08 jun

Hurra för Far!

Den åttonde juni 1942 föddes Ture Ivar Håkansson i Klackamåla, Blekinge. ”Det måste ha varit en fin dag”, sa han själv. Älskar tanken på det, att han såg på sig själv på det viset. När livet rann ur honom sa han att han hade haft ett välsignat liv, men att han önskade att han hade tillbringat mer tid med oss barn (och mamma) då vi var yngre. Vår yngsta sladdsyster fick kanske lite mer av den varan. Tid med Far, alltså. Nu är den enda tid vi får med honom den som finns i minnenas korridorer.

Jag tänker på hur roligt han hade tyckt att det skulle vara att hjälpa till här i Uttorp. Han tyckte så mycket om stället att han drömde om att bo här då mamma var så sjuk att de bara väntade på att hon skulle gå bort. Sedan blev han själv hastigt sjuk(are) och dog innan henne. Tänk ändå. Vi har ingen aning om hur livets irrgångar tar oss fram.

Det här fina fotot har min farbror tagit. Faster, farbror, mamma och far i det hus där herrarna växte upp. Hade allt varit som det var förr i tiden hade mamma säkert fixat en sådan här fin middag idag också. Jag ser på bilden att hon inte mådde bra, men jag vet hur roligt hon tyckte det var att träffa S-E och K. Vem hade kunnat tro att två av de fyra i rummet skulle ha avslutat sin livsgärning bara ett år senare, inte bara mamma (som vi ju visste var svårt sjuk i cancer vid det här laget). Men idag firar vi livet! Grattis Far! Vi är många som älskar dig, vi saknar dig och jag är så tacksam över allt du gjort och gör för mig på så många olika vis. Vet inte om du hade uppskattat en poplåt av Petter med svordomar och allt, men när Miss Li sjunger den känner jag igen din vägran att vara som alla förväntade sig. Du var du och ingen kunde ändra på det, på gott och ont. Lev nu, dö sen. Kram!

28 maj

Hatta lilla Monna.

Pärlplattan, spretiga flätor och fina klänningen. Oro över kusinen som av någon anledning precis hade tappat sin pärlplatta i golvet. Orediga tänder och fröken Gull-Britts skämt för att lätta upp stämningen. Sex år gammal, men med hela världens tyngd på sina axlar. Snusförnuftig, fördömande och så hemskt duktig jämt och överallt. Varifrån kom den där lilla klumpen i magen, den som matades om hon inte var ”underbar och älskad av alla”? Akta lilla Monica, världen. Ta hand om henne. Låt henne leka och släppa taget om alla andras välmående då och då.

02 mar

Mer om kontakt.

Jag brukar se till att ha mitt årsord omkring mig på något vis. Halssmycke, armband, tavla, post it-lapp på datorn – jag har haft alla möjliga lösningar. Med tanke på vad kontakt faktiskt betyder och att det finns ett taktilt inslag bestämde jag mig för att skaffa en liten ”fickkram” i tenn. Detta hjärta är inte mer än 1,5 cm högt. Anledningen till särskrivningen är att det inte fick plats med hela ordet, men också att jag tyckte att det är tillförde något. Kon-takt är alltså en svensk form av contāctus (beröring, sammanfogning av ytor, förening). Det latinska prefixet con- från com = sam(man) och takt från tangere = att röra. Lätt att följa då man tänker att också taktil härstammar från samma verb, alltså tangere. Med hjärtat får jag en påtaglig kontakt med ordet då det ligger vid datorn.

Någon jag pratade med tyckte att det här årsordet verkar fasligt krångligt att förhålla sig till. Tvärtom, tänker jag! Jag älskar att alla delar av ordet är en naturlig del av mig. Relationer med andra människor, att jobba med mina händer, vikten av att se in i det som är större än jag. Detta ord är kärnan av mig själv på något sätt och jag gillar att ha plockat ut de olika delarna för att ge dem mer eller mindre plats. Andra års ord har knappt fått något utrymme och då har det fått vara bra med det.

Alla drar sin egen vagn i det här livet. Det är lätt att tycka om andras val och sätt att leva sina liv, men till syvende och sist står vi kvar där med vårt eget lass. Vi kan få hjälp och kan bli stjälpta, men uppgiften att transportera det från födelse till död är vår egen och det ansvaret kan varken säljas eller ges bort. Jag är tacksam för det som mina årsord har tillfört i mitt liv och hoppas kunna fortsätta att utvecklas genom kommande ord.

19 feb

Vision board/tankekarta.

När jag tänker på min mammas och mina systrars listor börjar det pirra i mig. Det känns kraftfullt, målmedvetet, ordning och reda, effektivt, ett smidigt sätt att sätta ord på det som annars bara snurrar runt i huvudet. Jag är urusel på listor. Eller, jag är egentligen rätt bra på att skriva listor, men jag är sämre på att följa dem. Vi har i familjen en inköpslista som man fyller på i telefonen och som är superpraktisk! Ja, om man kontrollerar den då man besöker en butik, förstås. Och den rutinen har vi väl inte direkt någon av oss. Jag är också jättebra på att skriva inventeringslistor då jag städar i matförrådet. ”Nu ska vi laga mat så inget förfars.” Jo, tjena. Inte för att vi slänger så mycket mat, inte alls. Däremot kan det bli onödigt trist att behöva göra en massa rätter i samma stuk om man har nått allt för nära bäst före-datum. Som tur är har jag blivit bättre på att smaka och lukta på mat. BF-datum är bara rådgivande och många torrvaror går bra att laga till långt efteråt.

Hur som helst. I år har jag bestämt mig för att implementera allt som kontakt faktiskt betyder för mig, ta med det i min vardag. Det har gått riktigt bra såhär långt. Anledningen till det är väl att det är något jag verkligen brinner för efter den här coronadippen, men också att jag följer Ali Edwards arbetsgång. Nu i februari var tanken att vi skulle göra en ”vision board”, något slags collage över hur vårt årsord ska bli synligt i vardagen. Jag hade tänkt hoppa över det. Vi har inte längre en massa tidningar hemma, men jag kan också tänka att collage är för rörigt för mig. Nu struntade jag i allt det. Jag rotade fram de fyra magasin som fanns tillgängliga och började klippa bilder och ord. Det visade sig vara jätteroligt! Det enda jag saknar på min visionstavla är själva ordet KONTAKT, men det gör ingenting tycker jag. Såhär ser alltså KONTAKT ut för mig.

17 feb

Askonsdag.

Idag börjar den kristna fastan. 2019 gjorde jag äntligen slag i saken att följa ett litet häfte jag hittade i en söt butik på Söder för flera år sedan. Det har jag bestämt mig för att göra också i år.

Vecka 1

Vecka 2

Vecka 3

Vecka 4

Vecka 5

I det här upplägget fattas tiden från bebådelsedagen till påskdagen. Där finns det utrymme för kontemplation och meditation, möjlighet att fundera över sin kristna tro och vad det innebär att faktiskt ha en tro i dessa tider då det mest ses som en svaghet (alternativt dumhet) att tro på Gud.

Jag kan varmt rekommendera att genomföra en fasta oavsett hur din tro ser ut. En vattenfasta som pågår i fyrtio dagar med avbrott från de fastefria söndagarna är kanske inte något som känns hållbart. Det kan räcka att du utesluter något som tar mycket onödig tid från ditt liv, något som får dig att förlora ditt fokus. Du kanske vill skippa sociala medier under den här tiden, låta bli att äta kött eller socker, låta bli att shoppa… Fastan ger dig möjlighet till rening, fysiskt, andligt och/eller mentalt. Vad som blir ditt ”offer” är upp till dig. Lycka till!

(Ett steg närmare målet en bättre kontakt med det gudomliga.)

02 feb

Skönskrift.

Tänk ändå vilken skjuts mitt KONTAKT har gett mig in i allt möjligt roligt. Jag har bland annat som mål att skriva fler personliga brev och det betydde att jag varit tvungen att få igång handen igen. När jag skrev julkorten i december fick jag nämligen sådan kramp efter ett gäng kort att det kändes som att jag satt och skrev uppsats i aulan på gymnasiet. Smidigheten i handen är färskvara oavsett vilket instrument man vill traktera. När man håller på med kalligrafi lär man sig snabbt att det räcker att skriva några rader varje dag för att upprätthålla ett smidigt flöde. Dessa övningsrader funkar som skalor eller etyder då man spelar fiol.

Jag undrar lite hur det blir då vi mer och mer överger handskrift. Som släktforskare vet jag hur svårt det är att tyda skrivstil och lättare lär det väl inte bli för våra efterkommande om de inte ens kan skriva kursivt själva. Jag är inte så orolig över den motoriska förmågan eller att människan ska bli en hålögd och slapphänt art utan förmåga att läsa eller skriva. Ungarna lär sig pilla med annat och skriver gör de överlag långt tidigare än vad vi gjorde då vi var små. Däremot tycker jag att det är lite synd att konstformen som handstil ändå är blir alltmer sällsynt. Ovanstående två kuvert är i min fasters ägo i Klackamåla. Min farfar skrev väl friarbrev till farmor kan en tänka. Tänk ändå, en ung man med vacker skrivstil som skrev till en Johansson i ”Åskefälla, Rävemåla, Småland” utan att det var något konstigt med det. Tiderna förändras sannerligen.

Farfars (eller snarare farmors) vackra kuvert kom fram i samband med vårt stora fotoprojekt. Nu när alla foton är scannade och sorterade har det blivit en del kort kvar att skicka ut till diverse släktingar och vänner. Jag bestämde mig för att adressera alla kuvert likadant för att det skulle bli lättare så. Namnen är skrivna med en Cotman round-pensel, storlek 2, och vanlig akvarellfärg i plåtburk. Dessa första fick väldigt mycket pigment i varje penseldrag medan resten av kuverten fick en betydligt lättare känsla då färgen var mycket mer utspädd. Adresserna skrev jag i versaler med tunn Sharpiepenna. Roligt projekt! De personliga hälsningarna blev mycket kortfattade, men så fick det bli då det var 14 kuvert som skulle iväg.

Jag har mängder med pennor, men detta är mina bästa kompisar. Två olika pennskaft till kalligrafispetsarna, ett gäng burkar kalligrafibläck (här representerade av min favvo, Winsor & Newton vit att skriva på svart papper med), en stållinjal med både cm och inch, en vanlig stiftblyertspenna, reservoarpennan jag fick av mina syskon (bl a) då jag hade tagit hand om våra föräldrar, en svart Tombow Fudenosuke hard tip brush pen, en vit Sakura Gelly Roll 08 som funkar bra på svart papper (finns 05 och 10 också), ännu en reservoarpenna med mjukare spets (ger lite fylligare stil än solrospennan), en svart Pigma Micron (här 02, men jag gillar bäst 03), ett riktigt bra sudd och slutligen en linjeringsmall från slutet av nittiotalet och scrapbookingvågens begynnelse som jag fortfarande använder väldigt mycket. Ja, och så får jag inte glömma att nämna att man kommer långt med vanliga akvarellpenslar, men där lönar det sig att inte köpa plastversionen på Ullared.

Papper då? Lindsey på The Postman’s Knock har lärt mig så mycket! Bland annat tipsade hon om det bästa övningspapperet för kalligrafi, nämligen (o)vanligt HP ColorChoice 120 g/m² . Detta papper är tillräckligt slätt för att inte slitas upp av pennspetsar och tillräckligt tjockt för att inte bli så buckligt om man hellre använder vattenfärger eller lite mer flödigt bläck. Svart papper är det svårare att tipsa om. Jag vet inte vad jag ska göra när jag tagit slut på de block jag hade med mig hem från USA. Det lönar sig att investera i lite kraftigare kuvert om man vill skriva fina brev, men jag har inte riktigt lärt mig var man bäst införskaffar dem här i Sverige. Jag återkommer om jag hittar något! Hoppas att du blivit lite inspirerad att antingen skriva en rad eller två till någon du inte hört av dig till på länge, eller bara att skriva lite ”bara för att”. Leta upp fina citat att öva på och sök på ”lettering” och ”modern calligraphy” så finns det mängder med rolig inspiration.

25 jan

Intensiv helg.

Vi är framme vid den 25 januari 2021. Jag har tagit till mig mitt ledord med full kraft och är så glad över det som rent praktiskt har hänt. I delmomentet ”kontakt med mina rötter” har jag nu jobbat hårt hela långhelgen. Många hundra foton sorterade. Fyrahundraåtta foton färdigscannade, beskurna, placerade i rätt album på Dropbox och kommenterade. Konversationer genomförda med flertalet äldre släktingar. Facebookvänner tillfrågade. Släktingar sökta. Nu är verkligen detta fotoprojekt igång!

I dagens fotoverklighet är 408 bilder ingenting. Det tar jag på några dagar på en aktiv semester. När det gäller osorterade pappersfoton är det annorlunda. Jag har nu lagt upp bilder som känns meningsfulla, men har faktiskt tänkt under processen att det finns fler bilder som skulle kunna raderas. Hur många familjebilder med farmor och hennes sju barn behövs? Sanningen är att jag vårdar dessa bilder som vore de guld. Det blir inga fler bilder med Nanna och de sju barnen. Drömmen är att hitta ett kort med farmor, farfar och alla barnen. Jag tänker att det kanske finns ett sådant där ute. Nu är släkten meddelad och har fått länken till mina digitala album. Jag hoppas så klart att flera engagerar sig! Vi har världens chans nu, både på mammas och fars sida.

Till dig som har bilder utan dokumentation och äldre släktingar som finns kvar skickar jag med uppmaningen att göra något åt saken! En dag är det för sent.

Det här fotot lade jag in i albumet just som ”We Remember Them” började spela på Spotify. Vi har precis fått körens vårrepertoar, så jag låter Spotify spela listan för att nöta in klang och harmonier medan jag håller på med annat. Tårarna började rinna på mig. Här sitter min gamlamoster Elin, min mammas moster och gudmor, med min syssling och mig i knät. Elin levde in i sitt etthundraförsta år, och vilket liv sedan… Hon hade många tuffa utmaningar! Varje gång jag gick ifrån henne sa jag ”Vi ses snart, moster Elin!” och hon svarade med ”Nej, det hoppas jag inte.” Hon begravdes i samma grav som sin första make John. John dog fyra månader efter att deras första, och enda gemensamma, dotter föddes. John dog 1937, Elin dog 2017. Snacka om livslång kärlek! (Elin fick tre fina flickor med två andra män, men det var John som var hennes stora kärlek.)

We Remember Them

by Sylvan Kamens & Jack Riemer

At the rising of the sun and at its going down
We remember them.

At the blowing of the wind and in the chill of winter
We remember them.

At the opening of the buds and in the rebirth of spring
We remember them.

At the blueness of the skies and in the warmth of summer
We remember them
.

At the rustling of the leaves and in the beauty of autumn
We remember them.

At the beginning of the year and when it ends
We remember them.

As long as we live, they too will live, for they are now a part of us as
We remember them.

When we are weary and in need of strength
We remember them.

When we are lost and sick at heart
We remember them.

When we have joy we crave to share
We remember them.

When we have decisions that are difficult to make
We remember them.

When we have achievements that are based on theirs
We remember them.

As long as we live, they too will live, for they are now a part of us as
We remember them.

05 jan

Vad är en vänskap?

Idag åkte jag in till stan och lämnade av sonen vid stationen. Hur många gånger har jag varit där för att själv resa, för att ta emot eller vinka adjö till någon? Jag kan inte räkna dem alla… Jag är så glad att sonen hade möjlighet att komma hem till oss över jul och nyår! Ikväll är han hemma igen för att förbereda sig för höstterminens tentor och vi håller tummarna för att allt går bra.

När jag ändå var ute och åkte blev det en tur till min fina vän på Hasslö. Vi har delat många stunder med skratt, gråt och djupa diskussioner och jag är så tacksam att hon finns i mitt liv!

Idag hade min vän packat chaite med honung, mjölk och choklad tillsammans med de finaste Muminmuggarna. Där satt vi i den blekingska snålblåsten och hade det bra tillsammans, peppade och planerade Livets Fortsättning. Ingenting blir nånsin som förut, men i det ligger något stort och hoppfullt.

Med mig hem fick jag det här fina paketet och känner att mitt årsord liksom har kört igång med en rivstart på ett sätt som jag verkligen gillar. Det blir nog bra det här.

03 jan

Lyfta KONTAKT från papperet.

I år har jag bestämt mig för att följa Ali Edwards kurs för OLW (One Little Word) för att hjälpa mig få kontakt med min kreativitet igen. Jag har så mycket papperspyssel så det räcker ett varv runt jorden och tillbaka, men jag använder det mest då min brorsdotter är här och pysslar med mig.

Min kusin lyften vikten av det taktila i livet, hur viktigt det är att känna. Klappa katter, sticka med garner av hög kvalitet, sova på lakan som inte är noppriga. En härlig kram, att bli kliad på ryggen, känna solen smeka kroppen. Denna typ av kontakt hoppas jag kunna njuta mer av i år.

Min svägerska och min väninna påminde om vikten av närvaro i kontakt. Att lyssna på någon, inte bara låta ljudvågorna träffa trumhinnan. Att söka någons blick för att se att de verkligen är med i samtalet. Att låta mötet mellan mig och andra bjuda på en kontakt som ligger en nivå högre.

Kramar! Jag längtar efter kramar i möten med andra.

Se till att behålla det band som finns eller har funnits mellan en själv och någon annan. Jobba aktivt på sin vänskap. Inte låta någon falla mellan stolarna eller känna sig osedd i en relation.

Läsa böcker, lyssna på musik och se på filmer som betyder något för mig, får mig att få kontakt med mina känslor. Gärna lite mer gråtknark vid tillfällen då jag behöver det. 2019 förlorade jag av olika anledningar förmågan att gråta. Jag fick för första gången i mitt liv uppleva ångest, en fruktansvärd klump i bröstet där gråten satt instängd. För mig som har varit mycket frikostig med tårar sedan jag blev mamma var detta otroligt jobbigt. Jag har tack och lov sluppit detta, men vet att jag behöver släppa mina känslor lösa ibland för att må bra.

Mer kärlek och värme. Behöver vi inte alla det efter 2020?

Det hade varit kul att kunna fixa elektricitet ut till ladan! På riktigt, inte bara med förlängningskabel. Detta är något som är överkurs, men jag vill ändå få med det i listan.

Uppdatera och skaffa en ny ”julkortsadressbok” och uppdatera min adresslista i telefonen. Ta bort kontakter som inte längre är aktuella av olika orsaker.

Självklart kanske, men inte desto mindre viktigt, fortsätta jobba på relationerna i min närhet. Visar mina älsklingar att jag ser dem, ser deras ansträngningar, bryr mig om dem.

Något jag för några år sedan var tvungen att göra var att skala bort relationer som sög musten ur mig. Kanske är det dags att åtminstone fundera lite över om jag har några sådana kvar?

Jag har ett stort andligt behov. Jag behöver uppfyllas med det som är större än själva livet, känna förundran och tilltro. Detta sköter inte sig självt och jag behöver alltså öppna upp för en bättre kontakt med det gudomliga.

Till sist, åtminstone så långt jag kommit i processen, vill jag bli bättre på att lyssna inåt. Jag har redan landat i att jag aldrig någonsin blir ”den jag var”. Jag är den jag är och har gått igenom otroligt stora och omvälvande ”saker” de senaste åren. 2020 har såklart inneburit stora förändringar för de flesta åtminstone i västvärlden, men också på många andra ställen runt jorden. Jag har ännu mer insett vikten av att stå stadigt med fötterna i jorden då det stormar. Kraften som behövs kräver att jag har bra kontakt med mig själv.

Ungefär sådär ser det ut. Jag har ett spännande år framför mig! Har du något ledord eller några nyårslöften som du hoppas kunna infria?

28 dec

Ett litet ord 2021 – KONTAKT.

Nu är vi alltså här igen. Hur är det möjligt? Jag lägger ett år bakom mig och välkomnar 2021 med öppna armar. Det visade sig att disciplin var ett perfekt ord för 2020. Det är bara mitt fel att jag inte riktigt tog det till mig och gav det en chans. Det är som det är med det, så därför släpper jag och går vidare mot nya utmaningar!

kon·­takt [‑tak´t] substantiv ~en ~er 
förbindelse; beröring; bekantskap
elektrisk an­ordning för förbindelse mellan ledningar
– De flesta sammansättn. med kontakt- hör till kontakt 1.

  1. beröring, förbindelse, kommunikation, samband; gensvar, samröre; förhållande, gemenskap
  2. bekantskap, personlig kontakt; agent, kontaktman
  3. vägguttag, uttag, jack, stickpropp, elkontakt; strömbrytare, knapp

Jag har flera gånger berättat om hur det gått till för mig att välja mina årsord. Jag har läst, lyssnat på tal, letat och fått till mig de här orden. Jag har vävt in dem i mitt liv, men trådarna har varit av väldigt olika kvalitet. Det visade sig att disciplin av alla ord tyvärr visade sig vara motsvarande något slags billig fiber. När jag tittar på listan längst ner i detta inlägg ser jag att de ord som lämnat bestående förändringar i mig är kärlek, lyfta, reach, vårda och bygga. Det visar ett mönster som jag inte riktigt har sett innan. Varannat år verkar jag anstränga mig lite mer, förutom 2015-2016 då jag slappade i två år på raken. Efter den insikten känner jag mig lite extra pepp på kontakt!

På julaftons kväll kände jag mig så nöjd och glad, tacksam över att vi fick en fin dag trots att det inte riktigt blev som planerat. Jag plockade fram min tacksamhetsdagbok och där och då visste jag vilket mitt nya ord var. Jag skrev också ett ”brev” som jag på juldagen skickade ut till några familjemedlemmar och vänner. Jag bad dem kort dela med sig av vad de tänkte då de hörde ordet kontakt. Vilket smart drag det visade sig vara! Jag har fått så fina, kluriga och hjälpsamma svar som också har gett mig uppslag till hur jag kan göra kontakt till mer än ett ord.

Inte helt oväntat kom flera av mina musikintresserade vänner med det uppenbara ”ledmotivet” Banankontakt av tredje graden.

Jag har känt grooven i denna fantastiska klassiker, men har ändå bestämt mig för ett annat ledmotiv. Jag älskar verkligen tolkningen av Euphoria som elever från Adolf Fredriks musikklasser och Manillaskolan gjorde tillsammans med Loreen 2013, året efter Loreens vinst i Eurovision med samma låt. Jag drar paralleller till språk, något som är otroligt viktigt i kontakten mellan individer. Min morfars mor Anna Sofia Hansson Forsman var ”dövstum” och skickades iväg för att lära sig teckenspråk och läsa på läppar. Hon blev döv av sjukdom, gifte sig så småningom med en hörande man och fick fyra hörande barn. Jag har alltid fascinerats av Anna Sofias historia och att lära känna henne bättre kommer att bli en del av hur jag arbetar med kontakt. (Fun fact – det svenska teckenspråket erkändes 1981 som dövas officiella språk i Sverige och har samma status som ett minoritetsspråk.)

Något annat som jag räknar med att få gjort under 2021 är att uppdatera min adressbok. Jag ska rensa min telefonbok rätt rejält och uppdatera den, men kommer också att skaffa en fysisk ”julkortsadressbok”.

En av mina vänner delade med sig av sin första kontakttanke, Michelangelos kända konstverk Adams skapelse från Sixtinska kapellet:

Jag är intresserad av kontakt mellan människor, hur vi bygger relationer och utvecklas tillsammans med andra. Fysisk kontakt innebär inte nödvändigtvis närvaro och vi kan vara närvarande utan att befinna oss på samma ställe. Har vi inte lärt oss något annat så har nog de flesta i alla fall fått uppleva detta under 2020.

Med det sagt lämnar jag nu disciplin åt sidan trots att vi har några dagar kvar på denna sidan nyår och välkomnar kontakt in i mitt liv! Har du tagit dig an tanken på ett ledord för 2021? Ger du nyårslöften? Eller innebär tanken på ett nytt år stress för dig?

2009 ordning
2010 kärlek
2011 skapa
2012 lyfta
2013 förändring
2014 reach
2015 fearless
2016 fortsätt
2017 vårda
2018 nu
2019 bygga
2020 disciplin
2021 kontakt