21 apr

Rapport.

Jag vet inte hur du har haft det, men jag har verkligen haft en härlig påskvecka. Jag har haft möjlighet att träffa ALLA mina syskon och största delen av deras familjer (även om jag då tänjer på veckans längd för att få med syrran i Nynäshamn), äldsta dottern har varit hemma några dagar på besök., vädret har snudd på varit bättre än vilken svensk sommarvecka som helst, gräset har premiärklippts (tack brorsan), trädgårdslandet har börjat vakna till liv, jag har ätit en massa godsaker (kanske inte särskilt hälsosamt) och så har jag fått träffa några fina vänner också. Det kändes fint att få fira påsk och verkligen känna hopp om livet! Tack. Här kommer en salig blandning av minnen från de senaste dagarnas äventyr:


Ps: Vi var 47 personer i Bredavik på påskafton. Tur att vi kallt räknade med uteväder…

08 apr

Att tanka livslust.

Vårens magi hade svept in över Lund. Naturen läker, ger energi, inspirerar!

Nu brukar jag vara rätt glad i livet, men efter den här helgen känns det som att ”my cup runneth over”! Jag är så glad! Maken överraskade med en ”hemlig resa” i fredags. Det var ungefär lika spännande som då vi gick på Strömsbergs skola och fick åka på exotiska utflykter utan att känna till resans slutmål. (Det kunde bli allt från High Chaparral till diverse äventyrsbad.) Det slutade med att vi efter en ”stopp på sevärda platser mellan Uttorp och Sjömarken” hamnade hos våra goda vänner i Borås, ett par som är så trevliga och lätta att ha att göra med att det känns lite småtrist att de bor så långt borta.

Åsnens nationalpark, en riktig John Bauer-skog.

Det var fint om att påminnas om att själva resan många gånger är lika viktig som själva målet. Jag fick visa Grimslöv för maken, en plats som var så viktig för min familj under min uppväxt. Jag lärde mig till och med att krypa där på Torbjörnsgård! (Egentligen åkte vi dit för att promenera längs Huseby Bruks ägor.) Vi hann även med ett stopp i alldeles nya Åsnens nationalpark och så Linnés Råshult. Det är lite för tidigt på säsongen för att något skulle vara ”öppet”, men det gick bra att strosa omkring, läsa på och lära sig mer och uppskatta något av allt fint som finns här i Sverige.

Linnés Råshult, gård som hålls i 1700-talsskick.

Efter jacuzzi tills hela kroppen var skrynklig, sovmorgon, långpromenad och läcker sous vide-flank var det dags att åka vidare till Göteborg och en överraskning som innehöll flera moment. Maken och svågern hade kuckilurat tillsammans sedan november förra året. Min syster har bott i Thailand under årets första kvartal och den här helgen var hon och familjen i Göteborg för att träffa släkt och gå på sin svåger Stefan Anderssons föreställning Släpp flygblad över Berlin. Jag hade försökt få biljetter till mig och maken, men det var slutsålt. Då. Kanske för att maken redan hade köpt precis då de släpptes, haha. Hur som helst strålade vi nu samman för en helkväll på Kajplats 8 och fick njuta av historiens vingslag, fantastiskt god mat och tårar och skratt ackompanjerade av denna underbara musik. Svårslaget.

Själva Göteborg är inte den vackraste stad jag vet, men jag har haft så fina upplevelser här de senaste åren!

Efter en riktigt bra hotellfrukost och trevlig promenad i Slottsträdgården var det dags för mig att ta tåget hem och maken att åka vidare för jobbvecka längs västkusten. Jag älskar att åka tåg när allt funkar. Jag åkte mycket tåg under mina sena tonår och då jag var 20+. Jag har inga minnen alls av att något strulade, utan mer eller mindre gick tågen då de skulle och jag var framme på utsatt tid. Det är synd att det inte riktigt är så längre. Hur som helst. Snabbtåget till Lund – så smidigt! Jag hann nästan sticka klar sjalen jag jobbar på nu. I Lund tog jag en kort bensträckare eftersom bytet varade i 30 minuter. I söder hade våren nått längre än här hemma. Ljuvligt! Här hemma möttes jag upp av ungdomarna, hus i god ordning och inte någon enda död krukväxt, övervattnat pelargonskott eller hopskrumpen tomatplanta. Energinivån är påfylld och nu hoppas jag kunna arbeta hårt hela veckan. Hoppas att denna vecka bjuder på något extra bra för dig. Peace!

Alltid på väg…
26 jan

Vi möts igen.

På bara några dagar har tre personer som på ett eller annat vis varit viktiga för mig gått bort. Så tacksam jag är över allt gott de lämnar efter sig…

Kära Majsan! Jag önskar att vi hade kommit och sjungit och spelat för dig i höstas då mina syskon och jag pratade om det. Nu sitter jag istället och lyssnar på det sista pianostycke du drillade mig i innan jag började i högstadiet. Tro det eller ej, men första sidan sitter fortfarande. Jag hoppas att du njuter av att få spela på en vacker flygel, eller kanske harpa, där du är nu. Rak i ryggen och med fantastisk fingersättning, sådär som bara du kan. En vacker dag kanske det står en Steinway i Bredavik. I så fall lovar jag att göra vad jag kan för att spela Peterson-Berger så det hörs tvärs över viken och ända upp till himlen!

Och Nisse, fine, kärleksfulle Nisse! Du fattas oss! Tack för all god mat, allt bilmekande och alla roliga och ibland mycket djupa diskussioner om livets fram- och baksidor. Tack för att du låtit ditt goda hjärta spilla över till dina nära och kära, men också till andra som kanske inte alltid varit värda din omsorg. Så tacksam jag är över att du kunde bo i Slottet under din sista tid. Där har du byggt in din själ och ditt hjärta till dina flickor och jag är så glad att det var där du fick somna in. Vi ses.

11 jan

Änglaspel och grattisfanfarer.

Idag skulle du ha fyllt år. Istället för att åka förbi dig med en bukett tulpaner som brukligt var förbereder jag och några andra av dina vänner att vi ska besöka din grav tillsammans när jag kommer upp till Stockholm. Det var du som tog det här fotot när vi hade sprungit Vårruset en majdag 2012. Du hade övertalat mig att jag inte behövde springa för att vara med, men att det alltid är roligt att skapa minnen tillsammans. Så rätt du hade! Jag kände livet i mig den där eftermiddagen, och det gjorde du också.

Tack för allt du tillförde mitt liv då du fanns här på jorden och tack för att minnet av dig fortfarande får mig att tänka till då jag ska göra viktiga val. Du fattas mig, V.

10 Dec

Stockholm ändå.

Hela familjen tog en nostalgitripp till Stockholm och Nynäshamn i helgen för att bl a ta oss till Storkyrkan i Gamla Stan. Det här luciatåget har jag längtat efter sedan 2011 då alla våra barn var med i Adolf Fredriks luciatåg i Globen… Jag är så glad att förväntningarna inte var för högt satta. Det var fantastiskt! Storkyrkan är jättemysig och bjuder på fin akustik, men sikten är skymd på många ställen. Vi betalade lite extra för att också få den visuella upplevelsen och det var väl investerade kronor.

På väg till parkeringen fick vi uppleva ”Stockholm by night” och hjälp, vilken ”hemlängtan” jag fick! Förortslivet lockar inte längre och jag tycker det kan vara jobbigt med för mycket folk, men vår huvudstad är otroligt vacker. Jag uppskattar blandningen av gammalt och nytt och till och med i grådask är Stockholm något utöver det vanliga.

På väg hem passade vi på att gå på ännu en julkonsert där jag hade möjlighet att träffa många, fina släktingar och vänner. Både kramar, samtal, budskap och ljuva toner fick mig att efteråt dansa hem till lillasyster och hennes familj. Hos dem hade vi laddat upp med ett riktigt klassiskt julpyssel dagen innan och så uppesittarkväll till alldeles för sent så klart. Just nu sitter jag med döttrarna på pendeln in till Stockholm för att jula lite till. Julskyltningen på NK och fika på Vetekatten är obligatoriska, men vi kommer säkert att hitta mycket roligt att göra. Hoppas att du har något slags frid i hjärtat och att världens olyckor och bekymmer inte tynger dig allt för mycket. Peace!

30 aug

I was on top of the world!

Häromdagen hade jag den stora glädjen att få åka med maken från Sövde till Höganäs i gyrokopter. Jag har dragit mig lite för detta, det ska erkännas, men det var hur roligt som helst. Tyvärr funkade inte uppvärmningen i flygjackan bak hos mig, men själva upplevelsen trumfade helt klart kölden! Nästa gång blir det overall istället för bara jacka.

Jag fick uppdateringar om alla små och större samhällen vi passerade och upptäckte att det måste vara jättespännande att vara luftarkitekt! Det blir så uppenbart varför ett samhälle vuxit fram just där det gjort det då man ser på det ovanifrån. Vilken bra påminnelse det var för mig att ta ett steg tillbaka i vilken situation som helst i livet då jag behöver få nya insikter! (Visst blev effekten av rotorbladens luftstörning lite läcker? Varje foto jag tog från den här vinkeln ser ut som ett Märklinsamhälle…)

Väl framme i Höganäs tog min fantastiska vän Å, dagen till ära min flygartvilling, emot på flygplatsen. Vi hann med en sillmacka och ett kort samtal innan hon fick testa en runda. Alldeles för kort, men vi ska nog se till att träffas snart och lite längre nästa gång.

14 aug

Tack alla goda vänner!

Jag är tacksam för vänskapsboost som jag har fått ta emot de senaste veckorna. Jag har påmints om hur viktigt det är att vårda relationer och jag har känt mig lyft och stärkt av några vänner som orkat följa med mig under lång tid och genom flera ganska turbulenta år.

Vänskap är en färskvara ibland och andra gånger något som blir ”bättre och bättre dag för dag”. Någon som varit en daglig del av ditt liv under lång tid kan plötsligt försvinna, kanske för alltid. Gamla vänner kan komma att ta ny plats i vardagslivet och goda vänner kan rinna genom fingrarna som riskorn för att plötsligt vara som bortblåsta. Saknad efter vissa vänner väcker nostalgisk magsmärta, andra vänner kommer du inte ens ihåg namnet på efter några år. Det är märkligt, det där, och ändå naturens gång. Om jag rensar, vattnar och vårdar gör jag min del, resten får den andra parten och naturen sköta. Och det är just det som ger mig hopp. Hur tänker du om vänskap?

Slutligen en bild på mina allra bästa vänner, de som känt mig närmast och i vissa fall längst. Jag kan inte i ord beskriva hur coola de är. Folk skulle ju kunna tro att jag överdrev. Peace.

06 maj

Idag så gick jag med kalvarna i hagen…

… och det var något av det bästa jag gjort på länge. Vilken underbar eftermiddag vi fick i Stegeryd bland kalvar, kossor, komockor och vitsippor! Lägg till en och annan släkting och några vänner så har du en fin söndagskompott. Sabbatsro, det måste vara det att stå och klia en kalv i pannan och beundra avundsvärda ögonfransar samtidigt som vårsolen lyser från en klarblå himmel!

Vi kom hem senare än planerat och jag hann bara en av tre saker som jag absolut skulle göra ikväll. Varför blir det alltid så? Nu måste jag hoppa in i duschen och lämna ladugårdsdoften bakom mig. Eller borta i ladan. Några av minnena från dagen har jag dock lagt in här så du kan få dela dem med mig.

Jag kan aldrig träffa en ko utan att tänka på min svärmormor eller min svägerska. Det är nog deras rötter i den uppländska myllan som gjort dem svaga för de här godbitarna med svepande ögonfransar. Eller vad säger du, K?

10 mar

Åhus.

Avlämning av dotter i Kristianstad och träff med en vän som funnits med i sisådär 40 år. Att fånga livet NU utan att göra så stor sak av det verkar vara min största utmaning för tillfället. Vilken tur det är att jag har valt att ta med mig en önskan om att verkligen implementera detta ord i mitt liv. Hur gör du för att inte fastna i träsket bakom dig eller för att inte leva livet innan det har hänt? Mindfulness. Närvaro. Erant munera. Carpe diem. Fånga dagen.