06 dec

Nu grönskar det i decembermörkret.

Den 21 december är det dags för vintersolståndet, alltså årets kortaste dag. Det innebär att vi fortfarande får kortare och kortare dagar, att vi trycker in oss i mörkret. Jag har inga problem med det. I år skräms vi om och om igen av att elräkningarna kommer att driva oss ur hus och hem, men våra julstjärnor och ljusstakar lyser för fullt ändå. Jag lovar att tala om ifall det är just detta val som gör att allt går åt skogen… Under tiden som vi lyser upp huset för kung och fosterland fylls det även på med blomster av olika slag.

Söndagsmorgonsögonblick. En fin vän är hemma från USA och hälsar på sina föräldrar. Mitt i allt hon har att tänka på själv hade hon hittat tulpaner i en butik och köpt till mig eftersom det är mina favoriter. Så fint att jag blev alldeles tårögd! Amaryllisen till höger i bild slog ut igår och den kan du se i mitt förra inlägg. Inte vit som jag trodde, utan vackert vit och rosastrimmig.

Äh, vi tar en repris. Igår fick jag ett meddelande från min trädgårdsmästarsvägerska som berättade att hon fallit för amaryllisarnas skönhet och köpt på sig flera stycken. När jag berättade om min vurm för olika blomster och skrev ”Jag kan aldrig hejda mig” svarade hon: ”Det är svårt att hejda sig – och tråkigt.” Hahaha! Detta är nu mitt nya ordspråk.

I arbetsrummet blommar Mammas novemberkaktus på för fullt. Jag var rädd att det inte skulle bli något i år eftersom jag inte hade ställt ut den över sommaren som vanligt. Den fick löss tidigare i år och blev sprejad med såpvatten fler gånger än jag vill komma ihåg, kanske var det även bra för blombildningen? Lössen är i alla fall borta och blommorna blommar på för allt vad de har.

Den vackra hyacintkrukan från Waldemarsudde bjuder i vanlig ordning på hyacinter och mossa. Den brukar få två omgångar lökar för att det ska bli grönt under hela december, lökarna planterar jag sedan ut i någon rabatt. När de blommar om blir det alltid med färre blommor, men jag är inte så petig. Det känns i alla fall bra att inte bara slänga bort dem!

Apropå slänga så har vi här julens diva, julstjärnan. Den är så känslig att hälften vore nog. Julstjärnan ska inte vara känslig för etylengas, så jag vågar ha den bredvid fruktskålen. Däremot fryser den sönder för minsta lilla. Jag hade en 29-kronorsversion som var jättefin här fram tills för några dagar sedan. Köpte den på ICA och tog med den utan att slå in den först eftersom jag tyckte att den borde tåla tio plusgrader. Det gjorde den inte, så den ligger numera på komposten. En julstjärna ska behandlas som en drottning och får inte ens kika utanför dörren utan minst ett lager papper runt sig. Tyvärr verkar det som att inte heller butikspersonal har koll på hur känsliga dessa blommor är och det kan faktiskt vara en omöjlig uppgift att få sin stjärna att ens överleva, ännu mindre utvecklas. Jag ser den helt enkelt som förbrukningsvara. Min kära svärmor har dock i år fått en sparad julstjärna att ge röda blad! Det har jag aldrig varit med om och är högt imponerad.

Slutligen får jag dela med mig av ett dåligt foto på orkidéerna som fått blomsterfnatt. Ja, eller knoppfnatt i alla fall. Den vänstra har åtta otroliga stänglar som är på gång att blomma! En vanlig Willys-version som bara hade två stänglar då jag köpte den till vrakpris. Den mittersta fick maken i present och den blommade i flera månader i våras. Trots det har den nu kastat ut två stänglar. Där finns det dock bara två eller tre knoppar på varje stängel. Hoppas att vi slipper spinn igen! Det var så tråkigt att behöva slänga ut allt som stod i det här fönstret förra året.

Jahaja, det var dagens rapport från telefonkamerans dimmiga land. Det ger verkligen mycket glädje att vara planttant! Fram för mer grönt till folket.

21 okt

Febriga planttantstankar.

Någonstans på vägen har jag dragit på mig någon bacill, för jag är helt sänkt. Har en diger lista att beta av i trädgården, men har halvsuttit i sängen och snutit mig mest hela morgonen. Vitlök ska ner i jorden, dahliorna har renplockats och är uppe men ska skakas av, märkas upp och transporteras tillsammans med pelargonerna till Bredavik, jag har lite blomsterlökar som ska ner i gräsmattan och så vore det toppen om jag kunde hälla ut innehållet i några fröpåsar så jag får fler plantor att sätta i perennrabatten till våren.

Pelargonerna fick en sista frisering med bortplockning av alla fula blad och rensning av alla blommor och knoppar. Det känns som ett helgerån, men är bra för dem nu när de bara ska vila och återhämta sig hela vintern. De får en sista skvätt vatten, sedan vattnar jag knappt alls förrän det är dags att väcka dessa skönheter till liv nästa vår.

Vår gräsmatta ser ut som en berg- och dalbana för minioner. Den är lite för ojämn för vår smak, men just nu får det vara. Kanske blir det en liten renovering så småningom. Brorsan kom och körde över allt en sista gång för hösten med åkgräsklipparen, så nyfriseringen gör att det ändå ser mer välvårdat ut. Trots en omgång frost har trädgårdslandet fortfarande mycket att ge. Kålen mår bra efter den kyliga behandlingen och selleri, morötter och en del annat ska tydligen smaka bättre efter en köldknäpp. Orkar jag ta mig ut ska jag hämta ett huvud broccolo i landet och ångkoka, äta med smält smör och flingsalt till lunch, njuta av allt som gått bra för planttanten i år! Det har varit en finfin säsong och jag är mycket tacksam över att framstegen varit flera än bakslagen. Jag lär mig så mycket hela tiden.

Målet för dagen är att åtminstone klä mig. Jag har druckit tre muggar örtte av olika slag, men känner mig mer kissnödig än pigg efter den behandlingen, hehe. Lyssnar på soft musik och samlar kraft, funderar över vilken salva som passar bäst att lugna huden runt mina röda näsvingar. När allt detta viktiga är avklarat blir det kanske ändå lite jobb avklarat. Tur att jag inte har något värre att ta mig an. Ta hand om dig, hör du!

11 jul

Sommarprojekt i semestertider.

”Asså, X kan ju alltiiiiing!” Något av det bästa jag vet med att hänga med de små syskonbarnen är att vara med då de upptäcker eller lär sig något. Den fyraårige brorsonen gav i helgen ovanstående kommentar efter att han också hade lagt märke till varför jag här i bloggen ofta hänvisar till Ingenjören då jag talar om maken. Går jag bet på något ser maken helt enkelt till att lösa problemet eller genomföra projektet jag har i huvudet. I julklapp fick jag ett paket rundstav och löftet om att jag skulle få en fågelmatarbur. När fågelmatarsäsongen var över fanns det ett påbörjat projekt som så småningom hamnade ute i ladan. De senaste veckorna har maken ägnat raster och kvällar åt att vara hushållsingenjör då han slutfört ett gäng projekt som legat på hög. Igår var det så dags att bli klar med den där julklappen.

Sonen fick vara med och bygga klar denna fantastiska uppfinning. Han har ärvt sin fars problemlösningsförmåga, så hänvisar jag framöver till Ingenjören Jr vet du vem jag menar. ”Är det örnar du ska mata?” frågade syrran i familjechatten. Hon upptäckte sedan att det faktiskt mer kommer att bli en fågelmatarstation i flera nivåer. Den bakre väggen lyfts bort när man ska städa ur buren och fylla på med ny mat. Själva buren ska sättas upp på en stång av något slag och även om jag just nu har fullt upp med att njuta av sommaren ser jag lite fram emot att få testa. Tanken på avståndet mellan spjälorna är att de större fåglarna inte ska kunna komma in. De får också mat, men på ett annat ställe i trädgården. Av någon anledning är det inte lika fascinerande att se skator och kråkor äta som blåmesar och nötväckor…

Min mesta tid fortsätter att gå till att uppehålla mig i trädgårdslandet, i trädgården eller i köket. Det är så njutbart! Vi har nu nästan ett kilo sockerärter i frysen och det trots att vi samtidigt äter mycket. Detta är en av mina favoritgrödor. Lätt att odla, kräver inte en massa gödsel, ger en stor skörd om jag bara gullar lite genom att vattna och se till att plocka ofta. Ju mer man plockar, desto större blir nämligen skörden.

I ettårsrabatten växer nu både ogräs och de blommor jag sådde i våras. I just det här partiet strödde jag ut fröer från en påse ”fjärilsmix”. Det luktar så sött och gott från dessa ljuvligheter! I samma rabatt växer vallmor, gurkört, ringblommor, jordärtskockor, solrosor, klöver och ogräs av varierande slag. Jag plockar många buketter, men det är också fascinerande att bara sitta i den fula plaststolen i trädgårdslandet och betrakta smådjurslivet där i blomsterhavet.

Luktärtsrabatten har kommit igång den också. De fröer jag köpte för flera år sedan av Cecilia Wingård har fått bo i frysen och därmed har de behållit sin goda grobarhet. Nu finns det bara ett fåtal kvar, så till våren får jag komplettera med lite nya sorter. Här gäller samma som för sockerärterna – plocka, plocka, plocka, allt för att blomproduktionen ska kunna vara igång hela sommaren. Esaias Tegnérs vackra ord passar så väl in:

Är du lycklig, väl, så gläd dig
åt din lycka med envar
Och ju mer du delar med dig
desto mera har du kvar

07 jul

Evig sommar.

Som gammal lärare vet jag hur olika somrar kan se ut. Våra egna barn har fått tillbringa sina sommardagar med storfamiljen i Småland och i Karlskrona. Somrarna har varit bad, lek, spel och häng, god mat, sena kvällar och långa sovmorgnar. Numera är det sommarjobb eller ”vanlig” semester som gäller och vuxenlivet ser kanske inte helt likadant ut. Å andra sidan har alla tre härliga minnen att plocka fram. Andra barn har helt andra upplevelser. Fritids hela sommaren, kanske någon eller några veckor med mor- eller farföräldrar, storasyskon som får passa småsyskonen, bråk mellan skilda föräldrar om var barnen ska vara, föräldrar som ägnar sig mer åt alkohol än sina barn, oroliga föräldrar som inte får ekonomin att gå runt i vanliga fall och därför knappast har något extra till roliga sommaraktiviteter. Detta är barnen som längtar tillbaka till skolan, oavsett om de är öppna med det eller ej. Sådant tänker jag på ibland. Jag är tacksam för att min vardag blir ännu bättre på sommaren, att jag faktiskt vill vara här hemma och inte längtar bort. Det ska dock bli mer än roligt att hänga mer med syskonen ”i förskingringen” och deras familjer senare i juli.

Haha, mina naglar ser ut som att jag målat dem slarvigt med Tipp-Ex! Varje dag nya blommor. Igår plockade jag in säsongens första luktärt, något som gjorde mig löjligt glad. Tillsammans med alunrot, rosenskära, dahlian som har över hundra år på nacken (ja, eller dess moderplanta) och lite annat smått och gott blev det en ljuv och väldoftande bukett.

Jag rensade i rabatter och fyllde på en av lådorna med material (vi har för lite jord i de flesta lådorna i trädgårdslandet, men det får åtgärdas vid tillfälle och inte då grödor växer i dem). Bokashihinkarna får jobba hårt under den här tiden på året trots att vi är så få i hushållet. Jag är så glad för de små mikroorganismerna som ger oss näringsrik och lucker mat till växterna! När jag rensade i perennrabatten kunde jag plocka in årets enda ros från den här stackars plantan som aldrig verkar ta sig. Varje år äter något upp bladen, olika varje år. Det blev i alla fall en perfekt ros, så den får stå som en solitär och påminna mig om att aldrig ge upp!

Maken ägnade hela eftermiddagen åt att göra klart allt han kan på den inbyggda soff-förvaringen i verandan. Millimeteranpassning – det blir så, så bra. Nu ska jag bara måla allt ute i ladan så blir det väl slutmontering om några veckor när linoljefärgen torkat klart. Jag ska också måla de delar av verandan som inte är klara än – runt fönster, väggarna och taket. Inte min favoritsyssla, men ser fram emot att få det ännu finare än det redan är. Jag passade på att ligga på vårt nya sofflock för att testa lite och kände mig mycket nöjd och glad. Maken har alltid pratat om en kökssoffa. Vi har en som tyvärr inte har fått plats i vårt lilla hus. Tänk att detta är åtgärdat, även om det kanske blir lite kallt att lägga sig på sofflocket under vinterhalvåret… Som jag sagt förut, lite i taget. Ser man själva livet som ett projekt som aldrig blir färdigt, utan uppdateras med jämna mellanrum, så tror jag att man kan ge sig själv störst förnöjsamhet. Det ger ett lugn att vila i väl förrättade värv innan man drar vidare med nya drömmar om förändring.

30 jun

Sommardagar som aldrig tar slut.

Igår var det skolavslutning för min syrras familj i Skottland. Skolavslutning?! Det känns som att sommarlovet har varit igång i evigheter, trots att jag inte längre har småbarn och bor på min sommarö permanent. Dagarna är långa och heta, vattnet börjar bli mer behagligt än bara kallt. Samtidigt pågår det vanliga livet. Många har inte ens börjat sin semester än, de följer sommardagarna från kontorsfönster och hemmakontor, eller kanske från en sommarstuga (pandemin har för många inneburit en större möjlighet att arbeta hemifrån). Det finns många som får ångest innan sommaren knappt hunnit dra igång. Allt som ska hinnas med, oro över om man har gjort rätt semesterprioriteringar, ekonomiska problem (att ha semester kan lätt bli dyrt, oavsett om man reser bort eller stannar hemma), svajiga relationer som ges utrymme att bli riktigt skakiga, trötthet som accentueras då det finns möjlighet att koppla av, vardagsgnabb som blir till semestergräl – mitt i allt det underbara syns det fula och jobbiga mycket bättre. Med junis intrång började semesterinläggen läggas upp. Jag hänger inte ens på Instagram, men gissar att det är långt ”värre” där än på Facebook. Jag är glad över att få följa mina vänners äventyr, men jag förstår att avundsjukan kan svida i ögonen. Mitt bästa tips om du mår dåligt av detta är att släppa sociala medier under den här perioden. Snart nog återkommer vardagen.

Igår hade vi svärföräldrarna över på ett mycket trevligt besök. De åkte till Bredavik med Sturköpendeln och maken plockade upp dem där medan jag fixade färdig maten. Jag hade gått ner i landet och dragit upp ett gäng nypotatis, den här gången av Cherie som sägs vara den tidigaste av de sorter jag satte i maj. Många av knölarna var lite små, men de var i alla fall goda! Ugnsbakade kycklingbröst, lite olika sallader och rabarbersaft stod också på menyn. Jag gillar att krydda kycklingbröst rätt mycket, hyvla över lite smör och sedan ugnssteka i 175° tills de precis är klara. Sedan är det lätt att skära upp i tunna skivor. Saftigt och gott! Till efterrätt blev det hemgjord glass. Vi har en enkel glassmaskin som jag lovat att utnyttja bättre denna sommar. Jag köpte en bok med glassrecept på rean för något (Några??!) år sedan och ser fram emot att testa fler recept än bara vanilj. Igår blev det jordgubbsgräddglass med den egna honungen. Bisamhällena dog tyvärr av olika anledningar under vintern. Vi har sörjt detta, men ser fram emot att välkomna nya samhällen hem till oss. Skam den som ger sig.

Förra året var det lite meck med badstegen. Nu har maken fixat de olika problemen med hjälp av diverse ingenjörsknep och förhoppningsvis kommer den att sitta bra nu. För mig gör en badstege hela skillnaden! Jag kan inte häva mig upp på bryggan som ungdomarna, jag är för baktung. Igår var luften svalare och vattnet var varmare, eller så börjar vi bara vänja oss vid temperaturen. Dessa dopp är så sköna! Sällskapet var väldigt trevligt också:

Lillastesyrran är nämligen på besök efter sin långa smekmånad i Sydamerika! Hennes nyblivne make började jobba på en gång, så han är kvar hemma. Det var så roligt att träffas igen och få höra om resan! Vi har fått följa med i ord och bild, men det är ändå skillnad på att läsa om något och få prata om själva upplevelsen. Vi satt också och jobbade med det bröllopsalbum som min syster nästan är färdig med. Så roligt att få återuppleva denna fina dag.

Väl hemma var det dags för en av sommarens höjdpunkter, nämligen fläderblomssaften. Förra året provade jag två olika recept, men det experimentella kostade mer och var inte lika gott. Bättre var det klassiska som var precis lika smarrigt som vanligt.

Flädersaft, klassiskt recept

50 blomklasar av äkta fläder
3 citroner
2 kg socker
2 liter vatten
50 g citronsyra

Skölj av blomklasarna och däng av vatten och ohyra. Lägg i en stor kastrull som får plats i kylen med locket på. Skrubba citronerna väl och skiva dem tunt. Lägg i kastrullen. Koka upp vattnet och sockret tills det löst sig. Häll sockervattnet och citronsyran i kastrullen och rör om väl. Sätt på locket och ställ i svalt utrymme som källare, eller låt svalna helt och ställ i kylskåpet. Låt stå i tre dygn (minst), rör om väl varje dag. Sila. Jag brukar hälla upp saften i halvlitersflaskor och frysa, eller hälla i dubbla plastpåsar och låta dem frysa plant för lätt förvaring i frysen. Sedan är det bara att tina upp och hälla upp i flaska när det är dags att njuta av saften.

Just nu har vi inte direkt några blomsterhav, det har varit för torrt för det, men det finns tillräckligt för att få till härliga buketter att glädja sig med. Svärmor fick med sig en ängsbukett hem, framåt kvällen plockade jag ihop denna färgglada ögonfröjd till mig själv. Digitalis, purpurklätt, prästkrage, daggkåpa, ringblomma, något slags blåklocka och lite annat smått och gott. Syrrans tips om att plocka vallmo i knopp är så bra, i morse hade också vallmorna slagit ut. Invasiva ogräs gör sig mycket väl i sommarbuketter. Det finns en plats för alla!

23 jun

Funderingar runt allt som växer här.

Varje morgon börjar med en runda i trädgården. Hur mycket har sniglarna förstört? Larver av olika slag? Gråsuggor, myror, fjärilar? Andra kryp som jag inte har så bra koll på? Hur mycket har allt vuxit? Vad behöver skördas? Ska nya fröer i jorden? Kanske något behöver planteras ut? Jag vattnar inte längs stenmuren där jag satt ettåringar och även om många av fröerna jag strödde ut där verkar ha tagit sig undrar jag om det verkligen kommer att bli ett blomsterhav för fri bukettplockning. Maken har i alla fall grävt ner tjocka och breda plankor där för att sätta en gräns mellan ”rabatt” och gångbana. Jag har planer på att helt gräva ur detta utrymme efter att ha tagit fröer och grävt upp jordärtskockor till hösten. På det här stället är det lite mer skuggigt, det fladdrar omkring en hel massa småkryp som äter upp det som jag vill ha i mina buketter och det finns alldeles för mycket gräsrötter för att annat ska kunna ta för sig. Så får det vara, men jag hoppas ändå att min vision kommer att bli sann en vacker dag!

Det som vi fortfarande har problem med för att kunna bli bättre på att utnyttja och leva av våra grödor är förvaring. Jag undrar lite över hur detta ska lösas, mer än en extrafrys. Vi har fortfarande en hel del svamp kvar sedan förra året och bara den fyllde ju en låda i frysen. Tomatsåser, sylter och annat har funkat bra och vi har haft ett gott vinterhalvår. Nu står vi här med tatsoi, pak choi och andra kålsorter. Hur tar vi dem bäst tillvara? Purjolök är det som jag brukar lyckas bäst med och vinterpurjo äts från höst in i försommaren. I år testade jag att direktså den, men det experimentet gick ju inte särskilt bra. Tyvärr hade jag ingen backup, så purjo får vi väl köpa. Löken verkar må bättre igen och om inte morotsflugorna tar över ska det bli mycket av den varan också. Tomaterna är mycket sena i år, men så har vi också haft en kall och lång vår. Det är bara att fortsätta och kämpa på. När det finns tid över behöver jag ingen telefon eller dator, jobb finns ju i överflöd. MEN – jag vill inte missa det bästa med att ha det vi har här. Njuta av att pelargonierna börjar blomma. Ligga i hängmattan och vara tacksam. Livet på landet som medelålders, så annorlunda än det i förort med småbarn. Jag hade ett bra liv då och jag har ett bra liv nu, det är bara något helt annat.

02 jun

Rundtur i trädgården.

Då jag letade efter några gamla foton blev jag påmind om denna tid i Orem för nio år sedan. Jag kan knappt fatta hur mycket som förändrats sedan vi bodde där. Någonstans trodde jag nog att vi skulle bli kvar där för alltid, men nu blev det inte så. Jag är mycket tacksam för det, somligt låter bättre i tanken än i verkligheten. Dessutom kan man aldrig förutspå framtiden och den tror jag blev bättre här i Sverige för alla våra barn. Jag är glad att ingen av dem hittade någon partner i USA, det hade genast komplicerat saker och ting. Jag är glad att brorsan hittade denna lilla pärla här på Sturkö och att vi kan utgå härifrån numera. Men ibland önskar jag att det hade varit lite lättare att släppa sådant som man saknar, vare sig det är något som man haft eller något som är svårt eller omöjligt att få. Och önska får man ju.

För övrigt börjar allt falla på plats i trädgården. I början av våren vill man hamna här. Maj är en lång rad av grejer som ”måste” göras för att man inte ska missa hela säsongen. När juni är här börjar ansträngningarna betala sig.

Myshörnan utanför verandan har tagit form. Pelargonerna kommer att ta tid på sig tills de blommar, men nu står de där de ska. Jag kan inte rensa bort penséerna, de trivs verkligen bra i zinkbaljan!
Växthuset vi köpte visade sig vara av urdålig kvalitet, men det har fyllt sin funktion och det är så skönt att kunna stå upprätt där inne!
Tomaterna är på plats och börjar ta sig efter omplanteringen. Kanske blir det egna godisar i år också!
Jag glömmer alltid bort de starkt doftande narcisserna vid gamla gödselstenen. Älskar det här ”stillebenet”.
Maken håller på och fixar till fula högar och gropar i gräsmattan. Känns härligt!
Kryddhjulet fortsätter växa fram. Det blir nog bra då det är klart.
Det enda som är kvar och ska ut är gurkor och pumpor, annars är alla lådor på gång. Alltid lika spännande att se vad som växer bäst, mindre spännande om något inte ens kommer upp.
Alla luktärterna har bundits upp på nätet runt trädgårdslandet. Nu återstår att se om de växer lika villigt som förra årets varianter! Och det var allt från planttanten för denna gången.
28 maj

Hej och hå.

Jag fick ett mejl som började ”Sköna maj eller Maj Gadd”. I cybervärlden möts jag av människor som talar om hur mycket de har att göra, hur stressade de är och hur ska det gå? I verkligheten är det faktiskt ganska likadant. Jag har svårt att tänka mig annat än att maj och december skulle visa sig lägga ett stresspåslag till både bönder, medel-Svenssons och kändisar. Även min kalender börjar kännas lite ”tung”, det finns inga lediga helger kvar fram till juli. Det låter ju superstressigt då jag skriver det, men sanningen är bara att mellan nu och då ligger bara en enda månad. Bara för att något står i kalendern betyder inte det att det bidrar till stress (beroende på vem man är). Däremot betyder det alltid, för mig åtminstone, att prioriteringar är på sin plats. En sak in, något annat ut.

Igår lade jag till exempel löjligt mycket tid på att städa bland alla mina plastkrukor. Jag insåg att jag hade varit dålig på att tvätta ur dem efter användning vilket har betytt att varje gång jag har behövt en kruka har det först varit aktuellt att tvätta ur den. Det har inneburit en mental ovilja till att vilja göra det, så detta ville jag nu göra något åt. Flera krukor var dessutom allt för trasiga för att fylla en funktion, så man kan säga att jag även ”plastbantade”. Jag inventerade även och bestämde mig för att göra kompletteringar då rabatt erbjuds på vissa produkter.

Det blev hög efter hög med torkande krukor och det kändes så tillfredställande att sortera efter storlek och se röran omvandlas till en trevlig ordning!

Det gör mig lycklig att mötas av blommande aklejor som kommit i fröform från min syster i Skottland. Det har tagit en stund att gå från frö till blomma! Nu står de i en gammal trälåda, men jag hoppas hitta ett soligt hörn i trädgården som blir ”Tinas trädgård”.

Igår var det svärfars födelsedag. Jag gick till graven och placerade skira hundkex i en vas. Han älskade blommor, svärfar. Blommor, egenodlade tomater, att pyssla med sådant som växer. Hans nät för klättrande växter får i år bli hjälpredor för våra sockerärter. Det känns fint tycker jag.

Årets luktärter är nu placerade längs det norra stängslet i trädgårdslandet. Vi har så mycket ogräs i jorden att jag valt att gräva ur ett dike och fylla på med ICA:s billiga ”kogödsel” (mest torv tror jag). Det ger luktisarna lite försprång innan allt det vilda tar över, men vid det laget kommer de att stå stadigt på egen hand. Jag hoppas det blir lika fint här i år som förra året! Luktärtsbuketterna gav så mycket glädje. Idag kommer min syrra ut till mig och vi ska pyssla lite med det ena och det andra. Jag hoppas även hinna rensa lite i lådorna – regnet har gett en rejäl skjuts till ALLT som växer under fiberdukarna. Tyvärr hjälpte inte kålnätet på den ena lådan, det sitter väl inte bra gissar jag. Alla de klena förplanterade kålplantorna är naggade i kanten, men det reder sig väl med det. Jag får väl göra om och göra bättre?

24 maj

När något tar form.

Tänk ändå, hur snabbt gräset växer så fort det regnar aldrig så lite! Det är helt galet. Jag älskar det gröna och ser verkligen fram emot att få se det bli ännu grönare i kryddhjulet! Jag driver fram resten av örterna, de jag inte fick av diverse fastrar, kusiner och syskon, från frö. De får inte flytta ut förrän i höst, men jag har så svårt att hålla mig. Det hade naturligtvis varit roligare att bara köpa plantor och få det att se fylligt och fint ut redan från början. MEN, jag hiar mig! Det är bara att vänta. I de två färdiga sektorerna har jag täckt jorden med gammal häck som körts i kompostkvarn. Jag vet inte ens hur det kommer att funka, men om man inte försöker får man ju inte veta.

Igår kväll var jag och syrran bjudna hem till vår vän som bor i närheten av vårt föräldrahem. Tema ”tjejkväll” lät ju trevligt! U:s son hade frågat ”vad gör man på en tjejkväll om man inte dricker vin”. Prata kan man göra hur bra som helst utan att vin är inblandat. Somersby Sparkling Spritz var både festlig och jättegod, den fick vi till fördrink. Deras alkoholfria cider är så god, den här spritzen var precis lika smarrig. Jag gillar lite beska smaker och denna hade en hint av en riktigt god grapefrukt. (Det står apelsin på beskrivningen, men jag vet vad jag vet.) Förutom mat, dryck och mycket prat stod också inredningsfunderingar på schemat. Så roligt att få fundera på färg och form och hur man gör ett boende hemtrevligt!

Överallt på vännens tomt växer liljekonvaljer och hon erbjöd oss att plocka varsin bukett. Underbara blomma! Jag har inte hittat några bra ställen här på ön, men det finns säkert om man letar. Mammas brudbukettblomma gör mig alltid lika glad och nu när inte yngsta dottern längre bor hemma och skämmer bort mig med liknande buketter kändes det extra värdefullt.

13 maj

Storm i växthuset och frön i backen.

Alltså, idag vill jag bara tala om att det kostar på ibland om man är planttant och bor i ett sådant blåshål som vi gör. Jag hade haft en fin dag på alla sätt och vis och hade satt mig i bilen för att köra in till stan då jag fick syn på rena kaoset… Vi har ett nytt växthus av enkel modell, men åtminstone lite större än det förra från Lidl. För ett tag sedan täckte jag insidan med fiberduk för att följa Farbror Gröns tillvägagångssätt för att avhärda plantorna och det har funkat utmärkt fram tills igår. Då bestämde sig vinden för att utmana växthuset så till den milda grad att plantorna puttats ner från hyllorna av blåsten och hamnat huller om buller på och under varandra. Jag grät då jag krälade omkring i min akuta räddningssituation, men försökte lugnas av maken som tröstade med att det kunde ha rört sig om något mycket värre. (Nej, detta var inte ett sådant tillfälle då kameran åkte fram. Inte en bild jag vill minnas heller.) Idag har jag inte vågat gå ut för att se om plantorna har hämtat sig eller ej. Jag kommer dock att behöva vattna lite senare, så det är väl bara att bita i det sura äpplet… Håll tummarna för mig! Eller för plantorna i alla fall, framför allt var det tomaterna som råkade illa ut och dessutom tappade sina skyltar med namn. Tur att det finns tomatplantor att köpa om det skulle skita sig alldeles.

Något roligare känns det ju att alla blomfröer är i jorden. Jag hade mängder av påsar efter att ha gjort min inventering. De egeninsamlade fröerna har jag redan satt på andra ställen i trädgården. I perennrabatten har jag kompletterat med slingerkrasse och solrosor i bakkant. Alla fröer i framkant på detta foto hamnade vid stenmuren där vi anlade ettårsrabatt redan första året vi bodde här. Gräset behöver tas omhand på ett mer effektivt sätt, det har bara fått härja fritt. Maken körde i alla fall upp svålen med jordfräs och jag satte fröerna där och vattnade igenom ordentligt. Problemet är att jag gärna vill att den här rabatten sköter sig själv, men den kommer ju att kräva vattning varje dag tills fröerna tagit sig om några veckor. Det får helt enkelt lösa sig!

Så här långt har den uppstammade Dr Westerlund från Vajlan kommit. Den behöver snart ännu en toppning och så småningom en större kruka. Jag vågar dock inte riktigt än eftersom det var det förfarandet som knäckte mitt förra projekt. Pelargoner har känsliga rotsystem som inte gillar att få det blött om fötterna, särskilt inte innan de etablerat sig ordentligt. Efter gårdagens påminnelse om hur viktigt det är att komma ihåg att naturen tar sin plats ska jag försöka att släppa oron. Jag vet ju att det mesta blir bra. Det andra kan man lätt lägga till erfarenhetsbanken och det finns oftast nya fröer, nya skott, nya avläggare att testa på. Nu är det dags för helg och det blir kanske inte så mycket tid över till trädgårdsprojekt för mig. Vi får se! Orgelhelg innebär potentiellt fantastiska konserter med duktiga organister i Karlskronas olika kyrkor, men vi i Motettkören ska också sjunga på ”festmässa” på söndag. Tonåringen i familjen ska flyga på utflykt med sin förra värdfamilj och maken ska påbörja ett önskeprojekt till mig (eller till oss, men jag har kommit på det). Hoppas att du får en fin helg!