18 aug

Skördetid med filmstjärneglans.

Igår hade vi 28°C i skuggan och det var dessutom i princip vindstilla. Jag vet att jag inte borde klaga. Alla stackare som lider av köldslag 98% av tiden här i vårt land måste ju få sitt de också. Kanske ska jag börja se på denna värme som en gratis dusch? Förvisso känner man sig betydligt ofräschare efteråt, men lite får man tåla.

Jag hade tänkt få köket städat, men det blev ingenting med det. Det visade sig att det fanns så mycket att ta hand om i trädgården. Ut med garner, stickor och silverfisk ur den fina korg som barnen gav mig i present ett år och ut på jakt! Det mesta av löken fick stå kvar i landet tills idag, men jag fick ner de flesta paprikorna, schalottenlök, vitlök, broccolin som hunnit börja blomma, squash och gurka. Trots värmen blev det broccolisoppa. Broccoli kan bli lite trådig om den fått för lite vatten och vi är ju inte direkt vana vid att äta detta goda i blommande form. Det går dock utmärkt! Koka ner till broccoli med lök och potatis och mixa ordentligt bara. Jag borde skaffa lite hönsgödselpellets för att mylla ner runt kålplantorna som kan fortsätta ge skörd om de bara får mer näring. De nya buketterna blir mycket mindre, men är fortfarande goda. Squashen är ju fantastisk i år! Jag är glad att jag insett att de ska skördas då de är lite mindre för att smaka som bäst. Soleil, den gula, är absolut godast och mycket generös med frukt. Har du förslag på något gott i matväg med squash får du gärna dela med dig.

Vi har fått en fantastisk paprikaskörd. Tillräckligt med näring, bra sorter och ett växthus visade sig vara en bra kombination. Tyvärr har tvestjärtarna hittat hit också, så jag bestämde mig för att ugnsrosta de angripna frukterna. De ”friska” ligger på plats i kylskåpet, men vi har också ätit mycket paprika i sommar.

Ugnsrostad paprika
225° över- och undervärme
lägg rensade röda eller gula paprikahalvor (fröer, skaft och det vita ska bort) med den skurna sidan neråt på bakplåtspapper
rosta i ugnen i 30 minuter
lägg över handduk och låt svalna i 20-30 minuter
dra bort skalet och pilla bort eventuella bitar som blir kvar
skär varje halva på längden i 3-4 delar
täck ordentligt med raps- eller solrosolja och förvara i kylskåp i skål med plastfolie över

Jag vet inte hur länge det går att spara dessa, men är de bara ordentligt täckta av oljan går det att ha dem i kylen ett tag. Jag tänker göra en god marinad med balsamvinäger, olivolja, vitlök och färska örter att hälla över vid servering. Grillad paprika är också gott tillsammans med tapenade, färsk rödlök eller bara som lite extra sting i en sallad. Paprika verkar vara en vattendelare – antingen tycker man inte om det, eller så älskar man det. Det kan därför vara en god idé att servera vid sidan om.

Dagen avslutades på bästa sätt. Jag och min väninna slog följe till den lilla salongen på Filmstaden för att följa Downton Abbey-gängets senaste äventyr och efteråt ta en bit att äta på Biobaren. Downton kommer för evigt vara förknippat med min tid på soffan då jag hade brutit benet i Orem. Äldsta dottern tipsade om denna serie som hon var säker skulle passa min smak och visst hade hon rätt! Jag har verkligen älskat det här gänget sedan jag satt och slukade i mig avsnitt efter avsnitt. Filmen är inget praktverk, men jag är säker på att alla som liksom jag gillar den här familjen får sitt då de tittar. Slutet gott, allting gott liksom. Jag vet att både seriens skapare och nästan alla karaktärer skulle kunna tänka sig något slags fortsättning i framtiden, så vi får väl se vad som händer. Mitt tips är iallafall att sluta på topp.

08 mar

Planttantsredovisning.

Det här inlägget är mest för mig själv, så jag kommer ihåg vad som händer och hur saker och ting utvecklar sig. Inga tjusiga foton alltså, utan bara en runda här på morgonen. Om någon för några år sedan skulle ha sagt att min fritid skulle handla om krukväxter, odling och gårdsliv hade jag faktiskt aldrig trott dem. Det känns helt rätt och ”allt har sin tid”, men ändå.

Edit: Vet att det ser väldigt stökigt ut, men det mesta ska flytta ut eller flytta om när det har tagit sig ordentligt och vi inte längre överraskas av frysgrader om nätterna.

Pelargoner i större krukor, från vänster till höger: Karumo vit, Mimmi Mårbacka, faster Birgitta Mårbacka, Estelle (årets pelargon 2021), moster Eva hängpelargon.

Hjärtan på tråd som fortsätter frodas trots att jag bara ger den lite ny jord i sin lilla kruka varje år, monstera som flyttade hem till oss som bebis från våra vänner Åsa och Wilma.

Norrfönstret som var fullt av orkidéer uppdaterades med bara en ny, å andra sidan blommar den och blommar och blommar…

I vårt hem gäller sticklingar hela dagen, men denna sicksackbuske köpte jag faktiskt själv på Blomsterlandet. Tycker den är så rolig och går i vackert silvergrönt.

Av min fantastiska palettbladsbuske blev det bara en pinne och en toppstickling kvar. Jag sprejade ordentligt för att inte börja om med bladlöss. Denna stickling ser ut att må bra! I vasen står topparna från det ena Dr Westerlundsträdet och en vacker pelargon som blommade för fullt i det kalla köket och nu fick bli snittblomma.

I sovrummet står dessa krukor och trängs med makens imponerande pappershög som flyttades bara för att jag skulle kunna föreviga detta hörn. Relativt nyplanterade skott av faster Malins ampellilja, en hjärtan på tråd som hängt med sedan vi flyttade tillbaka till Sverige och så Mias skvallerreva som behöver toppas lite och få ny kruka.

Sextioåtta pelargonsticklingar av varierande slag, hahaha! Ska bli spännande om det blir några som tar sig! De har alltså fått perlitblandad såjord och beskäringsytorna blev doppade i rotpulver innan jag satte ner dem i jorden. Med tanke på att nästan inga sticklingar tog sig förra året har jag inga höga förväntningar. Skulle det bli ett lyckat experiment kommer jag att behöva skaffa många nya krukor.

Syrummet innehåller grejer från svärfar, presenter och det här. Dr Westerlund i överflöd, faster Malins änglavingar (begonia som jag inte lyckas flirta med, den vill verkligen inte ta sig) och så de sju nya pelargonerna jag fick av min fina svägerska Karin. I fönstret står chili och paprika som börjat ta sig upp ur jorden. Längst fram i hörnet står en stickling från mammas Bredavikskaktus som blommar i cerise, Mimmi fixade en stickling till Peter, men han har bett mig ta hand om den ”så länge”.

Jahaja, här står brickan med amaryllislökar i flera lager. Inte är de vackra, men jag bedriver ett avancerat försök där jag planerar att vårda dem genom hela sommaren för att sedan bli rikligen belönad till nästa jul, eller när de nu vill blomma.

Här är palettbladspinnen igen, moderplantan kom från lillebror Hans och hans fru. Jag tror jag fick den illgröna moderplantan av Åsa, men kanske kom den också från Hans?

Mammas garderobsblomma skickar upp två-tre nya blad varje år och så är det alltid något som behöver rensas. Denna stod mörkt i mammas och Fars trappa, så den klarar sin placering någon meter innanför ett norrfönster utan problem. Blir duschad lite då och då och så får den en skvätt ny jord ibland, och en näringspinne eller två.

Längst bort står mammas imponerande novemberkaktus som fått blomlust igen och snart blommar om. Alla nyfriserade pelargoner som ska ner i verandan när det blir lite varmare trängs med en orkidé som jag helt glömt var den kom ifrån.

Slutligen en pelargon som inte fick plats på arbetsbordet och så Mias skvallerreva som kanske borde få en lite större kruka. De här växer lika intensivt som makens hår! Ser fram emot att det lilafärgade palettbladet växer till sig lite, för de här två är så fina tillsammans.

26 feb

Planttantsrapport no. 1 för 2022.

Nu drar jag igång! Chili och paprika är i jorden, om några veckor är det dags för tomater och lite annat smått och gott.

Varje år säger jag att jag ska ha färre tomat-, chili- och paprikaplantor än jag hade året innan, men det har ännu inte blivit så. Jag kommer säkert att ha för många plantor även i år. Det är svårt att göra sig av med friska plantor, men det är omöjligt att räkna ut precis hur många fröer som utvecklas till starka och friska plantor.

I ladan jobbar jag mig långsamt igenom städningen. Hacka, hugga, skyffla – ingen rast, ingen ro. Det kräver sitt för att inte ge upp!

13 apr

Dags för nästa nivå.

Igår var det äntligen dags att skola om tomater, chili och paprika. När allt var klart hade jag 18 tomatplantor och sex vardera av chili och paprika. Nu hoppas jag att de tar sig ordentligt i de nya krukorna med lite matigare jord runt fötterna. (Nu på eftermiddagen ser jag flera av tomatplantorna som redan ser ut att må bättre!)

Det känns så lyxigt med detta lilla ”växthus”! Det gör mig glad varje dag. Kanske är det lite märkligt att ens kalla det här ett växthus, men det här ger mig möjlighet att driva upp små plantor här hemma utan att behöva snubbla över krukor och lådor vilket annars är vanligt när det gäller planttanter i lite mindre hem. Varje hylla ger möjlighet till att ge plantorna under lysrören en hel dags solljus. Nu har jag en hel del blomfröer som jag i år skulle vilja ge lite skjuts för att göra dem mer motståndskraftiga innan utplantering. Yngsta dotterns rum ligger i söderläge och är ju numera utrymt. Ger detta möjlighet till ett expanderat växthus?

07 mar

Första fröerna i jorden.

Planttanter! Vak upp, hör våren viska och knoppar brista!

Förra året drog jag igång försådden den 5/3. I år bytte jag ut aubergine (kul, men det blev alldeles för liten skörd för att jag ska fortsätta) mot rotselleri och upptäckte att jag hade glömt köpa basilikafröer. Annars blev det samma som förra året. Ett gäng tomater, paprika och chili. Jag hade plockat fröer från egna Golden och Marmande förra året för att testa skillnaden på köpefröer och egenodlat. De satte jag tillsammans med några andra från förra året och ett par nyinköpta sorter. I det här skedet är hoppet lika stort som drömmarna!

Makens hemmasnickrade växthus av en plasthylla och höj- och sänkbara lysrör går precis in i vår lilla gästskrubb. Helt perfekt! I år steriliserade jag den köpta såjorden (130° i ugnen i 50 minuter enligt instruktioner på nätet) för att slippa ev. sorgmyggslarver. Förra året fick jag invasion och min analys var att de kom från just såjorden. Tyvärr förlorade jag en hel del plantor på det viset och det var jag inte sugen på nu.

Nu börjar den både lite läskiga och härliga väntan på grodd, på att det gröna ska visa sig. Balansen mellan ljus och mörker, hur fuktig jorden är, temperaturen… Både det som kan bli rätt och fel ligger framåt i tiden, men just nu är allt bara bra.

25 sep

Skörd.

Igår var det dags att dra upp de sista morötterna och rödbetorna. Morötterna ligger i kylen. De är små och i vissa fall angripna och hamnade helt klart fel då de såddes i våras. Rödbetorna blev däremot fina. Jag har skurit av blasten och lagt dem tillsammans i en kartong i jordkällaren. De ska inte vara lika känsliga för värme, så förhoppningsvis kan vi äta alla själva och slippa se dem förfaras i förvaringen.

Det är helt klart höst nu och soltimmarna är få. Dessutom ska det bli regn hela den kommande veckan, så det är därför jag försökt få in det som är klart att skörda. Paprikorna växte ute i kruka och har tyvärr inte visat färg, så det får bli grön paprika i år. Det blev ett helt gäng i alla fall! Auberginerna i växthuset kom igång med blomningen lite för sent, eller växthuset kom hem till oss för sent rättare sagt, så de börjar inte bli färdiga förrän nu. De är små och varierar i färg. Så härliga! Dessvärre är det snart sagt omöjligt att veta om en aubergine är mogen, så härom dagen blev middagen en blandning av halleluja och urk. Det bästa är att halvera, skära köttet i rutor, hälla på olivolja och salta och peppra. 175° och 45 minuter ger ett härligt, gosigt resultat som är gott till allt möjligt. Den omogna (och hittills största) frukten var för besk för att äta. Vi får helt enkelt låta bli att stoppa i aubergine i någon mat, utan bara laga till för sig själv så här.

Jag ska försöka hitta chiliröran jag gjorde förra året. Den blev riktigt smarrig! Förvånande ändå att skörden blev så klen, men mest skyller jag på mördarsniglarna som hade hittat till oss i år. Nu när rådjuren är utestängda måste naturen ändå hävda sin rätt, eller hur? Vi fortsätter kämpa med och mot naturen. Jag tycker ändå att det är värt det!

27 maj

Lång dags färd mot tomater.

Nu är de satta på plats, klenisarna. De har avhärdats i några dagar och ska nu få vänja sig vid solen och flyttas till ladans södervägg. Vi får se om det blir några tomater i år! Annars lär det bli mer än nog av chili att bita i, så vi får väl öva på att klara av hettan.

I år erbjuder vi en blandning av gammalt stallströ, Jem & Fix billiga trädgårdsjord och lite tomatnäringpellets. Jag ska vattna med nässelvatten när plantorna har acklimatiserat sig till de stora byttorna, så de ska nog slippa svälta ihjäl. Chiliplantorna och ett par av paprikaplantorna har redan blommor, men de brukar inte alltid klara omplanteringen. Vi får väl se! Livet som planttant är alltid överraskande spännande…