27 jan

Fira januariljus och bloggarjubileum.

Nu har det verkligen vänt! Ljuset är på ingång igen… Igår var maken och jag ute på en promenad och kunde konstatera att det värsta mörkret börjar ge med sig.

Det har regnat en hel del nu i januari, men det är inget jag sörjer. Vi har haft väldigt torrt i flera år, så den här påfyllningen var välbehövlig. Nu har vi bara ”under normalt” i våra stora vattenmagasin istället för krisläge. Regnar det ännu lite mer, eller snöar, så reder det sig.

Däcken påminner om båtar, sol och lata dagar i semesterparadiset som vår ö är för så många. Jag önskar verkligen att saker och ting reder sig med det här coronavirusets framfart. Idag dog Lars Norén i sviterna efter Covid-19. Riskålder och allt det där, men det påminner ju om att viruset finns kvar och härjar. De flesta av oss lever numera anpassade liv. Jag tror vi knappt märker själva riktigt hur mycket som egentligen har förändrats. Människan är en anpassningsbar art!

Eftersom allt går i ett och liksom rinner ut och in utan att vi riktigt vet vilken dag det är har jag bestämt mig för att det är dags att fira. Förra året firade vi 2×50, ett bröllop och en student, så det skulle bli hemskt tomt om vi inte fick till något alls att lyfta lite extra. Min syster har lite bloggkris och skyller det på att hon hållit på i tio år. Med anledning av det började jag fundera över mitt eget bloggande. Jag har letat allt jag kunnat för att hitta mitt första blogginlägg och nu har jag lyckats! Den 25 mars 2006 lade jag upp ett av de hela två inläggen som blev publicerade i den bloggen. Med anledning av detta tänker jag fira femton år som bloggare på årsdagen. Jag ser ingen anledning till kris i detta läge och kommer att fortsätta (och emellanåt säkert ifrågasätta huruvida jag ska fortsätta eller ej).

Det växer ingen mossa på rullande stenar sägs det. Kanske är det dags att jag uppdaterar något här i bloggen, ser till att ha bättre anpassade kategorier som jag faktiskt använder (vissa av dem får jobba väldigt sällan). Alla mår bra av lite förändring ibland! Lev väl, min vän. Må du hitta det som för dig framåt.

18 jan

Idag firar vi!

Wow! Idag blev det körkort för den här härliga tjejen! I sanning något att fira. Hon har jobbat hårt för att fixa det. Alla familjer löser körkortsfrågan på olika sätt. Vi är priviligierade och har sett det som en vuxenbonus vi gärna velat skicka med våra barn. Andra har inte samma ekonomiska möjlighet och låter barnen bekosta kortet själva. Åter andra går kanske halva vägen var. Några vänner till oss lovade att stå för körkortet om barnen inte drack alkohol förrän förrän tidigast vid en viss tidpunkt, andra har haft körkortsfonder som bara lösts ut om barnen skött sig.

Våra två äldsta tog både körkort i USA och Sverige och det var verkligen stor skillnad på vad som krävdes för att få den eftertraktade ”lappen”, både teoretiskt, praktiskt och erfarenhetsmässigt. Jag tänker att det kanske är lite väl slappt i USA och lite väl hårt i Sverige, men det känns tryggare att skicka ut barnen i trafiken här i Sverige. I Orem såg vi olika typer av bilproblem nästan varje dag. Mest var det ”fender benders” och soppatorsk (också fattiga studenter kör där omkring med bilar), men ändå. Det bästa med Orem var att dottern för en liten slant tog körkort under skoltid. De fixade både teori och viss praktik där, men vi fick övningsköra med henne hemma för att hon skulle få till mörkerkörning och tillräckligt många timmars praktisk övning.

Att jag fick detta kort som jag aldrig sett på mig, mina föräldrar och mina syskon är också värt att fira. I min strävan efter mer ”kontakt” satte jag mig och letade efter min gamla brevvän i Finland. Vi skrev till varandra i många år, men det rann ut i sanden under gymnasiet. Pling! Hon har fortfarande kvar sitt flicknamn och har en öppen Instagramprofil. Dessutom är hon väldigt lik sig själv trots att jag bara sett henne IRL en gång, 1983, då hon och hennes föräldrar kom förbi på besök. Sååå roligt, särskilt med tanke på hur lika våra liv ser ut nu. Vi matchade bra på brevvänssidan på åttiotalet och det har tydligen hållit i sig. Jätteroligt!

Det här fotot är helt intetsägande, men det visar också något att fira om man tittar riktigt, riktigt noga. Det är sådan fart på fåglarna vid vår ”fågelmatarstation”! Svägerskans fågelmatare har varit välbesökta under dagen, men också talgbollar och markmatning har varit väldigt populära. Koltrastar, talgoxar, blåmesar, gråsparvar, rödhakar och grönfinkar såg jag då jag stod vid fönstret med kikaren en stund. Det var smart av oss att mata lite större fåglar längre bort! De håller sig faktiskt oftast undan småfåglarnas mat (om man inte räknar fasaner, större hackspettar och en och annan skata som inte förstår att de egentligen är för stora). Kul! Nu ska jag äta glass med resten av den hemmavarande familjen. Passar bra denna dag då jag också firar att min syster mår bra och att jag har en finfin systerson i Skottland som kom till världen för tio år sedan och är en fantastisk (inte längre så) liten människa. HurrAAAAAA!

01 jan

Nyårsafton 2020.

Vi firade igår stillsamt in ett efterlängtat år, men passade också på att tacka för allt fantastiskt som 2020 bjöd på. Denna hemliga påse som var så spännande för ett år sedan visade sig bjuda på både värdefulla fynd och tunga erfarenheter. Det blev ett år som inte kommer att glömmas bort i första taget.

Det är lätt att titta på andra med avundsjuka eller missunnsamhet. Tänk så mycket klokhet det ligger i Ingemar Stenmarks citat ”Jag vet ingenting om tur. Bara att ju mer jag tränar, desto mer tur har jag.” Jag försöker tänka på det när jag ser andra lyckas på arenor där jag är med och spelar. I år önskar jag mig mer kraft. Där kommer mitt ledord KONTAKT in på ett sätt som jag inte såg direkt. Jag behöver fylla på lite mer energi och lust. Får väl bara hitta rätt energikälla först!

Ungdomarna gjorde en riktigt läcker festmåltid till oss. Allt jag behövde göra var att duka lite fint och njuta av fantastiskt god sushi och läcker chokladmousse. Vi hann även spela spel och titta på Top Gun med chips och dipp. Sämre kan man ha det! Ett fint slut på året helt enkelt. Må 2021 bjuda oss alla på en vacker dans.

19 dec

Paella.

I dessa saffranstider vill jag bara påminna om den fantastiska rätten paella. Dottern önskade sig det till födelsedagsmiddag. Lite råddigt att laga själv med så många olika moment, men det gick bra. Nu är jag inte spanjorska och vet inte vad som gäller för en riktigt riktig paella. Jag följde därför ICA:s version, men vinkokade frysta blåmusslor istället för att använda burkmusslor. Jag uteslöt också paprika, men bara för att jag glömde, hehe. Det blev ändå supersmarrigt.

16 dec

Tjugo år på jorden!

Vi älskar vår lilla pia som nu väl får räknas som vuxen på riktigt. Iiiiih! Tiden rinner iväg… Nyss låg hon i min famn, den gosigaste lilla godbit som tänkas kan. Idag får jag tjata till mig en kram då och då, men den fasen verkar lyckligtvis nästan vara över.

Vi firar, andra sörjer. Min kompis sitter och vakar vid sin mammas dödsbädd inatt, en annan kompis var tidigare idag hos begravningsentreprenören för att planera sin sons begravning. Så ser livet ut. Det är lätt att bli cynisk om man inte aktar sig.

Solen sken idag för första gången på eviga tider. Vi passade på att gå en runda med min syster som vilar upp sig i Bredavik. Det var ljuvligt att känna solen i ögonen och kylan sticka i kinderna! Jag och dottern hade också med oss lite födelsedagslunch till syrran. Hon bjöd på fint födelsedagsbubbel som jag verkligen gillade. Nu kommer jag inte ihåg namnet, men du kan se delar av den tjusiga flaskan här.

Nu har maken och jag alltså officiellt lagt titeln som tonårsföräldrar bakom oss. Det gör jag både med ett stänk av sorg och med stor glädje. Framåt och uppåt.

15 dec

Fira livet!

Idag fyller min kärmor år. (Jag gillar verkligen min kompis namn på sin svärmor.) Jag är så tacksam för allt hon har gjort för mig, för oss, de senaste 27 åren. Hon är fantastiskt kompetent! Spelar fiol i folkdräkt lika lätt som hon svänger sitt trollspö över läromedel i tyska samtidigt som hon är en kunnig loppiskompis och en briljant köksmästare. Hon är kär mor till maken, men också världens absolut bästa farmor. Så glad att våra barn har henne i sina liv! Grattis L!

08 dec

Klackamåla, faster, fester och firande.

Den här bilden gör mig glad. Farmors hus och grannens så upplysta och fina, en så hemtrevlig liten by. Farmor finns inte kvar, men väl faster och farbror. De har gjort det så fint och tar verkligen hand om det som en gång var kalasens högborg. Här träffades vi, farmor, alla fastrar, farbröder och kusiner och så vår stora familj. Jag vet inte riktigt hur det gick till och hur vi fick plats, men jag kommer ihåg att det var mysigt och spännande. Nu lever Klackamåla vidare på ett annat sätt och med ett lite annorlunda kalasande.

På den här adressen bjuds fåglarna på festernas fest varje dag. Inspirerande! Jag har instruerat maken om hur jag vill att det ska se ut utanför vårt så småningom. (Rödhake, talgoxe, blåmes, pilfink, större hackspett, gröngöling, koltrast, stare, kaja, skata och så något slags ljus fink – dessa har jag sett än så länge, men jag hoppas såklart på domherrar!)

Älskade faster, för evigt typ 40 år. Jag tror det var det hon fyllde i söndags, jämt var det iallafall. Jag måste avsluta genom att visa den fantastiska ljuskrona hon designat och stöpt med hjälp av väninna och syster:

01 dec

Glad första december!

Idag firar vi lillasysters födelsedag, decembers intåg, alla adventskalendrar som ska öppnas och de numrerade ljusen som aldrig brinner lagom snabbt. Hoppas att du har en riktigt fin månad framför dig.

Jag kan inte låta bli att lägga upp en bild på min extrasysters adventskalender. Hon målade den till sina föräldrar då hon var utbytesstudent i vår familj 1992. Vilket konstverk! Det här är min barndomshem och dess omgivningar. Så fint fångat!

29 nov

Thanksgiving 2020.

Särskilda omständigheter. Det bjöd det här året på. Inte dåligt alls, bara annorlunda. Vi brukar ha en stor Thanksgivingmiddag med ganska många inblandade, men vi delade upp sällskapet lite i år. Det blev Thanksgiving ändå och en finfin sådan! Faktiskt en av de bästa jag varit med om.

11 okt

Fira kungligt!

Min kära mormor hävdade alltid att jag var ”kunglig”. Jag fick aldrig någon förklaring till vari det kungliga låg, men benämningen förpliktigar. När maken föreslog att vi skulle samlas hela familjen på Prins Eugens Waldemarsudde blev jag jätteglad! Jag hade inte varit där sedan 1993 och ingen annan hade varit där alls, så det blev en riktig fullträff. Trots att regnet hängde i luften blev det ett jättefint besök.

Här har du alla våra fina ”barn”! Jag blir så glad av att hänga med dem.

Pussgurkorna.

Ingenjören inspekterar.

Trädet i trädet.

Jag kom inte ihåg att drottning Margareta var så trädgårdsintresserad. Kanske var det mitt eget ointresse för trädgårdar då jag var 23 som gjorde att Waldemarsuddes trädgård hamnat i glömska. Buketterna inne på slottet bestod dessutom alla av egna blommor. Vilka buketter, sedan!

Vårt besök föranleddes av John Bauer-utställningen, men hela övervåningen bjöd på en stor Lena Cronqvist-utställning. Vi började där och jag sörjde över mental ohälsa i allmänhet och Lenas personliga livsöde i synnerhet. Vilken tung och mörk konst! Jag hade haft svårt att hänga psykoser och elchocker på väggarna. Cronqvists skulpturer däremot älskar jag!

Det kanske inte förvånar någon att detta verk blev min favorit.

Sedan var det dags för John Bauer. Han producerade mer skönhet under sitt 36-åriga liv än de flesta 100-åringar lyckas åstadkomma. Varje tavla fick mig att förundras över detaljrikedom och precision. Magiskt! Jag rekommenderar verkligen denna utställning, Trollbunden. (Inte bara John Bauer, men främst.) Du har gott om tid på dig då den håller på tills den 24/1 2021. Lena Cronqvist-utställningen stänger dock 25/10.

Elisabeth Henrikssons glas- och tennkonstverk talade verkligen till mig. Is, vinter, trollkonst, Narnia.

Favoritfotot som ”bara blev”. Efter promenaden i trädgården började det regna så mycket att det inte kändes okej med picknick utomhus, så vi satte oss i bilen och bullade upp. Så mysigt ändå! Dagar som denna gör mig så glad under lång tid.