Någon dag ska det väl bli tid att skriva igen, men just nu finns det bara tid för små korta uppdateringar. Mest för min egen skull, för jag orkar inte ens skriva dagbok om kvällarna! Syrran som fyllt femtio har haft ansvar för årets syskondag med mig som sidekick (hon har gjort allt jobb, jag har mest gett feedback, ringt samtal och bakat en kardemummakaka). Det var en dag som gick i fars och farmors spår. Vi åkte häst och vagn då detta var presenten far fick i present av sina syskon till sin femtioårsdag. Underbart! Fick korv och våfflor tillagade vid vindskydd vid småländsk idyll. Hade sällskap av en mobilkarta som inte mäktade med dåligt internet och som dessutom var allmänt dålig (hitta.se), vilket bjöd på extra spänning. Fick videochatta en stund med två nyfunna släktingar från farmors sida. Besökte två av fars kusiner som ingen av oss känner och blev fantastiskt fint mottagna. Fick information om fars morfar och släkten som ingen av oss hört, men som av förklarliga skäl kanske valts att inte berättas. Besökte farmors föräldrahem i Åskefälla där vi fick se det vackra tak som målades inför farmor Nannas dop. Ljus och mörker. Blev mottagna i Klackamåla med vacker dukning, läcker mat och en sjukamp som var så fint förberedd av en svåger och min man. Fick överraskningsbesök av våra respektive (och lillastesysters lilla goding). Planterade fruktträden som syrran fick av oss i femtioårspresent. Tack för min storfamilj, för mina rötter och för allt det komplicerade underbara som livet är och ger.
Ja, se det blev en redig midsommar med alla klassiska tillbehör utom nubben. Jag tror jag räknade in 76 personer. Två av mina syskon med familjer, diverse släktingar, vänner och en ströfransos som pussade mig på kinderna så jag genast ville åka till Frankrike. Allt blev så lyckat! Det försiktigt vackra vädret gav dessvärre några rejäla solbrännor, men de tillhör också. Knytisbuffén var god och blomstersyrran strösslade sina händers vackra verk i allt från blomsterarrangemang till tårtdekorationer. Med så många som tar socialt ansvar behövde vi inte oroa oss, det blev helt enkelt trevlig stämning överallt!
Alltså, du förstår. Vår Mimsa, hon kan! Så vackert.
Bästa E fick rycka in och sy ett tak till uteserveringsbordet av våra gamla gardiner och Thailandstyger. Detta hade hon nog inte planerat för midsommar, men åh, så bra det blev! Alltså, varför tog jag inte kort då hon satt på yttervinden i soffan med symaskinen på en stol och löste ett spännande världsproblem?! Tack för vänner som liksom är helt självklara!
Vår coola rockstjärna till kusin passade på att fira sin 40-årsdag med oss. Hans brorsbarn hade missat delen i hans liv då han hade musikaliska ambitioner och imponerades storögt av de tongångar han trots allt bjöd på. Jag älskar hans röst!
Brorsonen och hans hjälpredor bjöd barnen på en strålande lekshow och jag fnissade över hans inlevelse. Bästa!
Något av det jag uppskattar mest är kärleken för musiken bland alla syskonbarn. Undrar om mamma och far (han ”slapp” visst sånglektionerna) applåderar i himlen?! Systersonen och hans tjej spelar så fint tillsammans och svägerskans mamma hängde med på sång och fiol. Dansen runt midsommarstången bjöd på skönsång och fall ner i diket och allsången med ”Sommaren är kort” och ”En vänlig grönskas…” klingade vackert. Det badades visst också, men huuu så kallt!
För vår danske svärson var det vanlig arbetsdag, men han åkte från Hillerød i tid för att hinna smaka lite midsommarmat innan han högg in i dessertbuffén och fick introduceras för kung och fosterland.
Det skapades ljuvliga kransar under blomstersyrrans överinseende. Titta, så fina hon och maken är!
Vi gamlingar övervakade kvällens midsommarsolnedgång i sällskap av nöjda och solbrända midsommarfirande. Maken och min kusin tog sista diskpasset, så detta var min mest sociala midsommar på många år. Jag gillar att vara köksboss, men det är mysigt att få prata med folk också. Gissa vem som har sovit gott inatt? Nu fortsätter vi denna sociala helg, men först ska jag spruta bort spinnkvalster på gurkorna. Är det inte det ena så är det det andra! Hej hopp!
Igår kan vi nog säga att Bredavikssäsongen drog igång. Brorsonen hade fyllt 15 och vi fick chans att fira denna stora begivenhet med tacos och tårta i det underbara vädret. Solen värmde så skönt där vi satt och låg på dynor och underlägg, somliga till och med i kortärmat. Brorsan hade förberett genom att klippa och fixa så det såg ut som rena parken. Fruktträden blommade och syrenerna hade precis börjat visa om de var på lag vit eller lila. Det är verkligen en ynnest att vi fortfarande kan ha detta fantastiska ställe tillsammans. Inte självklart på något plan, så jag är otroligt tacksam. Inte minst för de uppoffringar våra föräldrar fick göra för att det ens skulle gå att ha en plats för storfamiljshäng på det här viset.
Den här grabben har jobbat hårt i två år, vuxit upp och blivit en man med barnasinnet i behåll. Han har hållit sig runt Alperna, i Schweiz, Österrike och Bayern och har lärt sig både tyska och farsi på kuppen. Han var så fin i sina Lederhosen då vi igår kväll äntligen fick se honom ramla ur bilen efter en dag som hade börjat för honom klockan 4 på morgonen. Största delen av storfamiljen var på plats.
Nu gick jag förstås händelserna lite i förväg. Vi som väntade hade delat upp ansvaret för att få till en fin fest eftersom ynglingens mamma Festgeneralen naturligtvis var med i Köpenhamn för att hämta hem sin son. Jag hade tagit på mig att fixa två prinsesstårtor och var smart nog att bjuda in brorsönerna att lära sig göra sådana. De är båda ytterst pålitliga och duktiga på allt de företar sig, så jag borde inte ha väntat mig annat än konditorklass på de färdiga tårtorna.
Det är så roligt att lära känna den unga generationen bättre och försöka hitta minsta gemensamma nämnare bortom det självklara. Just för mig och äldste brorsonen visade det sig vara Sabaton som var MGN, så då lyssnade vi på dem samtidigt som vi pratade tekniska detaljer gällande hur man bäst vispar, breder ut, kavlar och monterar en tårta.
På övervåningen höll samtidigt superpysslarteamet till för att fixa med snygga och festliga inredningsdetaljer. Båda är ytterst kreativa och gjorde så fina grejer. Innan de for vidare till Bredavik för att sätta upp allt plockades det även blommor som skulle placeras ut över hela huset.
Så här blev det till exempel i köksfönstret – supermegasnyggt och personligt.
Tårtbakarna fixade de sista detaljerna på plats och till slut stod bakverken redo…
… att flirta med smaklökarna hos alla festdeltagare. Vill du själv ge dig på ett liknande konstverk rekommenderar jag detta recept och att aldrig någonsin använda de färdigkavlade marsipanlock som finns att köpa utan kavla egna av marsipanblock från Örebro Bagerivaror. Min syrra hade gjort egen hallonsylt och bakat en av tårtbottnarna. Jag bakade den andra och använde då glutenfritt mjöl med gott resultat. Tekniken som används för att få till en hög och jämn tårtbotten står väl beskriven i receptet.
Sådär ja! Nu kan vi återkomma till festligheterna och kramkalaset som utspelades på gräsmattan mellan återvändaren och unga, gamla och alla oss som är lite mer mittemellan efter en extralång väntan. För barn är två år en hel oändlighet, men det verkade mest vara själva festföremålet som var förvirrat över hur mycket alla hade vuxit. Så många härliga känslor!
Välkommen tillbaka-presenter och hjärtliga hälsningar fanns på plats inomhus…
… liksom ett helt gäng av mina syskon, men dessvärre fick jag ”bara” till oss tre på samma bild. Vi och alla gäster bjöds på smarrig smörgåstårta, musikframträdande, tal och en satsig Kahoot (och jag ska sluta tjata om prinsesstårtorna). Det uppdaterades, sattes punkt för sommaren och kramades tills det sent omsider var dags att åka hem. Den hemkomne ynglingens första önskan var att ge sig ut och hajka med sin pappa, så jag skjutsade ut dem till naturreservatet mitt i natten så de kunde fortsätta prata och göra något som de båda tycker är så roligt.
Vid det laget längtade jag hem till min sköna säng, tackade för mig och såg pappan och sonen ge sig av tillsammans med raska steg och raka ryggar. Bra jobbat, Jake McDake! Det är härligt att ha dig hemma igen.
En gång sa en vän till mig att hon aldrig hade orkat med att ha en så stor familj som jag har. Hur skulle alla dessa kalas hanteras? Igår berättade jag om Fars släkt där man någon gång kom på den briljanta idén att samordna jämna födelsedagsfiranden. I min storfamilj har vi sagt att man uppvaktar syskonbarnen om man rent fysiskt är på plats. De i familjen som är lite om och kring sig skickar ett kort. Jag har inte varit bra på det på mååånga år, men tänker ofta att jag borde börja igen. Vi syskon uppvaktar varandra vid jämna födelsedagar. Jag brukar försöka komma ihåg de lokala släktingarna, men de är också lättare att samla ihop om man är upplagd för kalas. Vi firade i många år sonens födelsedag i början på augusti för att sätta punkt för sommaren innan vi for hem till Visättra, Philadelphia, Segeltorp eller Orem, en tradition som höll i sig länge.
Igår kom min tyska extrasysters dotter hem efter fyra veckor på språkläger i Kanada. Detta råkade också vara hennes fjortonde födelsedag, så det passade extra bra att fira tillsammans med oss som fortfarande var kvar i närheten av Bredavik. Jag hade låtit Silhouetten jobba för att skära ut bokstäver till ett par texthälsningar, en av syrrorna hade gjort fint med vackra buketter och ballonger och så hade födelsedagsungakvinnans mamma dukat upp så fint med glass och fantastiskt fina härligheter från Andréns. Trots jetlag efter ett extra långt dygn var festföremålet så glad och hade mycket spännande att berätta gällande sin upplevelse. Vilken grej!
När vi väl var hemma igen var jag rätt mör efter de senaste veckornas, hm, månadernas, höga tempo. Maken hade lite möten online och samtal att ta sig an och jag arrangerade blommor som jag hade plockat innan ovädret Hans drog in. Ikväll kommer ett par amerikanska gäster som vi inte känner (jag får berätta mer när de har åkt vidare på onsdag) och jag behöver storstäda tills dess. Jag tog dock beslut om att det fick vänta tills idag, slog mig ner i soffan med kuddar och en filt och flyttade inte på mig på flera timmar. Jag avverkade söndagssnacken med ”barnen” och ringde en del andra samtal till nära och kära. Sedan upptäckte jag att det äntligen har kommit nya avsnitt av Call the Midwife på Svt play och kollade på julspecialen och första vanliga avsnittet medan stearinljus, regn, vind och åska gav en perfekt stämning. Sådär mys-lat har jag inte riktigt haft möjlighet att vara den här sommaren, men jag behöver verkligen det ibland. Det var hur som helst väldigt härligt och jag kunde konstatera att jag längtar efter min ”pilgrimsfärd” som aldrig blev av i våras p.g.a. organisatoriska problem. Blir det Gotland i november igen, eller något helt annat? Vi får väl se. Först ska vi ta oss an andra veckan i augusti. Hoppas den blir bra på alla sätt och vis.
Har du varit på en baby shower någon gång? Det sägs att detta firande har sina rötter i Egypten och i romarriket, men den moderna versionen kommer från efterkrigstidens USA. Kvinnorna i en förstagångsgravid kvinnas närhet samlas för att ”duscha” den kommande lilla bebisen med smått och gott som kan behövas inför ankomsten. Redan min mamma fick en baby shower 1970, med all sannolikhet pga många kontakter i USA. Nuförtiden finns alla möjliga versioner av denna festlighet, men nu när jag tog chansen att fixa en till äldsta dottern ville jag ha en klassisk version. Jag bjöd in alla hennes närmaste släktingar för ett nära firande. (Min svägerska tog också med sin kusin som är på besök. Hon råkar vara barnmorska på dotterns mödravårdsmottagning.)
Jag ville ha ett överraskningsmoment och lät några av mostrarna ta hand om det. Det sköttes med den äran och dottern vallades runt på naturreservatet och på kyrkogården innan det var dags att dyka upp här hemma där resten av de inbjudna gästerna väntade. Min mamma hade ropat ”överraskning”, men vi som var på plats fnissade mest tillsammans med festens medelpunkt.
Det var inte helt lätt att trycka in 16 personer i vårt vardagsrum, men skam den som ger sig. Trängsel inbjuder till en känsla av närhet, så också i det här fallet. Moster och faster på vardera sida om festens medelpunkt fick uppdraget att knyta presentsnörena i hennes hår. (Vad är det ens för en tradition?!) Hon blev flashigare för varje present!
Alla hade med sig så fina, gulliga, nyttiga, vackra och omtänksamma gåvor! Såhär dagen efter känns hela vardagsrummet fullt av fantastiska bebisgrejer. Här på bilden ser du en av makens brorsdotters presenter, en egendesignad och stickad klänning. Jag känner många duktiga stickare, men hon klår nog dem alla!
Lapptäcket som syrran hade sytt var också underbart. I sommar har hon förfärdigat nästan fyra lapptäcken, det ena vackrare än det andra. Hon har lyssnat på föräldrarnas önskemål och sedan gjort egna tolkningar. Något finare än det här kan jag inte tänka mig. Kanske ser du att dotterns och svärsonens vurm för dämpade färger gick som en (röd) tråd genom hela kvällen? Det var som att alla ringt varandra och frågat vad den andra skulle ta med sig.
När alla gåvor var öppnade och folk fått gissa födelsedatum, vem bebisen kommer att likna (själv gissade jag på svärsonens farmor), om hon kommer att ha hår när hon föds, ja, och så prova på att bära runt på en 12 kg tung kettle bell (normal viktuppgång under graviditet), då var det dags för fika. Jag hade dukat fram ”en bulle i ugnen”, ”salta tårar”, ”sura miner”, ”sötnöten Lisen”, ”cravings”, ”Lisens födelseljud”, ”sömnlösa nätter”, ”choklad, alltid choklad” och lite annat smått och gott. Sent omsider packade vi ihop oss och var nöjda med dagsverket. När gästerna åkt hem kom herrarna hem och fick plocka från buffén, titta på allt fint och lyssna på Spotifylistan som blev kvällens gästers gemensamma gåva till Lillan. Här får också du chansen!
Min serie kom till ett stopp. Jag har bloggat varje dag under en väldigt lång tid, men nu blev det ett litet ofrivilligt uppehåll på några dagar. Jag har helt enkelt prioriterat viktigare ting (människor) och tid är en värdefull valuta. Nu sitter jag här, en varm och lite blåsig julimorgon och tänker att dagarna verkligen springer förbi. Sedan sist har jag blivit moster igen, en ynnest på alla sätt och vis. Lillan är perfekt och hon har fått möta världen omgiven av så mycket kärlek. Snart får vi träffa henne utanför skärmen, men jag är tacksam över att möjligheten finns att ha levande relationer trots långa avstånd.
Idag är det tisdag och det känns som att det måste gått fler dagar än de tre som passerat sedan sist jag skrev ett inlägg. Det har varit långa dagar! I lördags morse möttes jag och syskonen upp hos brorsan i Rödeby. Lillastesyster var på BB och extrasyrran hann inte fram i tid från Tyskland pga diverse krångel, så de fick vara med i tanke. Vår yngsta bror fyller 40 i höst, vilket gjorde honom ansvarig för dagen. Syrran i Skottland hade också varit med och planerat upp en del aktiviteter. Jag gillar konceptet med syskondagar. Vi började efter det att våra föräldrar hade gått bort som ett sätt att prioritera att träffas då det inte längre fanns en naturlig träffpunkt hemma hos dem. Jag kan varmt prioritera konceptet. Det är trevligt att dela upp ansvaret för planeringen också, det ger olika karaktär på dessa träffar.
Dagens resa gick i friluftslivets tecken. Vi började med att åka upp till brorsans bästa fiskeställe från barndomen och fick tävla i två kategorier: ”flest fiskar” och ”störst fisk”. Som du ser här var det store lillebror som vann den senare kategorien. Kastspö gav fördel gällande gäddorna (fast gäddan fick tillbaka sin frihet). Syrra nummer fyra vann tävlingen om flest firrar med just fyra napp. Ingen av oss fick upp någon abborre stor nog för grillen, men vi fick alla uppleva både den ro och det adrenalinpåslag som fiske kan ge.
Efter fiskeriet gav vi oss iväg norrut. Vi stannade på loppis på vägen, något som de flesta av oss uppskattar. Själv gjorde jag två fynd, men flera andra hittade också finfina grejer att ta med hem. Vi landade på Korrö, en idyllisk plats i södra Småland där det erbjuds allt från möjlighet att paddla kanot till övernattning och fin restaurang. Vi packade ner oss två och två i stadiga kanoter tillsammans med några vattentäta tunnor och lite annat smått och gott.
Efter en ljuvlig tur längs ån drog vi upp kanoterna vid en öppen glänta där det dukades upp till fest. Brorsan hade detaljplanerat allt fantastiskt fint, men hade glömt färskvatten i packningen. Det här var därför första gången någon av oss fick prova ”kokkorv med en touch av Loka päron”. Kul experiment, men jag kände absolut ingen smakskillnad. Allt var bara supergott, precis sådär som det brukar vara då man äter ute i friska luften och vädret är vackert.
Nu började den lite längre paddelturen. Omgivningarna var utsökt vackra och inbjudande och myggorna höll sig på behörigt avstånd. Näckrosorna bländade med sin skönhet och kabbelekorna var också de praktfulla på alla sätt och vis. Korrö är förståeligt en populär plats för naturälskande människor och vi var inte ensamma på ån. Det kändes fint att glida fram på vattnet. Själv hade jag lillasyster från Skottland som medresenär och fick därmed en del uppdateringar från hennes liv. Vi landade till slut på ett hemligt sommarkantarellställe som dessvärre inte bjöd på en enda svamp. Efter att ha samlat ihop oss och vilat en stund gav vi oss därför tillbaka till Korrö där en bokning på restaurangen väntade.
Jag kan varmt rekommendera maten, gott och väl tilltagna portioner som inte lämnade någon hungrig. Vi fick uppdateringar om förlossningen via svågern och skickade en pepp-film för att ge kraft till den födande systern. Just förlossningar är märkliga, inte sant? Så mycket inneboende kraft det finns i en födande kvinna. Det är galet! Vi åt och åt, pratade och åt och så åt vi lite till. Vi tackade den blivande fyrtioåringen för kalaset och firade det kommande lilla livet på samma gång, det var fint tycker jag. Jag kommer så väl ihåg när lillebror kom till jorden. Jag var tretton år, det var mitt femte syskon och jag blev pikad av en klasskamrat som undrade om inte mina föräldrar kände till att det fanns preventivmedel. Gissa hur pinsamt det var? Jag önskar att jag inte hade tagit åt mig (försök säga det till en trettonåring) och att jag hade vetat vilken supermegakraft det skulle bli att ha dessa fantastiska och underbara syskon i mitt liv.
När tallrikarna var slickade och vi hade tagit sats för att flytta på våra mätta kroppar fortsatte partybussen till Klackamåla. Vi fick uppleva en varm solnedgång, ett gäng självdestruktiva skalbaggar, en spännande brödrakamp och lite annat smått och gott.
Kanske var tävlingen där brorsorna skulle bygga ihop varsin polisbil på tid roligast av allt. Vilken spänning! Vilken intensitet! Lillebror stod som segrare, möjligtvis för att han har mest övning i närtid. Annars var de båda hejare både på jojo och Rubiks orm, så det fanns anledning att rent generellt vara stolt över deras prestationer. När vi väl landade i Rödeby var vi alla rätt trötta och möra, men mest av allt glada och tacksamma över att ha fått den här dagen tillsammans. Den blev till en ädelsten att sätta i årets sommarsmycke.
Det är dagen efter dagen efter den fest som jag verkligen ville skulle bli lyckad för alla inblandade. Inte för att jag inte brukar ha den ambitionen, men den här gången kändes det ändå lite extra viktigt. 3/4 av våra amerikanska kusiner och deras familjer var på besök, och ett gäng andra amerikaner varav några aldrig ens varit utanför USA:s gränser. Förutom detta rätt stora gäng var vi ”de gamla vanliga” (några av mina syskon med familjer och ett gäng vänner) och när jag hade räknat in alla som blev kvar efter sjukdoms- och ”måste hämta familjen på flygplatsen”-bortfall blev vi 56 personer kvar. För att få en sådan operation att funka finns det en hel del att tänka på innan själva festen och av festdeltagarna krävs en del hjälp och socialt ansvar om man som vi inte tar hjälp utifrån.
Själv stod jag i köket hela dagen innan för att baka pajer och tårtbottnar och koka ägg. Mot slutet slöt syrran och min kusins fru upp för att skrubba alla potatisar. De fick bästa placeringen rakt på köksgolvet, men jag bjöd dem i alla fall på varsin kudde att sitta på.
Själva dagen var typ det bästa att få krama om brorsonen som varit borta i två år! Hans familj hade dagen innan varit i Köpenhamn och plockat upp honom på flygplatsen och sedan hade det hunnits med att skivas kassler, ugnsbakas kyckling och göras potatisgratänger och Janssons. Intensivt! Hur som helst skulle trädgården göras lite fin och festlig, en nog så viktig detalj för att en fest ska bli extra trevlig. Blomsterarrangemangen var i vanlig ordning fenomenala och skapade av syrran som fått hjälp att fixa blommor av vår kusins dotter. Tyvärr har jag bilderna på dem i kameran och överföringskontakten funkar inte som den ska.
Frallor ska ätas nybakade, så en av kusinerna och syrran rullade och flätade så det stod härliga till medan trädgården iordningställdes. Ingen skulle behöva få för lite bröd! Det blev sååå många frallor, och de flesta gick åt under dagen.
Alltså, det här midsommarbrödet var nog det vackraste hittills. Med små medel blev midsommarstången i deg levande. Vallmofrön och blåklint fick dekorera ringarna. Fint, va?
Några av alla amerikaner fick ansvar att klä midsommarstången och det gjorde de med den äran!
Stången blev jättefin och stod klar lagom tills att det var dags att äta.
Tips! Om du kan så undvik papperstallrikar även om det är en typisk papperstallriksfest. Det blir lite extrajobb, men finns det diskmaskin så är det väl värt att få äta på en riktig tallrik. Särskilt som på en sådan här fest där många fick sitta på marken på filtar. Alla har väl haft upplevelsen där papperstallriken viker sig och häller ut innehållet på finkläderna…
Maken och kusinens man hade fixat årets skyddstak till det stora bordet. Mat utomhus behöver skyddas från vädernycker, både sol och regn, och flygfän. Flygfäna är det svåraste att hantera, men de kommer alltid att vara närvarande då det är dags för fest. Vi har en kylbricka till kött och Bregott som inköptes på Maxi för några år sedan, och har man hanterat maten ansvarsfullt innan hinner den inte bli dålig på tiden det tar att ha en normal sittning. I vanlig ordning var brödet och äggen mest populära, men det var roligt att se att det mesta var rätt beräknat.
Årets dans runt midsommarstången blev ännu roligare än förra året. Det är så kul när alla är med! Amerikanerna hade fått text och musik i förväg. Jag tror inte så många hade övat, men de hängde med bra ändå och de som redan kunde klämde i ordentligt. Efter dansen var det dags för dessertbord. Tårta, snacks och godis fanns det också gott om. Hemgjord bål av saft, bubbelvatten (det blir många flaskor att bubbla innan dessa glasbehållare är fyllda, haha), is, chokladmynta, citronskivor, rabarber, jordgubbar, citronmeliss – dekorera och smaksätt med vad du har. Det blir både fint och gott! Syrran hade instruerat vår kusin, som är jätteduktig på att baka och laga mat, hur man gör en prinsesstårta. Alla var mycket nöjda med resultatet och nu kan hon åka hem och föra denna tradition vidare till sina barn.
De lite yngre barnen och en del av de vuxna var mer intresserade av att bada vid stranden än att leka, men de leksugna var ändå en stor skara. Maken hade förberett några klassiska midsommarlekar som stövelkastning, äta godissnöre utan att hålla i, sked- och potatisstafett, något slags komprimerad kubb, säckhoppning och inte minst…
… irländsk julafton. Jag vet inte varför det är så himla roligt, det bara är det. Det sprangs på sniskan och skrattades för fullt, precis som det ska vara.
Till denna dag tror jag inte jag har gjort någon riktig midsommarkrans. Jag har ansvar för köket, men jag njuter alltid av de vackra skapelser alla åstadkommer!
Syrran hade förberett en aktivitet där man skulle designa och skapa en klädsel inspirerad av en Sverigedräkt med hjälp av soppåsar, tygblommor, tejp och lite annat smått och gott. Det blev flera vackra skapelser, men mest precis blev den som prydde min kusin! Så roligt. Min svåger och syster (ej med den här gången) var lekansvariga på dotterns försenade bröllopsfest och hade där en familjefejd där brudens och brudgummens familjer skulle klä varsin brud under liknande premisser.
Här ser du skymten av en av de andra tjusiga skapelserna. Kul med tolkningar också!
Som det ska vara avslutades denna långa och härliga dag med en vacker Bredavikssolnedgång. Jag somnade gott, tacksam och glad över hur fin dagen blev. Det är härligt med hjälpsamma människor som tar socialt ansvar och som deltar genom att lyfta varandra på bästa sätt! Hoppfullt. Igår fortsatte helgen med ”släktträff” hemma hos min moster och morbror, så nu är det dags för lite återhämtning. Hoppas att även din midsommar blev bra och på det sätt som du ville och behövde.
Igår hade de flesta av oss syrror och svägerskor baby shower för den här godingen och lillan i magen. Så mysigt. Och gott! När har chokladfondue varit en dålig idé? Nej, just det. Aldrig.
Det finns en anledning till att syrran som bor i det här huset och hade skapat dekorationerna (inklusive det halvfärdiga lapptäcket som lillan ska få) har publicerats i flera inredningsmagasin. Jag älskar både detta hem och dess innehavare.
Tips på chokladfondue: Skär upp goda bär och frukter som jordgubbar, vindruvor, bananer, physalis och vad du nu vill ha i lagom stora bitar. Smält 200 g Toblerone och rör ut med 1 dl vispgrädde. Denna smidiga dipp kan sedan kröna bär, frukt och annat gott som Sombreros och marshmallows. Ät inte fortare än att du kan hinna med i konversationen.
Här kommer min gåva som fick sista knappen isydd ca tre timmar innan det var dags att åka in till stan. Knapparna kommer från mammas moster Elins knappburk, så det känns ju lite extra roligt. Lillans farmor är en stor stickexpert, så jag överlämnar till henne att täcka behovet av stickade plagg hela första året. Denna lilla kofta med mönster från Petite Knit är i storlek 12-18 månader. Efter gårdagens fest kan jag säga att klädkontot nu är väl påfyllt. Den blivande mamman stod inte lottlös. Hon fick ett helt gäng härliga produkter från ett tyskt apotek som är extra duktigt på blivande mammors behov. Och en skötväska med diverse innehåll. Till och med en vagn sägs finnas i lager till lillan! Se, det blev en riktigt härlig bebisdusch.
Ps: Vi har alltid haft familj och vänner från USA, så till och min mamma fick en baby shower då jag var på ingång 1970. Sent omsider verkar detta fenomen ha landat i Sverige också eller har jag fel? Har du varit med på en baby shower någon gång? Kommer du ihåg när du hörde talas om dessa fester för första gången?
Tack för allt 2022! För sött och salt, för lätt och tungt, för stort och smått.
Tomtenissens röda ljus skulle ha tänts på julafton, men det blev aldrig av. I morse fick därför tjejerna njuta av det medan de förberedde sig för hemfärd. Nu är de avlämnade vid tåget och vi håller tummar och tår för att resan till Stockholm går smidigt. Det är så trist att behöva säga att förväntningarna på att allt går precis som planerat är väldigt låga, men under sker än idag. Det har varit så mysigt att ha dem hem-hemma! Nu åkte de hem för att fira nyår med vänner och make. Sonen blir kvar hos oss gamlingar och får på köpet en lugn nyårsafton med god mat inplanerad. Pannacotta står på väntan och resten tar vi oss an lite senare i eftermiddag. Det blir nog tid till det också.
Jag gillar att anstränga mig liiiite extra då det vankas fest. Ikväll kommer syster, svåger och ett syskonbarn. Våra dessertglas i plast har varit med på många fester och ser alltid lite sunkiga ut efter diskmaskinsdisk. Imorse gav jag dem därför en sköljning i hett vatten för att sedan torka dem med diskhandduk. Vilken skillnad! Samma sak ska göras med med besticken – dukningen lyfter med små och lätta ansträngningar som att sköljtorka det man dukar med om man tar det direkt från skåp och lådor. Oavsett om du väljer att äta direkt ur en frysmatslåda eller värmer rester i en kastrull hoppas jag att du får ett fint slut på detta året. Jag tror att 2023 har mycket fint att bjuda på. Peace!
