13 sep

Storstädning i Bredavik.

Två gånger om året storstädar vi i Bredavik. Hösten innebär att utemöbler och sjödon ska upp och in. I år fick vi även undan en massa fallfrukt som kom till glädje för vildsvinen i Klackamåla och därmed slapp dra till sig getingar och lukta jäst i trädgården. Ett och annat dött träd fick sig en omgång av grensågen, åkgräsklipparen hanterade med briljans gräset som envisats med att fortsätta växa, häcken som aldrig blev färdigklippt pga getingbo fick sig en sista avhyvling och så utnyttjade fem vuxna och ett barn möjligheten att ta ett uppfriskande dopp denna sommarsvettiga höstdag. Vi saknade Skottlandsyrran och hennes familj, många barn och respektive hade andra uppdrag denna dag, men alla som var där fick en fin dag!

Vänj den unge vid den väg han bör vandra, så viker han ej därifrån, när han bliver gammal.

Ordspråksboken 22:6

Vår extramoster, granne och mammas bästis kom förbi och hälsade på. ”Min lille pojk!”

När vi tog lunchrast i solen kändes bad som en riktigt härlig idé, men när vi väl hade tagit oss ner till bryggan var det lite kyligt. Vissa gosade in sig i något värmande medan andra utmanade sig själva i böljan den blå. Lite småkyligt var det allt, men absolut skönt!

Här laddade jag fortfarande…

… men när lillebrorsan fastslagit att det inte var så farligt kallt hoppade jag i. Och sedan sa det plums och så var en annan liten brorsdotter med ärmpuffar i! Vi nöjde oss båda med ett lite kortare dopp än för någon månad sedan.

Så underbart det är att njuta av väl förrättat värv! I somras rensades det bort en skabbig lekställning utanför lekstugan och en smått livsfarlig rutschkana i päronträdet togs ner. Det känns nu säkrare för barnen, men dessutom är trädgården mycket finare utan.

Till våren ska de inte komma åt att feja sönder ungträden, de där rackarns råbockarna!

Några av syskonen gav sig ut på åkern för vindruvssafari och kom tillbaka med många kilo vindruvor, Fars stolthet! Vinrankorna växer in i björkarna, det är jättefint! Lillasyster vet jag gjorde druvsaft igår kväll (4,7 av 5 enligt smakprov), själv ska jag se om jag kan hitta på något kul med min del ikväll.

Vad passar väl bättre att avsluta en städdag med än en kräftskiva? Årets dukning i vardagsrummet, hälften av oss satt i matrummet.

”Nu har vi gjort det igen, det blir alltid för mycket mat…” Japp. Tre pajer, räkor, kräftor, kakor, köttbullar, pasta och tårtor syns ju inte ens här. Haha! Men goda rester är väl inte dumt det heller?

Solen! Så vacker i höstfärgerna.

Lillbrorsan bjöd på kräftisar från Hjälmaren. Superdelux och jättegoda! Nu är jag ingen kräftfinsmakare, men de här kräftorna var nog faktiskt lite extra goda. Fast kött, lagom sälta, ingen lersmak. Tack! Nu behöver vi inte äta förrän imorgon igen.

15 jun

Festligt!

Så härligt det är att få vara med och fira viktiga delmål på livets stig! De senaste dagarna har vi fått fira både det ena och det andra tillsammans med människor som jag verkligen älskar.

Student nummer ett, en härlig ung man med stort intresse för samhället och dess strukturer. Hans mamma har funnits i mitt liv sedan hon var liten, i många olika roller. Så härligt att få fira denna stora dag!

Student nummer två, en annan härlig ung man. Rättrådig och kärleksfull. Syskonens barn är som mina egna och glädjen då de skördar framgångar är stor!

Maken var muurikka-kock på den andra studenten och pizzabagare då vår härlige svåger överraskades med 40-årsfest på lördagen. Dessvärre glömde jag att fota under denna begivenhet, så ”the Swedish Chef” får representera det firandet.

Vill bara säga att trädgården i Bredavik aldrig varit så fin som till studenten i år. Syrrans blick för detaljer är fantastisk. Extra roligt var det att äldsta dottern hade möjlighet att följa med ner och fira sina kusiner! Hon gjorde sig fint i den temporära lyxsoffan som nu återgått till att vara säng i ”kaptensvillan”.

Titta, vilka ljuvliga blomster! Jag kan tala om att buketterna fortfarande står fina idag, fyra dagar senare. Min syster påstår att det är för att hon följde rådet att gå upp och plocka blommorna klockan fem på morgonen. De chockades väl till skönhet…

För övrigt kan jag tala om att hela Bredaviksträdgården är så vacker just nu, trots den långvariga torkan. Gräsmattan börjar torka till, men den har varit frodig och grön ända tills nu. Samma sak här hemma i Uttorp. Jag är tacksam över att vi inte har bevattningsförbud med det kommunala vattnet. Vattnet i våra egna, grunda brunnar är slut, eller nästan slut, men jag vattnar så länge det går! Salladen med egen spenat, sallat, rucola och rädisor är inte dum. Jag älskar när trädgårdsterapin räcker liiite längre än till att bara vara just ”terapeutisk”. Någonstans känns det gott att kunna njuta av det man jobbat så hårt för, hehe.

10 apr

Da’n före da’n.

Livet blir aldrig precis som man tänkt sig. Coronasituationen har ställt till mycket oreda över hela världen, så en minivigsel med en uppskjuten bröllopsfest kan verka vara ett litet och världsligt problem. Man kan likna det vid skröfset i den gamla skottkärran på bilden. Vem hade väl kunnat tro att det skulle hamna här och till på köpet bli vackert och dekorativt?

Imorgon är det dags för äldsta dottern att gifta sig med sin fine fästman. Trots den skröfsiga situationen kan jag säga att det kommer att bli fantastiskt! Med stora insatser från flera av makens och mina syskon kan man tro att det var nästan precis såhär det skulle vara. Peace!

08 apr

Glad påsk!

Påsken är igång för fullt, corona eller ej. Här hemma ligger dock stort fokus på bröllopsförberedelser. Hur det nu blir så kommer det att bli bröllop här på lördag och gläds åt detta trots att det blev ”påtvingat” pga omständigheterna. Förberedelserna har varit otroligt roliga så här långt och framför våra ögon händer nu små och stora mirakler hela dagarna. Vem hade kunnat tro detta för två månader sedan? Vi vet fortfarande inte hur situationen ser ut då det är dags för studenten, men festlokalen kommer åtminstone att stå färdig.

Blombyttan utanför dörren har fått påsktema och välkomnar nu skärtorsdagen. Min syster tog hit en av tupparna som vi tror att far kom hem med någon gång. Jag ville ta bort den, eh, lite för kitschig, men den får faktiskt stå kvar. Glad påsk!

”Temat på skärtorsdagens gudstjänst är nattvardens instiftande, ”Det nya förbundet”. Den liturgiska färgen är vit, vilket symboliserar glädje, och det betyder att textilierna på predikstol, altare och prästens kläder är vita. Altaret dekoreras med vita och röda blommor och sex ljus. Denna dag firar kristendomen att Jesus instiftade nattvarden då han den natten firade den judiska påskmåltiden tillsammans med sina lärjungar. Namnet, skärtorsdagen, kommer av att Jesus tvättade lärjungarnas fötter före måltiden. Skär betyder ren. Skärtorsdagen utgjorde helgdag i Sverige till år 1772.”

24 mar

Grattis på 50-årsdagen!

Grattis på 50-årsdagen till maken! I dessa coronatider kändes det inte helt självklart att fira med släkten, men så blev det ändå. 50 är respektingivande och jag satt för ett tag sedan och fnissade lite över mammas, farmors och mormors ”50-årsuppvaktningsfoton” som alla kändes väldigt gammeldags. Nu tog jag inget liknande på maken. Här står han i alla fall med videbukett och paketet från nästan hela tjocka släkten – en flaggstång med både flagga och vimpel!

Vad bjuder man på för att fira en jubilar? Tja, jag tyckte att det var på sin plats med smörgåstårta och gjorde därför en med havstema och en lite mer exotisk med curry, rostbiff och bacon. Det var roligt att dekorera och jag försökte få dem att se lite extra festliga ut. Yngsta dottern gjorde varma mackor i våffeljärnet till de som inte gillar smörgåstårta. Hon var strålande duktig och hade antagit och förberett ett rimligt antal, så sedan var det bara att lägga till ev kött och pizzakryddor. Rekommenderat förfarande!

Smörgåstårta med rostbiff.

Smörgåstårta med havstema.

Är det kalas så är det, så det fick bli tårta på tårta. Det blev favoriter i repris: påsktårta (Oscar den II:s tårta), Mormor Brittas tårta (Biskop Auréns rosa tårta, aka Sverigetårtan), brownietårta med chokladganache, grädde och färska jordgubbar samt KP:s päronbiskvier. Jag hoppas inte att någon gick hem hungrig.

Nu kan maken fortsätta leva livet i skuggan av sin flaggstång, med goda vinbär att plocka direkt från busken lite senare i år, alltid med sin nya kikare i högsta hugg och boken med fågelljud i hörlurarna. Jag tror hans liv som femtioplussare kan bli ganska fint.

11 jul

När man ska bjuda på lite tacos och någon arrangerar ett arbetsläger…

Jag somnade som en klubbad säl igår utan att ha lagt många strån i kors. Det hade däremot hela halva min familj… Hux flux hade de tömt ut stora delar av ladan på det gamla hö som legat där i eviga tider. Nästa sommar har vi en student och tanken är att vi ska kunna ha en ”festlokal” under tak här inne. För att komma dit krävs mycket jobb och jag är så otroligt glad över all den hjälp vi fick för att komma igång. Aldrig har väl ”en kärleksgärning” suttit bättre!

24 mar

Fira livet.

Igår fyllde maken år. Inte jämt, men nuförtiden firar vi livet när vi kan. Visst är det värt att uppmärksamma att vi fortfarande finns här och nu? Efter att ha sett Josefin Nilsson – Älska mig för den jag är känns det ännu mera så! När jag läser blogginlägget från då jag fick reda på att Josefin hade gått bort blir jag ledsen över att jag inte visste vad hon hade gått igenom. Stackars människa! När vi vänder upp och ner på saker och ting hittar vi sådant som förut varit gömt och ser saker och ting ur ett annat perspektiv. Jag är tacksam för att jag fick se porträttet av Josefin även om hennes historia är så tragisk.

Nu när vi inte har småbarn längre är städning något som handlar om att damma, dammsuga, rengöra toaletter och torka golv då och då. Det eviga plockandet är ett minne blott. Jag bekymrar mig inte så mycket när folk ska komma över och hälsa på, de får helt enkelt ta det som det är. Jag gillar dock att göra det lite extra fint och festligt. Hur fint och festligt det blev efter gårdagens röjande har jag inga bilder på, så du får hålla till godo med hur det såg ut när jag hade öppnat tvärdrag för den härliga vårluften och köksstolarna hade fått komma upp i ”skolsalsposition”.

Jag gillar verkligen att fotografera, men jag har blivit dålig på att plocka fram kameran eller telefonen. Kanske är det extra bra att vara i nuet istället för att alltid se på livet genom ett kameraobjektiv, men jag saknar fotandet och jag saknar framför allt de där fotografierna som hjälper mig att återuppleva livets höjdpunkter. Här fick jag i alla fall till ett foto på mitt nya favoritbröd som jag, efter att det bakats och skivats upp, serverade vid sidan av mandeltårta med smörkräm, vaniljbullar och lite annat smått och gott vid dagens kalas.

En ljuvlig soluppgång inledde dagen på bästa sätt. Tänk hur dessa färger kan fylla hela medvetandet med tacksamhet och förundran! Vad är det egentligen som gör en så uppspelt när utsikten ser ut såhär?

Lilla brorsdottern är inte längre så fasligt liten. Hon har hunnit bli ett och ett halvt år gammal och är en rätt bestämd dam med mycket humor och ett härligt skratt! Jag kommer ihåg hur liten hon var då hon alldeles liten och ny låg på sin mycket sjuka farmors bröst. Mamma hade längtat så efter att få träffa henne och njöt i fulla drag. Det var så fint att se!

Tillbaka till firandet. Makens lillasyster och hennes familj hade med sig en enhörningspinata som maken fick slå på tills den avyttrade en mängd godis till de riktiga barnens (och ungdomarnas) stora förtjusning. Vilken urladdning!

När diskmaskinen var laddad och gästerna hade gått hem hamnade enhörningen i återvinningen. Firandet är avklarat, det nya levnadsåret har påbörjats och vardagen står för dörren. Jag känner tacksamhet för det jag har och vill gärna dela hela den ursprungliga sinnesrobönen med dig, dessa ord som ofta ger mig frid trots att jag tack och lov aldrig behövt använda den i kliniska sammanhang. Fira livet! Och vila i frid, Josefin och alla ni andra som gått i förtid.

”Gud, ge mig sinnesro att 
acceptera det jag inte kan 
förändra, mod att förändra det 
jag kan, och förstånd att inse 
skillnaden.

Låt dock aldrig min sinnesro 
bli så total att den släcker 
min indignation över det 
som är fel, vrångt och orätt.
Att tårarna slutar rinna nerför 
mina kinder och vreden
slocknar i mitt bröst.

Låt mig aldrig misströsta om 
möjligheten att nå en 
förändring bara för att det som 
är fel är lag och normalt, att 
det som är vrångt och orätt har 
historia. Och låt mig aldrig tvivla på 
förståndet bara för att jag är 
i minoritet.

Varje ny tanke startar alltid hos en ensam.”

19 jun

Saftig kardemummakaka.

Idag har jag haft besök av ett gäng fastrar och farbröder som gärna ville inspektera huset nu när det börjar bli färdigrenoverat. Vilken härlig eftermiddag det blev! Dagen till ära hade jag bakat min favoritkaka. Den fick sällskap av fasters perfekta mandelmusslor, grädde, jordgubbar, farbrors extrastarka kaffe, Kammebornias rabarbersaft och trevligt samkväm.

Kardemummakaka

Ugnstemperatur 175°C

200 g smör
2 ägg
3 dl socker
8 dl vetemjöl
3 tsk bakpulver
1 tsk kardemummakärnor
3 dl mjölk

Garnering
3-4 msk pärlsocker
ev. 15-20 grovhackade sötmandlar

Smörj och bröa en rund, slät form, ca 26 cm i diameter.
Smält smöret och låt det svalna.
Vispa ägg och socker poröst i några minuter
Blanda ihop mjöl, bakpulver och grovstött kardemumma och tillsätt i äggblandningen tillsammans med smör och mjölk.
Häll smeten i formen. Strö över pärlsocker och ev. sötmandel.
Grädda i 45-60 minuter. (Receptet säger en timme, men kakan är färdig efter 45 minuter i vår raketugn.)
Stjälp upp och vänd kakan rätt.
Servera gärna med mjölk eller valfri dryck!

Ps: I bakgrunden ser du hur mitt projekt ”stamma upp en Dr Westerlund” går. Min inspirationsbild ser du här nedanför (någon Marimekkostyling från för-länge-sedan). Det är långt kvar tills jag kommer dit, men sanna mina ord, jag ska lyckas!

16 jun

Släktkalas i Klackamåla.

Vilken härlig dag! Jag somnar gott i tacksamhet och är så glad över alla fina människor som finns i mitt liv. Idag var det dags att fira Fars storebror och lillasysters jämna födelsedagar. De hade fixat släktkalas i sitt föräldrahem där en annan faster och hennes man numera håller ställningarna. Även om inte alla mina syskon, kusiner och kusinbarn kunde komma var vi tillräckligt många för att det skulle vara omöjligt att hinna prata ordentligt med alla. Jag kollade just igenom alla ansikten och kunde konstatera att jag vet vad alla heter utom min kusins dotters brittiske pojkvän. Det får jag ta nästa gång!

Det där med släkt, familj och allt det där kan vara lite komplicerat. Jag är glad över att det funkar så bra som det gör med det här gänget.

06 nov

Fira, fira…

Sex syskon hemma på samma gång! Det händer inte ofta och var därför värt att dokumenteras.

Innan på dagen hade jag varit hemma med familjen hos min härliga svägerska för att fira hennes fyrtioårsdag. Imorgon åker hon till lillasyster i Australien. Så underbart för dem båda! Jag hoppas de får det riktigt härligt tillsammans de här veckorna.