RUTIN

09 aug

Nya chanser.

Det är ingen hemlighet att jag brukar dra igång nya projekt när jag står inför en förändring av något slag. Början på en ny vecka. Ny årstid. Den första i månaden. Nyår. Nytt jobb. Nytt hem. Nya omständigheter. Min mammas favorituttryck var ”jag börjar på måndag” (gällande att leva mer hälsosamt, å andra sidan var det sista hon sa till mig ”banta inte”) och jag känner en stor trygghet i att veta, eller hoppas på, att det alltid finns en ny måndag där framme. Det är en dag som dyker upp 52 eller 53 gånger varje år, så det ger många chanser till att fatta bättre beslut, bli mer strukturerad, ge sig själv en nystart eller vad det nu är som behöver göras. Du behöver inte påminna mig om att detsamma gäller alla andra veckodagar också, måndagar har helt enkelt en högre status i mina ögon. 58% av alla amerikaner tycker för övrigt att måndagar är den värsta dagen på hela veckan, något som jag antar har att göra med att de inte gillar sina jobb. Tragiskt.

Nu har jag varit ensam här hemma i några dagar, även om jag har haft besök varje dag. Det har gett mycket tid till eftersatt trädgårdsarbete och städning som jag inte velat ödsla tid på med älsklingarna här hemma. Igår kväll låg jag och klämde ett gäng avsnitt av ”Morden i Helsingör” för att jobba på min danska och för att jag råkar besitta en förkärlek till deckare sedan ung ålder och idag får jag brunchbesök av fina vänner som lägger sin sommar bakom sig för att åka hem till Hasslö. I eftermiddag ska vi få en massa regn, vilket öppnar en massa chanser till inomhusaktiviteter. Jag har ett jobbsamtal, men efter det hade jag tänkt mig att sätta mig med höstens schema och strukturera upp livet lite. Det är en massa kul som händer på olika håll i landet, så det kommer att krävas ett lugnt och organiserat sinne. Eller krävas och krävas, jag mår helt enkelt bra av att ha koll på läget. Kul att jag har kvar min peppsten med förra årsordet RUTIN. Jag hittade den när jag städade på arbetsbordet och kände hur glad jag blev över alla rutiner som ger mitt liv en härlig struktur. Ja, om jag ger dem en chans, alltså, hahaha! När jag är klar med mitt översiktsschema kommer jag att ha så mycket roligt att se fram emot när måndag väl dyker upp.

25 maj

Om att orka vänta.

Det där med att ha tålamod nog att vänta in något, att på riktigt känna ”den som väntar på något gott väntar aldrig för länge” i hela kroppen, blir tydligen allt mer ovanligt i vår värld. Det har blivit mycket skrivet om det här i bloggen under våren pga de böcker jag läst och mitt eget intresse i frågan, men jag är inte beredd att lägga undan funderingarna. Jag känner att fokus och ihärdighet tar huvudrollen både i vardagliga beslut och i stunder då jag inte direkt har något som måste göras just då. Förra årsordet RUTIN har oväntat nog fortsatt att vara viktigt och ligger mitt framför ögonen på min arbetsplats för att påminna mig om att fortsätta sträva efter rutiner som kan leda till goda vanor.

Tänk bara på sparrisen som vi njutit så av under de senaste veckorna. De första fem plantorna sattes för flera år sedan i den enda lådan i trädgårdslandet som var tillgänglig just då. Tyvärr gillar inte sparris att flyttas, så jag struntar i att ge den en bättre plats trots att den är lite för skuggig och därmed inte ger lika stor skörd som annars hade varit möjlig. Hur som helst är det först i år, år fyra, som vi fått en lite större skörd på de första plantorna. ”Den som väntar på något gott får vänta jättelänge.” De andra plantorna etablerar sig med den äran och jag ser fram emot att få äta skörden från dem våren 2026, hahahaha!

Sedan är det alliumlökarna jag fick som små miniministrån av blomstersyrran. I år blommar två av dem och jag hoppas att de ska sprida sig på stället och bjuda på stor blomsterprakt framöver. Vänta, vänta, vänta för att se hur det blir…

Vänta, vänta, vänta. Purjospöna jag fick i jord igår kommer förhoppningsvis att må bra och trivas efter förra årets purjoblä där jag skördade ett tiotal som mer liknade vårlök än något annat då jag inte gav plantorna den omsorg eller det praktiska stöd de behövde. Här ska det bli långt bättre! Vänta bara.

Väntan på jordgubbarna är lång, men här hoppas jag åtminstone kunna äta ett och annat bär innan sommaren är slut. Vattna och vänta. Ge inte upp!

Tänk, jag skulle påmint mig själv flera gånger om att det mesta brukar ordna sig när alla mina pelargoner såg ut att ha gått hädan efter den tuffa vintern. Se bara! Här finns några nytillskott, men de flesta krukorna innehåller pelargoner som fått omsorg under våren, lite gull, ny jord, näring i rätt tid och sedan lite rehabilitering i växthuset. Nu ska de nog klara sig bra här på pelargontrappan. Jag orkade vänta och hoppas istället för att kasta in handduken och bara slänga alla när det såg mörkt ut. Vilken tur!

Och visst ser det lite klent ut här vid verandatrappan just nu, men jag fortsätter ge omvårdnad till allt som står här för att så småningom kunna njuta av blomsterprakt i överflöd. Vänta, men vänta inte sysslolös. Håll rutiner, fortsätt vattna och ge näring, rensa ogräs, ta bort det som inte mår så bra och ge utrymme till sådant som kan göra bättre. Och vänta lite till. Det blir bra det här!

09 dec

Rutin in i något annat.

Nu närmar det nya året sig med stormsteg. Jag lever sällan i framtiden numera. Inte för att jag gjorde det förut heller, men nog var det mer ofta förekommande då jag var yngre. Jag gillar nuet. Att fokusera på rutiner det här året har gett mig en chans att stanna upp och bli mer medveten om hur min tid används, jag har sett över mina prioriteringar och jag har funderat över hur saker och ting skulle kunna bli bättre mitt i min förnöjsamhet.

Några av de rutiner jag har ägnat tid åt har du här:

Blogg varje morgon och dagbok varje kväll. Under många, många år har jag använt bloggen som något slags dagbok och är mycket nöjd med hur den hjälper mig att fånga små skiftningar i livet, hur den hjälper mig framåt och hur den speglar det viktigaste jag ägnar mig åt. Jag fortsätter med skrivrutinen varje morgon då det går att passa in. Det här året har jag påmints om att kvällsdagböcker är ett bra sätt att processa dagen för att sedan sova gott. Att sidan bara har varit i storleken A6 har gjort att det gått fort. Jag sover alltid gott, men dagboken är onekligen en egenvård som passar mig.

Läsning, eller lyssning. I perioder lyssnar jag väldigt mycket på böcker då jag håller på i trädgården, stickar eller gör något annat där det passar bra och jag fortfarande kan fokusera. Som rutin har jag haft att gå igenom ny facklitteratur och romaner som inte är deckare med jämna mellanrum. Bokklubben har tyvärr hamnat på paus, men jag har ändå försökt förkovra mig. Jag har studerat hjärnan, menopaus, ”den tredje åldern”, känslomässigt störda föräldrar och en massa annat spännande.

James Clear har såklart varit min kompis genom hela detta året. Sonen och jag upptäckte honom samtidigt för ett gäng år sedan och han är verkligen prokrastinerares bästa vän! (Här har du en finfin hjälpguide på svenska från högskolan i Borås, tipsen går att applicera på annat än studier också.) Jag är inte säker på att jag blivit mindre av en prokrastinerare, men fler goda rutiner har bidragit till en hälsosam kontroll av delar av mitt liv.

Att alltid utgå från vad som finns i kyl och frys i matplaneringen har gjort att vi äter ganska mycket tråkigare, men att vi har extremt lite matspill. Med tanke på hur mycket dyrare maten har blivit bara under detta året är detta en av de rutiner som jag vill bygga vidare på inför nästa år, även då rutin som projekt läggs undan. Jag vill bli ännu bättre på att kombinera och utnyttja även lite märkligare torrvaror och frysta grönsaker från trädgården.

Sedan finns det rutiner som det inte blev något med. Eftersom detta inte är något biktbås behöver jag inte gå igenom dem, men den viktigaste kan jag lyfta. Maken introducerade Hälsans år 2023, men nej, tyvärr har jag inte riktigt tagit det till mig och det har snarare gått åt andra hållet. Jag har inte prioriterat hälsan på det sätt jag hade tänkt mig. Alls. Min nya kropp har gått upp i vikt vilket är mycket vanligt i min situation, så jag är glad att jag blivit av med andra jobbiga och störiga tecken på de förändringar som skett rent hormonellt. Yoga får jag in lite då och då, liksom promenader, men jag känner att jag behöver mer och är lite ledsen att jag inte prioriterat rutiner som kroppen mår bra av. Jaja, men nu blev det så. Carry on.

Telefonen är värd ett helt eget kapitel gällande rutiner. Jag har försökt en del olika förhållningssätt och har testat olika rutiner. Är inte framme än, men vet att det som funkar bäst för mig är att inte bära med telefonen på kroppen, att ladda den på annat ställe än vid sängen och att ha tyst läge inställt. Egentligen behövs inte mer, så detta tar jag också med mig in i nästa år.

Vad gäller ordet för 2024 är jag inte framme än. Jag har funderat på allt från DANSA till KUNSKAP. Vet inte om jag vill ha ett praktiskt eller ett känslomässigt ord, men vet att de praktiska vanligtvis ger större genomslag. Vi får väl se! Sökandet fortsätter.

02 nov

Bortslösad tid och rutiner.

Min bror uttryckte en gång att det verkade så jobbigt att ha jobb på olika tider under dagen, att jag ibland har ett samtal på morgonen och sedan inte har nästa förrän till eftermiddagen. Han undrade om det inte känns som att vara i ”väntläge” alla timmar mellan samtalen och att det då inte blir något annat gjort heller. Jag har funderat en del på det sedan dess. När han sa det tyckte jag inte alls att det var så, men långsamt kan jag se tecken till just detta. Jag vill kanske inte svetta ner mig genom att gräva tungt i trädgården fast det finns flera timmar tillgodo och jag hade hunnit duscha efter jobbet eller sitter och sitter och skjuter upp saker för att det finns tid. Detta sker på daglig basis, jag skjuter upp in absurdum. Det hjälper inte att veta att många delar denna ovana med mig, det stör mig varje gång jag ägnar uppmärksamhet till vad det är som händer eller har hänt. Delvis försöker jag komma åt fenomenet med mitt årsord RUTIN, något som förvisso har hjälpt en del. Jag gillar även att bestämma möte med mig själv inför vissa uppgifter för att ge samma tyngd till vikten av dessa som jag hade gjort om jag skulle göra något med någon annan.

Igår fanns det chans att praktisera ett sådant möte med mig själv. Jag bestämde mig för att jag ville få upp de översomrade amaryllislökarna som stått i en låda i trädgårdslandet sedan risken för frost försvann. Jag hade tretton själv och fick några av syrran och några av min väninna. Tyvärr har inte alla klarat sig och några är yttepyttesmå, men andra lever i högsta välmåga! Kanske är det fånigt att ägna så mycket uppmärksamhet åt dessa lökar, men nu har det blivit en grej för mig. Jag kan inte låta bli! Jag lovar att jag dessutom kommer att fortsätta köpa fler under säsongen, för tyvärr är min erfarenhet att noll blommar till jul när man hanterar dem på detta sätt. Det har att göra med att amaryllisen i vilt tillstånd blommar framåt våren. Förra säsongen lyckades jag få upp några sisådär till nyår, men annars har jag för mig att den sista blommade i juli.

Jag hittade både den ena och den andra blomman i trädgården. Dahliorna som jag hade klippt av hade lämnats i kanten av gräsmattan och flera hade fortsatt att slå ut! Kul att kunna plocka in en sådan här bukett den första november. Arrangerade om lite på skåpet i köket och insåg att mässingen behövde sig en duvning. Vid det här laget var det en halvtimme kvar till nästa samtal, men efter lite Häxans hade jag putsat alla tre ljusstakar. Fotot togs då två av tre var färdiga för att påminna om vilken skillnad det gör med lite puts. Små glädjor i vardagen är värdefulla!

18 sep

Höstrutiner.

Jag vet inte om jag någonsin pratat så mycket om hösten fast den knappt ens varit närvarande. Jag skulle vilja säga att sensommaren har tagit oss hela vägen hit. Hängmattan står fortfarande kvar i trädgården och var i bruk senast igår, t-shirt duger gott och väl som klädsel vid trädgårdsarbete och hade man så velat hade ett dopp i böljan den blå inte varit mycket kallare än för en månad sedan. Igår kom dock känslan av att det nu är dags att samla ihop mig inför hösten. Är det något som jag är bra på så är det att ge guldkant till denna av så många fruktade årstid. RUTIN är min målbild för året och jag känner att detta ord fortsätter att vara relevant. Här kommer därför en lista av möjliga höstrutiner för mig själv. Den är noll nydanande, men kreativitet och nytänkande är jag långt mindre bra på än att hitta sådant jag gillar att göra. Alltså, bort med meningslöst scrollande, in med trevliga rutiner. (Jag vet för övrigt att scrollande har sin plats och är mycket betydelsefullt för många av olika anledningar, men för mig är det oftast en tidstjuv som inte gör mitt liv bättre på något vis.)

Teförrådet behöver fyllas på med riktigt goda sorter så morgonstunden med blogg och te blir ännu trevligare.
Jag vill hitta Pero/Caro någonstans. Jag gillar det lite beska och nötiga kaffesubstitut som jag fick smak för tillsammans med havremjölk då vi bodde i USA. Bästa kvällsmyset.
Mer yoga! Fem minuters morgonyoga tror jag hade varit jättebra för min stela kropp. Med yogamattan utrullad i det rum jag numera använder som syrum blir det mindre omständligt att få till det.
Symaskinen ska få jobba. Åh, jag längtar efter att sy och har förberett för flera roliga projekt.
Fler promenader! Det har inte blivit mycket promenerande den här sommaren eftersom jag fått prioritera trädgårdsarbetet.
Skriva brev. Riktiga brev skrivna med penna på papper.
Sticka. Jag sorterade upp mina garner och gjorde mig av med en del ballast för ett tag sedan. ”Bara bra att ha” fick inte vara kvar, jag vill ha lite mer än så när jag stickar.
Fotoböcker. Lägger jag bara en stund här och där på att samla ihop favoriter i förberedande mappar blir dessa projekt inte så överväldigande.
Kalligrafi. Jag har legat i startgroparna hela året, så jag vet att det kommer att hända.
Fotvård. Bästa hälsoboosten.
Nya musiklistor! Jag vill hålla hjärnan igång och då är det bra att utmana med nya genrer, eller åtminstone nya artister.
Fräscha buketter trots att trädgården går i vila. Absolut görbart, även om det blir lite mer utmanande.
Läsa ”riktiga” böcker och bläddra i tidningar. Min rastlöshet ger sig fortfarande tillkänna vid dessa aktiviteter, men jag vill hitta tillbaka till ett av min ungdoms stora nöjen. Just nu lyssnar jag bara på böcker samtidigt som jag gör annat.
Sortera/rensa ut. Bästa mindfulnessövningen för mig. Detta görs lämpligen med viss regelbundenhet och gärna under ruskiga höstkvällar.
Långkok och middagsgäster. Att ägna maten lite mer uppmärksamhet känns extra trevligt om man kan göra det tillsammans med gäster.
Spela spel. Det kan vara på sin plats att sortera upp våra spel lite. Vi har en spelhörna som inte är helt ultimat utformad, men jag har inte kommit på något bättre sätt än. Att vara trångbodd har sina nackdelar.
Ta Courserakurser. Bra sätt att hålla igång hjärnan och det finns så mycket spännande att lära sig.
Göra lite nya kort med Silhouetten. Skär jag ut lite då och då kan jag montera vid andra tillfällen.
Fix med adventskalendrar. Jag har de senaste åren gjort en som våra barn och svärsonen fått dela på. Det vill jag göra i år igen, men det kommer också att finnas en liten dotterdotter att ta in i bilden.
Styrka. Jag vet att jag behöver styrketräning nu när trädgården går i vila och jag inte längre får in det naturligt i vardagen.

Sisådärja. Nu känner jag mig redo. Work hard, play hard. Balans i livet är så viktigt, men det krävs ofta planering eller åtminstone eftertanke för att ge sig själv de bästa förutsättningarna till ett liv där måsten, borden och viljor kan gå sida vid sida. Det var precis det jag gav mig själv i den här stunden. Hoppas att även du kan hitta lite höstglitter att ta in i tillvaron!

10 aug

En vanlig oktoberdag i augusti.

Ja, alltså, jag vet inte hur du har det, men här är det kallt, blåsigt och molnigt. Så här brukar det kännas runt min födelsedag i oktober. Jag tog i alla fall sovmorgon, eller rättare sagt så vaknade jag precis lika tidigt som vanligt, men låg kvar i sängen i två timmar. Vardagslivet drar igång ordentligt på måndag. Numera är jag inte alls lika mycket i Bredavik som när jag uppehöll mig där hela somrarna med barnen, men det känns ändå som att det är när det blir tyst där som sommaren är slut. Vi fortsätter så klart att vara där i olika konstellationer även när skolorna drar igång, men ändå. Våra sommargrannar har åkt hem till Göteborg, vår lärargranne har börjat jobba. Alla sängarna är bäddade och solrosorna har slagit ut. Sommaren 2023 kan sammanfattas och det kommer att finnas många härliga minnen att se tillbaka på när ovädret Hans byts ut mot höstvindar och vinterhalka. Hösten 2023. Hälsans år kom av sig, men jag är villig att återuppta fokuset och upprätta nya rutiner. Lilla barnbarnets BF närmar sig och vi har mycket spännande att se fram emot! Jag känner mig sålunda väldigt trött och väldigt pepp. Det blir bra det här. Tjingeling!

28 apr

Kroppskännedom.

Jag sitter här med ett svullet ögonlock och oroar mig över att jag återigen fått en vagel som leder till ett basaliom. Kanske är det inte alls så, jag är förkyld och mest troligt är att det bara är en vanlig ögoninflammation. Är det ett nytt basaliom så får jag ta det då.

Igår lyftes skillnaden mellan att ha hälsoångest och koll på kroppen i diskussionen med en släkting. Skillnaden är milsvid. Med hälsoångest är varje uppmärksammad abnormitet cancer, MS eller kanske demens. En person med hälsoångest kan många gånger inte undersöka sina bröst för att hålla koll på eventuella knölar utan att hitta en cysta eller förstorad lymfa p.g.a. en infektion i kroppen och se sig själv liggandes på ett operationsbord med dödsångest. För mig som har gått några rundor mot livet eller sett nära och kära göra detsamma gäller det att se på kroppen för vad den är: en makalös maskin som inte håller för evigt. Den behöver god omvårdnad, rätt drivmedel, service och reparationer när man hittar något som inte riktigt funkar som det ska. Dessutom är det onödigt att köra gasen i botten om och om igen. Man vill liksom inte att motorn ska skära.

Hur kan man ge sin kropp en bättre chans till välmående och hälsa? Alla standardsvar i världen är verkningslösa om man inte tar dem till sitt hjärta. Jag tror att en av de viktigaste gåvor vi kan ge oss själva är att bli vänner med våra egna kroppar trots alla utmaningar de ger oss. Lymfmassagen ger mig en stund i kontakt med den kropp som gett mig så mycket huvudbry genom åren. Att känna ”sockerdrickan” dra igång i mig är en härlig känsla, min kropp och mitt sinne arbetar tillsammans och jag mår bra av att veta att mitt rengöringssystem funkar. Samma sak med promenaderna i våra vackra omgivningar. Jag hittar inte riktigt min plats i gymmet, men under sommarhalvåret jobbar jag så hårt i trädgården att musklerna får sitt ändå.

Att ha koll på sin kropp är viktigt. Lär dig hur den funkar, hur den ser ut och hur den känns. Var uppmärksam på förändringar. Ta foton på födelsemärken om du tycker de börjar växa, klia eller de plötsligt blir såriga. Hud är duktiga på att tala om ifall det är något som ska åtgärdas. Ge dina bröst en klämomgång i duschen med regelbundenhet. Gå på de undersökningar som du får kallelse till, kolla tänderna och var uppmärksam på om du blir onaturligt trött eller urin och avföring uppvisar stora förändringar. Allt det här låter för vissa jättejobbigt, men jag lovar att om du övar försiktigt kan du se kroppen för vad den är. Ett fordon som behöver tas omhand. Börjar det hacka kan det går över av sig självt eller försvinna med lätta åtgärder (förkylning, nageltrång, kristallsjukan och liknande). Ibland behöver vi dock tillgång till en duktig mekaniker. Jag har insett att mitt fordon kom med vissa inbyggda svagheter, men är tacksam över den service och de åtgärder som sjukvården har hjälpt mig med så här långt. Ta hand om dig, hör du! Det är du värd.

24 mar

Pilgrimspepp.

Här är den lilla pilgrimsnål jag fick av syrran häromdagen. Den är så fin! Tanken är att man ska ge denna nål till någon som gjort en pilgrimsvandring (vilket jag gjorde, om än en alternativ, 2019). Jag ser den som motivation inför den vandring jag planerar att göra senare i vår. Min kondis är väl sådär, men jag kämpar på med vanliga promenader. Ingen borde låta sig hindras av det kanske inte jättemotiverande väder som varit vår följeslagare under den här vårvintern, men det gör jag. Det är så lätt att välja att bli kvar inomhus då valet står mellan det och att gå ut. Eftersom man inte kan göra något åt vädret borde jag inte heller låta det hindra mig i skenet av mina klagomålsfria ambitioner. Så upp och hoppa!

04 mar

Sådant som bör övervinnas.

Alltså, är det inte så att vi vet mer än vad vi tror, att vi överlag är dåliga på att lyssna och känna in? Jag tänker att det är så, men att det är bra att lyssna in och kalibrera. Igår morse skrev jag att jag började längta till att storstäda, igår kväll beställde jag tid för sanering av silverfisk från Nomor (konkurrent till Anticimex, Trygg-Hansa samarbetar med dem för sina kunder). Vi har försökt bli av med silverfisk på övervåningen under en period. Det har blivit bättre, men igår bestämde jag att vi behöver ta i med hårdhandskarna. Jag vill inte att det ska ”bli bättre”. Jag vill att de försvinner. De har med all sannolikhet kommit hem i en kartong eller liknande och den här varianten håller sig inte bara till fuktiga utrymmen. Nej, den klättrar, äter böcker, tapeter, textilier och är allmänt burdus. Inte håller den sig heller till gammal och skitigt. Den hittas lika ofta i nybyggen. Att leva i samförstånd går utmärkt då det gäller skator och daggmaskar, när det gäller möss, råttor och långsprötade silverfiskar är jag inte intresserad av något samarbete.

Det är teoretiskt lätt att bli en vinnare då målet är öppet. Vi människor fungerar dock mycket olika. Somliga utmanas av att ha en riktigt duktig målvakt som ger mer utmanande projekt. Andra lämnar bollen åt sitt öde trots att det var upplagt för ett gratismål. Morgonens stund inloggad i Livsstilsverktyget påminde om detta. Idag var det dags för mig att svara på frågor (för att få tillgång till Livsstilsverktyget behöver man lova att vara med i en studie som bedrivs från Göteborgs Universitet) som jag svarade på då detta var nytt för mig. Jag gav mig tid för självreflektion och självrannsakan och kunde konstatera att det trots allt hänt mycket med mitt sätt att hantera hälsofrågor. Med alla timmar som lagts på att läsa om diverse teorier och resultat av studier har jag en stabil bas att stå på. Ett öppet mål gällande min hälsa. Trots det glömmer jag ibland bort att engagera mig i spelet. Jag lämnar bollen åt sitt öde och ägnar mig åt något som kanske inte är skadligt, men inte heller leder till någon bättre hälsa.

Intervjun av Anders Hansen jag läste i Wellness för ett tag sedan har inte lämnat mig.

”Hur ser din träningsfilosofi ut?

– Fysisk aktivet har ingenting med idrott att göra. Vi har blandat ihop detta och det har ställt till en massa elände. Fysiskt aktivet för mig är att promenera till jobbet eller ta trapporna istället för hissen. Min uppgift är att få de som inte gör ett smack att göra lite.

Vad tränar du själv?

– Jag försöker träna fem dagar i veckan, men jag gör ingen stor sak av det. Jag springer kanske 20 minuter och tränar styrketräning 20–30 minuter, två till tre dagar veckan. Sedan gillar jag att spela tennis. Jag har ingen metod och inget mål, det ska inte leda någon vart och det är ingen prestation.”

Här pratar vi om en riktig specialist. Han är så superspecialiserad att han har utsetts till hela Sveriges expert på hjärnan och har dessutom skrivit den mycket populära och informativa Hjärnstark som visar hur positivt våra hjärnor påverkas då vi rör på oss. Med all sin kunskap konstaterar han alltså att fysisk aktivitet inte innebär att vara elitmotionär. Bättre att göra något än inget alls, att välja rörelse då det går. Somliga kan inte av olika orsaker, här talar jag om de flesta andra. Att hålla min hjärna alert känns som en jätteviktig prioritering, jag vill verkligen inte orsaka mig själv demens med dåliga livsval.

Årsordet RUTIN gör mig glad, hjälper till att motivera och engagera. För dig som läser här kan jag tro att det kanske känns tjatigt, men jag hoppas inte det. Jag hoppas istället att du blir inspirerad och hittar för dig genomförbara rutiner som leder till små förändringar, s.k. mikrovanor. Lägger vi sten på sten, en i taget, står det så småningom en mur på plats. Med det önskar jag dig en riktigt härlig helg. Kanske kan du unna dig något som är positivt för din hälsa?

25 feb

Tankar om projekt.

I torsdags hade jag en god vän på besök. Vi satt och pratade i timmar, tills det inte längre fanns tid för mer prat. Vännen lyfte att jag var duktig på att genomföra olika projekt. Själv har jag inte tänkt så, men kunde också se vad hon hon ser. Trettio tacksamma dagar, tacksamhetsdagbok, Ett litet ord, fastan i samband med påsk, Skapande september, En bok om dagen, Couch to 5K, A complaint free world… Det finns många fler, både sådana jag genomfört och sådana jag bara nafsat lite på innan jag släppt dem. De rutiner som blivit vanor räknas inte längre som projekt och kanske är det just detta som talade till mig då årets ord valdes. Vanor kräver ingen ansträngning.

Efter J:s besök har sedan dessa tankar cirkulerat i mitt inre. Anledningen till att mitt liv är fyllt med så många projekt är att de är bra för mig. Jag är i grunden en människa utan naturligt driv. Att kalla mig lat känns inte rättvist, men att det faller sig naturligt för mig att skjuta upp saker och ting är en sanning. Därmed är tidsbegränsade projekt väldigt hjälpsamma för mig. Behöver vi inte alla hitta vägar som funkar för oss själva? Den lilla Besserwissern i mig har alltid försökt förändra världen utifrån det som jag har sett framför mig, men efter en och annan näsbränna har jag förstått att det som är rätt för mig inte alltid är rätt för någon annan. Som jag sa till min lillastesyster häromdagen: ”Men det finns vissa saker jag vägrar hålla tyst om när jag hittar systemfel.” Hahaha, jag kommer med all sannolikhet därför att fortsätta lyfta frågor där jag tycker att en förändring vore nödvändig! Mitt tyckande har gått från att röra sig om allt som andra tycker något om till hur det går till när våra småfåglar går igenom det som kallas ”småfågelblandning”. De småfåglar som uppehåller sig på Vintervägen är noll intresserade av all havre som den här blandningen är baserad på. De sitter på sittpinnarna och kastar ut havre på löpande band (det finns mycket mer av detta) medan de letar efter solrosfröna. Sedan får jag tömma asken som det brukar ligga jordnötter i (de blir uppätna i ett nafs, tydligen ännu bättre än solrosfrön) och sopa ner allt havre på marken så fasaner, duvor och kajor får sitt. Huruvida andra gör skönhetsingrepp eller ej får till exempel bli mitt havre, att småbarn inte ska sitta framför skärmar fortsätter vara ett solrosfrö.

Att blogga är inget projekt. Det är en vana som är lika viktig för mig som att borsta tänderna. Bloggar jag inte betyder det antingen att jag verkligen har noll tid över, eller att jag mår riktigt dåligt. Projektet Ett litet ord använder jag för att få in annat i mitt liv som har samma prioritet och därmed kräver väldigt lite ansträngning att genomföra. Parallellt med det väljer jag att trycka in ett tidsbegränsat projekt här och där. Som den fasta jag håller på med just nu, till exempel. Eller Projekt trädgårdsland. Kanske är det något som leder till att jag växer, kanske släpper jag och går vidare. Jag är tacksam över att det har blivit såhär för mig, att jag har hittat ett sätt att ta mig an livet som inte bygger på krav på perfektionism. Jag hoppas att du också hittar din väg.