Fröer i jorden.
Iiiiih! Nu är vi här! Paprika och chili har åkt i jorden och i sovskrubben som blir växthus varje år är nu lysrören igång på timer för att locka de små fröerna in i livet. Det finns något i den här processen som är extremt tillfredsställande och något annat som är skrämmande. Att vara del i något livgivande och se de kommande skördarna i sitt sinne är underbart, men tänk om fröerna inte gror? Eller om det blir ett sådant där år med en massa blomflugor, larver och torka? Förra årets skörd blev fantastisk och jag får väl leva på det om det skulle gå snett. Just nu gläds jag mig bara åt de av jorden redan lite torra händerna och känslan av sorgrand under naglarna.
I lördags var det tårttävling och talangfest som jag inte kunde gå på eftersom jag hade fullt upp med sången. Maken var däremot på plats. Jag hade peppat honom att vara med och då drog han till med sin superpedagogiska talang. Han gav sig på att bevisa Pythagoras sats ”så att alla skulle förstå”. Nja, treåringarna var nog inte helt med, men flera av de vuxna uttryckte tacksamhet över att äntligen förstå vad de där kvadraterna egentligen innebär. Igår fick jag se presentationen på papper. Matte är kul, alltså! (Hälsningar en ringrostig gammal mattefröken.)
För övrigt satt jag länge i soffan och spanade in fågelmataren igår eftermiddag då fåglarna laddade upp sig med energi inför nattens vila. Det var helt galet! Jag räknade till tio fåglar innanför pinnarna på samma gång vid flera tillfällen och så surrade det av liv både i päronträdet, på marken nedanför och runt omkring. Tänk så roligt att det här systemet funkar så bra! Vi har lagt ett gäng hundralappar på maten till våra fjäderfän den här vintern, men det har det varit värt. Än finns det mycket kvar i påsar och hinkar. Jag funderar dock lite på hur gästerna skulle reagera om de bara blev presenterade havre- och solrosblandningen som definitivt är minst favoriserad i detta skede? Syrran lämnade över quinoapuffar som blivit för gamla. De rördes inte på en halv dag, sedan tipsade nog någon om att de var delikata. Skålen länsades nämligen på nolltid! Det hade varit roligt att förstå sig på hur kommunikationen verkligen funkar.
Så härligt att komma igång med fröerna. Jag kommer satsa på endast förblivit i år oxå.
Sjölvklart mina älskade luktärtor.
Skulle vilja anlägga en pallkrageodling till med dessa men får se…
Golfen tar ju tid så prioriterar nog den och befintliga lådor.
Chili kan jag nog tjuva från grannen.
Saknar fåglarna hos mamma och pappa, liksom i mitt ex-hus.
När man kunde sitta i köket och se dem flyga och fara.
Nu har jag inget fönster som jag kan mata ”mina” fåglar. Utan får isf sätta en fågelmatare i grannens hammock och det uppskattar hon nog inte.
Hos mamma och pappa matade de precis vid köksfönstret och ute i äppelträdet.
De hade tre hackspettpar som
Tiggde kanelbullar.
Hängde de inga ute satt de på fönsterblecket och knackade på rutan tills pappa kom ut och hängde upp åt dem.
En dag kom
En in i köket och knackade 😀
De bodde i omgivningen i många år.
Men de var ju aldrig i träden samtidigt. Utan turades om.
Titta på fåglar och fågelbord är så lugnande och fascinerande. Som att se på en brasa eller ett akvarium 💚
Ja, luktärterna är mycket viktiga här också! Det ska bli intressant att se om tulpanlökarna jag satte i höstas har överlevt all väta vi fått. Tanken är att jag ska sätta luktisarna på samma plats i år igen, men vi får väl se om det blir aktuellt. Annars har jag ett alternativt ställe, utom räckhåll för de vackra och hungriga rådjuren. Tänk vilket kärt besvär du har, att välja hur du ska prioritera två härliga intressen!
Tänk att fåglarna från din historia fortfarande ger glädje! De där hackspettarna låter ju helt makalöst härliga! Vi har ett par hackspettar som kommer fram då och då, men de verkar hämta det mesta av sin mat annorstädes.