?

Påstående: Fängelser ska rehabilitera, inte bestraffa. Det finns fler rättigheter för brottslingar än för brottsoffer.

Dan Eliassons citat efter att en kvinnlig anställd blivit knivskuren till döds väckte ont blod hos många: ”Vad har den personen varit med om för någonting? Vilka omständigheter har den killen växt upp under? Vad är det för trauma han bär med sig?” Eliassons ord var verkligen en vattendelare i debatten och journalister och andra var noggranna med att sätta sig själv på ”rätt sida”. Var ska fokuset ligga? Hos brottsoffer eller hos brottslingar?

Continue Reading

Funderingar

Lite tankar efter valet och vart vi är på väg.

4 kommentarer

Igår cashade jag in min födelsedagspresent från maken. Jag bad honom att hänga med till en närliggande, lite större stad där en av de människor som betydde mest för min mamma bor. Det var dags för henne att flytta. Jag vet att makens ”att göra”-lista är längre än somligas önskelista till Tomten, men han lovade ändå att lägga en dyrbar lördag på det här. (Det finns inte många som är bättre på flytt än vad han är, att ha en Tetris-hjärna och förståelse för hur vikt bäst ska fördelas i ett större fordon har sina fördelar i dessa fall.) Vi var på plats strax efter åtta och drog igång. Det ligger något otroligt kraftfullt i att jobba tillsammans och vara glad för att man är där, inte önskar att man gjorde något annat. Arbetsledningen var fantastisk och vi som var på plats hade alla uppgifter som hjälpte flytten framåt.

Då dagens flyttomgång närmade sig slutet tog jag med mig arbetsledaren för att plocka upp goda mackor, kakor, frukt och dricka till alla på ICA Maxi för att kunna fylla på energinivåerna hos alla flyttare och flyttade och sluta på topp. Vi åkte mot den jättefina och fräscha lägenheten och kom förbi ett moskébygge. ”Det här räknas numera som ett utanförskapsområde, det finns så många problem och personer som bor här utan att möta något svenskt alls. Många pratar inte svenska. HUR kan de då tillåta att det byggs en moské just här? Borde den inte byggas någon annanstans? Nu behöver de inte ta sig från det här stället över huvudtaget.” Arbetsledaren berättade om sin besvikelse för hur politiker sitter uppe i det blå och inte har någon aning om hur livet på riktigt ser ut för många. (Detta verkar förvisso vara sant oavsett land och politik.) ”I * (närliggande större stad) tillhör jag numera minoriteten med mitt utseende (blond). Det har hänt mycket i vårt land ganska snabbt. De vet väl inte hur de ska göra.”

Sedan läste jag Kvartal och Ivar Arpis senaste artikel där han tydligt visar hur politiska beslut lett till önskade resultat om man läser politikernas tankar om varför dessa beslut fattades, men med oönskade bi-resultat. Man har velat ha röster, många röster, och de olika partierna har därför riktat in sig på personvalskampanjer för att engagera invandrare. (Korruption och sharia-lagsbeslut i det svenska rättssystemet räknade man inte med.) Man har uppmuntrat till organisationer som stöttat de olika kulturella identiteterna genom bl a statsbidrag. (Man räknade inte med klanvälde eller grovt kriminellas styre av fritidsgårdar.) Man har velat rensa bort begrepp som ”invandrartäta områden” samtidigt som det har varit viktigt att inkludera personerna som ändå skulle inkluderas i ett sådant begrepp i olika yrkesgrupper och organisationer. (Dessa personer ska alltså agera galjonsfigurer och visa på mångfald på ett sätt som inte stör ”det svenska”.) Det är svårt att balansera med en fot i sin egen begreppsvärld där saker och ting funkar på ett sätt och med den andra foten i en värld där saker och ting hanteras på helt andra sätt. Det är inte lätt att vara människa. Men ibland blir jag lite trött på att de som fattar beslut verkar ha ungefär lika mycket konsekvenstänk som en genomsnittlig sjuttonåring. Om alla politiker spelade Code names lite då och då hade de kanske lärt sig att man inte kan vara för fokuserad på sin egen agenda. Är man det vinner andra laget fördelar. Och ibland lyckas spionen infiltrera sig och det blir game over. Men än är det inte det. Game over, alltså. Så jag ska baka lite bullar och njuta av denna underbara oktoberdag!

Continue Reading

Ditten och Datten

Dag 20 452.

4 kommentarer

Jag möter solen och har ännu inte tröttnat på känslan det ger mig. Idag är en annan dag.

Finns det något som är vackrare? Mer hoppfullt? Mer lugnande? Idag ska jag och maken hjälpa till i en flytt och gå på IKEA. Sämre kan man ha det. Tack för det!

Continue Reading

Funderingar

Varför får de hålla på?

8 kommentarer

Nu kommer jag att skriva om sådant som jag vanligtvis inte rör vid, men idag kände jag att det var viktigt för mig. Kan någon förklara för mig varför Harvey Vinsten, Marius Kungastyvson, Christopher Farfarsbrorson och Måns Smörlöv får/fick hålla på och hålla på och hålla på? Nu i oktober är det ”Domestic Violence Awareness Month” i USA (Sverige verkar uppmärksamma våld i nära relationer i november). Det är kanske inte riktigt rättvist att ta upp våldsamma personer i samma mening som notoriskt otrogna, men enligt Krickelin (hon har dessvärre stor erfarenhet av hur det är att leva i en våldsam relation och hur det påverkar ens framtid) ingår ”beteenden som systematiskt bryter ner någon” i psykiskt våld. Jag kopierar hennes lista rätt av och hoppas att det är ok.

Fysiskt våld – slag, sparkar, knuffar, stryptag, fasthållning eller att kasta saker.

Psykiskt våld – hot, kränkningar, förnedring, skrämsel, manipulation och beteenden som systematiskt bryter ner någon.

Sexuellt våld – sexuella handlingar utan samtycke, sexuellt tvång eller övergrepp.

Ekonomiskt våld – att kontrollera pengar, skuldsätta någon, hindra henne från att arbeta eller göra henne ekonomiskt beroende.

Materiellt våld – att slå sönder eller förstöra saker, exempelvis möbler, telefoner eller personliga ägodelar.

Digitalt våld – exempelvis övervakning, hot och trakasserier via digital teknik eller spridning av privata bilder.

Kontroll och isolering – att begränsa vem någon får träffa, var hon får gå, vad hon får göra eller successivt isolera henne från familj och vänner.

Våld görs ofta till ett problem som bara gäller män. Mäns våld mot kvinnor. Så länge man håller sig till att våld betyder att fysiskt skada en person eller slå sönder grejer i bråk och dylikt är män grovt överrepresenterade. För att hamna i en lista över personer som blivit dödade av sin partner eller sitt ex är sannolikheten allra störst om man är en heterosexuell kvinna. När våld också innebär andra beteenden börjar också kvinnor mer ofta uppträda som våldsutövare. Man får absolut inte säga ”inte alla män”. Detta är en skam och ett ansvar som ska bäras av alla män är den retorik som gäller idag. Om en kvinna utövar våld mot en man är det med denna förklaringsmodell inte kvinnans eget, utan ”alla mäns=patriarkatets” fel. HBTQ-personer är överrepresenterade då det gäller våld. ”Kvinnor oavsett sexuell läggning är mer utsatta för våld, sexuella övergrepp och trakasserier än män. Homosexuella män är i högre grad utsatta för sexuellt våld än heterosexuella män, och transpersoner är utsatta för både sexuella trakasserier och våld.” (Jämställdhetsmyndigheten.) Förklaringen då man läser vidare är då att en hög stressnivå orsakar våldet. Jag köper inte att förklaringen som gäller om en heterosexuell man pucklar på en kvinna så är det för att han är man, men om en homosexuell kvinna slår sin sambo så är det för att hon är utsatt för en samhällelig stress. Nope.

Vi lever i ett samhälle där så mycket är skevt. Jag kommer inte att gå in mer på det, men vill säga att INGEN ska tolerera eller acceptera ett beteende som det som står här ovan i Krickelins lista. Gränsöverskridande börjar ofta i ung ålder och vuxna har i mångt och mycket övergivit barnen. En hjärna är färdigvuxen i mitten av tjugoårsåldern. Börja med att tänka på det. Och må vi alla hjälpa till att se tecken på våld hos nära och kära innan det är för sent. För övrigt har Måns redan ny tjej. Lycka till, Elin, eller vad man nu ska säga.

Continue Reading

Hus och Hem

Varde ljus och låt det vara hållbart.

6 kommentarer

Jag är inte på något vis någon inredningsexpert men 1. jag älskar och månar om vårt hem och 2. jag har samlat på mig en hel del funderingar och lösningar på olika problem genom åren. Någon som däremot är expert och vars resa jag följt från åskådarplats är Frida Ramstedt som driver Trendenser. Hon började som inredningsbloggare med lika många ”löp å köp”-uppmaningar som andra i samma värld, men någonstans på vägen ändrades hennes inställning till möblering av hem, användarvänlighet och hållbarhet. Jag älskar hennes böcker och kan varmt rekommendera dem allihop, men hoppas fortfarande att hon ger ut en bok riktad till unga personer som ska flytta hemifrån och skapa sina första egna hem med en mycket begränsad budget och ofta begränsat utrymme. Hur ska man ställa sig till att hjärnan inte är färdigutvecklad t ex och att ens smak kanske är väldigt föränderlig under de unga, formativa åren? Hur som helst, Frida har precis släppt ett samarbete som handlar om ljussättning och ett nytt system att kategorisera olika sorters ljus och hur dessa bäst kan utnyttjas i ett hem: Hemljus. Jättespännande tycker jag! Vet dock inte hur belysningsbranschen ställer sig till att Svenssons och Nordic Nest står som sponsorer och samarbetare då NN väl måste vara den store online-Goliat som sväljer lokala småbutiker? Å andra sidan kan de lokala butikerna ge personlig service och en möjlighet att klämma och känna på produkterna på ett helt annat sätt än en online-butik kan och att detta gör att produkterna kostar några kronor mer måste vara okej. Fattar inte hur folk beställer soffor online utan att ha provsuttit dem t ex… Vilken märklig värld vi lever i. Här i Karlskrona har vi Ljusexperten, bästa lamp- och inredningsaffären ever. Hoppas ändå att de får in detta hjälpsamma belysningshjälpmedel till sina kunder.

Maken är elektroingenjör, men jag använder honom istället till elektriker både här och där. Det är mycket behändigt att ha någon som vågar mixtra med el, för jag gör det då inte. De senaste månaderna har ljuset i vårt badrumsskåp från IKEA glappat då man har öppnat och stängt dörrarna. Uppenbarligen har något varit vajsing och igår tog maken äntligen tag i det. (Äntligen säger jag då glapp och elektricitet verkligen inte går hand i hand som goda kamrater.) Det visade sig, i vanlig ordning, att IKEAs ingenjörer gjort en riktigt dålig lösning som utsatt de elektriska ledningarna för en helt förutsägbar förslitning. Dessutom var lamporna i de två skåpen seriekopplade, så det tog ett tag för maken att räkna ut att det var helglapp i den ena dörrens belysning och småglappigt i den andra. Jaja, han är klurig, så det löste sig. Nu har vi elledningar som med sin frihet inte kommer att bli utsatta för den förslitning som sabbat det, så förhoppningsvis håller de i många, långa år. Eller åtminstone tills vi inte står ut med att de ser allt för omoderna ut. Jag tycker det är praktiskt med sidoljus. Dessa skåp verkar inte längre vara i produktion. De köptes 2016 och eftersom det är IKEA är det väl helt i linje med hur de brukar rulla. Jag undrar bara om det är problemet med elektriciteten som gjorde att de lade produktionen på hyllan, eller bara kundernas rop efter nytt, nytt, nytt?!

Här kommer några av våra ljuskällor här hemma. Det är allt från 50-kronorsfynd från loppis som fått ny el dragen för att funka i ett modernt hem via IKEA-lampor till min 50-årspresent, Louis Poulsens fina PH-lampa. Ursäkta att jag blandar liggande och stående bilder, är du intresserad går det bra att klicka på bilderna för att se bättre. Bäst ljussatt för ändamålet är nog mitt arbetsrum. Jag har precis bytt ut ljusrören som hängde över arbetsbordet och gav jobbiga skuggor till en bordslampa med touch och dagsljuslampa som går att vinkla åt olika håll för att funka både då jag har samtal och sitter och pillar med pyssel. (Den köpte jag för övrigt på Penstore. HUR bra som helst.) Att ha ett bra, riktat arbetsljus är A och O, men mysbelysning och en trevlig grundbelysning är inte heller oviktigt. Jag älskar dessutom det mjuka stearinljuset och vi har en härlig fotogenlampa från Karlskrona lampfabrik i verandan som gör all skillnad i världen då man sitter där i skymningen. Lycka till om vi vill sitta där nu förresten, det är dags att byta ut bordet mot hyllan som gör verandan till ett extra lagerutrymme under den kalla årstiden. Nej, inte vackert, men otroligt praktiskt i vårt lilla hus. Men det är en annan dags bekymmer. Må din dag lysas upp av sol och rätt sorts belysning.

Continue Reading

Kreativitet

Rostade kastanjer, brännblåsor och evigheten.

14 kommentarer

Jag kan inte komma ihåg att mamma brukade göra eller hänga upp kransar, men både jag och flera av mina systrar är riktiga kransomaner. Det binds kransar som hängs på dörrar och väggar till påsk, under hösten och definitivt i juletid. Jag försöker ta reda på varför vi har kransar både här och där i olika sammanhang, men allt jag kommer fram till är att det har symboliserat olika saker i olika kulturer och tidseror. Makt, hopp, evigheten… Att kransar satts på huvuden och dörrar under tusentals år verkar iallafall vara konstaterat. De kransar som hängt hos mig har alltid varit till dekoration, så djupare mening än så har jag inte att bjuda på. Jag hindrades då jag var yngre av min perfektionism som då ledde till att jag lade ner innan det hade blivit något slutresultat att hänga upp. Jag vet, så löjligt, men jag väljer att klappa mig själv på axeln och tänker att det ju är bra att det inte är så längre. Jag har verkligen fått öva på att vara medvetet slarvig, hur konstigt det än låter. Jag har också stor förståelse för andra med perfektionistiska personligheter och gör vad jag kan för att peppa alla som behöver exakt rätt nyans av en färg, rätt storlek, rätt kombination, rätt avstånd eller rätt grej i olika situationer. Många gånger ställer dessa krav käppar i hjulen på en och det blir varken hackat eller malet. För mig var förut svaret på frågan ”är det bäst att hänga upp en okej krans eller att inte ha någon alls” att inte ha någon krans. Så sorgligt. Idag är svaret lika självklart att jag vill ha en krans om den än har lite fel och brister. Dessutom, verkligen inte oviktigt i sammanhanget, är det själva pysslandet som jag tycker är roligt.

Vi har alltid fri tillgång till tallkottar rätt utanför dörren, så sådana plockade jag redan för flera veckor sedan. Grannens kastanj är nedplockad och ger inte längre fri tillgång till gratis kransmaterial, men då vi var hos vår vän och hjälpte henne i trädgården fyllde maken sina fickor med de lite mindre kastanjer som hennes träd bjöd på. Jag måste tala om att en av mina största besvikelser någonsin var att äta rostade kastanjer i New York. Jag hade läst om sådana i böcker och tänkte att dessa delikatesser med allt omgivande mys måste vara det godaste på jorden. Det är det alltså inte, men minnet är ändå kärt. Ekollonen plockade jag på väg till bilmekanikern. 6.500 kr gick det kalaset på, men ekollonen var iallafall gratis. Efter en runda i ugnen (100° i ungefär en timme, kortare tid för ekollonen som annars spricker och gärna lite längre för kottarna) var allt redo för kransmonteringen.

Jag hade noll inspiration, så jag började med att gå in på Pinterest för första gången på eviga tider och sökte på ”fall wreaths”. Då fick jag bara upp en massa reklam för temu, Ellos och andra ställen. (Brukade det vara så?) Det fick bli en hederlig gammal googling istället, men inte heller det hjälpte mig. Då gick jag in på Instagram och scrollade och hittade någon som knipsade av sina kott-toppar för att skapa blommor. Det gillade jag, men kan tala om att det hade varit hjälpsamt med ett annat verktyg än makens slöa tång. Detta moment har jag därför gjort i några olika omgångar under de senaste veckorna. Jag glömde att fota stommen som jag hade köpt på Pingstis för 7 kr. Jag retade mig på att de tog så mycket för en tunn björkriskrans som var skev och dan och dessutom väldigt fult lindad med någon slags ståltråd med grön plast, men uppenbarligen störde jag mig inte mer än att jag betalade de där kronorna. Jag visste att kransen jag planerade skulle visa den underliggande stommen och ville därför inte använda halmstommen som jag redan hade. Jag tog bort den gröna plasten och virade på några rundor brun sytråd istället (egentligen tror jag att kransen hade hållit formen på egen hand). Efter det var det bara att dra fram den gamla trotjänaren varmlimspistolen och sätta igång. Det gick bra och jag kom ut på andra sidan med bara en lite större brännblåsa. Bra resultat, hahaha. Det blev lite obalanserat och på slutet såg jag att det inte skulle gå ihop, så jag rotade fram en gammal fantastisk spets som någon virkat med tunt bomullsgarn och väldigt liten virknål. Jag har aldrig hittat rätt användningsområde för den, men nu var det dags! Nu är vårt kök en riktig höstoas med ljusgrenens löv och dotterns gamla svalmobil i höstfärger. Väldigt höstmaximalistiskt och knappast någon Sköna Hem-dröm, men MIN dröm! Jag njuter i fulla drag. (Tanken var att kransen skulle sitta i hallen, men dörren är brun och ger inte riktigt kransen en rättvis chans att göra nytta.)

Min krans tog tre veckor att göra. Inte effektiv tid, men ändå. Ungefär lika många minuter säger syrran att det tog att göra den krans som nu hänger på hennes dörr. Helt makalöst fantastisk tycker jag! Hon har rensat bort kronbladen på solrosorna och bara stuckit in stjälkarna i kransen. Tror inte hon använde någon limpistol, men kan inte svära på det.

Continue Reading

Funderingar

Är du duktig på att rensa bort det som stör?

11 kommentarer

Under sommaren har grannarna hängt en del i ladan för att skrapa och måla möbler. Vi har barnens gamla Briotåg, duploklossar och smålego där ute. Lilla Titti har tyckt att det varit jätteroligt att bygga smålego framförallt. En dag såg jag att hon lade upp något i en ljuskopp på ett rullbord som står där och insåg att det låg fler grejer där. Hon förklarade att gubbarna var läskiga och att hon inte ville ha dem i legopåsen. Som de ser är det inga varelser man vill ha som grannar, så jag förstod henne.

Jag har tänkt mer på det här rensandet. I veckan har jag blivit påmind om det faktum att (skulle jag vilja påstå) alla har människor vi stör oss på, en del fler än andra. Vi är med all sannolikhet också personer som andra stör sig på. När det händer kan vi angripa det ur olika perspektiv. Varför låter vi oss bli störda och kan vi göra något åt det?

Det finns olika orsaker till att vi tycker att någon är störig. Något av det vanligaste är faktiskt att personen ifråga speglar något hos oss själva som vi skäms över eller tycker är jobbigt att vi har eller inte har. ”Det där hade jag kunnat göra bättre själv.” Jaha, varsågod. Vem hindrar dig? ”Vem tror hon att hon är?” Kanske har hon inte lika dåligt självförtroende som du? ”Fy, vad pinsam hon är!” Japp, men hon skrattar hela vägen till banken. ”Två meningar, och jag vet redan hur boken slutar. Jag fattar inte varför folk gillar hennes böcker.” Detta gäller specifikt Camilla Läckberg, jag har hört lite för många utrycka vilken FRUKTANSVÄRT dålig författare hon är. ”Hon tar alltid över då hon kommer in i rummet.” Fast egentligen handlar det kanske om att du själv inte mäktar med att ta socialt ansvar i samma rum. Att se igenom oss själva och ta tag i dessa känslor kan vara otroligt frigörande. För någon som fortfarande hänger på Instagram och göder sin avundsjuka finns det en lätt lösning. Avfölj! Det hanterar dock inte anledningen till varför det är jobbigt. Bättre är det att ta hand om det som skaver hos sig själv och bli mer generös mot andras, och ens egna, tillkortakommanden.

Många av oss har personer som är som Tittis otäcka gubbar i våra liv. Personer som får oss att känna oss förminskade, som suger vår energi, som förpestar livet på ett eller annat sätt för oss eller våra kära, och allt detta för att de är genuint elaka av en eller annan anledning eller farliga. Att förhålla sig till sådan personer genom acceptans eller generositet är svårare och kanske rentav skadligt. Dessa kan behöva exluderas (läggas i ljuskoppen) genom skilsmässa, ett aktivt eller passivt avståndstagande eller genom att byta arbetsplats. Ser man ett mönster där detta är historien för hela ens liv i både familjeliv och bland vänner och arbetskamrater trots att man bytt miljö flera gånger kan det dock finnas anledning att se inåt och fundera på om det är rimligt att alla andra kör på fel sida vägen. (Jag säger detta med försiktighet och ödmjukhet, för det finns naturligtvis fall där man av olika anledningar gång efter annan hamnar i situationer med liknande mönster. Missbruk, misshandel etc.)

En person med låg självkänsla kan ofta uttrycka irritation mot andra som ett sätt att skydda sig själv. Detta sker med all sannolikhet utan att personen ifråga är medveten om det. Om du känner att det finns väldigt få i din omgivning som är fina, härliga, omtänksamma eller bara rent neutralt okej kanske det helt enkelt handlar om hur ditt liv sett ut gällande anknytning till föräldrar, trauma, mobbing eller andra upplevelser. Man gillar inte sig själv och det känns skönt att hacka på andra. Det betyder inte nödvändigtvis att det är fel på alla de andra, utan att det skulle vara hjälpsamt att ta tag i din egen självkänsla.

Det hade varit intressant att höra dina tankar om detta ämne.

Continue Reading

Ett Litet Ord

Jag lever så livet matchar mig.

4 kommentarer

Mitt förra årsord ALIGN (justera) var härligt! Jag är så nöjd både med tankarna som ledde till valet och hur jag sedan jobbade med ordet. Så här i backspegeln är jag ännu mer nöjd. Jag har en fysisk pärm med lite grejer från mina olika årsord. Där finns dock inget från ALIGN och inget från FRÖJD (årets ord) än. De bloggtexter jag skrev om ALIGN var mycket viktiga för mig, så jag har bestämt mig för att skriva ut dem och sätta dem i pärmen. Fotot här uppe på lilla Titti som äter torkad mango får representera både 2025 och 2026. Att fylla livet med sådant som matchar en själv och att fylla livet med sådant som får en att jubla (även om det inte alltid är bokstavligt jubel). Fotot är ju bara på kul, men tanken bakom är det inte. De flesta av mina tankar runt ALIGN handlade om mitt förhållande till mig själv och mitt förhållande till omvärlden, hur viktigt det var att se över om de behövde justeras till varandra. Sanningen var att jag redan hade tagit hand om mycket av detta sedan min krisiga år runt 40, men det var ändå ett tankearbete som i mångt och mycket lagade min grund. Det är inte svårt att förstå att man kan behöva reparera sin kropp, att det finns lagningar som bara håller temporärt och att man ibland behöver bygga om och byta ut delar. Likadant behöver vi jobba med vår mentala och andliga välfärd och det var det jag ägnade mycket tid åt under 2025. Att i år ha med mig tanken att leva mer fröjdefullt har (ännu) inte varit livsomvälvande på något sätt, men jag har ibland påmint mig själv om att det inte ligger något självändamål i att alltid vara så himla ordentligt. Jag mår definitivt bra av att vara ordentlig och att ha ordning och reda (fysiskt och mentalt), men jag mår också bra av att bjuda in impulsivitet, kreativitet och glääädje (min gamla körledare ville att vi skulle uttrycka frikyrkokör från Jönköping, jag hör henne i huvudet och blir glad). Det är mitt ansvar att fylla på med sådant, inte bara fylla livet med plikt-måsten. Idag ska jag samla på grönt och sedan ska jag ladda upp fotona i detta inlägg. Läser du detta då bara fotot med lilla Tittis nagellack och mangon finns här får du helt enkelt komma tillbaka senare. Vilken färg vill du samla på?

Continue Reading

Hus och Hem

Arbetslördag.

8 kommentarer

Jag vaknar och gnäller nästan till då jag sträcker på mig. Aj, min stackars kropp, vad har jag gjort? Just det, igår fick den jobba hårt från morgon till kväll. (Det var väl bra uppladdning för den flytt som vi ska hjälpa våra vänner med nästa lördag, vid flyttar brukar man hitta muskler som legat djupt vilande under lång tid.) Vi hade planerat in den här dagen och både jag och maken hade massor av grejer att göra. Bygga färdig kompost och elda, gräva i rabatter, sätta upp fågelmataren, tvätta, baka (jag gjorde mitt frukt och nötbröd och glömde saltet, ve och fasa, men det är ju ändå inte bra med för mycket salt) och så det stora projektet: sortera upp ladan nu när snickeriet/verkstaden har fått sin grundstruktur och inte längre är en lagerlokal, sålängeförvaring eller allmän dump.

Jag förlitar mig till makens tetrishjärna vid sådana här tillfällen. Alltså, han har en helt annan förmåga än jag då det gäller att få ihop grejer så utrymmen blir utnyttjade på bästa sätt. Vi hade bestämt oss för att en gång för alla fixa en festlokal/plats där vi kan hänga med släkt och vänner om under det varmare halvåret då vädret inte tillåter utevistelse eller då vi är för många för att få plats inomhus. För att det skulle kunna bli så behövde vi bestämma oss för var ”allt” skulle stå. Vad är då ”allt”? Vi har ju sålt, slängt och gett bort så mycket, så det som fanns kvar att ta hänsyn till var följande:

  • förvaring av möbler som inte får plats i huset, men som vi vill spara av någon anledning (vi har förvaring i lådor på ladans vind, men där är det ordning och reda sedan innan)
  • makens bi-grejer
  • vinterförvaring av utemöbler
  • förvaring av möbler som tillhör ett par av mina syskon
  • inredningen av ”festlokalen” (det låter väldigt storvulet, men…)

Efter att ha bestämt de stora grupperna var det bara att skrida till verket. Vi har tre platser där svalornas bajs innebär begränsningar. Vi vill såklart ha våra ladusvalor kvar, men vi gillar inte deras bajs. Maken planerar något slags bajsvaggor, men så länge lämnade vi helt enkelt deras toaletter öppna för fritt fall. Vi flyttade grejer fram och tillbaka, sorterade och sopade, gnuggade och torkade, skrubbade och klättrade, och framåt kvällen var alla de första fyra punkterna åtgärdade och alla grejer som kan sorteras under dem stod på rätt plats.

När två av tre utrymmen var helt klara och festlokalens möbler var rengjorda och utplacerade bestämde vi oss för att ta kväll, men först tände vi lite ljus och njöt av att ha utfört ett gott arbete. Nu har vi några timmars arbete kvar för att bl a riva en provisorisk långbänk som stått på plats i flera år. Vi ska även leta upp ett skåp med dörrar för förvaring och få upp fler roliga grejer på väggarna. Det här har varit något som min ordningssökande hjärna längtat efter sedan vi hade loppisen här för två år sedan, så det känns nästan overkligt att vi är så nära målet. Heja!

Vi var alldeles geggiga i hals, ögon och näsor (munskydd åkte på lite för sent) och dammiga överallt annanstans, så duschen satt fint. Men innan någon hann så långt drog vi till affären och köpte varsin liten påse smågodis då våra amerikanska släktingar skrivit och undrat om vi firar smågodisets dag (nä, inte förrän igår) och kompletterade vad vi hade hemma för att kunna fixa en god ostbricka. Det blev sedan flera timmar degandes i soffan med studier av stolpverk (maken) och stickning (jag). Sällan har degande känts så bra! Och det första jag gjorde idag var att ta en runda ut i ladan för att kunna konstatera att jag inte hade drömt, utan att det vi hade gjort var på riktigt.

Continue Reading