17 feb

Uppgradering.

Före
Efter

Yngsta dottern skulle helst sitta vid pianot jämt om hon kunde. Det skulle naturligtvis vara jättefint om hon hade en Steinway-flygel att spela på, men nu är det inte så. Hennes elpiano får duga. Vi kunde åtminstone klä om stolen så den passar bättre i hennes rum! (Egentligen får inte pianot plats i hennes rum, men det står där ändå. Det gör att man alltid ser pianopallen om dörren är öppen. Det lyxiga möbeltyget i färger som var helt rätt i Orem har varit precis helt fel här. Just därför känns den här åtgärden, att ”neutralisera” utseendet med svart linneklädsel, mycket bra.) Möbeltyget var lättare att få snyggt i hörnorna eftersom det är mycket kraftigare. Det här linnetyget är ganska kraftigt, men vi får se om det kommer att hålla formen eller om det töjer sig mycket med tiden.

Pianopallen har ändrat skepnad förut. Här kan du läsa mer om det.

02 feb

Man tager vad någon annan hade.

Vi har haft våra skor stående i hallen på en ful, missfärgad gammal IKEA-trasmatta sedan vi flyttade in för två år sedan. Planen var att vi skulle hitta något passande, så det var aldrig tänkt som något annat än en temporär lösning. Så småningom hittade jag ritningar till en jättefin skohylla som maken planerar att bygga. Med tanke på hur mycket (lite) tid han har till sådana projekt hajade jag till då jag såg en potentiell lösning då jag var på återvinningsstationen häromsistens. I vanliga fall blir jag upprörd då folk ställer skräp runtomkring containrarna, men då var det som att en liten klocka ringde till. Jag tänkte bort hängaren till galgar och krokbrädan och såg en omgång vit sprayfärg ta hand om resten.

Från tanke till handling tog det bara några dagar och nu har vi inte längre något okoordinerat skohav framför ögonen då vi stiger in i vår lilla hall. Skorna svävar på det som en gång var någon annans hatthylla. Tack till maken som tog tag i att genomföra det praktiska renoveringsarbetet medan jag hängde med några av syrrorna!

För kännedom kan jag tala om att projektet kostade 176 kr och lite hederligt skrubbande. Jag skickade efter färgen från Skapamer.se fast jag naturligtvis borde ha köpt den i någon lokal butik. Suck. När man bor som jag gör är internethandel en välsignelse…

1x Universal Primer – Montana – 400 ml65,00 kr
1x Sprayfärg Montana Gold 400ml – White Pure46,00 kr
1x Spraylack – Semi-Gloss (halvblank) – Montana – 400 ml65,00 kr
Totalbelopp176,00 kr
28 okt

Här hemma på ön.

Solsken, före. Nu är verandan tom. Den väntar på att återfå lite av sin forna glans och jag kan knappt ”hia mej”… När jag var ute och gick träffade jag Henning och Birgit. De bor lite längre ner på vår väg, men viktigast av allt är att Hennings farbror byggde vårt (eller än så länge min brors och svägerskas) hus. H har varit dålig och B vill att han ska pigga på sig lite innan han får sitta ner med mig och berätta sina minnen. Jag kan knappt hia mej för det heller.

Vi har nu fått hela Riksarkivets information om denna fastighet. Jag kan inte uttyda allt och ett par dokument verkar ha kommit fel. Trots det är det jättespännande att följa köpehandlingarna och jag älskar att vara en del av den här platsens historia! Nu ska jag bara förstå mig på de nitiska handläggarnas alla förkortningar.

03 okt

Framsteg.


Vårt hus för precis ett år sedan. Snart drar renoveringen av själva verandan igång. Tänk vad mycket som har hänt sedan detta foto togs!

Idag fick jag påminna mig om hur viktigt det är att då och då se tillbaka på vad som har förändrats ”sedan sist”. Sist kan till exempel vara en viss tidsrymd, en utbildning, en upplevelse, ett beslut, en livshändelse eller ett nedskrivet mål. Jag har jobbat hårt på att lära mig släppa sådant som redan har hänt och som jag ändå inte kan göra något åt, men  i den processen förlorade jag också de vinster man kan göra genom att ge sig själv lite ryggdunk om något blivit bra i en sådan utvecklingsprocess.

Vi bor nu i ett riktigt drömhem. Inte något som var min eller makens dröm, men som har blivit det. Jag älskar numera Sturkö, inte bara som mitt sommarparadis, utan på riktigt som mitt hem. Fortfarande håller jag inte med om ”inget ont som inte har något gott med sig”, men man kan sannerligen hitta nya och oväntade vägar in i något fint genom snart sagt varje upplevelse man har i livet.

25 sep

Var sak på sin plats.

Jag trivs väldigt bra här i arbetsrummet. Så fint ljus, nostalgisk tapet, vackra (för mig lite ovanliga) färger och allt har en plats. Så befriande efter de senaste årens ständiga omflyttande av högar hit och dit!

Jag kan rekommendera Clas Ohlsons Smartstore Dry-lådor för förvaring på vindar, i lador och källare där problem med damm, skadedjur, unken lukt och fukt kan förekomma. I och för sig har vi inte hunnit utvärdera hur pass bra de är, men de verkar kunna hålla vad de lovar! När vi köpte dem hade CO ett specialerbjudande, så vi betalade 199 kr/st för den största modellen.

09 sep

Om att hitta frid.

Känslan av absolut lugn och tillförsikt. Såhär tänker jag mig att den ser ut. Jag är inte riktigt där än, men långsamt närmar jag mig något som åtminstone liknar det här.

Valvakan strömmar från datorn medan jag njuter av att arbetsrummet äntligen står klart. Allt som finns här inne ska finnas här. Den sista sopsäcken är nedburen, alla grejer som skulle hitta nya hem har lämnats över till sina nya ägare, jag sitter på den bekväma och fina arbetsstol som maken bar hem från Kalmar häromdagen och bakom mig står allt som ska upp på en kommande vägghylla färdigsorterat och klart. Jag hade aldrig kunnat tro att det skulle ta så här lång tid, men jag är otroligt tacksam över den renande process som detta organisationsarbete har inneburit. Kanske kan ordning och reda runt omkring mig också leda till detsamma inombords?

07 jun

Trötta sommardagar.

Idag fick jag stiga upp tidigt för att ta mig till sjukhuset för provtagning. Det känns skönt att ha det gjort! Jag känner mig lugn och hoppas att de hittar vad det nu är som ställer till det i kroppen.

Sommaren har knappt börjat, men gräsmattorna är totalt fnösktorra. På vissa ställen ser det ut att ligga nertrampat hö istället för gräs. Märkligt… Trots det var det mysigt att sitta en stund här vid schersminen och insupa den ljuvliga doften en stund i Bredavik.

Min systers rabarber har producerat mängder i år. Det finns fortfarande kvar och hon hade gett mig lov att ta för mig. Efter att ha hittat Kammebornias recept på rårörda rabarbersaft slog jag till. Nu står en stor gryta blivande saft i kylskåpet och om ett par dagar hoppas jag kunna bjuda på riktig paradisdricka. Jag älskar verkligen smaken av rabarber!

Det bästa med dagen får nog ändå bli hur det känns att vara uppe i hallen nu när det är tapetserat där uppe. Vilken ljuvlig tapet! Om ett gäng år kommer jag kanske inte längre att hysa lika varma känslor för den, men just nu känns den helt rätt. Vårt hem är så sparsmakat på många sätt och här kan vi få en helt annan känsla! I hyllan till vänster som också agerar ”håll småungar borta från trappstupet”-hjälp står nu alla våra fotoalbum. Det blir väldigt rörigt rent visuellt, så jag har bestämt mig för att hänga för ett draperi liknande det vi har nere under trappan. Det blir kanoners det, ska du se. Ah! Det känns faktiskt rent fantastiskt att allt håller på att falla på plats. Tur att alla andra orkar jobba på när jag själv rör mig ungefär lika snabbt som sengångaren i Zootropolis…

Ps: Dagens hjälteinsats gjorde maken som fixade bevattningsslangen som hade pajat. Nu kan jag betvinga besk sallad och osöta jordgubbar igen… Hurra!

25 maj

Visst händer det grejer…

Ibland är det så svårt att vänta. Först kommer inget, sedan kommer inget och så kommer allt på en gång! Jag älskar stockrosor. Min syster som har betydligt mycket grönare fingrar än jag och som dessutom har lärt sig mycket genom att prova sig fram tog i våras tag i den enda stockrosen som växte i häcken framför huset och tog hand om alla fröer. Hon har satt några hemma hos sig och jag har satt några i två vindruvsförpackningar. Syrran låg lite före mig och kunde säga att groprocenten inte var särskilt hög, så jag körde ner många i båda askarna. De tog sig rätt bra, så nu hoppas jag kunna driva dessa skönheter till starka och dugliga plantor för senare utplantering. Jag har för mig att de inte blommar förrän andra året, så det är viktigt att komma ihåg att det i detta fall är ”vägen som är mödan värd”…

Något som har en mer långdragen väg mot målet är renoveringen. Brorsan fortsätter imponera mellan alla sina åtaganden. Nu är dörrar och foder på övervåningen färdigmålade, så snart blir det tapeter på väggarna! Det är så mycket som gör mig glad med vårt hem. Titta i övre högra hörnet på denna bilden så ser du en perfekt inbyggd hylla ovanför dörren i gästkrypin:et. Vackert och praktiskt i ett litet hus! Ett steg i taget är allt som krävs och som vi vet finns det både myrsteg och elefantsteg. Själv blir jag glad över alla sorter, bara det händer något. Då S äntligen har fått flytta in i sitt eget rum har jag långsamt börjat göra arbetsrummet till ”mitt”. Det känns fint att ha en plats att breda ut mig på igen, särskilt då det gäller mer kreativa övningar.

Hoppas att du mår bra och att du njuter av livet! Det är för kort för att kastas bort på något annat.

12 maj

Samma, men något helt annat.

Här står Anton Svensson framför sitt fina hus och sin välskötta häck en dag för många år sedan. Med hjälp av min syster hittade jag dessa fotografier idag. Tänk vad fint det känns att vi får vara med att göra detta hus till ett älskat hem igen! Trots den tragiska historien som också finns känner jag så mycket kärlek och frid här.

Jag undrar hur det kommer sig att de hade så fin gräsmatta överallt där vi nu mest har uppkörd lervälling. I och för sig har vintern varit blötare än på länge, men ändå… Synd att vi inte får se om huset bakom den högra häcken stod kvar vid det här tillfället!

När jag ser hur liten vår gigantiska gran på gårdsplanen har varit inser jag att tiden har gått sedan dessa ögonblick fångades. Det fanns väl inga åkgräsklippare vid den här tiden? Klipptes gräset i timtal med handdragare eller fanns det något traktorhjälpmedel?

Här inne händer det både det ena och det andra. Varje litet framsteg känns som en stor vinst! Brorsan har målat dörrfoder, trappräcke och fönstersmygar och helt plötsligt fick flera rum en helt annan karaktär! Arbetsrummet är färdigt sedan länge, men det får ständigt nya ”så länge”-uppgifter. Nu är det nära! Ordning och reda gör mig glad.

Apropå ordning och reda har vi fått ner lite mer i trädgårdslandet. Min syster var här och hjälpte till att rensa ogräs och ta upp lökar som ska få nya platser efter den stora planerade trädgårdsrenoveringen i höst. Maken har grävt flera nya planteringsytor och har vi nu tur och skicklighet kan vi skörda hallon, jordgubbar, potatis, sallat, sockerärter, spritärter, spenat och morötter i sommar. Det finns ett gäng andra fröer som fortfarande får vänta lite och kronärtskockorna ska ut från krukorna till landet. Tomatplantorna har vi planerat att sätta i stora hinkar vid ladan så de inte står för nära potatisen. Det hjälpte förvisso inte förra året, men skam den som ger sig!

Kirskålshavet och allt som böljar till vänster i bild ska klippas ner då tulpanerna har blommat klart så jag kan plocka upp dem. Det blir ett präktigt dagsverke! 😀 Den dagen, den sorgen. Ja, eller snarare glädjen.

18 apr

Coolare än någon kan förstå.

Sängramen klar liksom formarna på bokhyllorna som ska stå till höger och vänster om sängen. Under sängen ser ni en gammeldags utdragbar, perfekt anpassad extrasäng på hjul…

… som nu har blivit ännu lite mer inbyggd. Fronten på sänglådan drar du alltså ut om du får oväntat besök. Jag är lite tveksam till att visa det här då det är svårt att se storheten i  mästerverket innan all panel, färg, klossar, tapeter, hyllor och lister är på plats, men i mitt huvud är det här redan den mest fantastiska inbyggda säng som en ung kvinna någonsin fått. Ojojoj, så bra det här blir brorsan!

Idag blev jag intervjuad av den lokala tidningen BLT. Det var en av mina systrar som hade nominerat mig till att få ett presentkort på Ronneby Brunn. Jag fick presentkortet mot en intervju om hur det kom sig att vi flyttade hem från USA och hjälpte mina föräldrar tills de var färdiga med sina livsgärningar. Jag hade en synnerligen trevlig stund med journalist och fotograf och nästa vecka sägs reportaget dyka upp i brevlådan.