18 nov

Carl Malmstens Herrgården i nya kläder.

I trettio år har jag gillat Carl Malmsten-möblemanget Herrgården. Jag har skrivit här i bloggen om hur jag hittade det på en nätauktion och köpte det för en billig peng. Det var i risigt skick (hade stått i hem med rökare någon gång i sitt liv), så jag visste redan från början att vi inte skulle kunna betala så mycket för det för att det fortfarande skulle vara ”fyndigt”. Ett nytt bord med sex stolar går på närmare 60 000 kronor, så efter överläggning med maken landade jag i att 10 000 inklusive allt (reparation, professionell omlackering och omklädning av sitsarna) borde vara ett skäligt pris. Efter vunnen auktion, slagavgift, lackeringsavgift och nytt möbeltyg landade alla utlägg på 10 200 kr, så jag är mycket nöjd. Tycker du inte att det är fantastiskt snyggt? Eller tillhör du skaran av folk som inte kan lägga på ett automatiskt drömfilter?

Det känns ändå fantastiskt att stolar som tillverkades 1957 fortfarande håller formen perfekt. Inga glapp någonstans, något som obönhörligen hänt med alla IKEA-möbler vi haft i vårt hem genom åren, ofta efter kort tid.

Däremot hade färgen släppt på sina ställen och nikotinnyansen som alltid lägger sig hos rökare har aldrig varit min favorit. Jag är otroligt känslig för dofter och tyckte det var intressant att möblerna trots allt nästan inte luktade (mina föräldrar brukade ”ärva” möbler från mammas rökande kusin och usch, de luktade alltid otroligt otäckt), så jag gissar att de stått i något förråd eller liknande i många år innan de auktionerades bort.

Stolsitsarna monterades bort och bord, iläggsskivor och stolar lämnades in till lackeringsverkstad. Jag kan varmt rekommendera Ramströms lackering här i Karlskrona. De var så proffsiga och hjälpsamma och resultatet blev fantastiskt snyggt. Vi fick betala lite extra för rengöring, grundbehandling och lagning av ett par hack, men mycket prisvärt! Att ta hand om sitsarna blev däremot mitt jobb.

Det blommiga Sandersontyget Rose and Peony hade sett sina bästa dagar. De tidigare ägarna måste verkligen ha gillat detta klassiska mönster, för de flesta av sitsarna var omklädda med två lager tyg. Det var tydligen inte samma häftpistol som använts, för det första lagret tyg (andra för mig) var mycket svårare att få loss.

Sitsarna var fläckiga och lite slitna, men här syns vilken fantastisk kvalitet det är på originaltyget från 1957. Wow!

Två lager stoppning, ett fastare och ett ”luddigare”, behövde plockas bort. Sedan var det dags för…

… montering av skumgummi och mellanlägget som jag använde senast då jag gillade att sy lapptäcken för MÅNGA år sedan. Påminnelse om hur viktigt det är med ordning och reda så man hittar ”bra att ha-grejer” då man väl behöver dem.

Löpande band-principen funkar ofta bäst och är mest tidseffektiv. Här står sitsarna redo att monteras fast på själva stolarna.

Usch, efter att ha skjutit på det sista steget alldeles för länge frågade jag maken om han kunde bli mitt moraliska stöd och ansvarig för att sätta häftorna medan jag var ansvarig för själva monteringen. Som vanligt lade jag alldeles för mycket tid på att oroa mig över att det inte skulle bli bra istället för att bara göra och tänka ”om det blir fel så gör vi om”. Det blev ju jättebra!

Efter alla dessa bilder kan jag nu visa slutresultatet. Hurra! Ljust och fräscht, men hädanefter blir det alltid duk på bordet. Jag hade beställt en tygvaxduk (ser ut som linnetyg, men har en yta som gör att det är lätt att torka bort spill och fläckar) som inte alls hade rätt färg då den kom, så nu väntar vi på en ny sådan. Tills dess får vi äta på golvet. Hehe, skojar bara. Det känns bra att kunna lägga ett halvårslångt projekt till handlingarna och ser fram emot många härliga stunder vid köksbordet framöver.

05 sep

Ladan är färdigmålad!

Ladans sida som vätter åt våra sommarboende grannar har en bit som ligger precis bakom en av grannarnas ekonomibyggnader. Förra veckan var jag klar dit, men hindrades av en massa skräp och sly. Jag berättade för grannens svägerska (hon är också vår granne) att jag ämnade måla klart resten kanske nästa år eftersom det inte gick att komma in här. Hon hade tagit tag i slyrensandet medan vi var borta, så igår kunde jag måla klart!

Ungefär här pirrade det i hela kroppen och jag målade som besatt…

Det här blev klart förra veckan under sonens och min intensiva, sista målardag och alla som går Uttorpsrundan kan därmed slippa tycka att vår gård ser schleten och trött ut. I och för sig har den varit med länge, men som vi alla vet leder inte hög ålder nödvändigtvis till att något eller någon förlorar sin skönhet. Det gäller bara att veta hur man gör sitt bästa med det man har. Se bara på Helen Mirren:

Jag älskar att gå tillbaka och titta på foton från 2016 fram tills nu. Jag inser att det händer saker hela tiden och vår lilla gård är i ständig utveckling. Det förpliktigar att förvalta något som tillhört samma familj under så lång tid och jag är tacksam över alla som strävat här. Så här har det sett ut de senaste åren, men nu är hela ladan ljuvligt uppfräschad i Falu rödfärg.

22 aug

Om att vårda.

Det förpliktigar att ta över en gård som har bidragit till människors uppehälle i många hundra år. När vi flyttade in hade mycket förfallit pga sjukdom. Brorsan och Far hade röjt en massa, städat ur och påbörjat det som vi sedan har hållit på med sedan vi tog över 2019. (Att vara hyresgäster är speciellt. Det är någon annan som håller i rodret, som tar beslut och planerar renoveringsgång, så det var min bror som tog alla beslut mellan 2016 och 2019. Tanken på att måla om ladan har funnits hela tiden, men nu blev det inte förrän i år som allt föll på plats och det fanns möjlighet att göra slag i saken.) Nu blir jag glad varje gång jag kommer hem eller tittar ut och ser vilket lyft den nya färgen gett hela stället!

Egentligen förordar man ett större grundarbete innan man daskar på ny slamfärg då det gått så långt som hos oss. Igår kom min syster förbi när jag målade och jag berättade att jag dock hade landat i att det var bättre att jobbet blev gjort på ett något lättare sätt än att inget hände i år heller. På väg från helgmålsbön i kyrkan här ute igår pratade jag med vår granne som uppskattade ladans lyft. Hon berättade att hon tänkte anlita sprutmålare till sin lada nästa år då familjen hade gjort det också vid tidigare tillfälle. Hon berättade att de var färdiga med hela jobbet på bara några timmar. Jaja. Jag anlitade sonen istället och jobbet blir ju gjort även om det tar lite längre tid. Snart klart!

Under tiden som jag har målat har jag funderat på hur vi ska fortsätta lyfta stället. Makens projekt att uppdatera grusgången har pågått sedan förra året och lite i taget går det framåt. I år har dock själva trädgården sett ut som ett sjöslag, eller som ett gigantiskt mullvadshem. Jag har glatts åt trädgårdslandets framsteg och njuter av varje liten vinst. När jag plockade björnbär nere i sydöstra hörnet på trädgården insåg jag att jag knappt ens varit där sedan vi flyttade in. Det var roligt att se vårt hem ur ett annat perspektiv och jag insåg hur stor tomt vi faktiskt har. Det känns ju lite sent med den insikten efter fem år, haha! I drömmarna finns både Attefallshus och växthus med, och så uppdatering av sommarvistet såklart. Kanske inte omöjligt trots allt?

09 aug

Lite mer rödfärg.

Hej, dagens insats! Sonen började på gaveln, men sedan kom hans flickvän och det blev inte så mycket mer målat just idag. (De två gjorde en finfin insats på framsidan och sonen har lovat att inte åka hem till Stockholm innan ladan är röd och fin runt om hela bygget.) Jag är mycket nöjd med hela raddan som jag hann med. Det är lite vanskligt att låta bli att byta ut typ hela panelen, men detta skulle kunna bli ett ogenomförbart projekt om allt ska vara perfekt. Vi borde byta taket, sätta panel, bygga nya dörrar till flera av ingångarna, gräva bort gräs och jord på flera ställen runt grunden och så vidare och så vidare i all oändlighet. Jag gillar tanken på att det är bättre att göra något än inget, att vi gör detta både för vår, för grannarnas och för gårdens skull.

Här ser man snickarglädjen som en gång satt runt hela ladan, men som nu är täckt eller utbytt på flera ställen. Jag tycker att det skulle vara roligt att ge tillbaka gården lite av sin forna prakt. För några veckor sedan kom en släkting till Sven-Olof Larsson som byggde vårt hus på oväntat besök. Jag hade egentligen jättebråttom, men han hade så spännande information att jag tog paus och spelade in det han hade att berätta. Jag fick bland annat höra att detta var den finaste gården i Uttorp och att ”Lina” (Sven-Olofs mor) hade en lite upphöjd plats i samhället. Jag hade fått för mig att det var Sven-Olofs guldgrävarpengar som bidrog till att bostadshuset byggdes lite högre i tak och så vidare, men det verkar som att denna familj redan hade det ganska gott ställt.

Min kompis skickade en strandbild från Barcelona och jag skickade en målarbild tillbaka. Ingen tid för strand här och egentligen ingen lust heller. Jag har badat mycket i sommar och ser fram emot en stund i varm bubbelpool hemma hos syrran imorgon kväll. De värkande målarmusklerna kommer nog att må bra av lite värmebehandling. Jag ser fram emot nästa veckas rejäla lymfmassage. Det kommer att bli en perfekt belöning efter allt målande!

04 aug

Trollerikonster.

Idag såg jag att min telefon återigen samlat på sig över 10000 bilder, trots att jag rensade ordentligt för inte så länge sedan. Hjälp! Jag har fotat galet mycket och behöver göra en rejäl storstädning i fotomapparna. Många foton är dubbletter eftersom jag måste komprimera fotona som ska in i bloggen t ex. Jag önskar att det gick att svänga med en trolleristav för att lösa denna uppgift, men det funkar tyvärr inte.

Något som däremot funkade utmärkt var att sätta sonen och hans väninna på min sommaruppgift, nämligen att måla ladan. Falu rödfärg är höjden av trolleri! Det blir så fint. Titta bara på skillnaden mellan det omålade och det färdigmålade! Jag är så otroligt nöjd! Jag känner mig verkligen peppad till att slutföra denna syssla. Har du något som ligger och väntar i ”att göra-högen”?

17 jun

Svalors spillning, gammalt som blir nytt och goda vänner som består.

Vår fina festlada är numera ett gigantiskt svalbo, snickarverkstad och hemmagym. Det funkar bra. Vi samexisterar och får alla möjlighet att utnyttja utrymmet till fullo. Egentligen är det rätt fint att vädret är så fint att vi kan njuta i Bredavik och inte behöver tränga in oss under tak. Och Albertas lucka blir rätt fin. Jag gillar tanken på att en så värdslig sak som en kökslucka som funnits i släkten i många år har fått flytta hem till oss. Sån är jag.

Efter de senaste dagarna känner jag mig påfylld med något slags vitamin. Gamla vänner, nya vänner, släktingvänner, vänsläktingar – jag är så tacksam för möjligheten jag har att ha fina människor i mitt liv. De senaste dagarna har jag påmints om hur vi ibland får sortera om för att få livet att fungera. Rensa bort energitjuvar, sortera om i prioriteringslistan, vända ut och in på lådan med vardagspusslet för att hitta den saknade hörnbiten. (Ibland ligger den på något mörkt och gudsförgätet ställe, som i dammsugarpåsen.) Tack till dig som ger mig hopp.

Ett av de finaste citaten från låtar jag gillar kommer från Leonard Cohens Anthem:

Det finns en spricka, en spricka i allt
Det är så ljuset kommer in

När vi slutar upprätthålla en perfekt fasad ger vi oss själva möjlighet att fyllas av ljus. Det är i samtal med andra, när vi delar stort och smått, framsteg och bakslag, som vi kan växa och förstå livet bättre. Vi står inte ensamma och mörkret har inte vunnit.

09 jun

Dagen med stort D.

”Idag är det dagen med stort D.”. Så sa han, brorsan, då han kom igår. Det var inte för att det var Fars födelsedag, utan för att det skulle hända något som vi väntat länge på…

Äntligen kom skåpet som täcker den fula elcentralen på plats! Luckan kommer från ”Albertas” i Klackamåla och ska målas precis som själva lådan. Så roligt!

Förutom skåpet så kom brorsan även med några lass grus, så nu är även grusgången påbörjad. Tänk ändå… Tack P! Du är vår hjäl(p)e!

21 maj

Herrgården är hemma!

Igår hämtade vi hem den senaste veckans Sikö-fynd. Trasmattor, stora krukor till trädgården och så drömmöblemanget som bott hos någon/några andra sedan 1957. Tänk vad bra att vår stora Kia aldrig sålts! Den kommer till nytta mycket ofta.

Jag skickade prisförfrågningar till ett gäng lackeringsföretag och har nu fått svar från alla. De vill ha mellan 5800 och 15000 kr för att grundbehandla och spraymåla hela möblemanget. Det var ganska lätt att fatta beslut om vilket företag som kommer att anlitas. Dessvärre har de fullt upp tills efter industrisemestern, så vi får vänta lite innan dessa skönheter får flytta in i köket. Det var förresten lätt att konstatera att det här är genuina och välbyggda möbler! De är tunga och stabila, särskilt bordet med två iläggsskivor dolda under bordsskivan. Jag är imponerad av det faktum att bara en stol är vinglig trots åldern. Den vingliga stolen har sannolikt gått sönder medelst vägning, men har lagats på ett föredömligt sätt. Den ska nog orka med fler rumpor i sitt liv!

18 maj

Grisen i säcken.

Då och då köper jag saker på Sikö Auktioner. De har lokaler i Karlskrona, Kristianstad och Malmö och är varken lika stora eller kända som Bukowskis m.fl. Jag fick ju en fantastisk litografi av min bror och svägerska som de hade fyndat där för några år sedan, och efter det har jag varit inne då och då om jag haft spaning på något. Igår kväll kollade jag in trasmattorna jag hade ropat in för några hundralappar (dottern flyttar till egen lägenhet om några veckor) och fick syn på mitt drömmöblemang. (Det går på 22 780 kr för bordet och 40 098 kr för sex stolar, inalles 62 878 kr.)

Där stod det nu, några timmar före avslutad auktion, med ett pris på några hundralappar. I behov av omlackering (det går på ett antal tusenlappar) och nytt tyg till sitsarna, men ändå. Jag frågade maken om detta inte var ett tecken, så säg?! En sådan här auktion, med dold chans på fynd, det är bara invigda som visste att detta var ett Carl Malmsten-möblemang då det var märkt ”Matsalsmöbel Bodafors”, tar oftast inte fart förrän de sista minuterna. Maken frågade vad jag tyckte var ett rimligt pris, med tanke på att flera tusen måste läggas på omlackering och omklädning och att vi faktiskt inte vet hur stadiga stolarna är, och så körde vi. Jag fick hålla tungan rätt i mun och hängde inte riktigt med då sista budet hade lagts, men jodå, vi ”vann” auktionen! 4 400 kr inklusive alla avgifter. Nu får vi se om vi köpte grisen i säcken eller om detta är mitt hittills bästa fynd!

07 maj

Den som spar, den har.

Här kommer fortsättningen på historien om att lappa och laga. Mina gosiga fårskinnstofflor hade verkligen sett sina bästa dagar. Jag fastnade i något som stack ut för flera månader sedan och hela sömmen längs högra sidan på ena tofflan drogs upp. (Den var sydd i samma teknik som kolpåsar, fast när jag ska dra upp dem med ett ryck funkar det aldrig någonsin.) Dessutom har de blivit väldigt fläckiga och kändes allmänt sunkiga. Jag började med att sy ihop hela sidan med langettsöm. När jag tänker efter tror jag att det var den första söm jag någonsin lärde mig, då jag liksom alla andra svenskar sydde en fantastisk handväska på lekis. Jag hade precis fyndat ett härligt nålbrev med lite specialnålar, bl.a. för möbelsömmar, så denna nål gjorde det otroligt smidigt! (Direkt efter spetsen blir nålen lite plattare och ”expanderad”.)

Del två i uppfräschningsprocessen var att ge alla fläckar en omgång med mockasuddet. Det gick ganska bra, men är mycket lättare på ex. ett par hårdare skor som inte ger efter så lätt.

Så här såg det ut efter mockasuddet. Bättre alltså, men jag visste att det kunde bli ännu bättre.

Jag visste att jag hade en hel arsenal specialare i skovårdslådan, städade ur den och slängde gammalt skit och hittade denna skumrengöring som också funkar på mocka och nubuck. Jag använde en vanlig kökssvamp som fuktades lätt med vatten innan jag sprejade på skummet och långsamt arbetade mig igenom båda tofflorna i cirkelformade rörelser. (Jag sprejade nytt skum på svampen med jämna mellanrum, så fort den kändes för torr.) Sedan var det bara att låta det hela torka.

Så här såg tofflorna ut dagen efter ”renoveringen”. Då de hade torkat gav jag dem en omgång med en mockaborste (har lite hårdare borst) och när allt var klart fanns inte en fläck kvar. Med tanke på att jag tänkte slänga tofflorna då jag hittade dem i hörnet där de legat och väntat på bättre tider halva vintern är jag extra nöjd med resultatet.

Skovård är onekligen ett relativt lätt sätt att förlänga livet på sina fotskydd! Både skor i läder, syntet och tyg mår bra av att pysslas om.

Här hittar du en detaljerad steg-för-steg-redovisning för hur du bäst tar hand om läder och mocka.
Sneakers behöver en lite annan behandling.
Det här inlägget om vita skor innehåller också flera bra tips!