Kryddglädje.
Älskade kryddhjul, så mycket glädje du ger!
Älskade kryddhjul, så mycket glädje du ger!
Jag lånade min resebloggarsyrras lista (Tack Annika!) och gjorde om den för att passa mig. Jag hisnar lite när jag läser ”om sommaren 2023”! Jag kommer ihåg den här tiden 1989. Jag hade fått jobb på en utredningsavdelning för dementa genom mammas kontakter och var så förväntansfull. (Gullberna var en gång Sveriges mest moderna mentalsjukhus, men vid den här tiden höll man på att nedmontera verksamheten.) Mammas bil skulle ta mig till och från nattjobbet och jag skulle få ta stort ansvar. Jag kände mig nästan lite gammal och skrattar nu när jag tänker på det. Kanske ska jag inte ta min känsla av att ha så stor del av livet bakom mig på allvar? Om jag känt mig gammal sedan 1989 är chansen stor att det är en del av min personlighet snarare än fakta som behöver tas på allvar. Nej, här finns hopp och lust, ”cape diem” och kontinuitet som ger trygghet och stabilitet. Jag tror att sommaren 2023 blir fin på alla sätt och vis.
Efter att ha lagt oändligt många timmar på att tillverka ett tillfälligt växthus med extraordinär kvalitet har nu maken kommit på ett sätt som tillåter vattnet att rinna av taket om det regnar eller snöar medan det också står pall för den ständigt närvarande vinden. Snart klart, som vi brukar roa oss med att säga.
Gärna Spotifys förslag på ”Discover Weekly”-listan. Det blir ju lite märkligt när ”Spotify” skapar nya listor på förslag som dess egen AI redan skakat fram och därmed har min ursprungliga smak blivit lite bortblandad. Just nu innebär det att jag bjuds på bl a Lisa Miskovski, Turid, Felix Meyer, Hansson de Wolfe United, The Seekers, Yona, Alf Cranner och Dream Theater.
Jag hade nyss två, men jag slängde dem i soptunnan då de bara var kvar sedan servern strulade så mycket här inne för några månader sedan. Jag jobbar inte med att skriva blogg, detta är något slags dagbok mer än något annat. Man skriver ju inte förslag på sådant man ska skriva om i en dagbok, utan tar det som det kommer. Det du läser här i bloggen är alltså det som snurrade i huvudet den dag jag skrev det.
Jag maler på som en A-traktor på E22:an. Inte går det fort och inte är det särskilt spännande, men jag kommer dit jag vill!
Jag är mitt uppe i den mest intensiva trädgårdsperioden med mycket praktiskt arbete. Vattning, rensning, grävande, klippande, täckande, drivande, avhärdande – listan på vad som behöver göras är oändligt lång och när den är avbetad finns det mängder av önskningar som kan skakas fram. Det hade varit väldigt trist att inte ha lust när så stor del av det som inte är jobbtid ägnas åt att i tanken eller rent praktiskt uppehålla mig i trädgården. Som min dotter sa: ”tur att du har dina små plantbebisar att ösa kärlek över”. Hehehe.
Jag behöver göra plats för lite majs inne i trädgårdslandet. Vi får väl se om mer än fem plantor kommer upp, annars får det vara.
Planttanters stora lön utdelas under sommaren, allt utom olika angrepp och sjukdomar på plantor är härligt och spännande. Jag ser fram emot den planerade solrosväggen efter förra årets solroskatastrof då bara ett fåtal plantor klarade sig. Det ska bli kul att se hur stor växtkraft rosportalens växter kan frammana. De behöver väl mer etablera sig, men har vi tur blir det även lite utdelning. Jag ser fram emot dahliarabatten och perennrabatten med alla ”grisen i säcken”-reafynd från i höstas kan nog bli fin trots att den är i steg två på en kanske tiogradig skala. Rabattrondellen tror jag också blir fin.
Sniglar, tvestjärtar, fjärilslarver, torka, jordloppor, gråsuggor, rådjur… Jag vet att jag borde dela med mig, men när det gäller trädgården vill jag själv välja vem jag vill dela med mig till!
Igår började jag titta på Morden i Barking. Jag gillar ”based on a true story”.
Frukt till körfikat som jag var ansvarig för igår, men det räknas kanske inte? Ska det vara trädgårdsrelaterat tror jag det var en flaska pelargonnäring på Blomsterlandet. Jag använde samma sort förra året med gott resultat.
Jag får tips då och då från olika trädgårdsintresserade människor. Ibland innebär det att jag behöver gå in på Instagram för att hämta viktig information som jag missar annars. Här blev det dahliatips från Hanna Wendelbo.
Vårt lilla barnbarn och min lilla systerdotter som båda är på väg! Jag tror att båda kommer att gilla att hänga i trädgården…
Jag älskar att se hur fint kryddhjulet har blivit! Till och med bättre än förväntat. Behöver köra trimmern runt kanten, men det ber jag maken göra.
Åh, det blir lyft med 40 literssäckar, grävande i jord, körande med skottkärror och annat kul.
Jag mår bra, tackar som frågar!
Hur mår DU, och hur ser din sommar ut?
Lagom till påskafton åkte fågelmataren ner. Denna julklapp har verkligen bidragit till en bättre vinter. Det bestående kommer inte att bli det kallblöta jämntjocka mörkret, utan alla stunder vid fönstret då jag betraktade våra fågelvänner. Jag undrar vad som hände Halte, kajan med bara ett användbart ben, som var den enda fågel jag med säkerhet kunde peka ut. Han slutade dyka upp för några veckor sedan efter att ha besökt oss dagligen sedan november. Jag hoppas att han bara hittade ett bättre ställe att hänga på. Nu är hela apparaten diskad ordentligt liksom de lösa delarna och allt har åkt ut i ladan för sommarlov.
Förra veckan ringde svärmor från Lidl och berättade att de hade fruktträd till en billig penning. Vi satsade på ett Idared äppelträd och två Kordia sötkörsbärsträd. De är nu planterade enligt konstens alla regler. Om de tar sig och trivs har vi fyndat, gör de det inte är det några hundralappar kastade i sjön. Jag tror det kommer att bli bra. De är sprejade med TricoGarden för rådjurens skull, men ska även få stöd och skydd då de behöver växa sig starka innan de klarar Sturkövindarna på egen hand. Maken köpte även med sig två hasselpinnar på rot, men den ena ger jag inte mycket hopp. Vi får se! Naturen är förunderligt fantastisk och konstigare saker än att ett par torra kvistar rotat sig har hänt.
Jag har delat alla findahlior som kändes tillräckligt stora för det och införskaffat ett fåtal nya i lite varmare toner. I år blir det en rabatt med bara dahlior nere vid stenmuren vid trädgårdslandet där de stod de första åren. Alla klassiker (min farbrors och våra vänners hundraåringar) tar sig alltid jättebra och blommar som bara den trots att jag inte låter dem få någon tjuvstart mot sniglarna. Kanske kan ungdomarna värja sig bättre om de hinner sätta blad innan de åker ner i jord. I ”nya rabatten” mellan huset och ladan ska jag försöka jobba fram en perenn- och ettåringsrabatt så får vi se hur det går. I höstas hade jag satt namnlappar vid de olika växterna i den rabatten, men fåglarna har såklart dragit upp dem. Det får bli en senare utmaning att lura ut vad som står vad av det som inte är uppenbart.
Igår skolade jag om de flesta tomaterna. Det visade sig att Balkonzauberfröerna inte var lika dåliga som jag trodde, de var bara hemskt sega i start. Några av dem får därför lite extra tid på sig innan jag sätter dem i större kruka. Paprika och chili mår jättebra, basilikan likaså. Potatisen groddar på och ute i verandan växer spetskål, broccoli, Nya Zeeländsk spenat och ett gäng blommor så fint, så fint.
Jag hade tänkt sätta lite fröer i den här skottkärran vid brunnen på gårdsplanen, men ändrade mig då jag såg hur vackert det växer där redan. Det kommer säkert att komma upp lite ettåringar också vad det lider, men det får räcka som det ser ut så länge.
Örthjulet är min fröjd och glädje! Det mesta verkar ha klarat vintern utmärkt trots allt regn. Citrontimjan ser jag inga tecken på liv hos och jag undrar om det inte har varit för blött för oreganon… Vi får se. Gräslöken är redan helt fantastisk och både citronmeliss och chokladmynta kommer att vara igång på riktigt om några veckor. Malört och vinruta har jag ingen direkt nytta av, men de är vackra. Salvian har jag klippt ner lite, så jag hoppas att den klarar den behandlingen och blir lika fin som förra året. Isopplantorna har fått sig en liten frisering, men hobbarna med kryddtimjan får vara.
Sedan är det tulpanerna! Lilla Amsterdam visar något slags liv, men det är här det händer grejer. Jag tänker att luktärterna ska hamna här också precis som vanligt, men först ska det njutas av härlig färgprakt. Längst till vänster ser du en helt galen hyacint som måste ha hamnat i någon påse av misstag. Vilken tur att den hamnade just där!
Igår hade vi en vacker höstdag med lite mer strålglans än vanligt. Så länge jag inte sitter som chaufför i en bil älskar jag väderfenomen som framkallar dis och dimma. Det ger en lite trolsk känsla och låter solljuset spridas mjukt. Det är såhär höstens färger verkligen kommer till rätta.
I bakgrunden ser du vår gamla presenning som fått uppdraget att döda ogräs. Vi får väl se hur effektivt det är. Med tanke på hur fult det är hoppas jag på stort genomslag. Under kryddhjulets stenar ligger dubbel svart sopsäcksplast, men rotogräs har ändå tagit sig upp på somliga ställen. Det är stora krafter i omlopp! De fröburna ogräsen kommer man inte ifrån och nu är det dags att rensa rent för att ge de bästa förutsättningar inför våren.
Jag hade aldrig sett vinruta innan jag föreslogs ha den i kryddhjulet. Bladen och färgen är så vackra! Den kommer förhoppningsvis att blomma med gula små blommor på höga stänglar nästa år. Den är giftig om den intas i för stora mängder, precis som så många andra örter, men anses kunna hjälpa inom många olika områden i folkmedicinen. Det vore ju spännande att veta hur många som har fått gå åt under studier om hur en ört funkar. ”Oj, det blev nog lite för mycket vinruta…” Kelter, romare, judar, kaledonier, egyptier och kineser har använt vinruta under många år. Den har fått agera i form av lugnande medel, skyddande från ondska, kramplösare, smärtstillare och så mycket annat. Ett allt för stort intag leder som sagt till risk för döden, så jag håller mig nog lite avvaktande till att inkorporera den i mina dagliga rutiner.
Bladpersilja äter jag dock mycket gärna. Vi har redan mycket i frysen, kanske hinner jag med en omgång härligt örtsalt med selleri, persilja och lite andra kryddor. Det finns fortfarande en hel del att ta av och risken för mer frost den närmaste veckan verkar inte vara överhängande. Jag satte aldrig någon sen sallat, så nu blir det rätt mycket persilja. Om inte annat så är de här bladen mycket vackra som dekoration.
Dotterns cykel blev kvar i Nynäshamn efter flytten. Den ville köpas av ett flertal personer i syrrans padelhall där den stod, men fick istället följa med hem till oss. Nu ska den få lite vård, för den har blivit mycket styvmoderligt behandlad de senaste åren. Inte för att jag vet var tuben med Autosol ligger, men den har definitivt en uppgift att fylla här!
Sara Bäckmo tipsade om att lagra sina rotfrukter i genombrutna plastbackar klädda med tidningar och med torv som skydd istället för sand som det annars alltid tipsas om. Sand är väldigt tungt, så jag gav mig på att också testa torv i år. Jag tror vi klarar att hålla stenkällaren frostfri, vi får väl se. Lagrade morötter blev det inte särskilt många. Rödbetor och lök verkar istället vara våra specialiteter, vi får goda skördar av dessa grödor varje år.
När vi städade ut bland allt metallskrot tidigare i höst hittade jag denna rostiga burk för ”extra prima fetsill”. Jag tycker den är så charmig, så den fick bli kruka till ett par julrosor. Den fina stormlyktan har fortfarande inte fått något glas. Jag ska bara komma ihåg att ta med den till Karlskrona Byggnadsvård och höra om de har något som skulle kunna passa.
Den här synen gör mig glad! Vår lilla tyska extradotter är tillbaka över höstlovet. Kul att hon och hennes pojkvän får livet att funka trots att de bor så långt ifrån varandra. Igår tog hon sig tid att komma hem till oss på middag och spelkväll. Extra bonus var det att yngsta dottern också var hemma. Lite ungdomlig energi i huset, det är fint det.
Den lilla söta loppiskyrkan har nu blivit väl rengjord. Den klassiska speldosan som finns monterad inuti spelar Stilla natt klart och tydligt, men elektriciteten fick jag inte riktigt att funka. Ingenjören ryckte in och slipade och trixade lite. Trolleri, trollera och så var problemet fixat! Därmed är tomtelandets nyaste tillskott redo att flytta in. Det dröjer dock en och en halv månad tills vi är där. (Julen närmar sig dock. De första julalbumen har redan släppts och det är ett helt gäng på väg. För dig som är intresserad kan jag erbjuda en Spotify-lista där jag och några kompisar laddar upp årets nya julmusik. Vi är uppe i 7,5 h lyssning redan, så det gäller att börja lyssna för den som är intresserad av hitta nya favoriter till sin jullista.)
När jag håller på med utmaningen blir det inte så många vardagsbilder. Trädgårdslandet behöver en riktigt omgång kärlek, men jag håller på med just det, lite i taget. Har grävt ner rödklövern i lådan jag odlat gröngödsel i. Plockar hösthallon varje dag och njuter av att vi nu, flera år efter planteringen, fått betalt för mödan. Suckar över att jag gick på det i år igen. Att våga låta kål (överblivna plantor från kompis) växa utan nät, alltså. Hahaha, den lådan ser skrattretande löjlig ut (inte i bild). Pinnar med ingenting på – de där kålfjärilslarverna smaskar upp precis allt i sin väg. Funderar på bättre sätt att lagra rödbetor. Är tacksam över hur mycket skörd vi fått ut trots torkan. Har vågat stoppa ner plantor som ska sättas på annat ställe nästa år i några av lådorna där grönsakerna är upplockade ur jorden. Lite så.
Igår tog jag äntligen tag i kryddhjulet som bara varit halvfärdigt eftersom jag väntade in det jag frösådde i krukor i början av sommaren. Nu är faktiskt hjulet komplett. Är så glad över att min syster tipsade om de gratis gatstenarna. Det här är verkligen mitt favoritprojekt i trädgården! I mitten ståtar en lite skev anisisop (fick den av min faster). Chokladmyntan (min kusin), gräslöken (mamma), citronmelissen (en annan kusin) och salvian (syrran) hade jag sedan innan. Jag älskar gratis med affektionsvärde. Chokladmyntan behöver bindas upp, den har tyvärr lagt sig över citrontimjanbuskarna (de enda plantor jag köpt, så det känns ju surt) och nästan tagit död på alla tre. Vinruta, isop, oregano, vinterkyndel, malört, timjan och lite ny gräslök frösådde jag. Nu har de alltså kommit på rätt plats så de kan etablera sig inför nästa år. Skräphögen till höger/bakom hjulet ska jag ta hand om inom en vecka är planen. Vi har körhelg, så mycket tid kommer att gå i musikens tecken. Då finns det inte mycket tid eller energi över till trädgården. Jag ska be maken köra en runda med grästrimmern. Då blir allt så mycket snyggare i ett nafs.
Pepparroten verkar ha börjat ta sig ton i sin cirkelsektor, citronmeliss och gräslök mår jättebra och i delen med chokladmynta och citrontimjan växer det så det knakar. De andra hjulen har sitt innehåll på tillväxt i krukor, så där kommer inte det slutgiltiga resultatet att kunna beskådas förrän nästa år. Kryddorna ska däremot ner på sin plats efter sommaren, något som känns spännande!
Igår var det så varmt och soligt, så det kändes som en bra dag att skörda kryddor. Gräslöken i de tre ”gamla” tuvorna klipptes ned till hälften medan de fyra nya tuvorna fick vara ifred. Jag klippte löken i småbitar och fyllde en glasburk som stoppades i frysen. All lök luktar igenom plast, så jag tänkte att det här skulle vara den smidigaste och mest praktiska förvaringen.
Jag klippte även av kanske en tredjedel vardera av citronmelissen och chokladmyntan. Maken älskar myntate och dricker kall sådan bryggd på färska myntakvistar nästan varje dag. Både citronmeliss och mynta passar perfekt som te under det kalla och mörka vinterhalvåret. Fotohängaren jag gjorde då svärfar hade gått bort fick nu bli torkställning. Jag band ihop inte allt för stora knippen så det ska bli tillräckligt luftigt. Nu kan de hänga där i hallen och torka i lugn och ro. När örter har gått i blom passar de inte längre lika bra att skörda, så det gäller att passa på! Jag har flera olika myntor i kruka utanför verandan och ett par av dem har redan blomknoppar. Den finaste är den som vännen jag fick den av hävdar är äppelmynta. Jättevacker färg och ståtlig och fin. Däremot tycker jag inte den är tillnärmelsevis så god som chokladmyntan. En jordgubbsmynta luktar gott, men smakar inte fullt lika bra och de andra sorterna har jag inte riktigt koll på. Jag vet bara att chokladmyntan vinner alla smaktester och jag är glad att det var den som fick plats i kryddhjulet. Myntan planterades ner i en stor kruka utan botten för att inte helt ta över, men citronmelissen fick inte samma restriktioner. Det är ju bra att den trivs så förträffligt, men jag ser att jag kommer att måsta hålla koll på den åt alla håll och kanter.
När det gäller dill har den inte trivts så bra där jag satte den, så skörden blir nog rätt skral. Persiljan mår desto bättre, men sattes så sent att jag får vänta med att skörda den. (Dessutom har jag kvar mängder i frysen från förra året.) Mina ”vanliga” timjanbestånd verkar trivas bra, men var så små då jag satte dem att de behöver lite mer tid på sig. Jag frösådde också en del, så det kommer att finnas mycket så småningom. Oreganon är det likadant med. Den lever och ser ungefär likadan ut som när jag satte ner den i jorden, men växt har den inte gjort. Däremot mår den frösådda oreganon i kruka hur bra som helst, så jag sätter mitt hopp till den.
Tänk ändå, hur snabbt gräset växer så fort det regnar aldrig så lite! Det är helt galet. Jag älskar det gröna och ser verkligen fram emot att få se det bli ännu grönare i kryddhjulet! Jag driver fram resten av örterna, de jag inte fick av diverse fastrar, kusiner och syskon, från frö. De får inte flytta ut förrän i höst, men jag har så svårt att hålla mig. Det hade naturligtvis varit roligare att bara köpa plantor och få det att se fylligt och fint ut redan från början. MEN, jag hiar mig! Det är bara att vänta. I de två färdiga sektorerna har jag täckt jorden med gammal häck som körts i kompostkvarn. Jag vet inte ens hur det kommer att funka, men om man inte försöker får man ju inte veta.
Igår kväll var jag och syrran bjudna hem till vår vän som bor i närheten av vårt föräldrahem. Tema ”tjejkväll” lät ju trevligt! U:s son hade frågat ”vad gör man på en tjejkväll om man inte dricker vin”. Prata kan man göra hur bra som helst utan att vin är inblandat. Somersby Sparkling Spritz var både festlig och jättegod, den fick vi till fördrink. Deras alkoholfria cider är så god, den här spritzen var precis lika smarrig. Jag gillar lite beska smaker och denna hade en hint av en riktigt god grapefrukt. (Det står apelsin på beskrivningen, men jag vet vad jag vet.) Förutom mat, dryck och mycket prat stod också inredningsfunderingar på schemat. Så roligt att få fundera på färg och form och hur man gör ett boende hemtrevligt!
Överallt på vännens tomt växer liljekonvaljer och hon erbjöd oss att plocka varsin bukett. Underbara blomma! Jag har inte hittat några bra ställen här på ön, men det finns säkert om man letar. Mammas brudbukettblomma gör mig alltid lika glad och nu när inte yngsta dottern längre bor hemma och skämmer bort mig med liknande buketter kändes det extra värdefullt.
Igår morse var det dags att få i palsternacksfröer i jorden. De hade legat i vatten över natten och jag såg inte fram emot det eftersom det är ett fasligt meck att få isär dem och få tillräckligt få på varje planteringsställe. Maken undrade om jag inte kunde göra egna såband, och visst kan man det. Det är bara att klippa lagom remsor av toapapper på hälften (på längden), dutta lite vetemjölslim på lagom avstånd och med sked och fingrar fösa ner 2-3 fröer på varje limklutt. När man är klar är det bara att vika över papper på längden för att fästa fröerna mellan papperslagren, och precis det gjorde jag därför. 360 cm toapapperssåband. Håller tummarna för att det funkar!
Här ligger allt redo för en eftermiddag i trädgårdslandet. Efter att ha gått från bara ett fåtal lådor har vi nu 16 stycken med jord som jag tror är ganska färdig överallt. Vi har ju jordförbättrat med hjälp av täckodling (gräsklipp), fermenterad häck som först hade körts genom kompostkvarnen, gammalt gödselströ från ladan och lite annat smått och gott. Jag märker att det är stor skillnad på jordkvaliteten i de olika lådorna, men vid det här laget kan jag inte längre utvärdera exakt vilken kombination som är den bästa. Tyvärr har myrorna börjat bygga bo i två av lådorna och det är ingen hit. Nej, jag får se hur jag kan avleda dem.
I de här krukorna har jag nu satt vinterkyndel, vinruta, anisisop, oregano, kryddtimjan och malört. De ska få växa till sig i de här krukorna för att sedan planteras ut i kryddhjulet till hösten. Jag hade gärna haft hjulet klart från början, men lite av charmen är ju definitivt att se vad man kan driva fram själv, eller om man kan ta avläggor, rotskott eller annat från andras odlingar. Jag älskar det här kryddhjulet! Det gör mig så glad. Jag är även mycket nöjd med allt krånglet runt att lägga sopsäcksplast under själva stenarna för att stoppa rotogräs växa upp mellan och runt stenarna.
Min syster skickar vackra bilder på prunkande blomster från Skottland. Visst har allt kommit igång här också, men just i trädgården prunkar bara Lilla Amsterdam, zinkbaljan med penséer och nog är krukorna med olika slags mynta på gång! Annars är det mest de här glada solarna som tar plats. Jag har ett hatkärleksförhållande till maskrosor, men kan man bli annat än glad av en promenad på mjukt gräs med maskroshobbar?
Jag var faktiskt helt slut i både kropp och knopp efter så många timmar i trädgården, men var så sugen på rabarberpaj och svängde därför ihop en smulpaj till kvällsfika. Rabarberplantorna har bara precis kommit igång, så jag fick fylla på med ett syrligt äpple för att få tillräckligt med frukt (själv tycker jag att smulet är supergott, men bara i kombination med det mjuka och sötsyrliga, ja, och så vaniljsås så klart). Alltså, detta var så gott. Även vår tonåring var imponerad. Hon kom hem sent (se nedan) och var lite sugen på något. M hade aldrig smakat rabarberpaj förut, men det blev omedelbar kärlek. Så pass att hon åt upp resten av pajen. Haha, maken hade säkert planerat för rabarberpajsfrukost, men nu får han nöja sig med vaniljsåsen.
21.45 stod jag i duschen och tonåringen ringde för att berätta att hon hade missat anslutningsbussen. Jag duschade klart och körde sedan upp till E22:an (hon fick ta nästa buss till den hållplatsen). Batterilampan på bilen började lysa och sedan började hela bilen långsamt koppla ner. Instrumentpanelen bleknade, helljuset slutade funka, vindrutetorkarna gick långsammare och långsammare… Några kilometer hemifrån fanns det ingen kräm kvar alls och jag placerade in oss i vägkanten med varningsblinkers så gott jag kunde. Jag var redan klädd i pyjamas då jag åkte iväg och maken mötte upp i liknande outfit. Kian kom åter till räddning! Det blev till att bogsera den ledsna Golfen, men vi andra var inte lika ledsna över detta äventyr. Tycker det var lite snällt ändå att han inte lade av på väg in till stan, vid något bråttomtillfälle eller liknande. Hoppas att det inte är något stort fel bara. Och så var det med den dagen.
Igår var det Sveriges nationaldag. I år tittade jag på flaggan med extra stor värme. Jag är glad att vi landade här. Jag är glad att jag inte saknar Orem, att det blev så bra till slut, att Uttorp har blivit mitt eget lilla paradis.
Hundkäxen smular så fort man sätter dem i vas, men det gör ingenting. Det tillhör. Ängens blommor och så några eftersläpande anemoner fick fylla den där vasen som har så mycket nostalgi förknippad med sig. Den är verkligen barndom för mig, men även för mina syskon. Under mina superminimalistiska tonår tyckte jag den var ful, men nu kan jag inte ens framtvinga lite av den känslan. Den är bara vacker och glad!
Paprika och chili har kanske inte hunnit så långt än, men det finns knoppar på flera av dem. Nu har de fått flytta in i förra årets fyndväxthus. Det håller åtminstone i år också. Mer kan man inte förvänta sig av 250 kronor tänker jag. Placeringen känns lite avig, men här är det lätt att vattna och det står inte i vägen.
Så här blev kryddhjulet till slut! Jag är så nöjd, så nöjd! Tror det blir jättefint. Min extrasyrra sa att det blir lätt för maken att hitta hem då han flyger med detta ”fornminne” i trädgården, haha. Det ser onekligen lite hedniskt ut, ett monument från en svunnen tid. Det mest svunna i det är dock att Ölandssten varit superute i trädgårdsdesign under lång tid, men jag älskar det. Vi hade röda plattor i barndomshemmets trädgård. Så fint! Tror alla som hade det på 70-talet bytt ut sina mot betongsten vid det här laget, eller åtminstone mot något gråaktigt istället. Det jag vet är iallafall att vissa av dessa stenar aldrig användes, utan låg i en hög i trädgården hos de som skänkte bort dem, medan ett gäng var kantsten mot grannen. Eftersom grannen ska byta sina plattor till betongsten bestämde de sig för att köra en helhetlig grej, grannar emellan. Betongsten hela vägen alltså! Så kan det bli. Och så här blev det hos oss.