01 maj

Inget, inget, inget och så allt på en gång.

Nu har jag fått ordning på allt igen här i bloggen! Jag vet inte om det gör någon annan än mig glad, men det är ok. Från och med imorgon kan jag börja följa gamla rutiner och de senaste veckornas taniga bloggande kommer att vara ett minne blott. Idag är jag fast med bloggande från mobilen då övervåningen (och sålunda arbetsrummet) är belamrad med ett gäng tonåringar som fnissade för fullt då jag nöjd somnade inatt efter en dag som började i Nynäshamn, fortsatte i Klackamåla, kulminerade i Karlskrona och processades på Sturkö.

Vi har alltså varit i trakterna runt Nynäshamn och Stockholm i några dagar. Maken har jobbat där mycket i år, men själv har jag inte varit där på mer än ett halvår. Det var roligt att tanka lite storstad och familj! Älskar att komma hem till lillasyster, bada bubbelbad och strosa i Nynäshamn. Älskar att hänga med våra barn. Älskar (inte fullt lika mycket) att besöka huvudstan, eller snarare att njuta av storstans utbud av diverse känslor och butiker.

Här satt vi och planerade sensommarens kommande fest då dottern och svärsonen firar bröllopet som gick av stapeln för två år sedan. Nu har vi en plan värdig både Sickan och alla festfixare som gått före oss. De udda sockorna får symbolisera känslan då vi började, för när allt hade värkts fram efter några timmar låg alla strumpor i symboliskt mycket prydliga högar där alla par hittat en match och de söndriga exemplaren hade hittat till soptunnan.

Nynäshamn är liksom Karlskrona en fantastisk sommarstad. I fredags var det knappast sommar, men jag och min vän tog en härlig promenad och njöt av Knappelskär och en försiktig vårvärme under några timmar. Långa samtal i vacker miljö, visst är det lyxigt?

Vi var på en sådan där vanlig fest med vänner och god mat och härliga möten och roliga upplevelser, sådant som fortfarande känns lite främmande efter de senaste årens begivenheter. Det där att sitta lite trångt vid ett bord och nudda axlarna på bordskamraterna, att inte hela tiden gå i omvägar runt personer, utan krama folk man saknat. Äta en buffé där alla tar sin egen mat ur gemensamma kärl. Ja, sånt där som kändes normalt 2019, men förbjudet 2020. Att få fira en av makens äldsta vänner var fint på många sätt, inte minst då han gav oss skrämselhicka för ett tag sedan. Man ska inte ta folk för givna, det tål att påminnas om.

Innan vi for hem satte Ingenjören upp några hyllor. Det är så vi brukar betala för mat och husrum (skämt, fast ändå inte, det känns bra att återgälda den ständiga generositeten).

Sedan var det ju valborgsmässoafton också, Mammas och Fars bröllopsdag. Vi brukar fara upp till Klackamåla och sedan grilla lite i Rödeby på brorsans vitsippsö. Nu blev det inte så, men maken och jag tog ändå vägen runt Klackamåla för att ta med oss lite grus till örthjulet hemma. Vägen mellan Kalmar och Klackamåla var oändligt vacker med böljande vitsippsängar överallt. Här får du åtminstone lite vitsippsdiken.

Efter att ha tagit en minst sagt snabb sväng hem då vi sa hej till extradottern och hennes vänner som skulle ha tjejkväll med övernattning var det dags för en konsert som vi köpte biljetter till för 1,5 år sedan. Stilla Nätters Kapells avskedskonsert. Förväntningarna uppfylldes med råge och efter nästan tre timmar var jag laddad från tårna med ny energi. Alltså. Musik ger mitt liv en extra dimension, något som går utanpå vardag, strävanden, mål, måsten och allt det andra. Tacksamheten räcker liksom inte till när jag ska försöka förklara vad som händer i mig då jag får en genomgripande musikalisk upplevelse.

Vi promenerade hem till syrran och svågern i en levande och vacker stadsmiljö. Någon bakom oss sa ”så här ska det kännas då man går på stan”. Hoglands parks planteringar kommer att vara något utöver det vanliga om några dagar, så jag måste åka in till stan under dagtid snart igen.

Jag avslutar med Lilla Amsterdam i vårt trädgårdsland. Inte spektakulärt, men duger fint åt oss. Nu börjar tulpanerna äntligen slå ut och det visar sig att bara ett fåtal blommor ätits upp av vem-det-nu-är. Mammas och Fars fina tistlar ska flyttas, men jag glömde att de stod här. Åtminstone en av de två plantorna ska nog få plats i perennrabatten. Med det är det Over and Out för idag. Imorgon återgår livet till det vanliga. Jag hoppas att du får en fin avslutning på veckan och att maj bjuder på allt fint som tänkas kan!

25 okt

Komprimerad rapport till minnesbanken.

Nynäshamn, fredag kväll. Tre syrror, två vänner, gott och blandat, högt och lågt.

Haninge, lördag. En familj, poke bowl med kyckling, härlig stämning, fira livet.

Rudan, lördag kväll. Promenad, kallt som sjutton, vacker natur, frisk luft.

Haninge, senare samma kväll. Garderobsrensning, själsrensning, livshjul, mammaterapi.

Nynäshamn, söndag. Lyxig söndagsmiddag, familj, sång och piano, satsumas.

Nynäshamns kyrka, söndag eftermiddag. Sonja Aldén, Ninni Bautista, Måns Ek, charmig kyrkokör, gråt, skratt, känslor, minnen, syrror.

Nynäshamn, resten av kvällen. Storfamilj, lovkänsla, musik, flätor, chips, Pepsi Max, UNO, diskussioner, partybusstur i natten.

Nynäshamn, måndag. Moster, morbror, Londonkusin, kramar, utsikt, choklad, promenad, frisk luft, på återseende.

Café Rosenhill, måndag. Bilpaus, syster, make, glutenfritt, lyxtoabesök, nostalgi.

Uttorp, måndag kl. 23.04. Färdigsorterad packning, rena sängkläder, betalda räkningar, hemma. Tack!

03 sep

Hemma igen!

Efter en vecka i Nynäshamn och Stockholm känns det ändå rätt skönt att vara hemma igen. Det har varit fantastiskt fint att kunna träffa släkt och vänner, men något händer med mig då jag stegar omkring bland mina tomater, dahlior och det vildvuxna gräset! Det är här jag hämtar kraft. Det höga tempo jag uppskattade mer då jag var yngre stressar mig mer nu helt enkelt. Med all sannolikhet har jag också anpassat mig till den här nya verkligheten. Vi människor är överlag väldigt duktiga på att anpassa oss, på gott och ont.

Den främsta anledningen till att vi åkte uppåt landet var att sonen skulle flytta från sitt rum i Årsta till en studentlägenhet alldeles nära KTH där han studerar. Han har haft några fina år här och jag måste säga att Årsta är en väldigt mysig stadsdel. Nära allt, men ändå lite för sig självt.

En av flyttrundorna fick jag bli kvar i Årsta och passade då på att ta en långpromenad. Titta, vad fint! De byter ut de urtrista säkerhetsdörrarna till en modernare version av originaldörren. Vilket lyft! Jag hoppas att fler tar efter.

Alltså, den här bilen! Jag kan inte uttrycka hur stor nytta (och glädje) vi har haft av den! Barntransport, fina semesterresor, flyttbil, partybuss, skräptransportör, handikappfordon och bara vanlig bil. Vi har varit väldigt nöjda med denna KIA. En riktig trotjänare!

Yngsta dottern har haft dåligt med sittplatser i sin lägenhet, men nu finns en liten nätt soffa på plats! När man har monterat en hel IKEA-möbel själv kan man anses vara vuxen på riktigt, va? Vänner till oss fick hem vägglöss i second hand-soffor, så jag har varit lite nojig sedan jag fick reda på det. Nytt och miljön och billigt och allt det där till trots, den här soffan blev ett riktigt lyft för lägenheten.

Nu fattas bara en härlig matta. ”Ett hem till skänks man aldrig får, ej ens på livets högsta höjder. Det bygges sakta år från år, och älskas fram i sorg och fröjder.”

Nä, hur E än kämpade var det pappa som vann alla omgångar STRESS! Det gick vilt till, kan jag säga. Hela familjen samlad! De här stunderna älskar jag. Till efterrätt gjorde äldsta dottern slät äppelkräm som vi åt med vaniljglass då den fortfarande var ljummen. Det var så ljuvligt gott! Knappt något tillsatt socker och bara lite potatismjölredning. Bästa tipset till dig som faktiskt fått lite äpplen i år. Vårt Ingrid Marie-träd har mycket frukt, men de är så små och klena efter den långa sommartorkan. Bättre lycka någon annan gång, helt enkel. Synd att man inte kan göra äppelkräm på pumpa.

Nu säger vi hej till hösten och tar nya tag. Min att göra-lista har uppdaterats och det känns roligt att kunna ha lite mer ordning på torpet nu än vi hade då sommaren drog igång. I och med flytten fick vi lite grejer att förvara åt sonen då han flyttade till en mindre lägenhet, så det passar bra med ett lite större organisationsprojekt. Heja, heja! Nu jobbar vi klart för veckan och tar sedan helg tycker jag. Lev väl!

29 aug

Hälsningar från någon annanstans.

St Jacobs kyrka i sin fulla prakt. Sådana fantastiska färgkontraster!

Gissa hur roligt jag har med det här lyckopillret? Hon har det så fint hemma, ordning och reda.

Samma donna under mer städade former.

Somliga i min storfamilj hyser inte samma kärlek för organisation, garderobsutrensningar och ordning på torpet. Jag fick vara med om en episk utrensning och är tacksam över att jag fick vara klädbödel för en dag. Nej, det ordet är inte särskilt trevligt, men precis så kände jag mig. ”Nej! Nej! Okej, den får en chans. Nej!”

Den här enhörningen ville jag bara visa upp för att säga att om någon hittar en sådan här dress i storlek M/L så vill jag ha den.

16 feb

Runda på runda.

Dagens tema: äldsta dottern i fokus tillsammans med svärsonen och hans föräldrar. Tyvärr fick jag inget foto på dem, så du får hålla tillgodo med syrrans och min suddiga bild från terapipromenaden runt halva Nynäshamn. (Kan dock tala om att äventyret bjöd på avlämning av dotterns alla grejer och inköp av nytt bilbatteri till KIAn.)

Jag saknar lite att vara samlingspunkten för alla nära och kära som besökte storstan. Numera är jag den som kommer på besök, och det alltid till Stockholms lillasyster Nynäshamn. Tänk så det kan bli!

09 sep

Stockholmshelg.

Efter en fin helg i Nynäshamn och Stockholm känner jag mig nu påfylld med ny energi.

Maken fick möjlighet att hänga med likasinnade på en FreedomMiddag, jag och yngsta dottern fick träffa familj och vänner, vår lilla familj fick möjlighet att hänga med varandra under några timmar för att äta middag på Nybrogatans Pong-restaurang och vi hade också möjlighet att gå på David Archuleta-konsert där vi träffade en massa gamla bekanta. Vi hann till och med besöka sonen i hans nya lägenhet! Den ligger i mysiga Årsta där han smidigt kan ta sig både till skolan och till andra ställen i Stockholm.

På väg hem igår åkte vi förbi Zetas trädgård i våra gamla hoods. Vi har alltid undvikit Kungens Kurva på helgerna eftersom det känns som att hela södra Stockholm håller till där då, men nöden hade ingen lag. Det blev i alla fall jättemysigt. Äldsta dottern åkte med oss innan hon tog sig hem igen och vi hann med att äta en bit på Zetas eget café. Mat och fika där är kanske inte billigast i stan, men allt vi åt var fantastiskt gott och det är så mysigt att sitta ute i de lummiga omgivningarna. Syrran och jag införskaffade det som vi ska sätta i det självvattnande planteringskärl vi fått till mammas grav. Mamma älskade Zetas trädgård, så det känns fint att fixa blommor därifrån till henne.

13 jun

Söder om Söder.

Döttrarna vid någon av Rudansjöarna.
Yngsta dottern har fortfarande cirkuskonster i sig efter alla år med gymnastik.
Äldsta dottern vaktar pojkvännens föräldrars lägenhet.
”Monna, kan vi titta på frisyrer och så får jag välja? Men det ska vara med Elsaflätan!”
En av oss åkte vidare på vidare äventyr i Sundsvall och Indalen. SJ är toppen när tågen går som de ska!
När jag är i Nynäshamn försöker jag alltid få in ett besök hos moster och morbror och en utflykt till Knappelskär. Dessa två balanserar varandra. Ett fikaöverflöd bjuds på det ena stället och på det andra har man glädje av all extra energi.
03 nov

Läslov, eller vad det nu skulle heta.

Vissa måste jobba som vanligt och andra har roat sig kungligt i flera dagar. Jag är lyckligtvis uppfylld av ny energi och glädje efter att ha varit en sväng runt gamla hemtrakter, umgåtts med släkt och vänner, ätit gott, roat mig kungligt och kommit hem ordentligt trots att vintern slog till lagom till att vi skulle åka hem från Nynäshamn och Stockholm igen.

2_1

I min säng ligger ett litet lånebarn och snusar sådär gosigt som bara tvååringar kan göra och utanför fönstret river havsvindarna i träden så rutorna skallrar. Hösten håller på att övergå i vinter, så jag är glad över att åtminstone delvis känna mig redo för denna förvandling. Vi fick en (eventuellt) sista alldeles fantastisk höstdag ute vid Knappelskär i Nynäshamn i lördags. Jag kände verkligen varför hösten ligger mig så varmt om hjärtat trots att den oundvikligen fortsätter in i den förhatliga vintern… Nu har jag i alla fall en varm mössa som inte ens är svart och jag vet att vinterkängorna är lättillgängliga till skillnad från en hel del annat i vår packning. En dag i taget! Namaste. (Dotterns yoga funkar bättre än min för tillfället, men jag hade gott kunnat tänka mig att stå där i trädet och blicka ut över Östersjön i strålande höstsol.)