27 jul

Snart klart.

Dagarna springer förbi och snart är vi inne i augusti. Sommaren har varit så fin. ”Hemester”, halvdassigt väder, umgänge med släkten, pyssel och fix – en perfekt kombination, tydligen. Förra sommarens fiaskoartade kaos ligger nästan överspelat av det här på hårddisken. Det känns skönt att veta att jag snart har åkt förbi den där jobbiga ettårshållplatsen. Den femte oktober fyller jag femtio. Jag är långt från ”fifty and fit”, men jag mår bra och är tacksam över allt jag har och allt jag har tagit mig igenom. ”Imorgon är en annan dag” är inte bara en schlagerklyscha, det är också ett uppmuntrande och stärkande mantra för den som behöver!

I Bredavik står nu pizzaugnen färdig och det är dags att börja testa om den håller måttet. Det är så spännande! Maken och svågern har varit duktiga och har nu fått ge sig på att mura inne i huset också. Putsfasader nästa?

25 jul

Offra tid för övning och vinn färdighet.

Jag glömde ta kort på svägerskan i full färd med att beskära fruktträden, men här kan du se lite av de nya frisyrerna. Det är bra att någon med känsla för form tar hand om något sådant här!

Då jag var yngre gick jag ofta till personer under utbildning, men nu tar jag mig sällan tid till det. Svägerskan får öva på sina trädgårdsmästarkonster, vi får en välfriserad trädgård. Vinn-vinn!

Systerdottern var också här och övade igår, fast på symaskinskonster. Hon är så noggrann, pysslig och ivrig att lära sig. Det är verkligen roligt att vara lärare till någon som vill kunna bemästra något!

Själv jobbar jag på att lära mig bemästra bokashin. Här en full hink med det fantastiska bokashiströet.

Efter några veckor av tyst bearbetning ser bokashin ut såhär när man har blandat ner den i ”fuljord”. Matresterna ser ut ungefär då man lade dem i hinken, men man ska inte låta sig luras.

Efter ungefär en månad i lugn och ro ser nämligen bokashin ut så här. Säg mig vilken kompost som jobbar så fort! Jag är verkligen förundrad över hur bra det här fungerar. Heja bokashi!

20 jul

Såpa golv.

Det finns vissa saker som bidrar starkt till hemtrevlighet. Doften av såpskurat golv tillhör definitivt dessa! Vi har struntat i att såpa de massiva trägolven på övervåningen. Det är för tätt och tungt möblerat för att vara hanterbart, så de golven får bli gulare och ”möbelfläckiga”. I verandan passar det däremot utmärkt att såpskura! Verandan har varit kaotiskt stökig alldeles för länge nu, så mitt under åskovädret gjorde jag slag i saken och började städa ur eländet. Jobbigt då, underbart nu när allt är klart!

Så här såg det ut lite halvvägs in. Den observante ser hur smutsigt och fläckigt golvet hunnit bli sedan senaste skurningen. Utgrävningen runt huset förra helgen har indirekt gjort det ännu värre, så vi måste lösa hur vi ska hantera jorden som skorna drar in tills gruset ligger på plats.

Visst finns det märken och fläckar som är permanenta, men en rejäl skurning lyfter genast helhetsintrycket! Dessutom är det underbart att gå på mjuka, släta trägolv. Det kalla stengolvet utan golvvärme i Orem känns som detta golvs elaka styvbror. Tänk, så välsignat vackert vi bor! Jag är verkligen tacksam.

13 jul

Ljuvlig doft!

Inatt var den ena dörren till trädgårdslandet inte stängd. Det kunde ha slutat i katastrof, men det var bara luktärter och mangold som intresserade rådjuren (som med stor sannolikhet var bovarna). Tur att luktärter ger mer blommor ju mer de tuktas! 😂 Ja, jag kan bara skratta åt det. Efter allt detta slit så är det en missad dörrstängning som bjuder in marodörerna. Bättre lycka, för oss, idag!

12 jul

Oj, så fint det blir…

… eller snarare, oj, så fint det kommer att bli! Just nu känns det mest otroligt överväldigande.

Igår morse såg det ut så här utanför huset:

Sedan dess har det hänt en del. Hundratals timmar hade det här tagit om vi hade stått själva med spade och spett! Just nu är hela trädgården i kaos, men jag har hopp om att det kommer att bli jättefint när det är klart! Tack, tack, tack, kära familj.

10 jul

Var god beställ pizza!

Om jag hade hittat beskrivningen på en pizzaugn, tänkt ”Vad roligt det hade varit att ha en sådan i Bredavik” och sparat ner dokumentet på min Drive så hade det med all sannolikhet stannat där. Nu var det inte jag som hittade den där beskrivningen, utan det var min syster. Tur att hon är en så bra på att genomföra saker och ting!

Med syrran som ansvarig projektledare och svågern och maken som arbetsbin har ”vi” nu nått väldigt långt! Efter en enorm insats igår eftermiddag och kväll är pizza-igloon klar att putsas.

Jag kan ingenting om att mura och hade nog tänkt mig att bruket skulle vara kletigare. Det är sand, lera och vatten och känns ungefär som geggan vi lekte med på stranden då vi var små. Man behöver inte vara orolig för att det torkar för snabbt om någonting går fel.

Titta, så fint det blir! Eller, rent estetiskt blir det inte riktigt fint förrän putsen kommer på, men jag är duktig på att föreställa mig det färdiga resultatet. Jag känner nästan doften av pizza. Gör inte också du det?

Ps: Är du sugen på att bygga en egen pizzaugn? Det finns mängder av beskrivningar på olika tillvägagångssätt och den billigaste versionen är liten, nätt och kostar bara en femhundring att bygga. Lycka till!

23 jun

Fotobomb, efter regnet.

Jag gick en runda igår för att ta in allt det vackra efter de sista regndropparna. Nu ser det klent ut med regn framöver, men jag hade gärna sett att det hade regnat några dagar för att låta allt ta igen sig. För semesterfirarna förstår jag att det är annorlunda. Regnet kom inte åt inomhus såklart, men den här lilla knoppen från min brors pionbuske slog ändå ut. Det är alldeles fantastiskt och jag hade gärna sett den i vår trädgård! På annat ställe i huset står en av min andra brors pioner, vacker också den. Jag gillar trädgårdsblommor som också kan flytta in!

Himlen är aldrig vackrare än direkt efter regnet. Ljuset är förföriskt och det doftar så gott! Solvarma, regnvåta impregnerade stolpar, det är det allra bästa.

Blomsteräng till 1m² satt i välgödslad jord i en genomrostig skottkärra ser ut såhär i ett mellanläge. Det är trångt om saligheten. Jag hoppas att både bina och jag får stor glädje av blomster och att det inte bara blir en massa oätlig sallad. Jag var rädd att regnet skulle slå ner bladen, men de klarade sig bra.

Hur gör man om grannens fläder hänger ner i perfekt plockhöjd på min sida stenmuren? Är den min då? Jag får nog prata med grannen om det.

Det blev rätt många tomater till slut ändå, hehe. Längst fram står några småplantor som blev över hos en vän. Jag håller på med icke plågsamma tomatförsök för att se vilka betingelser som verkar vara bäst. Testar lite olika gödsel, murarhink, friland, olika tillgång till sol. Det blir spännande att se om de hinner ta sig och hur mycket frukt de ger.

En av tomatförsöksplantorna är den första att bjuda på frukt. Plantan är kanske inte så stor, men det är blommorna och två små tomater är redan på plats! Verkligen spännande…

Som jag berättat innan blev våra tomater svårt angripna av sorgmyggor i ”inomhusväxthuset”. Nu har jag lärt mig att man kan sterilisera jord i ugnen och nästa år kanske vi ligger ett steg före igen. Efter allt möjligt gullande med allehanda gödsel är plantorna nu kraftiga och starka och jag hittar blommor på de allra flesta. Nej, nej, jag ropar alls inte hej! Det är bara roligt att vi kommit såhär långt.

Titta noga på dahlian längst fram. Det är förstås inte mycket att titta på. Detta var min minsta planta till att börja med. Liten och nätt med ett vackert, lilagrönt bladverk. En dag såg jag lite hål i bladen. Sprayade med såpvatten utan att veta vad som var orsaken. Fler hål nästa dag och dag tre var plantan i princip uppäten. Först då slog det mig att några av plantorna på trappan blev utsatta för det här förra sommaren av TVESTJÄRTAR. Och visst dolde det sig en tvestjärtskoloni under krukan. Aaaaargh! Dahlior är tacksamma på så sätt att de fortsätter leverera sommaren lång. Nu hoppas jag att de omplacerade krukorna ska få stå ifred från marodörer. Det spelar ingen roll att det här var rea-knölar. Jag vill få många, vackra blommor i sommar!

Den övre radens pelargoner fick flytta ut lite senare och är också mycket klenare. (Där fick jag till det!) De två nedre raderna har knoppar, nyutslagna eller på gång, nästan allihop. De mår verkligen bra på sin lilla trapphylla. Så fin den ska bli när den blir grön!

Den här bilden säger väl inte mycket mer än att luktärterna är på gång. Jag ser inga blommor än, men det verkar ändå som att de trivs ganska bra i sina byttor! Min systers har blad stora som dasslock trots att de står i mindre kruka, men det här är som sagt ett riktigt blåshål. Jag tror faktiskt inte att vårt ”mikroklimat” är zon 1 just här hemma hos oss.

Med det är fotobombningen slut för den här gången. Jordgubbarna är skyddade från fåglarna med nät, men uppenbarligen gillar sniglarna dem. Jag vet uppriktigt sagt inte om jag orkar ta kampen och gå ut och klippa sniglar om kvällarna, men kanske är det värt det? Jordgubbarna är hur som helst hur goda som helst. Det är stor skillnad på smak på svenska gubbar som inte blivit övervattnade!

02 jun

Nu stänger vi till uterummet.

Maken har pysslat igen! Nu har trädgårdslandet fått en dörr. Eftersom ”Dolly är på smällen” (citat från grannen, Dolly är rådjuret som äter upp allt hon tycker är gott) gissar jag att hon är för tjock för att tränga sig igenom under snedslån. Dessutom ska dörren få nät också vad det lider, plus att en till likadan dörr ska snickras ihop.

Maken är mest nöjd med grindklinkan. Den är perfekt positionerad och stängs med ett mjukt klick. Snyggt och lätt att hantera med bara en hand. Det gillar jag!

30 maj

Mystiken tätnar…

Igår fick jag ett otroligt spännande samtal. Någon som verkar vara lika intresserad av historia som jag, vi kan kalla henne B, hade sett min fråga om huruvida någon hade information om vårt hus som ju ska ha flyttats från Bergåsa. B intresserar sig främst för Bergåsas historia och har tagit reda på en hel massa med hjälp av nätet, Blekinge museum och diverse olika arkiv. Sedan en tid har hon hittat något som hon inte tycker stämmer. 1911 började Bergåsa byggas till i samband med att spårvagnens ändstation året innan hade placerats där. (45 villor byggdes på två år!) Innan dess var detta ”landet”. Bland annat stod Bergåsa farm här. Stadsfarmar arrenderades bort och arrendatorerna fick bygga hus på den arrenderade marken. Bergåsa farms bostadshus finns idag kvar, dock ombyggt vid två tillfällen på 1900-talet. Här kan du läsa mer om stadsfarmerna.

När B har studerat kartor har hon inte riktigt fått ihop det och när hon såg min fråga fick hon en aha-upplevelse. Huset som idag står kvar som ”bostadshuset från Bergåsa farm” står säkert på farmens mark, men tänk om vårt hus också stod där innan det flyttades? Det skulle passa bra med hennes teori. Det finns byggplaner på farmens bostadshus från 1929. Byggdes det om eller byggdes det nytt? Hon har skickat frågan vidare till sina kanaler och jag ska gräva lite mer i kommunarkivet.

Såhär såg Bergåsa ut 1913. Alldeles nybyggda, flådiga villor. Ett hus som vårt passade inte i stil. Var det därför det flyttades? Om det nu flyttades… Jag hoppas att svaret finns någonstans. Jag vet att det kanske inte spelar någon stor roll, men jag tycker att det är så spännande!

29 maj

Blomtrappa.

Maken har tagit till sig mina önskemål och byggt en fantastisk blomtrappa! Altanen lutar in mot huset och verandan lutar lite utåt, men blomtrappan är faktiskt helt som den ska vara. Det finns plats att ställa byttor nedanför det nedre hyllplanet också. Altanen ska bort, men får hänga med tills det är dags att lägga grus. Efter sommaren ska hyllan få samma gröna färg som våra dörrar har, men med tanke på att linoljefärg har så långt torktid får det bli såhär över sommaren. (Hyllan har blivit behandlad med träolja för att klara vattnet som rinner av krukorna, och regn såklart.)

Roligt att festlokalen kan funka både som träningslokal och snickeri!

Jag är så tacksam för makens insatser. Många av mina idéer skulle jag eventuellt ha kunnat genomföra själv, men först efter extremt många timmars YouTube-undervisning eller kvällskurser. Lagarbete är icke att förakta.