-
Balans?
Igår for min tyska syster och hennes son tillbaka hem till Tyskland, medan lillastesyster tog sina barn och åkte hem till sin man i Höllviken. Det har varit så mysigt att ha dem här i grannhuset, det kändes verkligen som att vi hade lov. Det handlade mer om lovkänsla än något annat, att kunna njuta…
-
Åtgärdade surdegar.
För några månader sedan blev jag utmanad av min lillasyster att ”double up” och vara med på hennes utmaning att definiera och åtgärda tre surdegar i livet innan slutet på året. Jag blev NÄSTAN klar med alla tre, men framför allt fick jag känslan av att detta är något jag vill ägna mer tid åt….
-
Uppmaningar i en betygsbok.
Min morfar föddes 1920. Han skrevs in i klass 1 fasta folkskolan i Grisbacka av Umeå landsförsamlings skoldistrikt den 9 september 1927. (Vilket namn, förresten. Ibland är det bra att tänka på att språk utvecklas hela tiden. Undrar just hur långt man skulle kunna resa tillbaka i tiden och fortfarande förstå folk man träffade på…
-
Sportlovskul.
Hej i pausen! Just nu har ungarna i Karlskrona och på en del andra håll lov och moster/faster får ha lite extra roligt. Jag jobbar lite mellan varven, men annars har jag mest roat mig kungligt de senaste dagarna. Maken och jag firade ”semmeldagsjubileum” i måndags, något som vi har uppmärksammat med semmelfest de senaste…
-
Sug i magen.
Vi fick ett brev. Ett riktigt, i brevlådan! En alla hjärtans dag-hälsning från någon som jag var nära för många, många år sedan och hennes fina familj. Man, barn och barnbarn, alla klädda i samma toner för att matcha, men inte för matchiga. Sandstrand och mjukt ljus och shorts och solbränna. Lyxiga kläder. Mycket pengar….
-
När sockret (typ) plockas bort.
Nu är vi tillbaka i ”inget godis eller snacks”-mode. Inget konstigt med det och inga direkta restriktioner i sak. Vi köper bara inte hem dessa grejer. Jag bakar inte heller ”bara” till oss. Till olika firanden plockar jag dock fram sockerbagarhatten. De kommande två helgerna delar vi t ex upp makens och min familj (vårt…
Välkommen in till mig!
Jag heter Monica, men kallas för Monna av familj och vänner. Ett H tillkom på slutet när jag skulle hitta på ett användarnamn att använda i det läskiga sajberspejset i tidernas begynnelse. Bloggandet har varit en del av mitt liv i många år vid det här laget och jag har hunnit avverka några stycken. Just här har jag skrivit sedan 2011.
Det är så trevligt när du som läser här lämnar en kommentar. Det gör bloggandet ännu roligare! Hoppas att du gillar det jag skriver och att du vill vara med och diskutera när mina funderingar springer iväg. Välkommen!
Monnah
Planttant, samtalsterapeut och samhällsbetraktare