16 nov

Test av pyssel-användarvänlighet.

När jag hittade bakplåtspapperspysslet tänkte jag att det var något som hade passat den nioåriga brorsdottern perfekt. Hon är väldigt pysslig och noggrann för sin ålder, så jag tänkte att om vi var två som hjälptes åt skulle hon säkert fixa stjärnan som hamnade hemma hos min syster.

Foto: MJ

Jag hade alldeles rätt. Den unga damen ritade av mallar, jag klippte, L dragspelsvek och tillsammans skötte vi monteringen. Jag glömde helt att ta kort på den färdiga stjärnan, men den blev så fin. Jag tror att personen som ska få den kommer att bli väldigt glad. Här hittar du beskrivningen till hur man gör.

14 nov

Second hand, möbler.

Nu har det blivit dags att skriva lite mer om vad som är bra att tänka på då man letar möbler utanför de vanliga möbelbutikerna. Det finns mängder av väl fungerande stolar, bord, soffor och annat som inte är färdiga för soptippen än runt hela landet. För dig som är intresserad av att ta dig bort från onödig konsumtion är det här en spännande väg att gå. Man kan spara pengar (men inte nödvändigtvis), få ett hem med ”ett personligt uttryck”, få utlopp för kreativa drömmar eller kanske bara helt enkelt må bra av att kunna njuta av någon annans hantverk i sitt eget hem. Med det sagt vill jag påpeka att det finns många som handlar väldigt mycket onödigt via andrahandsmarknaden, så på ett personligt plan bidrar den här typen av inköp inte nödvändigtvis med spenderbyxor i mindre storlek.

Den senaste möbeln vi införskaffade letade vi efter, och hittade, på andrahandsmarknaden. Förutom att besöka våra lokala andrahandsställen (Pingstkyrkan, Röda Korset här i Karlskrona) hade vi spaning på Facebook Marketplace, Blocket och Auctionet. Det visade sig finnas mängder av slagbord till salu, både antika och moderna, i väldigt varierande skick. Auktionssidorna brukar nästan alltid erbjuda transport, men är det möbler känns det kanske inte värt det att betala mer för att få hem det man köpt än vad man betalat för det.

Det finns massor av bra information om antika möbler, vintage eller bara inte nytt i böcker och online om du verkligen vill tanka kunskap. Det jag delar med mig av här är några av mina personliga upplevelser.

När jag började mitt vuxenliv befann vi oss i slutet av 80-talet. Avlutade möbler som mött sitt öde på 70-talet hängde fortfarande kvar, men det var också nu som ”vitt och fräscht” gjorde entré. Jag var fascinerad, och avundsjuk, på min kompis sovrum. Hon målade allt vitt och det gav ett helt nytt uttryck som tilltalade min minimalistiska personlighet. Kärleken för vitt hängde med länge, länge. Jag hade fördragsamhet med björk, men det var bara för att jag fick med mig en byrå i detta träslag. Annars ville jag bara ha vita möbler. Trisha Guild hade också gjort entré i mitt liv. Det vita fick gärna ha sällskap av Trishas ”klatschiga” färger, mest i form av konst och textilier, men även möbler har fått agera ögongodis. Kärleken för de klatschiga färgerna har aldrig riktigt försvunnit, men idag finns de med mer som eko av svunna tider i form av några tavlor och inredningsdetaljer. Min första eget inhandlade möbel var en grå hörnsoffa i skai (fuskläder). Den var jätteful, men otroligt bekväm att sitta i och en skön extrasäng. När vi flyttade till Philly fick soffan stanna hos några vänner och vi tog med resten av vårt lilla bohag ner till Blekinge. Med några omgångar fram och tillbaka över Atlanten har det blivit att vi lärt oss inte vara så starkt knutna till just möbler som är svårare att flytta än prylar.

Så vad har min inredningshistoria med andrahandsmöbler att göra? Tja, helt enkelt att jag har fått förlita mig på att andra har erbjudit gamla möbler till försäljning för att möblera våra hem och därför har en hel del erfarenhet. På 90-talet fanns inga digitala plattformar. Ville man ha gamla möbler fick man förlita sig på exempelvis äldre släktingar eller ta sig till loppisar, antikaffärer och riktiga auktioner. Vi fick möbler framförallt av svärmor, men köpte även en hel del på ett favoritsecondhandställe i Småland. Tanken på Stämshult ger mig fortfarande ett fyndigt pulspåslag! I USA bodde vi möblerat två omgångar, men vårt hem i Orem hade flera möbler som köpts på bl.a. Goodwill, yard sales och konkurslager. Några av dem fick följa med hem, annat bor kanske hemma hos någon annan numera.

Det finns saker som är viktiga att tänka på då det gäller möbler. Man behöver titta efter pågående angrepp av ohyra t.ex. Våra bekanta fick med sig vägglöss med en soffgrupp de köpte i en av våra stora second hand-butiker i stan och det tog närmare två år innan de blev av med det angreppet. Denna varning handlar alltså om möbler med textilier, som soffor och sängar. Det kan även finnas andra typer av ohyra, som strimmig trägnagare, framför allt i möbler som stått i fritidshus och lador där det finns hög luftfuktighet. Dessa angrepp slutar dock så fort möbeln placeras i ett uppvärmt och torrt utrymme. Somliga har fördragsamhet med de små hål som angreppet lett till och tycker att de bidrar med något slags charm, men de går också att täcka över med träspackel om man ändå tänker måla möbeln.

Vårt till dags dato bästa möbelfynd är Carl Malmsten-möblemanget som vi ropade in på Sikö Auktioner förra året. Det var i fint skick rent bruksmässigt, men vi räknade med att det skulle behöva omlackering (handmålning hade inte gett utseendet vi var ute efter) och omklädda sitsar. Stolarna som är från 50-talet var i mycket gott skick konstruktionsmässigt, men har några centimeter lägre sitthöjd än vad som är vanligt idag. Detta ska åtgärdas så småningom. Mellanrummet mellan lår och bord har lite utrymme för en höjning, så det ska inte vara något problem. Detta är något att alltid ta i beaktande dock. Vi är i Sverige så vana vid att standardiserade mått används på allt från köksinredning till sitthöjd på stolar att det är lätt att glömma att det inte alltid varit så. Mitt bästa tips är alltså att testanvända möbler som är tänkta att finnas med i vardagen, inte bara vara smycken i rummet. Allt för många verkar mest förlita sig på hur saker och ting ser ut. Frida Ramstedt har gjort ett hästjobb gällande just användarvänlighet hos möbler och kommer nu ut med en ny bok som jag ser mycket fram emot att läsa, Handbok i möblering.

Det pratas ofta om att spara eller tjäna pengar då man känner att man gjort ett fynd. Grejen är dock att man sällan varken sparar eller tjänar några pengar, om man inte köper in billigt och säljer dyrt efter att ha fixat till (”flippa”) förstås. Vi hade aldrig köpt detta möblemang nytt då det kostat 71 495 kronor i detta utförande och med dagens priser (inflation plus annat har gjort att priset gått upp ca 15 000 bara sedan förra året). Vi hade definitivt inte köpt nytt möblemang ens för de 10 200 kronor som möbler, omlackering och material till stolsitsar gick på då vi redan hade ett fullt fungerande köksmöblemang, men nu fanns chansen att uppfylla en dröm som legat och bubblat långt bak i mitt medvetande i trettio år. På det viset är andrahandsmarknaden toppen! Det som andra blir trötta på kan ge stor glädje hos någon annan om det fortfarande finns funktion kvar i det som tröttnats på. Här finns Herrgården-projektet dokumenterat.

Vårt senaste möbelinköp är inte färdigmålat än. Här har vi valt linoljefärg som ger en annan ytfinish än en lackerad yta. Jag älskar linoljefärg! Det doftar gott, är roligt att måla med och slits med charm. Nackdelen är att det tar så lång tid från första penseldraget tills det går att använda möbeln, men det får det vara värt. Plastfärg är bara att smacka på och använda nästa dag (liten överdrift), men det känns inte helt okej rent miljömässigt och ger definitivt inte ett lika vackert resultat. Äggoljetempera är fint, men det har jag själv aldrig målat med.

Fåtöljen till vänster köpte vi på IKEA-fyndet i Draper 2012/2013, så det räknas inte riktigt som äkta second hand. Jag väljer ändå att ta med den för att berätta om företaget Bemz som specialiserat sig på att sy nya överdrag till IKEA-möbler. De har även en outlet på sin hemsida för överdrag som av någon anledning returnerats (överdragen sys annars upp vid beställning). Det är lätt att se på IKEA som slit och släng, men många av möblerna har lång livslängd om de tas omhand på rätt sätt. Jag har tre olika klädslar till vår fåtölj och byter efter säsong. Det här med tyg från Littlephant köptes 2017 och finns inte längre som val. Både det grå och det röda överdraget köptes billigt på outlet-avdelningen. IKEA-möbler finns i drivor på bl.a. Marketplace och Blocket.

En av våra mest använda möbler är skostället i hallen. Det är egentligen en hatthylla som någon ”ställt” vid återvinningen. Jag tog sonika med den hem och frågade maken om han kunde tänka sig att hjälpa mig ge den ett nytt uppdrag. Här hittar du beskrivningen på hur vi gjorde.

Somliga möbler får genomgå nytändning på nytändning. Vår dotters pianopall är ett exempel på detta. Här är länken till den första omvandlingen, på bilden ovan ser du hur den ser ut idag. Den var jättebillig i inköp, men också jätteful. Idag är den en möbel som, tycker jag, ingen behöver skämmas för.

Jag har sett folk bygga jättevackra kök av sådant som till och med skänkts bort av andra och njutit av möbler som blivit riktiga konstverk efter behandling av konstnärliga personer. Det ska bli spännande att följa den våg av medvetenhet som vi ser just nu. Både moraliska och kostnadskrävande orsaker ser jag som några av anledningarna till att möbler inte längre hivas, utan återanvänds så länge det bara är möjligt. Är det här en övergående trend, eller har vi blivit smartare? Vad tror du?

05 nov

Gravkrans.

Jag gillar att göra kransar, men inser att jag behöver kliva ur min bekvämlighetszon. Just igår var det sent när jag satte igång och jag ville få ut kransen på mammas grav samma kväll. Jag hade goda intentioner att smycka med både lingonris, blåbärsris och ene som min syster hjälpt till att plocka i Klackamåla, men så blev det inte.

Eftersom den här kransen inte skulle hänga behövde den inte göras särskilt stadig. Jag tog helt enkelt tidningspapper och snurrade najtråd runt denna för att forma en stomme till ett hjärta. Detta klädde jag sedan med mossa från vår trädgård. Jag valde att göra den lite mer levande genom att medvetet inte göra den allt för ordningssam.

I det här skedet började jag testa med att klä in hjärtat med små buketter av det Klackamålagröna, men nej, det funkade inte. Jag gav upp och bestämde mig istället för att trä kastanjer på en najtråd och göra ett eget kastanjehjärta att lägga inuti det av mossan.

Som vanligt hade jag torkat kastanjer på låg temperatur i ugnen i några timmar. Efter den behandlingen funkar de bra som pyssel eftersom de inte längre blir krympningsbenägna. Det gick i ett nafs att borra hål i kastanjerna. Jag valde att också här använda lite olika storlekar och former för effektens skull.

Det är inte alla helgons dag förrän idag, men redan igår var kyrkogården som ett hav av ljus. Så fint! Jag tände lite extra ljus på mammas, svärfars och gamlamorfars gravar. Vi får väl se om de fortfarande lyser, det har regnat riktigt ordentligt inatt. Jag strosade efter ljuständningen omkring och fejstajmade min morbror och moster i USA. Vi pratade i säkert 1,5 timme, sedan dog min telefon och det var ändå dags att krypa i säng. Och så var det med det pysslet och den dagen.

30 okt

När morgonen möter dig med solsken i blick och en extra timme sömn i ryggen.

Jag gillar verkligen att sova och vakna med kroppen synkad till vad som är morgon och kväll. Det är mig inte främmande att ta en tupplur, helst i 5-10 minuter efter lunch någon gång när kroppen håller på att jobba med matspjälkningen. När jag är sjuk sover jag vanligtvis jättemycket. Det känns som att kroppen har lättare att reparera sig om den får vara ifred. Jag vet i alla fall att jag igår kände livet i mig, så till den grad att jag gasade på från morgon till kväll med allt som stod på önskelistan. Kanske var det just gasandet som gjorde att jag imorse, trots en extra timmes sömn, inte vaknade förrän 6.40. Det låter kanske inte så sent, men i ”den gamla tiden” hade det varit en timme tidigare och vanlig uppstigningstid är någon gång mellan 6 och 6.30. Att vakna till varmt solljus har vi inte varit bortskämda med de senaste veckorna. Det var underbart! Hade det funnits utrymme hade en morgonpromenad varit på sin plats. Vintertiden kommer att innebära mörka, långa kvällar, men samtidigt är detta ”normalläge”. Det borde väl vara värt något.

För den som gillar att zooma finns det här möjlighet att kika lite närmare på vad detta är för någon märklig konstruktion. Vi vet ännu inte om den funkar, men sätter stort hopp till att detta kan bli en härlig vinterhalvårsbonus! Att mata småfåglar har blivit ett fint sätt att hjälpa till här hemma. Fåglarna får mat och vi får uppfyllas av fascination över dessa märkliga och vackra varelser. Alla som matar småfåglar får bannor av Anticimex – gnagarna lockas till fröresterna som samlas på marken nedanför matarstationerna. Det får vara så! Den här fågelmatarstationen är en julklapp från maken. Han har utgått från mått som släpper in de små och lämnar de större utanför. Bli inte sur, de större ska få sitt i päronträdet i bakgrunden där vi vanligtvis hänger upp fröer och frukt. Aldrig har väl en svepask använts på det här viset, eller vad tror du? Det ska upp en lite mindre svepask till, men den håller jag på att måla om i vitt istället för blått och rött. Konstruktionen är sinnrik! Jag älskar att fronten bara är att lyfta upp och ut. Det blir lätt att sopa ut, göra rent på botten och fylla på maten. Jag tror att vi, förutom den andra svepasken, också ska lyfta in lite grenar eller liknande för att göra ”buren” mer attraktiv. Nu återstår det bara att vänta på gästerna. Kommer det att bli hiss eller diss?

Gårdagen tillbringades inte helt oväntat i trädgårdslandet. Jag fyllde på bokashi, rensade ogräs och skördade selleri, persilja, gräslök, salvia, oregano och timjan för att göra örtsalt enligt Underbaraclaras recept. Helst hade jag velat ha rosmarin i, men hade glömt att jag satt in rosmarinbusken i köket i Bredavik. Det fick bli en lite annan touch än planerat. Italienskt luktar det ändå, både rosmarin och salvia används friskt i det italienska köket. Jag hämtade också in vitlök, för det tycker jag är gott. Vår selleri har vuxit på nu mot slutet och eftersom den tåler lite frost får den stå kvar i landet. Också bladpersiljan är gigantisk! Jag hoppas att den kommer tillbaka nästa år. Persilja är tvåårig, så det borde funka. Det beror dock på hur kall och blöt vintern blir. När jag grävde ner bokashin såg jag hur mycket daggmask som helst. Det bådar gott för framtiden! Jag tänker att trädgårdslandet blir liiiite bättre för varje år, i takt med att vi lär oss vad som funkar och inte.

Från grannhuset hör vi då och då hur det spikas. Brorsan kommer och bygger på sitt hus när det finns tid och ork. Jag älskar planlösningen, det här blir ett toppenhus! Undrar just vem som ska bo där. I veckan ska det tydligen byggas kakelugn. Vi hade inte flyttat tillbaka än då kakelugnarna i vårt hus sattes om, så jag ser fram emot att försöka vara en fluga på väggen och kolla hur kakel-Janne jobbar. Yrkesskicklighet är spännande att betrakta från utsidan.

19 okt

Second hand, textilier.

För ett tag sedan lovade jag i detta blogginlägg att tipsa om vad som kan vara bra att tänka på då man bestämmer sig för att undersöka andrahandsmarknaden. Jag kallar mig inte alls expert och har gått på både den ena och den andra niten genom åren, men jag har också samlat på mig en hel del erfarenhet. Idag tänkte jag berätta lite om textilier medan jag sparar kläder specifikt till en annan dag. Det finns mängder av textilier till salu via andrahandsmarknaden. Många har det lagts ner mycket tid och möda på, men uppskattas kanske inte helt i dagens läge. Hemvävda dukar, broderier på längden och tvären, sängkläder i en kvalitet som inte ens erbjuds numera och tyger som kanske redan är uppsydda, men som skulle finna ny kraft genom olika typer av projekt. Somligt har blivit utsatt för skadedjur, olika fläckar eller annat, så det gäller att veta vad man ska kolla efter för att inte dra hem ohyra eller textilier som inte duger till annat än utfyllnad i soptunnan.

Den här vackra tvättpåsen är sydd av kraftig lakansväv och någon har lagt stor omsorg vid stygnen. Jag älskar allt från utformningen till de inte helt matchande färgerna. Sådär sydde Farmor också. De lite äldre kusinerna kan stoltsera med varsin fin jultomte som Farmor broderat med de färger hon hade tillgång gissar jag. Mycket intressanta tolkningar i vissa fall. Just den här tvättpåsen var gulnad av ålder och, troligen, en undanskymd tillvaro i något linneskåp. När jag såg den hänga på Pingstkyrkans second hand blev jag kär och tänkte att en tvättpåse saknar jag alltid på resande fot. Plastpåsar är ju inte heller något man direkt drar fram ur bakfickan längre, så den här kändes klockren. Jag köpte hem den för 35 ynka kronor, mindre än en godispåse. Väl hemma drog jag igång ett reningsbad med ljummet vatten, en påse ICA citronsyra och några matskedar bikarbonat. (Det finns inga givna mått, men jag brukar alltid ta mer bikarbonat än citronsyra.) Ner med påsen medan det sprudlade sådär hemtrevligt som en av Fars Samarintabletter i ett glas. Sedan fick påsen ligga i badet över natten tills elen var jättebillig. Då tvättade jag den i 40°C tillsammans med resten av den ljusa fyrtiograderstvätten. Resultatet blev ljust och fräscht! Linneskåpsdoften var borttrollad och efter några tag med strykjärnet var påsen helt i min smak. Nu kan den få följa med på mina resor framöver. (Jag kan tyvärr inte stoltsera med något före-foto, men skillnaden är märkbar.)

Den ljusa kudden i framkant var en gång en kjol i en större storlek. Jag var aldrig intresserad av plagget, utan såg på en gång att det fanns potential för ett härligt kuddfodral. Ibland är jag inte världsbäst att gå från idé till handling, men den här gången vann den handlingskraftiga Monna. Just kuddar är tacksamma att sy av udda textilier som man gillar. Jag har använt allt från gamla filtar till broderier för att sy kuddfodral som inte står att finna någon annanstans.

På den här bilden från förra årets första advent ser du en annan av mina second hand-textilier som omvandlats till kudde. Just detta otroligt vackra yllebroderi köpte jag på Tradera för en billig peng. När den kom luktade det starkt av skåp och damm och jag fick ta ut den i snön och snötvätta den. Jag stoppade den i dubbla plastpåsar och stoppade in den i några dygn i frysen för att ta död på ev. kryp och sprayade med ett textilspray som ska ta död på otrevliga dofter. Hela förfarandet från inköp till färdig kudde hittar du i det här blogginlägget.

Min nya julfavorit inköptes via Tradera förra året. Historien bakom köpet och hela uppfräschningsprocessen hittar du här. Broderier finns det i mängder till sorgligt låga priser. Många är kanske inte riktigt i min smak, men då jag hittar något som är lite speciellt försöker jag hitta användning för det. Den här bonaden med applikationer och broderier gör mig så glad även om jag inte känner personen som någon gång för länge sedan gjorde den.

För några tior inköptes denna vackra pläd. Jag tycker den är jättefin och hade tänkt ha den som del i en höstig och lite varm inredning. Någonstans i bakhuvudet började dock varningssignaler ljuda med stor kraft då jag, när filten redan fanns här hemma, läste på etiketten. Där stod det ”moth resistant”. Under en period behandlades många ulltextilier med bl.a. DDT för att motstå angrepp av mal. Jag fotade och slängde iväg ett mejl med frågan om vad de hade behandlat sina plädar med till Vestfoldmuseerna som är ansvariga för gamla Berger-textilier. Just då visste de inte då de bara påbörjat processen att efterforska hur det stod till med saken. Så småningom kom svaret att filten tyvärr med all sannolikhet hade fått sig en släng av någon hälsovådlig kemikalie. Här kan du läsa mer om dessa behandlingar gällande just Berger. Nu slutade det ändå väl, för muséet hade inte denna version i sin ägo och frågade om jag kunde tänka mig att skänka den till samlingen. Så klart! Jättekul ju.

För 175 kronor köpte jag två flyttkartonger med någons gamla dukar, folkdräktsförkläden, hängkläden och ofållade hemvävda löpare. Jag sålde av flera av grejerna på Tradera, så man kan säga att jag fick betalt för att köpa de grejer jag sedan behöll. Tyget längst upp till höger blev en snygg julkudde, de två förklädena ligger i tyglådan och är otroligt vackra och kommer att bli något fint en vacker dag. Grytlapparna ligger i lådan med jultextilier och har redan använts flitigt och jag har flera sorterade och planerade projekt med de textilier jag sparade.

Något av det roligaste jag gjort i återvinningsväg är att ta reda på ett gäng stora frottéhanddukar i matchande färger för att sy en kimono. Jag snodde fräckt idén från Ellinor Nilsen som säljer sina morgonrockar för 2900 kr/st. (Hennes handdukar verkar ofta vara av någon lyxigare version. Mina handdukar kostade 10 kr/st och var inte alls lika fluffiga som hennes ser ut på bilderna.) Jag valde de största handdukar jag kunde hitta och sydde sedan en morgonrock som blev en prop till talet på lillastesysters bröllop. ”Att ta på dig då du behöver lite kärlek från familjen”, som ett hommage till den uppväxt med arvegods i svarta sopsäckar som hon som sladdis missade. (Den presenterades naturligtvis i just en sådan sopsäck…) Hur som helst var den jättekul att sy och kanske blir det fler i framtiden.

Slutligen vill jag visa hur det ser ut nere på Fars rullbord i vardagsrummet just nu. Lutad mot väggen står broderiet som jag också räddade. Det såldes, fuktskadat, uppspänt med häftstift på en kartong. Jag tvättade upp, pressade och ramade in i en vanlig IKEA-ram. Nu matchar den hösttemat så fint. och jag njuter trots att jag inte känner den duktiga brodösen. 105 kronor känns som ett helgerån, men det är vad jag betalade. Med detta Eva Rosenstrand-broderi från 70-talet knyter jag ihop second hand-inlägget om textilier. Jag hoppas att du fått ett och annat tips på hur man kan förlänga livet på några av de textilier som kan hittas på loppisar, i second hand-butiker och på auktioner. Har du själv några tips?

13 sep

#skapandeseptember, mindre.

Till den här utmaningen visste jag precis vad jag ville plocka fram. De som känner mig och har varit här hemma har sett mina ministolar. De har jag byggt och målat själv och modellerna kommer från Kotte Toys. Jag köpte den första då jag hade sett en färdigbyggd modell och blev så förtjust att jag såg till att börja prenumerera på byggsatser. Hur många ministolar kan man ha hemma? Tja, jag älskar min lilla stolsamling, men tycker att det räcker nu. Det hade dock varit roligt att bygga miniatyrrum, möblerade. Ett vanligt dockhus är i skala 1:12 (Lundbyhus m.fl.) och Kotte Toys har vissa byggsatser i den skalan också. Jag tycker dock att detaljer syns bättre i skala 1:10 och jag gillar verkligen storleken. Visst är mindre möbler charmiga?

Modellerna är utskurna med vattenstråle och kommer i formarna ur vilka de är utskurna. Man börjar därmed att ta ut alla delar och pilla ur minsta lilla del som inte tillhör den färdiga modellen.

Efter det första pillandet är det dags för det andra. Fram med fint sandpapper, 150, och sätt på en bra ljudbok, en teveserie som inte kräver så stort engagemang eller riktigt bra musik. Förarbetet är verkligen jätteviktigt om man vill ha ett bra resultat, så det gäller att stå emot uttråkningen som gärna följer med moment som är ensidiga och tar lång tid.

Kotte Toys rekommenderar att man målar med vattenlöslig färg av något slag. Själv använde jag vanlig akvarellfärg och försökte få fram en mörkbrun färg som skulle kännas ”rätt”. När färgen hade torkat tyckte jag dock att resultatet blev väldigt platt. Det blev att ta fram sandpapper igen för att ”slita” lite på färgen, dels efter många rumpor på sitsen och dels längs med kanter som ju ofta är mer utsatta för slitage. Därefter tog jag en liten, liten klutt av trävaxet vi sköter vår bänkskiva i köket med och masserade fram en härligt matt lyster.

Innan jag byggde ”Jösse härads spjälstol” hade jag faktiskt byggt färdigt slagbordet från Sundborn som legat påbörjat sedan mitten på 2000-talet. Jag vet inte hur originalbordet är målat, kommer inte ihåg att jag sett det på någon av Carl Larssons akvareller, men kan tänka mig att originalet är målat i antingen vitt, rött eller grönt. Det ska dock täckmålas. Jag kan tänka mig att det hade varit jättefint i kromoxidgrön linoljefärg och en sådan burk har jag ju i tvättstugan.

Här hittar du alla ord att fundera kring i #skapandeseptember.

12 jul

Plus på kontot.

Gårdagen gav min känslomässiga ekonomi ett rejält påslag. Jag hade inte kunnat önska dagen annorlunda ens om jag hade fått chansen.

Dahliorna börjar visa färg, en efter en. Den här härliga, Waltzing Mathilda, har jag haft i några år, men den har liksom inte riktigt fått chansen att skina. Jag tror att både sniglar, gråsuggor och fjärilslarver roat sig med den innan den kommit igång. I år blev det dock annorlunda! Av specialarna ser den här ut att må bäst av alla. Jag blir så glad av form, färg och kraften som förmedlas.

Efter makens gedigna pusslande, sågande, slipande och skruvande är det nu min tur att ta vid. Det tar väl några veckor innan alla delar till soffan i verandan har fått den färg som jag är nöjd med. Soffan målas i kittvit linoljefärg, samma färg som väggar och tak. Linoljefärg är ”sådär” kul att måla med. Den luktar fantastiskt gott, men man kan bara måla med supertunna lager för att det ska bli så bra som möjligt. Fusk får man betala för, så jag gnuggar in färgen och tänker att jag ska tacka mig själv för det när allt är klart. Jag roade mig samtidigt med att gratulera en god vän en dag för tidigt (har kommit på att folk ändå sällan har tid att prata på sina födelsedagar, tips, tips).

Jag hade redan vattnat för dagen, så störtskurarna som kom medan jag stod i skydd under taket gav väl växterna lite extra skjuts. Det är så torrt i marken efter en lång och torr period, så kommer det så här mycket regn rinner det bara av utan att bli till nytta för allt det gröna. Roligt ändå att det precis samtidigt kom en likadan hällregnskur hos både mig och vännen som körde bil i Stockholm!

Tiden blev lite knapp och jag fick springa in och torka av färgprickar och fräscha upp mig lite för vidare färd mot Torhamn där jag mötte upp en annan god vän på Café Måsen. Cafét har bytt ägare och hade inte riktigt samma känsla som sist jag var där, men sällskapet kompenserade. Det var så härligt att sitta ner och prata om livet med utsikt över hamnen i sällskap av någon som jag verkligen hänga med. Vi upprätthöll den tradition som påbörjades för några år sedan då vi gick och lyssnade på Sonja Aldén i Kristianopels kyrka. Traditionen kallas nu ”gråta till fantastisk musik i någon kyrka”. Igår var det nämligen dags för systrarna Allis Brorsson och Ingela Olson att framföra sin musik i den helt fullproppade kyrkan i Torhamn. Det var så, så bra! Jag älskar känslan av att beröras så till den grad att allt annat försvinner, till och med känslan av att sitta på en ytterst obekväm träbänk i en svettig lokal med folk som kanske inte skött sin hygien riktigt till min önskan. Jag kom hem till maken och sonen och avslutade dagen med ett avsnitt ”Better call Saul”, sommarens följetong här hemma. (Älskar den!) Jag har äntligen kommit igång med extradotterns sockor, de som hon blev lovad innan hon for hem till Tyskland. Att sticka gör mig också det väldigt glad, så där satte jag punkt med den perfekta dagen. Familj, trädgård, pyssel med hemmet, vänner, gott att äta, musik, handarbete – bättre än så blir det inte!

11 jul

Sommarprojekt i semestertider.

”Asså, X kan ju alltiiiiing!” Något av det bästa jag vet med att hänga med de små syskonbarnen är att vara med då de upptäcker eller lär sig något. Den fyraårige brorsonen gav i helgen ovanstående kommentar efter att han också hade lagt märke till varför jag här i bloggen ofta hänvisar till Ingenjören då jag talar om maken. Går jag bet på något ser maken helt enkelt till att lösa problemet eller genomföra projektet jag har i huvudet. I julklapp fick jag ett paket rundstav och löftet om att jag skulle få en fågelmatarbur. När fågelmatarsäsongen var över fanns det ett påbörjat projekt som så småningom hamnade ute i ladan. De senaste veckorna har maken ägnat raster och kvällar åt att vara hushållsingenjör då han slutfört ett gäng projekt som legat på hög. Igår var det så dags att bli klar med den där julklappen.

Sonen fick vara med och bygga klar denna fantastiska uppfinning. Han har ärvt sin fars problemlösningsförmåga, så hänvisar jag framöver till Ingenjören Jr vet du vem jag menar. ”Är det örnar du ska mata?” frågade syrran i familjechatten. Hon upptäckte sedan att det faktiskt mer kommer att bli en fågelmatarstation i flera nivåer. Den bakre väggen lyfts bort när man ska städa ur buren och fylla på med ny mat. Själva buren ska sättas upp på en stång av något slag och även om jag just nu har fullt upp med att njuta av sommaren ser jag lite fram emot att få testa. Tanken på avståndet mellan spjälorna är att de större fåglarna inte ska kunna komma in. De får också mat, men på ett annat ställe i trädgården. Av någon anledning är det inte lika fascinerande att se skator och kråkor äta som blåmesar och nötväckor…

Min mesta tid fortsätter att gå till att uppehålla mig i trädgårdslandet, i trädgården eller i köket. Det är så njutbart! Vi har nu nästan ett kilo sockerärter i frysen och det trots att vi samtidigt äter mycket. Detta är en av mina favoritgrödor. Lätt att odla, kräver inte en massa gödsel, ger en stor skörd om jag bara gullar lite genom att vattna och se till att plocka ofta. Ju mer man plockar, desto större blir nämligen skörden.

I ettårsrabatten växer nu både ogräs och de blommor jag sådde i våras. I just det här partiet strödde jag ut fröer från en påse ”fjärilsmix”. Det luktar så sött och gott från dessa ljuvligheter! I samma rabatt växer vallmor, gurkört, ringblommor, jordärtskockor, solrosor, klöver och ogräs av varierande slag. Jag plockar många buketter, men det är också fascinerande att bara sitta i den fula plaststolen i trädgårdslandet och betrakta smådjurslivet där i blomsterhavet.

Luktärtsrabatten har kommit igång den också. De fröer jag köpte för flera år sedan av Cecilia Wingård har fått bo i frysen och därmed har de behållit sin goda grobarhet. Nu finns det bara ett fåtal kvar, så till våren får jag komplettera med lite nya sorter. Här gäller samma som för sockerärterna – plocka, plocka, plocka, allt för att blomproduktionen ska kunna vara igång hela sommaren. Esaias Tegnérs vackra ord passar så väl in:

Är du lycklig, väl, så gläd dig
åt din lycka med envar
Och ju mer du delar med dig
desto mera har du kvar

07 jul

Evig sommar.

Som gammal lärare vet jag hur olika somrar kan se ut. Våra egna barn har fått tillbringa sina sommardagar med storfamiljen i Småland och i Karlskrona. Somrarna har varit bad, lek, spel och häng, god mat, sena kvällar och långa sovmorgnar. Numera är det sommarjobb eller ”vanlig” semester som gäller och vuxenlivet ser kanske inte helt likadant ut. Å andra sidan har alla tre härliga minnen att plocka fram. Andra barn har helt andra upplevelser. Fritids hela sommaren, kanske någon eller några veckor med mor- eller farföräldrar, storasyskon som får passa småsyskonen, bråk mellan skilda föräldrar om var barnen ska vara, föräldrar som ägnar sig mer åt alkohol än sina barn, oroliga föräldrar som inte får ekonomin att gå runt i vanliga fall och därför knappast har något extra till roliga sommaraktiviteter. Detta är barnen som längtar tillbaka till skolan, oavsett om de är öppna med det eller ej. Sådant tänker jag på ibland. Jag är tacksam för att min vardag blir ännu bättre på sommaren, att jag faktiskt vill vara här hemma och inte längtar bort. Det ska dock bli mer än roligt att hänga mer med syskonen ”i förskingringen” och deras familjer senare i juli.

Haha, mina naglar ser ut som att jag målat dem slarvigt med Tipp-Ex! Varje dag nya blommor. Igår plockade jag in säsongens första luktärt, något som gjorde mig löjligt glad. Tillsammans med alunrot, rosenskära, dahlian som har över hundra år på nacken (ja, eller dess moderplanta) och lite annat smått och gott blev det en ljuv och väldoftande bukett.

Jag rensade i rabatter och fyllde på en av lådorna med material (vi har för lite jord i de flesta lådorna i trädgårdslandet, men det får åtgärdas vid tillfälle och inte då grödor växer i dem). Bokashihinkarna får jobba hårt under den här tiden på året trots att vi är så få i hushållet. Jag är så glad för de små mikroorganismerna som ger oss näringsrik och lucker mat till växterna! När jag rensade i perennrabatten kunde jag plocka in årets enda ros från den här stackars plantan som aldrig verkar ta sig. Varje år äter något upp bladen, olika varje år. Det blev i alla fall en perfekt ros, så den får stå som en solitär och påminna mig om att aldrig ge upp!

Maken ägnade hela eftermiddagen åt att göra klart allt han kan på den inbyggda soff-förvaringen i verandan. Millimeteranpassning – det blir så, så bra. Nu ska jag bara måla allt ute i ladan så blir det väl slutmontering om några veckor när linoljefärgen torkat klart. Jag ska också måla de delar av verandan som inte är klara än – runt fönster, väggarna och taket. Inte min favoritsyssla, men ser fram emot att få det ännu finare än det redan är. Jag passade på att ligga på vårt nya sofflock för att testa lite och kände mig mycket nöjd och glad. Maken har alltid pratat om en kökssoffa. Vi har en som tyvärr inte har fått plats i vårt lilla hus. Tänk att detta är åtgärdat, även om det kanske blir lite kallt att lägga sig på sofflocket under vinterhalvåret… Som jag sagt förut, lite i taget. Ser man själva livet som ett projekt som aldrig blir färdigt, utan uppdateras med jämna mellanrum, så tror jag att man kan ge sig själv störst förnöjsamhet. Det ger ett lugn att vila i väl förrättade värv innan man drar vidare med nya drömmar om förändring.

15 maj

Här har du min lördag.

Sally, en av de finaste katter jag har haft äran att lära känna, blev mamma häromdagen. Igår fick jag börja lördagen genom att grotta in mig i gulliga kattungebilder som min kompis skickade på de fyra nya pälsbollarna. De ska få växa till sig lite, sedan ska jag dit och gosa. (De tre andra ligger på den fjärde om du har svårt att se honom.)

Det kanske inte blev några kattungar just igår, men den här tjusiga madamen fick följa med på en beredskapsdag ute hos en vän på Hästholmen. Vi hade knytis med en massa god mat och så fick vi presentationer om allt från hur man sköter höns till akutvård utan tillgång till sådant som bandage och annat självklart. Jättefint ordnat, och trevliga människor.

Trädgårdslandet hos J är så välskött och inspirerande, en dag ska jag bli lika duktig som hon. Hur självförsörjande vill vi vara och hur ska vi isåfall komma dit? Det gäller att ha en plan och att vara duktig på både jordförberedelserna och ogräsrensningen, då är man på god väg. Bekämpning av ohyra, täckning med nät och fiberduk av olika slag, bevattning så klart… Det här är mer än något man snyter i näven. Det är verkligen en livsstil! Jag trodde aldrig jag skulle bli ”sådan”, men här står jag och är just, tja, sån. J har kommit med många tips och idéer på vägen.

Från Hästholmen gick turen in till Karlskrona och orgelfestival. Amiralitetskyrkans kantor Annika Nilsson trakterade sin orgel med den äran och jag vill inte förminska hennes finger- och fotfärdighet, men det var det som hände i Fredrikskyrkan lite senare som verkligen stod ut. Ludger Lohmann bjöd på orgelspelande i världsklass och visade att han kunde traktera båda orglarna. Vi fick följa hans hantverk på storskärm (här presenterar Staffan Sundås som är drivande i arrangemanget BlekingeOrgel gästen). När tonerna från Franz Liszt klingat ut blev det stående ovationer och jag tror att alla vi som var på plats var smått skakade av hur mästerlig Lohmann verkligen är. Detta blir en kväll jag sent ska glömma. Synd att kyrkan inte var fullsatt, men alla gillar väl inte orgelmusik lika mycket som jag.

Maken älskar faktiskt orgelkonserter, men han offrade sig för en fixardag hemma och hade utfört en hel massa grejer då jag kom hem framåt kvällen. Bland annat börjar nu förvaringsbänken i glasverandan ta form. Tänk att min drömtanke faktiskt är på gång! Det här blir jättebra. Jätte-, jättebra!