25 jun

Midsommarafton 2022.

Tänk ändå. Den ena midsommaraftonen efter den andra. Ett år hagel och dunjackor, ett annat regnskurar och genomträngande vindbyar, och ibland blir det precis som igår. Vädret var alldeles underbart, en riktig sommardag som inbjöd både till häng i skuggan och bad i sjönen. Midsommarstången blev den finaste någonsin, precis som vanligt, maten var jättegod med hjälp av allas bidrag och dessertbordet dignade av läckerheter. Vi svettades, byggde blomsterkransar, pratade med kända och okända, spelade volleyboll, badade, diskade, lekte med småbarn och hundar, skrattade, lärde känna, fick ögondroppar av en gammal sjuksköterska, kände oss fina i prickiga klänningar och skjortor med uppkavlade ärmar, och… I år var nästan alla med på dansen runt midsommarstången och jag inbjöd till att låtsas kunna sjunga med genom att försöka hänga med på melodin med ett ”eaoleilauoa” – det har aldrig låtit bättre! Det knepet ska jag köra nästa år igen.

I år hade vi gäster med ursprung i Japan, Ryssland, Pakistan, Holland, USA, Colombia, och Sverige så klart. Mina föräldrar hade alltid en spännande mix av gäster till midsommar, ofta internationella sådana, och jag och mina syskon har fortsatt den traditionen. Det är härligt att se vårt land genom någon annans ögon! Jag hinner aldrig göra någon midsommarkrans, jag brukar vara köksgeneral och dans-runt-midsommarstångs-ansvarig, men syrran brukar lära alla som vill hur det går till. Brorsans ryska hyresgäst har drömt om att få fira svensk midsommar i många år. ”Jag har bara sett de där kransarna och beundrat dem, hade aldrig trott att jag skulle kunna göra en själv!” Hon var så glad!

Den söta brorsdottern kände sig så fin med glittret på kinderna och festkläderna. Jag älskar det här fotot på henne, med chokladmunnen och kameraposen! Fyraochetthalvt-åringen kan prata engelska som en hel kvinna och har en treårig bästis från Ryssland som varken pratar engelska eller svenska. Nu är det inget större problem, för barn löser kommunikationen mycket bättre än vi vuxna. Ja, de vet också att använda sig av de vuxna som tolkar om det inte riktigt funkar. Tänk ändå, världen har blivit så mycket mindre. Hur kommer det att se ut om tio år? Hundra? Tusen? Har vi ett officiellt gemensamt världsspråk inom räckhåll? Kommer engelskan att fortsätta vinna mark, eller är det spanska, mandarin, kantonesiska eller kanske arabiska som kommer att ta över?

Vi dricker inte alkohol och firar vita midsomrar (någon gäst har då och då med sig en snaps på sin höjd), något som gör att vår midsommar inte ser ut som många andras. Jag skjutsade hem några av gästerna och när jag stannade vid ett av ställena hörde och såg jag hur deras grannar firade. Skränande röster, gastande, det där skrattet som inte är det trevliga tvåglasvin-skrattet, den framdragna snoppen som behöver tömmas framför ögonen på andra festdeltagare. Jag gillar att hänga med folk som dricker även om inte jag gör det. Många som är vana vid fest=alkohol blir helt enkelt lite mindre tillknäppta med alkoholens hjälp. Denna trevlighet upphör ungefär efter två glas vin. Sedan kommer det andra smygande. Klängigheten, filterlösheten, gråten, det forcerade, den korta stubinen, rösterna som ska överrösta varandra. (De filosofiska tankarna gillar jag dock, sådana får ofta fritt spelrum då man inte längre har kvar sina gränser.) Att låta barn vara i en sådan miljö tycker jag personligen inte är okej. Det handlar inte om något moraltantande. Jag kan gå då jag märker att stämningen har förändrats och jag inte längre tycker det är trevligt, samma gäller inte för ett barn.

Kvällen avslutades med en magisk solnedgång. Jag vet inte hur många foton liknande detta jag tagit. Jag ville bara visa våra ”Sturköknott”, de som svärmar i stora flockar och är otäcka om man andas in dem, men som inte sticks eller bits det minsta. De tillhör sommarkvällar för mig, lika mycket som fladdermössen som far fram i den ljusa natten som läskiga projektiler. Efter att ha tillbringat nästan 40 somrar i Bredavik och ha mött mängder av fladdermöss på jakt i natten har jag nog aldrig sett en levande fladdris på nära håll! Tänk ändå att det fortfarande finns så mycket spännande att uppleva på denna jord. Fascinerande.

01 maj

Inget, inget, inget och så allt på en gång.

Nu har jag fått ordning på allt igen här i bloggen! Jag vet inte om det gör någon annan än mig glad, men det är ok. Från och med imorgon kan jag börja följa gamla rutiner och de senaste veckornas taniga bloggande kommer att vara ett minne blott. Idag är jag fast med bloggande från mobilen då övervåningen (och sålunda arbetsrummet) är belamrad med ett gäng tonåringar som fnissade för fullt då jag nöjd somnade inatt efter en dag som började i Nynäshamn, fortsatte i Klackamåla, kulminerade i Karlskrona och processades på Sturkö.

Vi har alltså varit i trakterna runt Nynäshamn och Stockholm i några dagar. Maken har jobbat där mycket i år, men själv har jag inte varit där på mer än ett halvår. Det var roligt att tanka lite storstad och familj! Älskar att komma hem till lillasyster, bada bubbelbad och strosa i Nynäshamn. Älskar att hänga med våra barn. Älskar (inte fullt lika mycket) att besöka huvudstan, eller snarare att njuta av storstans utbud av diverse känslor och butiker.

Här satt vi och planerade sensommarens kommande fest då dottern och svärsonen firar bröllopet som gick av stapeln för två år sedan. Nu har vi en plan värdig både Sickan och alla festfixare som gått före oss. De udda sockorna får symbolisera känslan då vi började, för när allt hade värkts fram efter några timmar låg alla strumpor i symboliskt mycket prydliga högar där alla par hittat en match och de söndriga exemplaren hade hittat till soptunnan.

Nynäshamn är liksom Karlskrona en fantastisk sommarstad. I fredags var det knappast sommar, men jag och min vän tog en härlig promenad och njöt av Knappelskär och en försiktig vårvärme under några timmar. Långa samtal i vacker miljö, visst är det lyxigt?

Vi var på en sådan där vanlig fest med vänner och god mat och härliga möten och roliga upplevelser, sådant som fortfarande känns lite främmande efter de senaste årens begivenheter. Det där att sitta lite trångt vid ett bord och nudda axlarna på bordskamraterna, att inte hela tiden gå i omvägar runt personer, utan krama folk man saknat. Äta en buffé där alla tar sin egen mat ur gemensamma kärl. Ja, sånt där som kändes normalt 2019, men förbjudet 2020. Att få fira en av makens äldsta vänner var fint på många sätt, inte minst då han gav oss skrämselhicka för ett tag sedan. Man ska inte ta folk för givna, det tål att påminnas om.

Innan vi for hem satte Ingenjören upp några hyllor. Det är så vi brukar betala för mat och husrum (skämt, fast ändå inte, det känns bra att återgälda den ständiga generositeten).

Sedan var det ju valborgsmässoafton också, Mammas och Fars bröllopsdag. Vi brukar fara upp till Klackamåla och sedan grilla lite i Rödeby på brorsans vitsippsö. Nu blev det inte så, men maken och jag tog ändå vägen runt Klackamåla för att ta med oss lite grus till örthjulet hemma. Vägen mellan Kalmar och Klackamåla var oändligt vacker med böljande vitsippsängar överallt. Här får du åtminstone lite vitsippsdiken.

Efter att ha tagit en minst sagt snabb sväng hem då vi sa hej till extradottern och hennes vänner som skulle ha tjejkväll med övernattning var det dags för en konsert som vi köpte biljetter till för 1,5 år sedan. Stilla Nätters Kapells avskedskonsert. Förväntningarna uppfylldes med råge och efter nästan tre timmar var jag laddad från tårna med ny energi. Alltså. Musik ger mitt liv en extra dimension, något som går utanpå vardag, strävanden, mål, måsten och allt det andra. Tacksamheten räcker liksom inte till när jag ska försöka förklara vad som händer i mig då jag får en genomgripande musikalisk upplevelse.

Vi promenerade hem till syrran och svågern i en levande och vacker stadsmiljö. Någon bakom oss sa ”så här ska det kännas då man går på stan”. Hoglands parks planteringar kommer att vara något utöver det vanliga om några dagar, så jag måste åka in till stan under dagtid snart igen.

Jag avslutar med Lilla Amsterdam i vårt trädgårdsland. Inte spektakulärt, men duger fint åt oss. Nu börjar tulpanerna äntligen slå ut och det visar sig att bara ett fåtal blommor ätits upp av vem-det-nu-är. Mammas och Fars fina tistlar ska flyttas, men jag glömde att de stod här. Åtminstone en av de två plantorna ska nog få plats i perennrabatten. Med det är det Over and Out för idag. Imorgon återgår livet till det vanliga. Jag hoppas att du får en fin avslutning på veckan och att maj bjuder på allt fint som tänkas kan!

28 apr

Efter en sväng i komprimeringsappen.

Det vackra brudparet på väg ut i livet.
Falsterbo kyrka har delar som stått sedan 1300-talet. Det svindlar att tänka tanken…
Fantastiska sandstränder och kallt vatten, men trots vattentemperaturen såg vi flera som doppade sig.
Det är något med öppna vidder!
Nu kanske du förstår vad jag menar med att min fotoskörd från bröllopet blev mer än lovligt skral.
Synd att jag blev selfieansvarig. Efter nästan tre år var detta alltså det bästa vi fick till. Det är ändå känslan som räknas?
Så söta!
Vet inte vem som tog tårtfotot, men inte var det jag.
Fars två yngsta systrar och en av mina gullisar. Mys, mys.
Bruden bad mig sätta brudbuketten på mammas grav. Så fint avslut på något sätt!

26 apr

Bröllopsyra!

Jag kan inte ens berätta hur fint det här bröllopet blev, eller hur fantastiskt, eller hur härligt det blev att träffa alla efter flera års ofrivilliga o-träffar… Jag fick en total känslomässig kollaps efteråt och har lagom vaknat till liv igen idag. Vet inte ens hur jag klarade av söndagen som innehöll en härlig eftermiddag med gammal amerikansk vän och några av hennes familjemedlemmar och vänner och så en kommunikationskurs via Zoom…

WordPress passar på att bråka, så jag kan inte ladda upp några bilder. En skärmdump från uttåget ur kyrkan kan jag åtminstone bjuda på. Min underbart vackra syster i mammas brudklänning och egenbunden brudbukett och hennes fine make, extra tjusig dagen till ära. Vilken dag! Vilken dag.

Ha! En av bröllopstårtorna gick visst också att ladda upp. Vi får väl se om det blir bättre lycka imorgon…

21 apr

Bröllopsfest!

Nu ska det bli ett bröllop, vi gör oss klara för ett bröllop! På lördag är det dags och som vi har längtat! Syrran i Skottland och hennes man befinner sig på svensk mark, vår tyska syster och hennes man är på väg och resten av oss laddar på olika håll i landet. Det känns faktiskt smått overkligt och fantastiskt roligt! Brudparet hade två kyrkor med sig i diskussionen runt bröllopsplaner: Fredrikskyrkan (min svåger var ju också med i motettkören, så det var ”hans” kyrka då de bodde här i Karlskrona) och Falsterbo kyrka. Valet föll på den senare, vilket kanske också känns mer naturligt då de unga tu numera bor i Malmö.

Vi kan ju konstatera att allt fokus kommer att ligga på brudparet, men det är ändå roligt att klä sig fint och pimpa sig lite. Med tanke på hur mina naglar såg ut efter de senaste veckornas grävande i jord (jag är så dålig på att ta på mig trädgårdshandskar) kändes det på sin plats att gå till ”salong” och fixa till dem lite. Tjejen som gjorde naglarna tyckte att jag skulle lägga till lite glitter, så glitter blev det. Det ska bli roligt att se hur andra har tolkat klädkoden ”ta på dig något som du känner dig fin i”! Jag hade middagsdejt med min kompis efter nagelfixet och hon konstaterade att ”man får gå på bröllop alldeles för sällan”. Fram för fler bröllopsfester, helt enkelt!

13 mar

Möhippa för lillaste lillasystern.

Igår överraskade vi, efter konspirerande med svåger och andra inblandade, min yngsta lillasyster som gifter sig i april. Hon har haft ”lite mycket” på sistone och därför hade vi planerat en dag med myspyskänsla. Gott att äta, möjlighet att hänga och prata i lugn och ro, bubbelbad – fint upplägg för återhämtande även under festliga former!

Syrran satt hos juveleraren i Karlskrona (som var invigd i våra planer) för att planera vigselringen. Hon hade inte misstänkt något fuffens. Hela dagens planering fick snabbt läggas åt sidan. (Alltså, vi andra hade redan ställt in hennes planer utan att hon visste något.)

Vår syster är sladdis, sist i ledet av sju syskon. Hon har därmed under stor del av sitt liv vuxit upp som ensambarn. Ibland har hon uttryckt önskemål om att få ha upplevt den där tiden med oss andra då vi också var barn. Nu fick hon åtminstone känna in sig i åttiotalet (då hon inte fanns) rent modemässigt.

Efter ”kidnappningen” tog vi oss ner till systern som bor inne i Karlskrona. Vi var tre systrar och två svägerskor på plats. Syster i Skottland, covidsjuk syster i Nynäshamn och extrasyster i Tyskland mötte upp via tekniska under då och då under dagen. Tråkigt att alla inte kunde vara på plats, härligt att det åtminstone går att göra på det här viset nu för tiden.

Efter middag och trevliga aktiviteter var det dags för tårta. Syrrans ”amerikanska” mästerverk var ju fantastiskt! Själv hade jag bakat en glutenfri citrontårta med hallon (haha, frostingen räckte inte riktigt till sidorna då jag inte hade meddelat att en av ingredienserna var hands off här hemma – kl 21 på fredagskvällen då jag gjorde färdig tårtan var ingen affär på Sturkö öppen längre).

Det är alltid lika härligt att hänga med familjen. Spännande samtalsämnen, en sådan här dag också mycket nostalgi så klart.

Härliga tider! Att sitta mitt inne i stan under klarblå himmel och njuta av det varma vattnet, hur lyxigt var inte det?! Vi satt där tills fingrarna var skrynkliga och alla började bete sig smått berusade av vätskebrist och värme. (Svägerskan hade bunkrat upp med en mängd goda och fina alkoholfria drickor, men huvudet kan skapa snurr på egen hand.)

Efter badet var vi alla hungriga igen och det satt bra med en ”legendarisk ostbricka”. Det finns inte mycket som slår ostbricka och i vår familj tillhör en sådan helt enkelt vid extraordinära tillfällen. Kvart i tio satte jag syrran på tåget ner till Malmö igen och nu har vi en fin dag att tänka tillbaka på.

En av mina systrar är extraduktig på festdekoration och har utöver det ett fantastiskt hem; att sätta en vacker kuliss till en fest är inte nödvändigt, men höjer verkligen stämningen. Jag vill därför dela med mig av bilderna jag tog innan vi satte igång, med en bonusbild på slutet. Syskon, ingifta och barnen är ett fantastiskt team och jag är så tacksam över detta! (Ballongerna är inte uppblåsta med helium, utan sitter i taket med glue dots. Bästa tipset på länge! De glittriga texterna är gjorda av vår äldsta dotter som är grafisk designer. Jag har skurit ut dem på min Silhouette Cameo. De bruna ”party favor-påsarna” är inköpta på ICA Maxi och namnen är skrivna med embossing och pensel och embossade i guld. Ballongdekorationerna är inköpta på amazon.se och kom med olika upphängningshjälpmedel.)

13 sep

Storstädning i Bredavik.

Två gånger om året storstädar vi i Bredavik. Hösten innebär att utemöbler och sjödon ska upp och in. I år fick vi även undan en massa fallfrukt som kom till glädje för vildsvinen i Klackamåla och därmed slapp dra till sig getingar och lukta jäst i trädgården. Ett och annat dött träd fick sig en omgång av grensågen, åkgräsklipparen hanterade med briljans gräset som envisats med att fortsätta växa, häcken som aldrig blev färdigklippt pga getingbo fick sig en sista avhyvling och så utnyttjade fem vuxna och ett barn möjligheten att ta ett uppfriskande dopp denna sommarsvettiga höstdag. Vi saknade Skottlandsyrran och hennes familj, många barn och respektive hade andra uppdrag denna dag, men alla som var där fick en fin dag!

Vänj den unge vid den väg han bör vandra, så viker han ej därifrån, när han bliver gammal.

Ordspråksboken 22:6

Vår extramoster, granne och mammas bästis kom förbi och hälsade på. ”Min lille pojk!”

När vi tog lunchrast i solen kändes bad som en riktigt härlig idé, men när vi väl hade tagit oss ner till bryggan var det lite kyligt. Vissa gosade in sig i något värmande medan andra utmanade sig själva i böljan den blå. Lite småkyligt var det allt, men absolut skönt!

Här laddade jag fortfarande…

… men när lillebrorsan fastslagit att det inte var så farligt kallt hoppade jag i. Och sedan sa det plums och så var en annan liten brorsdotter med ärmpuffar i! Vi nöjde oss båda med ett lite kortare dopp än för någon månad sedan.

Så underbart det är att njuta av väl förrättat värv! I somras rensades det bort en skabbig lekställning utanför lekstugan och en smått livsfarlig rutschkana i päronträdet togs ner. Det känns nu säkrare för barnen, men dessutom är trädgården mycket finare utan.

Till våren ska de inte komma åt att feja sönder ungträden, de där rackarns råbockarna!

Några av syskonen gav sig ut på åkern för vindruvssafari och kom tillbaka med många kilo vindruvor, Fars stolthet! Vinrankorna växer in i björkarna, det är jättefint! Lillasyster vet jag gjorde druvsaft igår kväll (4,7 av 5 enligt smakprov), själv ska jag se om jag kan hitta på något kul med min del ikväll.

Vad passar väl bättre att avsluta en städdag med än en kräftskiva? Årets dukning i vardagsrummet, hälften av oss satt i matrummet.

”Nu har vi gjort det igen, det blir alltid för mycket mat…” Japp. Tre pajer, räkor, kräftor, kakor, köttbullar, pasta och tårtor syns ju inte ens här. Haha! Men goda rester är väl inte dumt det heller?

Solen! Så vacker i höstfärgerna.

Lillbrorsan bjöd på kräftisar från Hjälmaren. Superdelux och jättegoda! Nu är jag ingen kräftfinsmakare, men de här kräftorna var nog faktiskt lite extra goda. Fast kött, lagom sälta, ingen lersmak. Tack! Nu behöver vi inte äta förrän imorgon igen.

15 jun

Festligt!

Så härligt det är att få vara med och fira viktiga delmål på livets stig! De senaste dagarna har vi fått fira både det ena och det andra tillsammans med människor som jag verkligen älskar.

Student nummer ett, en härlig ung man med stort intresse för samhället och dess strukturer. Hans mamma har funnits i mitt liv sedan hon var liten, i många olika roller. Så härligt att få fira denna stora dag!

Student nummer två, en annan härlig ung man. Rättrådig och kärleksfull. Syskonens barn är som mina egna och glädjen då de skördar framgångar är stor!

Maken var muurikka-kock på den andra studenten och pizzabagare då vår härlige svåger överraskades med 40-årsfest på lördagen. Dessvärre glömde jag att fota under denna begivenhet, så ”the Swedish Chef” får representera det firandet.

Vill bara säga att trädgården i Bredavik aldrig varit så fin som till studenten i år. Syrrans blick för detaljer är fantastisk. Extra roligt var det att äldsta dottern hade möjlighet att följa med ner och fira sina kusiner! Hon gjorde sig fint i den temporära lyxsoffan som nu återgått till att vara säng i ”kaptensvillan”.

Titta, vilka ljuvliga blomster! Jag kan tala om att buketterna fortfarande står fina idag, fyra dagar senare. Min syster påstår att det är för att hon följde rådet att gå upp och plocka blommorna klockan fem på morgonen. De chockades väl till skönhet…

För övrigt kan jag tala om att hela Bredaviksträdgården är så vacker just nu, trots den långvariga torkan. Gräsmattan börjar torka till, men den har varit frodig och grön ända tills nu. Samma sak här hemma i Uttorp. Jag är tacksam över att vi inte har bevattningsförbud med det kommunala vattnet. Vattnet i våra egna, grunda brunnar är slut, eller nästan slut, men jag vattnar så länge det går! Salladen med egen spenat, sallat, rucola och rädisor är inte dum. Jag älskar när trädgårdsterapin räcker liiite längre än till att bara vara just ”terapeutisk”. Någonstans känns det gott att kunna njuta av det man jobbat så hårt för, hehe.

10 apr

Da’n före da’n.

Livet blir aldrig precis som man tänkt sig. Coronasituationen har ställt till mycket oreda över hela världen, så en minivigsel med en uppskjuten bröllopsfest kan verka vara ett litet och världsligt problem. Man kan likna det vid skröfset i den gamla skottkärran på bilden. Vem hade väl kunnat tro att det skulle hamna här och till på köpet bli vackert och dekorativt?

Imorgon är det dags för äldsta dottern att gifta sig med sin fine fästman. Trots den skröfsiga situationen kan jag säga att det kommer att bli fantastiskt! Med stora insatser från flera av makens och mina syskon kan man tro att det var nästan precis såhär det skulle vara. Peace!