29 nov

När man tappar taget för en stund.

Jag värnar min lilla bloggstund på morgonen. När jag var yngre skrev jag dagbok, numera har denna vana mest gått över i en morgontradition av vad-det-nu-är-jag-håller-på-med-här. Efter ett par dagar med ungefär noll utrymme för annat skrivande än inläggen till Trettio tacksamma dagar kändes det som att något skavde, fast utan att jag kunde sätta fingret på det. Ungefär som när man känner sig ofräsch i munnen utan att ha ätit eller druckit något utöver det vanliga, men glömt att borsta tänderna. När man sedan drar med tungan längs med tänderna och känner att det är skrovligt vet man precis var det ofräscha kommer ifrån. Sådär kändes det imorse, fast i min tanke. Det visade sig alltså att det var bloggrutinen som frångåtts. Enkelt åtgärdat tänkte jag, men kände noll inspiration när jag väl var färdig med tacksamhetsinlägget. Det fick vara så. Jag är ingen influenser, har inga regelbundna läsare som blir upprörda om jag inte skriver, inga samarbetspartners som blir irriterade över att flödet bryts. Jag skriver för mig själv, för själva skrivandet, för dokumenterandet av min lilla vardag, ja, helt enkelt för att jag gillar det och ser en mening med det. Det vore verkligen intressant att få reda på exakt varför jag då, helt utan tryck från ”omvärlden”, kände mig så missnöjd med att inte har skrivit på några dagar.

Missnöjet har lagt sig. Livet har pågått som vanligt resten av dagen med jobb och fix. Vi hade svärföräldrarna på ”lunch och hjälp med installation av ny telefon”. Ugnspannkaka med bacon och så lingonsylt och saffransfläta till efterrätt. Jag följer alltid samma gamla vanliga recept från Vår Kokbok, men idag gjorde jag två vanliga treflätor av halva degen och två smör- och mandelmassefyllda flätor av den andra halvan. (100 g rumsvarmt smör breds ut över den utkavlade rektangeln, sedan försöker man fördela 200 g grovriven mandelmassa så gott man kan över den. Rulla ihop, dela rullen i två delar och klipp sedan varje rulle i 1,5 cm breda bitar. Lägg varannan del åt vänster och varannan åt höger för att efterlikna en fläta och tryck under kanterna lite för att få en avrundad form. Var särskilt noggrann med att ge början och slutet på flätorna lite extra omsorg. När flätorna jäst klart kan man som jag pensla med ägg och strö över lite pärlsocker för att sedan grädda dem i 200°C i ca 15 minuter. Var försiktig och håll koll, saffransbröd blir extra tråkiga om de blir övergräddade.)

Jag saknar väldigt sällan vetemjölsmat nu för tiden, men det här är annorlunda. Det går inte att få till känslan av supermaxad saffransfläta i en adventskladdkaka (kladdis på mandelmjöl och saffran). Jaja, jag får vara nöjd med att flätorna var väldigt roliga att baka och att maken och gästerna kunde njuta. Dessutom är de små ICA-apelsinerna i nät som jag köpte hem häromdagen ruskigt goda. Riktigt bra citrusfrukter är väl så lockande som nybakat, tro det eller ej, och det gäller att passa på nu när apelsinerna är i säsong!

24 sep

En fredagseftermiddag i tretton bilder.

Jag har haft en förkylning lurande i några dagar. Vår kördirigent var sjuk i torsdags, så det blev ändå ingen repetition. Lika så bra. Igår hostade jag hela dagen, men imorse kände jag att det har vänt utan att riktigt bryta ut ordentligt. Skönt! Den här tiden på året blir ju alla sjuka (av olika anledningar). Jag passade i alla fall på att jobba på med det som behöver tas om hand innan regnet rullar in efter helgen. Ja, eller om det blir något regn återstår att se, men de har lovat en hel del.

Dessa dahlior! De är lite petiga och tåler ju inte hur mycket som helst. Frosten är största fienden och man måste komma ihåg att ta upp dem för vinterförvaring. Tvestjärtarna älskar dem och rådjuren har varit och knaprat på dem de också, kanske i brist på annat? Egentligen tåler de ganska styvmoderlig behandling, men levererar mycket bättre då de får mycket näring och vatten. De är i alla fall några av mina favoritbukettblommor och jag använder ofta de lite flådigare versionerna som solitärer.

Min syster försådde dessa vackra jätteastrar och jag är helt kär i dem! Vill ha en hel bukett full nästa år, gärna i matchande mjuka färger. De här står i vår stora zinkbalja och jag tror egentligen att de vuxit sig ännu större på friland.

Många tycker att höstanemon är ett ogräs och försöker hindra dess spridning, men ser de inte skönheten?! Jag älskar dem verkligen. Min lilla planta har blivit illa behandlad i år, men jag hoppas den kommer igen med stor kraft nästa år. Så fin, både i form och färg.

Vårt fåniga växthus har helt blåst sönder. Inte ställningen, men plasten. Ställningen behåller vi så kanske vi kan få till någon praktisk lösning till nästa år, men samtidigt är vi tacksamma för vilken hjälp vi fått till stor skörd av allt från physalis till paprika. De här gula paprikorna har fått stå kvar ute, men jag ska nog plocka in dem så de får mogna klart inomhus.

Förra årets pumpasuccé har dessvärre inte upprepat sig. Jag hade inte lika många plantor och näringsvattnade inte tillräckligt länge. De här minisarna blev dock jättefina och jag kan nog se till att alla syskonbarn får sin egen pumpabebis.

Den del av kyrkogården som mammas grav står på ska helrenoveras. Nya häckar, bevattningssystem och allé, tanken är att det ska bli vackert här. Det ser jag fram emot!

Min syster fyllde i guldet på mormor och morfars gravsten för många år sedan och nu var det dags igen.

Motivet vågade jag mig inte på då solstrålarnas spetsar kräver millimeterprecision, men visst blev det ett lyft?

Jag fyllde också i mammas namn med permanent akrylfärg, för nu när det har gått några år har texten liksom blivit ett med stenen. Precis som med motivet på den andra stenen vågade jag inte riktigt ge mig på datumen med färg. Jag kanske bara behöver fixa en finare pensel så ska det nog gå! Vill bara inte förstöra något. Nu kan folk hitta till mammas sten, något som inte varit helt lätt om man inte redan visste var den stod någonstans.

Hemma har det blivit höst i den stora byttan också. Jag gillar att den får vara med i olika skepnader genom årstiderna och är tacksam för min systers inspiration. Hon har det så vackert på sin innergård inne i stan! Det är som en liten oas bakom det höga träplanket.

Jag fick en förlängd prenumeration av Land av kära svärföräldrarna. Älskar den här tidningen som alltid bjuder på spännande artiklar, inspirerande recept och handarbeten. Jag måste vara deras exakta målgrupp…

För ett tag sedan satte jag mig för att räkna ut hur mycket det kostar att baka själv och om det lönar sig nu när maten har blivit så dyr. Det landade på 1,20 kr/fralla, så visst lönar det sig! Detta trots att elen är så dyr, ännu mer om man passar på att använda ugnen då den ändå är igång. Det är nämligen uppvärmningen som kostar mest.

Det kan hända att någon skrattar åt att jag väger degen, men jag har kommit fram till att det verkligen är värt det. Så här gör jag naturligtvis inte med vanliga kardemummabullar eller liknande, men då jag alltid bakar brytfrallor blir det både snyggare och jämnt bakat då alla bullar är lika stora. Jag skyller på min äldsta moster som fick mig in på denna väg, men är samtidigt tacksam. (Alla har sina konstigheter, inte sant?) Jag äter ju inte ”vanligt” bröd, men nu har maken styckfrysta frallor och kan njuta av smaken av nybakat så fort han behöver eller vill. Har du gjort någon särskild åtgärd med anledning av de ökade kostnaderna runt omkring oss?

24 aug

Högt och lågt.

Augusti bjuder på bokeh, första morgonen då jag inte längre öppnar verandadörren i köket direkt då jag går in i köket för att koka vatten till morgonkoppen te, solnedgångar som går i ljuvliga färger värdiga själva Tricia Guild, skördefest, dahliaexplosioner och helt vanliga drömmar. Lagom till att det var dags att gå och lägga sig igår kväll ringde yngsta dottern och berättade att hon förlorat sitt andrahandskontrakt då det tagit slut mellan hyresvärdinnan och hennes pojkvän. Hyresvärdinnan var så ledsen, både för sin egen och dotterns skull. Det finns papper på tre månaders uppsägning, så egentligen hade dottern kunnat bo kvar. För ett par dagar sedan fick hon dock erbjudande om att dela lägenhet med några vänner, så det gick snabbt att lösa den uppkomna situationen. Jag och maken åker upp för att agera flytthjälp nästa vecka och förhoppningsvis blir detta bara ett litet gupp i vägen istället för något som hade kunnat leda till mycket stress och oro.

Detta är en för året ny dahlia. Jag köpte Polka Anemone efter att ha sett en så ljuvlig bild, men hade inga större förväntningar efter mina upplevelser med de andra superspecialdahlior jag satt de senaste åren. De är alltid sådana primadonnor, precis som moderna tulpaner. Något blev dock rätt för den här. Seg i starten, men den levererar nya blommor på löpande band och fortsätter förhoppningsvis ett tag till.

Pizzadegen vi hittade till Bredavikspizzorna går bra att frysa då degbollarna är färdigjästa. Efter lite vanlig elugnspizza med botten upphämtad ur frysen häromdagen blev det en deg kvar som jag lämnade kvar att jäsa i kylen ännu en natt för att se om det skulle gå att göra något som skulle likna surdegsbröd på denna långjästa deg. Jag körde in en termometer för att mäta upp 96°C och maken fick agera testpilot då minibrödet var färdiggräddat. Han blev väldigt nöjd med resultatet och jag måste säga att det både luktade och såg mycket delikat ut. (Vi har redan testat att göra vitlöksbröd liknande naan med denna deg och det går också jättebra.)

Vi har ett helt gäng påsar snålröra från förra året kvar i frysen. Den smakar fortfarande bra, så jag gör ingen ny. Årets projekt blir istället frysa in hela tomater. När jag behöver tomater till såser och soppor framöver kan jag bara ploppa ner dem direkt från frysen i hett vatten, vänta en stund, ta bort skalen och hacka. Perfekt ju! I år ska jag också frysa zucchini. Vi får väl se om det är något som går åt i vinterns matlagning.

Brorsan behövde lite stöttning då han skulle planera sin flygtur och tog hjälp av den mer erfarne svågern. De satt där och svängde sig med konstiga uttryck och förkortningar, men verkade ha koll på läget. Det ska räknas på sidvind och avstånd och annat, flyga är inte något man gör utan god planering.

Jag plockar björnbär varje dag, men bara tillräckligt för att äta till efterrätt eller mellis. Inga bär befinner sig i frysen ännu eftersom jag inte har samma uthållighet som yngsta dottern. Hade hon varit hemma hade vi med säkerhet haft flera liter i frysen redan! Alltså, varma björnbär är något av det godaste jag vet numera. Konstigt egentligen, för när jag var yngre gillade jag dem inte alls.

Nu när det här blogginlägget redan handlar så mycket om sådant som folk på landet kan ägna sig åt måste jag klämma in gårdagens lagning. Ett av de gamla fina barnlakanen från Bredavik hade hål i sig och riskerade att åka ut ur linneskåpet. Jag tog hem det och lagade genom att nåla fast en bit lakansväv på undersidan, lite större än hålet, och sydde sicksack fram och tillbaka tills det såg bra ut. En sådan här lagning är inte skön att behöva ligga på. Jag är helt för att vårda sina textilier, men hade hellre använt lakanet som lakansväv för kommande projekt om hålet inte hade varit placerat så nära kanten. Nu håller det dock ett tag till.

Den här härliga retropläden köpte jag på loppis, men glömde i stunden att de där gamla malbehandlade plädarna kan vara behandlade med DDT. Jag skrev därför till textilmuséet i Norge som vet mer. Dessvärre hade jag rätt i mina antaganden och då muséet inte har pläden i denna färgsättning får den kanske åka hem till Norge igen.

Efter alla timmars jobb i trädgården är det viktigt att också njuta. Inte för att trädgårdsvård inte kan vara njutbar, jag plågas ju inte precis av jobbet där. Det visuella får dock inte ta så mycket plats då jag vattnar och rensar ogräs. Rundorna i trädgården i solnedgången är därför ren och skär njutning. Solrosorna som växer i rabatten har hamnat där av sig själva och jag har inte haft mage att flytta på dem trots felplaceringen. Jag längtar efter nya solrosfält och kommer kanske ihåg att sätta fröer till ett sådant någonstans nästa år. Vi får väl se.

Nej, jag vet. En telefonkamera kan inte fånga verklighetens skönhet, men jag blir så glad av denna påminnelse. Vilka kvällar vi har! Tack livet.

11 feb

Riktigt goda bullar?

Nuförtiden äter jag inte längre bullar, men att baka just sådana är en av mina favoritsysslor. Jag älskar allt från doften av den nymalda kardemumman till att få till den perfekta degen som går att kavlas riktigt tunt och att knåda en varm bulldeg är en rent sinnlig upplevelse.

Våra ungar gillar kanel, men får de önska vill de att jag gör vaniljbullar. Därför väljer jag att lägga ut receptet på dessa här. Det blir 40 lagom stora bullar eller 32 lite större i kondisstuk.

Monnas bullar

150 g smör (nej, inte margarin)
5 dl röd mjölk
50 g blå jäst
3/4 tsk salt
1 dl socker
1 msk kardemummakärnor, nymalda
14 dl vetemjöl enligt recept (Jag använder aldrig allt mjöl.
)

Smält smör och häll på mjölk. Värm degspadet till 37°C. Smula ner jäst i degbunke/hushållsassistent. Häll degspadet över och låt jästen lösa sig. Tillsätt salt, socker och kardemumma innan du häller i ca 12 dl av mjölet. Slå degen ordentligt, alternativt låt den gå i hushållsassistenten i några minuter. Mjölet tar lite tid på sig att absorbera vätskan, så häll inte på allt mjöl. Jag tillsätter kanske 1 dl på slutet för att få till en deg som har exakta känslan av en ”bullmage” eller ”muffin top”, haha. Låt jäsa under bakduk till dubbel storlek (ca 30 minuter). Gör under tiden fyllningen och ställ ut bullformar på två plåtar.

200 g rumsvarmt smör
1,5 dl socker
3 msk vaniljsocker (aldrig vanillinsocker)

Jag använder en gaffel för att mosa ihop fyllningen. Den ska vara mjuk och smidig, inte rinnande och inte så hård att det blir smörklumpar. (För kanel- eller kardemummabullar är det bara att byta ut vaniljsockret. Eller förresten, till kardemummabullar blandar man vaniljsocker och nymalen kardemumma.)

Efter jäsning knådas degen till kort så den blir riktigt smidig och delas sedan i två lika stora delar. Kavla ut en del till en stor rektangel och bre degen med hälften av vaniljsmöret. Se till att komma ut i alla kanter. Rulla ihop från långsidan och rätta till rullen så den blir jämntjock. Skär bort de båda fula ändarna och ge dem till familjemedlemmar som gillar rå deg. Dela sedan degen i hälften och fjärdedelar och se till att få ut fyra eller fem delar på varje fjärdedel beroende på hur stora bullar du vill ha. Lägg i formar och täck med bakduk. Låt jäsa i 30 minuter medan du värmer ugnen till 225° C.

Pensla bullarna med uppvispat ägg och häll på pärlsocker efter smak. Eftersom fyllningen innehåller en del socker behövs inte så mycket, det är mest för syns skull (och knaprar lite trevligt när man tuggar). Grädda 6-8 minuter i mitten av ugnen och se till att INTE grädda för länge! Mörka bullar med bränd botten gillar ingen utom kråkorna. Jag brukar grädda i sex minuter och vänder sedan på plåten för att få jämn färg på bullarna. Sista omgången går oftast i två minuter. Lite längre då jag gör kondisbullarna.

I vår familj har alltid bullar intagits med kall mjölk, men alla har ju sina egna preferenser. Hur det än är passar bullar allra bäst att äta nybakade eller lite uppvärmda. De som inte går åt på en gång stoppas därför i frysen hellre än att ligga på diskbänken i några dagar. Vad har du för knep för att få till perfekta bullar?

03 okt

Pizzafirande i Bredavik.

Jag fyller år i veckan, men hade inte direkt tänkt fira det. Med anledning av att syrran och svågern behövde ta hand om lite höstfix i trädgården (de håller igång ett litet odlande och en vacker rabatt i Bredavik) föreslog de en gemensam pizzamiddag på plats. Varför inte utnyttja pizzaugnen då den ger så god mat och en överlag trevlig upplevelse? (Min bror var ute i Uttorp och byggde på sitt nya hus, så han fick såklart också vara med.)

Det gick bra trots att alla trädgårdsmöbler är undanplockade. Det stora bordet som byggdes till systersonens studentfirande tidigare i år blev ett riktigt lyft, både som arbetsbord, avställningsyta och ”häng”.

Här ser du min pizza som den här gången blev ett ark Schärs glutenfria smördeg. (Test efter förslag från min syster.) Jag helgarderade med lite Capricciosakänsla, vego med paprika och så getost. Den senare delen kompletterades såklart med honung och valnötter då den var färdig. Det blev faktiskt mycket godare än den glutenfria pizzadegen som kan köpas i kyldisken, men konsistensen lämnade lite övrigt att önska. Kanske om man börjar grädda degen ”tom” och sedan tillsätter toppings och gräddar färdigt?

Jag fascineras alltid lika mycket över att detta funkar och att det blir så bra! Mums, alltså. Just mina pizzor brukar gräddas på bakplåtspapper. Det går jättebra! Papperet bränns bort runt omkring, men håller pizzan på plats undertill. Själva gräddningen är ren underhållning och går så snabbt. Kul att följa IRL!

Inget födelsedagsfirande utan något slags efterrätt. Jag hittade nu Världens Bästa Glutenfria recept och är så nöjd! Det kan hända att jag hade ätit lite för mycket kakdeg innan maten och därför bara orkade halva min pizza, men det behöver vi väl inte prata högt om? Till kakorna serverades naturligtvis röd mjölk. Den observante ser att dryckerna julmust och Rickard Juhlins mousserande alkoholfria och mycket goda bubbel också stod på bordet. När det gäller julmusten motiverade jag inköpet med att det ju är viktigt att passa på innan man tröttnar! Hehe. För övrigt var det lite svårt att baka i pizzaugnen, men jag tycker maken var mycket duktig. Kakorna blev perfekta och de få svarta kanterna var lätta att bryta av.

Här hittar du kakreceptet. (1/2 C smör är 113 g, 1 C gällande de andra ingredienserna är alltså 2,4 dl.) Jag hackade mörk, ljus och vit choklad, lite mindre än vad som står i receptet, och kompletterade med lite grovhackade valnötter. Till det här receptet funkade Lailas glutenfria mjölmix perfekt!

29 sep

Fikapaus.

Nu har jag äntligen vågat baka min favoritkaka med mjölersättning och insett att det gick hur bra som helst! Inte för att jag vet om det är något bra, man borde väl varken äta kakor med eller utan mjöl särskilt ofta, haha. Kul ändå när det funkar.

Jag tog med mig kaka till Vajlan, familjens goda vän, för en fika. Se, det blev några härliga timmar! I det här köket har vi haft många kulinariska upplevelser, mina föräldrar och mina syskon (och alla våra familjer). Vajlan är en hejare på kroppkakor och fika. Och allmänt sällskap, för den delen. När jag gick hem hade jag med mig en hel påse frysta aroniabär som jag ska göra saft av. När vädret blir lite bättre ska jag tillbaka och plocka själv också. Har du inte testat aroniasaft har du missat något i livet. Så gott! Jag ska testa att torka en omgång bär också. De här bären sägs nämligen vara nyttigheten själv.

Det nordamerikanska bäret aronia har tre gånger större innehåll av antioxidanter än svenska blåbär. Den här typen av antioxidanter tros kunna förebygga hjärt- och kärlsjukdom och cancer.  De är dessutom laddade med folsyra och vitamin B och C. Aronia ska också vara bra för minnet. Enligt studier kan en par portioner bär om dagen förhindra minnesförlust. Aronia finns som te, juice och sylt. De går också att äta färska, men är då  sträva och beska.

Tidskriften Må Bra

16 jan

Lördag på landet.

Vilken fantastisk dag vi fick idag! Maken fixade sitt LAPL (Light Aircraft Pilot License) och slog därmed rekord på Kalmar flygklubb. Han var för snål för att låta sin flygteori från ultralättcertifikatet frysa inne och såg till att utnyttja det till max. Teorin går ut imorgon, så det var i sanning i sista minuten!

Svägerskan och svågern kom ut för att titta på en tomt här i närheten och vi slog alla följe för en runda denna vackra dag. Det var ruskigt halt emellanåt, men det var alldeles fantastiskt skönt! Perfekt vintertemperatur, men jag påmindes återigen om att jag verkligen behöver ett par ordentliga vinterkängor.

Havet var lugnt idag, så blått av himlen.

Överallt ville jag stanna och ta in de vackra mönstren i isen. Tänk att sitta på plats och betrakta hur dessa ismönster tar form!

Potential? För sumpigt? Äsch, rönnsumak, inte roligt. Fantastiska stenmurar! Och så de där ekarna. Och en egen liten bäck, precis som vi hade i Orem!

Maken och dottern testade glidet. Det hade säkert funkat att åka skridskor på vissa ställen, så pass har det frusit på de senaste dagarna. Inte för att jag längtar efter skridskor. Förfrusna tår i ishallen tillhör inte mina bästa minnen precis. Inte bara var det kallt och vingligt, jag har aldrig haft ett par skridskor som suttit bra på foten. Jag undrar om man bara behöver rätt sorts fötter, att det inte alls handlar om själva skrillorna?

Efter promenaden satt det fint med varm choklad och semla för att fira det nya flygcertifikatet. Som Ture Sventon skulle ha sagt: ”Ingenting är så uppfriskande, när man har mycket att göra, som en god, välgräddad, fylld temla.”

02 dec

Lussebullar 2.0.

Bästa lussebullarna som testats så här långt. Gör en vanlig bulldeg med extra fett och socker (150 g smör och 1,5 dl socker till 5 dl degvätska) och två paket saffran som får puttra lite i det smälta smöret. 1 tsk salt och 14-15 dl mjöl brukar vara rätt lagom, det viktiga är att degen arbetas ordentligt tills den blir smidig. Jag kommer ihåg när jag fick slå lussebullsdeg för hand, inte roligt! Snacka om inbjudan till inflammation i axeln… Efter jäsning och utkavling i vanlig ordning är det dags för fyllning. Vi hade ungefär 125 g riktigt rumsvarmt och mjukt smör, 2 msk socker och 250 g riven mandelmassa som hade arbetats ihop till en smidig fyllning. Denna delades upp på två deghalvor, varav varje halva räckte till 20 bullar. Summa summarum 40 lussebullar. Pensla med ägg, lite pärlsocker och så skjuts in i 200° tills de blir lagom gräddade. (10-15 minuter beroende på ugn.) Varsågod! Hoppas du gillar.

Ps: Tycker det är väldigt roligt att jag valt ”Mat och hälsa” som kategori till det här inlägget.