22 apr

Tankar från ett överbelamrat skrivbord.

Bredvid mig ligger magasinet Femina. På ryggen står det ”Berör på djupet. Tar ytan på allvar.” Jag vet inte ens hur jag ska tolka det. Vad betyder det? Kanske att det går bra att ha två tankar i huvudet samtidigt. Att en person som bryr sig om sitt utseende inte per automatik är blåst, eller att någon som vill bli tagen på allvar inte ska behöva se slätstruken ut?

Hur som helst. Jag gillar att stötta tidningsbranschen och när Femina och Allt om Trädgård trillar ner i brevlådan övar jag på att sitta ner med dem för att inspireras, peppas, irriteras, känna lite avundsjuka, bli glad, lära mig något nytt, eller påminnas om något jag glömt. Jag får erkänna att ingen av de här två tidningarna brukar lämna mig djupt berörd, snarare kan jag efter genombläddring känna ett obändigt behov av ett växthus som kostar några hundra tusen eller kanske funderar jag över om mina Lindex New-jeans med hål i sig funkar i år också. Det är ju liksom inte riktigt vettigt att jag skulle ta på mig en outfit värd i runda slängar 15 000 kronor, även om jag förstår att det finns människor som gör det.

Igår var maken på soptippen och slängde ännu mer skräp från sommarvistet och ladan. Det finns mer, mycket mer. Men lite i taget, det går! Jag tänker på allt som hänt sedan 2016 och är så glad över albumet i telefonen där brorsans jobb med huset finns dokumenterat, men också finliret som vi fixat sedan vi köpte huset för ett par år sedan. Jag påminns om hur viktigt det är att stanna upp och ta in förändring, att vara nöjd en stund innan det är dags att hasta vidare. Annars är det lätt att fastna i en känsla av ständig otillräcklighet och det mår ingen bra av. Lite mer ”här sitter jag och duger”-känsla vore kanske på sin plats?

21 apr

När allt skiftar inuti.

Jag tänker på alla timmar som runnit förbi, på de 18 826 dagar jag har levat. Jag tänker på dagar som jag vet har passerat, men som jag inte har något minne av. Jag tänker på stunder som etsat sig in i hjärtat på mig, som jag inbillar mig alltid kommer att kännas lika klara som hände de igår. Jag tänker på händelseförlopp som har lett till beslut som varit helt rätt och andra som varit helt fel. Jag tänker på alla de ”före” och ”efter” som passerat. Jag tänker på ambitioner och viljor och drömmar och målsättningar och beslut. Jag tänker på sådant som aldrig blev och annat som blev istället. Jag tänker på att det varken går att snabbspola framåt eller bakåt. Jag tänker på mitt lilla Besserwisser-jag, hon som visste och kunde allt, och på hur lite jag vet idag i jämförelse. Jag tänker på alla som kom och gick. Jag tänker på vikten av att påminna oss alla om att det ordnar sig. Jag tänker för mycket och jag pratar för mycket. Jag tänker att med önskan att ”göra skillnad” kommer det förpliktelser, förväntningar och krav och trots att önskan finns kvar kommer den numera från ett helt annat ställe i mig. Jag tänker på handbromsen som för några år sedan låste sig helt och hur den sedan dess emellanåt agerar på egen hand, det är som att alla nej jag aldrig kunde uttrycka då tar sig ton utan att jag alltid kan styra det. Jag tänker på hur jag ofta känner att jag svävar utanför, hur jag lyfter ur mig själv ur sammanhang och hur det hjälper mig att fatta bättre beslut. Jag tänker på vad som egentligen spelar roll. Jag tänker att jag behöver leka mer, att jag mår bra av att få träningsvärk i magen av skratt. Jag tänker på hur tacksam jag är över att jag inte längre sitter som passagerare i mitt liv, utan att det är jag som styr skutan. Och det var precis där den här tanken började.

Jag önskar dig en fin dag med dig själv! Öppna fönstret och låt solen skina in. Ett riktigt tvärdrag är lite jobbigt, men åh, vad bra det känns efteråt. Och jag lovar att det inte gör något att fönstren är lite skitiga.

03 apr

Om att fasta.

Fasta har blivit ”en grej”, men är något som människor har gjort i alla tider, eller åtminstone väldigt länge. 5:2, 16:8, periodisk fasta, religiösa fastor – det finns alla möjliga sorter. Jag har i hela mitt vuxna liv fastat en dag i månaden. På senare år har jag testat lite olika typer av fasta, både ”juicefastor”, längre vattenfastor och fasta i samband med andligt retreat. Jag gillar känslan som uppstår efter några dagar då de mentala protesterna slutat. Det pratas om detox, men jag vet inte… Jag tror att kroppen är ganska bra på att ta hand om sitt skräp. Vill man uppnå en fysisk reningsprocess på riktigt behöver man ändra vanor på djupet och vänta på att kroppen hinner byta ut celler på flera nivåer. För mig är det mer en möjlighet att ställa om och städa upp, både fysiskt, mentalt och andligt. Just nu befinner vi oss mitt i den kristna fastan och jag fastar faktiskt ”på riktigt” sedan ett par dagar tillbaka. Jag hade velat kombinera det med att vandra längs Eginoleden, men tycker att det är lite för kallt just nu. Det får helt enkelt vänta lite.

Något som jag har blivit helt klar över är att vi i västvärlden överlag har ett alltför stort energiintag och dessvärre äter vi ofta mat med dåligt näringsinnehåll. Det har forskats och skrivits enormt mycket runt de här frågorna, men resultaten och rapporterna spretar åt precis alla håll. Hakar man upp sig vid någon liten detalj här kommer man att missa något där. Väldigt strikta dieter håller människor fångna och gör det svårt att hantera det sociala livet eftersom mat och umgänge är så starkt förknippat i alla kulturer. Kost är denna tids nya religion, det är inget tvivel om det. Jag läste denna artikel för många år sedan och tror att jag har länkat till den förut, men sanningen kvarstår. Om jag är god p.g.a. mina val är känslan av att någon annan är ond där. Så fort det finns alternativ finns det alltid en möjlighet att ”vi och dom” uppstår. Jag gör rätt, andra gör fel.

Härom dagen såg jag en veganvän skriva ungefär ”köttätare, sluta klaga på att vegansk mat kallas samma som någon kötträtt, jag kräver inte att ni ska kalla det ni lägger på tallriken för resultatet av mord”. Jag tänker att det måste vara jobbigt att umgås med människor som man anser har orsakat mord och gissar att det hindrar en del umgänge, men vet inte om det är så. Jag har dock en judisk väninna vars man var mer ortodox än hon själv och bl.a. därför fick de inte vardagen att funka. De hade helt enkelt olika önskemål om hur ”ren” man måste vara. Detta ledde så småningom till separation och sedan till skilsmässa.

Jason Fung är en av de mest kända fasteivrarna. I Sverige tror jag Sanna Ehdin är mest välkänd. Jason fokuserar mycket på viktkontroll, Sanna är stor i den svenska hälsobranschen och har skrivit en massa böcker med olika hälsofokus. Hennes fokus är att använda fasta som en viktig del i en hälsohelhet. De blir båda ”lite för mycket”, men så är det väl med allt. Titta på någon som är helsåld på något och plocka godbitarna för att försöka få det att funka med ditt eget liv?

Jag kommer ihåg min fräscha kollega som fastade en vecka varje vår och varje höst. Han hävdade att det var fastan som höll honom ung! När jag fick reda på hur gammal han faktiskt var blev jag chockad. Kanske hade han bara goda gener, vad vet jag? Själv gillar jag hur fasta får mig att må och det är delvis p.g.a. den här typen av historier jag kommer att fortsätta med det. Har du testat att fasta? Gillar du det eller inte?

04 feb

Jaha. Och nu då?

”Vem ska man tro på, tro på, tro på när, tro på när allt är så här? Jag hoppas ändå på ett lyckligt slut.” Thomas Di Levas ord har väl aldrig känts mer relevanta. I fotspåren av cancel culture, politiskt korrekta åsikter, nutida censur av både ren fakta och åsikter som inte passar vem-det-nu-är som har fått mandat att låta mest är det svårt att hitta något att hålla i sig. ”I vetenskapens namn” dras fram ur rockärmen vid passande tillfällen, men det kan lika gärna vara någon högt uppsatt person i företag som tjänar miljarder på vacciner som får lov att lägga fram fakta på bordet som vore de neutrala och obefläckade. I början av pandemin lyftes ansiktsmaskernas otillräcklighet fram i vetenskapens namn, men efter ett tag hävdade samma vetenskap att ansiktsmask var nödvändigt och rätt. Det är förresten skillnad på mask och mask något som kanske inte riktigt lyftes i dessa diskussioner. Vissa hjälper helt enkelt varken den som bär masken eller personerna runt omkring. Den som kan sin historia vet att den förkärlek som finns för ansiktsmasker i Asien bygger på den kollektivistiska kulturen och masken bärs för att skydda kollektivet, inte för att skydda individen som bär den. Masken bärs även om man inte har hunnit sminka sig, om man är allergisk eller då luftkvaliteten är extra dålig.

Är det något jag blivit efter de här två åren så är det skeptisk. Jag litar inte längre på någon. Processen som tagit mig hit började egentligen långt innan Covid-19 dök upp på marknaden. Efter att ha haft extremt stor respekt för auktoriteter och ha drivits framåt av en stor pliktkänsla blev åren runt 40 ett uppvaknande för mig. Jag studerade mycket om den svenska kulturen och vår mycket speciella individualistiska kollektivism, jag studerade om frihet och österrikisk ekonomi, jag ifrågasatte min tro och den drivkraft som varit så stor del av mig ända fram tills dess. Jag fick hitta bättre orsaker till mina ”Varför?” och landade i en person som jag faktiskt tycker mycket bättre om. Jag och Plikten är för evigt sammanfogade, men ibland säger jag faktiskt nej. Det gjorde jag aldrig som yngre, jag anmälde mig dessutom som frivillig innan alla de som behöver tänka efter innan de anmäler sitt intresse att hjälpa till hade fått chansen.

Med detta sagt kommer nu resultatet av de studier som gjorts vid Johns Hopkins-universitetet angående effektiviteten av att stänga ner samhället under pandemin. Effektiviteten var vad man skulle kunna kalla negativ enligt en ny analys av forskare vid Johns Hopkins.

”Nedstängningarna under den tidiga fasen av pandemin 2020 minskade dödligheten i COVID-19 med cirka 0,2 %, sade den breda översynen av flera vetenskapliga studier.
”Vi hittar inga bevis för att nedstängningar, skolstängningar, gränsstängningar och begränsande sammankomster har haft en märkbar effekt på dödligheten av covid-19”, skrev forskarna.

Men forskningsdokumentet sa att nedstängningar hade ”förödande effekter” på ekonomin och bidrog till många sociala sjukdomar.
”De har bidragit till att minska den ekonomiska aktiviteten, öka arbetslösheten, minska skolgången, orsaka politisk oro, bidragit till våld i hemmet och undergräva den liberala demokratin”, står det i rapporten.

”En sådan standardmässig nytto-kostnadsberäkning leder till en stark slutsats: totala nedstängningar bör undvikas som ett pandemipolitiskt instrument,” avslutade tidningen.
Tidigt införde många stater och 186 länder förbud mot arbete, socialisering, personlig skolgång, resor och andra restriktioner för att begränsa spridningen av sjukdomen, med hänvisning till rekommendationer från de bästa hälso- och sjukvårdsexperterna.
Forskare vid Imperial College London, till exempel, förutspådde att sådana steg skulle kunna minska dödligheten med upp till 98%. Detta hände aldrig, enligt den nya studien av forskarna Steve Hanke, Jonas Herby och Lars Jonung vid Johns Hopkins.

”Sammantaget drar vi slutsatsen att nedstängningar inte är ett effektivt sätt att minska dödligheten under en pandemi, åtminstone inte under den första vågen av COVID-19-pandemin”, skrev de.
De undersökte dödsfall tidigt under pandemin och fastställde att vid slutet av den undersökta låsningsperioden, den 20 maj 2020, hade totalt 97 081 personer dött av covid-19 i USA.
En framträdande studie vid den tiden hade uppskattat att det skulle finnas 99 050 dödsfall utan nedstängningar.

Hanke är grundare och meddirektör för Johns Hopkins Institute for Applied Economics, Global Health, and the Study of Business Enterprise. Herby är specialrådgivare vid Center for Political Studies i Köpenhamn, Danmark. Jonung är professor emeritus i nationalekonomi vid Lunds universitet.
De genomförde en ”metaanalys” av dussintals studier som undersökte dödlighet i COVID-19.
Trots de övergripande fynden noterade de några bevis för att stängning av barer bidrog till att minska dödsfallen.

”Att stänga icke-nödvändiga företag verkar ha haft en viss effekt (att minska dödligheten i COVID-19 med 10,6%), vilket sannolikt är relaterat till stängningen av barer,” sa de.
Forskarna sa att tidpunkten för nedstängningar och oavsiktliga konsekvenser kan spela en större roll än väntat för att påverka dödligheten.
”Nedstängningarna har begränsat människors tillgång till säkra platser utomhus som stränder, parker och djurparker, eller inkluderade utomhusmaskmandat eller strikta restriktioner för samlingar utomhus, vilket tvingar människor att träffas på mindre säkra platser inomhus”, skrev de. ”Vi hittar faktiskt vissa bevis för att begränsning av sammankomster var kontraproduktivt och ökade dödligheten i COVID-19.”

Jaha, så så är det med det. Och nu ska vi förhålla oss till ett nytt läge där världen har blivit ännu mer uppdelad i läger. I USA har det enligt vänner blivit riktigt illa i vissa familjer, samhällen, församlingar. Folk hatar varandra. Och är det inte inställning till pandemin så handlar det om sexualitet, ras, politisk inställning till samhälleliga ansvar…

Nej, usch. Dagens blogginlägg blev kanske lite neggo, men jag kommer igen. Mest av allt håller jag nu tummarna för att hävandet av restriktionerna den nionde februari får hålla i sig, för i april vill jag fira en av mina fantastiska småsyrror och hennes blivande make då de ska knyta hymens band. Jag längtar! Vid den här tiden 2020 planerade vi för vår dotters bröllopsfest på Skansen. Bröllopet blev 12 personer starkt istället för 120 personer. Jag tycker det blev underbart ändå, och det blev åtminstone inte inställt. Hur kommer vi att fira framöver, kommer det att bli som innan eller har vi slagit in på en ny väg? Och hur kommer vi att se på våra medmänniskor? Kommer alla vi möter att vara potentiella mördare? Maskerade smittohärdar? Ja, vi får väl se. Jag ser fram emot att få sjunga i kör igen och ta mig ur känslan av att ha blivit allt för introvert för mitt eget bästa. Jag gillar ju egentligen att hänga med folk! Klart slut.

31 dec

Gott slut!

Jag sätter mig vid skrivbordet och tittar ut över den geggiga gårdsplanen och ser att allt ser grönt, brunt och dämpat ut. Vi fick en fantastisk och vit jul, medan nyårsafton bjuder på mer traditionellt vinterväder och ett lugn som jag gillar.

Ett par fasaner och en duva håller småfåglarna sällskap på marken nedanför fågelmataren. Jag drömmer varje vinter om domherrar, men det är väl för varmt för att de ska visa sig. Talgoxarna, blåmesarna och nötväckan är dagliga gäster och vi har fortfarande en större hackspett som gillar maten som bjuds. Jag brukar knacka på rutan då kajorna försöker råna småfågelmataren, men de har väl lika stor rätt att mätta sig som de små? Tänk att jag skulle finna så stor glädje i att mata fåglar! Det måste ha med åldern att göra. Makens kikare kommer väl till pass och med den känns det som att man står bara en utsträckt hand borta. Jag fick ett fågelmatarbord i julklapp, eller material som maken ska tillverka ett med. Det ska bli spännande att se resultatet! Lillebror tipsade om sina grannars lösning och ritningen har visst utvecklats ur den.

Visst är det härligt att ha ett helt oskrivet blad framför sig, så som vi har denna sista dag på året? Eller, det har vi ju egentligen varje dag, men nyår är speciellt. Själva raketerna och allt det andra kan jag dock vara utan. Framåtandan som jag tänker ta med mig som ledsagare har redan tagit plats vid min sida och jag hoppas att ett givande och lyckligt år ligger framför våra fötter.

Jag tänker tillbaka på 2021 med värme och är tacksam för så mycket i mitt liv. Den mognad som har kommit med åren är något jag omfamnar och har längtat efter utan att ha vetat det. Ibland behöver man stå en bit ifrån sig själv för att se hela bilden. På det sättet är bloggen jättebra för mig eftersom den fungerar som något slags dagbok. För tio år sedan var jag mitt i något som väl mest kan beskrivas som 40-årskris. Det blev värre innan det blev bättre, men det skedde samtidigt som det hände en massa fantastiska saker. För så är det ju. Livets berg- och dalbana bjuder hela tiden på högt och lågt. Jag upplever att jag helt enkelt blivit mindre åksjuk med tiden.

27 December 2011: Under det här året har jag mått bättre, och sämre, än någonsin. Jag har varit gladare, lyckligare, mer fokuserad, mer ledsen, mer frustrerad och faktiskt mer av det mesta. Jag är tacksam över mycket jag fått vara med om, ledsen över en del annat. Något jag förstod för länge sedan är att det som betyder något till syvende och sist är att man öppnar sitt hjärta för kärlek, att man ger och tar av detta så fantastiska. En kram till någon som behöver närhet, ett tröstande ord då allt känns hopplöst. Inga stora eller dyra prylar kan kompensera för en ledsen själ.

Så, med det önskar jag dig kära läsare ett gott slut på 2021 och, som min extrasyster skulle säga, einen guten Rutsch in i 2022. Må dina ansträngningar göra dig starkare och bättre på att träffa målet.

21 dec

21 december 2021.

”He’s making a list, checking it twice…” Tomten kanske gjorde en lista för att få koll på vem som varit busig och vem som varit snäll, men jag gjorde en lista till storhandlingen. Imorgon kommer ”barnen” hem och det är skönt att ha allt på plats och slippa ge sig ut i julhandeln. Eller det kommer jag i alla fall att ha när jag varit iväg och handlat senare idag.

Jag fick ett meddelande från min faster där hon delade med sig av ett klokt citat. ”Det är en konst att vara en mänsklig varelse, inte görelse”. Hon påminde om vikten att vara i stillhet och lyssna inåt, något som verkligen är en konst. Kanske behövs det ännu mer då livet handlar mycket om att få saker och ting gjorda, men i mitt skede av livet känner jag att det finns väldigt mycket utrymme för självreflektion och att jag gillar att ta mig utanför det. Att fylla en hel månads ”tomrum” med kreativt pyssel har varit så roligt för mig. Jag har verkligen älskat att ta mig tid att skapa en stund varje dag.

Om drygt två veckor står vi inför det nya året och jag känner att mitt nya årsord hoppar omkring rakt framför mina ögon. Jag tror att det är ett handfast och positivt ord. Inte så djupt och karaktärsdanande, utan snarare ett ord som gör att jag får utlopp för precis det här behovet jag har att använda mina händer. Jag hade en mardröm för ett tag sedan då jag drömde att mina händer var helt förvärkta och svaga… Jag hoppas inte det var en sanndröm, för känslan av frustration och sorg var stor då jag vaknade. Bara tanken på att det finns många som har detta problem fick mig att vilja använda mina händer i deras ära. Plocka upp fiolen igen? Sticka avancerade mönster? Skriva texter med djup? Lära mig snickra? Det finns oändliga möjligheter och just nu skvalpar alla dessa möjligheter omkring i mina tankar. Det är okej med vilket ord det än blir. Kanske landar jag i något helt annat, som ”vila”. Vi får väl se.

Här får du en egen jullista att skriva ut om du vill ”skriva på riktigt”. Det kan vara ganska befriande, särskilt nu för tiden då vi så ofta lever våra liv i de där smarta telefonerna…

08 dec

Och hur har året varit?

En lista liknande denna svarade jag på för flera år sedan, men jag hittar den inte just nu. Hur som helst fick jag frågorna från Anuschka Rees. Visst är det lite tidigt att svara med flera veckor kvar på året, men jag tyckte det passade bra idag. Dessutom ger det dig chansen att göra något liknande i god tid innan året har gått över till 2022. Enjoy!

MITT 2021

Vilken händelse, stor eller liten, tänker du berätta för dina barnbarn om?
Det går inte att blunda för Coronavirusets påverkan både på samhälls- och på individnivå. Jag gillar inte när rädsla får styra viktiga beslut. Det är farligt på flera olika plan. Jag hoppas att de beslut som har tagits och som kommer att tas framöver (vaccinbevis har redan gått igenom, nu diskuteras tvångsvaccinering) inte leder till stora oroligheter. Gängbrottsligheten påverkar numera mer och mer ofta även oskyldiga, något som gör att jag kan oroa mig över våra barns trygghet även om de numera är vuxna. Jag har två kusiner i Stockholmstrakten vars tonåringar har blivit rånade under hösten. Två olika, på ställen där mina familjemedlemmar bor och verkar. Jag vill inte gå in på detaljer, men ”vi har varit naiva” känns numera som en riktig trigger för mig.

Om du fick beskriva ditt 2021 med 3 ord, vad skulle det vara?
Kontakt, hälsa, oro

Vilka nya saker upptäckte du om dig själv?

Jag fortsätter lära mig och utvecklas trots att jag nu har fyllt femtioett. Efter att ha känt på tanken att jag kanske är en vinterbadare har jag vid ett par tillfällen fått möjlighet att bekräfta detta! Just nu känns det kanske lite för kallt för decemberbadet jag planerade i november, men jag tror det blir av.

Vilken enskild prestation är du mest stolt över?

Att jag känner hur rätt jag har landat yrkesmässigt och att jag är en bra samtalsterapeut.

Vilken var den bästa nyheten du fick?

Att yngsta lillasyster skulle gifta sig nästa år! Åh, vad jag längtar till att fira kärlek och hopp.

Vilket var ditt favoritställe som du besökte 2021?

Alltså, här finns det två platser som slåss med varandra. Dels Stockholm/Nynäshamn då alla våra barn numera bor där, annars älskar jag att stå vid Östersjön och titta ut över horisonten i alla väder och vid alla sinnesstämningar!

Vilka av dina personliga egenskaper visade sig vara mest hjälpsamma i år?

Ja, det skulle kanske vara att jag är genuint intresserad av andra människors väl och ve, både då det gäller nära och kära och klienter jag möter i mitt yrke.

Vem var din bästa person som du alltid kunde lita på?

Maken och jag har båda jobbat hemifrån i år och har fått förlita oss på varandra både för känslomässiga och praktiska behov.

Vilka nya färdigheter har du lärt dig?

Jag har blivit en mer utvecklad planttant och somligt sitter definitivt numera i fingrarna. Jag vågar lita på mitt eget omdöme gällande odlandet på ett helt annat sätt än jag gjort förut.

Vad eller vem är du mest tacksam för?

Livet!

Om någon skrev en bok om ditt liv 2021, vilken typ av genre skulle det vara? En komedi, kärlekshistoria, drama, film noir eller något annat?

Boken skulle nog bli någon slags feelgood, eller en coming of age-bok passande klimakteriedamer istället för tonåringar. (Dessa två engelska begrepp heter samma på svenska vad jag vet, men feelgood är böcker och filmer som ska få mottagaren att må bra och coming of age handlar om tonåringar som går igenom något slags utveckling.)

Vilken var den viktigaste läxan du lärde dig 2021?

Det man investerar rikligen i betalar sig vanligtvis. Mest tänker jag på att jag faktiskt skött trädgårdslandet mycket bättre i år, hela vägen, och att vi därmed välsignades med en stor skörd.

Vilka mentala blockering(ar) övervann du?

Att min kropps utseende skulle spela någon roll. Jag har gått ner en hel del i vikt, men med det följer att huden blivit slapp. Det blir liksom aldrig bra och börjar man joxa finns det alltid något annat som måste fixas. Jag mår bra och kan använda min kropp, det är ju underbart.

Vilka 5 personer tyckte du mest om att umgås med?

Fem förslår inte. Jag kan inte välja ut ett så snävt antal.

Vilket var ditt största genombrottsögonblick karriärmässigt?

När jag fick två paketbokningar samma dag.

Hur har din relation till din familj utvecklats?

Att också yngsta dottern flyttat hemifrån innebär att jag fått ett annat förhållningssätt till barnen. De är ju vuxna, men jag är fortfarande deras mamma och vi behöver varandra på olika sätt. Det är en spännande väg att gå, den där då man upptäcker nya sidor hos varandra. Maken och jag har också blivit både ”empty nesters” och arbetar hemifrån båda två. Det innebär också att vi fått ett nytt slags förhållande.

Vilken bok eller film påverkade ditt liv på ett djupgående sätt?

Just nu är jag alldeles uppslukad av Daniel Bergmans Hjärtat. Sådan är jag, jag må fundera mycket, men när det gäller filmer och böcker minns jag mest det som gäller ”just nu”. Jag följer serier för underhållning, inte för att de ska påverka mig. Jag har läst en del böcker för att förkovra mig i mitt yrke som jag tycker har varit mycket användbara, men jag vet inte direkt om jag kan säga att de påverkat mig på ett djupgående sätt.

Vilken var din favoritkomplimang som du fick i år?

När någon tackade dotterns föräldrar för att hon är så ”j***a grym”.

Vilka småsaker gillade du mest under ditt dagliga liv?

De näst intill dagliga promenaderna i vårt vackra närområde.

Vilka coola saker har du skapat i år?

Jag vet inte att jag skapat något coolt överhuvudtaget, men jag tycker det är roligt att jobba på relationerna jag har med syskonbarnen. Med olika intresse och framgång naturligtvis, beroende på ålder och fas i livet. Jag vill gärna lära känna också mina syskonbarn i Skottland, så det vill jag gärna ta tag i. Och makens syskonbarn. Det är svårt att ta en fika med någon i Sydney, så det får lösas på annat vis.

Vilket var ditt vanligaste mentala tillstånd i år (t.ex. upprymd, nyfiken, stressad)?

Nöjd skulle jag vilja säga!

Var det något du gjorde för första gången i ditt liv i år?

Vinterbadade!

Vilken var din favoritstund med dina vänner?

Innerliga samtal med fina, fina vänner.

Vilket huvudmål lade du grunden för?

En god hälsa in i ålderdomen.

Vilka bekymmer visade sig vara helt onödiga?

Av privat karaktär.

Vilken upplevelse skulle du älska att göra om igen?

Flyga med maken! Det var verkligen kul att flyga till Gotland över dagen…

Vilken var den bästa presenten du fick?

Omtanke.

Hur har din övergripande syn på livet utvecklats?

Den går fram och tillbaka. Mest tycker jag att livet är ett fantastiskt äventyr som bjuder på så många höjdpunkter mitt i vardagen!

Vilket var det största problemet du löste?

Av privat karaktär.

Vilket var det roligaste ögonblicket på ditt år, ett som fortfarande gör det svårt att inte brista i skratt när du tänker på det?

Typ varje gång jag fejstajmar med min treårige brorson.

Vilket köp visade sig vara det bästa beslutet någonsin?

Vårt köksmöblemang! Alla gånger.

Vad skulle du göra annorlunda och varför?

Min livsfilosofi är att när något är gjort hjälper det inte att älta vad som hade kunnat göras annorlunda. Jag väljer därför att ta ansvar för de val jag gjort, både de bra och de dåliga.

Vad förtjänar du en klapp på axeln för?

För att jag inte ger upp. Jag har gett upp många gånger i mitt liv och tyckt att saker varit omöjliga utan att prova. Det har hänt något mig efter mina tuffa år. Jag är snällare mot mig själv och jag låter också (mycket) ta tid.

Vilka aktiviteter fick dig att tappa tidsuppfattningen?

Trädgårdsarbete med någon bra bok i öronen.

Vad tänkte du på mer än något annat?

Troligen våra barn och deras väl och ve.

Vilka ämnen tyckte du mest om att lära dig om?

Det går inte att välja ett. Psykologi och odling/trädgård.

Vilka nya vanor odlade du?

Lymfmassage!!! Egenmassagen får väl mest räknas till vanorna, men hade jag haft de pengarna hade jag haft som vana att gå på lymfmassage en gång i veckan. Drömma kan man!

Vilka råd skulle du ge dig själv i början av 2021 om du kunde?

Håll i, håll ut! Detta fick vi ju ändå av andra, men jag upplever verkligen vikten av att göra just det.

Gjorde någon del av dig själv eller ditt liv en helomvändning i år?

Den frågan får jag nog fundera lite längre på.

Vad eller vem hade den största positiva inverkan på ditt liv i år?

Min lymfmassör Nettan gav min kropp nytt hopp!

MITT 2022

Vad vill du att det övergripande temat för ditt 2022 ska vara?
Det här återkommer jag till. Jag har redan börjat fundera över mitt årsord för nästa år, särskilt då KONTAKT varit så otroligt bra för mig och att jag trots det kände mig rätt klar redan för ett par månader sedan.

Vad vill du se, upptäcka, utforska?
Vågar jag mig på att drömma om norrsken och ishotell här?

Vem vill du spendera mer tid med under 2022?

Andra människor.

Vilka färdigheter vill du lära dig, förbättra eller behärska?
Jag vill ge mig på lite mer avancerade stickprojekt, men lockas även av återbruk av textilier. Jag vill läsa mer, bli starkare (usch, det var mitt mål för 2021 och jag har inte alls ärat det målet), bli snabbare på tangentbordet, lära mig mer om ayurveda och… Här vill jag fylla på med mycket mer! Det är ju underbart att utvecklas.

Vilken personlig egenskap vill du utveckla eller stärka?

Kan man öva på att bli kreativ? Isåfall väljer jag det.

Hur vill du att din vardag ska se ut?

Jag vill ha en inrutad vardag och hoppas kunna använda helgerna till att vara mer spontan.

Vilka vanor vill du ändra, odla eller bli av med?

Det här tror jag kommer att passa ihop med mitt årsord, så jag väntar lite med att svara.

Vad vill du uppnå karriärmässigt?

Jag hoppas att nå ut till fler klienter och att få fortsätta utvecklas och vara behjälplig i den position jag nu är.

Hur vill du minnas året 2022 när du ser tillbaka på det om 10/20/50 år från nu?

Vill inte alla kunna se tillbaka på ett kommande år med värme, glädje och tacksamhet om man får önska?!

Vilket är ditt första mål för 2022?

Ett nytt årsord, ett ledord som ska få följa med mig under hela 2022.

24 nov

Sista badet för säsongen?

Igår tog jag något som mest kan liknas vid ett tångbad. Jag fick vada ut genom tjocka tångruskor innan det blev så djupt att jag kunde doppa mig. Somliga hade inte fixat det, tanken på vad som dolde sig där i tångskogen hade nog blivit lite väl jobbig. Behandlingen kan köpas för dyra pengar på diverse span, men då brukar vattnet vara varmt och gott. Jag vet därför inte direkt om detta bad gav de hälsoeffekter som hävdas.

Lufttemperaturen var +5°C, antagligen lite lägre pga blåsten, och vattnet var varmare än så. Inte varmare än att det bet ordentligt i fötterna dock. Jag funderar på om det går att genomföra ett decemberbad. Det hade varit roligt, men jag vill inte att det ska vara plågsamt! Mest är jag lycklig över att vara en badande människa igen och i det ingår att det ska vara njutbart. Var det njutbart igår? Ja, faktiskt! Värmen som följer med en resten av dagen efter ett sådant här dopp är riktigt härlig. Har du testat?

15 nov

Ett dopp i det grå.

I lördags drog maken med mig på en extralång promenad. Det var precis lika grått ute som det är idag och fukten hängde tungt i varje andetag. Vi utbytte inte många ord, det var inte den sortens promenad. Maken rekade för en kommande milrunda att springa och jag fokuserade på att inte halka bland de höstvåta löven. När vi kom förbi det tredje potentiella badstället längs Östersjökusten sa jag: ”Hur långt är vi hemifrån? Jag tänkte ta mig ett dopp.” Maken blev inte helt förvånad, jag hade redan uttryckt en önskan att testa kallbad. Att det skulle ske där och då var nog en större överraskning. Sagt och gjort. Av med kläderna och ner i vattnet. Säger jag att det inte var kallt tror du mig väl inte, men det var så det kändes. Ungefär samma temperatur ovanför som i vattnet och en jättefin sandstrand. Jag hade nästan kunnat tänka mig simma en stund, men tänkte att det kanske skulle vara jobbigt för kroppen. Efter att ha torkat mig ordentligt torr var det dags att promenera hem i rask takt, nu med ett helt annat schvung i stegen. Jag visste väl att vinterbad skulle vara något för mig…

Tyvärr vaknade jag med sprängande huvudvärk igår morse, men hur jag än vänder och vrider på det kan jag inte få ihop det med badet. Jag nöjer mig med att tänka att det säkert hade varit ännu värre om jag inte gett mig själv denna gåva!

12 nov

Hon som jag kunde ha blivit.

För några dagar sedan skrev jag ett inlägg till ”Trettio tacksamma…” och avslutade med meningen Jag kunde bli vem som helst, men jag blev jag. (Jens Hult) Efter den påminnelsen har jag inte riktigt kunnat släppa orden. Ett tag lyssnade jag på Jag blev jag flera gånger om dagen. Det var något som verkligen talade till mig, det där med hur en människa utvecklas, vad det är som för en till varje given stund. Generna. Miljön. Kulturen. Platsen i syskonskaran. Utbildning och arbetsplatser. Vänner. Partners. Upplevelser, både positiva och negativa. Ekonomi.

Eftersom jag länge har haft ett så stort intresse av frågor runt psykologi och utveckling är det inte särskilt konstigt att jag då och då skärskådar mig själv och funderar runt var jag är och hur jag ska komma vidare. Jag kan uppfyllas av tacksamhet över allt som fört mig dit jag är i just det tillfället, men ibland sörjer jag också. Jag sörjer människor, drömmar, förhoppningar och planer som jag fått lämna bakom mig. Är det något jag insett är det att det inte finns något utrymme för mig att älta OM bara si och så hade hänt/inte hänt. Det som har skett har skett. I acceptansen runt detta faktum finns det dock utrymme för ett visst mått av sorg.

Jag kan sörja den samhällsintresserade person jag en gång var. Jag läste, lyssnade och förhöll mig till beslut, händelser och nyheter. Jag analyserade och delade gärna med mig av mina slutsatser. Jag debatterade gärna med personer som inte tyckte som jag. Jag var engagerad. Idag finns det inte utrymme för detta i mitt liv. Jag blir deppig av det svarta nyhetsflöde som uppfyller våra medier, så jag undviker nyheter och debattartiklar. Jag kan bli fysiskt illamående av hur ondskan manifesteras i människor och samhällen. Jag upplever att min strävan efter att göra gott aldrig räcker till och hur jag som privilegierad ändå inte har rätt att uttala mig. Eller om jag uttalar mig så är det alltid med risken att bli skriven på näsan av någon som vet bättre, som är mer upplyst, som har insikter som gått mig förbi. (”Skriven på näsan” är min upplevelse, jag menar inte att folk är ute efter att sätta dit mig.) Det som fyllde mig med förväntan och lust ger mig numera en klump i magen. Jag vet inte riktigt när det skedde eller om känslan kommer att kvarstå, men jag vet att jag sörjer hon som en gång var jag. Samtidigt tycker jag bättre om mig själv än någonsin, så kanske behövde jag släppa taget om den här delen av mig själv, åtminstone tillfälligt. Har du upplevt något liknande?