15 maj

Här har du min lördag.

Sally, en av de finaste katter jag har haft äran att lära känna, blev mamma häromdagen. Igår fick jag börja lördagen genom att grotta in mig i gulliga kattungebilder som min kompis skickade på de fyra nya pälsbollarna. De ska få växa till sig lite, sedan ska jag dit och gosa. (De tre andra ligger på den fjärde om du har svårt att se honom.)

Det kanske inte blev några kattungar just igår, men den här tjusiga madamen fick följa med på en beredskapsdag ute hos en vän på Hästholmen. Vi hade knytis med en massa god mat och så fick vi presentationer om allt från hur man sköter höns till akutvård utan tillgång till sådant som bandage och annat självklart. Jättefint ordnat, och trevliga människor.

Trädgårdslandet hos J är så välskött och inspirerande, en dag ska jag bli lika duktig som hon. Hur självförsörjande vill vi vara och hur ska vi isåfall komma dit? Det gäller att ha en plan och att vara duktig på både jordförberedelserna och ogräsrensningen, då är man på god väg. Bekämpning av ohyra, täckning med nät och fiberduk av olika slag, bevattning så klart… Det här är mer än något man snyter i näven. Det är verkligen en livsstil! Jag trodde aldrig jag skulle bli ”sådan”, men här står jag och är just, tja, sån. J har kommit med många tips och idéer på vägen.

Från Hästholmen gick turen in till Karlskrona och orgelfestival. Amiralitetskyrkans kantor Annika Nilsson trakterade sin orgel med den äran och jag vill inte förminska hennes finger- och fotfärdighet, men det var det som hände i Fredrikskyrkan lite senare som verkligen stod ut. Ludger Lohmann bjöd på orgelspelande i världsklass och visade att han kunde traktera båda orglarna. Vi fick följa hans hantverk på storskärm (här presenterar Staffan Sundås som är drivande i arrangemanget BlekingeOrgel gästen). När tonerna från Franz Liszt klingat ut blev det stående ovationer och jag tror att alla vi som var på plats var smått skakade av hur mästerlig Lohmann verkligen är. Detta blir en kväll jag sent ska glömma. Synd att kyrkan inte var fullsatt, men alla gillar väl inte orgelmusik lika mycket som jag.

Maken älskar faktiskt orgelkonserter, men han offrade sig för en fixardag hemma och hade utfört en hel massa grejer då jag kom hem framåt kvällen. Bland annat börjar nu förvaringsbänken i glasverandan ta form. Tänk att min drömtanke faktiskt är på gång! Det här blir jättebra. Jätte-, jättebra!

04 maj

Stolt extramamma!

Vilken fin konsert det blev igår! De unga, duktiga musikerna bjöd på glädje och energi. Bästa numret råkade vara vår extradotters (faktiskt helt orelaterat, bara så härligt på alla sätt och vis). Denna bukett bjöd på Lasse Wellanders till Bergslagen och gjorde det med den äran. Här har du originalet, tyvärr går det ju inte att dela mer än korta snuttar här i bloggen.

Fint att se resultatet av både filande på detaljer och känslomässig investering.

Här ser vår fina M lite ledsen ut, men hon hade bara fullt upp att fokusera på sina keys. En ära att som ”etta” få spela med vänner som är på väg till musikproffsutbildningar, och hon var verkligen duktig!

01 maj

Inget, inget, inget och så allt på en gång.

Nu har jag fått ordning på allt igen här i bloggen! Jag vet inte om det gör någon annan än mig glad, men det är ok. Från och med imorgon kan jag börja följa gamla rutiner och de senaste veckornas taniga bloggande kommer att vara ett minne blott. Idag är jag fast med bloggande från mobilen då övervåningen (och sålunda arbetsrummet) är belamrad med ett gäng tonåringar som fnissade för fullt då jag nöjd somnade inatt efter en dag som började i Nynäshamn, fortsatte i Klackamåla, kulminerade i Karlskrona och processades på Sturkö.

Vi har alltså varit i trakterna runt Nynäshamn och Stockholm i några dagar. Maken har jobbat där mycket i år, men själv har jag inte varit där på mer än ett halvår. Det var roligt att tanka lite storstad och familj! Älskar att komma hem till lillasyster, bada bubbelbad och strosa i Nynäshamn. Älskar att hänga med våra barn. Älskar (inte fullt lika mycket) att besöka huvudstan, eller snarare att njuta av storstans utbud av diverse känslor och butiker.

Här satt vi och planerade sensommarens kommande fest då dottern och svärsonen firar bröllopet som gick av stapeln för två år sedan. Nu har vi en plan värdig både Sickan och alla festfixare som gått före oss. De udda sockorna får symbolisera känslan då vi började, för när allt hade värkts fram efter några timmar låg alla strumpor i symboliskt mycket prydliga högar där alla par hittat en match och de söndriga exemplaren hade hittat till soptunnan.

Nynäshamn är liksom Karlskrona en fantastisk sommarstad. I fredags var det knappast sommar, men jag och min vän tog en härlig promenad och njöt av Knappelskär och en försiktig vårvärme under några timmar. Långa samtal i vacker miljö, visst är det lyxigt?

Vi var på en sådan där vanlig fest med vänner och god mat och härliga möten och roliga upplevelser, sådant som fortfarande känns lite främmande efter de senaste årens begivenheter. Det där att sitta lite trångt vid ett bord och nudda axlarna på bordskamraterna, att inte hela tiden gå i omvägar runt personer, utan krama folk man saknat. Äta en buffé där alla tar sin egen mat ur gemensamma kärl. Ja, sånt där som kändes normalt 2019, men förbjudet 2020. Att få fira en av makens äldsta vänner var fint på många sätt, inte minst då han gav oss skrämselhicka för ett tag sedan. Man ska inte ta folk för givna, det tål att påminnas om.

Innan vi for hem satte Ingenjören upp några hyllor. Det är så vi brukar betala för mat och husrum (skämt, fast ändå inte, det känns bra att återgälda den ständiga generositeten).

Sedan var det ju valborgsmässoafton också, Mammas och Fars bröllopsdag. Vi brukar fara upp till Klackamåla och sedan grilla lite i Rödeby på brorsans vitsippsö. Nu blev det inte så, men maken och jag tog ändå vägen runt Klackamåla för att ta med oss lite grus till örthjulet hemma. Vägen mellan Kalmar och Klackamåla var oändligt vacker med böljande vitsippsängar överallt. Här får du åtminstone lite vitsippsdiken.

Efter att ha tagit en minst sagt snabb sväng hem då vi sa hej till extradottern och hennes vänner som skulle ha tjejkväll med övernattning var det dags för en konsert som vi köpte biljetter till för 1,5 år sedan. Stilla Nätters Kapells avskedskonsert. Förväntningarna uppfylldes med råge och efter nästan tre timmar var jag laddad från tårna med ny energi. Alltså. Musik ger mitt liv en extra dimension, något som går utanpå vardag, strävanden, mål, måsten och allt det andra. Tacksamheten räcker liksom inte till när jag ska försöka förklara vad som händer i mig då jag får en genomgripande musikalisk upplevelse.

Vi promenerade hem till syrran och svågern i en levande och vacker stadsmiljö. Någon bakom oss sa ”så här ska det kännas då man går på stan”. Hoglands parks planteringar kommer att vara något utöver det vanliga om några dagar, så jag måste åka in till stan under dagtid snart igen.

Jag avslutar med Lilla Amsterdam i vårt trädgårdsland. Inte spektakulärt, men duger fint åt oss. Nu börjar tulpanerna äntligen slå ut och det visar sig att bara ett fåtal blommor ätits upp av vem-det-nu-är. Mammas och Fars fina tistlar ska flyttas, men jag glömde att de stod här. Åtminstone en av de två plantorna ska nog få plats i perennrabatten. Med det är det Over and Out för idag. Imorgon återgår livet till det vanliga. Jag hoppas att du får en fin avslutning på veckan och att maj bjuder på allt fint som tänkas kan!

27 mar

En lördag utöver det vanliga.

Nu har det hänt igen. 350 nya besökare i bloggen igår pga #skonhetsoperationer gör ju att jag blir nyfiken! Hur kan ett fåtal inlägg utan något slags praktiska tips leda till så många besök? Snälla du som hittat hit med den taggen, ge mig lite lugn i själen…

Något som kanske inte gör mig lugn, men glad, är krukan med små glada, gula solar! Var på Jem & Fix i veckan och hittade snorbilliga små narcisser. De var säkert billiga p.g.a. någon dålig anledning, men där och då tog jag beslutet att strunta i det och köpa med mig ett gäng för att förgylla hemmet. Det funkade! Det gula gör mig glad. Formen på ”installationen” gör mig glad. Jag blir glad av att dessa blommor tyder på att det är vår. Dessutom visade sig sicksackbuske och påskliljor vara en ypperlig kombination. Om du tycker att tupparna och hönan där på fars bord är bleka stämmer det. Jag skulle rengöra två av dem för några år sedan och tvättade då bort färgen av misstag. Den tredje hittade jag i befintligt skick på loppis. Hur som helst blir jag glad av att möta det här i vardagsrummet.

Det här är ingen slutgiltig plan, men en fingervisning om hur jag bör planera landet i år. Några av potatislådorna kommer att få andra uppgifter, men enligt rotationsschemat är det såhär det bör se ut för att ge jorden de bästa förutsättningarna. Att skifta växtplats är väl beprövat, men det finns många som struntar i det och som ändå får god skörd. Jag blir så fixerad vid hur man BÖR göra att jag ibland glömmer att GOTT NOG är mycket bättre än INTE ALLS. Någons petighet med mängden kväve, rätt sorts tillsats, rätt tid, rätt förutsättningar gör att ingenting av det jag gör duger. Typ så. Men det stämmer ju inte! Vi har en härlig trädgård med vackra blommor och producerar mer mat än vi gör av med, kan inte det duga? Vår trädgård är mest en dröm i huvudet, men det som finns här är värt att vårda tills drömmen kan gå i uppfyllelse. Dessutom har drömmen sitt eget värde och behöver inte ens ha något med verkligheten att göra. Vi har alla olika förutsättningar och livet blir bra mycket bättre om vi släpper taget om andras förmågor och tar hand om oss själva. Jag blir bättre och bättre på att leva som jag lär, men i vissa situationer triggas jag och trillar dit på eget krokben. Det var skönt att få den här planen gjord igår. Jag rensade även upp i jordgubbslandet och tog hand om lådorna som gröngödslades förra året. Det är så spännande att se tulpanerna sticka upp i sitt hörn. Hurra!

Dagar som rymmer det bästa av två världar, både trädgårdsarbete och musik, måste väl vara de bästa? Åtminstone för mig. Igår var det dags för ”examen” efter en lång tids arbete med Steve Dobrogoszs Requiem. Vi sjöng även några kompositioner av Stig Lindberg och en Bön för Ukraina. Jag älskar verkligen att omges av musik, jag upplever den med hela min kropp och själ. Rent musikaliskt var det inte ”perfekt” igår, men det var ändå fantastiskt. I stunder kände jag hur jag nästan svävade, mest hade jag velat sluta sjunga och bara sväva fritt ibland alla toner. Då, när dirigent, orkester och sångare förenades i något som mest kan liknas med perfekt enhet, då var det rent underbart. Den känslan tar jag med mig då jag nu sammanfattar vecka 12. Det är även dags att fira min fina lillasyster i Skottland på hennes fyrtiosjätte födelsedag. Snart får vi träffas igen! Som jag längtar.

25 okt

Komprimerad rapport till minnesbanken.

Nynäshamn, fredag kväll. Tre syrror, två vänner, gott och blandat, högt och lågt.

Haninge, lördag. En familj, poke bowl med kyckling, härlig stämning, fira livet.

Rudan, lördag kväll. Promenad, kallt som sjutton, vacker natur, frisk luft.

Haninge, senare samma kväll. Garderobsrensning, själsrensning, livshjul, mammaterapi.

Nynäshamn, söndag. Lyxig söndagsmiddag, familj, sång och piano, satsumas.

Nynäshamns kyrka, söndag eftermiddag. Sonja Aldén, Ninni Bautista, Måns Ek, charmig kyrkokör, gråt, skratt, känslor, minnen, syrror.

Nynäshamn, resten av kvällen. Storfamilj, lovkänsla, musik, flätor, chips, Pepsi Max, UNO, diskussioner, partybusstur i natten.

Nynäshamn, måndag. Moster, morbror, Londonkusin, kramar, utsikt, choklad, promenad, frisk luft, på återseende.

Café Rosenhill, måndag. Bilpaus, syster, make, glutenfritt, lyxtoabesök, nostalgi.

Uttorp, måndag kl. 23.04. Färdigsorterad packning, rena sängkläder, betalda räkningar, hemma. Tack!

02 jul

Musik i sommarkväll.

Igår fick jag ett meddelande som tipsade om en musikkväll i Ramdala kyrka. Jag räknade med att kyrkan skulle ta ansvar för att sätta stopp om publiken blev för stor, tog på mig lite vettiga kläder och tog med mig maken i träskor. Vi möttes av en uppklädd och väl förberedd trio som bjöd på allt från Jussi Björlings Sommarnatt, Midsommarnätternas Dämpade Ljus till Andrea Bocelli och Céline Dions The Prayer på svenska (Min bön).

André Knutsson, piano och sång, Pia Karlsson och Christel Gunnarsson, sång. Det kändes lite befriande och samtidigt nästan läskigt att göra något som jag alltid älskat att göra – gå på sommarkonsert i kyrkorna hemikring. Akustiken är ofta oslagbar, miljöerna är vackra och sommarkvällsljus som silar genom fönster är läkande.

Jag älskar målningen från 1600-talet som plockades fram vid en renovering 1946. Ramdala kyrka har anor från 1200-talet och är östra Blekinges enda bevarade medeltidskyrka, men man tror att en kyrka stod på platsen redan på 1000-talet. Tänk ändå vad de här gamla kyrkorna har varit med om! Säga vad man vill om kristendomen, men det är ändå lite häftigt att veta att i princip alla som bott i Ramdalatrakten från medeltiden fram tills för en tid sedan varit på plats i den där kyrkan. Jag tror att Ramdala-borna hade varit mycket nöjda om de hade hört kvällens musikanter oavsett som de bodde där 1253 eller 1784. Det var i alla fall jag.

19 aug

Jät via Växjö.

1989-1992 bodde jag i Växjö eftersom jag studerade på lärarhögskolan. Det var en spännande tid för mig på många sätt och vis, men själva Växjö blev aldrig någon favorit. Jag har aldrig längtat tillbaka. Däremot längtade jag då och då därifrån…

Sedan jag flyttade hem från USA har jag velat få lyssna live på min kompis dubbelkvartett Vivavox. Direkt när jag såg att de skulle ha en liten sommarturné skrev jag upp det i min kalender. Sista anhalten var en helgmålsbön i Jäts gamla kyrka utanför Växjö och därmed styrde jag i lördags min kosa dit. På vägen letade jag kantarell i svampskogen, tog en tur på Börjes i Tingsryd och led mig igenom stan, Växjö alltså, eftersom det tydligen var den sista av Karl-Oskardagarna. Jag förundrades över att ungefär ingenting såg ut som det gjorde när jag bodde där och samtidigt insåg jag att tiden går och med den förändrar saker och ting. Domkyrkan, min favorit, renoverades några år efter att jag hade flyttat därifrån. Katedralskolans luciatåg i den kyrkan tillhör ett av de fina Växjöminnen som jag faktiskt har. Det var tydligen högt tryck just i lördags, för på några timmar såg jag två brudföljen passera! Folk passar väl på innan sommaren är över.

Jäts gamla kyrka byggdes någon gång runt år 1200. Den är mycket fascinerande! Altargången sluttar uppåt och kyrkbänkarna verkar ha byggts för att folk inte skulle kunna somna. Hu, så obekväma. Trots det var det värt att bli sittande i en timme. Vivavox sjöng så innerligt och hade en mycket vacker sommarrepertoar.

Mina favoriter blev Längst inne i mitt huvud, Barbro Lindgrens vackra text som jag själv sjöng i Svart på Vitt i början på 90-talet och Billy Joels And So It Goes… Prästens betraktelse träffade mig rakt i hjärteroten. Ibland kommer små kärleksgåvor till en.

Vivavox bjöd mig på änglasång och jag kunde komma hem uppfylld av något som jag hoppas räcker under lång tid framöver. Jag påmindes återigen om hur viktigt det är att jag fyller på med musik av olika slag. Det ger mig kraft.

03 dec

Adventskonsert 2018.

Bästa dagen på året? Ja, frågan är om den inte gick av stapeln igår…

Jag älskar den här tiden på året. Musikminnen radar upp sig som pärlor på en tråd: adventskonserter, Luciatåg som tärna eller ”lusseboss”, barnens tid i Adolf Fredriks musikklasser, storslagna amerikanska produktioner, orkestrar och körer, små ensembler och skakiga soloinsatser.

I motettkören känner jag mig hemma, lagom utmanad och hjärtligt välkommen. En bra kombination! När vi får den stora äran att sjunga med Marinens Musikkår känns det alltid som att stjärnorna står i perfekt position. Det är en upplevelse som ger rysningar in i hjärteroten under lång tid framöver.

11 jan

Konsert.

Vissa människor ”har alltid funnits”. Kerstin är en sådan person. Hon och mamma växte upp tillsammans och de har stöttat och peppat varandra genom goda och tuffa tider. Kerstin och hennes barn är både musikaliska och konstnärliga och jag tycker alltid det är lika spännande att höra dem då det bjuds på konsert.

Ikväll hade vi den stora ynnesten att få gå på en av dessa konserter i Marinmuseums Galjonshall. Just detta magiska rum kommer jag alltid att förknippa med min syster och svågers bröllop. (Underbara festligheter!) Ikväll fick de vackra galjonsfigurerna sällskap av Kerstins dikter, Tonys noter från flygeln och Johns ljuva stämma. Inte dumt. Inte dumt alls.

06 dec

5 december.

A Christmas Carol för en, Adobe Tech for girls för en annan, PT-träning med en tredje och en fjärde. Den femte lullade mest omkring bland tvätt, ansiktsmasker och Anna Mannheimers pepparkaksdeg innan alla samlades i garaget för vidare färd mot Provo och Covey Art Center.

Vi körde en favorit i repris – BYU Vocal Points vinterkonsert. Den var för övrigt ännu bättre än förra året och vi uppskattade showen som de förberett. Som extra bonus var One Voice Children’s Choir med och sjöng flera nummer, både själva och tillsammans med Vocalpoint. Det här var nog det gemensamma favoritnumret.

Efter konserten lämnade vi sonen hemma och åkte vidare till Baptistkyrkan inne i Salt Lake City för att njuta av årets lussetåg. Vi fick vara med och sjunga församlingssång tillsammans med en riktigt pampig kyrkorgel: Var hälsad sköna morgonstund, Bereden väg för Herran och Det är en ros utsprungen. Rysvarning på det… Vivianne som har hand om programmet har en music major från BYU med orgel som sitt huvudinstrument.

5_6

5_7

5_5

Mitt under Luciakröningen av de fem luciorna (du vet amerikaner, de måste göra allt större och pampigare) drog vi vidare till dagens sista aktivitet, Christkindlmarkt. Där träffade vi gamla Philadelphiavänner, åt Bratwurst och Sauerkraut och tittade på en massa fint hantverk. Toppen! Vi har försökt komma iväg på den här marknaden i tre år, så det kändes fint att det faktiskt var bra när det väl blev av.

5_4

5_1

5_2

5_3

I morgon blir det körsång inför juluppträdandet. Det känns som alldeles tillräckligt med aktivitet för en dag!