30 jul

Planttantsbesvikelser.

Förra sommaren var en total katastrof för växtligheten i trädgården. Vädret var fantastiskt för semesterfirare, men inte fullt lika roligt för lantbrukare, ångestfyllda klimataktivister eller planttanter. Dessutom förstörde rådjur, kålfjärilar, potatisbladmögel och annat ”naturligt” allt som inte torkan saboterade. Jag bestämde mig för att inte ge upp och satsade trots upplevelserna 2018 fullt ut i våras med försådder, förberedelser och drömmar. Maken satte upp ett stängsel som har hållit rådjuren ute och vädret har inte varit fullt lika extremt som förra året, men trots det har vi mött stora utmaningar.

Maken designade och byggde följande växthusgrund/tomatstöd enligt ingenjörsmässiga uträkningar under förra veckan. Efter att ha sått, vårdat, skolat om, planterat ut, gödslat, vattnat och tjuvat dessa skönheter kändes det jättefint att kunna ge dem det stöd de behöver. När jag gick min vattnarrunda i förmiddags blev jag så arg när jag hittade dessa bladmögelangripna tomater:

Jag vet inte varför jag inte såg detta när vi band upp alla plantorna. Det spelar mindre roll. Jag har nu klippt bort alla drabbade tomater och blad och hoppas att inte hela skörden nu är körd. Blä, alltså. Potatisen är inte drabbad, så den här gången kommer sporerna någon annanstans ifrån.

Nåja. Det är som det är. När stödet satt på plats visade det sig att det fanns en massa sly i vägen på vänstersidan, så vi rensade ut lite skräp som låg gömt i gräset för att kunna köra med röjsågen där. ”Lite skräp” blev allt det här: en gammal plastgran, en massa rester från renoveringen och ett gäng riktigt stora stenar. Man kunde aldrig ha gissat att allt det här låg gömt i gräset! Det är precis så det är med livet. Vi tittar på böljande gräs och vackra rabatter i andra människors trädgårdar, ser perfekta liv med vackra leenden och spännande äventyr på Instagram, hör talas om yrkesmässiga framgångar hos andra och jämför allt detta med allt skräp som vi vet finns gömt hos oss själva.

Nog för att jag känner till de flesta av mina egna tillkortakommanden. Flera av dem har jag kämpat mot, eller med, under ”hela mitt liv”. Andra har jag inte upptäckt förrän de anfallit helt oväntat. En del har jag lämnat på soptippen och jag räknar med att de aldrig någonsin kommer att störa mig igen. Vissa attackerar mig när jag hamnar i specifika situationer trots att jag känner till dem och vet hur skadliga de kan vara om jag låter dem styra mig. Det är så det är helt enkelt. Vi människor har alla skräp i gräset, sophögar på gården eller bara lite skit i hörnen. Jag önskar att vi var bättre på att hantera det både hos oss själva och hos andra, men jag gissar att det är detta som gör oss till människor. Vi är ofullkomliga. Vi är fantastiska, men kommer alla med fel och brister. Hoppas att både du och jag kan lära oss att erkänna och acceptera det.

07 jul

En sådan som uppskattar skönhet och kvalitet.

Jag kommer från ett hem med många barn. Våra hårt arbetande föräldrar gav oss en fantastisk barndom och vi saknade ingenting, men märkesvaror låg långt från vår verklighet.

Så fort jag började möta världen som vuxen hände samma sak om och om och om igen. Jag gick in i en butik, tittade runt och fastnade utan att ha vänt på en endaste prislapp för det dyraste i hela butiken. Min faster och farbror tog med mig till kvalitetsmöbelbutiken Svenssons i Lammhult och jag upptäckte Carl Malmsten och andra fantastiska formgivare. Min svärmor lät mig ärva Sköna Hem-magasin som jag verkligen njöt av samtidigt som jag lärde mig mer om en värld som jag inte förut hade haft tillträde till. Jag älskade Polarn o. Pyret-kläderna med dess klassiska formgivning och härliga basfärger och var väl inte fullt lika förtjust i syntetkläder, dåligt sydda och med olika tryck och glitter. (När sonen gick på högstadiet lät han hälsa att han inte var intresserad av en enda randig tröja till, någonsin.) Det har fortsatt sådär. Jag älskar god kvalitet, klassisk formgivning, välgjorda ting med vackra proportioner… Jag tycker dock inte att det är försvarbart att lägga snuskigt mycket pengar på någonting, så något av det bästa jag vet är att hitta fynd på loppis, second-hand, rea och liknande.

För ett tag sedan hade jag chans att ta ett roligt test, The VIA Character Strengths Survey. Efter testet fick jag en lista på 24 personlighetsdrag i fallande ordning. Här fick jag en aha-upplevelse då det gällde det jag skrivit om här. Jag har alltid hävdat att jag älskar att skapa vackra ting, men att jag absolut inte är kreativ. Vad stod det i testresultatet? Nummer ett på listan är ”uppskattning av skönhet och kvalitet”, nummer 24 är ”kreativitet”. Resten av listan känns lika självklar och rätt. Jag vet inte riktigt vad jag ska använda den till, men det ger sig nog. Ta testet du också om du vill ha lite roligt semesterpyssel!

Alldeles gratis och samtidigt höjden av god formgivning.
11 apr

Fasta, vecka 5.

Jag glömde helt att lägga upp denna veckas fasteuppmaningar då vi åkte iväg på överraskningsresa!

VECKA 5
Hur svårt kan det vara? En del klarar det ju uppenbarligen. Uppfostran, kultur, inneboende?

Söndag. Förbered dig i tanken inför kommande veckas tema.

Måndag. Människans natur – vara lite bättre än man är för att passa in, prata om andra fast man aldrig kan veta.

Tisdag. Våga bottna i dig själv.

Onsdag. Den som söker får svar. Ofta från oväntat håll.

Torsdag. Med en öppen och icke-dömande attityd ser man bättre.

Fredag. Positivt bemötande smittar av sig.

Lördag. Döm aldrig andra.

Ps: Har du haft nytta av de här tankarna? Jag har inte ägnat så mycket tid åt det här ”experimentet” som jag hade velat, men jag är så glad att jag i alla fall kom igång! Vi behöver detta. En stunds eftertanke, bön, meditation – vi lever i en tid där allt går så fort och helst ska vi fokusera på flera saker samtidigt. Detta ger oss en underliggande stress som har påverkat oss på ett sätt som jag tror bara är av ondo. Jag är inte den enda som har svårt att koncentrera mig då jag ska läsa en gammal hederlig bok… Det går för långsamt, jag blir rastlös, orkar inte försjunka i böckernas förunderliga värld på samma sätt som jag gjort tidigare i mitt liv. Jag försöker vara optimistisk och hoppas fortfarande att dessa tuffa invänjningsår till skärmsamhället kommer att leda till något som är bättre för oss alla.

24 mar

Fasta, vecka 4.

VECKA 4
Hur svårt kan det vara? En del klarar det ju uppenbarligen. Uppfostran, kultur, inneboende?

Söndag. Förbered dig i tanken inför kommande veckas tema.

Måndag. Pröva att le mot människor du möter.

Tisdag. Den som kan glädjas åt lite, har mycket att vara glad över.

Onsdag. Blir man glad av att hjälpa andra?

Torsdag. Våga säga något uppmuntrande till någon.

Fredag. Kan man uppmuntra sig själv?

Lördag. Glöm inte familjen!

16 mar

Fasta, vecka 3.

VECKA 3
Allas ögon på dig! Vad ser de?

Söndag. Förbered dig i tanken inför kommande veckas tema. Lägg en slant i bössan till en hjälporganisation.

Måndag. Rädsla för vad andra ska tycka. Påverkar andras uppfattning hur du beter dig?

Tisdag. Hur beter du dig egentligen? Ställ dig lite utanför dig själv och titta.

Onsdag. Hur uppfattar ett barn dig?

Torsdag. Hur uppfattar en äldre människa dig?

Fredag. Försök uppfatta stämningar när du rör dig bland människor.

Lördag. Ditt ansvar för omvärlden: vara ödmjuk.

11 mar

Fasta, vecka 2.

VECKA 2
Ha uppmärksamheten riktad utåt. Försök fånga upp vinklar om dig själv, hur andra uppfattar dig. Var även uppmärksam på andra, interaktionen människor emellan.

Söndag. Förbered dig i tanken inför kommande veckas tema. Skänk gärna en slant till någon hjälporganisation.

Måndag. Uppvaknande. Möjlighet att bryta en dålig vana. Lära sig tänka positivt, tolka positivt.

Tisdag. Kan andra ge dig en vink om vad du kan ändra? Lyssna in.

Onsdag. Lägg märke till om du gör någon glad.

Torsdag. Suckar någon över dig?

Fredag. Mår du dåligt av någons uppförande, ta mod och säg ifrån. Men gör det utan ilska och utan att stänga alla dörrar.

Lördag. Vilka vinkar har du fått – från andra och från dig själv?

05 mar

Efter radioskugga kommer fasta, vecka 1.

Fettisdagen. Omöjlig att missa? Tydligen inte. Min syster var på rektorsutbildning idag och de fick sju sorters kakor istället för en semla till fikat. Jag vet inte om det låg någon tanke bakom, men det verkar som att en och annan kanske blev lite besviken över detta tilltag. Själv inmundigade jag en semla på Vetekatten igår, måndag. Dessa bakverk brukar hamna högt upp i olika tester, men jag tyckte att den jag åt var ungefär lika trist som andra köpesemlor.

Hur som helst är jag nu redo att ta mig an fastan. Jag kommer alltså att följa uppmaningarna från ”Liten fastebok för själen”.

VECKA 1
Begrunda dig själv, i det tysta.

Askonsdag. Testa att fasta i tre dagar och låt detta vara den första av dem. Du får själv bestämma hur du vill fasta. Avstå från kött? Skärmfri tid? Rensa i schemat från sådant som suger energi?

Torsdag. Allt ljus på dig! Betrakta dig själv lika intensivt som vore du en bebis. Har du sett en bebis betrakta sig själv i en spegel? Det är mycket fascinerande.

Fredag. Men inte ska väl jag…

Lördag. Jo, just du! Bara under denna begränsade tid.

27 aug

Tid för nystart.

Hösten är min favorittid på året. Jag känner många som har ångest inför att gå tillbaka till jobbet, gå tillbaka till skolan, börja nytt eller fortsätta samma gamla vanliga tunga, så jag är tacksam över hoppet jag känner. Den här sommaren har känts evighetslång, men nu är den verkligen över. Hög luft, skiftningar i färger, färre turister, nya tidtabeller, nya öppettider och inte minst chans till något nytt, något annat, något mer innerligt…

Att vara människa är komplext. Vi har så mycket gemensamt och ändå känner man sig sällan riktigt nära någon annan. De basala behoven är desamma och på olika sätt och med olika framgång lägger vi förmodligen vårt största fokus på att tillfredsställa dessa. För oss som slipper svälta, har någonstans att bo och allt det andra nödvändiga finns det möjlighet att dessutom fylla våra liv med något mer, något större, något mer spännande. I dagens Sverige verkar väldigt många vara stressade över just denna bit. Det finns för lite tid, pengar och möjlighet till allt man skulle vilja göra! Sociala medier visar andras bara delvis sanna verklighet. Trots det jämför vi våra dokumentärer, de där som ligger helt öppna och ofullständiga för våra egna ögon, med dessa sagor. Jag har själv varit på botten och vänt. ”What doesn’t kill you makes you stronger” har visat sig stämma rätt bra. (Kanske inte fysiskt, men mentalt.) Jag har genomskådat bluffen. Ingenting är perfekt. Detta liv bjuder mest på enhörningar, men det betyder inte att vi inte kan ha det bra!

Jag har haft lång tid på mig att planera för just idag, måndagen den 27 augusti 2018. När det nu visar sig att jag inte alls har full koll eller vet precis vart jag är på väg är jag kanske lite besviken, men inte förvånad. Vill man ha specifika resultat är det i princip nödvändigt att göra något slags plan, sätta mål och delmål, ifrågasätta sig själv och sin omgivning, bekräfta vilka som kommer att ingå i ens stödgrupp och bestämma hur lång tid man har på sig för att nå fram. Jag tar stödgruppen för given, men annars har jag inte uppfyllt något av dessa krav. Jag har surfat runt efter utbildningar, kollat på fasta lärartjänster, uppdaterat min LinkedIn-profil till bonde, fortsatt rensa, pratat med familj, vänner och högre makter, funderat fram och tillbaka. Innan veckan är slut ska jag använda mitt ”tomma utrymme” (se bilden längst upp) till att få tummen ur. Fokus! Motivation! Ögonen riktade framåt, uppåt och inåt! Ja, det sista blir kanske det svåraste, men jag vet att det går.

Lycka till, du! Hoppas att din höst blir fin, att det finns sådant som lyfter dig, ger dig livslust och hopp. Livet är för kort för att slösas bort.

Huvudsaken är att man är gripen av livet,
gripen av de möjligheter man har och kan förverkliga…

Att arbeta
och gå upp i nuet
och allt som är gott och härligt.

Att man gör saker
som är präglade av ens vilja, tanke och känsla…

Carl Malmsten

01 aug

Svettiga kvällstankar från Uttorp.

Min morbror har mestadels bott utomlands sedan 80-talet. Hans bild av Sverige är höljt i ett rosa skimmer och han längtar tillbaka till något som inte längre finns kvar. Ibland undrar jag lite över mig själv och min tendens att bli nostalgisk. Då får jag påminna mig om att det verkar som att vi människor begåvats med ett slags skyddsmekanism som sätter rosa moln på både det ena och det andra ju längre tid som rinner mellan broarna. Drägg har väl alltid varit drägg, men dagens drägg har onekligen vridit upp kaxigheten några varv. En av mina favoritlärare från högstadietiden blev ihjälkörd av ett par bensinslangare för tio år sedan. Jag kommer ihåg att jag blev chockad över hur något så fruktansvärt kunde hända i lilla Torhamn. Numera reagerar jag knappt då tonåringar skjuts ihjäl, men jag blev väldigt störd över en artikel i dagens lokaltidning BLT. Vad är det för muppar som gör såhär? Är jag nu officiellt så gammal att de rosa molnen tagit över mitt medvetande?

Vår lilla håller på att försöka övervinna sig själv genom att övningsköra. Jag är så stolt både över henne och mig. Ja, för jag vågar faktiskt sitta bredvid i passagerarsätet! Jag är så tacksam över den frihet som mitt körkort gett mig de senaste tjugonio åren. Tjugonio år? Tjugonio år! 9 juli 1989 fick jag den fina komplimangen ”Du kör som en kärring” och detta kärringkörande har tagit mig längre än jag någonsin hade kunnat tro. Nästa mål är att köra lite längre sträckor själv i vänstertrafik. Det kommer nog att gå bra när det väl är dags! Heja, heja.

Annars är jag mest tacksam över att äldsta dottern kom på den briljanta idén att köpa en sista minuten-tågbiljett hem till oss då det visade sig att hennes kontor i Göteborg var i det närmaste tomt. Hon bestämde sig för att ta med sig datorn och jobba hemifrån i några dagar. Hurra! Jag saknar vår stora pia, men jag vill ju att hon ska flyga högt och få stark vingmuskulatur. Den här balansen mellan att vilja släppa och hålla kvar är mycket svår för mig att jonglera med. Hur känner du?

13 jul

Energi.

De senaste månaderna har jag känt mig som en duracellkanin i batteriets slutskede. Jag har varit så trött att jag vissa dagar ”sovit middag” tre gånger och fortfarande somnat utan problem på kvällen. Upp för trappan? Flåsgaranti. Joggingtur till havet? Otänkbart. Genomförda planer? Minimalt antal. Efter flera månaders läkarbesök, provtagningar och medicinering börjar jag nu kravla mig ut ur denna grotta. Inga attackdykare har behövt hjälpa till, men jag är tacksam för engagerad vårdpersonal och att hjälp har funnits. Än kan jag inte ropa hej och helt ”frisk” är jag inte, men jag tar tacksamt emot positiva besked! Fortsatt vila är ordinerad tillsammans med promenader, väl genomtänkt kost och uppmärksamhet på eventuella bakslag. Än är det inte dags att räkna ut denna gamla bondmora!