11 okt

Sånt som ger mig kraft.

Ubi caritas et amor, Deus ibi est
Congregavit nos in unum Christi amor
Exultemus, et in ipso iucundemur
Timeamus, et amemus Deum vivum
Et ex corde diligamus nos sincero

Och från ett uppriktigt hjärta, låt oss älska varandra. Där barmhärtighet och kärkek är – där är Gud.

Fyra dagar med mycket sång, så jag känner mig lite småhes idag. Det här är den enda inspelning jag har från gårdagens mässa. Tenor 1 sjunger jag inte särskilt ofta, men det gick ju bra det också! Körsång är bra terapi och lägger sig mjukt kring hjärtat, fast på ett fint sätt.

09 okt

Körsång igen!

Som jag har längtat efter kören och den själsliga ro sången ger mig! Nu har vi varit igång ett par veckor och allt är sig likt, men ändå så annorlunda. Erik och Misse saknas och flera andra körmedlemmar har bestämt sig för att börja i Motettkörens ”församlingstvilling” som inte sjunger så krävande musik. Å andra sidan har vi många nya medlemmar. För att sjunga ihop oss och få en känsla för hur Fredrikskyrkans Motettkör låter nu började vi med en sjungande långintensivhelg i torsdags kväll. Övning hela kvällen igår och hela dagen idag. Imorgon sjunger vi på en Tacksägelsemässa och det blir vårt första officiella framträdande sedan Messias i mars 2020.

Under veckan som gick fylldes mitt Facebookflöde av sorg. Flera vänner från längesedan har förlorat nära och kära. Så märkligt det är med Facebook. Eller märkligt och märkligt. Det blir bara mer påtagligt hur livet faktiskt ser ut. Någon förbereder sig för bröllop, någon annan sörjer sin mor. Allt sker parallellt. Morgonstämningen kändes trösterik, särskilt med den fina texten till We remember them som jag försöker lära mig.

At the rising sun and at its going down; We remember them.
At the blowing of the wind and in the chill of winter; We remember them.
At the opening of the buds and in the rebirth of spring; We remember them.
At the blueness of the skies and in the warmth of summer; We remember them.
At the rustling of the leaves and in the beauty of the autumn; We remember them.
At the beginning of the year and when it ends; We remember them.
As long as we live, they too will live, for they are now a part of us as, We remember them.

When we are weary and in need of strength; We remember them.
When we are lost and sick at heart; We remember them.
When we have decisions that are difficult to make; We remember them.
When we have joy we crave to share; We remember them.
When we have achievements that are based on theirs; We remember them.
For as long as we live, they too will live, for they are now a part of us as, We remember them.

20 sep

Tack Anja!

Stop all the clocks, cut off the telephone

Stop all the clocks, cut off the telephone,
Prevent the dog from barking with a juicy bone,
Silence the pianos and with muffled drum
Bring out the coffin, let the mourners come.

Let aeroplanes circle moaning overhead
Scribbling on the sky the message He Is Dead,
Put crepe bows round the white necks of the public doves,
Let the traffic policemen wear black cotton gloves.

He was my North, my South, my East and West,
My working week and my Sunday rest,
My noon, my midnight, my talk, my song;
I thought that love would last for ever: I was wrong.

The stars are not wanted now: put out every one;
Pack up the moon and dismantle the sun;
Pour away the ocean and sweep up the wood;
For nothing now can ever come to any good.

W H Auden
20 sep

Håll mitt hjärta.

Men du, jag ger dig min morgon, jag ger dig min dag.

Bring me my bow of burning gold!
Bring me my arrows of desire!
Bring me my spear! O clouds, unfold!
Bring me my chariot of fire!

Under ormbunken satt en näbbmus så tyst
han ville nog inte av regnet bli kysst
Du har det bra du som bor i en skog
sa jag och jag tyckte precis att han log

Nu är hösten här och luften är som glas
Och jag räknar varje timme, för du kommer väl tillbaks
Mörkret rasar över husen och imorgon blir det regn
Nu är hösten här men var är du min vän

02 sep

ABBA-feber.

Efter 40 år var det idag dags för ABBA att ge ut två av tio nyproducerade låtar. Jag kan knappt tro att det är sant! Jag är sju år igen, medan ABBA låter sin ålder. Underbart roligt.

31 mar

Glad påsk!

”Same procedure as last year, and the year before, and the year before…” Åh, vad jag blir nostalgisk då jag tänker på vår fina påsktradition att gå på Rob Gardners Lamb of God-konsert varje år i Utah. Det har naturligtvis inte erbjudits några live-föreställningar 2020 eller 2021, men jag hoppas att allt blir som vanligt nästa år igen.

Imorgon är det skärtorsdag. Våra barn är i Stockholm och kommer att fira påsk tillsammans själva i år medan jag och maken kommer att hänga utomhus med våra storfamiljer. Leve våren och möjligheten att träffas lite fler i friska luften.

19 mar

Alfa, Omega och Jackson Browne.

Jag letar kanske inte direkt efter tecken, men ibland är det svårt att inte se dem. När jag stod och eldade ute igår hade jag sällskap av Alfa och Omega. Inte dåligt, tänker jag.

Uppenbarelseboken 1:8 Jag är A och O, säger Herren Gud, han som är, och som var, och som skall komma, den Allsmäktige.

I lurarna gick Jackson Brownes ”A little soon to say”. Det blev en fin stund.

26 feb

Fredagsfeeling!

Jag har inte lyssnat på den här gamla favoriten på evigheter! Anne Linnet skrev Mine øjne de skal se till Lis Sørensen, Hanne Boel och Sanne Salomonsen körar. Så fånig video, men åh, vad jag lyssnade sönder denna underbara låt med mycket värme. Åttiotalstoner, åttiotalsrytmer, kärlekssuktande hjärtan.

12 dec

Allt kan gå i tusen bitar.

Med liv kommer död, men tre dödsbud på en vecka?! En gammal, en mitt i livet och en alldeles för ung. Så mycket sorg, så svårt att ta in. Önskar det fanns mer tröst att ge… Sorgen måste man igenom själv. Finns kärleken finns också ljuset där på andra sidan, men vägen dit kan göra så ont, så ont. Jag älskar den här sången, Kenneths underbara text och Teds magiska melodi. Här två fina versioner.

I den stora sorgens famn
Finns små ögonblick av skratt
Så som stjärnor tittar fram
Ut ur evighetens natt
Och i solens första strålar
Flyger svalorna mot skyn
För att binda sköra trådar
Tvinna trådar till en tross
Mellan oss
Så når vi varandra

I den hårda tidens brus
Finns de skrik som ingen hör
Allt försvinner i ett sus
Som när vinden sakta dör
Alla tårarna har torkat
Till kristaller på min kind
Jag har ropat allt jag orkat
Allt jag orkat efter dig
Hör du mig?
Kan vi nå varandra

I den långa vinterns spår
Trampas frusna blommor ner
Och där ensamheten går
Biter kylan alltid mer
Ändå har jag aldrig tvekat
Mellan mörker eller ljus
För när månens skära bleknat
Har allt pekat åt ditt håll
Och från mitt håll
Kan vi nå varandra

I den stora sorgens famn