07 feb

Doften av ättika och solsken i blick.

Nu du. Nu har fåglarna börjat tala om att våren är i sikte, alldeles lagom till att vi har fått en köldsmocka. Smocka och smocka, det är minusgrader och vi får därmed skrapa bilrutan innan avfärd, men mycket mer än så är det inte. Hur som helst kvittrar det i buskar och snår då jag går ut för att fylla på fågelmataren och matgästerna är lika glupska som tidigare i vinter. Jag vågar inte gå in i Bredaviksköket för att titta till pelargonerna. Det har varit max några minusgrader ute de senaste nätterna, så de borde rimligtvis överleva. Har dock berett mig på att de eventuellt har blivit offrade till följd av vinterns elpriser. Dahliaknölarna ligger invirade i tidningspapper, så jag behöver nog inte oroa mig över dem.

Det är något med snö i solsken. Det frusna vattnet reflekterar ljuset och öppnar upp kanalerna som leder till välbefinnande! Jag tog på mina dubbkängor och gav mig modigt ut på de hala vägarna. Älskar mina Icebugs. De gör att jag slipper vara rädd för att trilla dit igen. Brutet ben 2013 (svartisfläck) och flera fall som tagit illa på isig mark de senaste åren har verkligen gjort mig försiktig. Drullefall kan jag inte göra något år, men det känns onödigt att utmana ödet.

Det var länge sedan jag stannade och pratade med fåren. De är så fina! Älskar färgerna i olika nyanser som får mig att tänka på Gotland och Norrgavel. Undrar just om de fryser om de taniga benen.

Vi syskon blir mer och mer lika med varje år som går. Inte ens telefonens AI kan alltid se skillnad på oss. Det är spännande (och skrämmande) att följa kroppens åldrande. Inte alltid särskilt roligt ska erkännas, men jag tycker ändå att det är fascinerande att rynkmönstret följer Fars och att mjukheten i kroppen är Mammas.

I brorsans hus skvalpade lådan med avfuktarens vatten över. Mönstret blev så fint och tankarna gick till Photoshop och spännande filter. Tänk att PS var ett program jag jobbade med, hade uppe på datorn nästan varje dag och idag inte ens äger! Jag vet inte ens om jag skulle klara det mest grundläggande, eller om det finns program som är bättre, enklare eller snabbare.

Överallt på rundan fanns spår av rådjur, skator, möss, småfåglar, hundar och katter. Sturköforumet varnar för både vildsvin och rävar, men jag har varken sett till dem eller spåren efter dem. De tar sig kanske inte ända ut hit. Måtte vildsvinen hålla sig långt borta. De förstör allt i sin väg!

Nu står påsen med såjord och krukorna som ska få jobba denna vår redo för att komma igång. Jag är så pirrig inför årets odlarår. Det känns spännande att ta beslut utefter erfarenhet och det känns som att vi har en ganska solid odlingsplan. Nu ska jag bara stå fast i att våga lita på mig själv och inte dras med i andras hundra olika tomatsorter och djungler av förodlade grödor. Allt i sin tid, och här har vi ansvaret för vår egen dirigentpinne.

Jag har skjutit på att göra en storrengöring av badrummet under en längre tid. Duschdörrarna var så fläckiga av kalk och eftersom vi inte har golvvärmen igång där har det dessvärre blivit lite mögel i fogarna. Jag gjorde nu vad jag kunde med ekotipsets fenomenala rengöring (40% ättiksprit, resten vatten och så lite handdiskmedel som skakas om i en sprejflaska) och handkraft. Ser att jag behöver gå på väggarna lite längre upp också, men det gör jag en annan dag. Hur som helst skiner dörrar och speglar nu och så här dagen efter har även den äckliga doften lagt sig. Säga vad man vill om naturvänligt och allt det där, men den här sprejen luktar skunk även om man duttar i några droppar eterisk olja.

2 thoughts on “Doften av ättika och solsken i blick.

  1. Åh vad roligt du skrev om åldrandet där. En fantastik person som varit min kollega men numera jobbar på vuxenskolan med omvårdnadsutbildningen skrev igår så kul på fb.

    Om hur eyelinern nu inte bara är ett streck utan mer som en ångvält gått fram. Att man inte ser det förrän man tittar i förstoringsspegwln. Man får en chock när man ser sig i backspegeln i bilen när dagsljuset visar hur foundation verkligen hamnat mm mm
    Som jag kände igen mig.

    Tack för din kommentar på min blogg häromdagen såg den idag 💕
    Du peppade mig verkligen att skriva igen. Fast jag hade redan tänkt att ta en stund idag men inte en aning vart jag skulle börja. Har två olika inlägg på gång i tanken den ena angående jobb och den andra om min mindfullness i virk och stickande.

    Ska se vad som kommer ur fingrarna ev redan ikväll

    Nu ska jag kommentera dina fåglar i en av de andra inläggen.

    💕

    • I år är det tio år sedan min goda vän gick bort. Hon hade sin bakgrund i modellvärlden och var ibland väldigt förskräckt över tecknen på sitt eget åldrande. När hon förstod att hennes sjukdom var på väg att göra hennes livsgärning kortare än de flesta andras filosoferade hon lite över hur det året innan hade känts så viktigt att planera tio tusentals kronor för att trolla bort åldrandet när hon nu bara ville leva. Jag tänker verkligen på det mer ofta än jag kanske är medveten om. Det har definitivt påmint mig om hur tacksam jag är att över huvud taget ha rynkor och förfall att bekymra mig om.

      Vad roligt att du blev peppad! Jag gillar det du skriver. Det bästa med personliga bloggar är att man får vänta precis hur länge man vill med nya inlägg. Eller skriva hur mycket man vill!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *