23 jan

”Här är ditt liv”.

Det känns som att jag har sorterat foton, scannat, beskurit, konverserat via sms med diverse släktingar och rotat i gömmorna i flera dagar. Riktigt så är det inte. Jag har gjort annat också. Min syster kom hit igår så vi kunde jobba på det projekt som varit igång ända sedan våra föräldrar gick bort. Deras foton har delats upp till respektive syskon och deras familjer, men alla ”släktbilder” som är lite mer allmänna har legat i en låda för att ”tas om hand någon dag”. Sådana dagar kommer aldrig om man inte gör något åt det och det var precis det vi alltså gjorde igår. Jag är mer än lovligt snurrig nu, men det finns ett system. Mammas släkt, fars släkt, vår familj, dokument/papper. Jag ska lägga upp allt med någorlunda bra beskrivningar i mappar på Dropbox så att alla fastrar/farbröder/mostrar/morbröder/kusiner kan få tillgång till allt som de vill ha. Originalen har vi kvar på lämpligt ställe, i vårt fall i en damm- och odjurssäker låda.

Vem har rätt att styra över ett släktbibliotek? Jag tycker det är så tragiskt när folk bara slänger foton utan urskiljning och tar gärna emot om någon vill bli av med sina, oavsett var de kommer ifrån. Vissa foton har absolut inget värde. Vackra solnedgångar i all ära, men är man inte proffsfotograf eller var med själv så är de rätt trista på foto. Alla bilder med okända människor utan dokumentation är också tråkiga om de inte håller samma klass som typ Marilyn Monroes kjolbild, den där kjolen blåste upp så där snajsigt. Jämna födelsedagar med blommor tycker jag är urroliga, men det är svårt att se skillnad på 60, 70, 85. Nu är den (troligen) sista utrensningen är klar blir det förhoppningsvis lagom många historiskt viktiga foton som kan lämnas över till kommande generationer.

En rolig bild med mammas kusin Britta, moster Inga, moster Elin med sin dotter i knät och så hux flux faster Hedvig. I andra familjer hade det inte varit konstigt, men eftersom mormor kom från Sturkö och morfar från Umeå var det sällan deras släktingar befann sig på samma ställe.

Hur gör du med digitaliseringen? Moln? Sticka? Extra hårddisk? DVD känns ju rätt förlegat… Eller finns det ingen digitalisering? Vem har isåfall alla släktens fotoalbum? Finns de överhuvudtaget kvar? Har du då fotoalbum med bilder på en massa folk som du inte känner igen, eller bara kan gissa vilken släkt de tillhör?

Min fina gamlafarmor, mammas farmor Anna Forsman. Alltid stilig, troligtvis med hemsytt på sig. Jag vet att min syssling har några plagg som hon sytt. Jag tror inte morfar var särskilt intresserad av sin mammas husligheter, men det finns åtminstone en julbonad som hon broderat här hemma.

Nu är det dags att sova. Helgen är osedvanligt upptagen. Annars går mest dagarna i sakta coronamak, så jag fick påminna mig om att jag faktiskt har en tid att passa. Innan jag stänger ner måste jag tipsa om denna synnerligen trevliga aktivitet! Ens rötter är inte oviktiga och tyvärr blir man ofta intresserad först då de som skulle kunna berätta börjar bli få till antalet. Hoppas att du också har släktingar som kan hjälpa dig!

14 nov

Ofrivillig storstädning.

Jag vet inte riktigt vad som hände igår, men jag lyckades med hjälp av min axel radera alla mejl i min inbox på telefonen från 2017 till nu. Fråga mig inte hur det gick till och vart alla mejlen tog vägen, för jag hittade dem inte i soptunnan när jag så småningom upptäckte misstaget. Som tur är brukar jag sortera viktiga mejl på datorn mer eller mindre varje dag (företaget, personligt, viktigt, osv), så egentligen var det jättebra att det här hände. Jag kände mig rent lättad efter att helt maniskt ha suttit och fixat ”resten” i flera timmar mitt i natten.

Jag blev faktiskt så inspirerad av den ofrivilliga rensningen att jag tog itu med den här bokhyllan som jag tänkt ordna upp i flera år. Något förefoto blev det inte, men såhär såg det ut då det var färdigt. Jag har slängt skräp, organiserat släktforskningen, lagt ett fåtal grejer i hallen för vidare transport ut till ladan, organiserat böckerna åtminstone lite efter ämne och hemfallit åt ändlös nostalgi. Fler böcker ska byta plats med sådant som står i sovrumshyllan, men det blir ett projekt för en annan dag. Tänk, vad befriande det är med en riktigt rejäl rensning!

Jag hittade detta fina kort på farmor, faster, fars faster, far och farbror. Vilken underbar bild! Detta är alltså min fars första föräldrahem. Det revs för att ge plats för ett modernare hus på 40-talet. Det är så roligt att min faster och farbror har rustat upp det riktigt fint för att bosätta sig där permanent. Min envise lille far – jag ser verkligen hans personlighet i detta korta ögonblick! Jag påmindes återigen om hur viktigt det är att vi dokumenterar både med text och bild. Bilden lade jag upp i släktforumet på Facebook och fick där rätt svar på vilka som är avporträtterade. Det visade sig att jag hade gissat rätt på alla utom fars faster, men mina barn hade antagligen inte känt igen någon. Oj, vad jobb jag har framför mig!

28 jan

Ordning på torpet!

Projekt ”samla ihop alla bilder från de senaste åren och rensa upp i röran” har gått in i nästa fas. Just nu håller programmet PowerPhotos på att leta efter dubbletter i alla de album vi lyckats skrapa ihop från diverse datorer. Vi betalade knappt 300 kr för ett program som både har lyckats omvandla gamla albumtyper till ”Bilder”, som är Apples nuvarande system, och som dessutom kan hitta dubbletter. Det känns som en riktig vinstlott med tanke på hur krångligt detta kunde ha blivit.

Har man ett problem av något slag kan man räkna med att någon annan har liknande upplevelser. Vi tror att vi är så unika, men de flesta av oss är ganska förutsägbara. Kanske inte i alla situationer, men i fler än vi kanske hade önskat. Ju äldre jag blir, desto mindre fördömande blir jag just av denna anledning. Vem är jag att döma någon? Det är så lätt att sitta på sin höga häst tills den drar iväg med en och det visar sig att man varken spänt åt sadeln ordentligt eller ställt in stigbyglar och tyglar.

Jag tror inte att det bara är av godo som den digitala bildvärlden tagit över. Kanske inbillar jag mig bara, men jag kommer ihåg att vi ganska ofta satt och tittade i fotoalbumen hemma. Hur ofta sitter folk och går igenom sina digitala fotoalbum? Vi har numera ett delat album som hela familjen kan lägga till bilder i. Dessa bilder dyker sedan upp i skärmsläckaren på teven hemma. Jätteroligt! Jag vet att det finns digitala ramar som har en liknande funktion.

Nu är det bara mammas och fars stora samling bilder som ska digitaliseras och delas med alla syskon. Det är så skönt med projekt som försvinner från Att göra-listan! Naturligtvis tillkommer det alltid nya punkter på den där listan, men över tid händer det grejer.

13 jan

Tack för den här gången.

Nu är glada julen slut. Julgranen har dansats ut av fyra fnissande vuxna sjungandes till någon lekledare på iTunes i en tonart som bättre passade en treåring. När vi hade dansat åt både ena och andra hållet, klappat händerna och nigit som flickorna i ringen var det dags att tacka alla julprylar för den här gången och varsamt packa ner dem i jullådorna. Jag är fortfarande mycket nöjd med att ha alla julsaker samlade i de lådor vi införskaffade i Utah. Packpappret får vi nog börja byta ut nästa år då det inte fyller någon funktion om det är trasigt och allt för slitet.

Ingen av oss tycker om januarimörkret, så stjärnorna i fönstren får hänga med ett tag till. Granen har varit toppen, men nog lämnade den spår efter sig då den fick kicken. I vanlig ordning lär vi hitta barr hela vägen fram till nästa jul.

05 jan

Fixarlördag.

Maken är inte helt nöjd med att jag smygstädar undan julen, men vad gör man då solen skiner och det känns grönare ute än för ett halvår sedan då vi befann oss mitt i sommaren? Idag fick grenen byta kläder. Jag räddade kristaller från en lampa som var bortom all räddning. De har legat och väntat på bättre tider och tydligen var det just den femte januari som bjöd på dessa tider. Jag försökte variera längd på de olika hängena då jag vill att grenen ska få lite mer liv. Den har torkat till så i vårt kök att jag av misstag knäckte av en gren, men jag tycker inte det gör så mycket. Nu hänger ”istappar” där och skickar vackra solkatter så fort ljuset kommer åt dem.

Denna soliga och sköna lördag har jag stoppat fläskkarré i slow cookern (favoritreceptet, fläskkarrén är billig på ICA Nära den här veckan), städat micro och spis/ugn och fixat med både det ena och det andra. Jag gillar de där fixardagarna, särskilt som uppladdning till stora utmaningar (som nytt jobb på måndag). Det rensar verkligen huvudet och det känns bra att få bort högar. Hur gör du för att samla energi?

Före- och efterbilder var det väldigt länge sedan jag delade med mig av. Såpa är toppen som ugnsrengöring. Jag brukar smörja insidan på glaset, gallret och ugnsbotten med vanlig grönsåpa. 100°C i en halvtimme, sedan stänger man av värmen och låter det svalna. Gallret är bara att ge en omgång med Svinto för att få bort allt guck. Glas och botten får man vara lite mer försiktig med, så jag brukar använda vanliga hushållssvampar med den vita, mjukare skrubbsidan för att få bort det värsta. Ugnsbotten blir alltid jättefin, men ugnsglaset är lite klurigare. Hur gör du för att få det helt fritt från ingrodda stänk?
Edit: När jag hade gjort så mycket rent jag kunde tog jag det sista med skrapan jag använder till glashällen. De sista fläckarna åkte av med schvung! Jättesmidigt, och inga repor.

25 sep

Var sak på sin plats.

Jag trivs väldigt bra här i arbetsrummet. Så fint ljus, nostalgisk tapet, vackra (för mig lite ovanliga) färger och allt har en plats. Så befriande efter de senaste årens ständiga omflyttande av högar hit och dit!

Jag kan rekommendera Clas Ohlsons Smartstore Dry-lådor för förvaring på vindar, i lador och källare där problem med damm, skadedjur, unken lukt och fukt kan förekomma. I och för sig har vi inte hunnit utvärdera hur pass bra de är, men de verkar kunna hålla vad de lovar! När vi köpte dem hade CO ett specialerbjudande, så vi betalade 199 kr/st för den största modellen.

09 sep

Om att hitta frid.

Känslan av absolut lugn och tillförsikt. Såhär tänker jag mig att den ser ut. Jag är inte riktigt där än, men långsamt närmar jag mig något som åtminstone liknar det här.

Valvakan strömmar från datorn medan jag njuter av att arbetsrummet äntligen står klart. Allt som finns här inne ska finnas här. Den sista sopsäcken är nedburen, alla grejer som skulle hitta nya hem har lämnats över till sina nya ägare, jag sitter på den bekväma och fina arbetsstol som maken bar hem från Kalmar häromdagen och bakom mig står allt som ska upp på en kommande vägghylla färdigsorterat och klart. Jag hade aldrig kunnat tro att det skulle ta så här lång tid, men jag är otroligt tacksam över den renande process som detta organisationsarbete har inneburit. Kanske kan ordning och reda runt omkring mig också leda till detsamma inombords?

07 aug

On and on and on and on…

Nu blir skuggorna längre och kvällarna börjar trevande bjuda på välbehövlig svalka och det mjuka sensommarmörker jag älskar så mycket. Den här sommaren har inte varit som någon annan, någonsin. Jag vet inte riktigt vad som hände, men allt känns som en märklig dröm. Exotisk värme, torr brunn, höstfärgade löv i juli, Utahfärgat gräs i trädgårdar och dikeskanter, poolvarmt vatten i Bredavik, besök till mammas grav och fars skog, bortflyttad dotter, hälsoproblem, nästan inga grillkvällar… Jag hoppas att hela det svenska folket har kunnat tanka D-vitamin i mängder så vinterdepressionerna kan hållas stången!

Äntligen har vi gått igenom allt vi hade med oss hem från Utah och det jag fått med mig hem efter mamma och far. Det tog bara två år, hahaha. Nu är det bara resten av flyttkartongerna som står ute i ladan kvar. Vojne! Lite tjatigt, kanske, men hur mycket kan man egentligen samla på sig? Tydligen mycket mer än man behöver, det är då ett som är säkert. Jag har varken organiserat enligt KonMari-metoden eller enligt Margareta Magnussons Döstädning, men mitt system har ändå varit välorganiserat. Jag skriver jag och mitt, inte vi, då det här har blivit mitt ansvar. Jag har försökt att inte ta beslut åt de andra familjemedlemmarna, så de har fått köra visst finlir efter mina första genomkörare.

I arbetsrummet står nu en hel del plastlådor med lock innehållande pysselprodukter. Jag har även en flyttkartong för loppisgrejer, en flyttkartong för ”när barnen flyttar hemifrån”, en hög för sådant som har specifika mottagare och en svart sopsäck. Systemet funkar bra. Jag kan berätta att ju mer som gås igenom, desto mindre fördragsamhet har jag. Vi har alla bara 24 timmar per dygn att förfoga över och jag har redan allt jag behöver och mer därtill för att fylla denna tid. Det ska dock bli intressant att se vad som döljer sig i de kvarvarande kartongerna. Campingutrustning? Barnens gamla skridskor? Lego och andra leksaker helt klart, men säkert också roliga och spännande överraskningar! Låt sorterandet fortsätta…

22 jul

Ordning och reda.

Mitt liv passerar revy dag efter dag efter dag och däremellan hinner jag knappt tänka. Vi håller på att rensa här hemma hos oss för att få vårt hem helt i ordning, men samtidigt gör vi färdigt allt hemma hos ”mamma och far” i Bredavik för att min bror och svägerska som äger huset ska slippa ha ansvar för något slags mausoleum. Vi har rensat kläder, bijouterier, böcker, militärskjortor, prydnadssaker, köksprylar, pärmar med ett oändligt antal ”viktiga papper”, ätit glass, skrattat, gråtit och jobbat mycket, mycket hårt. Det där med dödsstädning, vare sig det sker före eller efter någon gått bort, är inte helt lätt. Hur vet man att något är viktigt nog att spara? Och visst är det så att man inte kan spara minsta lilla papperslapp som framkallar känslor? Eller allt som på något vis skulle kunna gå att återvinna? Hur tänker du?

24 jun

Plocka upp sig själv.

Hade jag haft min telefon eller kameran här skulle jag ta en bild på hur det ser ut bakom mig. Totalt kaos! Elva flyttkartonger, en IKEA-kasse, ett helt gäng tavlor, ett dragspel och en av mormor Brittas vackra jeansmattor. Bredvid har jag en flyttkartong som är märkt ”loppis” och en som är märkt ”barnen-flytta-hemifrån-låda”, men där står också en IKEA-kasse med några av sonens grejer som inte får plats i det lilla gästrum han huserar i för tillfället. Jag har precis gått igenom tre fulla IKEA-kassar och en svart sopsäck för att sortera eller slänga innehållet. Målet med mitt sorterande är att ingenting som inte har en plats ska ut, bort från vårt hem. Med tanke på vad jag gjorde ikväll och att jag har XX antal flyttkartonger kvar ute i ladugården känns uppdraget fullständigt övermäktigt, men så lätt ger jag mig inte. Ska något i den här processen ha en chans ska det passa in i någon av dessa kategorier:

loppis
barnen-flytta-hemifrån-låda
viktiga papper (examensbevis och liknande)
pyssel och hantverk (jag har bestämt mig för att vara väldigt selektiv dock pga ytterst begränsade förvaringsmöjligheter)
sparas (ett fåtal saker med stort affektionsvärde)
kläder som används och har en plats i någons garderob
böcker som är värdefulla nog att få stå i våra bokhyllor
sådant som OMGÅENDE kan ges bort till specifika mottagare

Nu ska jag sova på saken, så får vi se om jag orkar mer imorgon. Jag tycker sånt här är jätteroligt, men det kräver mycket energi. Dessvärre kan inte någon annan göra jobbet. Jag litar inte alls på att ens nära vänner eller familjemedlemmar kan ta rätt beslut om vad som är värt att spara, så det är bara att bita ihop och jobba hårt med denna Mission Impossible. Heja!