28 maj

Fransk rabarbermarmelad.

Försommar och rabarber, oxalsyra och fladdrande smaklökar… Mums! Fördelen med att odla är att det känns nyttigt och härligt att vara ”ett med naturen”. När man ska ta hand om skörden är det ibland svårare att känna sig nyttig. Hur tar man till exempel bäst hand om frukt och bär? Att äta dem färska är toppen och det går bra att frysa det mesta utan att tillsätta en massa socker. Med rabarber är det dock annorlunda. Rabarberpaj, rabarbersaft, rabarberkräm, rabarbersylt, rabarbermarmelad… En massa socker överallt. Rabarber innehåller oxalsyra, något som bäst undviks om man har problem med njurarna. Kanske känns det mentalt bättre att veta att rabarbern är en grönsak, ingen frukt?

Jag hittade ett recept på fransk rabarbermarmelad som jag bestämde mig för att prova. Här hittar du receptet jag utgick ifrån och här nedanför skriver jag hur jag gjorde.

Fransk rabarbermarmelad

1 kg rabarber
750 g socker
30 g smör

Skölj rabarbern noggrant och skär dem i tunna slantar. Blanda med socker och låt stå i kylskåp över natten.

Slå av saften i en kastrull och koka ihop den (reducera) till hälften på medelhög värme. Lägg i smöret och låt koka ihop på låg värme. Tillsätt rabarbern, koka upp på hög värme och sänk sedan till låg värme. Låt puttra ihop till lagom marmeladkonsistens, rör om då och då. Jag lät det koka i en halvtimme, men hade nog kunnat ge marmeladen en kvart till om jag inte hade haft bråttom iväg.

Häll upp på väl rengjorda burkar och förvara i kylskåp. Öppnad burk ska hålla i ca en månad. Jättegott tillsammans med Bregott och lagrad ost på rågknäcke!

13 maj

Knäckiga blåbär.

Jag behöver inte prestera vare sig egenhändigt komponerade recept, läckra bilder eller miljö- och kvalitetsansvar på den här bloggen-som-inte-handlar-om-mat. Däremot kan jag kosta på mig att dela ut smarriga recept som jag snubblar över. Dagens tips handlar om receptet på den knäckiga paj som min syster brukar bjuda på då vi samlas många i Bredavik. Idag använde jag mig av blåbär, men receptet är skrivet för rabarber. Jag bytte ut mjölet mot ett glutenfritt alternativ, vilket inte påverkade smaken alls.

Knäckig rabarberpaj

Jag förstår att du blir mycket sugen på denna läckra dessert efter min imponerande reklamkampanj! Att fotot mest liknar krig i blåbärsskogen borde vara tillräckligt övertygande. Vi var fem personer som delade på sex portioner efter en rejäl måltid, men det var inte för att receptet var snålt tilltaget. Det var bara så gott! Vi åt pajen med vanlig snabbmarsansås, men en riktigt god vaniljglass hade inte heller varit dumt.

11 maj

Godaste gröten!

Jag mår inte bra av vete och saknar för det mesta varken bröd eller pasta. Däremot kan jag bli oerhört sugen på mannagrynsgröt, comfort food no. 1 då jag och mina syskon växte upp. Vår mamma gjorde världens godaste gröt med smör, röd mjölk och lite socker, så den var inte något vi fick varje dag.

När min syster häromdagen tipsade om sidan @ekotipset på Instagram gick jag in trots min Insta-blockad (när jag tog bort appen från telefonen och slutade hänga där ”vann” jag mängder av tid och slapp ett jobbigt beroende). Jag kan konstatera att just denna sida innehöll mängder av användbart och intressant material. Lite för mycket eko-skrämsel för min smak, dock. Jag gillar inte när man bygger på människors hälsoångest.

Mycket visste jag redan om, men det var roligt med en visuell inspirationsboost! Hade det varit en bok hade jag markerat massor av sidor. Ett tips som jag aldrig hade hört (syrran som är Insta-junkie sa att det finns överallt där) var att rosta havregryn för att sedan mixa dem. Detta ger ett havremjöl som kan ersätta mannagryn för att göra en godare gröt. Skulle det verkligen funka? Jo då, det visade sig vara ett riktigt toppentips!

Havregryn rostas i 200°C i tio minuter, rör om då och då. Låt grynen svalna och mixa dem sedan till havremjöl.

”Mannahavregröt”

0,5 msk smör
0,75 dl havremjöl
2,5 dl röd mjölk
en nypa salt

Smält smöret. Vispa i de andra ingredienserna och koka upp under omrörning. Fortsätt röra på låg temperatur i några minuter. Tillsätt lite socker efter smak. Ät gärna med mjölk och bär.

06 maj

Små, lätta moln på en hoppfull himmel.

Vilken underbar dag! Vårvindar friska och solsken i blick. Jag glömde vattna i trädgårdslandet och orkade inte räfsa upp gräset till täckodlingen, men jag kom ut på långpromenad med maken, hade ett givande studiemöte med triaden och har fyllt på frysen med gratis nyttigheter.

Ibland glömmer jag bort hur vackert det är här. Kanske inte glömmer direkt, jag promenerar ju i närområdet mer eller mindre varje dag. Det handlar mer om att jag blir hemmablind och börjar ta allt det vackra för givet. Det märks att många äldre håller coronatristessen på avstånd bl.a. genom promenader i vårt naturreservat. Varje dag ser jag bilar på kyrkoparkeringen och hurtbullar med kartor i högsta hugg. Härligt!

Tur att S gillar att skörda vad-som-nu-behöver-skördas. Idag plockade hon in två gigantiska bunkar med kirskål. När jag hade rensat och tagit hand om allt hade vi gemensamt lagt flera timmar på fyra 200-gramspåsar med förvälld kirskål. Med tanke på att finbutiker sålt denna delikatess för 600 kr/kg så var det kanske värt vårt jobb? Nu kan vi äta nyttig delikatess också i vinter.

Avslutningsvis vill jag skriva om min dröm att vara kulturtant i Stockholm. Då och då går jag in på Hemnet och kollar in tjusiga lägenheter från förra sekelskiftet i Vasastan. Idag hittade jag två lägenheter som Kronofogden lagt ut på exekutiv auktion. Det har jag aldrig sett där förut. Visst finns det alltid fastigheter som Kronofogden vill bli av med, men jag har aldrig sett några i just Vasastan. Är det coronaviruset som ställt till det? Och hur vanligt kommer det att bli med exekutiva auktioner framöver? Jag vill att allt ska vara som vanligt, men det är det ju inte. Att landa i de små glädjorna, som t.ex. skördat lyxogräs, hjälper mig åtminstone att förhöja livskvaliteten.

21 apr

Kirskålspaj.

If you can’t beat them, join them. Kirskålen växer och frodas i vår trädgård och efter att ha testat smaken förra året har jag bestämt mig för att skörda, förvälla och frysa in en del i år. Både pesto med solrosfrö (billigare än pinjenötter och man riskerar inte att få fenomenet pinjemun) och kirskålspaj är riktigt gott. Kirskålen kan byta ut spenat i de flesta recept. Även om det är lätt att odla spenat måste ju något man varken behöver så, vattna eller rensa vara ännu bättre?

Jag gjorde en pajdeg på 3 dl mjöl, 150 g smör och 2 msk iskallt vatten. (Förgrädda i 200 grader ca 15 minuter.) Den här fyllde jag med 2 lökar och 2 vitlöksklyftor som finhackades och frästes mjuka tillsammans med några liter kirskål som rensats från stjälkar, förvällts och grovhackats. Detta lades i det förgräddade pajskalet och fick sedan sällskap av 3 dl riven ost, en förpackning smulad fetaost, lite paprikapulver och svartpeppar och en äggstanning på 3 ägg och 3 dl mjölk. Skjuts in i ugnen i 30 minuter (många treor, lätt att komma ihåg).

02 apr

Endricka.

Maken har länge pratat om att göra endricka av något slag. Det finns enbärsdricka som man gör på rena enbär eller enbärsolja och så finns det gårdagens experiment, en endricka som bryggs på hela enkvistar med barr och bär. Här hittar du receptet som maken följde.

Det är alltid lika spännande att följa recept på nätet. Detta uppmanade kocken att samla in ”en välfylld kasse” enris med bär. Maken verkar ha tolkat detta som ”packa en sopsäck full med enris”, så efter drickamakeriet har vi fortfarande enris nog för resten av grannskapet.

Jag vet inte om det bidrog till något, men maken ville koka denna brygd på vedspisen. Med tanke på kommentaren i ett annat recept (gör inte endricka på våren då den blir besk) kanske just vedkokandet var en viktig detalj för att påverka smaken positivt?

Mjölkkanna 101/1359 tillhörde en gång i tiden fars föräldrahem i Klackamåla. Undrar just hur länge sedan kannan senast fylldes med mjölk eller något annat drickbart? Den rengjordes ytterst noggrant inför detta äventyr, något som säkert har hänt många gånger förut.

Jag vill inte påstå att det luktade gott i köket/bryggeriet av endrickan. Doften var väldigt intensiv med en touch av skog, mossa och kåda, men smaken var inte helt oäven då sockret hade tillsatts.

När brygden hade uppnått den magiska temperaturen 37°C var det dags att röra ut ett halvt paket jäst i drickan. Efter ett tag var det klart att jäsningsprocessen var igång och maken hällde upp drickan i IKEA-flaskor med snäpplock. Nu står de svalt och ska göra så i tre-fyra dagar, så får vi se om experimentet blev lyckat eller ej. Sist vi gjorde något drickbart handlade det om smarrig flädersaft och äppelmusten av våra Ingrid Marie-äpplen blev fantastiskt god. Vi hoppas att endrickan också är duktig på att smeka smaklökarna.

26 mar

Karantänbak.

För några veckor sedan städade jag upp i köksskåp och förråd. I samband med det bestämde jag mig för att använda också allt som hade hunnit förbi ”bäst före”-datum. Varken maken eller dottern bakar bröd, och eftersom jag inte har gjort det på jättelänge var det sådana ingredienser som behövde användas på en gång. Rågmjöl, glutenfri, vit mjölersättning, pumpakärnor, solroskärnor, valnötter och aprikoser… Hm! Det blir ju nästan precis ett filmjölksbröd! Eller rättare sagt två stycken. Inget behövde slängas och det här brödet håller både länge i kylskåp och går utmärkt att frysa (färdigskivat). Bara att stoppa ner snabbt i brödrosten direkt från frysen och sedan äta en smarrig, ”nybakad” smörgås.

Vad har du som kan förvandlas till något gott i dina skåp innan det är för sent?

Bästa receptet på filmjölksbröd jag har hittat finns HÄR. Det går bra också med ljus sirap. Jag har testat med blandad, torkad frukt, katrinblommon, dadlar, fikon, aprikoser, valnötter, cashewnötter, olika fröer, hasselnötter, mandlar, allt i olika konstellationer. Mina favoriter är valnötter, pumpa- och solrosfröer samt aprikoser och fikon. Jag är inte glutenintolerant, tål råg, men inte vete, och har testat med flera olika alternativa vetemjölssubstitut med gott resultat.

05 mar

… och där är säsongen igång!

Jag har en konstig grej som gäller trädgård och odlande. Jag gillar verkligen att vara planttant, men har så erbarmligt svårt att komma igång med försådder och andra förberedelser. T o m tråkigt rensande gör jag hellre. Det är precis som att det eventuella misslyckandet ligger där framför mig, manifesterat i påsar med såjord, fröer och verktyg… Nu är jag åtminstone igång. Lunchrasten gick åt till att sätta tomat, chili, paprika, aubergine och basilika. Maken har monterat hyllsystemet med belysning i gästskrubben i år eftersom inte sonen längre bor där. Tror att det blir jättebra!

Förra året lärde jag mig ett och annat, men inte vad som egentligen gick fel med basilikaskörden. På’t igen, så blir det kanske så det räcker åtminstone till några portioner pesto!

Jag firade med att rensa fruktkorgen på mjuk kiwi och skrumpet äpple. Dessa fick en runda i råsaftcentrifugen till mina smaklökars stora glädje. Tänk om det blir så stor Ingrid Marie-skörd som för två år sedan så vi kan njuta rosa äppelmust igen… Drömma kan man ju!

28 aug

Svavelticka.

Jag älskar att äta svamp, men jag är urdålig på att hitta var den växer. När andra pratar om vilket fantastiskt svampår det är blir min skörd på sin höjd ett par maskätna flugsvampar eller något annat oätligt. Igår hade jag ändå turen att hitta en svavelticka, en svamp som svenskar inte brukar titta två gånger på. I andra delar av världen anses den dock vara en delikatess. Jag skickade bilder till min svampspecialistfaster. Hon gillar den inte själv, men talade om att andra älskar smaken. Med tanke på att den kallas ”skogens kyckling” ser jag fram emot att få smaka resultatet!

18 jun

Gott!

Yngsta dottern har längtat efter att plocka jordgubbar i Åby, något som hon gjorde varje år med morfar då det begav sig. Idag, tre år sedan sist, var det dags! Jag såg att Åby bär hade öppnat för självplock, så vi åkte dit och försåg oss till det fina priset 36 kr/kg. Som hittat! Dessutom hade vi en mysig stund tillsammans i det fina vädret. Mina gamla jordgubbsplockartakter sitter fortfarande i trots att det var över 30 år sedan jag kunde titulera mig ”jordgubbsplockare”.

När vi kom hem lagade vi lunch med ”skräp”. Igår gallrade S i rödbetslandet. Jag hade sått alldeles för tätt, så det blev en del plantor över. S drog upp dem försiktigt och vi sköljde dem och slog av vattnet så gott det gick innan de lades i plastpåsar i kylen. (Så håller de flera dagar, annars kan man också förvälla dem och frysa in.)

Det går bra att äta rödbetsblast. Det smakar ungefär som spenat. Eftersom blasten innehåller en hel del nitrit ska man akta sig för att servera denna delikatess till barn under ett år. Hur som helst använde vi hela plantan. Detta recept rekommenderas varmt: smält en rejäl klick smör och stek försiktigt ett par pressade vitlöksklyftor i detta. Höj värmen och stek på de små gallrade, väl sköljda rödbetsplantorna tills de mjuknat. Strössla över lite flingsalt och servera med fetaost och rostade solroskärnor. Varsågod!