31 dec

Ett Gott Slut och ett Gott Nytt År till dig från mig.

2015 har varit ett omtumlande år. 2014 slutade med ännu ett sjukdomsbesked i familjen och det har varit svårt att stå på sidan om och försöka stötta på avstånd. Flera vänner och bekanta har gått igenom separationer och skilsmässor. Människor som jag förlitat mig på skulle finnas jämt har gått bort. Vår lilla familj har blivit starkare, men vi har fått känna på hur lätt det är att skaka relationer som tas för givna, både bland vänner och familjemedlemmar. Sverige har gått igenom stora förändringar, för att inte tala om andra delar av världen. Jag har gång på gång på gång insett att livet är bräckligt. Varför göra det mer komplicerat än det redan är? Det finns så mycket gott och upplyftande att fylla livet med! Jag ser många anledningar till att vara mer aktiv under 2016. Må ditt 2016 fyllas av tro, hopp och kärlek! Mänskligheten är inte uträknad än. Peace.

30 dec

Ett Litet Ord 2016 – FORTSÄTT.

Pernilla Andersson ”Bättre än så här”.
Håkan Hellström ”Du är snart där”.
The Script ”Hall of Fame”.
Demi Lovato ”Skyscraper”.
Queen ”The Show Must Go On”.
Jimmy Cliff ”I Can See Clearly Now”.
Dream Theater ”The Spirit Carries On”.

FORTSÄTT blir det ord jag kommer att ge en chans under nästa år. Jag har lite för lätt att ge upp och har så många projekt som antingen aldrig har fått vingar eller projekt som ligger och dammar i något skåp eller någon låda. Min tolkning då jag letat inspiration har varit ”ge inte upp”, ”gör klart” och ”framåt”. ”Fearless” visade sig inte hjälpa mig särskilt mycket under 2015. Det ska i så fall vara undermedvetet…

För mig är FORTSÄTT ett positivt och aktivt ord. Jag har förhoppningar om att vi får ett fint år tillsammans, mitt ord och jag.

30_1

29 dec

Jag ska bara…

Jag vet att själva juldagarna är över, men julen är fortfarande i full rullning. Jag har passat på att bli siste man ut i familjens influensa-datten och känner mig allt annat än på topp. Skönt att det är lov och att jag mest kan dega på soffan med en filt över mig. Maken och sonen jobbar hemifrån, så vi åt en gemensam lunch med ugnsrostad paprika, currykyckling och nybakade croissanter (det sista tack vare ännu en vänlig granne, det kryllar av sådana här). Mitt bästa tips till dig? Titta på Astrid Lindgrens jul. Jag lovar att det väcker fladdrande fjärilar även i den mest hårdhjärtade.

Ute snöar det sådär vackert som det gör ibland. Ett stilla singlande av små snöflingor i en alldeles tyst snövärld. Inte ens bilarna hörs även om det är en helt vanlig tisdag här. Det bästa av allt? Snötäcket blir så tunt och luftigt att ingen behöver skotta. Halleluja!

29_1

Motörheads sångare Lemmy Kilmister gick bort i går. Jag har aldrig gillat Motörhead särdeles mycket, men är man sjuttiotalist och musiklärare så är man. Jag vet inte hur många gånger jag har hört introt till Enter Sandman spelat av aspirerande rockstjärnor! Lemmy Kilmister var i alla fall med och skrev en av Ozzy Osbournes låtar som jag gillar, ”Mama, I’m Coming Home”, och den tycker jag vi kan hedra honom med.

29 dec

Ett (nytt) Litet Ord.

Det närmar sig! Tre dagar kvar och inget beslut är taget än. Jag trodde att Star Wars-filmen skulle spika mitt ord, men dessvärre blev det inte så. I och för sig var den lite rolig att se och jag är väldigt tacksam för våra fina grannars generösa ”biljett, popcorn och dricka”-gåva. Wow, alltså!

KREATIVITET jobbade jag lite halvhjärtat med något av de första åren jag testade att väva in ett specifikt ord att utvecklas tillsammans med, men jag vet att det skulle kunna gå att göra så mycket mer! Jag läser också en otroligt inspirerande bok just nu som egentligen kräver ett aktivt deltagande och som skulle vara rolig att jobba med under ett helt år. Boken heter Creative Boot Camp och är skriven av Nannette Stone. Det finns säkert en hel drös med liknande böcker, så om du är sugen på att utveckla din kreativitet är det bara att börja leta. Själv ska jag rota runt lite bland mina fina julklappar och se om jag hittar något användbart. Peace!

28 dec

Eftertänksamhet inför 2016.

Jag klurar och filurar och funderar på vilket ord som ska få göra mig sällskap nästa år, men det är inte lätt. Jag har flera gånger trott att jag hittat rätt, men så har något annat kommit emellan. Jag gick igenom årets nyord, men jag blev inte imponerad och kan med säkerhet säga att inget av dessa kommer att väljas av mig:

avinvestera, cosplay, delningsekonomi, douche, dumpstra, EU-migrant, faktaresistens, funkis-, geoblockering, groupie, haffa, halmdocka, klickokrati, klittra, kulturell appropriering, mansplaining, naturvin, nyhetsundvikare, obror, plattfilm, rattsurfa, robotjournalistik, självradikalisering, skuldkvotstak, ståpaddling, svajpa, svisha, talepunkt, terrorresa, transitflykting, triggervarning, trollfabrik, vejpa, vithetsnorm, värdgraviditet, youtuber, ögonkramp

Jag fick ett mejl från min fina vän från För-Länge-Sedan. Hon berättade om tankar runt människor, bebyggelse och civilisation, hur olika vi är och hur olika vi lever på olika ställen. Hon gjorde mig uppmärksam på hur vi i vissa situationer och på vissa platser är beroende av andra människor och att vi i ett modernt nutidssamhälle är mer egoistiska och ”gnälliga”. Jag har funderat vidare på dessa ord och kan inte annat än att hålla med.

Jag tror att en civilisation där man slutar se till sina medmänniskors behov till slut går under. I ett mikrosamhälle behöver man någon som är kunnig i läkekonst, någon som är ”ingenjör”, någon som odlar, någon som kan undervisa, någon som kan fixa sådant som inte finns i närmiljön… De äldre är viktiga. De finns för att hjälpa till med och undervisa barn och vuxna. De är inte några ”som samhället ska ta hand om och fy sjutton, för undersköterskorna har inte ens tid att byta blöjor på dem”.

I flerfamiljshuset på Visättravägen 75 med loftgångar där vi bodde då vår äldste var liten hejade folk inte ens på grannarna. Hade någon glömt kvar tvätten i torktumlaren kunde den slängas ut på golvet. Enda gången det märktes något slags interaktion mellan grannarna var när alkoholisten på tredje våningen hade haft fyllefest och polisen kom. Då mumlades det lite om ”Hörde du?” dagen efter. Själv har jag som vuxen blivit lite stört extrovert och kunde inte låta bli att försöka prata lite med folket runt omkring. Jag blev så småningom vän med en kvinna som hade en dotter i vår sons ålder och som bodde några dörrar längre ner. Mannen som bodde precis bredvid oss hälsade aldrig och gick alltid med nedböjt huvud. En gång när jag inte hade sett honom på länge blev jag orolig och knackade på. Då hade han varit bortrest och hälsat på sin syster. Han blev inte arg över att jag tagit mig friheten att knacka på utan var tvärtemot tacksam. Efter det brukade han åtminstone heja lite då vi sågs. Skulle du märka något om din närmaste granne låg och dog och skulle du bry dig? Något att tänka lite på en stund så här på söndagskvällen eller måndagsmorgonen eller när du nu läser. Peace!

27 dec

Dagen idag var en märklig dag…

I morse åkte de tillbaka till Sverige, våra fina besökare. Det har varit så härligt att ha dem här! Liv och rörelse, hemtrevligt och extraordinärt. Jag är så tacksam över att de tog sig tiden att komma hit.

Efter att ha vinkat ”på återseende” till släktingarna var det dags att ge sig upp till kyrkan för ett sista avsked. En av våra ”nästangrannar”, min promenadkompis svärfar, gick hastigt bort i söndags. Han fick möjlighet att säga adjö till alla sina åtta barn, vilket för dem kändes som en stor sista gåva. Ett par av barnen var bara i trakterna av en händelse och bor egentligen så långt bort att de inte skulle ha hunnit till sjukhuset i tid. Med tanke på hur viktig familjen var för R känns det extra fint att han fick ha alla sina högt älskade runt omkring sig sina sista timmar på jorden.

Förresten var Rs kista den coolaste jag någonsin sett. Förutom sin familj skattade han bilar högst av allt. Han levde, andades och umgicks med bilar alla lediga stunder då han inte sjöng i kören eller hjälpte sina barn och barnbarn eller fixade något till någon, och hans familj hade fixat lysen och stänkskärmar på den gröna kistan som fått nästan samma färg som älsklingsbilen… Är inte det kärlek, så säg?

26_3

I går hade vi våra goda vänner här på middag. Jag älskar makens mormors vackra julduk och känner en viss vördad över att ta hand om den på bästa sätt och se till att den alltid ligger ren och slät på bordet över hela julen.

Man talar om ”the twelve days of Christmas”, men för mig slutar allt juligt med annandagen. Efter det är det bara granen som får stanna kvar tills Tjugondedag Knut och adventsstjärnorna som får hänga uppe tills det känns pinsamt att ha dem kvar. (Jag älskar det varma ljuset i fönstren.) Tomten verkar ha samma känslor som jag och när vi åkte på juleljussafari i går var det som att han tungt rosslade ett tack för sig och jag tyckte att han mumlade något om att hoppas kunna ses igen nästa år.

26_4

Slutligen måste jag bara visa dotterns härliga åttiotalssminkning! Hon gillar den konstnärliga aspekten i att måla fram olika effekter. I går blev det så här:

26_1

Nästa gång jag ska fota smink ska jag se till att vi hittar lite bättre ljus. Det ser i alla fall väldigt coolt ut när E varit i farten och jag tror vi kommer att få se en hel del spännande resultat framöver.

God fortsättning på dig! I morgon är en annan dag.

25 dec

24 december.

24_2

Våra Sverigebesökare har verkligen satt en extra knorr på julen! Jag är så glad och tacksam över att de valde att komma hit och fira med oss.

24_1

Så här ser det ut utanför dörren just nu. Det har trillat duktigt med snö hela kvällen och jag hoppas ungdomarna är beredda på att skotta i morgon, hehe. ”I’m dreaming of a white Christmas” har tydligen spridit sig ända till vädergudarna. Tur att det var i går vi var ute på vägarna och körde!

Ha en fin fortsättning på julhelgen. Ät för mycket godis och köttbullar och läs många böcker. Tids nog är det dags för verkligheten igen. Peace.

23 dec

23 december.

Da’n före doppareda’n. Full rulle på alla. Det skottas snö, steks köttbullar, dekoreras pepparkakshus, doppas bountybollar… I kväll är vi bjudna hem till mammas lillebror och hans familj. Det är alltid lika roligt att träffa dem! Kusinerna är numera lika vuxna som vi andra och utflugna med makar, makor och barn. Det är extra roligt både för dem och för min syster och deras familj att få det här tillfället då det vanligtvis ligger ett helt hav mellan dem.

Jag är så glad över att Far slipper ligga på sjukhus över julen! Yngsta syrran åkte ner till föräldrarna och kommer att vara där över helgen. Skönt. De firar jul hos min bror och hans familj och jag vet att de blir väl omhändertagna.

Hoppas nu att du får en fin helg. God Jul!

19_7

22 dec

21 december.

21_5

Idag har det julats här hemma! Vi har misslyckats med tre olika julgodisar och lyckats med flera andra. De traditionella julhälsningarna till grannarna blev i år några av våra favoritkakor, Arlas Chokladkolasnitt, inslagna i cellofanpåsar med röda rosetter. De går snabbt att baka, smakar ruskigt gott och blir alltid lyckade. Man ska inte ha dem inne i fulla 20 minuter dock. (Jag brukar kolla hur de ser ut efter 15 minuter. Resultatet beror helt på ugnen man använder.)

21_6

Favoritgodiset heter Moster Mays Snask och finns i en julbok jag har här hemma. De smakar precis som de godisar jag helst åt på Farmors julbord!

21_7

Just nu luktar det gudomligt från köket. Maken och döttrarna håller på att baka pepparkakshus medan svågern förbereder ostbricka. Det blir ett finfint slut på den här pysseldagen.

21_4

21_2

20 dec

Vinter i Salt Lake City.

I går strålade solen och det var så där decembervackert som det är med snö här ibland. Solen blir så mycket varmare än i Sverige, så isen på uppfarten smälter bort om man är någorlunda duktig på att skotta snön då den kommer (eller om man har barn som gör det som små slavar). Ett par av barnen hade fixat en snygg snögubbe som påminde lite om Olaf i Frost.

19_4

Idag är han redan smal och spinkig, så jag hoppas att han njöt ordentligt av solens glans…

19_6

19_5

Det är fantastiskt roligt att ha min syster och hennes familj här! Maken och jag tog med oss de vuxna besökarna in till Salt Lake City eftersom vi hade fått biljetter till Tabernakelkörens julkonsert. Besökarna bjöd på Olive Garden och ingen gick ifrån restaurangen hungrig. Vi hann titta in på dotterns konsert i Assembly Hall på Temple Square. Akustiken där är gudomlig, så det var mycket njutbart. En och annan förälder hade jag dock velat ruska om då de inte hade koll på att man som mamma eller pappa är ansvarig för ljud som ens barn gör under en konsert.

19_12

19_9

Temple Square i julskrud är rätt fantastiskt. I år hade jag inte riktigt ro att ta en massa foton och de jag tog var både sneda och konstigt beskurna. Här kanske du får en känsla av vad vi såg:

19_13

19_15

19_16

När vi kom hem hade jag fått meddelande om att Far hade fått åka in till akuten igen. Det var länge sedan sist, men han är rätt illa däran, så du får gärna skicka en god tanke eller två åt hans håll. Det skulle uppskattas mycket! Inte roligt att hälsan får julplanerna att gå i stöpet, men det viktigaste är så klart att han snart mår bättre igen!

Hoppas att du och de dina mår bra och att ni har många fina dagar framför er!