13 sep

#skapandeseptember, mindre.

Till den här utmaningen visste jag precis vad jag ville plocka fram. De som känner mig och har varit här hemma har sett mina ministolar. De har jag byggt och målat själv och modellerna kommer från Kotte Toys. Jag köpte den första då jag hade sett en färdigbyggd modell och blev så förtjust att jag såg till att börja prenumerera på byggsatser. Hur många ministolar kan man ha hemma? Tja, jag älskar min lilla stolsamling, men tycker att det räcker nu. Det hade dock varit roligt att bygga miniatyrrum, möblerade. Ett vanligt dockhus är i skala 1:12 (Lundbyhus m.fl.) och Kotte Toys har vissa byggsatser i den skalan också. Jag tycker dock att detaljer syns bättre i skala 1:10 och jag gillar verkligen storleken. Visst är mindre möbler charmiga?

Modellerna är utskurna med vattenstråle och kommer i formarna ur vilka de är utskurna. Man börjar därmed att ta ut alla delar och pilla ur minsta lilla del som inte tillhör den färdiga modellen.

Efter det första pillandet är det dags för det andra. Fram med fint sandpapper, 150, och sätt på en bra ljudbok, en teveserie som inte kräver så stort engagemang eller riktigt bra musik. Förarbetet är verkligen jätteviktigt om man vill ha ett bra resultat, så det gäller att stå emot uttråkningen som gärna följer med moment som är ensidiga och tar lång tid.

Kotte Toys rekommenderar att man målar med vattenlöslig färg av något slag. Själv använde jag vanlig akvarellfärg och försökte få fram en mörkbrun färg som skulle kännas ”rätt”. När färgen hade torkat tyckte jag dock att resultatet blev väldigt platt. Det blev att ta fram sandpapper igen för att ”slita” lite på färgen, dels efter många rumpor på sitsen och dels längs med kanter som ju ofta är mer utsatta för slitage. Därefter tog jag en liten, liten klutt av trävaxet vi sköter vår bänkskiva i köket med och masserade fram en härligt matt lyster.

Innan jag byggde ”Jösse härads spjälstol” hade jag faktiskt byggt färdigt slagbordet från Sundborn som legat påbörjat sedan mitten på 2000-talet. Jag vet inte hur originalbordet är målat, kommer inte ihåg att jag sett det på någon av Carl Larssons akvareller, men kan tänka mig att originalet är målat i antingen vitt, rött eller grönt. Det ska dock täckmålas. Jag kan tänka mig att det hade varit jättefint i kromoxidgrön linoljefärg och en sådan burk har jag ju i tvättstugan.

Här hittar du alla ord att fundera kring i #skapandeseptember.

12 jul

Plus på kontot.

Gårdagen gav min känslomässiga ekonomi ett rejält påslag. Jag hade inte kunnat önska dagen annorlunda ens om jag hade fått chansen.

Dahliorna börjar visa färg, en efter en. Den här härliga, Waltzing Mathilda, har jag haft i några år, men den har liksom inte riktigt fått chansen att skina. Jag tror att både sniglar, gråsuggor och fjärilslarver roat sig med den innan den kommit igång. I år blev det dock annorlunda! Av specialarna ser den här ut att må bäst av alla. Jag blir så glad av form, färg och kraften som förmedlas.

Efter makens gedigna pusslande, sågande, slipande och skruvande är det nu min tur att ta vid. Det tar väl några veckor innan alla delar till soffan i verandan har fått den färg som jag är nöjd med. Soffan målas i kittvit linoljefärg, samma färg som väggar och tak. Linoljefärg är ”sådär” kul att måla med. Den luktar fantastiskt gott, men man kan bara måla med supertunna lager för att det ska bli så bra som möjligt. Fusk får man betala för, så jag gnuggar in färgen och tänker att jag ska tacka mig själv för det när allt är klart. Jag roade mig samtidigt med att gratulera en god vän en dag för tidigt (har kommit på att folk ändå sällan har tid att prata på sina födelsedagar, tips, tips).

Jag hade redan vattnat för dagen, så störtskurarna som kom medan jag stod i skydd under taket gav väl växterna lite extra skjuts. Det är så torrt i marken efter en lång och torr period, så kommer det så här mycket regn rinner det bara av utan att bli till nytta för allt det gröna. Roligt ändå att det precis samtidigt kom en likadan hällregnskur hos både mig och vännen som körde bil i Stockholm!

Tiden blev lite knapp och jag fick springa in och torka av färgprickar och fräscha upp mig lite för vidare färd mot Torhamn där jag mötte upp en annan god vän på Café Måsen. Cafét har bytt ägare och hade inte riktigt samma känsla som sist jag var där, men sällskapet kompenserade. Det var så härligt att sitta ner och prata om livet med utsikt över hamnen i sällskap av någon som jag verkligen hänga med. Vi upprätthöll den tradition som påbörjades för några år sedan då vi gick och lyssnade på Sonja Aldén i Kristianopels kyrka. Traditionen kallas nu ”gråta till fantastisk musik i någon kyrka”. Igår var det nämligen dags för systrarna Allis Brorsson och Ingela Olson att framföra sin musik i den helt fullproppade kyrkan i Torhamn. Det var så, så bra! Jag älskar känslan av att beröras så till den grad att allt annat försvinner, till och med känslan av att sitta på en ytterst obekväm träbänk i en svettig lokal med folk som kanske inte skött sin hygien riktigt till min önskan. Jag kom hem till maken och sonen och avslutade dagen med ett avsnitt ”Better call Saul”, sommarens följetong här hemma. (Älskar den!) Jag har äntligen kommit igång med extradotterns sockor, de som hon blev lovad innan hon for hem till Tyskland. Att sticka gör mig också det väldigt glad, så där satte jag punkt med den perfekta dagen. Familj, trädgård, pyssel med hemmet, vänner, gott att äta, musik, handarbete – bättre än så blir det inte!

11 jul

Sommarprojekt i semestertider.

”Asså, X kan ju alltiiiiing!” Något av det bästa jag vet med att hänga med de små syskonbarnen är att vara med då de upptäcker eller lär sig något. Den fyraårige brorsonen gav i helgen ovanstående kommentar efter att han också hade lagt märke till varför jag här i bloggen ofta hänvisar till Ingenjören då jag talar om maken. Går jag bet på något ser maken helt enkelt till att lösa problemet eller genomföra projektet jag har i huvudet. I julklapp fick jag ett paket rundstav och löftet om att jag skulle få en fågelmatarbur. När fågelmatarsäsongen var över fanns det ett påbörjat projekt som så småningom hamnade ute i ladan. De senaste veckorna har maken ägnat raster och kvällar åt att vara hushållsingenjör då han slutfört ett gäng projekt som legat på hög. Igår var det så dags att bli klar med den där julklappen.

Sonen fick vara med och bygga klar denna fantastiska uppfinning. Han har ärvt sin fars problemlösningsförmåga, så hänvisar jag framöver till Ingenjören Jr vet du vem jag menar. ”Är det örnar du ska mata?” frågade syrran i familjechatten. Hon upptäckte sedan att det faktiskt mer kommer att bli en fågelmatarstation i flera nivåer. Den bakre väggen lyfts bort när man ska städa ur buren och fylla på med ny mat. Själva buren ska sättas upp på en stång av något slag och även om jag just nu har fullt upp med att njuta av sommaren ser jag lite fram emot att få testa. Tanken på avståndet mellan spjälorna är att de större fåglarna inte ska kunna komma in. De får också mat, men på ett annat ställe i trädgården. Av någon anledning är det inte lika fascinerande att se skator och kråkor äta som blåmesar och nötväckor…

Min mesta tid fortsätter att gå till att uppehålla mig i trädgårdslandet, i trädgården eller i köket. Det är så njutbart! Vi har nu nästan ett kilo sockerärter i frysen och det trots att vi samtidigt äter mycket. Detta är en av mina favoritgrödor. Lätt att odla, kräver inte en massa gödsel, ger en stor skörd om jag bara gullar lite genom att vattna och se till att plocka ofta. Ju mer man plockar, desto större blir nämligen skörden.

I ettårsrabatten växer nu både ogräs och de blommor jag sådde i våras. I just det här partiet strödde jag ut fröer från en påse ”fjärilsmix”. Det luktar så sött och gott från dessa ljuvligheter! I samma rabatt växer vallmor, gurkört, ringblommor, jordärtskockor, solrosor, klöver och ogräs av varierande slag. Jag plockar många buketter, men det är också fascinerande att bara sitta i den fula plaststolen i trädgårdslandet och betrakta smådjurslivet där i blomsterhavet.

Luktärtsrabatten har kommit igång den också. De fröer jag köpte för flera år sedan av Cecilia Wingård har fått bo i frysen och därmed har de behållit sin goda grobarhet. Nu finns det bara ett fåtal kvar, så till våren får jag komplettera med lite nya sorter. Här gäller samma som för sockerärterna – plocka, plocka, plocka, allt för att blomproduktionen ska kunna vara igång hela sommaren. Esaias Tegnérs vackra ord passar så väl in:

Är du lycklig, väl, så gläd dig
åt din lycka med envar
Och ju mer du delar med dig
desto mera har du kvar

07 jul

Evig sommar.

Som gammal lärare vet jag hur olika somrar kan se ut. Våra egna barn har fått tillbringa sina sommardagar med storfamiljen i Småland och i Karlskrona. Somrarna har varit bad, lek, spel och häng, god mat, sena kvällar och långa sovmorgnar. Numera är det sommarjobb eller ”vanlig” semester som gäller och vuxenlivet ser kanske inte helt likadant ut. Å andra sidan har alla tre härliga minnen att plocka fram. Andra barn har helt andra upplevelser. Fritids hela sommaren, kanske någon eller några veckor med mor- eller farföräldrar, storasyskon som får passa småsyskonen, bråk mellan skilda föräldrar om var barnen ska vara, föräldrar som ägnar sig mer åt alkohol än sina barn, oroliga föräldrar som inte får ekonomin att gå runt i vanliga fall och därför knappast har något extra till roliga sommaraktiviteter. Detta är barnen som längtar tillbaka till skolan, oavsett om de är öppna med det eller ej. Sådant tänker jag på ibland. Jag är tacksam för att min vardag blir ännu bättre på sommaren, att jag faktiskt vill vara här hemma och inte längtar bort. Det ska dock bli mer än roligt att hänga mer med syskonen ”i förskingringen” och deras familjer senare i juli.

Haha, mina naglar ser ut som att jag målat dem slarvigt med Tipp-Ex! Varje dag nya blommor. Igår plockade jag in säsongens första luktärt, något som gjorde mig löjligt glad. Tillsammans med alunrot, rosenskära, dahlian som har över hundra år på nacken (ja, eller dess moderplanta) och lite annat smått och gott blev det en ljuv och väldoftande bukett.

Jag rensade i rabatter och fyllde på en av lådorna med material (vi har för lite jord i de flesta lådorna i trädgårdslandet, men det får åtgärdas vid tillfälle och inte då grödor växer i dem). Bokashihinkarna får jobba hårt under den här tiden på året trots att vi är så få i hushållet. Jag är så glad för de små mikroorganismerna som ger oss näringsrik och lucker mat till växterna! När jag rensade i perennrabatten kunde jag plocka in årets enda ros från den här stackars plantan som aldrig verkar ta sig. Varje år äter något upp bladen, olika varje år. Det blev i alla fall en perfekt ros, så den får stå som en solitär och påminna mig om att aldrig ge upp!

Maken ägnade hela eftermiddagen åt att göra klart allt han kan på den inbyggda soff-förvaringen i verandan. Millimeteranpassning – det blir så, så bra. Nu ska jag bara måla allt ute i ladan så blir det väl slutmontering om några veckor när linoljefärgen torkat klart. Jag ska också måla de delar av verandan som inte är klara än – runt fönster, väggarna och taket. Inte min favoritsyssla, men ser fram emot att få det ännu finare än det redan är. Jag passade på att ligga på vårt nya sofflock för att testa lite och kände mig mycket nöjd och glad. Maken har alltid pratat om en kökssoffa. Vi har en som tyvärr inte har fått plats i vårt lilla hus. Tänk att detta är åtgärdat, även om det kanske blir lite kallt att lägga sig på sofflocket under vinterhalvåret… Som jag sagt förut, lite i taget. Ser man själva livet som ett projekt som aldrig blir färdigt, utan uppdateras med jämna mellanrum, så tror jag att man kan ge sig själv störst förnöjsamhet. Det ger ett lugn att vila i väl förrättade värv innan man drar vidare med nya drömmar om förändring.

15 maj

Här har du min lördag.

Sally, en av de finaste katter jag har haft äran att lära känna, blev mamma häromdagen. Igår fick jag börja lördagen genom att grotta in mig i gulliga kattungebilder som min kompis skickade på de fyra nya pälsbollarna. De ska få växa till sig lite, sedan ska jag dit och gosa. (De tre andra ligger på den fjärde om du har svårt att se honom.)

Det kanske inte blev några kattungar just igår, men den här tjusiga madamen fick följa med på en beredskapsdag ute hos en vän på Hästholmen. Vi hade knytis med en massa god mat och så fick vi presentationer om allt från hur man sköter höns till akutvård utan tillgång till sådant som bandage och annat självklart. Jättefint ordnat, och trevliga människor.

Trädgårdslandet hos J är så välskött och inspirerande, en dag ska jag bli lika duktig som hon. Hur självförsörjande vill vi vara och hur ska vi isåfall komma dit? Det gäller att ha en plan och att vara duktig på både jordförberedelserna och ogräsrensningen, då är man på god väg. Bekämpning av ohyra, täckning med nät och fiberduk av olika slag, bevattning så klart… Det här är mer än något man snyter i näven. Det är verkligen en livsstil! Jag trodde aldrig jag skulle bli ”sådan”, men här står jag och är just, tja, sån. J har kommit med många tips och idéer på vägen.

Från Hästholmen gick turen in till Karlskrona och orgelfestival. Amiralitetskyrkans kantor Annika Nilsson trakterade sin orgel med den äran och jag vill inte förminska hennes finger- och fotfärdighet, men det var det som hände i Fredrikskyrkan lite senare som verkligen stod ut. Ludger Lohmann bjöd på orgelspelande i världsklass och visade att han kunde traktera båda orglarna. Vi fick följa hans hantverk på storskärm (här presenterar Staffan Sundås som är drivande i arrangemanget BlekingeOrgel gästen). När tonerna från Franz Liszt klingat ut blev det stående ovationer och jag tror att alla vi som var på plats var smått skakade av hur mästerlig Lohmann verkligen är. Detta blir en kväll jag sent ska glömma. Synd att kyrkan inte var fullsatt, men alla gillar väl inte orgelmusik lika mycket som jag.

Maken älskar faktiskt orgelkonserter, men han offrade sig för en fixardag hemma och hade utfört en hel massa grejer då jag kom hem framåt kvällen. Bland annat börjar nu förvaringsbänken i glasverandan ta form. Tänk att min drömtanke faktiskt är på gång! Det här blir jättebra. Jätte-, jättebra!

14 maj

Drömmen om en kombinerad sittmöbel/förvaring i verandan.

Jag vet inte om du lagt märke till hur jag skriver mina rubriker. Jag gör det knappt själv, det är bara något jag börjar eller slutar mina blogginlägg med innan jag skickar ut dem i sajberrymden. Dagens rubrik var dock lätt att formulera. Vår glasveranda är så otroligt fin, men den är också praktisk. Dessvärre, eller jag vet inte precis om det är särskilt dåligt egentligen, är det i princip alltid praktisk som vinner. Det här är ingången hela sommarhalvåret, rummet mellan inne och ute. Är vädret bra står ytterdörren uppställd, när jag springer ut och in med vattenkannor, ankmat och annat är det här både förvaring och avställningsställe. På vintern är det här ett fantastiskt extrakylskåp och lagerutrymme, så som du märker blir det inte ofta utrymme för vår stackars glasveranda att visa sig från sin vackraste sida! Just nu står till exempel tjugofem pelargonier och väntar på att det ska bli dags att leva livet på och runt den gröna pelargontrappan:

Det är ju alls inte fult, vem kan klaga över ett grönt hav? Däremot känns det ju lite onödigt att det inte finns utrymme ens för den minsta lilla barnrumpa att sätta sig på bänken och njuta av det vackra ljuset och växthuskänslan. Vänder man sig om kommer man att se bokashihinkarna, en låda med sittdynor, planttantsgrejer, Pims mat, lådan med fröer och allt annat som jag använder i trädgårdslandet, men som inte kan stå ute… Det är en ständig kamp! Städar vi undan tar det ungefär en timme innan något hittar tillbaka igen. Det känns lite som en omöjlig kamp, men jag vägrar ge upp. Det finns nämligen inte bara en dröm om bättre (dold) förvaring i detta vackra utrymme, utan även en bod i trädgårdslandet för mycket av det som idag står inne i verandan. Det handlar om praktiska lösningar. Ungefär som att om man ska ha någon nytta av att organisera och sortera måste den som ska leva i utrymmet vara ansvarig, det måste finnas möjlighet att faktiskt rent praktiskt använda sig av olika förvaringslösningar och system.

Jag väckte tanken om en förvaringsbänk med lock à la kökssoffa för länge sedan. Ingenjören har klurat och nu är det dags att gå från tanke till handling. Kugghjulen har jobbat klart och ritningen har hamnat på papper. Vi har tillsammans kollat på inspirationsbilder för att hitta något som är en ekonomiskt försvarbar, vacker och praktiskt genomförbar idé. Jag tror att det här blir jättebra!

En ingenjör måste ju få lite positiv förstärkning, så som en pryl som gör jobbet lättare och roligare. Till det här projektet är det en ställning för borrmaskinen som funkar som just detta. Ibland måste man borra en en särskild vinkel (oftast vinkelrätt) och då är detta en fantastisk uppfinning. Hurra för det! Och så håller vi tummarna för att det här projektet blir precis sådär bra som jag hoppas.

19 dec

19 december 2021.

Nu går årets julkalender in på sluttampen. För mig är december en fantastisk månad bland annat på grund av allt pyssel, all musik och fokus på att göra hemmet mer ombonat och välkomnande. Somligt har jag delat med mig av här i bloggen, annat händer lite vid sidan om. Jag firar ju Jesus födelse, ”don’t forget the Christ in Christmas”, men tänker att jag också firar det faktum att jag är en människa som gillar att uttrycka mig på olika skapande sätt. I december är jag lite extra omtänksam gällande mig själv och mina önskningar. Med tanke på hur många omkring mig som verkligen mår dåligt vid den här tiden på året (S.A.D. eller årstidsbunden depression, slutet-på-höstterminen-stress, prestationsångest pga förväntningar på att det ska bli sådär supermegamysigt fast man egentligen varken har tid eller lust, ovanligt många sociala evenemang, osv, osv) tänker jag att jag kanske hittat tekniker att hantera dessa påfrestningar utan att ha förstått att det är det jag har gjort? Jaja, jag tänker gräva ner mig i detta, utan går raskt vidare till gårdagens pyssel.

När jag hade julpyssel med brorsdottern gjorde vi bl a flätade hjärtan som jag aldrig fotade. De var väldigt klassiska, gjorda i glanspapper som har många år på nacken, så när jag gjorde egna hjärtan igår bestämde jag mig för att göra en lite uppdaterad version. Ena halvan klippte jag ur det vanliga glanspapperet medan jag använde ett presentpappershäfte med olika fina småmönstrade papper till andra halvan. Jag tycker dessa hjärtan är så fina, men de är också störigt pilliga då man ska få till det sista.

Bilden har jag snott från den stora sajberrymden och jag är mycket tacksam till dig som har gjort denna fina beskrivning. Tyvärr kan jag inte uppmärksamma dig med namn, men tack! Det här projektet brukar finnas med i alla skoljulpyssel. Hur många hjärtan har du flätat genom åren? Själv kan jag icke räkna dem alla, fast jag tror inte jag har kvar något enda.

15 dec

15 december 2021.

Här är min pysslarepartner no. 1. Hon gillar att gräva runt bland papper, lim och glitter lika mycket som jag. Igår hade vi vårt traditionella julpyssel. L hann göra en bjällerklangkrans till mössen, flera flätade hjärtan och ett helt gäng sådana här fina smällkarameller. Just smällkaramellerna har krävt lite vuxenhjälp fram tills i år. Numera fixar den unga damen detta helt på egen hand. Smala dragspelsveck, de täta klippen för att få så snygga krus som möjligt och att välja och knyta fast upphängningen – inget är längre för svårt! Hon gjorde flera i mer traditionella färger, men jag tror att hon gillade denna favoritfärgsversion lite extra mycket.

För dig som aldrig har gjort smällkarameller kanske inte dessa två bilder precis räcker för att bemästra tekniken, men det finns andra och bättre instruktioner. Man kan alltid lita på ICA både då det gäller recept och annat! Jag och L tycker dock det är lite snyggare med nätta smällisar som bara innehåller en enda Geisha (godissorten är viktig, men får naturligtvis bytas ut om laktosintoleranta eller nötallergiker ska plundra granen efter jul). Till det behöver man ingen toalettrulle. Lycka till!

09 dec

9 december 2021.

Nästan varje år plockar jag kottar utanför dörren för att använda i något höst- eller vinterprojekt. Tallen bjuder generöst på mängder av dem och allt som är gratis smakar gott.

I år var det mörkt och svinkallt då jag plockade kottarna, så jag hade lite svårt att bedöma kvaliteten. Jag plockade bara tills fingrarna inte längre reagerade på beröring och hastade sedan in i värmen. Trots att elen är svindyr just nu satte jag ugnen på 100 grader. Vedspisens temperatur är nämligen svår att reglera. Efter någon timme i den svettiga miljön hade som du kanske ser här kottarna svettats bort både skräp och fröer. Jag gallrade bort exemplar som inte höll måttet och sedan var det dags för lite frost.

Burken med Mod Podge har inte öppnats sedan vi bodde i USA, så den krävde rejäla nävar och mer styrka att jag hade att erbjuda. Den sega slempropp som omgav hela området runt lock och burkens övre del slängdes obönhörligen i sopen, men resten av innehållet visade sig vara i gott skick. Glittret har jag bara använt några gånger, men det var länge sedan.

I nästa skede var fingrarna kladdiga av lim och glitter, så tyvärr kan jag inte visa bild på hela skedet. Jag arbetade dock över en tidning, målade Mod Podge lite slarvigt över kotten och hällde sedan rikligt med glitter över kotten och en stor behållare som samlade upp allt överflödigt glitter för återbruk. (Det glittret hälldes sedan tillbaka i glitterburken.)

Efter en natt på plåten hade decoupagelimmet torkat och kottarna är nu bara vackert glittrande. Tyvärr är det svårt att fånga på bild, så du får tro mitt ord. Jag funderar på om de kanske ska få bo tillsammans med björkris i ett litet bo till ett blockljus (min syrra hade gjort ett så fint arrangemang igår, se nedan). Vi får se. Pyssla på och akta så du inte blåser bort!

08 dec

8 december 2021.

Hej pilligt julpyssel! Igår hade jag tänkt göra klassiska flätade hjärtan, men jag hade dels lovat brorsdottern att göra sådana med henne om ett tag och dels hade jag sett sådana fina stjärnor hos Trendenser. Jag letade helt enkelt upp YouTube-videon som Frida länkade till och kände mig som en ungdom, eller brorsan. Det är de som alltid brukar lära sig saker på YouTube. Jag var lite tveksam efter mitt försök att sy ihop en socka med maskstygn (Kitchener stitches). Det tog nämligen cirka två timmar och blev inte alls så snyggt som jag tänkt. Trägen vinner och den som ger upp får aldrig chansen att utvecklas! Sagt och gjort, det fick bli en ny YouTube-lärare på skärmen.

Frida hade gjort jättefina stjärnor i två färger. Är det något jag har hemma så är det mycket papper, men jag vet hur jobbigt det är att göra origami med för kraftigt material. Jag bestämde mig därför för att använda mig av det lite finare kalligrafipapperet, mitt övningspapper i A4-storlek. Det har åtminstone lite glans i sig även om jag inte riktigt gillar den vita färgen. Jag skar till längder på höjden, 7 mm breda. Det resulterade i en färdig stjärna med knappt 3,5 cm mellan spetsarna. Perfekt storlek för ett tallris tänker jag.

Här ser du på nära håll ungefär hur det ser ut då vikandet är i full gång. Jag testade även med billigt kopieringspapper. Det var faktiskt ännu lättare att vika, men resultatet blev inte riktigt lika fint.

Ojoj, det gäller att hålla tungan rätt i mun då man pysslar med sådant här. Vår yngsta dotter kommer ihåg sina origamivikningsföljder i huvudet, men jag ser inte hur jag ska kunna göra sex sådana här till utan att behöva stresstitta på instruktionsfilmen… Det får bli dagens projekt. Jag hann inte mer än två då jag var tvungen att lägga tid på något annat. Så blir det ibland! Jag kan iallafall rekommendera detta projekt för dig som gillar att pyssla. Se bara till att ha väldigt jämnbreda remsor! Det gör det så mycket lättare att få ett snyggt resultat. Pyssla på och lycka till!

Edit: Under den sista biten med Daniel Bergmans Hjärtat i lurarna (Så bra!) blev det några stjärnor till. Jag fick ut sju stjärnor på ett A4. Med en centimeter per remsa hade längden också räckt, och då hade stjärnorna naturligtvis blivit lite större.