11 jul

Det där rensandet nu igen.

Ibland tänker jag att vi väl ändå är klara med rensandet, så här drygt tre år efter att delar av familjen flyttade hem till Sverige igen. Andra gånger får jag påminna mig själv om att det är en process som aldrig tar slut. Varje gång jag tänker att jag (jag kan inte styra över resten av familjen) är färdig dyker det upp något nytt, något nygammalt eller något som tre månader tidigare inte ens hade med rensandet att göra. Loppisen har ännu inte blivit av, men sanna mina ord, snart är det dags! (Inga emojis är välkomna i bloggen, men det står dig fritt att tänka dig en här. Jag dömer ingen.)

Den här gången gäller det världens sötaste lilla lodenrock. Maken hade den när han var liten och sonen hade den också några gånger. De söta Lederhosen tillhör utstyrseln i storlek, men jag har inte sett rocken på några foton. Vad gör man med dessa plagg? Tja, jag bestämde mig för att lämna in rocken på kemtvätt och försöka göra vad jag kan för att bevara dessa plagg åt eftervärlden. Vad gäller maken vet jag att han letar efter en Trachtenjacke i mer passande storlek och kanske lite mindre barnsligt snitt. Med hans målmedvetenhet hänger det säkert en i hallen snart.

26 jun

Sommarlov.

Finns det något ord som är så fyllt av starka känslor som sommarlov? När jag tänker på sommarlov tänker jag på oändligt långa dagar vid stranden, med fika, tillsammans med nära och kära. Läsmaraton på yttervinden och ett oändligt fixande av något att äta till besökande gäster. Hela familjen uppväckt och samlad på nedervåningen vid blixtoväder över havet utanför. Fulla vattenhinkar lånade av grannen när vårt eget tog slut. Ösregn, brunbrända gräsmattor, prästkragshobbar, nypotatis, moreller och tvestjärtar i ”gula stugan”. Långa kvällar, spännande samtal, musik från tvärs över viken och tidiga morgnar i Per-Gunnars och Nils-Eriks jordgubbsland. Fisk, brännässlor och överfull avloppstank. Vägen mellan Bredaviks brygga och kiosken, affären eller någon av ”pratrundorna”. Diverse renoveringsprojekt, några mer lyckade än andra och midsommarfirande i alla möjliga konstellationer. Andréns bageri, barnpassning och barnpassning igen. Turer mellan Bredavik och Gullberna, många disiga av nattvakets förödande effekt på uppmärksamheten. Sällskap av fantastiska och mindre bra sommarpratare på radio och varje år en riktig pannkaksdag då alla får äta sig mätta på pannkakor med sylt och grädde.

Sommarloven som kommit och gått har varit mina egna, mina syskons, mina barns, andras ungars. Fortfarande fylls mitt hjärta av något varmt och kärleksfullt då jag hör ordet ”sommarlov”. Jag tillhör den lyckliga skara som får ha det så och det är ingenting jag tar för givet. Ha en fin sommar!

18 jun

Gott!

Yngsta dottern har längtat efter att plocka jordgubbar i Åby, något som hon gjorde varje år med morfar då det begav sig. Idag, tre år sedan sist, var det dags! Jag såg att Åby bär hade öppnat för självplock, så vi åkte dit och försåg oss till det fina priset 36 kr/kg. Som hittat! Dessutom hade vi en mysig stund tillsammans i det fina vädret. Mina gamla jordgubbsplockartakter sitter fortfarande i trots att det var över 30 år sedan jag kunde titulera mig ”jordgubbsplockare”.

När vi kom hem lagade vi lunch med ”skräp”. Igår gallrade S i rödbetslandet. Jag hade sått alldeles för tätt, så det blev en del plantor över. S drog upp dem försiktigt och vi sköljde dem och slog av vattnet så gott det gick innan de lades i plastpåsar i kylen. (Så håller de flera dagar, annars kan man också förvälla dem och frysa in.)

Det går bra att äta rödbetsblast. Det smakar ungefär som spenat. Eftersom blasten innehåller en hel del nitrit ska man akta sig för att servera denna delikatess till barn under ett år. Hur som helst använde vi hela plantan. Detta recept rekommenderas varmt: smält en rejäl klick smör och stek försiktigt ett par pressade vitlöksklyftor i detta. Höj värmen och stek på de små gallrade, väl sköljda rödbetsplantorna tills de mjuknat. Strössla över lite flingsalt och servera med fetaost och rostade solroskärnor. Varsågod!

17 jun

Sommarminnen.

Idag var jag förbi sommarhuset i Bredavik. Så märkligt det kändes att vara helt själv där en fin sommardag som den här! Vår diskmaskin hade gått sönder för x:e gången sedan den inhandlades för några år sedan och för att inte vår stackars bror ska behöva fortsätta laga den varje gång den fått spunk skulle det mätas för en ny modell. Huset var tyst och i trädgården hörde man bara vindens sus och fåglarna som levde rövare. Jag kom ihåg känslan av att komma dit såhär en av de första dagarna på sommarlovet. Mamma packade bilen full med barn i flera lager, kläder och, inte minst viktigt, alla hennes krukväxter. Jag hade den stora turen att vara äldst, så det var sällan jag satt där bak i det undre lagret, men just idag skänkte jag de syskon som hade den positionen en extra tacksam tanke.

Det är mycket som har ändrats sedan den första sommaren vi tillbringade i Bredavik. Det började i den lilla stugan nere vid vattnet, med el, men utan vatten eller badrum. Vi tvättade oss i havet med en sådan där tvål som löddrar också i saltvatten och vad jag kan komma ihåg hade vi det väldigt mysigt. Så småningom sålde mormors kusin den lilla gården till mina föräldrar, men det var inte utan hårt arbete och stora uppoffringar. Jag är så tacksam för denna samlingspunkt där vi alla kan känna oss välkomna! Numera finns både toalett, tvättmaskin, diskmaskin och dusch tillgängliga. Utsikten passar i vilket heminredningsmagasin som helst, men det finns mycket som skulle behöva göras i underhållsväg med hus och bodar. Jag uppskattar verkligen det andningshål Bredavik har varit för mig och trots att jag nu bor på Sturkö själv känns det fortfarande speciellt att komma dit.

Om några dagar är det dags för ”midsommar och dans” och trädgården som var så tyst idag kommer återigen att fyllas med stoj och stök. Det ser jag fram emot! Våra två äldsta barn kommer inte att vara med i år, men anledningarna till det gör mig glad. Att barnen blir vuxna och flyger ut i världen är något bra och fint! Jag är tacksam över att de åtminstone fortsätter dela med sig av sina liv och att de då och då flaxar hem-hem.

07 jun

Årets Österlenrunda.

Jag älskar Österlen, precis som många andra. Sedan vi flyttade tillbaka till Sverige har jag försökt få in minst en tur dit varje år. I år hade jag turen att ha möjlighet att följa med min resebloggande syster en av dagarna då hon var där för ett samarbete med SJ. Vädergudarna var på vår sida och vi fick en helt fantastisk dag.

Haväng bjuder på vit sandstrand och härliga dyner där man kan sitta i lä och njuta av vyerna, det rogivande ljudet av vågor som slår in mot stranden och att se andra människor uppleva något vackert. Jag lade mig en stund och dåsade bort till ljudet av en badande skolklass, fiskmåsar och skratt medan min syster gick en runda på egen hand. När jag vaknade till igen kändes det som att jag befann mig mittemellan dröm och verklighet och det tog en stund innan jag förstod var jag var. Himlen var så blå, sanden jag låg på varm och omfamnande istället för fuktig och irriterande. Stunder som den försöker jag vårda. Den sparades till rummet med god nostalgi där bara minnen som bygger upp och gör mig glad får bo.

Jag och A hann prata mycket och djupt om livets förunderliga mysterier. Sist vi befann oss på den här stranden hade vi med oss mamma och de andra systrarna. Mamma kämpade för att orka gå hela vägen från parkeringen, men hon kände sig ändå rätt stark. Hela den Österlenturen var så mysig! Jag tror inte att någon av oss förväntade sig att vi ett år senare skulle ha förlorat vår far, men att mamma skulle orka en sista resa till Skåne, denna gången till ett bröllop i Skurup. Så sant som det är sagt, vi vet aldrig vad morgondagen har att bjuda på.

Jag hade läst om Den Engelska Trädgården, ett projekt som har några år på nacken, och var så glad över att få en guidad tur genom de vackra ”rummen” som planerats och byggts upp helt efter engelska förlagor. Vilket ställe! Jag kan varmt rekommendera en tur här om du är det minsta intresserad av trädgårdar och gillar att drömma om hur en trädgård kan se ut. Bilderna som jag tog gör verkligen inte stället rättvisa, men här kanske du kan få en känsla om hur vackert komponerade rabatterna är.

Någon gång vill jag komma hit runt midsommar och se denna fantastiska rosenpergola i full blom. Den är trevlig såhär också, men…

24 apr

Inte i finrummet, tack.

I söndags satt vi och pratade med svärföräldrarna om filmer och teveserier som har gjort bestående intryck på oss. Dallas kom upp till diskussion. Det handlade om åsikter i finrummet… (Svärmor hade förresten Staffan Vilse-i-pannkakan Westerberg i filmkunskap på lärarhögskolan. What?! 26 år i familjen och denna information hade jag helt missat!) Idag hörde jag att Cliff Barnes, Ken Kercheval, har gått bort. Han var gammal, men jag blir alltid så nostalgisk när jag påminns om det som varit.


När min klass åkte till vår vänortsklass i Hillerød 1983 hade vi förberett en sketch på engelska till dem. Det var ett slags Dallas-tribute.

”Good morning, miss Ellie!”
”Good morning, Sue Ellen!”
”What are your plans today, JR?”
”Cheers, Bobby!”

Tja, kanske var det inte riktigt så det gick till, men inte långt ifrån. Jag tror att jag var Sue Ellen, men jag kommer inte riktigt ihåg. Det kanske du gör, Sanne? Hahaha!

Jag tror inte det finns många i min generation som har gått helt fria från påverkan av Dallas. Vad har teveserier i samma stuk gjort för samhällets utveckling? Mamma gillade att titta på just Dallas. Jag fick inte, men på något märkligt sätt hamnade jag alltid i vardagsrummet framför teven en bit in i avsnittet. Alla dessa intriger, allt drickande, all ilska, all kärlek, allt elände, all lyx, alla frisyrer – mitt liv har lyckligtvis varit rena barnprogrammet i jämförelse.

Det enda riktiga skämsprogram jag tittat på är annars (tror jag) Paradise Hotel för många år sedan när min systers gamle kompis var med. Han träffade för övrigt sin nuvarande fru under programmet. De har med tiden flyttat utomlands, blivit porrstjärnor och lever numera ett upplyst, naket liv med stort fokus på, hm, andlighet och sex. To each his own, som man säger. Jag hoppas att P och O är lyckliga och har det bra. Jag kan inte o-se bilderna jag googlade fram och tänker inte länka till deras hemsida, men tro mig, jag gör dig en tjänst.

Med det sagt tycker jag du ska lyssna på Dallas signaturmelodi och skänka en tanke till Cliff Barnes och alla de andra som var med och formade oss till de vi blev. Cheers!


11 feb

Jag var en vinnare.

Under många år älskade jag att skriva slogans till olika tävlingar. Jag blev tydligen rätt bra på det, för det blev med tiden många vinstbesked som trillade in i brevlådan och inboxen. Den mest spektakulära vinsten var den nya SAAB:en jag vann 2008. Då blev jag uppvaktad vid dörren av två representanter från dåvarande Statoil. Den vinsten känns fortfarande lite overklig… Jag är otroligt tacksam över all glädje skrivandet och vinnandet har gett mig genom åren!

När jag satt och åt frukost i morse började jag fundera på hur många vinster det egentligen blivit genom åren. Jag bestämde mig för att hämta ner min ”Viktigt”-pärm där alla sparade vinstbesked är insatta och kan konstatera att jag var en vinnare. Skatteverket har till och med skattat mina större vinster som inkomst, så de kanske har koll på någon vinst som jag har missat? Vissa av vinsterna har barnen varit med och tävlat om.

Vim Glas & Fönster Wipes
Biobiljetter och t-shirt från TV4
Libero-hakklappar
NHL-keps
Presentkort till Polarn O. Pyret, 500 kr
10-pack disketter
5 påsar LickBits
Beach Pingvin gosedjur
Kodak Advantix engångskamera
Rydbergs varucheckar
Kokbok Mer Smak på Vardagsmaten och publicering av mitt recept
Förkläde och handdukar
Gillette Mach3 rakhyvel och tillhörande produkter
Alla chokladkakor i Marabou Premiums sortiment, 800 kr värdecheckar, Njutningsboken
4 biljetter till Astrid Lindgrens Värld (tre år på raken genom olika tävlingar)
Kattryggsäck från Friskies (vinner priset som fulaste vinsten)
Spikmatta (används fortfarande med glädje, snart 10 år efter vinst)
Två röda Margretheskålar
Moschinoparfym
Fyra picknickglas
Bonuscheckar till VI-butikerna, 10 000 kr
Ett par Viking gummistövlar
Biobiljetter, många genom åren
Boken Rum
MAGIX PhotoStory
Finesseprodukter
Produktpaket från 3L (olika slags lim)
Vinterjacka från Didriksons
Gummibåt
Luftmadrass med radio och mugghållare
Presentkort på JC värde 600 kr
McDonald’s-besök för hela familjen
Grytlappar
Filmen A View From the Top och Max Factor-mascara
Presentkort på H&M, 100 kr
Grillpaket från HELA
Presentförpackning Geishachoklad
Odenseprodukter, 50 kr
Lyxweekend på Selma Lagerlöf Quality Spa
T-shirt, flertalet genom åren
Coop presentkort, 100 kr
Svarta vårskor från Wedins skor
Badbomber
6 naturfärgade underlägg
Elektrisk grilltändare
Strumpbyxor
Keps
Ansiktskräm
Atlas
Kort och kuvert
Trisslotter, flertalet genom åren
Äventyrsresa med Stig Strand
Festmiddag för 5000 kr på valfri restaurant
Kylbag med presentcheckar för juice och nektar
Kylväska
Picknickkorg
Matvaror för festlig picknick
Pampersblöjor och tio askar Pampers tvättservetter
SAAB
Kosta Boda Bruk karaff med sex glas
Blombukett, 500 kr
Canon-kamera
Silhouette Cameo
prinsessklänning
paket med Disneyfilmer
två biljetter till showen Ljust och fräscht

Jag inser när jag skrivit denna härliga lista att jag har missat att spara många av vinstbeskeden, men så fint det var att minnas suget i magen då jag hittade dessa kuvert i brevlådan.

20 jan

Då och nu.

Häromdagen städade maken upp bland gamla oorganiserade filer. Det blev i sanning en promenad längs minnenas allé! Han hittade nämligen mängder med gamla ljudfiler och korta filmklipp från våra barns uppväxt. När jag såg och hörde dessa små guldkorn stannade tiden. Tänk hur märkligt det är att tiden kan stå still och gå jättefort på samma gång?! Vi hörde sonens lilla darriga röst som berättade om hur han ”töa dånnen” (förra gången) hade sagt ”bupp”, men nu kunde han minsann säga ”busssssss”. Vi såg äldsta dottern misslyckas med att blåsa ut ett ljus, bli modfälld över misslyckandet, bli peppad av pappa för att slutligen lyckas släcka ljuset och glida av stolen med ett härligt skratt. Vi såg yngsta dottern, alltid lika aktiv och full-i-sjutton, klättra i och ur diverse grejer, alltid med samma nöjda leende.

Det är lätt att vara nostalgisk. Det mänskliga sinnet är begåvat med ett inbyggt glamourfilter som rättar till det mesta av det vi inte gillade då och antagligen skulle gilla ännu mindre idag. Vi glömmer de svåraste, smutsigaste och jobbigaste stunderna. Det är som att allt blir tillrättalagt för att vi ska kunna hantera det bättre. Visst kommer jag ihåg att det emellanåt var jättejobbigt att ha små barn, men jag kan ändå, innerligt, sakna tiden som småbarnsmamma. Livet, hör du…

”Små barn, små problem. Stora barn, stora problem.” Just detta talade jag om med min mamma en tid innan hon gick bort. Hon sa att hon kände att hon kände tillit, att det inte längre kändes så jobbigt att veta att hon var på väg till andra sidan, eftersom hon hyste stor tilltro till alla sina barns individuella förmågor att hantera sina liv. Det som var jobbigt var att veta att alla barn, barnbarn, kommande barnbarn och barnbarnsbarn skulle komma att utsättas för små och stora problem och utmaningar som hon inte längre skulle få vara med och hjälpa till med. Jag hoppas att mamma får lov att vara skyddsängel åt oss alla och att hon får vara med och göra sina barnbarns liv lite bättre och lite lättare att hantera.

Min mormor däremot, hon lovade att hon skulle komma tillbaka och spöka. Jag har inte träffat henne än, men kan gott tänka mig att hon en vacker dag skrämmer mig halvt fördärvad innan hon får mig att skratta hysteriskt. Sådan var hon, min mormor Elsa.